Kokgropar och härdar – 200 f.kr.

Tanum 1857 3InnehållBAKGRUND................................................................................................................................... 5LANDSKAPSBILD......................................................................................................................... 5NATURLANDSKAP................................................................................................................ 6KULTURLANDSKAP OCH FORNLÄMNINGSMILJÖ............................................................... 6METODIK ....................................................................................................................................... 7RESULTAT...................................................................................................................................... 8RESULTAT GENTEMOT UNDERSÖKNINGSPLANEN ...................................................... 8VETENSKAPLIG ANALYS AV RESULTATEN......................................................................... 8SLUTSATSER OCH FORSKNINGSRESULTAT ..................................................................... 9FÖRROMERSK JÄRNÅLDER OCH TANUM 1857.............................................................12MUNKENBERG OM STENSÄTTNINGAR I BOHUSLÄN ......................................................13ORREKLÄPP OCH STENSÄTTNINGAR................................................................................13OM HÖGARNA I ORREKLÄPP ...........................................................................................16SLUTSATS LANDSKAPSANALYS I ORREKLÄPP ..................................................................16REFERENSER...............................................................................................................................18TEKNISKA OCH ADMINISTRATIVA UPPGIFTER ..............................................................19FIGURFÖRTECKNING ..............................................................................................................20BILAGOR ......................................................................................................................................20

Tanum 1857 5SammanfattningBohusläns museum utförde 2004 en arkeologisk förundersökning av Tanum1857, en boplats. Undersökningen föranleddes av Vägverkets planer på atträta ut en kurva på länsväg 914 strax efter järnvägsöverfarten inom fastighetenOrrekläpp 1:7, Tanum socken och kommun. Syftet med förundersökningenvar att bedöma boplatsens karaktär och utbredning. Dock visade sig platsenvara av en sådan liten omfattning att vi efter diskussion med länsstyrelsentotalundersökte platsen inom ramen för förundersökningen.På platsen, som ligger på en liten platå väster om vägen påträffades förhistoriskalämningar i form av stolphål, härdar och kokgropar på en ca 25 x 4-5meter stor yta. Platsen karaktäriseras som en tillfällig vistelseplats och daterasvia en koldatering till förromersk järnålder, 2200+-40 BP (Poz-10269).BakgrundUnder tre dagar i oktober 2004 utförde Bohusläns museum en arkeologiskförundersökning inom fastigheten Orrekläpp 1:7, Tanum socken och kommun,Bohuslän. Förundersökningen föranleddes av planerat vägarbete utmedväg 914, delen Kampstorp – Vitlycke inom Tanum och Kville socknar. I områdethar tidigare gjorts en arkeologisk utredning inför det planerade vägarbetet(Selling, 2003). Uppdragsgivare var Vägverket Region Väst enligt Länsstyrelsensbeslut dnr: 431-28672-2004.LandskapsbildFigur 2. Foto över undersökningsområdet sett mot norr. I bildens vänstra kant återfinns denlodräta klippväggen Foto: Håkan Petersson

6Bohusläns museum 2006: 31NaturlandskapStörsta delen av Bohuslän är ett utpräglat sprickdalslandskap. Havsfjordarnafortsätter långt inåt land där de sedan förgrenar sig i ett stort antal mindrefjordarmar. De öppna markerna är ovanliga, men på ett fåtal ställen därsprickdalar korsar varandra har slättliknande marker uppkommit. De bohuslänskaslätterna är ytmässigt små och bergsimpediment återfinns som öaräven i de mer flacka partierna.En typisk slätt av detta slag är Tanumsslätten. Jorden är uppdelad mellanmånga gårdar och utgörs av ett mångfacetterat lapptäcke som omges av mereller mindre höga och skogsklädda bergsformationer.Området med väg 914 återfinns väster om den stora Tanumsslätten, somen kedja av dalgångar löpande i nord-sydlig riktning. Monumentala granithällarsluttar sakta ned mot åkermarken. Väg 914 löper genom ett varierat sprickdalslandskapmed omväxlande trånga och bredare dalgångar, slättområdensamt små kuperade och bergiga partier. De flesta lägre liggande områdena lågunder havsnivån under förromersk järnålder.Förundersökningsområdet ligger strax norr om korsningen mellan järnvägenoch länsväg 914 ca fyra kilometer från nuvarande havet i sydväst. Platsenligger på en liten platå väster om vägen intill en klipp/bergskant och begränsasi norr av lägre liggande åkermark och beskärs i söder av befintlig väg. I Österavgränsas platsen av länsväg 914 och öste om denna av lägre liggande lermarker(odlingsmark). Strax väster om platsen löper Broälven. Älven är enkvarvarande rest av den fjordarm som löpte in från sydväst och öppnade uppsig till en inre bassäng under järnåldern då havet låg betydligt närmare platsenän idag (figur 3).Kulturlandskap och FornlämningsmiljöHällristningsmiljöerna i anslutning till slättlandskapen är kanske de mest kändakulturmiljöerna, men även andra miljöer vilka sträcker sig över ett mycket långttidsperspektiv finns i området.Tanum 1857 är i fornlämningsregistret upptaget som härd. Förundersökningenvisade dock att området mer skall karaktäriseras som härd- och kokgropsområde,alternativt boplats (tillfällig uppehållsplats). I det närliggandelandskapet finns en mängd hällristningar och gravar registrerade i form avhögar, rösen och gravfält. Enstaka boplatser är också representerade. Det storaflertalet av hällristningarna återfinns i de västliga nord-sydgående sidodalarna irelation till Tanumsslätten. På impedimenten, men framför allt på slänternaned mot dalgången, ligger fornlämningar vilka generellt anses komma frånbrons- och järnålder. Tillsammans med ortnamnen visar dessa på kontinuitetsedan bronsåldern.De tidigare kända fornlämningarna är huvudsakligen lokaliserade till desmåkuperade och bergiga delarna i den norra respektive den södra delen av

Tanum 1857 7vägsträckningen för väg 914. Särskilt påtagligt är mängden hällistningar ochgravmiljöer i närområdet kring Tanum 1857.#NN#N###N0 1 kilometerrNN NNNNNNHärd / boplats Tanum 1857S Stensättning# Hög# RöseNS#NNSN#NN N NNNS#HällristningBoplatsGravfältNNNNNNNNN NNNNNNNNN N NNNNN N NN#N NNNNN NNNNNN N NN NN N N NNNNNN NN NNNNNN NNNNNN N NNNNN N N NN NNNNNN NNNN NNN N #S #S#N NN N NSS N N N N SSNNNNNN N NN ##NNN NNN N NNNN N NN NNNN#S#S # S NNNSNN##S#N S#N N#NN N NNN NN N N#S#S#N#S##NS S ##N NNN# NN N#N#N#NNNNNNNNSNNNN N NN ## NNNN N NNNN NNN N NNNNN NN NN NN NNN NNHavsnivå 12 m.ö.h.Havsnivå 15 m.ö.h.Höjdkurva, 5 m intervallFigur 3: Fornlämningsbild med undersökningsområdet markerat och den dåtida havsnivån i relation till dagens havsnivå, skala 1:60 000.#r#S#SSN N#N NSSS#NNMetodikFältarbetet utfördes med traktorgrävare med en 1.60 meter bred planeringsskopa.Efter avtal med länsstyrelsen banades hela området av och undersöktesinom ramen för förundersökningen. Samtliga anläggningar mättes in i ettlokalt nät och projicerades och digitaliserades i efterhand.

8Bohusläns museum 2006: 31ResultatUndersökningen resulterade i tre kokgropar, två härdgropar och nio stolphål,varav ett sannolikt är sentida då det framkom historiskt slagg i nedgrävningen.Ett fynd framkom, nämligen ett avslag av flinta som ej samlades in.Kol från en slaggrop och en av kokgroparna samlades in. Delar av provetfrån kokgropen skickades på vedartsbestämning, som gav trädslag Al ochskickades därefter på 14 C analys som gav en datering på 2200+/- 40 BP (Poz-10269).Figur 4. Foto över kokgrop AH 100Resultat gentemot undersökningsplanenSyftet med förundersökningen var att bedöma boplatsens karaktär, omfattningoch utbredning. Boplatsen har avgränsats och bedömts vara av en sådanbegränsad omfattning att den totalundersöktes inom ramen för förundersökningen.Vetenskaplig analys av resultatenFigur 5. Foto över kokgrop AH 101Figur 6. Foto över kokgrop AH 106Figur 8. Foto över stolphål AS 108Resultaten i sig blev ytterst intressanta när de relaterades till övrig fornlämningsinformationinom närområdet och naturgeografiska studier i en landskapsanalys,som relaterades till nyligen presenterad forskning. Resultaten avdenna vetenskapliga analys redogörs för nedan.Platsen i sig, en kokgropslokal innehållandes tre kokgropar, två härdgroparoch nio stolphål intill en brant skyddande lodrät bergsvägg, säger att platsenkan tolkas som en tillfällig vistelseplats i ett rikt förhistoriskt landskap. Men ärdet ett tillfälligt slumpvis nedslag av ett par människor från förromersk järnålder?Det är den bild som landskapsanalysen förhoppningsvis skall nyansera.Inledningsvis kan man dock säga att dylika lokaler har varit fokus för forskningde senaste åren och flera nya intressanta resultat har genererats (se. tex. Lönni tryck, Claesson i tryck, 2005, 1998, Gustafson et al 2005, Johansson 2001,Nordqvist 2005, Petersson 2006).Förslagen på deras funktion kan sammanfattas till matlagning, oljeframställningoch värmekälla vid renhetsriter i form av exempelvis bastubad. Menäven användningsområden som basning (att ångböja trä), torkande konservering,torkning av säd och röksignaler är föreslagna (Gustafson et al 2005).Nu senast har Petersson från ett mindre studieområde i Östergötland ansettatt främst de ensamliggande kokgroparna, särskilt i perioden 800 f. Kr. – Kristifödelse främst skall tolkas som matlagning och värmekälla för herdar inomramen för ett system av intensiv betesdrift året runt (Petersson 2006).Lönn betonar kontinuiteten i det geografiska spridningsmönstret. Hon menaratt de bohusländska kokgroparna primärt dyker upp i yngre bronsålder –äldre järnålder, medan de sydskandinaviska i äldre bronsålder och i Norgeförst i äldre järnålder. Hon menar också att de är ett, för dessa tidsperioder,

Tanum 1857 9helt klart nordeuropeiskt fenomen (Lönn i tryck). Claesson menar sig kunnadela in kokgroparna i två huvudtyper och anser bland annat att uppdelningenav dess funktion i profana och sakrala aktiviteter inte behöver stå i oppositiontill varandra. Hon anför exempelvis att matlagning kan ha förekommit, men ärden profan eller en del av ritualer, fester o.d. (Claesson i tryck).Vad som är särskilt intressant med Lönns studier är att de västsvenska(Halland och Bohuslän) ger en något annorlunda lokaliseringsbild. Resultatenvisar att vissa lanskapsfenomen återkommer. Kokgropar återfinns vid lodrätabergsväggar, vid s.k. överhäng och vid, relativt sett till omgivningen, brantaberg. De hör ihop med vatten – våtmark i någon form. Flera lokaler verkar hahaft utsikt över fjorden eller havet. Inom religionsforskningen är just dylikakopplingar mellan kult respektive berg och vatten vanliga fenomen (Lönn itryck).En avgörande faktor för tolkningen av dylika lokaler är deras brukningstid.Dateringsproblematiken, dvs. att alltför få kokgropar på samma lokal är dateradeförsvårar många gånger tolkningarna. Är det många kokgropar under korttid eller fåtal under längre tid, är en viss storlek, form, typ, stenmängd o.d.koncentrerad till en viss period? Först efter dylika analyser kan tolkningarna avaktivitet diskuteras i termer som, återkommande aktiviteter i form av kult, samlingsplatser,enskild värmekälla för andliga bastubad (s.k. rites de passage likt ietnografiska källor), boskapsherdarnas vistelser samt enbart matlagning ellerolika kombinationer av dessa. I fallet med Orrekläpp minskar problemet betydligtdå vi bara har tre kokgropar och kanske kan anta att de är från ett relativtkort tidsintervall.Utgångspunkten inför landskapsanalysen är att Orrekläpp 1857 är en tillfälligplats. Antingen för kontemplation, eventuellt i form av s.k. andligt renandebastubad en bit ifrån den egentliga boplatsen alternativt en lägerplats för boskapsskötandeherdar. Men i vilket förromerskt landskap rörde dessa människorsig. Var det en vi fläck på kartan, ett utmarksområde eller en central kulturbygd?Slutsatser och forskningsresultatFrån en relativt oansenlig liten plats intill en klippvägg, såsom Tanum 1857,finns det en mängd intressant information att hämta om man bara sätter inlokalen i sitt kulturhistoriska landskap.Tanum 1857, som utgörs av några härdgropar/kokgropar/härdar och ettfåtal stolphål utan synbara strukturer, är daterat till 200 f. kr. alltså förromerskjärnålder. Fornlämningsbilden i området visar bland annat på ett intressantfenomen där högar, vilka tidigast kan dateras till äldre romersk järnålder, dominerarområdet kring Tanum 1857 tillsammans med en märkbart stor koncentrationav hällristningar (figur 8). Rösena från bronsåldern förekommer isamma lokalområde, men positionerar sig snarare ut mot kusten eller till

10Bohusläns museum 2006: 31högre höjder öster om den dåtida strandlinjen. Kanske ett resultat av en önskanom att få en maximal visibilitet. Dock ligger de flesta rösena i öster så passlångt från den dåtida strandlinjen, närmare en kilometer bort, att det är tveksamtom de verkligen kunde iakttas från vattnet.Figur 8. Översiktsbild över det analyserade landskapsrummet, omkringliggande delar och dess fornlämningar, skala 1:100 000.En annan sak som landskapsanalysen kring Tanum 1857 tydligt visar är atten mängd hällristningar knappast kan dateras till bronsålder, ty de ligger undervatten i bronsåldern, ca. 20 m ö h. och därför tidigast kan ha byggts i förromerskjärnålder (Påsse 2003). Oproportionerligt många ristningar ligger dockockså i direkt anslutning till den bronsålderstida strandlinjen. Strandlinjeför-

Tanum 1857 11skjutningen antyder också att vissa tidigast kan ha skapats i övergången mellanförromersk järnålder och äldre romersk järnålder, dvs. omring 15 m ö h. (figur9).Det verkar inte finnas någon större skillnad bland hällristningsmotiven somunder bronsålder ligger, så att säga, ovan respektive under vattnet. Bland devanligaste motiven är skepp av olika typer och älvkvarnar. Andra vanliga attributär djur, människor och solkors. Det är ganska få platser där ristningarnainnehåller skålgropar. Det skall dock sägas att av de som under bronsålder lågöver vattnet, har jag endast gått igenom ett urval, men anser jag, ett representativturval av ristningslokalerna över 20 meter i undersökningsområdet.Figur 9. Det analyserade landskapsrummet, dess fornlämningar och olika forntida havsnivåer , skala 1:30 000.

12Bohusläns museum 2006: 31Förromersk järnålder och Tanum 1857I enlighet med strandlinjeförskjutningskurvan för norra Bohuslän kan havsnivånunder förromersk järnålder som högst legat 15 och som lägst 12 meter överdagens havsnivå. Vid 15 m ö h. ligger vistelseplatsen Tanum 1857 nära, meninte direkt vid vattnet. Lokalen har en likartad lokalisering som många andraregistrerade boplatser i närområdet. Vid lägsta vattennivå (12 m ö h.) liggerlokalen längre från vattnet om än bara 200 meter bort. Antalet hällristningarsom ligger lägre än havsnivån minskar också markant under den förromerskajärnålderns epok, dvs. på nivåer mellan 15 och 12 m ö h. (figur 9).Det finns inga undersökningar eller dateringar som belyser den förromerskajärnåldern i närområdet. För att försöka få en mer utvecklad bild avdetta mikrolandskap under tiden för aktiviteterna på Tanum 1857 har jag gjortvissa gravtypskronologiska studier av den massiva gravmiljö som finns i landskapet.Min utgångspunkt har varit det försök till en gravtypskronologi för Bohuslänsom utarbetats av Betty-Ann Munkenberg (2004). Om detta försök finns deten mängd aspekter som kan diskuteras. Jag tänker emellertid inte göra någondetaljerad analys av Munkenbergs arbete i sig. Dock finns det ett antal aspektersom jag vill beakta eftersom de påverkar mitt eget resonemang.Munkenbergs gravkronologi är utarbetad av enbart undersökta lokaler ochdaterade gravar. Trots det och ett detaljerat mätande av längd, form höjd o.s.v.har ingen tydlig gränsdragning mellan de olika gravtypernas nyttjande ellerdetaljerad underindelning av gravtyper åstadkommits. Munkenbergs gravtypskronologiär därför en slags kontextuell definition av igenkännande drag somökar sannolikheten för att en viss grav kan tillhöra en viss period. Dessa så attsäga indikativa variabler är dels mätbara faktorer såsom höjd, längd, diameterosv. Andra är mer bedömningsfaktorer exempelvis vad som är högt respektivelågt placerat i terrängen eller på sluttningen. Det finns även faktiska topografiskaoch geologiska variabler såsom; på krönläge, i sadelläge, på platå, påmoränrygg, på lerslätt o.s.v. Även om Munkenberg finner vissa igenkännandedrag så har hon också ett flertal förbehåll i sina resonemang. Gravarna kandateras till olika perioder via de igenkännande dragen, men samtidigt gällerdateringen bara om inget annat emotsäger en datering till den aktuella perioden.När detta väl är sagt finner jag ändå Munkenbergs försök som stimulerandeoch ämnar att testa den på mitt material.Ytterligare ett problem för mig, som använder fornlämningsregistret är felkällanmed att gravar från många olika perioder kan vara av samma gravtyp,finnas på samma gravfält eller olika gravfält som dock är placerade i sammatyper av topografiska lägen. Jag har därför generellt valt att ignorera gravfältenoch även en mängd gravtyper och istället koncentrerat mitt resonemang kringrösen, stensättningar och gravhögar.

Tanum 1857 13Munkenberg om stensättningar i BohuslänBronsålder: Oftast större och solitärer alternativt tillsammans med rösen påkrönlägen. Stensättningar på gravfält finns också längre ner på sluttningar.Dessa dateras till bronsåldern alternativt till bronsåldern och järnåldern och äroftast övertorvade.Förromersk järnålder: Stensättningar från 3,5 meter i diameter och uppåt kanvara från förromersk järnålder. Enligt Munkenberg är det främst ensamliggandestensättningar i stora dimensioner som är synliga ovan mark. Vad jag själv kanförstå av Munkenbergs sammanställning, kan mindre övertorvade stensättningarpå samma nivåer som bronsålderns, dvs. högt i terrängen, på krönlägenoch platåer högt i sluttningar, också vara från förromersk järnålder.Äldre romersk järnålder: Stensättningarna har i stort sett samma spridningsom under förromersk järnålder. Materialet är extremt liten och bara tre i Bohuslänär daterade (två med 14 C och en fynddaterad). I Munkenbergs listafinns bara dateringen från den ena angiven och denna daterades till 1760/80BP och 1980/75 BP, alltså till sen förromersk - tidig äldre romersk järnålder.Yngre romersk järnålder: Stensättningarna förekommer som solitärer menåterfinns framförallt på gravfält lägre i terrängen. De är oftast större, omkringsex meter i diameter, och de som är stora, flacka och vällagda med markeradkantkedja skall sannolikt dateras till senare delen av romersk järnålder.Folkvandringstid: Stensättningarna återfinns bara på gravfält och är oftastosynliga ovan mark.Vendeltid: Endast en stensättning är daterad i Bohuslän. Om denna skallanvändas som exempel är diametern på stensättningarna från vendeltid tiometer i diameter. Tillför man de två från Spekeröd som är daterade till folkvandringstid– Vendeltid minskar storleken markant, samtidigt som dessa tvåvar osynliga ovan mark. Gemensamt för vendeltida gravar är att de ligger lågt iterrängen och oftast tillsammans med andra lämningar från järnåldern.Vikingatid: Vikingatidens stensättningar är små, närmast osynliga ovan markoch ligger i huvudsak på gravfält.Alltså större synliga stensättningar vilka ligger som solitärer högt i terrängenkan antas tillhöra bronsålder och förromersk järnålder och i viss mån, somyngst äldre romersk järnålder.Orrekläpp och stensättningarI Orrekläpp finns många stensättningar synliga ovan mark och i rätt läge för enmöjlig datering till perioden bronsålder - förromersk och äldre romersk järnålder.Med tanke på hur många som finns registrerade som solitärer i undersökningsområdet,är det osannolikt att alla skulle vara från bronsålder respektiveäldre romersk järnålder.Munkenbergs resonemang om att bronsålderns gravar i form av solitäreralltid ligger högt i terrängen stämmer med undersökningsområdet Orrekläppdär de främst utgörs av rösen (se hur de oftast ligger distinkt på toppen av de

14Bohusläns museum 2006: 31enskilda höjderna i figur 9). Rösena tenderar emellertid inte att ligga tillsammansmed stensättningar, utan ligger nästan utstuderat ensamma.Munkenberg säger vidare att stensättningar över 15 m i diameter är frånbronsålder eller förromersk järnålder. Med tanke på antalet stensättningar somåterfinns i mitt lilla undersökningsområde, är det intressant att endast en avdem är över 15 meter i diameter (27 m i diameter). Den ligger också i vadjag karaktäriserar som högt i terrängen, dvs. 60 m ö h. vilket är mer än medelhöjdenäven om högst placerade graven ligger på 100 meter (se figur 9).Den aktuella stensättningen är en solitär men ligger intill ett gravfält sominnehåller 2 högar (kan tidigast dateras till romersk järnålder), 2 domarringar(som kan dateras till förromersk järnålder) och 1 rest sten (kan dateras tilljärnålder – vikingatid).Munkenberg säger att de flesta stensättningar från brons- och järnåldersom har en diameter under 15 meter oftast är osynliga före avtorvning. I undersökningsområdetfinns det dock en mängd synliga stensättningar som ärunder 15 meter i diameter, men som ligger på nivåer och har en storlek somindikerar brons och järnålder. Därför har jag utifrån mina argument ovan ochmed hjälp av Munkenbergs riktlinjer för datering av gravar, försökt spalta uppett antal kriterier för att kunna illustrera en eventuell hypotetisk förekomst avstensättningar, som kan antas tillhöra förromersk järnålder.Vad som är högt i terrängen måste först specificeras. Rösen som i stort settalltid dateras till bronsålder får definiera vad som är högt i terrängen för detaktuella området. Det lägst liggande röset ligger på 40 m ö h. men är närmastatt betrakta som en anomali, ty övriga finns konsekvent på nivåer mellan 55 –100 m ö h.- Högt i terrängen blir därför 55 meter och över.Stensättningar från förromersk järnålder skall enligt Munkenbergs studier ha endiameter av minst 3 meter men ofta större och de skall ligga högt i terrängen.- Stensättning över 3 m och på en nivå av 55 meter och högre daterasdärför till bronsålder - förrromersk järnålder.Alla stensättningar vilka ligger som solitärer och dateras till bronsålder ochförromersk järnålder ligger på specifika terränglägen: krönlägen, sadellägen,platåer och högt uppe på sluttningar och då gärna på små platåer eller moränryggar.- Stensättningarna skall ha dessa topografiska placeringar för att daterastill bronsålder eller förromersk järnålder (vilket utifrån tillgängliga uppgifteralla stensättningar över 55 m ö h. har).Med dessa kriterier uppspaltade får man en bild av ett mindre antal stensättningari undersökningsområdet, som tillsammans med den enda stensättningenmed en diameter över 15 meter, kan dateras till bronsålder - förromerskjärnålder (figur 10).

Tanum 1857 15Figur 10. Det analyserade landskapsrummet med olika forntida havsnivåer, där stensättningar med möjlig datering till bronsålder - förromerskjärnålder urskilda, skala 1:30 000.Det finns heller ingen skillnad vad gäller storlek och form mellan de stensättningaröver 55 m ö h. som i fornlämningsregistret är registrerade somstenfyllda respektive övertorvade. Av dessa kan alla stensättningar utom enbetraktas som solitärer (minimum 20 meter till närmsta grav) även om vissaav dom är grupperade i gravgrupper. Den sista ligger intill ett röse (ca 10meter ifrån röset). Sex av 13 stensättningar visade sig vara stenfyllda. Sex varövertorvade och en saknar uppgift (figur 10). Den som saknar uppgift är dockden stensättning som är ensam om att inte vara en solitär utan ligga alldeles

16Bohusläns museum 2006: 31intill ett röse (bägge från bronsåldern?). En stenfylld var klassad som ovalövriga tolv klassades som runda. Bortser man från den stensättning som är 27meter i diameter är största och minsta diameter i stort sett samstämmiga 3(3,5) – 7 (7,5) meter för stenfyllda respektive (övertorvade). Emellertid varvariationen på storlek större bland de stenfyllda än de övertorvade. De övertorvadekoncentrerades kring 6 – 7 meter. Alla uppfyller dessvärre både kravenför datering till förromersk järnålder och bronsålder.RAÄ Ant Möh Diam Diam 2 Form KategoriTanum 1093:2 2 55 3 3 Rund stenfylldTanum 1491:1 1 55 7 7 Rund StenfylldTanum 73:1 1 55 7,5 7 Rund övertorvadTanum 981:1 1 60 27 27 Rund stenfylldTanum 1094:2 2 60 7 7 Rund övertorvadTanum 976:1 2 60 6 6 Rund övertorvad/sten i ytanTanum 976:2 2 60 6 6 Rund övertorvad/sten i ytanTanum 1094:1 2 60 7 7 Rund övertorvad/stenfinnsTanum 975:1 1 80 5 5 Rund stenfylldTanum 974:2 2 85 5 5 Oval stenfylldTanum 996:1 1 85 3,5 3 Rund övertorvadTanum 962:3 3 100 5x3 4 RundTanum 962:2 3 100 3 3 Rund stenfylldFigur 11. De diskuterade stensättningarna 55 m ö h. och högre.Om högarna i OrrekläppHögar dateras vanligast till yngre romersk järnålder - folkvandringstid och liggerdå allt som oftast på gravfält. Med tanke på antalet högar i mitt undersökningsområdefår de avgränsa resonemanget framåt i tiden. En intressant aspekt iMunkenbergs studier är att hon anser att högar också förekommer i äldreromersk järnålder fast då som solitärer. Dessa dateringar härrör emellertid intefrån Bohuslän utan från Norge.I mitt undersökningsområde finns det i jämförelse med ett vidare områdepåtagligt många högar, som i stort sett alla ligger som solitärer högt i terrängen.Är därför ett flertal av de solitära högarna i undersökningsområdet ochkanske alla i Orrekläpp från äldre romersk järnålder? Sannolikheten för att fleraav dem kan vara det finns i alla fall.Slutsats landskapsanalys i OrrekläppLandskapet karaktäriseras av ett inre havslandskap med flera mindre vattenvägarmot öppet hav och en i sydväst större fjordliknande arm ut mot öppet hav(se bl. a. figur 8). Orrekläpp 1857 ligger på utsidan av en större ö och halvöberoende på vilken period av förhistorien vi talar om. Mitt undersökningsområdebegränsas till området kring den bassängliknande bukten/havsviken som

Tanum 1857 17ligger omkring ön med Tanum 1857. Västerut är det förvånansvärt få fornlämningari relation till området kring Tanum 1857 och kustremsan innanför. Idetta västra kustband med få fornlämningar dominerar bronsålderns rösensom gravtyp totalt. Hällristningarna återfinns dock i det inre kustlandskapetsom även Tanum 1857 är en del av.Det borde stå utom allt tvivel efter analysen att vi har gravar före och efterförromersk järnålder i det mikrolandskap som undersökningsområdet utgör.Särskilt högarna som solitärer är påtagliga. Jag menar att vi kan utgå från attdet är statistiskt sannolikt att flera synliga stensättningar högt i terräng har dateringartill förromersk järnålder, dvs. samma tid som vistelseplatsen Tanum1857. Det verkar också, som om flera av hällristningarnas tidigaste möjligadatering är förromersk järnålder.Lokaliseringen av Tanum 1857 talar inte för en naturlig placering av ett nattlägerför eventuella herdar som passar sina boskapsjordar, då platsen liggerlängst ut på ett näs på en ö/halvö. Placeringen verkar ologiskt i relation tillövriga möjliga betesängar för boskapen. Av den orsaken är en tolkning somspeciell plats för rituell aktivitet eventuellt andliga reningsriter i form av bastubadmer trolig. Platsen ligger emellertid inte direkt på stranden och man skullekunna tänka sig att ängarna under aktivitetsfasen var så kallade saltängar, vilkaman upp i modern tid med fördel använt som bete för boskap i Bohuslän.Bägge tolkningarna är alltså lika trovärdiga. Vad gäller platsen har kokgrop AH101 en relation till de påträffade stolphålen, då de bildar en slags avskärmningkring kokgropen. Eventuellt kan stolphålen tolkas som ena halvcirkeln av enhyddvägg (jmf. bilaga 1 schaktplan). De övriga två har inget direkt sambandmed stolphålen. En av de två ligger också en bit (ca 4-5 meter) ifrån bergväggen.Skulle det vara ett nattläger för herdar undrar man över att vi både påträffarhärdgropar och kokgropar, då kokgroparna i sig är onödigt stora i relationtill härdgroparna för att fungera som värmekälla för ett nattläger. Oavsettså har herdarna i så fall återkommit vid ett flertal tillfällen till samma plats (trekokgropar och två härdar) , vilket i sig känns ganska naturligt.Från att bara ha en tillfällig lokal, har Tanum 1857 tillsammans med landskapsanalysengjort det möjligt att beskriva en levande kulturmiljö från förromerskjärnålder. En vistelseplats kan relateras till en faktiskt existerande gravmiljöfrån samma tid, vilket i sig snarare tolkar området som en relativt centralbygd för människorna under förromersk järnålder, snarare en Tanum 1857som en vistelseplats i det förromerska landskapets utmarker. Vad vi saknarbara är dess egentliga boplatser. Detta är å andra sidan inget nytt för bohuslänskaförhållanden när vi talar om förromersk järnålder. Tanum 1857 kandärför ses som en indikation för en mer återkommande alternativt sedentärvistelse av människor i denna del av Tanum under förromersk järnålder. Dettaoavsett om vi tolkar platsen kultiskt eller som nattläger för ett antal herdar.Studien ger också uppslag för tolkningar kring såväl riter och ekonomiskt livsmönstersom hällristartraditionens existens också under förromersk järnålder.

18Bohusläns museum 2006: 31ReferenserClaesson, P. 2005. Kokgropar i lång rad - lång tids ritualer, UV Väst Daff20005:1Claesson, P 1998. Kokgropar från järnåldern vid Sunningeleden. 1998. I: Gravaroch kokgropar vid Sunningesund, UV Väst rapport 1998:3Gustafson, Heibreen & Martens 2005. De gåtefulle kokegroper. Kulturhistoriskmuseum. Varia 58Johansson, G. 2001. Kokgropar vid havet. UV Väst Rapport 2000:50Lönn, M. i tryck. Kokgropar i Bohuslän. Vetenskapligt fördjupningsarbete E6,delsträcka Skee – HogdalMunkenberg, B-A. 2004. Monumentet i Svarteborg. I P. Claesson & B-A Munkenberg(red.) Projekt Gläborg-Rabbalshede. Bygden innanför fjordarna. Del3. Kulturhistoriska dokumentationer nr 15. Bohusläns museum. Uddevalla.Nordqvist, B 2005. Kultplatsen vid Stretered. Riksantikvarieämbetet UV Västrapport 2005:1Petersson, M. 2006. Djurhållning och betesdrift: djur, människor ochlandskap i västra Östergötland under yngre bronsålder och äldre järnålder.Stockholm, Riksantikvarieämbetet.Påsse, T. 2003. Strandlinjeförskjutning i norra Bohuslän under holocen. I P.Persson (red.) Strandlinjer och vegetationshistoria. Kvartärgeologiskaundersökningar inom Kust till kust projektet, 1998-2002. GOTARC Ser. C No48, Göteborg.Selling, S. 2003. Arkeologisk utredning Inför planerad ombyggnad av väg914 delen Kampstorp – Vitlycke, Tanum och Kville socken, Tanums kommun.Rapport 2003:28 Bohusläns museum. Uddevalla.

Tanum 1857 19Tekniska och administrativa uppgifterLst dnr: 431-28421-2005BM dnr:318/05 KBM pnr: 1312Intrasisprojekt:BM051312001Fornlämningsnr: 1857Län:Kommun:Socken:Västra Götalands länTanumTanumEk. karta: 9028Läge: X 6514123, Y 1241082Koordinatsystem:RT90 2,5 gon VHöjdsystem: RH 70Uppdragsgivare:Ansvarig institution:Projektledare:Fältpersonal:Konsulter:Vägverket Region VästBohusläns museumHåkan PeterssonHåkan PeterssonHenry Kristoffersson (grävmaskinist),Vedlab, Glava & Poznan RadiocarbonLaboratory, PoznanFältarbetstid: 2005-10-18 – 10-20Arkeologtimmar: 32Undersökt yta: 125 m 2Arkiv:Fynd:Bohusläns museums arkivInga fynd omhändertogs

20Bohusläns museum 2006: 31FigurförteckningFigur 1: Utdrag ur fastighetskartan 9028 (9A 2i), skala 1:20 000, med undersökningsområdetmarkerat.Figur 2. Foto över undersökningsområdet sett mot norr. Foto: Håkan PeterssonFigur 3: Fornlämningsbild med undersökningsområdet markerat och den dåtida havsnivån,skala 1:60 000.Figur 4. Foto över kokgrop AH 100Figur 5. Foto över kokgrop AH 101Figur 6. Foto över kokgrop AH 106Figur 8. Foto över stolphål AS 108Figur 8. Översiktsbild över det analyserade landskapsrummet, omkringliggande delar och dessfornlämningar, skala 1:100 000Figur 9. Det analyserade landskapsrummet, dess fornlämningar och olika forntida havsnivåer ,skala 1:30 000Figur 10. Det analyserade landskapsrummet med olika forntida havsnivåer, där stensättningarmed möjlig datering till bronsålder - förromersk järnålder urskilda, skala 1:30 000Figur 11. De diskuterade stensättningarna 55 m ö h. och högre.BilagorBilaga 1. Schaktplan med undersökta anläggningar markerade, skala 1:40 och anläggningsritningar,skala 1:20Bilaga 2. Analysresultat. Utdrag ur rapporter från Vedlab och Poznan Radiocarbon Laboratory,.

BILAGA 1. SCHAKTPLAN OCH ANLÄGGNINGSRITNINGAR TANUM 1857

BILAGA 2. ANALYSRESULTATUtdrag ur Vedlab rapport 0502Analysresultat Lv 914, Orrekläpp 1:7 Projekt 1312Orrekläpp, Lv 914 är en undersökning av en boplats med stolphål, härdar kokgrop och slaggrop. Anläggningarnaförväntas vara från järnålder. Kokgropen innehåller kol av al vilket kommer att ge en bra datering. Innehållet i provetfrån slaggropen är jag osäker på. Det verkar var organiskt material men det är mycket hårt sammansmält och innehålleringa spår av cellstruktur. Jag tänker närmast på stenkol? Stenkol finns närmast i mindre mängd i Västergötland. Men detär tveksamt om det har använts under förhistorisk tid.Om det skulle vara träkol så är det vad vi ibland kallar ”amorft kol” som troligtvis uppkommer vid mycket högatemperaturerAnl. ID AnläggningstypProvmängdAnalyseradmängdTrädslag101 Kokgrop 0.1g 0.1g 3 bitar 3 bitar al Al114 Slaggrop 1.2g 1.2g 1 bit 1 bit stenkol? -Utplockatför 14 C-dat.ÖvrigtUtdrag ur poznan rapport 861/05Poznań, 20-05-2005Reporton C-14 dating in the Poznań Radiocarbon LaboratoryJob no.: 861/05Sample name Lab. no. Age 14C RemarkBohuslan P1312 A101 Poz-10269 2200 ± 40 BPComments: Results of calibration of 14C dates enclosedHead of the LaboratoryDr. hab. Tomasz Goslar, prof. UAM