Läs som PDF - TAM-Arkiv

Bjerre vände sig direkt emot desvenska psykiatrerna och neurologernasom han ansåg inte tillvaratogpsykoterapin på ett ansvarsfullt sätt.Han hade varit med om att bilda denneurologiska sektionen men snabbtinsett att intresset där för psyko -terapi var mycket litet. 1924 hademan rentav medverkat till att av -skaffa psykoterapin som specialitet.En självständig sektion för psyko -terapi vore därför fullt motiverad.Psykiatrin och neurologin ägnadesig inte heller åt de sjukdomar sompsykoterapin behandlade, neuroserna,med symptom som fobier, tvångs -tankar, hämningar, oro, ångest, ochtrötthet. Bjerre demonstrerade dettagenom att gå igenom sin patientbok.Där fann han inte ett enda fallsom borde behandlas av en psykiatereller neurolog. Däremot kom hanspatienter ofta in på moraliska ochreligiösa frågor. Psykoterapeuten bordedärför ha en annan specialistut -bildning än psykiatern och neurologen.En sektion för psykoterapi skullebl a ha till uppgift att utveckla en sådan.Sektionen skulle vara ett forumför fortbildning och – inte minst –för samordning av skilda meningaroch erfarenheter. Bjerre förutspåddeatt om inte läkarkåren tog sig anpsykoterapin på allvar skulle detsnabbt växa fram en okontrollerbarlekmannarörelse av stridiga skoloroch rentav kvacksalveri.Åhörarna överrumplades av Bjerresföredrag. Motvilligt erkände man endel intressanta inslag och att det dess -utom var glänsande framfört. Denortodoxa psykoanalysens ledandekraft i Sverige, Alfhild Tamm, förklaradesig dock vara emot en psyko -terapeutisk sektion. Man hade redanen psykoanalytisk förening som svaradeför utbildningen, och där hademan full kontroll över lekmännen.Nestorn inom svensk psykiatri, BrorGadelius menade att en psykoterapeutisksektion skulle bli forum fördiverse trender. Medicinskt oskoladelekmän skulle inte kunna avgöra omsjukdomen var organisk och ärftligtbetingad ”degeneration”.Poul Bjerre talar i Svenska Läkaresällskapet.Teckning i dagstidning av okänd konstnär.I dag verkar Poul Bjerre Sällskapet för attsprida kunskap om hans liv och gärning(www.poulbjerre.org).Ledaren för den neurologiska ochpsykiatriska sektionen, professorNils Antoni, bestred påståendet attman där skulle stå främmande införneurotiska problem och neurosbehandling.Just på sista tiden hademan på hans initiativ intensifierat in -tresset för psykoterapi. Han ansåg attfrågan måste bordläggas, så att manhann tänka igenom vad Bjerre sagt.Fler motargumentDiskussionen fortsatte fjorton dagarsenare. Då hade man mobiliserat flermotargument. Diskussionen blevganska hetsig. Nils Antoni ifrågasatteBjerres framställning av motsättningarnamellan psykoterapi ochpsykiatri. Han refererade till dennesnyutkomna bok Och snart står dödenoch stampar vid vår port innehål -lande ett stort antal patientfall. Hanförsäkrade att ”inte ett enda av defall som där skildras inte också förekommerhos oss”. Vilka metoderpsykiatrin hade för att behandladessa gick han dock inte in på. Hanhävdade att psykoterapeuterna trivdesmycket bra i hans sektion ochatt Bjerre och hans falang företräddepsykoanalytiska särintressen och attden nya psykoterapeutiska sektionenskulle bli en ”sektion Bjerre”.Bjerre besvarade indignerat angreppenoch avslutade för sin del diskussionenmed att referera till Sällskapetsstadgar: ”Ledamöter, som ägnasig åt medicinska specialfack, äga rättatt sammansluta sig till vetenskapligasektioner av Sällskapet; dock skallden för varje sektion gällande arbetsordningenunderställas Sällskapetsprövning och godkännande.” Däravdrog han slutsatsen att en sektion in -om Sällskapet inte kunde hindra enannan grupp från att bilda sektion.Ändå beslöt Sällskapet i enlighetmed den psykiatriska och neurologiskasektionens yrkande att avslåförslaget om bildandet av en sektionför psykoterapi.När Bjerre repat sig efter nederlagetsammankallade han till bildandetav en svensk landsgrupp under namnetSällskapet för medicinsk psykologioch psykoterapi. Detta haderedan från början 28 medlemmar,samtliga läkare. När man 1940 startadepsykoterapeutisk utbildningoch praktik i det nybildade Institutetför medicinsk psykologi ochpsykoterapi öppnades detta för lekmän,för teologer med intresse försjälavård.Däremot kan man konstatera attpsykiatrin under årens lopp inte förvaltatpsykoterapin särskilt väl ochatt psykoterapin i hög grad frigjortsfrån medicinen. Den har blivit en avsamhället erkänd rörelse, med egenutbildning som leder till legitimation,och egna fora som t ex Erica- och S:tLukasstiftelsen. Men därutöver hardet också uppstått en underground -rörelse av vildvuxna terapier, ditmänniskor söker sig när den etablerademedicinen inte svarar motbehoven.Av Björn Sahlinförfattare, f d intendent vid Stiftelsen Vårstavioch ordförande i Poul Bjerre SällskapetTAM-REVY 2/2013 9