tema: bArn till vArje pris? - Sveriges Ekumeniska kvinnoråd

sek.vbd.se

tema: bArn till vArje pris? - Sveriges Ekumeniska kvinnoråd

KyrkA och samhälle ur kvinnors perspektiv :: NUMMER 1/2013tema: barn till varje pris?


Nyhetsbrev från SverigesEkumeniska Kvinnoråd, SEKInnehåll2 Kortnytt3 Ledaren Anna Ljung4 Intervju med MargretJosefsson6 Barns värde och föräldrarsrättigheter8 Barn & unga. Ärkebiskopensmöte 201210 ”Shelter for Women” i Indien12 Intervju med Ninna Edgardh14 Recension: Försoning behövs15 Recension: Margot16 Rapport från seminarium17 Martin Luther King-priset201318 Kalendarium19 Inbjudan till SEK:s årsmötekortnyttBarn till varje pris?Som ni kanske minns antog Sveriges EkumeniskaKvinnoråd ett uttalande angåendesurrogatmödraskap vid årsmötet iNorrköping 2012. Det kom sig av att SverigesKvinnolobby, som SEK är medlem i,hade uttalat sig i frågan, med anledning avden politiska debatten. Deltagarna på årsmötetansåg att det var dags att tänka tilli frågan, som är minst sagt kompliceradav många skäl. Kvinnolobbyns hållning ärgenomgående negativ men SEK valde attgöra följande uttalande: ”Vår kristna utgångspunktär att människans kropp, själoch ande utgör en okränkbar enhet. Attgenom surrogatmödraskap utnyttja kvinnoroch barn i kommersiellt syfte är enkränkning mot människor och i förlängningenmot Guds skapelse.” Diskussionenmåste fortsätta om dessa frågor som berörmånga perspektiv; vetenskapliga, moraliskaoch teologiska. Som ett bidrag in idebatten ville vi göra detta temanummer.Hoppas det ger nya infallsvinklar i diskussionen.Hör gärna av er med egna tankaroch reflektioner.Sociala medierSEK har börjat synas i olika sociala medier.Numera finns en blogg som kallasForum för kvinnor och en Facebooksida(som är under utveckling). Länkar tillbåde bloggen och Facebooksidan finns påvår hemsida www.sek-vbd.se. Vi hoppasatt på detta sätt möjliggöra att alla somvill ska kunna göra sin röst hörd. Tvekainte att tycka till, både i bloggen och påFacebook sidan!FramsidanIngrid, fem månader. Foto: Rebecka Hellqvist.Är du SEK:s nya ekonom?Tidningen harfått sitt namnefter Elsa Cedergren,född Bernadotte,initiativtagaretill KristnaKvinnors Samarbetskommitté,föregångaren tillSveriges EkumeniskaKvinnoråd.Hon var SEKs första ordförande ochavled 1996, 103 år gammal.ELSA vill spegla läget inom kyrkoroch samhälle ur kvinnoperspektiv.För enskilda artiklar svarar respektiveförfattare.Ansvarig utgivare: Birgitta LarssonRedaktör: Annika Damirjiantel 08-453 68 04Redaktionskommitté:Madeleine Fredell, Ragnhild Greek,Susanne Rodmar, Hanna StenströmGrafisk form: Rebecka HellqvistFör adressändring och prenumerationsärenden,kontakta SEK, Box 14038,167 14 Bromma, tel: 08-453 68 04,e-post: sek@ekuc.seElsa nr 1 2013: Utkommer vecka 20Annonser: Annika Damirjian,08-453 68 04Material till ELSA nr 2, 2013Manusstopp: 22 april 2013Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd söker en efterträdare till Christina Högströmsom skött vår ekonomi i nio år. Du bör ha erfarenhet av bokföringoch ekonomi och vara intresserad av ekumenik. Kassörskapet sköts påideell basis men ett litet arvode utgår.För mer information, kontakta:Ordföranden Carin Gardbring, caringardbring@gmail.comeller Christina Högström, chogstrom@telia.comVärldsböndagen1 mars 2013Den 1 mars firas Världsböndagen över hela världen. Temat för2013 är Jag var främling och ni tog emot mig och är utarbetatav kvinnor i Frankrike. Dagen firas på cirka 400 platser i Sverige.För mer information kontakta: Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd,Box 14038, 167 14 Bromma, telefon 08-453 68 04, ellermejla till sek@ekuc.se Se också kalendariet på sidan 18där några platser annonseras. Elsa nr 1 2013Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv


LEDAreAnna LjungFörsamlings- och sjukhuspastorGemensam FramtidLängtade Gud efter barn?Frågan om barn till varje pris utgår frånen djup längtan efter barn, en längtan deallra flesta vuxna människor bär. Har mansjälv svårt att få barn kommer frågan i ettljus. Har man utan problem redan fått sinabarn, och betraktar andra som frenetisktkämpar efter barn, kommer frågan i ettannat ljus. Ser man till ekonomiska orättvisoroch ojämlika maktstrukturer leverfrågan i ytterligare ett annat ljus. Fråganrymmer många olika etiska perspektiv.Redan vid skapelsens gryning fick vi,mänskligheten, uppmaningen att förökaoss. De flesta klarar uppdraget utan svårighetermedan många tvingas lägga stormöda och enorma ekonomiska kapital föratt deras längtan möjligen ska gå i uppfyllelse.Det kan vara konstgjord befruktningi vårt eller närliggande länder menäven genom surrogatmammor i behov avpengar i länder längre bort. Många kvinnorföder barn till sin egen bristningsgränsmedan somliga sörjer att de barafick ett. Somliga planerar minutiöst sinagraviditeter medan andra inte alls får styraöver sin reproduktion p.g.a. struktureroch kulturer som inte försvarar mammansrättigheter.Att inte få barn är för de längtansfullaen avgrundsdjup existentiella smärta. Omjag inte kan få barn, vad ska jag då leva föroch satsa på? Vad är då mitt livsmål ochmin mening? Somliga hittar svaret i arbeteteller hjälpverksamhet, somliga hittaringen tröst. I många kulturer är barnlöshetett skamfullt misslyckande, upplevtfrån omgivningen och även rotat inne iden barnlösa. För många är moderskapetdet yttersta tecknet på kvinnlighet. Blandannat detta gör att somliga av oss kvinnor(och män) tvingas kämpa för föräldraskapettill ett högt pris både social, ekonomisktoch känslomässigt.Det är ingen mänsklig rättighet att fåbarn. Däremot finns rätten att bestämmaöver sin egen reproduktion. Fattigdom,förtryck, korruption och ojämlika maktförhållandenmellan könen medverkartill att flickor och kvinnor får svårt att bestämmaöver sin egen kropp och därmedreproduktion. Parallellt med det finnsbarnens rättigheter att få växa upp i tryggaförhållanden, där en familj oftast är detbästa. Min livserfarenhet, och tolkning avGud, säger mig att Gud är förtrogen medlängtan efter barn. Gud valde att kommatill mänskligheten genom den. Det blevmöjligt genom att en kvinna med fötternabokstavligen på jorden fick uppdraget attbära barnet. Guds sons tillblivelse skaparfrågor som kanske kan hjälpa oss att förståen Gud som också längtar efter barn.I Gamla Testamentet är barn utan föräldrarotroligt utsatta och sårbara och viuppmanas att ta hand om dem. En av destarkaste berättelserna om barn, och föräldraskap,i Gamla Testamentet är denom Mose i vassen. För att till varje prisrädda sitt barn arrangerade Moses mammaJokebed en situation som ledde tillatt faraos dotter adopterade Mose. Ävensnickaren Josefs faderskap kan ses som enadoption då han tog till sig Jesus som sitteget barn. Sedan länge och i många kulturerhar just adoption hjälpt barn att fåföräldrar, biologiska föräldrar att kunnahoppas på en bättre framtid för sina barnoch för barnlösa att få välsignelsen att tahand om barn.I vår tid och kultur finns det många sättatt få barn och därmed även att få föräldrar.Familjer skapas på andra sätt än detvanliga. I tider av förändringar och nyalandvinningar uppstår nya frågor. Utifrånmin erfarenhet av att ha genomgått denfysiska och själsliga smärtan av misslyckadeIVF-försök (konstgjord befruktning)och till sist fått glädjen och välsignelsenatt som ensamstående adoptera en litendotter, vågar jag föreslå ett antal frågor.Som föräldrar, hur bemöter vi dem sommed existentiell smärta är villiga att betalaett högt pris för att få barn? Som mammor,hur förhåller vi oss till att somliga avoss med stark ekonomi kan anlita andraav oss med svag ekonomi som surrogatmammor?Som mänsklighet, hur förhållervi oss till uppdraget att föröka oss irelation till uppmaningen att ta hand omde föräldralösa? Vilken människosyn avspeglasi de nya sätten att få barn? Och tillsist, vilket pris är vi vuxna villiga att låtabarnen betala i vår strävan efter dem? Låtoss våga benämna frågor vi bär på, vändaoch vrida på perspektiven och värna ommänniskors värdighet.Elsa nr 1 2013


Är barn enmänsklig rättighet?– Nej, det tycker inte jag, svarar MargretJosefsson på Adoptionscentrum.Föräldraskap är inte kopplat till ditt människovärde.Ingen är mindre kvinna, ellermänniska, för att hon inte har, vill ha ellerkan få barn. Här behöver vi tänka till,både i samhället och i kyrkorna; allt ärfokus på barn och familj. För många blirdet ett socialt stigma att vara ofrivilligtbarnlösa och samhället och kyrkan bordeinte underblåsa den känslan, att man intelever enligt normen om man inte får barn.Självklart är det viktigt för samhället attdet föds nya barn men på individnivå kanden här förväntan slå väldigt hårt.Margret Josefsson arbetar sedan mångaår på Adoptionscentrum som har sittkontor i Stockholm. Varje år förmedlasflera hundra internationella adoptionergenom dem.– Det är ett väldigt pusslande för attdet ska bli så bra som möjligt. Det ärmånga olika kriterier att följa och väga ini processen.Beslutet om att ett par eller en ensamståendehar rätt att adoptera tas i kommunen,men det är Adoptionscentrumsom förmedlar adoptionerna och som haralla kontakter med myndigheterna i länderdär barnen finns. Det var ofta kristnamissionärerna som var de första förmedlarnaav adoption genom så kallade enskilda(privata) adoptioner. De såg hur deföräldralösa barnen hade det och ville tahand om dem.I Sverige är en adoption något oåterkalleligtoch juridiskt gällande i resten av barnetsliv och då måste den internationellamotparten kunna garantera att det förblirså, det är ett av skälen till att det juridiskaregelverket är viktigt, för att skydda barnetsrättigheter. Under 2012 har Adoptionscentrumförmedlat drygt 270 barnoch det kostar idag cirka 250-300 000 kratt adoptera ett barn. Antalet barn somadopteras i Sverige har halverats på senaretid. Adoptioner i organiserad form sattefart på 1970-talet och som mest kundenästa 1000 barn adopteras genom Adoptionscentrumper år. Att siffran har sjunkitberor på flera faktorer.– En av anledningarna till färre internationellaadoptioner är att situationenför barnen i ursprungslandet har förbättrats.Man jobbar nu mer medvetet medatt se om ett barn i första hand kan växaupp i ursprungsfamiljen. Om det inteär möjligt försöker man hitta inhemskaadoptivföräldrar, om det inte går kan barnetges möjlighet att få en adoptivfamilj iett annat land. Det betyder att färre barnadopteras till andra länder, eftersom manhittar en lösning inom landet, men detbetyder också att barnen är äldre när dekommer till Sverige, än tidigare, eftersomprocessen att hitta en lösning i barnensfödelseländer tar tid. Det är väldigt ovanligtatt man kan adoptera ett barn underett år numera, de flesta barn är några årgamla.Att barnet är äldre betyder också attdet har en historia, den har en separationbakom sig som barnet har minnen ifrånoch det kräver en större lyhördhet frånadoptivföräldrarna. Men att barnet äräldre betyder också att man kan förberedadet på förändringen. Margret Josefssonberättar att man i många länder föreberederbarnen väldigt bra på sin flytt genomatt börja lära sig det nya språket lite grann,se bilder på de nya föräldrarna och så vidare.Ett annat skäl till att färre barn adopterasi Sverige idag är de nya tekniska landvinningarnasom gör att par som tidigareinte kunde få barn kan få hjälp till exempelgenom provrörsbefruktning.– Det har lett till att många som kommertill oss och ansöker om att få adop-Om AdoptionscentrumFN:s konvention om barnets rättigheter och 1993 års Haagkonvention om skydd av barnoch samarbete vid internationella adoptioner är grundläggande för Adoptionscentrumsarbete. Adoptionscentrum bildades 1969 och är en ideell partipolitiskt och religiöstobunden medlemsorganisation som verkar inom tre intresseområden; förmedling, biståndoch förening (medlem). Idag har mer än 23 500 barn från över 50 länder fått en nyfamilj i Sverige genom Adoptionscentrum som i mer än 20 år också har arbetat med attförbättra tillvaron för barnhemsbarn, att stimulera till inhemsk adoption, påverkan avmyndigheter och beslutsfattare om att barn på institutioner far illa.Hämtat från Adoptionscentrums hemsida www.adoptionscentrum.se Elsa nr 1 2013Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv


tera har blivit äldre. Man har först gåttigenom och provat att bli med barn medmedicinsk assistans, men inte lyckats. Attfå barn genom provrörsbefruktning ärinte enkelt, chansen att det ska lyckas ärinte så hög som man kan tro, men mångahänger kvar och gör många försök. När desedan kommer till oss kan de vara väldigtmentalt trötta.Enligt Socialstyrelsens riktlinjer fården som vill adoptera inte vara äldre än42 år när man ansöker om medgivandeför adoption i kommunen där man bor.Medgivande man får gäller sedan två år.Men med tanke på att de förmedladebarnen också är äldre nuförtiden så kanman säga att föräldrar och barn matcharvarandra på det sättet. Men den stigandeåldern kan också leda till att man inte blirgodkänd som adoptionsförälder.– Att inte bli godkänd som adoptivförälder,till exempel för att man helt enkelthar hunnit bli för gammal, kan upplevasväldigt kränkande för många. De dugerinte som adoptivföräldrar och tolkar detsom att de inte duger som människor.Margret Josefsson är själv adopterad avsvenska föräldrar och kommer ursprungligenfrån Sydkorea. Hennes erfarenhetersom adopterad är positiva men det betyderinte att hon inte kan se de negativakomplikationer adoptioner kan leda till.Många adopterade upplever, oftast intefrån föräldrarna, utan från andra vuxna,att de borde känna tacksamhet för att deblivit adopterade och fått det så bra. Detkan upplevas som en börda av många.Frågan är om man borde sluta med internationellaadoptioner, om det är en formav laglig trafficking där man köper ochsäljer barn?– Det tycker jag inte, säger Margret Josefsson.Även om vi, och många med oss,arbetar med biståndsverksamhet som gårut på att övergivna barn ska kunna stannai sina ursprungsländer, så finns det fortfarandefler barn än det finns föräldrar ochvarje barn har rätt till en förälder och enfamilj.Men den nya tekniken då, som gör atttidigare ofrivilligt barnlösa kan få hjälp påett sätt som inte var möjligt tidigare, bordeinte det sätta stopp för adoptionerna?– Skillnaden mellan adoption och genomtill exempel provrörsbefruktning äratt i det första fallet handlar det om ettbarn som redan finns och som behöver enförälder, i det andra fallet handlar det ombarn som inte existerar ännu. Vi arbetarutifrån barnperspektivet i första hand,inte föräldraperspektivet.Annika DamirjianMargret JosefssonÅlder: 43 årFamilj: Är gift med Arne (blivande pastor) och vi har tillsammansDavid 7 år och Simon 4 årArbete: Adoptionscentrum, chef förmedlingBöcker på mitt nattygsbord: Vet inte, men dator, ochiPhone ligger alltid där!Okänd talang som jag är stolt över: Kan sticka tröjor.Intressen: Foto och resor.Motto: ”Låt Dig inte besegras av det onda, utan besegradet onda med det goda!”Elsa nr 1 2013


Barns värdeoch föräldrars rättigheterSå här efter jul har vi det heliga Jesusbarnet i tydligt minne. Vi har också settmånga förväntansfulla barn som spanat efter jultomten. Vare sig vi har fokus påkristendomens födelse genom att Jesus kom till världen som ett litet barn ellerinte, så sätter julen barnen i centrum på ett särskilt sätt. Julen är barnens högtid– det särskilda Jesusbarnet och allas våra barn som är det viktigaste i livet.Under julen koncentreras och förtydligasett betydelsefullt tema i vår tid, nämligendet viktiga och värdefulla barnet,barnet som ger livet mening och skaparidentitet för föräldrar. Visserligen vill intealla vuxna ha barn och alla blir inte hellerföräldrar, men det finns en tydlig tankefiguri vårt samhälle där barn är mycketviktiga och ses som närmast heliga.Redan mot slutet av 1900-talet börjademan tala om det heliga eller ovärderligabarnet som föräldrarna investeradeallt mer i, både tid och pengar. I dag talarman också om barnet som projekt, dvs.att man satsar allt mer på att planera ochutforma livet för barnen för att skapa ettså perfekt liv för dem och sig själv sommöjligt. Barnet som projekt blir ocksåmeningsgivande genom att det fyller livetmed innehåll.Det finns givetvis många nyanser ochproblem med dessa båda sätt att se påbarn, det heliga barnet och barnet somprojekt. Men trots det så säger dessa fenomennågot väsentlig om barnens plats ochvärde i vår tid. Barn är för de allra flestamycket viktiga och ges ett högt värde. Påmotsvarande sätt har barnens rättigheterfått en allt mer framträdande plats genomatt FN:s barnrättskonvention kommitatt ratificeras i allt fler av världens länder.Frågor om vad som är barnets bästa skallnumera alltid tas i beaktande i frågor somrör barn.Det är utifrån en sådan bakgrund intekonstigt att ofrivillig barnlöshet upplevsmycket traumatisk och laddad. Inte hellerär det märkligt att mycket medicinskforskningen under senare delen av 1900-talet och framåt har ägnats åt olika typerav assisterad befruktning. 1978 föddes detförsta barnet efter provrörsbefruktningoch efter det har fler tekniker utvecklastför att hjälpa ofrivilligt barnlösa att få biologiskabarn. Idag används donerade spermieroch ägg vid provrörbefruktning, ochspermier injiceras också direkt in i äggets.k. mikroinjektion. Dessutom förekommersurrogatmoderskap i vissa länder. Deetiska frågorna kring dessa olika teknikerär många och har följt med praktikernafrån början.Många nya tekniker, inte minst medicinska,möts med viss skepsis. De många olikateknikerna för assisterad befruktninghar i olika grad betraktats som för storaingrepp i naturen eller i skapelsen. Iblandhar man till och med sagt att användningenav befruktningstekniker är att otillbörligtingripa i en naturlig eller gudomligordning, och de har kallats att ”leka Gud”.När tiden går och genom att teknikernaanvänds utan att det får negativa konsekvenser,normaliseras bruket och kritikenavtar vanligtvis. De mest kontroversiellafrågorna idag är om homosexuella ochensamstående skall ha rätt till assisteradbefruktning, tillsammans med om det börvara tillåtet med surrogatmoderskap. Mandiskuterar också om donatorer av ägg ochspermier bör vara anonyma. Lagstiftningenom assisterad befruktning skiljer sig åtmellan länder vilket bidrar till att komplicerapraxis inom assisterad befruktning,inte minst genom så kallad medicinskturism för att få tillgång till behandlingarsom inte är tillåtna i hemlandet.Det finns också starka religiösa, inteminst kristna, motiv till att vilja ha barn.Påbudet från första Moseboken ”varfruktsamma, föröka er och uppfyll jorden”(1 Mos 9:1) har på olika sätt tolkasoch förts vidare. Och det har varit och ärdelvis fortfarande ett kristet mönster atttidigt bilda familj och gärna ha flera barn.Biologiskt drivs vi givetvis också till attvilja ha barn och därmed till att människosläktetlever vidare. Det kulturella trycketidag är dock tydligt. Det är viktigt att fåbarn, viktigt för att skapa mening i livetoch för att ge livet ett innehåll. Barnen ska Elsa nr 1 2013Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv


dessutom vara biologiska, ha mammansoch pappans gener. Om inte det går skaåtminstone en av de blivande föräldrarnasägg eller spermier användas, och kvinnanska bära barnet själv.Längtan efter barn är utan tvekan mycketstark. Den kan tolkas såväl i biologiskasom kulturella termer, och dessutom förstärkasav religionen. Men kan man gå sålångt som att säga att det är en rättighetatt få barn, att bli förälder. I många västländerär det idag en rättighet att intebli förälder. Abort är allmänt accepteratoch används regelmässigt för att avslutaoönskade graviditeter. Med hjälp av assisteradbefruktning borde vi på motsvarandesätt kunna se det som en rättighetatt få barn. Visserligen kommer det inteatt lyckas för alla ofrivilligt barnlösa att fåbarn trots alla tekniska hjälpmedel, mende borde vara en rättighet och alla medelborde prövas. Ja, så resonerar vissa.Om vi bortser från att det inte alltidlyckas finns det ändå något djupt problematiskti att se det som en rättighet att fåbarn. Det grundläggande problemet somjag ser det är att perspektivet är den vuxnes.I en kultur där barnets bästa har blivitett ledord utgår rättighetstänkandet frånde blivande föräldrarnas perspektiv. De ärvi vuxna som längtar och vill ha barn. Deär vi vuxna som utvecklar tekniker för attskapa nya barn, för att på olika sätt användaägg och spermier för att få biologiskabarn. Barn som vi får bära själva, föda ochsom också kan bli lika oss själva. Individualismenär tydlig. Det är jag och minabiologiska barn som är i fokus.I ett sådant vuxenperspektiv riskerarbarnet reduceras till ett medel för att skapamening och lycka för de blivande föräldrarna.Barnet skänker livet ett innehåll,ger föräldrarna en identitet som mammaeller pappa och kan därigenom ses som ettmedel för det egna livsprojektet. Barnetmåste alltid ses som ett mål i sig och intesom ett medel för något annat. Visserligenutesluter vuxnas barnlängtan och föräldraskapinte att barnet också ses som ettmål i sig, oändligt värdefullt. Rättighetenatt bli förälder är dock ensidigt formuleradsom en rätt för föräldern och tar intehänsyn till att det är en levande människamed fullt människovärde som blir medelför någon annan. Barn kan inte vara ellerbli någons egendom utan bör alltid sessom en gåva. En gåva som föräldrar fårtill låns under en tid, som man har ansvarför men som succesivt frigör sig till ensjälvständig individ. Hela tiden behållerbarnet dock sitt egenvärde och värdighetsom människa fullt ut.Samtidigt finns det många barn i världensom redan är födda och som saknarfamilj och det mest nödvändiga. Barnetbästa och barnens rättigheter talar för attvi först borde se till deras behov innan visätter nya barn till livet. Adoption har varitoch är ett etablerat sätt att bli förälderpå. Det kan uppfylla både de längtandeföräldrarnas önskan och ge ett barn sinrätt liv, överlevand och trygghet (artikel6, FNs konvention om barns rättigheter).Men inte heller att få barn genom adoptionkan ses som en rättighet. Rättighetenär barnets, rätten till ett gott liv. Vårt ansvarsom vuxna är att se till att alla barnsrättigheter uppfylls. Det målet ligger ännumycket långt borta. Många av världensbarn behöver vår hjälp. De behöver hjälpatt få reda på vilka deras föräldrar var ochom de lever, hjälp att få tillgång till detallra nödvändigaste för att överleva ochför att kunna växa och utvecklas. Det kanvi bidra till genom internationellt hjälparbetepå olika sätt. Internationell och ävennationell adoption kan dessutom bidratill att barn får föräldrar och en framtid,och samtidigt till att längtande vuxna blirföräldrar. Men det är alltid barnets bästaoch rättigheter som måste komma i förstahand.Katarina WesterlundLäs mer om detta:Kapitlet ”Den normala familjen – föräldraskap,assisterad befruktning ochbarnens perspektiv” i boken Kärlekensförändrade landskap. Teologi och samlevnad.Red. Mikael Lindfelt, JohannaGustafsson Lundberg, Stockholm:Verbum, 2009.Elsa nr 1 2013


Barn och unga– ärkebiskopens möte 2012Är barn ett genusneutralt ord? Man kunde få det intrycket av ärkebiskopens möte om barnoch unga i november i fjol. Det var inspirerande, lärorikt, hoppfullt och upplyftande. Förutomtvå estradprogram erbjöds de ca tusen deltagarna 18 seminarier, tre gudstjänster, fyra böckeroch ett stort antal utställare. Så olika talare som drottning Silvia och Dogge Doggelito framträdde,och alla hade tänkvärda och intressanta saker att säga. Fanns det en brist i detta utomordentligamöte så var det att ingen belyste skillnaden mellan könen hos barn och unga. Ochmöjligen att detta möte om barn och unga inte hade några barn eller unga som deltagare.Seminarierna erbjöds i tre block, denförsta med tema ”Barnens livsvärld” ochvar ett antal omvärldsanalyser som belystebarns liv i allt från hälsa och skolgångtill flyktingbarnens situation i Sverige.Den andra omgången hade tema ”Kyrkansom resurs” och utgick från de olikasammanhang där kyrkan möter barn ochunga – eller skulle kunna möta dem. Dentredje omgången kallades ”Förändring ärmöjlig” och handlade om att gå från ordtill handling. Varje seminarium leddesav en insatt och engagerad moderatoroch deltagarna fick inlägg från fyra olikapanelledamöter. Trots storleken på varjegrupp gavs viss möjlighet för deltagarnaatt ställa frågor. Elsa nr 1 2013Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv


Kronprinsessan Viktoria var en av många gäster på Ärkebiskopens möte 2012.Svenska Kyrkans ärkebiskop AndersWejryd.Varje deltagare i mötet fick fyra böcker.Låt berättelsen leva! Om barnet och BI-BELN av Sören Dalevi ser barnet utangenus. Boken gav trots detta en initieradbeskrivning av barns utveckling och bibelnsinnehåll. Dalevi presenterade ocksåett antal barnbiblar och hur man väljerrätt bibel för varje åldersgrupp. Det skulleha varit intressant att ta del av SörenDalevis analys av Ylva Eggehorns En vänfrån himlen, illustrerad av Tord Nygren.Här återges bibelns berättelser fritt ochkvinnor och flickor bereds så stor platssom Eggehorn kunnat ge dem, utifrån ettbegränsat material.”Ett myller av liv – Om barn i bibelnstexter” av Mikael Larsson och HannaStenström är den av böckerna som på ettmedvetet sätt lyfter fram genus som en aspektpå barn i bibeln. Men materialet ärsom sagt begränsat, barn är oftast pojkaroch söner och flickor ges ingen plats förrände är giftasvuxna. Diskussionen somförs i boken är seriös och gör den mycketläsvärd.Ersta diakonis Det handlar om barninnehåller både specifika och generellatexter, både allmänna och djupt personliga.Både pojkar och flickor ges utrymmei olika situationer. Men det som fascinerarmig med boken är omslagsbilden, enhalvnaken liten pojke med leksakssvärdoch sköld. Bilden oroar på många plan.Den säger något om barns utsatthet ochvärnlöshet. Men varför en pojke? Flickorär minst lika utsatta men det är en pojkesom beväpnar sig till försvar. Vad säger detom synen på flickor? Ser man barn somså könsneutrala att man inte tycker att detspelar någon roll om det är en pojke ellerflicka? Eller är det så stor skillnad på hurbarn uppfattas att det skulle varit en förstor provokation att visa en flicka bereddtill försvar?Text och foto: Kajsa BergElsa nr 1 2013


Världsböndagen 2013Gemensam städning av en kyrkogård.Fredens hus – en fast punkt i tillvaronDirektor Beena Sebastian, vid CAP, Cultural Academy for Peace, är välkänd av flera av ELSAsläsare. Böndagskommittén har stött verksamheten med ett stipendiebelopp till ett skyddatboende för utsatta kvinnor för ett antal år sedan. Information om verksamheten vid CAP ärverkligen värd att spridas; kurser och seminarier om ickevåld, genderorientering, utbildning,ges kontinuerligt utöver omhändertagande av våldsutsatta kvinnor. CAP undersöker orsakernabakom våldet och jobbar outtröttligt med påverkansarbete.Shanti Bhavan, det betyder ”fredens hus”eller ”det fredade huset”, är det skyddadeboende för kvinnor som böndagskommitténgett bidrag till. Detta hem gördet möjligt för utstötta kvinnor att återfånågon värdighet och ha en fast punkt itillvaron. Shanti Bhavan tjänstgör som etthem för dem som inte har något hem, ochderas barn får vara hos dem. Personal assisterarmed matlagning och tillsyn. Flerakvinnor är mycket sköra på grund av vadde gått igenom, änkor är per definition utstöttakvinnor, andra kan vara unga kvinnorsom saknar hem, men går i skolan omdagarna, några är hemlösa daglönearbetarefrån andra delar av landet.Mängden av intryck, ljud, bilder ochröster som kommer rakt in i våra vardagsrumchockerar oss ofta, och tvingar ossatt reagera för de realiteter som sticker ivårt sociala samvete. Alltsedan starten harCAP fokuserat på de svagare delarna avsamhället, med särskild betoning på attstärka kvinnor, se till deras säkerhet ochskydd, avskaffande av allt våld mot kvinnoroch barn, och ständigt arbeta på ettickevåldsligt sätt för ett fredligt samhälle.Särskilt skrämmande är vågorna av våld,misshandel, brist på respekt för mänskligarättigheter för kvinnor, som översvämmardet indiska samhället idag. En indiskkvinna är ofta inte trygg ens i sitt egethem, skriver Beena Sebastian i förordettill den årliga rapporten från CAP.Utöver stöd till utsatta kvinnor ochseminarier om orsaker bakom våld motkvinnor och barnoch hur det kanstävjas, genomförsockså utbildningari miljövård, utbildningari aktivtickevåld, och seminarierom dialogmellan olika religioner.Ett seminariumunder åretBeena Sebastian,direktor vid CAPsom gått handlade om globaliseringenseffekt på religion och andlighet. Kontaktenmed andras uttryck för andlighet kanantingen medföra respekt och vidsynthet,eller vrede och avståndstagande. Religionsätter starkt avtryck i människor.10 Elsa nr 1 2013 Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv


Världsböndagen 2013och Jayapratibha – nu har de fått sinakörkort, nu börjar de köra taxi-autoricksha(endast för kvinnor), tar betalt, och ärsnart ägare till en egen autoricksha.Patriarkala mönster utmanas och samhälletser att kvinnor kan ha ”mansjobb”,förvåning och misstro byts i ökat stödoch ökad uppskattning, fler kvinnor inspirerasatt bli autorickshaförare, särskilduppskattning kommer från kvinnliga passagerare,skriver Beena.Kvinnor får möjlighet att utbilda sig till autorickshaförare.En annan kurs handlade om miljövård,att vårda skapelsen, och man beslöt underdenna kurs att hålla seminarier i skolor,trädplantor delades ut till eleverna, ochett initiativ togs att man skulle koncentrerasig på att städa kyrkogården som betraktadessom allmän avstjälpningsplats.Detta initiativ fick oanade effekter! Kultureninnebär att kvinnor inte får beträdakyrkogårdar. Men när kvinnor från CAPtillsammans med manliga medlemmaroch skolans elever och lärare gick in påkyrkogården och började forsla bort sopor,stannade flera förbipasserande ochkom frivilligt in och hjälpte till. Beenaskriver i rapporten. ”Detta illustrerar hurattitydförändring påverkar samhällets attityder.Människor hjälptes att bli kvittsina tabun som pådyvlats dem”.CAP arrangerar också autorickshakursersom ger kvinnor körkort och så småningomen egen autoricksha som de kan försörjasig med. Först ut är Sangheeta, SinjuMen med den senaste tidens ofattbarakvinnovåld – tyvärr bara toppen av ettisberg – har fokus skärpts än mer på våldetsbakgrund och orsaker, och starkarop på omedelbara respektive långsiktigaåtgärder: Beena berättar om fackeltågoch demonstrationsmarscher i stadenCochin-Ernakulam, och böner för denmördade kvinnan i New Delhi, krav påstränga straff och tydligare lagar mot våldmot kvinnor. CAP lanserade också enkampanj för Säkrare stad för kvinnor ochbarn, och försäkrar att CAP fortsätter sinkamp för rättvisa.Vill du veta mer om CAP och BeenaSebastians arbete, läs på www.culturalacademy.orgDet är också möjligt attstödja centrets arbete ekonomiskt. Läsmer om det på hemsidan eller kontaktaSEKs expedition.Ragnhild GreekÄven barn är välkomna på CAP.Praktik på CAPJag tillbringade 4 månader som praktikantpå Cultural Academy for Peace.Det var en mycket givande tid som gavmig möjlighet att lära känna både fleraav de projekt som organisationen driversamt personerna som arbetar på kontoret,på Shanthi Bhavan, och i fält. Arbetetpräglas av en otrolig professionalism ochkompetens – både hos Beena Sebastiansom organisationens ”Chairperson” ochhos de övriga anställda. Möjligheten att fåvara en del av detta arbete har för mig variten mycket positiv och stark upplevelse.Organisationen driver ett flertal projekt– exempelvis kvinnohemmet ShanthiBhavan, workshops och utbildningar,samt utvecklingsarbete på den närliggandeön Vypeen Island. Att en relativt litenorganisation driver så många projekt avhög kvalitet är imponerande! Att se arbetetmed utsatta kvinnor, speciellt genomShanthi Bhavan är en väldigt stark upplevelse.Kvinnorna har olika problembilderoch förhållandena på boendet är mycketspartanska, men trots detta lyckas manändå skapa ett slags ”hemkänsla” och sammanhållningbland de boende. Detta ärmycket viktigt, och är något som skaparen stark trovärdighetskänsla för arbetet.Vidare är det viktigt att nämna att ShanthiBhavan är speciellt då man låter mödrarta med sig sina barn till hemmet – någotsom är ovanligt för liknande kvinnohem.Vidare var det både roligt och värdefulltatt få se hur CAP:s arbete i många fallpräglas av att lyfta fram lokal förmåga ochkapacitet – exempelvis präglas utvecklingsarbetetpå Vypeen Island av att hjälpatill att identifiera vilka problem de olikabyarna har och sedan finnas till hands iarbetet för att finna en lösning, snarare änatt komma med en färdig lösning.Att sammanfatta intrycken av CAPär svårt, men den mängd projekt av högkvalitet som drivs, riktade mot flera olikamålgrupper, är inte bara imponerandeutan livsviktiga för många – framföralltkvinnor och barn, men vikten av projektenför samhället i stort ska inte underskattas.Maria GreekElsa nr 1 2013 11


”Hon står mellan radernaoch ser på mig”Den 12 november installeradesNinna Edgardh somprofessor i kyrkovetenskap,särskilt diakonivetenskap, vidUppsala universitet. Hennesinstallationstal hade rubriken”Hon står mellan raderna ochser på mig” – Att forska omkyrka och kön.Foto: Mikael WallerstedtI inledningen till installationsföreläsningskriver Ninna Edgardh:”Året var 1992. Jag hade läst teologi i ett åroch befann mig på antagningskonferensför att bli godkänd som prästkandidat.Antagningskommittén gav oss i uppgiftatt till nästa dag skriva om en bibelgestaltsom vi hade en personlig relation till. Jaggick igenom kandidaterna i tanken. Jesus?Paulus? Moses? Till slut gav jag upp ochgick och la mig. Mitt i natten vaknar jagplötsligt med en mening i huvudet, somjag fortfarande kommer ihåg ord för ord:”Hon står mellan raderna och ser på mig.Hon säger: Ge mig röst!”. När jag fick iuppgift att förbereda denna föreläsningkom meningen tillbaka. Den gav mig inspirationatt lösa inlämningsuppgiften dåför tjugo år sedan. Såhär i backspegeln kanjag se att den också blivit styrande för storadelar av min forskning; att läsa mellanraderna, att söka på tvären, för att få synpå det som inte är omedelbart synligt påytan, men som ändå finns där. I hög gradhar detta fördolda för mig handlat om hurföreställningar och praxis kopplade tillkön och sexualitet påverkat och fortfarandepåverkar den kristna traditionen – ochtvärtom – hur kyrkor och teologiskt tänkandepåverkat och fortfarande påverkarvårt förhållande till kön och sexualitet.Inlämningsuppgiften kom att handla omsådana kvinnliga gestalter, som saknas iBibelns berättelser. De som beskrivs som”några kvinnor”, ”synderskan”, ”änkor”eller ”hans mor”. Och så undantagen, deNinna Edgardh.namngivna kvinnorna som sticker ut somvägmärken genom en biblisk värld till synesöverbefolkad av män; Sara och Rakel,Hanna och Ester, Maria, Jesu mor, menockså den Maria som var från Magdala.På samma sätt genom kyrkohistorien.Bland alla fäderna syns plötsligt en flik aven kvinnodräkt, en Egeria, en Hildegard,en Teresa, en Julian, en Birgitta. Namnenåtföljs ofta av oväntade metaforer och berättelser.Någon får en vision av hur detfaktiskt gick till när Maria födde sitt barn,någon talar om Jesus som mor och en annanom Gud som skaperskan, Creatrix.”12 Elsa nr 1 2013 Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv


ELSA passar på att gratulera ochställa några frågor:Grattis till professuren! Den klassiska frågan:Hur känns det?–Tack det känns alldeles utmärkt. Jagär hedrad av att ha bli utsedd och stolt attfå vara den första kvinnan i mitt ämne.Du anställdes som professor den 20 december2011 i kyrkovetenskap, särskiltdiakonivetenskap, vid Uppsala universitetmen installationen som professor genomfördesden 16 november 2012. Varför så långtemellan?– Det är bara installation av professoreren gång om året. Installationen ären högtidlig akt i universitetets aula, dårektor – Eva Åkesson, första kvinnan påden posten – läser namnen på de nya professorernaoch förklarar dem installerade isina funktioner.Din doktorsavhandling från 2001 handlarom kvinnors försök att förnya kristet gudstjänstfirandei vår tid och den handlademycket om de så kallade Sofiamässorna. Iditt tal beskriver du att under 1990-talet,när du bedrev forskningen, var det som om”kvinnan som kikade fram mellan radernadröjde ännu i bakgrunden”. Hur skulle dusäga att det ser ut idag? Har kyrkan lyckatintegrera de feministiska erfarenheternafrån 1990-talet i sitt gudstjänstfirande?Har det blivit mainstream, eller dröjerkvinnan fortfarande kvar i bakgrunden?– Jag tror det är som i resten av samhället,att medvetenheten har ökat ochmycket har förändrats, bland annat harandelen kvinnor som är kyrkoherdar påsenare år blivit betydligt högre. Samtidigthandlar det om djupa mönster som harmed hela vår kultur och ekonomi att göra,så de sitter djupt också i vårt gudstjänstfirande.Vi behöver hela tiden föra samtalom dessa frågor och lyssna till våra egnaupplevelser.Du skriver vidare i ditt installationstal:”Det som för mig blev det mest tankeväckanderesultatet av studien hade attgöra med att jag i materialet tyckte mig setvå helt olika kyrkotyper träda fram. Denena bärs i hög grad av lekfolk och kvinnor,är inriktad på socialt arbete för medmänniskornaoch har starkt stöd bland de europeiskabefolkningarna. Denna typ avkyrka står i kontrast till en typ av kyrkasom snarare är den sociologer traditionelltmätt förhållningssätt till i undersökningarom sekularisering. Denna typ av kyrkabärs av en i huvudsak manlig ämbetshierarkioch ställer liturgi och troslära i centrum.Det är snarast den kyrkan Europasbefolkning tappat tilltron till. Samtidigtär det förstås en och samma kyrka. Det ärbara olika skepnader av samma företeelsesom blir synlig, beroende på från vilkethåll man tittar. Men det blev en aha-upplevelseför mig att se att den bild som sekulariseringsforskningenvisat inte var denenda. Många aspekter av kyrka och tro hartappat auktoritet och relevans i Europaunder 1900-talet. Men kvinnan mellanraderna, hon som talade till mig i natten,har kanske också ett ärende som handlarom att sekulariseringen inte är hela sanningen.Kvinnan mellan raderna tillhörinte självklart ett utdöende släkte av svärmanderomantiker. Snarare representerarhon en växande skara över världen, somfinner kyrka och tro vara nödvändiga ingredienseri ett fullgott mänskligt liv.”Kan man säga att den stora New Age vågensom sköljde över oss på 1980–90-taletockså är en effekt av detta? Att kvinnornaerövrar tolkningsföreträdet och styr sinegen andlighet utanför de etablerade formerna?Är det vad som händer i kyrkornaockså när retreater, pilgrimsvandringar ochandra företeelser som befinner sig lite utanförstrukturerna växer, framför allt blandkvinnorna?–Jag tror du har rätt i att detta kan varaexempel på hur kvinnor påverkar våra religiösatraditioner i nya riktningar. Men vihar också sett i det pågående handboksarbeteti Svenska kyrkan hur kvinnor harfunnits med i ledande positioner i arbetet,mitt i de strukturer som verkligenbär den centrala kyrkliga traditionen. Nuhoppas jag att kvinnor i församlingarna,både präster, förtroendevalda och bredaregrupper av gudstjänstfirare, tar chansenatt påverka när förslaget till ny handbokska prövas i praktiken under 2013.Sist men inte minst, vilken gestalt skulle duvalt idag om du fick samma fråga som dufick 1992?– Det svåra med att välja då hade väl attgöra med att det gällde antagningen till utbildningen.Nu kan jag ju mer välja olikagestalter i perioder. Just nu är jag upptagenav den blinde Bartimaios som ropar till Jesusom förbarmande i Markusevangeliet,ursprunget till vårt Kyrierop i gudstjänsten.För mig står han för ett rop som harekat genom kyrkans hela historia, i varjegudstjänst och som gör det än idag.Annika DamirjianBöcker som Ninna Edgardh skrivit. Från ceremonin på Uppsala Universitet i november 2012.Elsa nr 1 2013 13


elsas bokhyllaSkilda världar förenas i bokom försoningsläranFörsoning behövsSofia Camnerin och Arne Fritzon,Verbum förlag (2012)Inom svensk kyrklighet rasade denså kallade ”Försoningsstriden” under1870- och 1890-talet. Striden handladeom vägen till försoning mellan Gud ochmänniska, vem som är subjekt respektiveobjekt i handlandet. Striden ledde tillsplittring och nya kyrkobildningar. Självaordet ”försoningsstrid” känns som enanomali. Hur kan en önskan om att förståhur försoning mellan Gud och människaär möjlig, orsaka strid och splittring? Mankan ju tycka att det borde falla på sin egenorimlighet, men istället säger det någotom oss människor.Både Sofia Camnerin och Arne Fritzon,teologer och författare, kommer ur dentradition, som i försoningsstriden, förespråkaratt det är Gud som är subjekt, densom handlar och tar initiativ till försoningmed människan. Författarna skriveri inledningen att ”vår gemensamma utgångspunktär att försoning behövs”, och”en nyckelfråga är hur man ska förstå denfasansfulla berättelsen om Jesu lidandeoch död på korset”, och ”hur vi ser på Gudoch Guds makt”, i formulerandet av enförsoningsteologi. Sofia Camnerin tolkarutifrån ett befrielse- och feministteologisktperspektiv och Arne Fritzon utifrånett hermeneutiskt och skapelseteologiskperspektiv. De har en gemensam utgångspunkt– att försoning behövs – men därifråntar deras fortsatta väg mycket olikainriktningar, men de för ett samtal omhur en bärkraftig försoningsteologi kanformuleras och diskuteras utan strid, ochde upphöjer samtalet till en dygd, för attnå dit. Författarna presenterar sina respektiveförsoningsteologier men det finnsingen förväntan att man som läsare skavälja sida, eller bekänna sig som lärjungetill den ena eller den andre. Bokens tankeär att uppmuntra till fortsatt samtal ochdiskussion. Det lyckas de med.Boken är en dialog där respektive teologfår formulera sig fritt, och där de sedan fårge respons på varandras texter i nästkommandekapitel. Det är ett mycket sympatisktförhållningssätt eftersom det gervarje teolog möjlighet att tala till punktoch man behöver inte sträva efter en konsensus.Varje författare får odla sin egenartoch sin teologi men i relation till denandre, likheter men framförallt skillnaderblir belysta och konkreta. Det blir tydligthur olika författarna är och hur olika derasrespektive försoningsteologi utvecklasoch tar form. I bokens avslutande del skriverde att ”beroende på var man står serman olika saker” och det framgår med alltydligt i den här boken.Ganska tidigt in i boken noterar jag attdet är skillnad på vilka andra tänkare detrefereras till; främst teologer, men ocksåförfattare, psykologer, med flera. Vid ensnabb genomräkning visar det sig att Sofiahänvisar till 34 kvinnor och 34 män. Arnerefererar till 24 män och 2 kvinnor, varaven av kvinnorna är medförfattaren SofiaCamnerin. Spelar det någon roll? Tittarman ännu närmare ser man att Sofia refererartill, framför allt bland teologerna,personer som kommer från hela världen;Europa, Asien, Nord- och Sydamerika,ja, jag tror varje världsdel. I Arnes fall äralla européer, vad jag kan bedöma. Spelardet roll att Arne enbart refererar till(vad man närmast föreställer sig) enbartvita, europeiska män i en dominerandekristen – till och med kanske protestantisk– kultur? Ja, det säger något om denplats han står på och ser ut ifrån. Gör dethans teologi icke trovärdig? Nej, absolutinte, men han kan inte räkna med att beröringspunkternablir lika många mellanhonom som författare och mig som läsare.I Sofias fall hämtas inspiration från kvinnoroch män med andra erfarenheter, t exfrån kolonialismen och en annan religiöskontext än den egna, från mer våldsammaoch förtryckande samhällen. Här blir detklassiskt: Arnes försoningsteologi har ettindividperspektiv, som känns ren och fin,lite från ovan, en idealiserad värld, ochSofias försoningsteologi är som hämtadfrån gatan, ett nedifrånperspektiv, somupplevs smutsig och våldsam. Arne befinnersig i det manliga centrum och Sofia iden kvinnligt marginaliserade periferin.Vad är då sanningen? Antagligen någonstansmittemellan ytterligheterna, i mellanrummet.Det är ett spännande samtal man får varadelaktig i som läsare. Sällan har så mångautropstecken och frågetecken klottrats imarginalerna. Samtalet är teologiskt påen akademisk nivå men utan att tappafästet i verkligheten. Författarna skriversjälva att ”trots alla böcker och texter ärdet i det praktiska livet vi prövar, erfar ochlever försoning” och här har kyrkan ochförsamlingen en central roll.Annika Damirjian14 Elsa nr 1 2013 Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv


elsas bokhyllaOm Margot frånBengts perspektiv”Bilderna avhennes sätt attarbeta i FN liknarnästan ett idolporträtt,Margotssätt att möta människorbeskrivs oftai helt lyriska ordalag,men vad vet jag– det kanske är såfantastiskt.”MargotBengt Ohlsson, Brombergs bokförlagAB 2012Den här boken är en slags biografi överMargot Wallström. Författaren har följtmed Margot i arbetet i New York och ihennes barndomstrakter i Sverige. Somläsare får man en bild av vem MargotWallström är, men förutom några svar fårjag också kanske ännu fler frågor.Det är en lättläst bok som fångar läsaren.Boken är skriven på ett lättsamt sättäven om mycket av det den beskriver ärallt annat än lättsamt. Insprängt i textenfinns korta utdrag från en FN-rapportom de våldsamma händelserna i Conakry,Guinea, hösten 2009. Ju längre frami boken man kommer så blir dessa utdrag,eller egentligen det de beskriver, mer ochmer brutala. En av de frågor jag ställermig i läsningen är vad utdragen ur dennarapport gör i boken? Kanske det är för attbeskriva något av det arbete som MargotWallström gör inom FN, men texternakänns ändå lite malplacé. Det är ocksåtvära kast i boken kronologiskt och geografiskt,men jag anar att författaren villha det så.När man läser den här boken får manen bild av vem Margot är, och också inblickari hennes arbete – både det hon harnu och det hon tidigare arbetat med ochengagerat sig i. Jag kommer på mig självmed att tycka att en del i slutet av bokenom den svenska inrikespolitiken för någraår sedan är en av de saker jag tycker är allramest intressant – men där är det lite otydligtom det egentligen främst är Margotsbild av de händelserna jag får eller författarens?Bilderna av hennes sätt att arbetai FN liknar nästan ett idolporträtt, Margotssätt att möta människor beskrivs oftai helt lyriska ordalag, men vad vet jag – detkanske är så fantastiskt. Det är intressantmed de inblickar i storpolitiken som manfår i läsningen av boken. Stort och småttblandas, möten i FN-huset i New Yorkoch på gatan i Kåge, Västerbotten. Vi fårveta en hel del om Margot Wallström,men det är också en del svar författaren,och vi, aldrig får. Det kan jag dock tyckaär lite sympatiskt, att vi inte får veta allt,att vi inte behöver veta allt om offentligapersoner.Innan jag läste boken hade jag hört att endel läsare tyckte att författaren och hanstankar och förehavanden tog en för stordel av utrymmet i boken. Jag kan förstå attman tycker så när man läser, men det varinget som störde mig i läsningen, kanskeför att jag var lite beredd på det. Jag tänkeratt det är en del av bokens särprägel, alltdet vi också får veta om Bengt Ohlssonstankar om det han skriver om.Sammanfattningsvis skulle jag vilja sägaatt det här är en bok som lämnar mig liteoväntat oberörd, när jag läst färdigt ärordet bagatell det som kommer för migsom en slags beskrivning av boken. Bokenhandlar om en mycket intressant kvinnasom gjort en imponerande politisk karriäroch det hon arbetar med i FN är otroligtviktigt att det uppmärksammas ochrapporteras om. Författaren verkar ocksåvara engagerad i det han skriver och hansjälv verkar mycket imponerad av Margot,bitvis är det ett idolporträtt. Men ändå ärdet något som gör att boken inte riktigttar tag i mig, kanske du ska läsa själv ochförstå mitt intryck, eller ännu hellre, fådin egen bild av boken så att det klarnar.Susanne RodmarElsa nr 1 2013 15


Rapport från ett seminariumTeori och praktik ikyrkor och samfundI Sverige finns ett avstånd mellan den akademiska forskningen och det praktiska arbetet i kyrkoroch samfund. Självklart finns det en växelverkan mellan båda, men avståndet är betydligtlängre än det skulle behöva vara. Vad kan vi göra åt det? Hur går vi från ord till handling? Detvar en fråga som ställdes flera gånger under ett seminarium på Teologiska Högskolan Stockholm,arrangerat av Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd, Kvinnor i Svenska kyrkan och Forum förprästvigda kvinnor i november förra året.Akademin ska självklart ha en självständigrelation till kyrkorna, konstateradeHanna Stenström, forskare, teolog ochdagens moderator, men samtidigt är detviktigt att skapa mötesplatser mellan akademioch kyrka. Detta seminarium var ensådan mötesplats.I det inledande föredraget beskrevHanna Stenström den utvecklingslinjesom kvinnorörelsen följt genom sin historia.Det de första kvinnorna strävadeefter i den begynnande kvinnorörelsenvar 1) tillträde till makten, det vill säga,få tillgång till utbildning, yrken och aktivtmedborgarskap som tidigare bara varittillgängliga för män. Men det räckerinte med att det är lika många kvinnorrunt sammanträdesrummet när beslutetska tas, nästa steg för kvinnorna varatt 2) kräva tolkningsföreträde. Det villsäga, att få vara den som tycker till omsakernas tillstånd när det gäller någotsom kvinnor faktiskt hade större erfarenhetav än män. Men det räcker inte medatt bara bli lyssnad till när tillfälle gesoch det råkar gälla något som kvinnorvet mest om, det handlar också om attfår vara med och 3) sätta dagordningenför vilka frågor som ska upp på agendan;i sammanträdesrummet liksom på allanivåer i samhället. När det har uppnåttskan man börja tala om att maktbalansenmellan könen börjar jämna ut sig.Det är denna ojämlika maktbalans somär i fokus för en feminist: en feministvill skapa en jämlik maktrelation mellankönen. Och som feministisk forskare äruppdraget att göra en analys av situationen;hur förstår vi makt? Vad är det attutöva makt? Vad menar vi med kön? Vadär det slutgiltiga målet för förändringen?Hur blev det så här ojämlikt?En viktig notering gjordes under dagenav Annika Borg: patriarkatet bestårinte bara av män, det består lika mycketav kvinnor. Patriarkatet är ett system, enstruktur som skapar obalans och förtryck,men det betyder inte per definition attdet är män enbart som förtrycker kvinnor.Även kvinnor underhåller denna strukturoch även män kan bli förtryckta.Seminariet utgick ifrån boken ”Kön,Teologi & Etik” (2011) utgiven av förlagetStudentlitteratur. Alla tre författarnavar närvarande vid seminariet: MariaOvan: Författarna MariaJansdotter Samuelsson,Johanna Gustafsson Lundbergoch Annika Borgmedverkade.T.v: Hanna Stenström varmoderator för seminariet.Karin Wiborn satt med ipaneldebatten som följdeefteråt.Jansdotter Samuelsson,lektor i religionsvetenskapvid Karlstadsuniversitet, talade omekofeminism och ekoteologi.Johanna GustafssonLundberg, universitetslektori etik vidLunds universitet, talade om etik ochfeminism. Annika Borg, teologie doktori tros- och livsåskådningsvetenskap, prästoch författare, talade om bibeltolkningoch kön. I den efterföljande paneldebattenmedverkade också Sveriges Kristnaråds generalsekreterare Karin Wiborn.Annika Damirjian16 Elsa nr 1 2013 Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv


Maj Britt Theorin fårMartin Luther Kingpriset 2013Fredskämpen och fd europaparlamentarikernMaj BrittTheorin har utsetts till mottagareav Ickevåldspriset iMartin Luther Kings anda2013 med motiveringen:”För sin till synes outsinliga energi ochsmittande entusiasm i sitt livslånga engagemangför fred. Maj Britt Theorinförkroppsligar, som få andra, vad MartinLuther King en gång sagt: ’Vi måstebruka vårt förstånd till att lika rigoröstplanera för fred, som vi har gjort detför krig’. Övertygelsen om att världenkan förändras, och att ingenting är meromöjligt än man gör det, har legat tillgrund för hennes mångåriga arbete somriksdagsledamot och europaparlamentariker,med fokus främst på freds- ochnedrustningsfrågor, men också för hennesmånga år som gräsrotsaktivist i olikaideella freds- och kvinnorörelser. Nyssfyllda 80 år är hon ordförande för Operation1325 där hon fortsätter sitt arbeteför kvinnor, fred och säkerhet i MartinLuther Kings anda.”Kriterier för priset är att:”Priset skall tillfallaen person bosatt i Sverige som agerati Martin Luther Kings anda, det vill säga,arbetat för fred, ickevåld, frihet, rättvisa,jämlikhet och solidaritet”. Huvudmänför priset är Kristna Fredsrörelsen, Sverigeskristna råd och Gemensam Framtid, isamarbete med bland annat Sveriges EkumeniskaKvinnoråd.Maria Bäcklund, från kommittén för Martin Luther King-priset överräcker priset tillMaj Britt Theorin under ceremonin i Norrmalmskyrkan i januari.Priset delades ut vid en ceremoni iNorrmalmskyrkan i Stockholm måndagenden 21 januari, den officiella MartinLuther King dagen. I samband med prisutdelningentalade Ragni Lantz, journalistoch ordförande för Världsböndagskommittén,som är ett ögonvittne till detskeende som dagen vill uppmärksamma.Ragni Lantz var själv en del av den amerikanskamedborgarrättsrörelsen från1965 och framåt. Hon berättade omsina minnen och möten med Dr MartinLuther King. Under kvällen medverkadeStockholm Gospel med musik och berättadeom sitt projekt ”Ungdomar hållerdrömmen vid liv” och syftade på MartinLuther Kings dröm om allas rätt att existerapå lika villkor och i gemenskap medvarandra.– Vi vill att en ny generation ska gripasav Martin Luther Kings och medborgarrättsrörelsenskamp för sin mänskligavärdighet, berättade Mia Nygren, en av ledarnabakom projektet. Och vi gör det genomsång och musik. Martin Luther Kingsjälv sa att sången var rörelsens själ, detsom band dem samman och ingav mod.I sitt tacktal konstaterade Maj Britt Theorinatt Martin Luther King använde ordetsom vapen. Hans tal ”I have a dream” inspirerarfortfarande.– Drömmar behövs för att förändravärlden, det gäller även för politiken.Vi kan förändra världen steg för steg,men det tar tid. Man måste ha tålamodför att förändra världen men man måstesamtidigt ha otålighet för att pressa på,lärde mig Alva Myrdal, berättade MajBritt Theorin. Förändringar måste byggapå fakta och kunskap och drömmar kansakta förvandlas till verklighet. Det finnsalternativ: krig och konflikter förberedsoch genomförs av människor, därför kandet också stoppas av människor.Annika DamirjianElsa nr 1 2013 17


KalendariumFebruari19Motionera mera!Var med och påverka SEKs framtid!Sista dagen för insändande av motionertill årsmötet är den 19 februari. Skickamotionerna till Sveriges EkumeniskaKvinnoråd, Box 14038, 167 14 Bromma,eller mejla till sek@ekuc.se Alla medlemmarhar rätt att motionera till SEK.Mars1VärldsböndagenVärldsböndagen firas över hela världen.Temat Jag var främling och nitog emot mig är utarbetat av kvinnori Frankrike. Dagen firas på cirka 400platser i Sverige. För mer informationkontakta SEKs expedition: SverigesEkumeniska Kvinnoråd, Box 14038,167 14 Bromma, telefon 08-453 6804, eller mejla till sek@ekuc.seStockholmAndreaskyrkan vid Medborgarplatsenkl 18.00, talare: DistriktsföreståndareHelén Friberg.UppsalaNyby Vision, Gimogatan 2, Uppsalakl 15.00. Kom i god tid och fika föremötet på Nyby Vision.LundMiddagsbön i Lunds Domkyrka kl12.05 och i Västerkyrkan kl 19.00.MalmöSe Malmös predikoturer för just dinkyrka. Storsamling i Stadionkyrkankl 18.00 med tema: Frankrike-Taize,medverkan av Eva Kunda Neidek ochBarbro Höglund.8Internationella KvinnodagenDagen firas på många olika platser iSverige och i världen. Håll utkik eftervad som arrangeras på din hemort.8Möte med kvinnor i JerusalemSeminarium om Bibelns och verklighetenskvinnor i Jerusalem. Medverkande:Anna Svalander, studieförbundet Bilda,Kristina Åkerman, präst i SvenskaKyrkan, Annika Damirjian, generalsekreterareSEK, m fl. Plats: St Eugeniaförsamlingi Stockholm, klockan18.45–22.00. Arrangörer: EkumeniskaKvinnorådet i Stockholm, SverigesEkumeniska Kvinnoråd, studieförbundetBilda, Katolskt forum. För mer information,kontakta SEK.23Kvinnofrukost i Uppsala”Självbilder – Att komma vidare genomskapande”, med Annika Berg-Frykholm,journalist och författare, kl. 10 i Missionskyrkan.Därefter årsmöte för UppsalaEkumeniska Kvinnoråd, cirka kl. 12 iMissionskyrkan. Entré och frukost: 50 kr.Arrangör Uppsala Ekumeniska kvinnorådoch studieförbundet Bilda.April12–13Kvinnor – Brobyggare i missionÅrsmöte och missionsdagar för Kvinnoroch mission i Kyrkans hus i Uppsala.Kvinnor för missions 110 års jubileumkommer också att uppmärksammas. Läsinformation, se www.medformare.se12–14Kvinnor korsar gränser.Våreld och årsmöte för Kvinnor iSvenska kyrkan, Flämslätt, Lerdala,stifts- och kursgård i Skara stift.Medverkan av Kristina Hellqvist, somkommer att tala om migration och kvinnorsutsatthet, m fl. Mer information, sewww.kvinnorisvenskakyrkan.se13Kvinnofrukost i Malmö”Väv där du står”, med LisbethAndersson. Eriksfälts församlingshem,Eriksfältsgatan 1, Malmö. Tid: 10.00– 12.30, kostnad 30 kr. Anmälan tillBritt-Marie Thorsell 040-45 14 37, BeritNyman 040-13 11 36, Barbro Höglund040-49 30 80. Arrangör Malmös EkumeniskaKvinnoråd.19–21Det goda livet – yttre tryck och inrevilaÅrsmöte för Sveriges EkumeniskaKvinnoråd och Forum för prästvidgakvinnor i Uppsala missionskyrka. Enseparat folder har skickats ut till medlemmaroch medlemsorganisationer.För mer information, se sidan 18 ellerSEKs hemsida: www.sek-vbd.seMaj11Kvinnofrukost i Malmö”Israel i mitt hjärta”, med BarbroHegardt och Astrid HenningssonEriksfälts församling, Eriksfältsgatan 1,Malmö. Tid: 10.00 – 12.30, kostnad30 kr. Anmälan till Britt-Marie Thorsell040-45 14 37, Berit Nyman 040-1311 36, Barbro Höglund 040-49 30 80.Arrangör Malmös Ekumeniska Kvinnoråd.Sveriges Ekumeniska KvinnorådPostadress: SEK, Ekumeniska Centret,Box 14038, 167 14 BrommaBesöksadress: Gustavslundsvägen 18,Alviks torg, BrommaTel: 08-453 68 04, e-post: sek@ekuc.sehemsida: www.sek-vbd.sePlusgiro: 60 22 22–2Medlemsavgift: 100 kr/årGeneralsekreterare: Annika DamirjianSEK:s styrelse 2012–2013Ordförande: Carin Gardbring, UppsalaVice ordf: Ingrid Albinsson, SträngnäsKajsa Berg, BergsjöDiana Eliason, AlingsåsPetra Jonsson, VällingbyVianka Khamis Jenan, StockholmRagni Lantz , Sundbyberg, VBDElse-Britt Löfdahl, LundKarin Nordin, NorrköpingCecilia Ralfe Stelander, UppsalaBirgitta Thörn, Hisings-BackaMaud Andersson, Tumba, suppleantÅsa Thörne Adrianzon, Jönköping,suppleantChristina Högström, Bromma, kassörMedlemsorganisationer i SverigesEkumeniska Kvinnoråd (2012):Forum för prästvigda kvinnorFrälsningsarmén Hem & familjKvinnor för MissionKvinnor i Svenska kyrkanKristen & KvinnaStödorganisationerEvangeliska FosterlandsstiftelsenEvangeliska FrikyrkanKFUM:s RiksförbundPingströrelsenSvenska AlliansmissionenSvenska MissionskyrkanVännernas Samfund i Sverige, KväkarnaSEK samarbetar också med:Ecumenical Forum of EuropeanChristian Women, EFECWKvinnoorganisationernas samarbetsråd ialkohol- och narkotikafrågor, KSANMinsta Myntets Gemenskap (Fellowshipof the Least Coin, FLC)Nordisk Ekumenisk Kvinnokommitté, NEKKOperation 1325Studieförbundet BildaSvenska MissionsrådetSveriges Kristna RådSveriges KvinnolobbyUN Women SverigeVärldsböndagen (World Day of Prayer)Lokala ekumeniska kvinnoråd finnspå följande platser:Göteborg, Halmstad, Jönköping,Karlskrona, Linköping, Lund, Malmö,Stockholm, Södertälje, Uppsala.18 Elsa nr 1 2013 Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv


inför Årskonferensen:Det goda livet– Yttre tryck och inre vilaMöt föreläsarna på Sveriges Ekumeniska kvinnorådsoch Forum för prästvigda kvinnors gemensammaårskonferens i Uppsala 19–21 april.Anmälansenast2 april!Foto: Jason WeeksDet Goda Livet –Yttre tryck och inre vilaÅrskonferens för Forum för prästvigda kvinnoroch Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd19–21 april 2013 i UppsalaProgramDoris Dahlin och Maggan Hägglund.Doris Dahlin och Maggan Hägglund ärtvå författare som tillsammans skrev enav 2012 års mest omskrivna och uppskattadeböcker: Drunkna inte i dina känslor,utgiven av Libris förlag. Författarna självaskriver:”Det här är den bok som vi önskar attvi haft då när det var som värst. Den fannsinte. Därför har vi skrivit den. Den handlarom att hantera sitt liv när man varken ärbara stark. Eller bara skör. Utan både och.Stark och skör. Det är en bok för dig somibland önskar att du vore mer hårdhudad,mer okänslig. Det är en bok för dig somfår höra ’Känn inte efter så mycket’ och’Du inbillar dig!’ Det är en bok om hurman utnyttjar sin lysande känslobegåvningoch inte drunknar i den. Så nu finnsden här boken. En simskola för alla somriskerar att drunkna i känslohavet. För attdu ska slippa göra våra misstag – du hittarsäkert egna att göra!”Doris Dahlin är en författare, tidigarebibliotekarie. Hon debuterade som författare2007 med den självbiografiskaSkammens boning. Hon har också skrivit,bland andra, Vi vet nog vem du är (2008)och nu senast Drunkna inte i dina känslor,tillsammans med Maggan Hägglund.Maggan Hägglund är frilansjournalistoch var med och startade tidningen Tara1999 där hon var chefredaktör under enBritta Hermansson.period. Fortfarande skriver hon ”Magganskrönika” i varje nummer av tidningen.Hon kommer inom kort ut med bokenMaggans lilla starksköra (Libris förlag)som är en samling krönikor från Tara.Britta Hermansson är riksevangelist iden nybildade kyrkan Gemensam Framtid(Svenska Baptistsamfundet, SvenskaMissionskyrkan och Metodistkyrkan iSverige). Hon bor i Bjärka-Säby utanförLinköping och reser över hela Sverige förhelger eller veckokvällar i församlingaroch andra miljöer där församlingen haren naturlig kontakt, medverkar i gudstjänsteroch temakvällar.Hon har skrivit flera böcker, blandaannat den som lånat ut sin titel till årskonferensen:Yttre tryck och inre vila: Vilever i ett hektiskt samhälle där kravenverkar öka på oss hela tiden. Hur kan manhitta den inre vilan? Britta Hermanssonger inga enkla svar, men hjälper oss en brabit på vägen med sina kloka tankar om attvara mitt i livet.Hennes senaste bok som kommer uti dagarna heter Mogna vackert (Libris)och bygger på tanken att vi behöver någrakonkreta verktyg på väg in i en mognandetro och ett liv som inte strävar mot detperfekta utan snarare ”not perfect, justgood enough”.Fredag 19 april17.00 Drop-in och registrering18.00 Middag (föranmälan på anmälningsblanketten)19.00 Drunkna inte i dina känslorMaggan Hägglund och DorisDahlin, författare till boken medsamma namn20.30 Gudstjänst. Domprost AnnicaAnderbrant, Gunnel Borgegårdm flLördag 20 april08.30 Morgonbön09.00 Årsmötesförhandlingar10.30 Kaffepaus11.00 Årsmötesförhandlingar12.30 Lunch14.00 Yttre tryck och inre vilaBritta Hermansson, riksevangelistoch författare15.15–16.30 Workshopstillfälle 1(Fika mellan passen)16.45–18.00 Workshopstillfälle 2Workshops att välja mellan• Långvandring till Gamla Uppsala (dubbelpass)• Vandring i Uppsala• Kristen djupmeditation• Taktil massage• Ignatiansk vägledning• Musik• Dans och rörelse• Bibliodrama (dubbelpass)19.00 Festkväll med middagSöndag 21 april09.00 Samtal utifrån temat Det GodaLivet – Yttre tryck och inre vila11.00 Gudstjänst i UppsalaMissionskyrkaElsa nr 1 2013 19


POSTTIDNING BRETUR TILL:Sveriges Ekumeniska KvinnorådEkumeniska CentretBox 14038, 167 14 BrommaFoto: Jason WeeksDet Goda Livet –Yttre tryck och inre vilaÅrskonferens för Forum för prästvigda kvinnoroch Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd19–21 april 2013 i Uppsala

More magazines by this user
Similar magazines