Elsa 3/2012 - Sveriges Ekumeniska kvinnoråd

Kväkarna”Det finns något av Gud i varje människa”Dörren inåtDörren till Kväkargården öppnar sig inåt.Det behövs bara en lätt tryckning överdet slitna rundade handtaget för att denska öppna sig och visa den ålderstignastentrappan och ingången till biblioteket.Det är en vindpinad septemberkväll. Jagser till att komma just i tid för andaktenoch sjunker ner på en av stolarna i cirkelnutan att hälsa på någon. Ljuset är tänt.Alla som sitter där är intensivt närvarandeoch samtidigt på väg. Efter några minuteruppfattar jag intuitivt att jag hör sammanmed dessa människor som jag inteens har sett. Mina ögon är slutna när jagsakta rör mig in i mig själv. Jag tycker omatt strosa omkring i mig själv. Men dettaär något annat. Här är en ny tystnad;luftig, tillåtande och samtidigt mättad.Den håller andan. Den skapar en tystnadsom är lika påtaglig som när pendylenpå en salsklocka slutat att ticka. Jag villvara i denna andlösa tystnad och jag villvara det tillsammans med de här människorna.Jag vill vänta i tystnaden och låtaske det som sker. Efter andakten dras jagtill biblioteket. Från golv till tak i mörkahyllor trängs böcker om kväkarrörelsensvittnesbörd, om olika mystika riktningaroch om liv i samklang med skapelsen. Härstår två låga inbjudande fåtöljer. Jag följerden omedelbara impulsen att slå mig ner.”Vad har fört dig hit?” frågar Astrid somär bibliotekarie. Det kan jag inte riktigtsvara på. Men jag kan berätta att jag justvarit på ett Folke Bernadotte-seminariumom delaktighet. Astrid frågar om jag kännertill att Elsa Cedergren var syster tillFolke. Nej, det visste jag inte. Hon stigerraskt upp på en liten pall och plockar nerlitteratur om Elsa. Om jag känner till atthon var en av de första kväkarna i Sverige?Jo, det visste jag.Orden och tystnadenJag låter ögonen löpa längs hyllorna. Alladessa ord! Alla dessa försök att fånga inden yttersta verkligheten med hjälp avorden trots att vi vet att det som själendjupast erfar ligger bortom orden. Mystiker,som lever i medvetenheten om Gudsobeskrivbarhet, har i alla tider envist försöktbeskriva. Inte för att ringa in, förklaraeller definiera utan för att få dela med signär gudserfarenheten sprängt de inrevallarna. Jag har stor respekt för ord ochkänner mig förbunden med alla som medstor omsorg väljer sina ord om Gud. Skallnågot sägas måste det vara förankrat i denegna erfarenheten. Och om inte livet talarär det klokast att vara tyst.Den som talar ur inre sanning behöverinte så stort antal ord och behöver inteförstärka dem. Jag litar på tystnaden somtalar. Jag tror på samförståndet och ömsesidighetenbortom orden. Hur långt kanjag ana att det som ryms inom mig självav vetskap om vad det innebär att varamänniska också delas av den andre? Attmitt eget djup har en motsvarighet i denandre? Att det – där orden upphör – ändåfinns gemensamma världar? Jag tror pånågot av Gud i alla. Jag är med Gud i mittinnersta, men också i varje möte med enannan människa. Jag upplever Gud somnärvarande i allt levande, som både inneboendei allt skapat och bortom allt skapat,både immanent och transcendent. Ivarje möte med en annan människa, medallt levande, bär jag medvetenheten omgudsnärvaron. Trötthet och förströddhetkan skymma, men den finns ändå där. Detär själva livet som är heligt. Därmed blirdet inte meningsfullt att tala om enstakamänniskor, platser eller handlingar somheliga i sig. Ett av de mera kända citatenfrån Emilia Fogelklou sammanfattar denerfarenheten i orden ”Tänk på arbetsdagenså att du helgar den”.VittnesbördetAstrid ställer tillbaka böckerna om Elsa.Vi talar en stund om kväkarnas vittnesbörd.Grunden känner jag redan till; denär en del av mitt liv. Jag vet att den endavägen att komma bort från mig själv, fråndet krävande egot, är att tränga djuparein. Att när jag nått så långt in i mig självatt jag blir förlorad i Gud då finns det baraen enda väg. Den leder ständigt utåt. Denleder ut i världen och gör det som den ärsatt att göra. Därför finns kväkare med irörelser för ickevåld, för jämlikhet ochrättvis fördelning, för fred. Elsa nr 3 2012Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv