30.07.2015 Views

Ladda ner - Centrum för Näringslivshistoria

Ladda ner - Centrum för Näringslivshistoria

Ladda ner - Centrum för Näringslivshistoria

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

företagsminnentidskrift fråncentrum förnäringslivshistoriano. 2006;1SmakprovBankfolk, blåställ och butiksbiträdenUnik intervju med H&M:s grundareDen svenska handelns historiaNy bok om L M-staden!#1


Ledaremånga har hört av sig och frågat om inte nästa nummerkommer snart och det är verkligen roligt att förståatt tidskriften är så efterlängtad. Att det dröjt ett halvårberor dock på att vi nu återgått till en utgivning medtvå–tre nummer per år. Fyra var roligt, men visade sigkräva lite väl mycket av <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoriasresurser – särskilt eftersom vi inte fick det stöd från Kulturrådet,som vi hade hoppats på.För ovanlighetens skull har vi inget egentligt huvudtemadenna gång; något som går som en röd tråd genomnumret är dock anknytningen till nyutkommen näringslivshistorisklitteratur, vilken i sin tur bygger på forskninghos <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoria. Vi har hämtatartiklar ur såväl vår egen fotobok Bankfolk, blåställoch butiks biträden, som vår multimedia Den svenskahandelns historia. Anders Johnson har skrivit en artikelsom utgår från hans bok L M-staden – folkhem i förort(som <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoria har producerat)och Jan-Bertil Schnell en text, som bygger på forskninghan genomfört om AB Bröderna Hedlund inom ramenför ett projekt hos oss. Således har vi kallat numret förSmakprov.Vidare glädjer vi oss över att ha fått möjligheten atttrycka en aldrig tidigare publicerad intervju med Hennes& Mauritz grundare Erling Persson, som var känd för attannars inte ge några intervjuer. Texten är en ren nedteckningav det muntliga samtalet, utan vidare redigeringaroch har alltså formen av ett källmaterial, men är väl såintressant att läsa.Den allra senaste näringslivshistorien får också sinplats: i form av en recension av Hans-Göran Björks bokkring konkursen i Rederi AB Slite.Jag hoppas Ni får en god läsning och en skön sommar!Glöm dock inte att den varma årstiden inte bara är till föratt spela krocket, äta matjes och dricka skummande vin– regniga semesterdagar passar utmärkt för ett besök hos<strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoria!Edward Blom, redaktörUr innehålletDen svenska handelns historia 4Sex smakprov på artiklar ur den nya cd-rom-produktionenDen svenska handelns historia.Bankfolk, blåställ och butiksbiträden 10Smakprov ur den nya fotoboken Bankfolk, blåställoch butiksbiträden.L M-staden – Folkhem i förort 18Den nya boken L M-staden – Folkhem i förortberättar om hur det var att leva i L M-staden underberedskapstiden och rekordåren. | anders johnsonAB Bröderna Hedlund 20Bröderna Hedlund spelade en viktig roll inombyggandet av berömda byggnadsverk somTranebergs- och Västerbron. | jan-bertil schnellIntervju med H&M:s grundare 24Intervju från 1993 med H&M:s legendariskegrundare Erling Persson (1917–2002). | björn edstaOmslagets framsida: Reklambild för Primuskök av märketPrimus de Luxe, ca 1963. Ur Primus bildarkiv hos <strong>Centrum</strong>för Näringslivshistoria.Omslagets baksida: Reklamskylt för Mjölkcentralens Kronsmör,märkt med logotyper från Svenska Mejeriernas Riksförening(SMR) och Föreningen Mjölkpropagandan, kring 1930.Ur Arlas bildarkiv hos <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoria.Ansvarig utgivare: Alexander Husebye, tel. 08-634 99 14alexander.husebye@naringslivshistoria.seRedaktör: Edward Blom, tel. 08-634 99 29edward.blom@naringslivshistoria.seMedarbetare, bilder: Anders GidlöfGrafisk form och produktion: Matts Hildén,Silvia Media AB, matts@silviamedia.seRepro och tryck: AB Sandvikens TryckeriPrenumeration: Tidskriften Företagsminnen utkommer årligenmed två–tre nummer, som erhålles genom medlemskap iföreningen <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoria. Årsavgiften förprivatmedlemmar är 200 kr. Företag och privatperso<strong>ner</strong> somvill bli medlemmar kontaktar <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoriapå telefon 08-634 99 00. Detsamma gäller bibliotek ochinstitutio<strong>ner</strong> som önskar tidskriften.Manus: Manuskript till Företagsminnen mottages tacksamtav redaktionen; artiklar skall ej överskrida 8 500 tecken,skriv instruktio<strong>ner</strong> kan beställas. Arvode utgår ej i annanform än friexemplar av tidskriften.ISSN: 1101-74732 företagsminnen 2006;1


krönika | alexander husebyeUngt företagande – nu som dåjag träffade nyligen ett tiotal färska företag på Våga varaegen-mässan. Ungdomar som under sista läsåret i gymnasiethar drivit företag med stöd av Ung Företagsamhet. Nu skulleman tävla om bästa företag och vi i juryn synade dem frånalla håll.Vann gjorde fyra killar från Småland, med ett företag vidnamn Aeroplast UF. De var ena riktiga hejare på att sälja ochpå att uppträda, en av dem svävade rentav över marken.Killarna hade liksom tusentals andra gymnasieelever prövatpå företagande – från affärsidé och produktion till marknadsföringoch försäljning. Inga gränser fanns för produkten– en flexibel byggkloss i plast för inredning, trädgård ellerbutikernas skyltfönster.Kundgrupperna var definierade, tekniken var i hamn ochdistributionen mer eller mindre säkerställd.Det var nog bara killarnas årsredovisning som lämnade endel att önska i formalia. Men även där uppenbarade sig någotsom jag kände igen. Kombinationen av klurighet och förmåganatt utveckla en hög grad av positiv opportunism. Det därsom verkar gå över ge<strong>ner</strong>atio<strong>ner</strong> av tonåringar som dras tillföretagande.Vi har lyckligtvis inte något facit på hur det kommer attgå för killarna och deras byggklossar. Men, det förtjänar attpåpekas att flera av våra stora företag har startats av ungdomari samma ålder och med en liknande talang att ställa sig imitten för tillgång och efterfrågan.Historia fungerar också i umgänget med eleverna. Gymnasieungdomarnalockas av att titta på hur andra har startatoch lyckats – eller misslyckats. En högst personligt genomfördgallup visar att en av de bästa saker som <strong>Centrum</strong> förNäringslivshistoria kan göra är att möta detta intresse. Läroböckernagör det nämligen inte!Våra källmaterial innehåller många exempel och parallellertill nutid. Gymnasieeleverena har inga problem med att se bakomlite arkivdamm. Lars Magnus Ericsson, bröderna Carl ochJean Bolinder och Wilhelmina Skogh inspirerar genom sinabrev, anteckningsböcker och kladdar. Ibland önskar man atthistorierädda beslutsfattare i både näringsliv och politik vorenärvarade då vi får skolbesök – de skulle få sig en tankeställare!Som en bonus uppstår historia som ett kärnämne i gymnasieskolannästa år. På flera program ingår även entreprenörskapsom ämne. Vi är med andra ord ute i god tid, när vinu utvecklar vår webbplats med cases och övningsuppgifterför juniorforskarna och deras lärare.Forskningsdatabasen på webben ger oss också möjlighetenatt ställa texter mot källmaterial. Att så att säga ge eleverna friprövningsrätt. Man kan också kalla det fotnoternas revansch– det är ju ändå i dem som allt spännandeutspelar sig, som en av minahistorielärare konstaterade.Slutligen, om Ung Företagsamhethör av sig, ställ upp!Man får chansen att sväva litesjälv över marken – åtminstoneför en stund. Det behövs ochdet är roligt.alexander husebye är<strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoriasvd.företagsminnen 2006;13


Löfgrens speceriaffär i Klingsta, en typisk lanthandel år 1943, decenniet innan de moderna snabbköpen började göra entré.Ur ICAs bildarkiv hos <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoria.Den svenska handelns historiacentrum för Näringslivshistoria inleddenyligen Svensk Handels årsstämmamed att presentera en cd-rom omhandelns historia i Sverige. I hela 235artiklar berättas den svenska handelshistorien,från begynnelsen till idag, medtonvikt på de senaste 150 åren. Artiklarnaillustreras med historiska fotografier,filmklipp och ljud ur <strong>Centrum</strong> förNäringslivshistorias stora samling handelsarkiv:över 700 bilder, två timmarsfilmklipp och ljud. Som komplementingår även handelns tidslinje, bildgallerieroch ett introducerande bildspel.Bland de 45 skribenterna återfinnsarkivarier, professorer, journalister ochvälkända namn som Göran AlbinssonBruh<strong>ner</strong>, Alice Bah Kuhnke, Hans DeGeer, Mats Svegfors och Göran Willis(K-märkt).Skivan svarar på så vitt skilda frågorsom: Vilka byggde upp dagens storahandelsföretag? Hur har handelnframställts i konst och litteratur? Vadlåg bakom oljekrisen? När börjadehandelsanställda engagera sig fackligt?Målgruppen är studenter, gymnasieelever,handelsanställda och alla somvill förstå en viktig del av vår svenskahistoria. Projektet har finansieratsav Handelns Utvecklingsråd (HTF,SACO, Svensk Handel) samt Torstenoch Ragnar Söderbergs stiftelser.Här i tidskriften Företagsminnenbjuder vi på några smakprov frånskivan. På följande sidor möter nilanthandlare, Ingvar Kamprad, Konsumbutiker,kostcirklar, husmorsfilmeroch handel i barnlitteraturen.Den svenska handelns historiakostar 175 kr inklusive frakt och kanbeställas genom att sätta in beloppetpå <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoriasplusgirokonto: 98264-5. Ange namnDen svenska handelns historioch adress! Mer information finns påwww.naringslivshistoria.se. Den svenska handelns historiaMer än 700 bilder,film- och ljudklipp!Över 230 artiklar!4 företagsminnen 2006;1


Lanthandeln – marknadsekonominsförsta och sistautpost | fredrik sandgrenUtan lanthandlare skulle Sverige inteha blivit vad det är idag. De som under1800-talet öppnade en handelsbod bidrogtill att Sverige utvecklades till enav världens främsta ekonomier. Lanthandlarnasviktigaste uppgift var atthålla folk med varor. Men man köpteockså lokalt producerade varor. Välbeställdahandlare kunde t.o.m. låna utpengar. Handelsmannen kunde bedrivaflera olika typer av affärsverksamhet.Lanthandelns expansionVad är en lanthandel? Från börjanbetydde ordet bara att handel bedrevsutanför stadens gränser. Fram till 1846var handelsbodar på landet förbjudna.Men detta år blev det tillåtet att öppnaen handelsbod, om den låg minst 3 milfrån stadsgränsen. När lanthandel blevtillåtet visade det sig att det fanns ettuppdämt behov. När man 1847 för förstagången räknade antalet lanthandlarefanns 960 stycken runt om i Sverige. År1860 hade antalet fördubblats till 2 100.När man 1864 fick rätt att etableralanthandel oavsett avstånd från stadenkom antalet lanthandlare att snabbtfördubblas. År 1870 fanns således hela4 300 lanthandlare i Sverige.Lanthandeln hjälpte till att spridakonsumtionen i samhället. Landsbygdsbefolkningenbehövde inte åka in till stadenför att köpa varor, vare sig det gälldelivets nödtorft eller livets goda. Handelsbode<strong>ner</strong>bjöd smör, mjöl och snus. Menockså olika tyger, kläder och skor, spikoch skruv. Genom att erbjuda ett brettsortiment spred lanthandlarna varor ochvanor till de mest avlägsna delarna avSverige. Om något inte fanns inne kundeman beställa det. På så sätt kunde lanthandelnsälja både plogar och cyklar.Lanthandelsbodar var relativt välspridda över Sverige. Där det fannsfolk fanns det även efterfrågan. Handlarenköpte varor från när och fjärrran.Lanthandlare i Jämtland hadepå 1870-talet t.ex. mer kontakt medStockholm än med Östersund. Lanthandelnmedverkade på så sätt till attskola in människor i konsumtionssamhället.Man kan tycka vad man villom detta, men det bidrog till att skapaefterfrågan på varor. Det bidrog ocksåtill att skapa kunniga konsumenter.Lanthandelsboden var en viktig mötesplats.Innan snabbköpet slog igenompå 1950-talet var det handelsmanneneller biträdet som plockade fram varorna.Det tog sin tid. Kunden kundetillbringa en god stund i handelsboden.Via handelsmannen, biträdet och andrakunder fick man sig till livs lokaltskvaller, men också nyheter från Sverigeoch utlandet.Lanthandlaren fungerade ibland sombankir genom att låna ut mindre summor.Några kombi<strong>ner</strong>ade lanthandelmed annan affärsverksamhet, t.ex. somdelägare i en kvarn eller ett sågverk.Lanthandlaren köpte också upp lokaltproducerade varor som smör, trävaror,hudar m.m. Dessa såldes i den egna boden,eller till större uppköpare.Lanthandelns upphörandeDen traditionella lanthandeln försvannfr.o.m. 1960-talet för att ersättas avsnabbköp. Såväl enskilda handlare sommedlemmar i ICA eller kooperationenkom att koncentrera utbudet till dagligvaror.Ville folk köpa andra varor kundeman ta bilen in till centralorten, ellerköpa kläder och annat på postorder frånEllos, Josefssons eller Clas Ohlson.Från 1980-talet har den ökade storskalighetensamt avfolkningen av landsbygdenlett till att mindre butiker påRedan 1963 när manännu bara hade ettvaruhus, det i Älmhult,spreds IKEA-katalogentill 100 000-talsfamiljer. Annons frånAllt i Hemmetnr 3/1963.landet försvunnit. Av de tre stora dagligvaruföretagenär det ICA som hängersig kvar längst på mindre orter. Underde senaste åren har alla tre dragit igångsärskilda butikskoncept som skall passamindre orter (och stadsdelar). ICA harICA Nära och Nära Dej, Coop har CoopNära och Axfood Handlar’n. Detta harbidragit till att butiker på landsbygdenlättare kan överleva. Om än med ett begränsatutbud är lanthandeln inte död.fredrik sandgren är fil dr i ekonomiskhistoria och arbetar som forskare vidUppsala universitet. Han har framföralltstuderat handel och distribution under1800-talet.Ingvar Kamprad– avvikaren som möbleradeom Sverige |eva selinIKEA. Så stod det högst upp på brevpappretsom 17-årige Ingvar Kampradbeställt till sitt nystartade handelsföretag.Det var 1943 och bokstävernastod för initialerna i hans namn samtgården Elmtaryd i byn Agunnaryd.Vid det laget hade Ingvar flera årserfarenhet av att köpa och sälja! Hanbeskriver sin barn- och ungdomstidsom harmonisk men sitt affärsintressesom klart avvikande i bondesamhälletdär han växte upp. Visst sparkade Ingvarfotboll med kompisar på skolgården.Men mest cyklade han, i början av kris-företagsminnen 2006;15


årens 30-tal, runt i byn och sålde varor.Tändsticksaskar, frön, visböcker ochjultidningar. Affärerna gick bra, behovetav varor till låga priser var stort.De första prylarna körde han ut påmammas cykel. Men när försäljningenav färgglada fröpåsar gav god förtjänst,förstod den snart 12-årige Ingvar attdet var dags att investera för bättreruljangs. Till priset av 90 kronor köptehan en blå racercykel samt en begagnadskrivmaskin.Mot slutet av 40-talet hade postorderverksamhetenväxt. Ingvarläste tyska månadsmagasin och fannleverantörer som sökte agenter. Hanimporterade cigarettändare, de förstakulspetspennorna, tavelramar, smyckenoch nylonstrumpor. Så annonseradehan i lantbrukarnas föreningsblad. Dethan inte själv levererade skickades på enmjölkvagn till närmsta tågstation. 1948kunde man beställa ur en broschyr sombeskrev utbudet. Året därpå innehöllden mest möbler och heminredning.Efter Osby Samskola blev det gymnasiumi Göteborg. Affärerna sköttehan bredvid, under militärtjänsten frånett källarutrymme i en villa i Växjö.Vid utbildningen till reservofficer flyttadekontoret till Stockholm.Pappa ordnade ”ordentligt” arbetehos Skogägareföreningen men Ingvartjänade mer pengar på affärer vid sidanom. Som då han sålde pärmar från encykelkärra i Växjö och gjorde stadensbokhandlare rasande.Ingvar Kamprad menar att en godaffärsman och inköpare måste sälja sigsjälv och sitt företag. Men också tyckaom kontakten med andra människor.Lyssna, lära, ta efter, fråga, våga göraannorlunda men ändå vara ödmjuk.– En besserwisser får aldrig tillnågra bra avtal!Själv funderade han tidigt på prissättning.Hur kom det sig att en strumpasom kostade 50 öre att tillverka hadeökat sex gånger i pris när den nåddekunden? Ingvar bestämde sig för ettexperiment. I slutet av 40-talet annonseradehan ut ett litet bord, någon fåtöljoch andra småsaker. När ordern komskickades den direkt till fabrikanten,som tillverkade och sände varan vidaretill kunden. Betalningen delades mellanIngvar och tillverkaren. Idén bar, flerhakade på. Priskriget mellan konkurrenternai början av 50-talet blev förödandeför kvaliteten. Nya grepp måstetill om inte IKEA skulle dö.Banbrytande utställning1953 skickade man så ut en 100-sidigkatalog och bjöd även in kunderna tillen utställning i den nyinköpta snickerifabrikeni Älmhult. Där kunde manjämföra produkterna i verklighetenoch göra sitt val. Kunderna valde rätt,IKEA överlevde medan de dåvarandekonkurrenterna försvann. 1965 öppnadedet runda IKEA-varuhuset iKungens Kurva och resten är historia,nutidshistoria!Själv har Ingvar Kamprad sagt attman får bäst idéer genom att studeraandra branscher. På så sätt har IKEAutvecklats med hjälp av flera små uppfinningarinom tillverkning, distributionoch paketering. Att bli för mycketav expert inom ett område tror handäremot kan bli till en belastning.– Då tänker du att allt ska görassom det alltid gjorts.Artikeln bygger på en intervju sometnologen Lars Kaijser gjorde medIngvar Kamprad den 8/8 1994.eva selin är frilansjournalist med ettförflutet som reporter på flera fackpresstidningarinriktade på detaljhandel. Ex. ICANyheter och Habit .6 företagsminnen 2006;1


Motstående sida: Böök fasci<strong>ner</strong>ades av hur de lysande vita Konsumfasaderna dök upp var gång man korsat en djup skog.Denna låg vid ett öde vägskäl i djupaste Värmland, intill den norska gränsen i Skillingsfors, ca 1939. Ur KF:s bildarkiv.Kära gamla konsumgöran willisdet var inte så länge sedan som varjeby eller samhälle med självaktninghade minst två livsmedelsaffärer. Alltiden Konsum och nästan alltid desskonsumentpolitiska motpol ICA.Idag har ICA vunnit den matchenmen frågan är om inte den mest konservativaanhängaren av privathandeländå kan hålla med om att Konsumidag saknas i landskapsbilden. När jagkom till Fårö första gången i mittenav sjuttitalet, fanns på denna lilla ö tvåKonsumbutiker. Kanske inte så roligamen de fanns där när man behövdedem. Konsums mjölk eller smör ellerfalukorv var inte sämre än ICAs. Konsumbutikernapå den här tiden kändessom en del av samhällsservicen, någotman tog för givet, precis som Postkontor,Telefonkiosker och Systembolag.Nu är båda Konsumbutikerna nedlagdaoch Fåröborna och vi sommarturisterfår tränga ihop oss inne i NyströmsICA. Bor man en bit ifrån och inte harbil har det definitivt blivit sämre.”Civilisatorisk faktor”När Fredrik Böök åkte norrut i sinCadillac på trettiotalet på jakt efterden svenska folksjälen ansåg han attKonsumbutikerna var ett tecken påden nya tiden;Har det inrättats en konsumbutik ien by som man är förtrogen med, såföranleder det inga närmare reflektio<strong>ner</strong>,även om man fin<strong>ner</strong> det förenligtatt gå dit; men när man, var gångman korsat en djup skog eller en ödemyr, ser de gula eller vita fasadernalysa mot sig ur bebyggelsen och kastaren blick in genom de klara fönstrenpå den blanka, obelamrade disken,så går det upp för en, vilken mäktiginsats denna organisation gjortruntomkring på hela den svenskalandsbygden. Jag bekän<strong>ner</strong> det medblödande hjärta, ty jag har självstått bakom disken i en gammaldagslanthandel, jag minns hur trivsamtdet kunde vara med den gemytligaoordningen och de blandade dofterna,jag är fortfarande inte okänslig fördet nu försvinnande systemets behag.Men det nya är bättre, det vore oärligromantik att bestrida det. Manbehöver bara ha ögon att se med föratt begripa, att kooperationen utgören civilisatorisk faktor ute på landsbygden,framförallt i de fjärran trakternaoch ödemarkerna.Så kunde det låta när den kulturkonservativeFredrik Böök prisade etableringenav moderna Konsumbutiker påvischan. Föga anade han att sammakooperation, som han prisade som civilisatorisk,femtio år senare skulle medverkatill det svenska samhällets centralisering.Ett första steg togs när man påsextitalet anammade det amerikanskabilsamhällets shoppingkoncept – stormarknaden– och startade OBS! Stormarknadi våra större städers utkanter.Sakta men säkert, en efter en blev desmå singelbutikerna marginaliserade.Konsumenternas felOch återigen måste man fråga sig omdet faktiskt inte är vi konsumenter somär de stora bovarna i dramat. Åker mantill en stormarknad på lördagen ochveckohandlar, har man ingen rätt attbeklaga att de trevliga småbutikernaläggs <strong>ner</strong>. Så går det naturligtvis. Detfinns en amerikansk bildekal som pånågot sätt summerar problematiken:”SUPPORT YOUR LOCAL DEN-TIST – EAT CANDY!” Något atttänka på eftersom det fortfarande finnsen och annan tapper handlare, somhåller de stora drakarna stången medhjälp av service, kunnande och kundersom uppskattar en närbelägen butik.Det finns de som tycker att denna lillamötesplats är så viktig att priset påvarorna spelar mindre roll. Som tyckeratt den dagliga shoppingen hemmavidär guld värd – oavsett om det står ICA,Konsum eller Närlivs på skylten.Kostcirkelns födelseFörst 1963 lades en motåtgärd mot dedåliga kostvanorna fram. Då introduceradeFolkhälsoinstitutet kostcirkeln,ett kostprogram framtaget av professorArvid Wretlind och kostkonsulentS.I. Westin. Kostcirkeln fick till enbörjan ett svalt mottagande men eftermaximal samhällelig mobilisering tillförmån för kost och folkhälsa blev genomslagetenormt.Idén var enkel: den dagliga kostenskulle innehålla en tillräcklig mängdkalorier och oumbärliga näringsämnen.För att uppnå detta måste kostenvara så välbalanserad och allsidigsom möjligt. Därför borde man ätanågot ur var och en av kostcirkelnssju grupper varje dag. Det var alltsåinte fråga om bristande tillgång pålivsmedel utan om felaktig fördelning.För att göra budskapet lätt att förståpresenterades också respektive grupplivsmedel i bild.I den samtida debatten påpekadesatt fördelen med kostcirkeln var attden kunde användas av alla friskamänniskor och att den upptog alla livsmedelsgrupper.Emellertid undanhöllsmedvetet de två farligaste: gruppenmed socker (honung, sylt, marmelad,konfektyr, choklad m.m.) samt gruppenmed drycker, d.v.s. läskedrycker,öl och vin. Detta för att undvika att detvå mest destruktiva livsmedelsgrupgöranwillis har, tillsammans medStaffan Bengtsson, producerat över 150kulturhistoriska tv-dokumentärer och fleraböcker under namnet K-märkt.Optimal näringstillförselför alla? | per-ola karlssonden moderna människans kost- ochlevnadsvanor genomgick under förraårhundradet en aldrig tidigare skådadförändring. Övergången från kroppsarbetetill kontorsarbete och från gröttill frukostflingor bidrog till framväxtenav så kallade välfärdssjukdomar.Redan i samband med att byggandetav folkhemmet på allvar tog fart under1930-talet blev kosten föremål för diskussionoch vetenskaplig bedömning,inte minst eftersom välfärdssjukdomardrog resurser från den gemensamtfinansierade sjukvården. Det var nubegreppet folkhälsa tillkom.företagsminnen 2006;17


perna skulle uppmärksammas ochbetraktas som ”godkända”.Bilden av kostcirkeln fanns med ipraktiskt taget alla läromedel, som behandladekost och näringslära eller livsmedelskunskap.Den förekom i informationsskrifter,läroböcker, på planscher,som mathjulet i pedagogiska leksaker,på diabilder och i filmer. Att hänga enkostcirkel på insidan av skafferidörrenblev en självklarhet för 1970-talets hemmafruarsom ansågs bära det ytterstaansvaret för familjens kosthållning.Pyramid och cirkelMen frågan var om alla hade rådatt äta enligt kostcirkelns föreskrifter?Nej, menade kritikerna, varförsocialstyrelsen 1972 tillsatte en referensgruppsom skulle utarbeta ettunderlag för information om kostoch kostnader. Gruppen bestod avrepresentanter för konsumentverket,livsmedelsverket, KFs, ICAs ochJordbrukets provkök samt Svenskasparbanksföreningen.Gruppen fann att en billig och samtidigtnäringsrik kost måste bygga påen bas med livsmedel, som hade en lågkostnad i förhållande till sitt näringsvärdeoch som skulle ätas varje dag,nämligen mjölk, ost, potatis, bröd ochmatfett samt något av gryn, ris, makaro<strong>ner</strong>eller mjöl. Basen innehöll livsmedelfrån fyra av kostcirkelns sju grupper.De övriga tre, grönsaker, frukt ochbär och gruppen kött, fisk och ägg blevistället tillägg, eftersom dessa livsmedelinte behövde förekomma dagligen.Bas-tillägg-programmet hade tillen början andra symboler, t.ex. matpyramidenoch kostnyckeln men ficktill slut en modifierad kostcirkel somkännetecken.Trots den framgångsrika kostcirkelkampanjenär vi idag på intet sättförskonade från välfärdssjukomar.Tvärt om anses dagens svensk varatjockare än tidigare ge<strong>ner</strong>atio<strong>ner</strong>. Enkombination av snabbmatens intåg ochdygnetruntöppna butiker som säljerchips, öl och läskedrycker brukar lyftasfram som orsak.per-ola karlsson är fil. mag. och projektledarevid <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoriadär han arbetat med bl.a. ICAsoch LRF:s arkiv.Betraktelse över två husmorsfilmer| edward blomhusmorsfilmer var en sorts informativareklamfilmer som visadespå biografer dagtid. Gratis film varursprungligen tillräckligt för att lockadit dåtidens hemmafruar; senare fickman ta till kända skådespelare ochsmå presenter. I mitten av 70-talet, närantalet hemmafruar minskat och tv:n gjort film till vardagsmat, upphördeföreteelsen.Fru Plotter och Fru Planér (1951) ären av de första husmorsfilmer som gjordes.I programmet, som arrangeradesav ICA-kuriren, ingick även sex andrakortfilmer. Mellan visningarna speladeMargareta Kjellberg luta och det helaavslutades med modevisning från NK.Programmet visades 500 gånger försammanlagt 200 000 husmödrar!Perso<strong>ner</strong>na bakom filmerna var hemkonsulentElisa Lindström, redaktörBengt Davidsson och regissör HelgeHagerman. Följande år startade de tvåförstnämnda Husmorsfilm AB som komatt producera husmorsfilmer i 24 år.Fru Plotter och fru Planér skildrarden dåliga respektive goda husmodern.Fru Plotter tänker baka, menvisar sig ha slut på mjöl och går ivägför att handla. Det framkommerövertydligt hur irriterande det är förhandlaren att behöva expediera ensådan liten order. Dessutom står fruPlotter vid disken och velar en sekundom hon skall köpa majonnäs eller inte,vilket får de ordentliga hemmafruarnai kön bakom att himla med ögonenoch lämna affären. När fru Plotterkommit hem upptäcker hon att ävensockret är slut … Fru Planér däremotgör regelbundna skafferiinventeringar,fyller i beställningsblock, veckohandlari början av veckan och köper allt istorpack.Moraliserande och fördomsfulltMålet med filmen är att visa hur illa detär att inte hålla ordning på sina varoroch därför tvingas småhandla. Det ärsåledes ingen reklam för att vi skallhandla hos ICA, utan en uppfostrandefilm, där man försöker lära kundernaatt handla på det för handlaren minstbevärliga sättet.För att markera att fru Plotter är enallmänt tvivelaktig person, användsen rad mer eller mindre subtila medel:Speakern är raljerande mot henne,Plotters röst görs av en man, vilket gernågot främmande över henne. När honförst syns i bild spelas jazzmusik, somav många förknippades med lössläpptdans. Hon bär vidare håret utslagetoch är fåfäng: innan hon skall gå <strong>ner</strong>till affären ställer hon sig och borstarhåret, synbart nöjd med sin spegelbild.Naturligtvis är hennes läppar täcktamed kraftigt läppstift och hennesklänning helt enligt 1951 års mode.Fru Planér däremot bär ett gulligtförkläde med volanger, håret är uppsatt,halsgropen kyskt dold och kringsig har hon två mycket välartade barn.En kvinnoröst hörs nu som speaker.JubileumskalasetJubileumskalaset spelades in 1968.För manus och regi stod Tom Younger.Husmors Filmer AB skötte inspelningenpå uppdrag av ICA och det varICAs leverantörer som betalade.Handlingen är enkel: en duktigjournalist och f.d. hemkonsulent kringde 60 (Isa Quensel) får i uppdrag attskriva en artikel om ICA. För detta tarhon hjälp av sin familj. Dottern får testavarorna och svärsonen smygfilma kunderi en ICA-butik. Ramhandlingenfylls sedan ut med skämt i familjemiljö,komiska kunder och besök i partihallar,provkök och livsmedelsindustrier.Fast det bara gått 17 år sedan FruPlotter är filmerna ytterst olika. Omden förra var svartvit, tråkig, moraliserande,så är den senare färgsprakande,humoristisk och lättsam. Särskilt synsdet i synen på husmodern. Journalistensdotter, hemmafrun Emmy (Lena Söderblom)sägs vara ”intensiv, nyckfull ochlivsbejakande”, usel på ekonomi och galeni realisatio<strong>ner</strong>. Hon är elegant kläddi korta klänningar och dresser, inte olikJacqueline Kennedy, växlar klädsel ochfrisyr mellan varje scen och bär ständigtett strålande leende. De fem barnen ärrejält livliga. Deras favoritlek sägs vara”stoj” och de drar sig inte för att sprutaned sin far med vattenpistol.Här finns det ingen som helst ambitionatt uppfostra. Vissa synpunkterpå en god hemmafru kan dock anas:8 företagsminnen 2006;1


Emmy sägs trots ”sina egenheter” kunnaåstadkomma en middag i ett litet nafsoch ha gott öga för dukning och dekoratio<strong>ner</strong>.Vinklingen är att hon kan göraen god och elegant middag, trots atthon är ”vild och galen”, tack vare de nyahalvfabrikaten och recepten från ICA.Det är uppenbart att kristidens ordentligafru Planér på 17 år har blivithelt ute. Istället är det den glada, slarvigaoch fåfänga fru Plotter som blivitideal, och tack vare bättre ekonomi ochmoderna varor fungerar hennes hushållutmärkt. Vilken lycka!edward elom arbetar som chef, särskildaprojekt vid <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoriaoch har varit projektledareoch redaktör för Den svenska handelnshistoria.Handeln i svensk barnlitteratur| anna dunérman skulle kunna tro att pengaroch handel helt hör till de vuxnas domä<strong>ner</strong>.Så är dock inte fallet! Handelmed varor och tjänster är av stor viktäven i barnens vardag, vilket ofta speglasi barnlitteraturen.Den lilla grisen ska gå på torget,Hallå där – köp blåbär! och Sko, skoliten häst (”då blir skorna dyra, tredaler och fyra”) är alla traditionellaramsor, som visar att handeln haft sinplats i barnens värld långt tillbaka.I Ester Callerstens visa Nisse tänkersjöman bli (i Nu ska vi sjunga från1943) anas en livlig utrikeshandel.Nisse ska hämta ”ett bananparti” frånJamaica, socker från Cuba, kaffe frånBrasilien och apelsi<strong>ner</strong> från Sicilien.Fri företagsamhetHandeln i barnlitteraturen förekommeri huvudsak i två olika former. Delshandlar det om barnet som påhittig företagareoch dels om affären som miljö.Det företagsamma barnet ser vimånga exempel på hos Astrid Lindgren.I samlingen Kajsa Kavat och andra barn(1950) fin<strong>ner</strong> vi Sammelagust som öppnade13 grindar åt grosshandlare Sörensenoch på så sätt tjänade ihop till ”denenorma, otroliga rikedomen” 65 öre. Därfinns förstås också Kajsa Kavat själv, somsäljer polkagrisar på torget på julmarknadendå mormor har brutit benet.År 1950 tog Mjölkcentralens symbol ”Kossan” med sig Klas och Kristina till ett land sombeboddes av frodiga mejerskor och där barnen fick lära sig hur bra det var med grädde, smör,ost och mjölk. Vi må anta att handeln i MC:s mjölkaffärer ökade. Privat ägo.Emil i Lönneberga är en god efterföljaretill Sammelagust då han öppnargrindar, handlar på auktion och kommeröver en egen häst på Vimmerbymarknad (1966 och 1970).Butiker av olika slag är ett viktigtinslag i barns närmiljö. I Astrid LindgrensVi på Saltkråkan (1964) är handelsbodenöns trygga centrum. Det var”trivsamt i deras lilla trånga butik, därdet luktade så gott av kaffe och torkadfrukt och sill och tvål och diverse andrating.”Påfallande ofta är det specialaffärersom förekommer i barnböckerna: godishandlare,brödbutiker, leksaksaffärer,tygaffärer … Men självklart finnsockså varuhusen och livsmedelsbutikernarepresenterade. Allt som oftaststörs affärens lugn av barnets besök.I Lennart Hellsings Att handla ärnödvändigt (1991) räddas Lillebrori sista stund från att störta utför rulltrappan.En mjölpåse punkteras av ettträsvärd och en pyramid av burkar tippasomkull. ”Från himlen faller soppor<strong>ner</strong> / i blanka burkar fler och fler.”Burkpyramider blir också ett stortproblem i Rädda Joppe – död eller levande(1985) av Gunnel Linde. FemårigeOla lägger sitt tröstdjur Joppe i en ”pyramidmed burkar, som någon håller påatt bygga”. När han kommer att tänka påJoppe nästa gång är pyramiden färdigbyggdoch affären ska till att stänga ...Att gå till affären på egen handär ett tecken på självständighet ochmognad. Att göra det för första gångenär en viktig, men oftast inte helt problemfri,upplevelse. Pysen i boken medsamma namn (1952) av Edith Un<strong>ner</strong>stadska köpa en ”grov kryddlimpa”,men det är inte så lätt när man är ifemårsåldern. På vägen till bagerietglömmer han bort vad det var hanskulle ha (en ”god kladdlimpa” kanske?)och på hemvägen kan han intelåta bli att smaka på brödet.Eva Erikssons lilla grisflicka iMalla handlar (1998) har det ännuknogigare. Hon släpar hem potatis istället för bönor, tappar portmonnänoch dyker slutligen upp med semlor istället för wie<strong>ner</strong>bröd.Som kontrast till svårigheternastår Astrid Lindgrens suveräna PippiLångstrump från 40-talet, som harguldpengar nog att köpa allt hon önskarnär hon går ”i affärder”. Likasåär Hellsings Krakel Spektakel heltoslagbar då han i Krakel Spektakel köperen klubba (1957) lyckas köpa intebara klubban utan också fatet, duken,bordet och hela kiosken!anna dunér är fil.mag. i litteraturvetenskap,utbildad forskningsbibliotekarieoch barnboksförfattare, som bl.a. skrivitböckerna om Emilia och ”Regnbågsväder”.företagsminnen 2006;19


10 företagsminnen 2006;1


EN FOTOGRAFISK BILDSKATT FRÅN STOCKHOLM 1890–1970Bankfolk, blåställ och butiksbiträdenvåren 2006 publicerade <strong>Centrum</strong>för Näringslivshistoria i samarbetemed B. Wahlströms Förlag bokenBankfolk, blåställ och butiksbiträden.Där presenteras ett urval bilderur <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoriasväldiga fotosamlingar. Bakom urvaletoch texterna står bildarkivarie AndersGidlöf. Delaktig i bildvalet har ävenvarit Matts Hildén, som också ståttför den aptitliga grafiska formen.Skriftställaren Anders Johnson harskrivit ett inledande, introducerandekapitel.Bilderna visar människors arbetsvardag– från direktörernas välpoleradestyrelserum och butiksanställdasarbetsplatser i fashionabla varuhus,till den uttråkade ljusstöperskan ellertelefonkabelinstallatören som svävari en korg ovanför den framväxandestaden. Vi får också se glimtar av restauranglivfrån olika decennier, kändabyggnader under konstruktion ochexempel på den moderna teknologinsintåg.På följande sidor bjuder vi på någrasmakprov ur boken.Du beställer den genom att sätta in250 kronor (inkluderar frakt) på vårtPlusgirokonto: 98264-5. Ange namnoch adress!Till vänster: Stockholms AllmännaTelefonaktiebolag hade under 1880-och 1890-talen bråda dagar med attbygga ut sitt telefonnät i staden. Enliten yrkesgrupp inom bolaget var linjearbetarnasom kontrollerade de störreluftledningarna åkande i så kalladekabel dressi<strong>ner</strong>. Linjearbetarna rekryteradeshuvudsakligen bland sjömän,eftersom de var vana vid höga höjder.Mannen på bilden från år 1896 svävarovanför kvarteren mellan Biblioteksgatanoch Birger Jarls gatan, då ett gytterav mindre hus. Det riddar romantiskahuset i bakgrunden, idag rivet, markerarbörjan på Grevturegatan.företagsminnen 2006;111


12 företagsminnen 2006;1


Till höger: Varvsarbetare vid EkensbergsVarv undersöker roder ochpropeller inför sjösättningen av M/SMimer den 19 maj 1958. EkensbergsVarv grundades 1873 av StockholmsTransport- och Bogseringsaktiebolag.De första motorfartygen byggdes under1900-talets första år. Varvet hadegoda tider på 1920- och 1930-talennär stålkonstruktio<strong>ner</strong> till Stockholmsbrobyggen svetsades samman här. På1940-, 1950- och 1960-talen byggdespå varvet många båtar åt dennya ägaren Salénrederierna. Varvetsbelägenhet vid Mälaren blev därefterett problem då riktigt stora fartyginte kunde ta sig ut i Saltsjön vare sigvia Hammarbyleden eller Södertäljekanal. Varvet lades ned 1970 menhär låg i ytterligare några år en mekaniskverkstad. På fotografiet från1955 är dock driften i full gång.Ovan: På Marabous fabrik i Sundbybergtar man det inte lugnt 1960när tuggummit TOY skall förpackastre och tre i små rosa paket. Det ärTOY:s storhetstid, men Marabou haräven många andra storsäljare igångsom Dajm, Aladdin och Nonstop.Tuggummi importerades från USAredan 1909, men det var Marabousom 1934 började tillverka TOY, detförsta svenska tuggummit.företagsminnen 2006;113


14 företagsminnen 2006;1


Till vänster: Arbete på ICA Provkökvid Odenplan i mitten av 1960-talet.Provköket startade 1953 för attprova mat och producera recept åt denframgångsrika ICA-kuriren.Fram till 1964 låg provköket påBiblioteksgatan vid Stureplan menflyttade sedan med ICA:s huvudkontortill det nybyggda höghusetvid Odenplan, som då kalladesOdenhuset. Provköket anordnadeockså kontrollerade provsmakningaroch utförde demonstratio<strong>ner</strong> för helabusslaster med folk.ICA Provköks verksamhet upphördei december 2005.Ovan: Fram till 1970-talet såg ettnormalt sätteri på ett tryckeri utpå det här viset, även om sätteriet iEsseltehuset 1936 var ovanligt stort,med sina 150 sättare. Handsättarnaplockar bokstav för bokstav i form avblytyper och sätter i en vinkelhakesom, när den blivit full, överflyttastill ett sättskepp som en rad. Detfanns flera stilsorter, vad vi kallartypsnitt, och varje regal (de lådor/möbler som sättarna arbetar vid)kunde ha sin speciella stilsort. Vid denhär tiden blev det dock allt vanligaremed halvautomatiserade lösningar fören snabbare sättning av typer.företagsminnen 2006;115


kommer att göra nya affärer och dettafenomen hindrar att man utnyttjarett tillfälligt, ensidigt övertag. Manfår hoppas att Hans-Göran Björksansats att i boken delvis belysa dessafenomen skapar jordmån för andra attfördjupa kunnandet om hur en krisav det slag som Sverige genomgickupplevelse. För en och annan kanskerentav omtumlande.i början av 90-talet skall hanteras.Detta förefaller så mycket mer angelägetsom vi idag ser många tecken påsamma fenomen som dök upp i slutetpå 80-talet.För aktörer i näringslivet och aktivapolitiker är Hans-Göran Björksbok en spännande och lärorik läsrolfåbjörnsson är en av Sveriges mesterfarna konkursförvaltare. Han är delägarei advokatbyrån Setterwalls och har suttit iInsol Europe’s styrelse samt är <strong>Centrum</strong> förNäringslivshistorias styrelseordförande.Information från <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistorias Forskningssekretariat:Berättelser om tillväxtdet finns idag många aktörer medtillväxt och entreprenörskap på agendan.Att skapa intresse för entreprenörskapoch sprida kunskap om behovet avtillväxt är närmast allmängods, accepteratöver hela den politiska skalan. Myndigheteroch branschorganisatio<strong>ner</strong> medflera bedriver och har bedrivit otaligakampanjer med dessa mål de senasteåren. Trots detta kan det konstateras attbehovet av kunskap om begreppen tillväxtoch entreprenörskap kvarstår, rentav större än någonsin. Allt för mångatror fortfarande att en entreprenör är enperson som genom någon fiffig uppfinningblir rik utan ansträngning.Bilden av entreprenörskap och aventreprenören behöver vidgas och blimer ge<strong>ner</strong>ell och instrumentell. Manbehöver gå tillbaka till den grundläggandebetydelsen av entreprenör: densom i konkret handling skapar ny affärsverksamhet.Det blir då uppenbartatt entreprenörskap kan handla om ettbrett spektrum av mänskliga aktiviteter.Entreprenören kan vara en visionäri olika slags verksamheter, den somskapar nya framgångar i en redan stororganisation eller den som försörjer sigpå sitt enmansföretag.Näringslivets historia vimlar avmänniskor som varit entreprenörer iordets alla upptänkliga betydelser. Därfinns framgångexempel från seklers affärsverksamheter.Några få är allmäntkända. De så kallade snilleindustriernasom startades kring 1900 används oftasom positiva exempel utan att manegentligen vet vad deras framgångargrundades på. Modernare exempel ärIngvar Kamprad och Erling Persson.Men ska man fördjupa sig mera,krävs en större mångfald av exempel.De behöver handla om fler platser, tider,branscher och om företag av olikastorlek. Alla entreprenörers företag blirinte världskoncer<strong>ner</strong>. Det är tvärt omdet lilla företaget som är det typiskaexemplet och det som man själv sommänniska kan relatera till.Att arbeta med skolor, högskoloroch regionala branschorganisatio<strong>ner</strong>ger en direkt ingång till regionalaexempel på historisk tillväxt. Kunskapom regionala eller lokala historiskaförhållanden är ett medel för ökadförståelse för näringslivet. Detta blirtydligare ju närmare man kommermänniskorna och de individuella företagen;bakom varje företag finns eneller flera människor. Näringslivshistorienkan exempelvis på ett konkretsätt användas för att undersöka uppfattningar/myterom regionen, och antingenvisa vad de baserar sig på ellerockså avliva myter. Genom ett lokaltförankrat samhällsperspektiv kan manvisa att näringslivshistoria inte är nostalgieller kuriosa.<strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoria harunder tre decennier producerat och publiceratberättelser om näringslivets historia.Berättelserna utformas oftast somartiklar som kan användas i produkterriktade till målgrupper som företag,media och skola.Vi kommer i år att genomföra ettprojekt med målet att publicera allarelevanta artiklar på vår webbplats.Projektet har arbetsnamnet Berättelserom tillväxt.Artiklarna kommer att ingå i enforskningsdatabas som kommer att innehållaomkring 2 000 artiklar. Vi kommeräven att publicera en bilddatabas,<strong>Centrum</strong> för Näringslivshistorias biblioteksregistersamt utvalt källmaterial.Utöver de artiklar vi tidigare publicerat,har vi formulerat ett antal temansom belyser de grundläggande begreppenentreprenörskap, innovatio<strong>ner</strong> ochglobalisering. Inom vart och ett av dessateman finns underlag för ett flertal nyaartiklar som skrivs av våra egna medarbetare,akademiska forskare, lärare, journalisteroch historieskribenter. Storlekensbetydelse, Svenska företag i världen,Familjeföretaget och Entreprenören somhjälte och förebild är några av temana.<strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoriaär en oberoende ideell förening. Vårverksamhet och vårt budskap är lika relevantför företagare och anställda somför samhället i stort. Vår nya webbplatskommer att bli en av de viktigaste resursernaför att studera entreprenörskapoch tillväxt i ett historiskt perspektiv,både nationellt, regionalt och lokalt.per dahl är fil.dr. i idé- och lärdomshistoriaoch chef för <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoriasforskningssekretariat.företagsminnen 2006;117


L M-staden – Folkhem i förortBoken L M-staden – Folkhem i förort är en berättelse omhur det var att leva i L M-staden under beredskapstidenoch rekordåren. Den bygger bland annat på intervjuer medarbetare och tjänstemän på L M, liksom med daghemspersonal,butiksinnehavare och andra som har bott och arbetathär – några av dem har varit med ända sedan L M-stadenbyggdes. | anders johnsonden 10 mars 1938 hördes förstasprängskottet från det stora nybyggeti Midsommarkransen. Här började nuden nya anläggningen för TelefonaktiebolagetL M Ericsson att uppföras.Även bostäder och serviceinrättningarför personalen skulle byggas i dettaområde som låg i den växande storstadensytterkant.Den ljusa mönsterfabrikenUnder 1940 flyttade LM Ericsson tillde nya lokalerna. Verkstäderna, kontoren,bostäderna och övriga delar av LMstadenrepresenterade det mest modernasom tiden hade att bjuda – taylorism ochfunktionalism i skön förening.L M Ericssons anläggning i Midsommarkransen,Huvudfabriken (HF)som den hette på L M-språket, är ettav de internationellt mest uppmärksammadeexemplen på framståendesvensk funktionalistisk arkitekturoch på en genomarbetad tayloristiskfabriksorganisation. ”En mönsteranläggningsom saknar motstycke”, ansågtidningen Social-Demokraten. SvenskaDagbladets konstkritiker GotthardJohansson, som var en ledande förespråkareför funktionalismen, skrev:En fabrik betydde förr i världen någotsvart, sotigt och beklämmande, ensocial skräckmiljö för naturalistiskaromanförfattare och en vildvuxenbyggnadstyp, som ingen människaskulle fallit på idén att räkna tillarkitekturen. En fullständigare dementipå denna föreställning om enfabriksbyggnad – som nog ännu leverkvar hos mången, som icke följt medden moderna industriarkitekturensutveckling – kan man icke få änunder en rundvandring genom L MEricssons nya jätteanläggning vidMidsommarkransen.Huvudfabriken ritades av arkitektenTure Wen<strong>ner</strong>holm (1892–1957) ochdetta är utan tvekan hans magnumopus. Med vita putsfasader, storafönsterytor och enkla geometriskaformer, gav anläggningen ett öppetoch ljust intryck. Fabriken låg på tresidor omgiven av skogsklädda höjderoch naturen omkring hade i störstamöjliga utsträckning bevarats för att geintryck av ”fabrik i det gröna”. Wen<strong>ner</strong>holmhade även bemödat sig omen funktionell skönhet i olika detaljersom armaturer, räcken och cykelställ.In<strong>ner</strong>väggarna i verkstäder och kontorhade ofta stora glasade partier, bådeför att skapa ljus och rymd och för attunderlätta kontrollen.Vård för allt utom fyllesjukaLM Ericsson hade sedan länge enstark tradition av välfärdsinstitutio<strong>ner</strong>för de anställda – en tradition somlevde vidare i LM-staden. Redan 1889hade det bildats en sjuk- och begravningskassapå LM. Lars Magnus Ericssontillsköt personligen 1 000 kronortill kassans grundplåt. Ingen ersättningfick dock utbetalas med anledning avfyllerigalenskap eller ve<strong>ner</strong>isk sjukdom.I mitten av 1930-talet omformadessjukkassan till en erkänd sjukkassavarvid begravningskassan avskiljdestill en särskild understödsförening.När den allmänna sjukförsäkringen infördes1955 upphörde Telefonfabrikenserkända sjukkassa.Fri sjukvård för L M-anställda infördes1891. Även familjemedlemmaroch pensio<strong>ner</strong>ade medarbetare kom attfå fri sjukvård. När barnen till enLM:are var sjuka, kunde företagsläkarengöra hembesök. Den fria sjukvårdenför familjemedlemmar avskaffadesnär skattemyndigheterna ville förmånsbeskattaden. Den fria sjukvårdenför medarbetarna försvann när landstingetinte längre ville låta företagshälsovårdeningå i husläkarsystemet.Mellan 1940 och 1995 hade L MEricsson egna daghem i området.Företaget ägde och skötte fastighetenmen personalen var kommunal. L Mdispo<strong>ner</strong>ade 75 procent av platsernasom fördelades av företaget.LM drev också en barnträdgårdunder förmiddagarna för barn i åldrarnafyra till sju år och ett eftermiddagshemdär över 20 skolbarn kunde fåmat, tillsyn och läxhjälp. För att klaraden sista uppgiften hade eftermiddagshemmetspersonal en nära kontaktmed de olika skolornas lärare. Framtill 1960-talet hade L M en egen barnkolonipå Resarö.Som L M-anställd fanns storamöjligheter till studier. Man kunde fåren yrkesutbildning och andra formerav kompetenshöjning eller vidareutvecklingför arbetet. Det fanns ävenmånga typer av hobbykurser. Och mankunde få hjälp att läsa till realen, tillstudenten eller gå på universitet ochhögskola.Idrott och kulturFör de L M-anställda fanns ett stortutbud av fritidsaktiviteter att tillgå.Man hade en rad olika fritidsföreningaroch flera idrottsanläggningar.Till fritidsföreningarna räknades blandannat LM-orkestern, L M-kören,LM-teatern och L M:s folkdanslag.Företaget stödde ekonomiskt Midsommargården,ett kultur- och fritidscenteri fabrikens omedelbara närhet.Företaget försökte på olika sätthjälpa de anställda att lösa sin bostadsfråga.Man gav lån och borgen18 företagsminnen 2006;1


Den ljusa funkisfabriken gav eko över världen. Här syns östra fasaden med ritkontorstrappan,1941. Ur Ericssons bildarkiv hos <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoria.till de anställda att köpa bostadsrättereller småhus. Man inrättade och gavstöd till flick- och pojkhem för ungaanställda. Man förmedlade bostäderåt anställda som flyttade till eller frånStockholm.Från 1918 till 1993 fanns ett intressekontorpå L M som kunde ta handom de anställdas regelbundet återkommandeutgifter och hjälpa till medatt lägga upp en betalningsplan. Deanställda kunde öppna sparkasseräkningmed bättre ränta än vad bankernaerbjöd. Intressekontoret förmedladeockså lån och gjorde att de anställdakunde komma i åtnjutande av diverseförmånliga inköpsmöjligheter. Dessutombistod man med rådgivning i ekonomiskaoch sociala frågor. Företagetstod för kostnaderna att driva kontoret.10 000-tals stockholmare har somanställda, anhöriga eller boende i L M-staden en personlig relation till L MEricssons folkhem i Midsommarkransen.Nu finns den historien för förstagången skildrad i bokform.anders johnson, skriftställare ochförfattare till ”L M-staden – Folkhem iförort”. Boken ges ut av Stockholmia förlag.Den innehåller över hundra bilder, deallra flesta från Ericssons historiska arkivvid <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoria.företagsminnen 2006;119


AB Bröderna HedlundBröderna Hedlund ville egentligen inte alls starta någotföretag, men gick motvilligt med på det när pappa tjatade.Timingen blev perfekt och de kom att spela en viktigroll inom byggandet av berömda byggnadsverk somTranebergsbron, Västerbron eller Stockholms högskolashuvudbyggnad. | jan-bertil schnellindustrialismens genombrott i Sverigeinnebar stora förändringar för samhälletoch inte minst för människorna.Bland annat skedde en geografisk omlokaliseringav industrierna. Grovt ge<strong>ner</strong>aliseratkan man säga att de flyttadefrån landsorten till städer och tätorter.Det gäller inte minst Stockholmsområdetsom under 1800-talets andra hälftväxer fram som Sveriges viktigaste industriregion.Pionjärföretagen i Stockholm,sådana som Bergsunds gjuterioch mekaniska verkstad på Södermalm,Samuel Owens mekaniska verkstadsamt Bolinders mekaniska verkstad,båda på Kungsholmen, hade en starktdiversifierad verksamhet och tillverkadeprodukter av de mest skilda slag. Senareväxer det fram en ny typ av företag somvar betydligt mer koncentrerade ochtillverkade en produkt eller produktgrupp.Särskilt markanta bland dessaföretag är naturligtvis de så kalladesnilleindustrierna som byggde sin verksamhetkring en innovation, antingenen egen uppfinning eller en importeradprodukt som förbättrades väsentligt.Specialiseringen av företagen fannsdock även utanför denna krets.Ett av dessa företag som arbetadeinom en begränsad sektor och blevdenna trogen under hela sin verksamhetvar Bröderna Hedlund som grundadesår 1911 av bröderna Petrus E. ochJonatan H. Hedlund och hyrde enverkstadstomt på 500 kvadratmeter vidHälsingegatan och Norrtull. Senareinvolverades ytterligare två bröder ochen syster i företaget. Syskonskaran växteupp i Munkfors i Värmland där pappanvar bruksbyggmästare och de två äldstabröderna kom tidigt ut i arbetslivetsom smeder. Enligt familjetraditionenvar de inte särskilt entusiastiska tillatt starta företaget. Jonatan Hedlundhade kommit från Amerika och stod ibegrepp att fara dit igen medan PetrusHedlund hade en säker anställning somverkmästare i en smidesfirma. Pappan,bruksbyggmästaren J.O. Hedlund iMunkfors, var uppenbarligen den drivandeoch han fick sin vilja igenom.När de båda bröderna började sinverksamhet var produktionen inriktadpå byggnads- och ornamentsmide i litenskala. En omtyckt och ofta upprepadföretagshistoria är den om firmansförsta uppdrag som inbringade 75 öreoch bestod av reparation av två strykjärn.Redan efter något år kom manemellertid in på den verksamhetsinriktningsom sedan skulle gälla underföretagets hela historia nämligen grovsmideoch stålkonstruktio<strong>ner</strong> för olikatyper av byggnader och anläggningar.Flygande startMan kan säga att Petrus och JonatanHedlund startade firman vid en lyckligtidpunkt när tekniken att byggastörre byggnader radikalt förändrades.Användandet av järnkonstruktio<strong>ner</strong> ibyggnadssammanhang hade utvecklatsi Europa under det tidiga 1800-talet.Kulmen kan sägas ha nåtts med byggnadersom Kristallpalatset till världsutställningeni London år 1851 och Eiffeltorneti Paris år 1887–1889. Men detvar i Amerika som den nya teknikenutvecklades till en helt nyskapande arkitekturoch gav förutsättningarna förutveckling av skyskraporna. Det helabörjade i Chicago där arkitekter somWilliam le Baron-Jenney och LouisSullivan ritade de första kontors- ochaffärshusen som sedan skulle bli normgivandebåde i Amerika och till vissadelar även i Europa. Ofta nämndakomplex är Home Insurance Buildingfrån år 1885, Fair Building från år1901 och Guaranty Building från år1893, samtliga i Chicago.En förutsättning för denna höghusarkitekturvar att husen byggdes kringett skelett av horisontella och vertikalastålbalkar som nitades eller svetsadesihop och också fick sitt uttryck i fasadutformningen.Också till Sverige komdessa influenser, även om inte skyskrapornavar aktuella här. Ett av de förstaexemplen på denna teknik med husbyggda på stålstomme var Centralpalatsetvid Tegelbacken i Stockholm ritatav Ernst Stenhammar och uppfört åren1895–1898. Ännu ett viktigt exempelär Myrstedts vid Kungsgatan, ävendet ritat av Stenhammar och uppfört1908–1910. Senare byggdes en mycketstor mängd affärs- och kontorskomplexefter denna metod och det gällde ocksåidrottshallar och industrianläggningar.Inom denna byggsektor fann BrödernaHedlund en mycket lönsamnisch med det första arbetet årenMotstående sida: Några av Bröderna Hedlunds arbetare högt över marken, 1940-tal.Ur Bröderna Hedlunds bildarkiv hos <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoria.20 företagsminnen 2006;1


företagsminnen 2006;121


VI GÖR DINTIDNINGBÄTTRE.Molenisl ullaor iriusto commy nit ex et lutet ad mod eu faccummolore mincinc ipsustrud dolor sim ilis er si. Os nonumsandre tatincincilla am, coreet augait loreetue et, voloreet lutpat incidunt nonsequis euguercidunt wissectem vel ut delit ver sequisl iriustiefacillamet, quat, core consenibh eugue feuisl ut praessent iuscidunt doleniat ad tiscin velis nullan henit venis nulputat. Metummodolutiurem nullamc onsecte modoloborem quam, conumsan henis adigna augait, cons augait er sed esequis ad tio et ad te feu facipitpraestie dunt eros dolore dit prate conullum et auguero dolor sequam, sit adipsuscipit luptatum adit, coreetum ver ing eugait ut nisi.Uguer in volut wis nostrud exercilla aliquiscip euisit velit wis num esenibh ent in essit do eugiat. Raesto et adit praestrud tat wisitestin henisim. Molenisl ullaor iriusto commy nit ex et lutet ad mod eu faccummolore mincinc ipsustrud dolor sim ilis er si.Os nonumsandretatinci ncilla am, coreet augait loreetue et, voloreet lutpat incidunt nonsequis euguercidunt wissectem vel ut delit ver sequisliriustie facillamet, quat, core consenibh eugue feuisl ut praessent iuscidunt doleniat ad tiscin velis nullan henit venis nulputat.SILVIAMEDIA.SEföretagsminnen 2006;123


Intervju med H&M:sgrundare Erling PerssonKällorna berättar: Vid tre tillfällen hösten 1993 träffade dåvarande KöpmannatjänstsBjörn Edsta H&M:s legendariske grundare Erling Persson (1917–2002).Resultatet blev en flera sidor lång intervju som idag ingår i Svensk Handels arkiv.Intervjun redovisas här i sitt originalskick, men en aning förkortad. | intervju: björn edsta– jag är född i Borlänge och kom sentill Västerås i tidig ålder. Pappa hadeen charkuteriaffär på Skultunavägen iVästerås. Det var ingen stor affär, ettpar, tre anställda. Mamma var ocksåmed i affären. Hon hade ”go” i sig ochhon hade fantasi. men det var inte honsom bestämde. Hon skötte vissa sakermedan det var pappa som var yrkesmannen.Han var egentligen väldigtduktig. Det var nog meningen att jagskulle ta vid där, när jag slutat skolan.Men jag tyckte inte om branschen.Varför tyckte du inte om charkbranschen?– Jag hade andra idéer helt enkelt.Men jag tyckte inte heller om skolanoch de tyckte inte om mig heller tydligen.Så jag hängde lite i luften. Jag togett par kvällskurser. Det var trevligare.Där lärde jag mig lite handelsutbildningoch sedan var jag springpojke ipappas affär tills jag började militärtjänsten.Sedan flyttade jag till Stockholm,för jag hade andra idéer. Det varhelt mitt eget initiativ. Föräldrarna sågatt jag inte hade lust för chark. Pappasa, att låt pojken åka, han kommersnabbt tillbaka.Fick du några ord på vägen?– Nej, jag var bara välkommen tillbaka.Det var ju en styrka att ha denmöjligheten. Jag var 21 år då. När jagkom till Stockholm så hade jag en idéfrån Västerås, nämligen ost. Jag gicktill en firma som hette AktiebolagetOst och sa att jag hette Carl Persson,vilket inte impo<strong>ner</strong>ade så mycket pådom. Men jag fick köpa en kartongmed lagrad ost och betalade kontant,varefter jag sålde osten. Det var denförsta affären. Jag tog två ostar på pakethållaren.Det var ganska jobbigt attbalansera dem från Upplandsgatan <strong>ner</strong>till Centralrestaurangen, som var minstörsta kund. Ägaren sa att han hadeköpt fyra ostar och förstod inte varförjag kom med två ostar första gången.Men jag hade ju inga pengar så jagkunde bara lösa ut två ostar. Så sahan, att han har ju köpt två ostar till.Och jag sa att det här är Carl PerssonOstkällaren och vi har kontantpris.Han trodde naturligtvis att jag hadestulit ostarna, men han betalade så attjag kunde köpa ut de andra ostarna. Såfick han dom också.– Jag lärde mig något på den däraffären. Hur viktigt det är med finansieringoch transporter. Det är ju svårtatt transportera ost på pakethållaren.Så jag övergick till att sälja andra sakertill kunderna, bl.a. för EskilstunaJärnverk. Det gick ju lika bra att säljaknivar till restaurangerna. Det hölljag på med ända tills jag kom in pånågot annat tack vare min kompisBjörn Wennberg som kom till Stockholmungefär samtidigt. Och utanatt ha några större överenskommelserblev det bara så att vi gjorde affärertillsammans och det höll vi på med ifyra, fem år. Ända till 1946. Då hadevi hunnit med dom där julstjärnornaoch framförallt ranso<strong>ner</strong>ingsportföljersom vi sålde miljo<strong>ner</strong> av till ICA ochHakon – och Epa, Tempo, Konsum.Alla köpte dom. Där var vi ocksåmed, varefter som ranso<strong>ner</strong>ingskortenkom ut. Det blev nästan ett måste attha en sån där portfölj för att bevara dehär kupongerna.Hur stora var dom?– Den var som en liten handväskamed tryckknapp. Och det här var,liksom julstjärnorna, hemarbete.Vi sålde också pennställ direkt tillkonsumenterna. Det var hela idéntill att vi så småningom fick kontaktmed pennor. Vi fick agenturen förMontblanc. Och när kriget slutadefick vi inga leveranser därför att detvar tyska pennor. De var väldigt lönsamma,de här affärerna och när vikom till Göteborg köpte jag en pennaffär.[1943]– Vi hittade en port i Göteborgsom vi tyckte skulle stängas och blien affär istället. Det var absolut bästaläget, Hamngatan 10. [Lite osäkertvad som menas, eventuellt Östrahamngatan.] Det finns kvar fortfarandesom Ur&Penn. Vi firar 50 årnu. Vi öppnade en butik mittemotockså på samma sätt. Det var en bredport i ett relativt nytt hus som denkände arkitekten Einar Eriksson haderitat. Vi tyckte att han skulle ha enuraffär i porten. Han sa ja och tyckteatt den där porten var onödigt stor såhan ordnade så att vi fick en affär därockså. Och så skulle vi ha en butiki Stockholm och vi kom till Hamngatanoch såg i det Sagerska huset enport som också skulle vara lämplig förvåra penn- och uraffärer. [Två Sagerskahus fanns tidigare där PK-husetligger idag.] Det var Ivar Tengbomsom hade ritat för Skandias räkningderas hus. Han ordnade så att vi ficken affär i porten. Det fanns inte rumför toalett där, så vi fick gå <strong>ner</strong> tillNorrmalmstorg och använda den toalettennär det var nödvändigt.24 företagsminnen 2006;1


När butiken på Kungsgatan invigdes 1952 fylldes trottoarerna av intresserade kunder. Ur H&M:s bildarkiv.Under den här tiden hade du ocksåberättat för din pappa att du inteskulle komma tillbaka till Västerås?– Ja, det förstod han. Han följdemina affärer och jag var ofta i Västeråsoch vi hade väldigt fin kontaktmed varandra. Pappa var ju som sagten väldigt skicklig yrkesman och hanskötte sina affärer och la sig inte imina.Efter 1943 kom det flera pennbutikersom skulle bli Ur&Penn ...– Pennspecialisten hette butikernadå. Kulpennan kom till Sverige 1944.Den första pennan hette Biro. Sen komolika märken. Det behövdes ju intenån specialaffär för att sälja kulpennor.Dom såldes ju i alla affärer, så småbutikernamåste ju ha något annat ocksåoch då kom klockorna in i bilden. Kvarfanns också idén med kulpennskedja.Jag kompletterade den med att säljaklockor och utvidgade när vi fick ensamförsäljningenför Seiko. Men sedanhann vi med också, innan 1946, attstarta en bokhandel på Kungsgatan [iStockholm]. Det blev Kungsbokhandeln.Då fick vi bokhandelsrättigheter,vilket var mycket fint och min kompanjonBjörn Wennberg blev bokhandlare.Vem gav rättigheterna?– Det var bokförläggarna med TorBonnier i spetsen som delade ut rättigheterna.Jag var bokhandlare någradar. Sen kom vi underfund med attintressena gick isär. Han var fångadav sin bokhandel och jag tog mig ande andra affärerna. Så åkte jag tillAmerika och var där i tre månader.Jag köpte en bil, en begagnad en, ochåkte runt hela kontinenten. Från NewYork över till Klippiga Bergen <strong>ner</strong> tillSan Francisco och ända <strong>ner</strong> till NewOrleans och upp igen till Philadelfiaoch Washington och New York. Detvar en tripp som man fick lära sigmycket på. Vi var två stycken. En killesom jobbade i firman då. Tyvärr är handöd nu. Men han var också ung och vikörde som kompisar.– Jag fick se vilka möjligheter somfanns och det var det som gav idéer.företagsminnen 2006;125


Det var 1945 eller 1946 och det var därjag fick idén med damkläder, då jagsåg en kedja som framgångsrikt såldedamkläder i Amerika.Var det något speciellt du lärde dig?– Ja, jag insåg värdet av att ligga rätt.i allting. Man måste ligga rätt i tidenoch man skall finnas där kundernagår. Det har jag försökt följa hela tiden.Man skall inte finnas på någon bakgata.Och så kom första butiken som skulleföljas av flera, alla i bra lägen.– Ja, det skulle bli kedja i någonbransch, det hade jag bestämt, och detblev damkläder. Jag skaffade en lokal iVästerås, Stora gatan/Vasagatan, 1946.Där låg en port som vi stängde och laden till den befintliga lokalen som varfiskaffär. Då fick vi en butik på tvåvåningar. Det blev första butiken somhette Hennes. Inte ModePersson sommånga ville att den skull heta, utanHennes. Det blev bara så.När kom sen nästa affär?– 1948. Det var ett stort steg attöppna en butik i Uppsala. Jag vet inteom våra etableringar utomlands harkänts så stora som det här steget. Vifick bästa hörnan i Uppsala, vid torgetoch då öppnade vi två butiker. 1949kom jag till Jönköping. 1951 kom butikernapå Kungsgatan [Stockholm].Sedan har det gått uppåt allteftersomorken tillåtit. Sedan blev det affär iMalmö och Göteborg o.s.v.Nådde ni några stordriftsfördelar?– De, som sysslade med kläder då,ansåg att vi inte kunde sälja sammakläder i Västerås som i Uppsala, utanatt vi måste ha två inköpare. Och sedanöppnade vi en affär i Jönköping,då behövde vi tre inköpare. När vikom in på Kungsgatan i Stockholm, såbehövdes det fyra och fem inköpare fördet var två butiker på Kungsgatan ...Jag åkte med dom här flickorna, domvar inköpare och skulle handla klädervar och en till sin affär. Det var då jagbörjade inse att det inte var rätt. Såvi ändrade på det så att en inköpareskulle köpa samma kläder för alla butikerna.Det var första rationaliseringen.– Långt senare fick jag ett erbjudandeatt köpa ett företag vid Hötorgcity.Då fanns ju bara första stumpen av dettorget och en skyskrapa. Vi slogs omett namn där. Om det skulle heta Nyacity som Skoman tyckte eller Hötorgcitysom jag ville. Det blev Hötorgcity. Vårbutik låg vid Hötorget och det var jubra att kunna skriva i annonserna att vifanns i Hötorgcity så folk kunde hittadit. Där fanns ett stort varuhus inritat,men det var alldeles för stort för oss.Ena hörnan där skulle vara på Sveavägenoch vi skulle ligga vid Sergelgatan.Jag trodde inte på varuhus och fickdom att dela på det. Svanströms togSveavägen första och undre planet ochvi tog Sergelgatshörnan, första och övreplanet. Och så är det även i dag.Hur fick Hennes sällskap av Mauritz?– Det var på Drottninggatan som vibörjade med herrkläder. Vi fick en butikdär för att vi hade en pennaffär. Närdom skulle riva så ville vi inte släppapennaffären utan att ha någon ersättningslokalistället. När det skulle byggasnytt så fick vi en lokal på övre planet.På nedre våningen skulle det bli enlivsmedelsbutik. Den levde i två, tre år.Sedan slog den igen och då fick vi erbjudandetatt ta den lokalen också. Detvar ett stort steg att ha bara damkläder iså stora ytor, så därför blev vi intresseradeav herrkonfektion. Det var i sammaveva som Mauritz Widforss [detaljist ijakt- och friluftsartiklar] gick i konkurs.Han hade flyttat in på Sergelgatan,granne med oss, och då vi ville ha detkontraktet så fick vi köpa företaget. Viköpte faktiskt för 1 miljon kr dunderoch krut och fick också överta deraslager med mycket sportkläder o.s.v. ochlät den avdelningen heta Mauritz. FörMauritz tyckte vi var ett bra namn, eftersomdet var ett herrnamn. Så blev detHennes & Maurtiz och på den vägen ärdet. Vi är fortfarande kvar i Widforsslokaler och det har blivit mer och merherrkläder i den här lokalen.Några förebilder?– Från Amerika hade jag en förebildnär jag startade, men sen när vi komtill Tyskland fanns det något som hetteC&A, en stor kedja som vi alltid tittadepå när vi var där <strong>ner</strong>e. Det tycktejag var en värdig konkurrent.Konkurrenter i Sverige?– Första tiden var det inte såmånga konkurrenter i Sverige. Vistyrdes mycket av fabrikanter ochde sålde till ägarna direkt, så någonkonkurrens av kedjor fanns inte. Vivar först med den här typen av kedja.Sen kom ju KappAhl igång med sinalokaler i Göteborg, men det var femår senare och han sålde väl bara kappordå. Men så småningom byggdehan ut sortimentet och öppnade flerabutiker. Likadant gjorde Gulins somju hade en stor butik i Göteborg. Vihade ingen kontakt med varandra.Jag träffade KappAhl vid ett par tillfällenbara. Det var en trevlig karl.Modekille, yrkesman som kundekappor. Jag tror att det var sonensom valde att lägga upp sitt företaglikadant som Hennes när han komin.Är du i första hand säljare ellerentreprenör?– Jag tror inte jag kan säga att jagär säljare eller entreprenör. Man måstevara både och. Det behövs dessutom litefantasi och mer improviserat tänkande.Vad är en bra säljare?– Skall man bli en bra säljare, dåmåste man först lära sig lyssna, havarukännedom och framför allt haen vara som man själv tror på. En dellyckas som försäljare, en del inte. Detberor kanske på talang.Vad betyder affärsidén för ettföretag?– Det är väldigt viktigt att man haren affärsidé innan man startar. Detär nästan bättre att inte ha så mycketpengar utan en fin idé att starta med.En bärande idé. Det har gjorts mångamisstag när någon bara satt igångnånting. Sen visar det sig att det integår utan en riktig idé och då förlorarhan pengarna. Det har jag sett mångaexempel på.26 företagsminnen 2006;1


Vad är er egen affärsidé?– Vi har ju bara en idé och det är ungdomligakläder till bra priser. Det är helaidén. H&M har den linjen fortfarande.Hur tuff kan man vara i affärer ochhur viktig är moralen?– Jag tror inte man behöver vara såtuff i affärer. Bara man håller fast viddet, som man anser rätt och som mankommer överens om från början. Detär väldigt viktigt att man gör riktigaavtal och skriver riktiga order o.s.v. såatt man har ryggen fri om man inteföljer upp leveranserna.Finns det något tillfälle då man kansvika en uppgörelse för affärernasskull?– Man skall ju inte göra det, menkan tvingas till det. Vi har varit i detläget någon gång. Då har vi klaratupp allting med leverantören så vi kankomma tillbaka och göra affärer. Detfinns ju annars en del som schackrarlite och försöker vara smarta, men dethåller inte i längden. Det är kolossaltviktigt med affärsmoralen och att manhar namn om sig att vara pålitlig. Detbetyder mycket att personalen vet dettaockså. Vi kan få leveranser och iblanden felaktig faktura. Då rättar vi tilldet, oavsett om det är till vår nackdeleller fördel. Det vet vår personal ochbehöver inte fråga om det. Moralenmåste finnas rakt igenom företaget.Hur viktigt är fackkunnandet?– Fackkunnandet är viktigt. Den somär inköpare och hanterar varan måsteha fackkunnande. Det kan inte chefenför ett stort varuhus med 1 000 artiklaralltid ha. Men chefens viktiga uppgift ärju istället att sköta driften och se till atträtt folk finns på rätt plats. Jag är väldigtlite fackman på vårt varuområde.När jag åkte <strong>ner</strong> till Tyskland hade jagmed någon som kunde konfektion. Dethar jag själv aldrig kunnat.H&M satsar nu på de mest etablerademodellerna i sin reklam och haralltid synts.– Ja, vi har alltid gjort reklam.När vi sålde julstjärnor sålde vi ju tillgrossister och dom fick en mycketenkel broschyr, som vi gjorde själva.Dom tog ju stora kvantiteter ochsålde vidare. Därför fick de en snabbspridning. Det är lika nödvändigt föross nu att synas om kunderna skallhitta rätt och då krävs nog den bästareklamen.Ni har vuxit till ett storföretag. Harutvecklingen gått för fort?– Nej, men det är väldigt viktigt attman växer någorlunda i takt med denork man har. Och med det menar jag,det kapital man dispo<strong>ner</strong>ar. Det har jualltid funnits möjlighet till ge<strong>ner</strong>ösavillkor för affärsmän att skriva <strong>ner</strong>lager o.s.v. men man kan inte skaffalager för att skriva <strong>ner</strong>. Enda sättet attfå ett öppet kapital har varit att skattasig fram, betala skatten och få behållarunt hälften. Det är den ryggrad somvårt företag har, det öppna kapitalet.Din son Stefan har gått in i företagetoch är nu vd.– Ja han var med redan som skolgrabbvid sommarlov och jobbade lite iaffären. Men sen flyttade han till Englandefter studierna. Han var där i nioår och var med om att öppna våra nyabutiker i Europa.Vad är det viktigaste du har lärthonom?– Att jag inte lärt honom så mycket.Stefan har fått lära sig själv. Pekpinnentror jag inte så mycket på. Han har fåttvara med själv och i den mån han harlärt sig har han tagit efter utan att manhar pekat på saker och ting. Det ärviktigt. När han sen kom till Sverige såhade företaget börsnoterats och då vardet styrelsen som ville ha hem honom.Samma dag som han kom hem ochblev chef här flyttade jag till London.Så vi bytte på sätt och vis och det trorjag var kolossalt viktigt för företagetoch för honom. Att inte behöva ha någongammal pekpinne.Hur löser man ge<strong>ner</strong>ationsskiften?– Det är ju skrämmande egentligen,att av alla dessa fina företag som mansåg för 30–40 år sedan, så är knappastnågot företag kvar. Dom är borta. Ochvad beror det på? Först är det skattesitsen,som när en ägare faller bort,då skall det krafsas ur en massa pengartill skatten. Den har ju varit oerhörthög, 60–70 %. En bil måste ha bensinför att gå. Ett företag måste ha kapitalför att fungera. Kapital försvin<strong>ner</strong> förarvsskattens skull. Sen är det ju ocksåpå det sättet att det är många arvtagaresom krafsar och skall ha ut sin del i familjeföretag.Jag tror att om man tittarpå vilka stora företag som försvunnit,så är det sådana frågor som går igenhela tiden. Dom har helt enkelt tömtspå pengar och resurser.– Jag har övertagit BK en gång itiden. Det var samma sak där. Domvar tvungna att sälja BK i Malmö, ettgammalt fint familjeföretag. Carl AxelPettersson övertog vi också. Sammasak där. Det var ju omöjligt att föra detvidare med tanke på de skatter somskulle betalas o.s.v.Vad är viktigt för dagens företagsledare?– Först är det viktigt att man harbra rådgivare. Jag har haft tur att ha enduktig ekonom vid sidan av mig – enduktig och pålitlig ekonom. Vi fick enrekommendation från handelshögskolan.Han har alltså skött den sidan helatiden.Personalpolitiken?– Det är viktigt med ett förtroendefulltoch fint samarbete hela vägenmellan inköpare och budgeteringsmänoch säljare i butikerna. Man måste nogha en viss blick för människor. För annarsär det lätt att man får in fel perso<strong>ner</strong>och då går det inte bra.Vad tänker du på vid anställning avbutikschefer?– Först ser man om betyget är någorlundahyggligt o.s.v., och får sen enkänsla när man pratas vid. Det är dåman kommer underfund med om enviss person är något att satsa på. Det ärofta på det sättet att man har mycketfolk som man kan följa. Och då serman om det är en bra människa. Så kanman plocka upp personal från golvet tillföretagsminnen 2006;127


högre befattningar. Det är många härsom börjat så. Folk som vi vill ha kvarstannar längre. Men det är också mångasom flyttar till konkurrenterna.Hur gör du med dem som gjort fel?– Folk skall kunna göra fel, det ärockså viktigt. Dom som inte gör felnån gång kan inte heller göra rätt.Det är slutsatsen. Det behövs ingetklarspråk till dom som gjort fel. Nej,det vet dom. Vi diskuterar ju helatiden.Kunderna?– Vi har vår kundkrets. Vi säljer tillunga och vi har hela skiktet av kunder.Det kan hända t.ex. att KappAhl harlite stabilare kunder. På hans tid vardet mycket pensionärer med pensionärsrabattockså. Vi har inga rabatter.Jo, personalen får givetvis rabatt, meninga andra.Dina egna intressen?– Jag spelar rätt ofta golf, träffarmycket folk utan att göra några affärerpå det sättet. Men jag får motionoch kommer ifrån affärstankarna.Det har betytt mycket för mig. Jagbörjade spela golf i början av 60-taletoch har haft 10 i handicap i mångaår. Nu kommer jag upp i 12 eller 14 ...Fotboll är jag också intresserad av ochså boxning. På vintern följer jag hurdet går för Västerås SK i bandy ochförsöker gå på någon match. HelstSM-finalen.Andra intressen? Konst och musik?– Nej, inte så mycket. Vi prome<strong>ner</strong>armycket, där jag bor i London. Vigår en runda i parken varenda morgon.Sen går jag till kontoret. Vi harett kontor där, men det blir ju mindreoch mindre att göra, när jag nu trappar<strong>ner</strong>. Vi har många svenska vän<strong>ner</strong>i London, så det är alltid någontingpå gång. Det är ju en stad med stortutbud, så där finns det mycket attgöra.Har du varit intresserad av politik?– Inte ett dugg. Jag har naturligtvisföljt vissa frågor. Men aldrig varitengagerad. Det finns inte tid överför sådant engagemang. Man har enkundkrets som spän<strong>ner</strong> över alla olikariktningar. En det håller på (s) ochandra på borgerlig politik och då trorjag inte att det är bra att tycka till förmycket, utan det är lika bra att varaneutral.Har religionen haft någon betydelseför dig?– Jag har konfirmerats men det harinte blivit så många kyrkobesök. Sådär lite normalt. Det finns väl en tro igrunden.När intervjun återupptogs någradagar senare kommer samtalet in påom något annat arbete lockat:– Jag har ju aldrig haft en anställning.Men jag har faktiskt fått etterbjudande en gång. Det var MarcusWallenberg som erbjöd mig att blichef för EPA efter den legendariskeJosef Anér. När jag tackade nej påpekadejag att jag ju bara har folkskolaoch lite handelsutbildning. Wallenbergsvarade: Jag vet mer om herrPersson än vad Persson vet om sigsjälv. Sen fick jag ett brev från JosefAnér med en bok och en hälsning tillden som avböjt ”att bli min efterträdare”.Många år senare träffade jagMarcus Wallenberg som sa: Vi hadeju stora pla<strong>ner</strong> för herr Persson. Ochvi hann inte ens lägga bort titlarnadå, men det kan vi ju göra nu. Dugjorde nog rätt, men vi hade ju haftmindre problem med EPA om Dutackat ja.Har du saknat en djupareutbildning?– Man kan ju säga att jag saknar utbildningmen att livets skola inte hellerhar varit så dum. Och jag har ju ständigtumgåtts med välutbildat folk. Vihar ju tidigast haft högskolutbildadedär det har behövts.Finns det risk att du idag skulle haläst för länge och inte blivit affärsmänom du varit ung nu?– Ja, som välutbildad hade jag nogblivit en medelmåtta. I sämsta fallhade jag kunnat så mycket om riskernaatt jag inte vågat ta de tillfällen somfar förbi. Man ska vara så dum att maninte tvekar att ge sig in i affärerna menså klok så man kan reda upp det mangett sig in i.– Marcus Wallenberg hade en stortalang att skaffa duktigt folk till sinaföretag. Vi har nu 10 000 anställda och800 nya kom förra året. Det viktigasteför oss när företaget växer är att vi haren talangscoutjakt i företaget. Talangernafinns där. Det gäller bara att tavara på dem. Vi får inte ha chefer somär rädda för konkurrensen och därförbromsar duktigt folk.Ni har hållit fast vid er egen linje imånga frågor.– Ja, vi fick ju kritik för att vi hadeför mycket pengar i kassan under 80-talet och att vi borde ha köpt fastigheter.Vi avstod och det var ju rätt. Mennär man tycker att man är världsmästarepå ett område så är det lockandeatt pröva om man inte är lika bra påallt. Den här skomakarlästen är inte sådum att stanna vid.Är det ett förhållningssätt överhuvudtaget för dig och H&M?– Ja, lite av detta går nog igen i bådemitt och Stefans sätt att vara. Vi harmedvetet valt en låg profil. Folk kän<strong>ner</strong>inte igen mig och det är skönt. Fårveckotidningarna tag i en så är manfast. Att jag hittills har sagt nej tillintervjuer och memoarer är också ettutslag av ödmjukhet inför uppgiftenatt leda ett företag. Det är en kamp förföretaget varje dag. Många företagaremed mig vet hur lätt det är att ”ramlaned” även när man trott sig sitta säkert.Då är man ödmjuk även när detgår bra.– Det här är faktiskt första gångenpå 40 år som jag har berättat så här ommig själv för en intervjuare.björn edsta är urpsrungligen journalistoch har arbetat över 25 år inom handelnoch dess organisatio<strong>ner</strong>, senast inom SvenskHandel.28 företagsminnen 2006;1


M staden M tadenLM-stadenFolkhem i förortAnders JohnsonAnders JohnsonAnders JohnsonNy bok till premiärpris!Åföretagsminnen 2006;129


Företags- och organisationsmedlemmarjuni 2006ABA of SwedenAGAAgria DjurförsäkringAhlbins PatentbyråAkzo NobelAlectaAlfa LavalALMEGAALMI Företagspart<strong>ner</strong>s StockholmAP-fastigheterApotekarsocietetenApoteketArbio ABArla Foods ABAstra ZenecaAtlas CopcoBarnens BokklubbAB Wilhelm BeckerBEEPBokbinderimästareföreningen i ¬StockholmStiftelsen Bokbranschens UnderstödsochUtbildningsfondBonnierföretagenStiftelsen Branschorganisatio<strong>ner</strong>nas kansliBrandkontoretBusslink i SverigeCarl Lamm ABCarlsberg SverigeChristenson Roth AdvokaterAdvokatfirman Cederquist KBCederroth InternationalChefsekreterarna StockholmsChristenson AB, AdvokatDometicEdita Norstedts TryckeriEkhagastiftelsenElectroluxElektaELFAStiftelsen Olle Engkvist ByggmästareTelefon AB L M EricssonEsselteFABEGEFARFAR FÖRLAG ABFarmacihistoriska SällskapetFERA LjuskulturFlood AdvokatbyråFlygtekniska FöreningenFR i Stockholms län ABC E FritzesFärg- och Lacktekniska FöreningenFöreningsarkiven i Stockholms länFöreningssparbankenFörsäkringsförbundetGrafiska FöretagenGrand Hotel Holdings ABGröna Lunds TivoliHakon Invest ABHald & Tesch BrandHamilton & Co AdvokatbyråHandelsbankenPetrus och Augusta Hedlunds stiftelseHeidelberg SverigeHenkel Sweden ABHufvudstaden ABHushållningssällskapens FörbundHökerberg & Söderqvist AdvokatbyråICA ABICH-handlarnas FörbundIFU Utbildnings ABIndustrins Utredningsinstitut IUIInformationsförlaget HeimdahlsInstitutet för värdering av fastigheterInvestment AB KinnevikJCDecaux Sverige ABJehander Sand o Grus ABJernhusen ABJohn Mattson Fastighets ABJuridiska BiblioteketJärnhandelns IntresseföreningKonstnärernas RiksorganisationKontorstekniska föreningenKooperativa InstitutetKraft Foods Sverige ABLandahl Öhman Advokatbyrå ABLandshypotekLantbrukarnas Riksförbund LRFLantmännenLernia ABLindahl HB, AdvokatfirmanLindberg & Saxon HB, AdvokatfirmaSten Lindskog Advokatbyrå HBLivsmedelsföretagenLokaltidningen Mitt i Stockholm ABIvar Lundh & CoLänsförsäkringar StockholmLänsförsäkringsbolagens ABMagnusson AdvokatbyråMannheimer Swartling AdvokatbyråMariebergs ArkivbyråMAQS Lawfirm ABMartin Olsson HABMetallgruppen MEGABMQ/Jaller Klädcenter ABNCCNordeaAdvokatfirma Nordia KBNordiska KompanietNordstjernanNordia KB, AdvokatfirmaP A Norstedt & Sö<strong>ner</strong>Nova AB, AdvokatfirmanNynäshamns Ångbryggeri,Intresse¬föreningNäringslivets InformationskonsultSören Karlsson ABOdh<strong>ner</strong> & Co BelysningOsramPackhuslagretPlåtslageriernas RiksförbundPrimusProcordias PensionsstiftelseProcordias Pensionsstiftelse IIPropellerRekolidRoth, Advokatbyrå PeterRöda Korsets Sjuksköterskekårs IntresseföreningSackemark AB, AdvokatfirmaSalus AnsvarSandrew Metronome ABScandinavian Airlines System (SAS)Schering-PloughSEBSetterwalls AdvokatbyråSievert ABSilversmeden Giertta ABSinf Konsult ABSirius International Insurance Corp.SITA Sverige ABSkandiaSkanska ABSkolfastigheter i Stockholm ABSollentuna KommunSparinstitutens PensionskassaSpendrups Bryggeri ABSpårvägens IdrottsföreningSthlms Bleck & PlåtslagarmästareföreningStockholm Business Region ABStockholm Globe ArenaStockholm SaltsjönStockholms HandelskammareStockholms HantverksföreningStockholms JernkramhandlareföreningStockholms Läns HemslöjdsföreningStockholms StadsmissionStockholmsmässanStokabStrömma Turism & Sjöfart ABSvala & Söderlund HovmusikhandelSvensk E<strong>ner</strong>giSvensk FastighetsförmedlingSvensk FilmindustriSvensk FjärrvärmeSvensk FormSvensk HandelSvensk MjölkSvensk PantbelåningSvenska BankföreningenSvenska BostäderSvenska BryggareföreningenSvensk FastighetsförmedlingSvenska FilmklubbenSvenska FörsäkringsföreningenSvensk Handelstidning Justitia ABSvensk-Thailändska FöreningenSvenska HundskyddsföreningenSvenska kyrkans FörsamlingsförbundSvenska Pappers- och CellulosaingenjörsföreningenSvenska SpelSvenska TrävaruproducenterSvenska UppfinnareföreningenSvenskt NäringslivSveriges Advokatsamfund, StockholmsavdelningenSveriges Aktiesparares RiksförbundSveriges FörsäkringsförbundSveriges TrähusfabrikanterSystembolagetSYVAB, Sydvästra Stockholms¬regionensVa-Verks ABSällsk. för Folkundervisningens BefrämjandeSällskapet Järn, Maskin, MetallTeknikföretagenStiftelsen Telefondirektören H.T. CedergrensUppfostringsfondStiftelsen TornspiranTendorf, Advokatfirma ThomasThure och Karin Forsbergs StiftelseJ H Tidbeck ABTimbroTore Ulff Chartering ABTrafiksäkerhetsföreningenTransportgruppenTrygg HansaTrygghetsfondenUng FöretagsamhetUnilever SverigeVeteranklubben AlfaVin & Sprithistoriska MuséetB. Wahlströms BokförlagTekn. Dr. Marcus Wallenbergs StiftelseWen<strong>ner</strong>holm & Öhman KB,AdvokatfirmaWidell AB, Advokat Anna StinaAB P Wikström J:orÅhléns30 företagsminnen 2006;1


Om <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoriaden ideella föreningen <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoriahanterar världens största samling av näringslivshistoria.Bakom bildandet 1974 stod Stockholms stad, StockholmsHandelskammare samt enskilda företag. Idag finns företagoch organisatio<strong>ner</strong> från hela Sverige och utlandet blandmedlemmarna.Vårt syfte är att bevara och presentera näringslivets historia.Vi hjälper företag och organisatio<strong>ner</strong> att säkerställahistoriskt intressant material och ser till att det bevaras påbästa sätt. Vi hjälper också våra medlemmar att använda sinhistoria i olika former, internt och externt. Vi genomför ochprojektleder research, böcker, utställningar samt webb- ochmultimediaprojekt.En viktig uppgift är att bistå forskare, skolor och allmänhetmed research och kunskaper.Idag hanterar <strong>Centrum</strong> för Näringslivshistoria närmarefem mil historiskt källmaterial, cirka tre miljo<strong>ner</strong> fotografier,en halv miljon ritningar och tusentals föremål. Mer än 6 000företag representerar alla storlekar och branscher. Materialetsträcker sig från 1700-talet och fram till idag. Depo<strong>ner</strong>andeföretag förblir ägare till sitt material och har full kontroll överanvändningen.Stockholms Företagsminnen är en lokal förening som påStockholms stads uppdrag hanterar material från företag sominte längre existerar. Dessutom genomförs projekt med kopplingtill Stockholms näringsliv.KontaktinformationAdress<strong>Centrum</strong> för NäringslivshistoriaGrindstuvägen 48–50, 167 33 BrommaE-post och webbplatsinfo@naringslivshistoria.sewww.naringslivshistoria.seFöretagsminnens redaktörEdward Blom, 08-634 99 29edward.blom@naringslivshistoria.seÖppettiderReception och växel09.00–11.30, 12.30–16.00Besök enligt överenskommelse.Telefon och faxVäxel 08-634 99 00, Fax 08-634 99 35VdAlexander Husebye, 08-634 99 14alexander.husebye@naringslivshistoria.seChef, forskningssekretariatPer Dahl, 08-634 99 13per.dahl@naringslivshistoria.seföretagsminnen 2006;131


etur: <strong>Centrum</strong> för NäringslivshistoriaGrindstuvägen 48–50, 167 33 Bromma32 företagsminnen 2006;1

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!