Ladda ner - Centrum för Näringslivshistoria

företagsminnen 2005;2

tionalism med internationell räckvidd.Organisatörer var Svenska Slöjdföreningenmed Gregor Paulsson somutställningskommissarie och GunnarAsplund som chefsarkitekt. Mångautländska besökare kom till Stockholmoch utställningen bevakades av internationellpress. I den ekonomiskt hårtpressade tiden ansågs att Sverige hadeett framtidsorienterat intressant koncept.Den engelske journalisten MortonP. Shand beskrev något år senarei entusiastiska ordalag om ”Swedishgrace”. Den svenska funktionalismenuppskattades särskilt för sitt mjukaanslag, men i takt med att världslägetförändrades ökade konkurrensen bådei Skandinavien, främst från finnar ochdanskar, och från USA.Andra världskriget ändrade förutsättningarnapå många plan. Närindustrin kom igång i våra ockuperadegrannländer och USA framstod somden viktigaste handelspartnern kläcktesidén att göra en gemensam insats förde skandinaviska konstindustrierna iAmerika. Den moderna formen hadeblivit symbol för den goda framtiden,befriad från konventioner och fylld medambitioner om ett bättre och ljusareliv, vi hade ett budskap. UtställningenDesign in Scandinavia vandrade runti USA och Canada 1954–57. Framförallt var det de danska möblerna ochden radikala finska formgivningensom gjorde djupa intryck. De svenskainsatserna prisades mest som folkhemssocialaexempel.Helsingborg 55I början av 1950-talet uppvaktadestaden Helsingborg Svenska Slöjdföreningeni Stockholm med en inbjudanatt göra en stor bostads- och designutställning.Sommaren var mycket solig ochutställningen H55, placerad i ett centralthamnområde, delvis ute på vågbrytarenParapetern, blev en strålandepubliksuccé. UtställningskommissarienÅke Huldt hade uppmanat alla konstindustrieratt visa nya produkter. Enimponerande samling industridesignerbidrog till formfesten som var koncentreradtill hem, privatbilism och skola.De nya bostäderna som publiken bjödsin till var till stor del villor med parkeringsplatsför bilen och vardagsrummöblerade för tv-tittande, vilket var ensensation. Sveriges television hade ännuinte satt igång med reguljära sändningar.Bostadsytorna översteg aldrig125 kvm för att hålla sig inom reglernaför de statliga bostadslånen. Mest spektakulärtansågs Lena Larssons allrummed klätterträd i mitten för att markerabarnens närvaro i familjens gemensammaavkopplingsrum.Men H55 gjorde aldrig det önskadeavtrycket i ett större sammanhang. Vårtförsprång och inriktning på sociala ochdemokratiska former konkurrerade numed den internationella gräddan sombl.a. hade amerikanska, italienska, ochtyska avsändare, förutom de finska ochdanska. Dessutom skulle snart strömningarnainom amerikansk och brittiskpopkonst sätta igång en ungdomsrevolutionsom naturligtvis också drabbadedesigneretablissemanget.Blandaren skrev: ”Land du designade”och de yngre opponerade sig motatt modern form hade blivit finkultur.Vi fick spånplattor och kuddlandskap.En egocentrisk estetikNär luften gick ur den utrerade postmodernismeni slutet av 1980-taletupplevde unga designer, att skulle denestetik som de själva ville leva medfå utrymme, måste de ta saken i egnahänder. Skönhet för alla var sedan längeurvattnat. Skönhet för mig och atttillfredställa det egna habegäret kändesmer attraktivt. Kanske fanns det flerlikasinnade? En annan upptäckt blev attarvet från 1950-talet som föräldragenerationenskopat ut, nu kunde ärvas avmorföräldrar eller fyndas på loppmarknader.Den genomförda kvaliteten medgod form och genomtänkt funktioninbjöd också till att bli citerad. Samplingfrån musik var redan etablerat, häröppnade sig nu ett nytt (nygammalt)formens inspirationsfält.Intresserade kompisar etablerade sigsom de unga designernas entreprenörer.Bröderna Asplund, David Carlssoni Malmö, Christian Springfeldt ochStefan Ytterborn blev vapendragare iprojektet minimalistisk ”skönhet förmig”. Utomlands fanns dessutom enkader likasinnade med samma estetiskapreferenser, med bl.a. Jasper Morrisoni det främsta ledet. Snabbt bildadesett internationellt nätverk medförgreningar i USA och Japan. Ochtidskrifterna hakade som sagt på, liksomlyhörda IKEA. Morrison bildadeen internationell grupp som ritadevardagsprodukter för italienska Cappellini.I den första kollektionen fannsThomas Erikssons fotogeniska Rödakorsskåp som omedelbart fick en otroliggenomslagskraft. Det hamnade iMuseum of Modern Arts permanentadesignutställning och behandlas somen 1990-talets ikoner. IKEA:s PS-kollektionsom i sina första versioner skapadesav unga namnkunniga designeröppnade en gräddfil för möbelvaruhuskedjansom bidrar till den nya välviljan– trots den skepsis som priskonkurrensenändå framkallar.Den svenska industrin har vaknatoch anpassar sig i ett nytt klimat, inteminst mobiltillverkaren Ericsson ochregeringen som väl ingen undgått, menom det finns tillräckligt med framsyntdesign management för att i fortsättningenbehålla positionen och detstarka varumärket Sverige, borde varaett diskussionsämne med hög prioritet.hedvig hedqvist är utbildad inredningsarkitekt,har varit SvD:s designskribenti 25 år, skrivit och medverkat i fleraböcker om design, konsthantverk och arkitektur,varit designchef på KF Interiörstextilateljé och medarbetar i tidskrifternaSköna hem, Form, Vi och Femina.6 företagsminnen 2005;2

Gunnar Jonsson och Ulm-skolanEn av Sveriges främsta industridesigner Gunnar Jonsson,fick sin utbildning vid den legendariska designhögskolani Ulm. Nu finns hans material tillgängligt för forskningpå Stockholms Företagsminnen/Centrum för Näringslivshistoria.| kerstin wickmangunnar jonsson, designansvarig förhushållsprodukterna på Husqvarnaunder 1960- och 70-talet, var den endeindustridesigner från Sverige som följdehela utbildningen vid den legendariskaUlm-skolan i Tyskland. Hans efterlämnadematerial finns nu på StockholmsFöretagsminnen/Centrum förNäringslivshistoria och ingår i det nyadesignarkivet. Gunnar Jonssons änka,Sonja Jonsson har donerat detta unikamaterial, som nu blir tillgängligt förforskning. Här ges en kort beskrivningav Ulm-skolan och Gunnars Jonssonstid där. En längre artikel i detta ämnekommer att publiceras i ScandinavianJournal of Design History i början av2006.Bauhaus med disciplinUlm var en utbildning i industriell ochgrafisk design och industriellt byggandei Tyskland under åren 1953–68.Skolan var ett barn av efterkrigstiden.En ny demokratisk värld skulle byggas.Viljan var stark att fjärma sig frånden oreflekterade massförförelse ochförstörelse som nazismen inneburit.Ulm-skolans grundare Inge Schollstvå syskon hade tillhört Vita Rosen, enstudentrörelse mot nazismen. De hadegripits och avrättats. Genom att byggaupp en ny skola av detta slag ville honhedra sin syster och bror. Återkopplingenskulle ske till Weimarrepublikensradikala Bauhaus-pedagogik (1919–33),men utan dess vilda och lekfulla experimenterande,dess fria konst ochkonsthantverk. Nu var istället precision,disciplin, veteskaplighet, logik och metodikhonnörsorden. Det handlade omatt utveckla de nya professioner somefterkrigstiden behövde, den visuellakommunikatörens, industridesignernsoch arkitektteknikerns, de som visstehur man skulle hantera, systematiseraoch utveckla effektiv information, industrielltmassproducerad design och nybyggteknik.Gunnar Jonsson var 31 år när hanbörjade sina studier i Ulm och hadedå redan arbetat som fotograf för textilföretagetAB Alf Stigens Fabriker iSandared 1952–57. Där hade han varitmed om att utveckla den s.k. fotoprinttekniken– ett amerikanskt patent– på tyg, samt att överföra fotografiskabilder till fondtapeter i plast. Han hadeuppmärksammats för sina nyskapandemönster och tekniska talanger.Gunnar Jonsson var den ende svensksom följde hela utbildningen i industridesignvid Ulm, under åren 1957–61.Han kom till skolan när den argentinskekonstnären och konstteoretikernTomàso Maldonado övertagit tjänstensom rektor efter konstnären Max Bill,som hade haft personliga erfarenheterfrån Bauhaus-skolan och alltså stått förkopplingen tillbaka. Det innebar attGunnar Jonsson istället följde den nyagrundkurs som Tomàso Maldonadolade upp. Den bestod bl.a. av storskaliga,aritmetiska och geometriska övningar.Matematik, materialkemi och plastteknikeringick också i undervisningen,liksom färglära enligt den modell somutvecklats på Bauhausskolan.Kungastipendiatoch introduktörGunnar Jonsson, som hade sin hustruoch sina barn med sig i Ulm, varberoende av stipendier och lyckadesbland annat bli svensk kungastipendiattre år i rad. Trots det var det knapert.Därför arbetade han extra som formgivningskonsultför Wamsler Herde& Öfen i München. Han praktiseradeockså på Presswerk Strass och BadischeAnilin- & Soda-Fabrik (BASF) iLudwigshafen, d.v.s. framför allt inomplastbearbetningsområdet, kunskapersom han då inte kunde få på någonkonstindustriskola i Sverige.Enligt änkan Sonja Jonsson var deten artikel om Ulm-skolan av Ulf Hårdaf Segerstad i tidskriften Form somlockade Gunnar Jonsson att söka tillskolan. Lika mycket påverkade honomsäkert kontakterna med den industridesignintresseradekretsen i Stockholm.Industridesign var något nytt och framtidsinriktat.1957 bildades FöreningenSvenska Industridesigner liksom deninternationella industridesignsammanslutningenICSID.Gunnar Jonsson blev också introduktörför Ulm-pedagogiken i Sverigegenom en artikel i Form 1958. Därskriver han bl.a. följande:Att öppna en högskola för formgivningi dagens dynamiska Europaoch där försöka tillämpa nya utbildningsmetoderär sannerligen ingenlätt uppgift. Redan efter två år blevHochschule für Gestaltung i Ulm ettomtyckt diskussionsobjekt både inomoch utom Tysklands gränser.Studenterna kom, liksom lärarna, frånen rad olika länder: Japan, USA, Frankrike,England, etc.En skola som bildade skolaUtbildningens uppläggning, från denettåriga grundkursen till de tre linjernai årskurserna 2 till 4, var oerhört seriösoch kom att bilda skola för andra designutbildningari världen. Grundkursenhade fyra inriktningar. Den första varvisuell metodik, och den var uppdeladi två- och tredimensionella, experimentellaövningar i färg, form och rum(perception, symmetri och topologi).företagsminnen 2005;2

Studenter som passar på att njuta av solen på en av de terrasser som fanns på Hochschule für Gestaltungs nya skolbyggnad i Ulm. Byggnadenstod klar 1955 och låg uppe på berget Kuhberg. Från terrasserna hade man en magnifik utsikt över hela staden Ulm. Foto Gunnar Jonsson.Den andra inriktningen var presentation.Detta ämne bestod av konstruktionsritning,skrift, språk och fri teckning.Därefter följde metodikövningarkring matematik, logik, kombinatorikoch topologi. Den tredje inriktningenvar sociologi och den fjärde var perception.I Gunnar Jonssons efterlämnadematerial finns 13 numrerade originalövningar,utförda av honom.Fotografi, praktisk bearbetningav trä, metall och gips samt kulturantropologiingick också. Genomseminarier och föreläsningar orienteradeseleverna dessutom i matematik,filosofi, kulturhistoria, produktanalys,human enginering, designhistoria ochpatentjuridik. Skolan samarbetademed Institutet för produktform, somtog uppdrag från industrin. De radioapparatersom studenterna ritat förMax Braun gav skolan Grand Prix påtriennalen i Milano 1957. På Interbau-utställningeni Berlin 1956 fickman inreda två lägenheter med alltfrån tvättställ till möbler i ett av Gropiusbostadshus.Efterkrigstidens alltmer rationaliseradeoch automatiserade industriproduktionställde andra krav på formgivarna– industridesignerna – än vadsom gjorts i början av 1900-talet. Nubehövdes tekniskt kunnande och samarbetsförmågamed andra specialisterinom produktionen, samt förståelse förkonsumenternas krav. Den snabba industriellautvecklingen ansågs ställa designernainför problem som inte längrekunde lösas efter enbart konstnärligaoch estetiska principer.Gunnar Jonsson fick fina vitsordfrån HfG i Ulm och tillbaka i Sverigeanställdes han på Husqvarna med ansvarför hushållsprodukterna. Han var då enav de mest välutbildade industridesignernai landet. På Husqvarna kunde hanomsätta Ulm-skolans idé i liten skalaom ”att verksamt bidraga till den nyakulturen genom en förnuftig gestaltningav vår omvärld”. Förnuft och rationellttänkande var ledord. Kontrasten ärofantlig jämfört med idag, då känsla ochsjälvförverkligande är i fokus.kerstin wickman är professor i designochkonsthantverkshistoria vid Konstfacki Stockholm, har varit redaktör för ”Form”och skrivit ett stort antal böcker. Honvar den som förmedlade kontakten så attGunnar Jonssons material hamnade påCentrum för Näringslivshistoria.8 företagsminnen 2005;2

Rune Monö och ICA-märketRune Monö är känd som en pionjär inom svensk industridesign, men även för skapandetav en populär logotyp: ICA-märket. Här berättas om hur det tillkom. | edward blomrune monö utbildade sig ursprungligentill ingenjör. Redan på sitt förstaarbete vid Saab kom han dock attknytas till deras tecknaravdelning ocharbeta under formgivaren Sixten Sason.1943 gick han över till SAS där hanbl.a. utformade flygplanens dekor ochbolagets logotyp; sex år senare blev hansjälvständig.År 1957 slog han sig så ihop meden finansiär, den designintresseradeskofabrikanten Petrus Korsgren, ochgrundade firman AB Industridesign– ett namn som fick den andre pionjäreninom fältet, Sigvard Bernadotte, attmuttra över att Monö ”lade embargo påhela området”. Samma år blev Monöäven ordförande i det då nygrundadeFöreningen Svenska Industridesigner,SID.Monö är bl.a. känd för sina formgivningarav köksinredningar, tv-apparater,postbilen Tjorven och AxelWennergrens storslagna flopp: AlwegMonorail. Till skillnad från många andradesigner var Monö även intresseradav att utforma företagens logotyper; hanbedömer själv att han ägnat 40 % avsin yrkesverksamhet åt tvådimensionellformgivning. Senare i livet blev han enviktig designteoretiker med flera böckeri ämnet och professur i semiotik vidKonstfack.För tre år sedan besökte StockholmsFöretagsminnens/Centrum för NäringslivshistoriasGöran von Knorringoch Edward Blom den då drygt 80-årige Monö. Han var ännu mycket aktivoch gjorde fortfarande vissa kunduppdragsamt ägnade sig åt undervisning påflera högskolor.Ny grafisk profilRune Monö berättar att en man, frånett reklamföretag vid namn Ervaco, endag i maj år 1962 kom upp till hanskontor och frågade om de ville göra ettarbete för ICA. (Ervaco arbetade på10 företagsminnen 2005;2

Designförslag till dammsugarmodell för mindre hushåll utförd av Sixten Sason 1943. Modellen kom i produktion 1948 och i reklamen riktademan sig till unga ensamstående med självhushåll som saknade hemhjälp.Electrolux industridesign 1935–1964Electrolux lät redan från mitten av 1930-talet framståendedesigner formge dess kylskåp och dammsugare. Personersom Raymond Loewy, Sixten Sason och Carl Otto fannsmed på vägen från aerodynamiskt bulligt till vinkelrättkantigt. | david leidenborgfrån 1900­talets första årtiondenkan man tala om industridesign i dagensmening. 1907 anställdes arkitektPeter Behrens hos tyska AEG medansvaret att formge bolagets produkter,logotyp och annonser. Genom sinainsatser där framstår Behrens somden förste industridesignern i modernmening.Under 1930-talets depression i USAsökte tillverkarna efter medel somskulle göra produkterna attraktivare.Designen eller produktens form blev nuett viktigt konkurrensmedel.Raymond Loewy var en av de främstaformgivarna i USA på 1930-taletoch 1934 formgav han ett kylskåp somdesignmässigt kom att bli vägledande imer än 20 år för alla kylskåpstillverkare.Kylskåpet fick mjuka runda hörn ochen crémevit färg som gav en ”hygienisklook”. Raymond Loewy hade inspireratsav strömlinjeformen.Strömlinjeformen presenterades ochutnyttjades som en rationell form föratt minska motståndet för föremål somsnabbt skulle kunna röra sig genom lufteller vatten. Från 1930-talet fram till1950-talet var detta inspirationskällanför de flesta formgivare. Stilens framgångberodde på att den för många blevsymbol för djärvhet, snabbhet och förändring.Den blev ett mode, allt skullevara strömlinjeformat.Electrolux grundare Axel Wenner-Gren insåg tidigt vikten av industridesign.I mitten av 1930-talet kontaktadeElectrolux Raymond Loewy och gavhonom uppdraget att formge ett kylskåp,såväl invändigt som utvändigt. Resultatetblev Electrolux kylskåp modell L300som introducerades 1940. Formgivningenkom att bli klassisk med detaljersom det tryckknappsförsedda handtagetoch den runda skålningen bakom det.Kylskåpet blev en stor försäljningsframgångpå den svenska och europeiskamarknaden och Raymond Loewy ficknya uppdrag av Electrolux att formge12 företagsminnen 2005;2

företagsminnen 2005;213

Föregående sida: Designförslagöver munstycken och tillbehör tillElectrolux dammsugare av SixtenSason 1944. Strömlinjeformen ärtydlig och flera av munstyckenakom i produktion under 1950-talet.Vänster: Produktblad över Electroluxförsta frysbox City Box som specielltriktade sig till stadshushåll och kylskåpetGrand Lux i Sheer Look designmed skarpa hörn och raka kanter.golvbonare, dammsugare och tillbehör.Även typsnittet och layouten på Electroluxnamnethade designats av RaymondLoewy och hans kollegor.När andra världskriget bröt ut 1939stängde de amerikanska formgivarnasina europeiska kontor. RaymondLoewys Londonkontor upphörde.Electrolux fortsatte att tillverka kylskåp,dammsugare och bonare efter denformgivning man skapat före kriget,men under 1940-talet började Electroluxockså arbeta med den första generationensvenska industriformgivare. Detvar främst med Ralph Lysell och SixtenSason, men även Alvar Lenning.Alvar Lenning var mer av en ”engångsdesigner”för Electrolux. Hanformgav köksmaskinen Assistent somintroducerades 1940. Den blev en legendoch kom att bilda skola för hurman skulle formge en matberedningsmaskin.På grund av materialrestriktionernaunder andra världskriget varväntetiden för att få köpa en Assistentöver två år, men hade man läkarintyg påfunktionsnedsättning i händerna fickman förtur och köpet kunde ske direkt.Ralph Lysell och Sixten Sason hadebåda strömlinjeformen som ledstjärna.Ralph Lysell formgav Electrolux kylskåpL 460 med sitt klassiska uppåtvändahandtag. Sixten Sason fickunder 1940-talet ett antal uppdrag frånElectrolux. De bestod bland annat avförslag på dammsugartillbehör samt enliten dammsugare för mindre hushåll,det vi idag kallar för compact living.Fortsättningsvis kom Sason under 1950-talet att formge både dammsugare ochbonare åt Electrolux i samarbete medkonstnären Pierre Olofsson som ansvaradeför färgsättningen på produkterna.Åter amerikanerEfter andra världskriget kom fokusåterigen att sättas på USA och derasindustriella formgivning av vitvaror. Närdet gällde teknik och designutveckling avhushållsmaskiner och vitvaror var USAvid den här tiden, och en lång tid framåt,oslagbart. Europa låg i ruiner efter andravärldskriget och hade ett plågsamt uppbyggnadsarbeteframför sig. USA hadeklarat sig ganska väl och den amerikanskaindustrin kunde snabbt komma igångmed civil produktion. Det var därför heltnaturligt att Electrolux återupptog kontakternamed de amerikanska formgivaresom man arbetat med före andra världskriget,för i USA fanns framtiden.Den amerikanske formgivaren CarlOtto konsulterades flitigt av Electrolux på1950-talet och flera av hans förslag blevverklighet. De mest kända är Electroluxförsta frysbox City Box från 1956 och kylskåpenGolden Lux och L 76 som kom1957. Man kan här se att industridesignenspeglar samhället runt omkring; precissom på dåtidens bilar finns nu på kylochfrysskåpen lister och handtag somantingen är kromade eller i gulmetall.Det vinkelräta blir inne1957 skedde en stor förändring inomformgivningen av vitvaror, då det amerikanskavitvaruföretaget Fridgidaire presenteradethe Sheer look. Nu skulle kylskåpenha raka vinkelräta hörn och ettminimum av isolering. Den nya designenskulle ge ett minimalistiskt intryckoch strömlinjeformen blev omodern överen natt. Carl Otto fick uppdraget att tafram liknande kylskåp för Electrolux och1961 presenterades Grand Lux och ettflertal olika modeller av frys och kylskåpsom alla hade raka hörn.1963 startade Electrolux egen designavdelningunder ledning av HugoLindström, som kommit till Electroluxgenom köpet av Elektro Helios 1962.Avdelningen hade ifrån början fyraanställda och placerades vid Electroluxcentrallaboratorium på Lilla Essingeni Stockholm. Det var en mycket litendesignavdelning om man jämförde tillexempel med den tyska vitvarutillverkarenAEG som vid samma tid hade över50 formgivare anställda.Första uppdraget som den nya designavdelningengenomförde var dammsugarenLuxomatic. När den lanserades 1964blev den starten för en helt ny generationdammsugare och alla de nymodighetersom denna apparat hade – kabelvinda,självslutande dammbehållare i papperoch dammindikator som gav signal närbehållaren var fylld – finns fortfarande påElectrolux dammsugare 41 år senare.david leidenborg arbetar som producentpå Stockholms Företagsminnen/Centrumför Näringslivshistoria, specialiseradpå design- och teknikfrågor. Han är sedanmånga år Electrolux företagshistoriker.1 företagsminnen 2005;2

Liljeholmen – Stockholmsförsta industriförstadDet var i Liljeholmensom Hierta startade sinstearinfabrik och Nobelbörjade tillverka dynamit.Härifrån kom släplinornatill Andrées luftballong,hemligheten bakom DagensNyheters framgångar – ochmycket annat. | anders johnsonliljeholmen är den äldsta industriförstadentill Stockholm. Denetablerades på allvar efter det att västrastambanan stod färdig 1862. Men näringslivshistorienpå Liljeholmen haräldre rötter än så.Det äldsta företagsklustret, vid sidanav jordbruket, var de krogar och värdshussom etablerades här under 1600-och 1700-talen. Vid Liljeholmen passeradetre vägar ut från staden. För detförsta sjövägen in mot Mälaren. För detandra vintervägen som gick från Södermalmöver isarna på Liljeholmsvikenoch Trekanten för att sedan passera utpå Mälarens is vid Vinterviken. För dettredje landsvägen ut från Hornstull. Vidalla dessa vägar låg krogar och värdshus.Det mest ansedda värdshuset varLiljeholmen. Där sökte Carl MichaelBellman nödhamn 1775 efter att hanshäst hade stupat och måst avlivas i denbesvärliga Nyboda backe. På värdshusetskaldade Bellman:Uppå Herrans vilodagvilar jag och min gelike.Chaisen ligger uti dikeHästen uti Karons rikeoch på Liljeholmen jag.Textil och stearinTextilindustrin var det första industriellaklustret i Liljeholmen. Strändernalängs Trekanten och Mälaren var lämpligaför till exempel färgerier som fordrademycket vatten. Omkring år 1800började framförallt judiska kattuntryckareetablera sig här. Eftersom Stockholmsaknar vattenkraft av större betydelsekom textilindustrin här att trängastillbaka när den började mekaniseras ettpar decennier in på 1800-talet.Det företag som mest av allt hargjort namnet Liljeholmen känt i Sverigeär Liljeholmens stearinfabrik, grundadav Lars Johan Hierta. Just dennafabrik har dock en mycket kort historiapå platsen. Den startade 1839 menflyttade redan efter två år till Danviken(och ligger sedan 1970 i Oskarshamn).Men stearinfabriken är ett bra exempelpå det andra industriella klustret iLiljeholmen, nämligen den kemiska industrin.Lokaliseringsmotiven var i stortsett desamma som för textilindustrin:tillgång till vatten och kommunikationersamt frånvaro av sådana regleringar somvar besvärande för verksamheter som varsärskilt riskabla för människor och miljö.(Fram till 1913 tillhörde nämligen Liljeholmeninte Stockholms stad.)Under 1800- och 1900-talen har härlegat allehanda kemisk-tekniska fabrikersom tillverkat bland annat tvål, tändstickor,sprängämnen, skokräm, färg, kolsyra,svavelsyra, malpapper och råttgift. Säkertkände skadedjursbekämparen Anticimexdärför den rätta atmosfären här då företaget1985 flyttade sitt huvudkontor till entomt vid Trekantens strand.Järnvägen kommer!Den faktor som mer än någon annanskulle stimulera framväxten av enfabriksförstad kring Liljeholmen varjärnvägens tillkomst. Här anlade SJbangård, lokstallar, reparationsverkstäderför lok och vagnar, stationshus ochbostäder för järnvägsanställda. Senaretillkom även telegrafverkstad, lokmästarexpedition,förrådsbyggnader, tvättinrättningför linne till sovvagnarna,kontorslokaler, övernattningsrum medmera. I anslutning till järnvägen etableradesockså fabriker som produceradeför SJ:s behov, bland annat koksfabrikeni Marievik. Det fanns även tillverkare avångpannefilt och smörjdynor här.Många andra företag lokaliseradestill Liljeholmen på grund av det godakommunikationsläget med såväl landsvägoch järnväg som hamnmöjligheterintill segelleden i Mälaren. Stora Katrinebergsägor omedelbart norr omjärnvägen styckades för industritomter.Den första fabriken, en gelatinfabrik,uppfördes 1892. På en karta från 1905finns här dessutom smedja, före dettasyrafabrik, maskinverk, skofabrik, vaddfabrik,mejeri, spritförädlingsverk ochgalvaniseringsfabrik. Lite närmare Trekantenlåg kafferosteri och gjuteri.Ett viktigt företag var Liljeholmenskabelfabrik vid Trekantens sydöstrahörn. Det hade grundats 1870 som enfabrik för tillverkning av stubintråd av enför Sverige helt ny typ. Bakom företagetstod kemisten och fabrikören TheodorWinborg (mest känd genom Winborgsättika) och fabrikören John Jansson.1883 togs ett viktigt steg då företagetbörjade tillverka de första elektriskaledningarna och man kom här att bli enav pionjärerna i samband med elektricitetensintroduktion i landet. En prestigefullleverans gällde släplinorna till ingenjörS.A. Andrées luftballong, med vilkenhan avsåg att fara till Nordpolen. 1916förvärvades företaget av Asea och 1930överfördes huvuddelen av verksamhetentill en ny anläggning i Västberga.Ett annat stort företag är EkensbergsVarv som var verksamt 1875–1970. Därbyggdes inte bara båtar utan även stålkonstruktionertill Västerbron och Tranebergsbron.1955 gjordes ett rekordbyggedå kylfartyget San Blas byggdes åtSaléns. Minnet av detta bananfartyg harodödliggjorts genom Povel Ramels sångMåste vägen till Curacao gynga så?Det finns fortfarande högst aktivaindustrier kvar i Liljeholmen, bland annatAlcro-Beckers som etablerade sighär 1902, Cementa som startade driften1948 och Nordströms trä som har anorfrån 1908.företagsminnen 2005;217

Ett av de viktigaste företagen på Liljeholmen var Söderberg & Haak, som från 1920 hade ett upplag för järn och stål i Marievik, med tidenomfattande 60.000 kvadratmeter. Fabeges arkiv, Centrum för Näringslivshistoria.ExplosivtSlutligen måste naturligtvis Nobelsfabrik vid Vinterviken nämnas. 1864bildade Alfred Nobel Nitroglycerin ABoch fabriken i Vinterviken tillverkadetändhattar, sprängolja (nitroglycerin),dynamit och ballistit (nobelkrut). 1920flyttade verksamheten till Gyttorp.Men anläggningarna vid Vintervikenkom sedan att användas för ett annatexplosivt ändamål.Här bedrevs nämligen ett av efterkrigstidensmest spektakulära teknisktvetenskapligaprojekt i Sverige – attutveckla atomenergin för fredliga ocheventuellt även militära ändamål. Sverigesatsade efter kriget på att utveckla entungvattenreaktor baserad på inhemskturan. Sverige låg långt fram i den internationellaforskningsfronten och iVinterviken drevs kemisk forskning ochutveckling som gick ut på att hitta metoderför att utvinna uran ur inhemsktskiffer. Vid Liljeholmsvägen, nära tvärspårvägensnuvarande station vid Liljeholmen,uppfördes huvudkontor för ABAtomenergi. Detta var ett halvstatligtföretag grundat 1947 med uppgift att utvecklakärnenergin i Sverige. I dag liggerNutek, det statliga verket för näringslivsutveckling,i denna byggnad.I Vinterviken producerades 1949uran i liten skala. Sedan inrättades enfabrik i anslutning till Atomenergishuvudkontor för utvinning av uranoch tillverkning av bränsleelement.Härifrån levererades bränslet till denförsta svenska kärnreaktorn, R1, somlåg under Drottning Kristinas väg vidTekniska högskolan.Kom sedan inte och säg att Liljeholmensaknar en spännande industrihistoria!anders johnson är skriftställaresom skrivit ett stort antal böcker omnäringslivs- och samhällsfrågor, ofta urett historiskt perspektiv, senast ”FöretagsammaLiljeholmen – Från värdshus tillmodecenter”.FaktaArtikeln bygger på den nyutkomnaboken Företagsamma Liljeholmen– Från värdshus till modecenter som ärandra delen i Föreningen StockholmsFöretagsminnen/Centrum för Näringslivshistoriasskriftserie Hågkomster.Skriften kan beställas för 50 kr. Merinfo på www.foretagsminnen.se underavdelningen Publikationer.18 företagsminnen 2005;2

Från baronklubb till moderntarbetsgivareförbund – om desvenska lantarbetsgivarna Källorna berättar: De första arbetsgivarna som organiseradesig inom lantbruket var skånska ädlingar, räddaför den röda faran. Sedan tillkom skogsbruk och handelsträdgårdar– och långt senare golfbanor! | per-ola karlssonNär den första lantbruksarbetsgivareföreningen,Skånska LandtmännensArbetsgifvareförening, bildades 1904skedde det som ett direkt resultat avlantarbetarnas fackliga organiseringoch de konflikter som utbröt blandstorgodsen på den skånska slättbygden.Föreningen stadgades:[...] åstadkomma sammanslutning mellanegare eller arrendatorer af jord inomSkåne för bevakande af gemensammaintressen och till skydd mot lantarbetarnesorganisation och den socialistiskapropagandan på landsbygden.Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet(SLA) har sina tidigaste rötter just där,djupt i den skånska myllan; den del avSverige där de sociala skillnaderna varsom störst vid förra seklets början. Enny tid var på väg att inträda och gamlaföreställningar, värderingar och ekonomiskagränsdragningar höll snabbt påatt sopas bort med den framväxandeindustrialismen och dess bihang: denorganiserade arbetarrörelsen.Det kan tyckas förmätet av grevaroch baroner, som nästan undantagslöstutgjorde arbetsgivarnas ledande skikt,att förvägra de allra fattigaste arbetarna,legohjonsstadgans statare, drägligarearbets- och bostadsvillkor. Så tänktedock inte dessa män. De var iställetinkapslade i en världsbild där patriarkalismensorganisering av överordningoch underordning var en självklarhet;ett system som när det fungerade somsämst förvisso kunde innebära enförödmjukande underkastelse för arbe-taren, men som när det fungerade sombäst innebar ett ömsesidigt intresse, därden överordnade arbetsgivaren inte barahade rätt att fordra skäliga arbetsprestationerfrån sina anställda, utan också vardirekt ansvarig för deras personliga väl,även efter det aktiva arbetslivet.Därav förklaras varför lantarbetsgivarnavar så ovilliga att lämna ifrån sigens en gnutta av det initiativ de hadevid bestämmande av löner och arbetsförhållanden.Denna ovilja stärktesockså, vilket stadgans formuleringarlåter oss ana, av uppfattningen om attfackföreningsbildandet drevs på av ”utomstående”,socialistiska agitatorer, somansågs sakna förståelse för det ansvarföretagaren kände för gården och dessekonomiska framtid. Med djupasteoro betraktade lantarbetsgivarna etttillstånd där hela den rådande socialaordningen tycktes vara i gungning.Arbetsgivarna följer efterFacklig organisering och arbetsnedläggelserdrabbade inte bara Skåne, varförmotsvarande arbetsgivareföreningarbildades som motåtgärd runt om i landet.Som tidiga exempel kan nämnasKristianstads Läns Jordbrukareförening1905 och länsföreningar i Östergötland,Södermanland och Uppland dekommande åren. Vid den så kalladeMjölbykonferensen 1908 tog emellertidlantarbetarrörelsen steget från regionaltill nationell nivå och bildade SvenskaLantarbetareförbundet. Detta tvingadearbetsgivarsidan att följa efter ochSvenska LandtarbetsgifvareföreningarnasFullmäktige, en lös sammanslutning mellanlänsföreningarna, skapades sammaår. Ironiskt nog skulle det visa sig attden nästkommande tioårsperioden blevnågot av lugnet före stormen vad gälldekonflikter och strejker. Arbetstagarsidanförsvagades och Lantarbetareförbundetkom till och med att upplösas efter någraår. Arbetsgivareorganisationens uppgift,med agronomen Ivar Wallenius somensam ombudsman och sekreterare, blevdärför i stort endast att upprätthålla förbindelsenmed länsföreningarna.Efter kraftfull mobilisering återuppstoddock Svenska Lantarbetareförbundet1918 i förnyad form och bristernai den svaga arbetsgivareorganisationensyntes alltför väl. Det fanns enligtmångårige ordföranden och pionjärenbaron Jac Bennet ”inte mycket styrka iföreningen, när vi 1919 fick det förstastarka anloppet från arbetspartens sida”.Arbetsgivarnas analys var att organisationeninte hade uppträtt samlat ochdärför ”tvingats” till att träffa det förstariksomfattande kollektivavtalet sammaår. Mottdraget blev att organisera omtill det stabilare Svenska LantarbetsgivarnesCentralförening.Detta blev inledningen till en ny fasi SLA:s historia. Ett ordentligt kansliinrättades och en verkställande direktör,den förutvarande inspektören i Stockholmsstads Renhållningsverk, HenrikCarell, anställdes för att svara för centralföreningensverksamhet. Den energiskeCarell skred genast till verket och kuskadeland och rike runt för att på bästa sättbistå länsföreningarna vid förhandlingar.Under de första tio åren hade lantarbetsgivareorganisationensverksamhetkarakteriserats av en avvisande inställningtill varje försök från arbetarna atterhålla kollektiv reglering av förmånerna.Nu gällde det istället att bevakade positioner man hade, samt se till attbefintliga kollektivavtal inte utvidgadesi negativ riktning.företagsminnen 2005;219

Överhovstallmästaren friherre FredrikWrangel af Sauss vid Ellinge gård i Skånevar en grundarna bakom den första lantarbetsgivareföreningen.Att grundarnapräglades av en patriarkal, nästan feodal,världsbild låter sig kanske anas av porträttet.Skog och trädgårdLåt oss för ett ögonblick lämna huvudgrenen– jordbruket – och istället riktablicken mot tillkomsten av SLA:s tvåandra grenar: skogsbruket och trädgårdsnäringen.Oberoende av Svenska LantarbetsgivarnesCentralförening bildades 1927Föreningen Skogsarbeten (fr.o.m. 1963Föreningen Skogsbrukets Arbetsgivare)som representerade industriskogsbruketi Norrland och Dalarna. I norra Sverigefanns således nu en arbetsgivarorganisationför skogsbruket men för resten avlandet saknades en motsvarighet. Inomcentralföreningen hade man emellertidmedverkat vid uppgörelser av lokalaskogsavtal åt enskilda medlemmar somegentligen var anslutna för sitt jordbruk,men även ägde skog. När dessa uppdragbörjade öka i omfattning insåg man attdet behövdes en enhetlig förhandlingsstrategi,varför en särskild skogssektionskapades 1937.Med Svenska LantarbetsgivarnesCentralförenings hjälp bildades 1931Svenska Trädgårdsarbetsgivareföreningen(STA). Medlemmar blev handelsträdgårdar,fruktodlingar och andraarbetsgivare som bedrev trädgårdsskötsel.Under de första åren handhadecentralföreningen ombudsmannaskapet,mellan 1935–1948 uppträdde däremotSTA som en helt fristående arbetsgivareorganisation,men 1949 anslöts föreningenåter till SLA:s huvudorganisationoch kom där att utgöra en särskild trädgårdssektion.Husbonde blir arbetsgivareNär vi nu återgår till SLA:s huvudgrenär vi framme vid 1937 och organisationensnamn från och med detta år ärSvenska Lantarbetsgivareföreningen(och förkortningen SLA börjar användas).Mellan de båda omorganisationerna1920 och 1937 har kraftigaförändringar inträffat. Det svenskafolkhemsbygget hade tagit fart på allvaroch innefattade också den jordbrukandebefolkningen, även om vissa reformernådde dem senare. Reallönerna hadeökat, bostäderna hade förbättrats, arbetstidenhade begränsats och ordnadledighet hade blivit en realitet för deallra flesta.Även lantarbetsgivarnas strategi hadeförändrats. I SLA:s tidskrift behandladesnu ingående nödvändigheten avrationella lantarbetarebostäder och relationenhusbonde och tjänare hade ersattsmed arbetsgivare och arbetstagare.Kollektivavtalen hade gjort umgängestonenkyligare men samtidigt hadeden blivit mer korrekt. Det var bådaparter överens om. För arbetsgivarnafanns mycket att vinna på en sådanmental helomvändning. I takt med attindustrin lockade med högre löner ochbättre villkor uppstod rekryteringsprobleminom jordbruket. Landsbygdensungdom drömde inte längre om enframtid som lantarbetare.ArbetsstudierBristen på arbetskraft var också enav orsakerna till att SLA 1942 underledning av professor Robert Kristianssoninrättade en särskild arbetsstudieavdelning(med kontor i en vackerBrommavilla). En annan orsak var attman genom vetenskapligt objektiva arbetsstudierville skapa hållbarare beräkningsgrunderför generella ackord somantingen var eller skulle bli avtalsregleradeför mjölkning, rotfruktsskötsel ochannat jordbruksarbete.Vad som behövdes var emellertidinte bara tidsstudier i vidsträckt mening,utan det ansågs vara av ytterstavikt att också jordbrukets arbetsförhållandenbringades till ändamålsenlighet.Lantbrukets effektivisering och rationaliseringblev betydelsefulla spörsmål,särskilt som den snabba övergången tillmaskinella arbeten oturligt nog medfördeatt den första tidens omfattandetidsstudier över de manuella arbetsmomenteninte fick den betydelse manräknat med. Från och med 1950 blevistället den främsta uppgiften att utföradriftsanalyser för enskilda gårdar. Möjlighetenför den enskilde lantbrukarenatt få tillgång till sådan analyshjälp hadetidigare varit begränsad och mångabeställde nu regelbundet nya analyser.Därmed har arbetsstudieavdelningen,och senare analysgruppen, kunnatlämna ett viktigt bidrag till det svenskajordbrukets effektivisering.SLA idagDe gamla länsföreningarna, som engång utgjorde grunden för lantbruksarbetsgivarnasorganisering, uppgick(med något undantag) 1962 i SLA ochomvandlades där till jordbruksgrupperför respektive län. 1964 ändradeshuvudorganisationens namn till detmer ändamålsenliga Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen.1976 anslöt sigFöreningen Skogsbrukets Arbetsgivaretill SLA och den nuvarande ändelsenmed förbundet istället för föreningeninfördes. På trädgårdssidan skedde i sintur följande fusioner: 1971 sammanslogsSTA med konkurrerande TrädgårdsarbetsgivarnasRiksförbund, ochbildade Trädgårdsbranchens Arbetsgivarförbund,en konstruktion som i sintur upphörde 1978 när trädgårdsgrenenslutgiltigt uppgick i SLA.Dagens SLA speglar mycket väl denomvandling av landsbygden och dengröna näringen som skett sedan startenför över hundra år sedan. Det är likasjälvklart att djursjukhus och golfklubbaringår som medlemmar som att manverkar för att den gröna näringen skautvecklas vidare. Utan att för den sakensskull den egna historien glöms bort!per­ola karlsson är fil. mag. ocharbetar som projektledare vid FöreningenStockholms Företagsminnen/Centrumför Näringslivshistoria, där han bl.a. lettarbetet med att förteckna SLA:s, medföregångares, arkiv.20 företagsminnen 2005;2

företagsminnen 2005;221

Gårdfarihandeln – smugglingoch ett sofistikerat systemför inhemsk varuspridningDen pittoreska knallen med sin säck på ryggen, var långtifrån en tiggande landsvägsstrykare, utan spelade en viktigroll i den svenska ekonomin. Handeln med otillåtna varorvar en del av detta. | pia lundqvistden 26 januari 15 kontrolleradestvå västgötaknallar av tullen. Medan devisade upp sitt varulager som var förtullati Borås, upptäckte tulltjänstemannenatt slädarna var försedda med dubblabottnar. De båda gårdfarihandlarnalyckades fly sin väg, men varorna togsi beslag. I packningen fanns bland annatinsmugglade tyger som kattun ochsatin. Vidare fanns färgade mössor, olikasorters band, yllehalsdukar, näsdukar;dessutom förekom små pappersspeglar,lackerade trädosor, mässingsknappar,synåls- och knappnålsbrev, glasögon,rakknivar, beredda bockskinn, hänglås,strumpstickor, mungigor, och trätallrikar.Gårdfarihandlarna var alltså ofta attlikna vid en ambulerande lanthandelmed ett rikt varusortiment.Det finns en inrotad föreställningom att det förindustriella samhället varstatiskt och självhushållande. På senareår har den uppfattningen reviderats avforskningen, och den inhemska marknadensbetydelse har uppmärksammats.Enligt ståndssamhällets bärande principerskulle handel ske i städerna. Trots detförekom en omfattande rörelse av varormellan landets olika delar på marknaderoch via gårdfarihandlare, som kom attfungera som en sammanknytande länkmellan olika produktionsområden. EtnologenGöran Rosander har uppskattat attvarje hushåll i medeltal fick besök av engårdfarihandlare 2–3 gånger årligen.Inte bara VästergötlandI Sverige var det i äldre tid framför alltbönder och borgare från Sjuhäradsbygdeni Västergötland som bedrev gårdfarihandeli större skala. Andra områdendär gårdfarihandel idkades var blandannat i Dalarna, Småland, Hälsinglandoch Jämtland. Under 1800-talets andrahälft kom allt fler judiska invandraretill Sverige, framför allt från Östeuropa.Även många av dem försörjde sig genomgårdfarihandel. Fabrikstillverkade kramvaroroch antikviteter var deras viktigastevaror. De inhemska gårdfarihandlarnahade av tradition och genom sina privilegiersålt lokalt producerad hemslöjd, därtextilier utgjorde den viktigaste delen.Men också hos allmogehandlarna komfabriksvaror att få en allt större betydelseefter hand. Genom rättsmål och samtidaberättelser vet vi att det vid sidan av detlegala sortimentet förekom ”förbjudna”varor, såsom insmugglade tyger och andraeftertraktade produkter.Sjuhäradsbygden i södra Västergötlandär ett område där befolkningensedan lång tid tillbaka utöver jordbruketlivnärt sig på olika binäringar, framförallt hemslöjdstillverkning för försäljning.Linne, vadmal, och senare under1800-talet bomull, kom att domineraproduktionen i området. Även föremåli trä och järn, som askar och redskap,tillverkades i bygden.Tidigt hade en regional arbetsdelningmellan Bergslagen och Sjuhäradsbygdenutvecklats, som från och med 1500-taletkan betraktas som regelrätt gårdfarihandel.Från statsmakternas sida försökteman stoppa landsköpen, det vill sägaolaglig handel på landsbygden. StadenBorås grundades 1622 som ett led i ensträvan att skilja lant- och stadsnäringarnaåt. De handlande bönderna beordradesatt bli borgare i den nya stadenoch fick samtidigt rättighet att bedrivagårdfarihandel i hela landet. Trots detupphörde inte allmogehandeln. Under1600- och 1700-talen utverkades successivthandelsprivilegier för böndernai de sju häraderna Mark, Kind, Ås,Redväg, Veden, Gäsene och Bollebygd.1776 reglerades handeln i en kungligresolution som gav allmogen relativt storhandelsfrihet, något som egentligen stredmot ståndssamhällets grundläggandeprinciper om att näringarna skulle hållasåtskilda. De statligt sanktioneradehandelsprivilegierna, tillsammans meden ökad inhemsk efterfrågan, bidrog tillhandelns uppblomstring under 1700-talets sista decennier. Den period då denvästgötska gårdfarihandeln förmodligenhade som störst betydelse, både somdistributionskanal och försörjningskälla,är från och med 1770-talet till och med1800-talets mitt. Under 1700-taletsslut fanns, beroende på hur man räknar,mellan 1 000–2 000 gårdfarihandlarei Sjuhäradsbygden. Under påföljandeårhundrade minskade antalet handlare,men varuvolymerna vittnar om att handelninte stagnerade, snarare ägde enkoncentration rum.Bilden av den ensamme vandrarenmed varorna i en säck på ryggen är envanlig schablonbild av gårdfarihandlaren.Denna föreställning härrör sig medall säkerhet från tiden kring förra sekelskiftet,då handeln delvis ändrat karaktär.Varorna transporterades i äldre tidmed klövjade hästar, men under 1800-talet blev det vanligare att använda hästoch vagn eller släde. Väl framme påhandelsorten kringfördes varorna tillfots. Därav bilden av ”den vandrandeknallen”. (Det har visserligen hela tidenfunnits marginaliserade grupper somlevde på gränsen mellan tiggeri ochhandel, men de kan inte sägas vara22 företagsminnen 2005;2

epresentativa för den västgötska gårdfarihandeln.)Ser man till förhållandena före 1800-talets mitt kan man konstatera att allmogensgårdfarihandel till allra största delenvar strikt organiserad i mer eller mindrehierarkiska familjenätverk. Handelsresornaföretogs under jordbrukets lågsäsong,framför allt höst och vinter, och varadecirka tre månader per resa. Enligt regleringenfick en person från varje hushållresa, en regel som inte alltid efterlevdes.Ofta reste flera från varje hushåll.Gårdfarihandlarna hade sina egna”revir” i olika delar i landet. Handlarefrån Sjuhäradsbygden var verksammafrån Skåne i söder till Jämtland ochÅngermanland i norr. Norge var ocksåen viktig marknad. Det förekom att manhade spridda varulager ute i sina handelsdistrikt.När nya kommunikationersom ångbåtstrafik, järnväg och telegrafkom under 1800-talet utnyttjades dessaför transporter och beställningar. Handelnbestod inte endast av avyttring avvaror från den egna hembygden. Manbytte till sig eller köpte upp produkterfrån andra regioner också. Flexibilitetoch marknadssensibilitet var – och är– är något av ett nyckelbegrepp för denrörliga handeln. Anpassningsförmågangällde många gånger även i förhållandetill lagar och restriktioner.Handeln organiserades på hushållsnivå,vilket innebar att handlarna självai stor utsträckning styrde över sortimentoch avsättningsområden. Småskalighetenvar en styrka, som bidrog till attman lättare kunde anpassa sig till förändringarpå marknaden.Att handeln organiserades inom hushållsproduktionensbegränsade ramarinnebar också en annan vinst: En flexibelkönsarbetsfördelning kunde göra detmöjligt att klara försörjningen genombåde jordbruk och handel. Det var männensom gav sig ut på handelsresor.Kvinnorna tog ett stort ansvar för jordbruket.Dessutom spelade de en betydelsefullroll som varuproducenter inom dentextila hemindustrin. Här har vi kanskeen bidragande förklaring till knallehandelnsframgång under dess glansperiod.Sofistikerat systemMan kan alltså konstatera att gårdfarihandelnvar ett relativt sofistikerat systemför inhemsk varuspridning under tidenföre den egentliga industrialiseringen.Gårdfarihandlarna länkade sammanolika lokala och regionala marknader.De bedrev också affärer med städernashandlare. Vilka olika typer av marknaderkan då urskiljas? Var fanns efterfrågan?Först och främst hade gårdfarihandelnen avgörande betydelse som varuförmedlarepå den rena landsbygden.Under 1700-talet ökade välståndet hosbondebefolkningen i stort. Det ekonomiskahandlingsutrymmet blev större,vilket drev på efterfrågan.Dessutom fanns flera andra regioneri Sverige där bondehandel och annanrörlig handel spelade en väsentlig rollför avsättningen av lokalt produceradevaror. Här kan bland annat Dalarna,Hälsingland och Jämtland nämnas.Man kan förmoda att handel mellandessa olika gårdfarihandelssystem knötihop den inhemska marknaden av hemslöjdsprodukter(och andra varor).För det tredje fanns vissa regionerdär lönearbete förekom tidigt, ochdär graden av självförsörjning såledesvar mindre. Detta gäller framför alltBergslagen, men också Bohuslän underden period då sillindustrin drog till sigtusentals arbetare.Slutligen utgjorde städerna, specielltde större, en viktig marknad både somavsättningsområden och sannolikt ocksåför uppköp. Stockholm var den kanskeviktigaste destinationsorten, åtminstoneom man ser till den ekonomiska förtjänsten,för många av Sjuhäradsbygdensgårdfarihandlare. EkonomhistorikernBertil Fridén anför i sin avhandling Påtröskeln till marknaden att den industriellautvecklingen i Sjuhäradsbygden haren förklaring i framväxten av en jordlösbefolkning i Stockholm och Bergslagen,eftersom det där fanns särskilt godaavsättningsmöjligheter för gårdfarihandlarnasvaror.Försvann med näringsfrihetenUnder 1800-talets lopp ökade kravenpå näringsfrihet. Skråväsendets avskaffandeoch andra reformer 1846 innebaratt gårdfarihandeln fick konkurrens frånframför allt lanthandeln. 1840-taletslågkonjunkturer bidrog till att mångagårdfarihandlare slogs ut. Fullständignäringsfrihet infördes 1864, vilketgjorde det tillåtet att bedriva handeloch annan näringsverksamhet, såväl istaden som på landet för alla grupper isamhället. Västgötarnas särskilda privilegiumförsvann, verksamheten levdevisserligen kvar men dess betydelse förmarknaden minskade. Gårdfarihandelnhade fungerat väl och framgångsriktunder en övergångsperiod mellan ett”feodalt” och ett kapitalistiskt, industrielltsamhälle. Den var ett distributionssystemsom passade väl in i strukturenför näringsslöjd och protoindustri. Påtröskeln till det moderna industrisamhälletutvecklades emellertid nya distributionskanalersom postorder samtdetaljhandel och varuhus i städerna, därvissa av de framgångsrika gårdfarihandlarnaaktivt medverkade.pia lundqvist är doktorand vid Historiskainstitutionen, Göteborgs universitet.Hon arbetar med en avhandling om västgötarnasgårdfarihandel under perioden1790–1864.företagsminnen 2005;223

SAF och den svenskaförhandlings modellensupplösningVad var det som egentligen fick SAF att överge den ” svenska modellen” och övergå till förbundsvisaförhandlingar? Efter omfattande studier i SAF:s arkiv kan artikelförfatt arenberätta om hur diskussionerna fördes på Blasie holmen. | ilja viktorovNicolin gick i försvar för Verkstadsföreningen.Tonen var mycket emotionell. OlofLjunggren försökte rikta uppmärksamhetenmot löntagarfondsfrågan. Hur komen förändring av förhandlingsformernaatt påverka löntagarfondsdebatten?Skogs- och LantarbetsgivareförbundetsJohan Curman som småningom blev denstarkaste motståndaren till Gyllenhammarslinje gav ett klart besked. Inga andraaktiviteter borde störa SAF:s strävanden ilöntagarfondsfrågan: ”Enligt min meningbör vi satsa allt på fondfrågan och avvaktamed förhandlingsformerna.” Gyllenhammarsförsvar gentemot styrelsenvar mycket hårt: ”Jag är inte säker på attvi har en gemensam målsättning. Dagensdiskussion kan ses som ett tecken”, summeradehan. Det första steget mot decentraliseringmåste tas. Skillnaderna mellanbranscherna var mycket stora. Företagenbehövde en egen löneutveckling och enanpassning till de egna villkoren. Det varalltså företagsvisa förhandlingar, inte förbundsvisa,som skulle komma att gälla idet långa perspektivet. Men detta var inteallt. Gyllenhammar krävde att SAF:sstadgar förändrades. Enligt förslaget berövadesSAF rätt att föra förhandlingar.Allt detta innebar att SAF:s roll skullekomma att förändras. Det skulle ageramera som en strategisk organisationmedan förbunden och företagen självakom att driva förhandlingarna. Inte ensCurt Nicolin kunde dölja sin förvåning:”Vi måste hitta en formel som låter oss hakvar styrkan i att agera centraliserat.” Fråganskickades till en fortsatt utredning. 4I SAF:s arbetsutskott dolde man inteoron över hur decentraliseringen ochstadgarnas förändring kom att påverkalöntagarfondsfrågan och, ännu viktigare,SAF som organisation. Praktiskt tagetalla ledamöter talade om sin förvirimin forskning om löntagarfondernashistoria fick jag lösa ett viktigtproblem om hur löntagarfondsförslagetpåverkade den svenska förhandlingsmodellensupplösning. Parallellt med denstora debatten om löntagarfonderna ibörjan av 1980-talet decentraliseradeSAF lönebildningen och bestämde sigför förbundsförhandlingar. Det påståsibland i litteraturen att arbetarrörelsensradikalisering, med löntagarfondsförslageti spetsen, spelade en avgörande rollför SAF:s beslut att lämna den centralaförhandlingsmodellen. Analysen av källorfrån SAF:s arkiv, som är bevarat hosFöreningen Stockholms Företagsminnen/Centrumför Näringslivshistoriavisar dock att den verkliga bilden varbetydligt mer komplicerad.Centralism ifrågasättsSAF kämpade hårt för att sänka lönekostnadsnivånsedan den svenska ekonominhamnade i kris i mitten av 1970-talet. Diskussioner om att decentraliseralönebildning startades inom SAF. Den22 september 1977 konstaterade SAF:sordförande Curt Nicolin att de hittillsvarandecentrala förhandlingarna i höggrad hade påverkats av LO:s solidariskalönepolitik, ”som för vissa branschervarit nästan förintande”. Därför fannsdet stora skäl att pröva nya tankegångarbeträffande förhandlingsformen. Övrigastyrelseledamöter instämde med Nicolinoch påpekade att den solidariskalönepolitiken med den höga lönenivångjorde näringslivets situation besvärlig.Arbetsgivarna behövde alltså genomföraen sänkning av lönerna. 1Överläggningar ledde till att SAF år1979 antog sitt lönepolitiska programRättvis lönepolitik. Dokumentet varavsett för interna diskussioner. Pro-grammets bärande tanke var att manförsökte bestämma de marknadsmässigabehoven för att därefter anpassa löneroch löneskillnader till dem. Rättvis lönepolitikinnehöll inte färdiga lösningarangående den framtida lönepolitiken.Den utgjorde dock ett klart steg på vägmot en mer decentraliserad och marknadsanpassadlönebildning. 2Förutsättningarna förändrades i ochmed den stora konflikten 1980. Argumentetom arbetsfreden bortföll. Den13–14 november 1980 hade SAF:s styrelseen stor och viktig diskussion angåendeden framtida lönebildningen. Det visadesig att det först och främst var Verkstadsföreningensrepresentanter, meddess ordförande Pehr G. Gyllenhammar,som drev frågan om decentraliseringenhårdast. de viktigaste argumenten förförbundsvisa förhandlingar rörde produktivitetoch rationaliseringar. Majoritetenav ledamöter pläderade för samordnadelöneförhandlingar under denframtida avtalsrörelsen. Man påpekadeatt det var kostnaderna som var det viktigasteför delägarna, inte nivån på vilkenlöneförhandlingar fördes. 3Frågan tillspetsades under 1981.Den avgörande diskussionen skeddeden 20 november samma år. SAF:s vdOlof Ljunggren presenterade läget iutredningen Avtal-83 där olika förhandlingssystemavvägdes. Ordet lämnadesfritt till styrelsens ledamöter. En efter enavvisade SAF:s inflytelserika direktörerdecentraliserade förhandlingar. HandelnsArbetsgivareorganisations representantCarl Erik Hedlund försvarade HAO:sställning med att det mot bakgrund avLO och SAP:s förslag om löntagarfondervar viktigt att SAF kunde bevara sinstyrka. Därför avstyrkte han en återgångtill förbundsvisa förhandlingar. Curt2 företagsminnen 2005;2

Den 4/12 1993 protesterade hela 125 000 personer mot löntagarfonderna i en av de största demonstationerna i Sveriges historia. Det ärdock en förenkling att säga att det var fonderna som ledde till den svenska modellens upplösning.ring i Curt Nicolins och Pehr Gyllenhammarsfrånvaro. Olof Ljunggrenframförde att ett uttalat syfte bakomförbundsvisa förhandlingar var försöketmed att desarmera LO. Tappade det sinposition som förhandlingsorganisation,skulle detta återspeglas i övriga frågor.Man måste dock vara på det klara medatt decentraliseringen också innebaren försvagning av SAF som organisation.Direktörerna Nils Holgersonoch Karl-Erik Önnesjö instämde. Densiste poängterade att man handskadesmed dynamit: ”Frågan om förändringav SAF:s stadgar med förbud för SAFatt förhandla är innerst en fråga omavveckling. SAF är såsom icke förhandlandeorganisation totalt ointressant.” 5Det var således Verkstadsföreningensrepresentanter som tog initiativet och genomfördedecentraliseringen mot de övrigaförbundens vilja. Fackföreningsrörelsensradikalisering och löntagarfondsförslagetåberopades av både anhängare ochmotståndare till förändringar. Orsakenbakom de svenska verkstadsföretagensagerande bör alltså förklaras med deraskonkreta ekonomiska situation under1970- och början av 1980-talen.Efter diskussionen den 19–20november 1981 var decentraliseradeförhandlingar oundvikliga. Någonriktig kompromiss var inte möjlig, ochSAF:s samtliga förbund fick accepteraVerkstadsföreningens beslut. Ett antaldiskussioner ägde rum under 1982 ochbörjan av 1983. I synnerhet var diskussionenom stadgeändring mycket laddad.Alla förbund var emot VF:s förslag. CurtNicolin gick i linje med Gyllenhammar,och SAF:s ideologiska roll började poängterasallt hårdare. Den solidariska lönepolitikenmåste brytas, påpekade man.Det formella beslutet om förändradestadgar blev trots det enhälligt. 6De första förbundsvisa förhandlingarnahölls 1983. Uppgörelserna var dyramen Verkstadsföreningen löste sinabranschspecifika löneproblem. SAF:s övrigaförbund ändrade så småningom sinställning och började uttala sig positivtom den genomförda förändringen. 7 Detavgörande steget på väg mot avvecklingav den svenska förhandlingsmodellenhade tagits. Processen pågick vidare under1980-talet när SAF periodvis återkomi större eller mindre utsträckning tillcentraliserade förhandlingar för att den 2februari 1990 fatta det slutliga beslutetom att SAF inte längre skulle förhandlaom löner på LO-området.ilja viktorov är doktorand vid Ekonomisk-historiskainstitutionen, Stockholmsuniversitet. Hans kommande avhandlinghandlar om hur LO, SAP och SAF hanteradelöntagarfondsfrågan under massproduktionssamhälletskris i Sverige.Noter1 Föreningen Stockholms Företagsminnen.Svenska arbetsgivareföreningens arkiv (SAF).Styrelseprotokoll med bilagor. 22 september 1977.A3A. Vol. 77.2 SAF. Rättvis lönepolitik. Underlag för intern diskussionom ett lönepolitiskt program. 1979-02-08. Handlingartill arbetsutskottet. A4B. Vol. 30.3 SAF. Styrelsepr. 13–14 november 1980. A3A. Vol. 80.4 SAF. Styrelsepr. 19 och 20 november 1981. A3A.Vol. 81.5 SAF. Diskussion under Arbetsutskottet sammanträde17 december 1981. Protokoll. Handlingar tillarbetsutskottet. A4B. Vol. 36.6 SAF. Styrelsepr. 15 april 1982. A3A. Vol. 82.7 SAF. Minnesanteckningar från ledningsgruppen.31 januari 1982. A5B. Vol. 11; SAF.Styrelse. 23 juni 1982. A3A. Vol. 81.företagsminnen 2005;225

Lantbruksorganisationernas historiaLRF leder sin historia tillbaka till två ganska olika lantbruksorganisationersom bildades i början av 1900-talet,men även till 1800-talets mejeriföreningar. | reine rydénlantbrukarnas riksförbund såg dagensljus vid en konstituerande stämmaden 10–11 november 1970. Det förstanumret av den nya tidningen Land komut i januari 1971. Vid den tiden genomgickdet svenska samhället en strukturomvandlingav gigantiska mått. Flyttlassengick i strida strömmar från norr tillsöder och från landsbygden till städerna.Bönderna var hårt pressade av rationaliseringskravoch av en jordbrukspolitik deuppfattade som direkt fientlig. I dennasituation valde de att samla krafter genomatt slå ihop sina organisationer.Den ena av de bondeorganisationersom gick samman var RiksförbundetLandsbygdens Folk (RLF). Dess tillkomstkan dateras till mars 1929, ettdrygt halvår innan den stora ekonomiskakrisen bröt ut. Initiativtagarnatill RLF var eniga om att något måstegöras, men vilken strategi de borde väljavar långt ifrån självklar. Organisationenbildades med arbetarnas fackföreningarsom förebild och med målet att ”tillvaratade ekonomiska och sociala intressenahos landsbygdens folk”. Den andraorganisationen var Sveriges Lantbruksförbund(SL). Det hade bildats ifebruari 1917, då med namnet SverigesAllmänna Lantbrukssällskap (SAL).Den primära orsaken till detta initiativvar första världskriget och den statligakrispolitik som följde i livsmedelsbristensspår: maximipriser, exportförbudoch skördebeslag. SAL:s syfte den förstatiden var att bevaka jordbruksnäringensoch framför allt storjordbrukarnasintressen.LRF:s historia går emellertid mycketlängre tillbaka än så. Den börjar medlantbrukskooperationen, som fick sittgenombrott på 1890-talet efter entrevande start omkring trettio år tidigare.Vid sekelskiftet fanns över 400mejeriföreningar i Sverige och antaletfortsatte att stiga. Under 1900-taletsförsta årtionde tillkom nästan tusenlantmannaföreningar. De ägnade sig åtinköp av konstgödning och kraftfoder,insatsvaror som de flesta bönder börjadeanvända den här tiden. Särskilt mejeriföreningarnautgjorde en hörnsten i detstora organisationsbygge som inleddes ibörjan av 1930-talet.FripassagerarproblemetBöndernas organisationsuppbyggnad undertrettiotalets ekonomiska kris är lätttareatt förstå om man beaktar skillnadenmellan de två organisationstyperna. Kooperativaföreningar agerar på marknaden,antingen genom försäljning av medlemmarnasprodukter eller genom inköpav varor som medlemmarna behöver.Intresseorganisationer ägnar sig däremotinte åt affärsverksamhet. Deras främstauppgift är att bevaka medlemsgruppensekonomiska intressen, särskilt i förhållandetill statsmakterna. I princip är organisationernassyften klart åtskilda, ävenom medlemmarna ofta är de samma.Skillnaderna mellan de båda organisationstypernahade avgörandebetydelse för deras förmåga att värvamedlemmar. Det kan förklaras medett begrepp som kallas fripassagerarproblemet.För att en grupp individersom de svenska jordbrukarna skall gåsamman i en organisation räcker detinte att de har gemensamma intressen.Intresseorganisationerna SAL och RLFkrävde medlemsavgift, men hade intemånga konkreta fördelar att erbjudamedlemmarna. Dessutom skulle ävenicke-medlemmar gynnas om organisationernalyckades i sitt syfte att förbättramålgruppens ekonomiska villkor.Därför föredrog flertalet att stå utanföroch avvakta med att bli medlemmar.Lantbrukskooperationen led inte avfripassagerarproblemet i lika hög gradsom intresseorganisationerna. Den enskildemedlemmen fick nämligen vissadirekta ekonomiska fördelar, exempelvisbättre priser och säkra leveransvillkor.Dessutom var de kooperativa föreningarnainte vinstdrivande, utan eventuellaöverskott återfördes till delägarna.I Sverige fanns det alltså en relativtomfattande lantbrukskooperation redaninnan SAL och RLF framträdde påscenen. I flera andra länder var det intresseorganisationernasom var först påplats. Ofta startade de olika former avkooperativ verksamhet för att få tillgångtill konkreta förmåner att erbjuda medlemmarna.I Sverige blev det i ställeten av intresseorganisationerna som togkontrollen över kooperationen.Relationen till statenÅr 1929 beslutade SAL om en omorganisationoch blev därmed enparaplyorganisation för den splittradelantbrukskooperationen. SAL hadeRLF arrangerade många mässor och jordbruksdagar. Här informerar Maj Thermaenius-Göransson Luleås husmödrar om ägg och fågel på Expo i Malmö 1960.26 företagsminnen 2005;2

företagsminnen 2005;227

goda politiska kontakter, men antaletmedlemmar uppgick endast tillnågra tusen. Nu fick organisationen enmycket bredare medlemsbas än tidigare.Det reformerade SAL blev spindeln idet organisationsnät som byggdes uppunder trettiotalets lopp.Grundorsaken till den ekonomiskakrisen på jordbruksområdet var överproduktion.Följden blev kraftigt fallandepriser, vilket drabbade böndernahårt. Den svenska statens krispolitikbestod dels av marknadsregleringarför olika varor, dels av en satsning pålantbrukskooperationen. Genom attbönderna själva via sina ekonomiskaföreningar tog kontroll över marknadenskulle den negativa prisutvecklingenvändas. SAL byggde upp en rad riksorganisationerför olika branscher,exempelvis Svenska mejeriernas riksförening[nuvarande Svensk Mjölk] ochSveriges Slakteriförbund [nuvarandeSwedish Meats]. Med hjälp av statligabidrag bedrev man systematiska värvningskampanjeroch fick så gott somsamtliga svenska bönder att ansluta sigtill föreningarna.Statsmakterna stödde även lantbrukskooperationengenom gynnsamlagstiftning. Mjölkregleringen, sominfördes 1932, gav Svenska mejeriernasriksförening rätt att inkassera enmjölkavgift av alla leverantörer. Föroorganiserade bönder var betalningenav avgiften en krånglig procedur somman kunde undkomma genom attbli medlem i mejeriföreningen. 1939års mejeristadga tvingade många småprivatmejerier att lägga ned, eftersomde inte hade råd med de ombyggnadersom krävdes för att klara de hygieniskakraven. Samma år satte en lagom obligatorisk pastörisering stoppför direktleveranser av mjölk till konsumenterna.Lantsmörsförordningen1940 begränsade möjligheterna att säljahemtillverkat smör. Även Slakteriförbundetfick statlig draghjälp i form avhygieniska normer som försvårade försmå privatslaktare.Ett viktigt arbete för RLF var att försöka förmå den nya generationen att stanna i jordbruketistället för att försöka finna lyckan i staden. Reklamaffisch från 1938.gärder förutsatte emellertid enighet ochbred anslutning för att fungera och RLFled svårt av fripassagerarproblemet. Denlösning man kom fram till var att byggaupp ett samarbete mellan RLF och delokala mejeri- och slakteriföreningarna.RLF:s lokalavdelningar hjälpte tillmed medlemsvärvningen åt mejeri- ochslakteriföreningarna och inpräntadeatt varje svensk bonde självklart ocksåmåste tillhöra RLF. Många mejeriföreningartackade för hjälpen genom attinkassera RLF:s medlemsavgifter viaavdrag direkt från betalningen för mjölken.Mot bönder som vägrade gå med ide kooperativa föreningarna utveckladeRLF en rik flora av blockadaktioner.Trots ansträngningarna gick RLF:smedlemstillväxt betydligt långsammareän kooperationens. RLF framställde sigsom talesman för den samlade svenskajordbrukarkåren, men dessa anspråkstämde inte överens med verkligheten.Situationen förändrades när andravärldskriget bröt ut.Under kriget drabbades Sverige avlivsmedelsbrist och risken för kraftigaprishöjningar var överhängande. Regeringeninledde därför förhandlingar omlivsmedelspriserna med RLF och SverigesLantbruksförbund (SAL:s namnbyteägde rum 1940). RLF:s förhållande tillden lokala lantbrukskooperationen vartämligen gott redan före kriget, men påcentral nivå hade relationen till SAL/SLperiodvis varit ansträngd. Förhandlingarnatvingade fram ett samarbete somefterhand blev allt tätare.I samband med prisförhandlingarnade följande åren förekom det från RLFhållupprepade gånger förtäckta hot.Om bönderna inte fick bättre betaltskulle de inte ställa upp för landet ochproducera tillräckligt med livsmedel. Pådet sättet fick man faktiskt igenom vissaprishöjningar. Förhandlingsspelet vartidvis dramatiskt och RLF fick mycketpublicitet. Organisationen kunde nupeka på tydliga resultat. Samtidigt genomfördelokalavdelningarna intensivavärvningskampanjer och under loppetav fem år fördubblades medlemsantalet.Den förhandlingsordning somuppstod under kriget permanentadesRLF:s strategiRLF talade mycket om att med ”fackligakampåtgärder” försvara böndernasekonomiska intressen och pressa upppriserna på jordbruksvaror. Sådana åtunderefterkrigstiden. I den statligaJordbruksnämndens hägn fördes regelbundetförhandlingar mellan å enasidan RLF och SL och å andra sidan enkonsumentdelegation med företrädareför KF, LO och TCO.RollförändringarDe svenska bondeorganisationernavar som störst vid mitten av 1950-talet. RLF hade då omkring 200 000medlemmar och mejeriorganisationen270 000. Därefter sjönk antalet stadigti takt med det minskande antaletbönder, men organisationerna fortsatteatt utgöra en maktfaktor i det svenskasamhället.Det var två organisationer medsamma medlemskår, men helt olikastruktur, som gick samman och bildadeLRF. RLF kan beskrivas som en folkrörelsemed många små lokalavdelningaroch böndernas ”fackliga” intressen pådagordningen. SL var en samlingsorganisationför en alltmer storskalig ochcentraliserad affärsverksamhet. I dennya organisationen fanns både de gamlalokalavdelningarna och de kooperativaföreningarna kvar, men under en gemensamcentral ledning.Under 1980-talet höjdes allt flerkritiska röster mot LRF:s starka inflytande.Det invecklade regleringssystemetoch lantbrukskooperationens monopolliknandeställning på marknadengavs skulden för de höga matprisernai Sverige. Avreglering och konkurrensblev honnörsord. 1990 avskaffades förhandlingssystemetoch på det fackligaområdet förvandlades LRF till en merrenodlad lobbyorganisation. Medlemskapeti EU fem år senare förändradeförutsättningarna även för den affärsdrivandedelen. Lantbrukskooperationensföretagsjättar måste nu agera på enmarknad som är mer öppen för konkurrensän på många årtionden.reine rydén är fil.dr i historia, verksamvid Uppsala universitet. Han disputerade1998 med ”’Att åka snålskjuts är ickehederligt’: De svenska jordbrukarnasorganisationsprocess 1880–1947” och ärnu aktuell med boken” Marknaden, miljönoch politiken”.28 företagsminnen 2005;2

företagsminnen 2005;229

Företags- och organisationsmedlemmarseptember 2005ABA of SwedenAGAAgria DjurförsäkringAhlbins PatentbyråAkzo NobelAlectaAlfa LavalALMEGAALMI Företagspartners StockholmAP-fastigheterApoteketAstra ZenecaBarnens BokklubbBastling & Isaksson AB, AdvokaternaBeck & Sons BokbinderiAB Wilhelm BeckerBEEPBerghs FörlagBeslutsmodellerBokbinderimästareföreningen i StockholmStiftelsen Bokbranschens UnderstödsochUtbildningsfondBonnierföretagenBrandkontoretBusslink i SverigeCarl Lamm ABCarlsberg SverigeStiftelsen H T Cedergrens UppfostringsfondAdvokatfirman Cederquist KBChefsekreterarna StockholmsChristenson AB, AdvokatDometicEkhagastiftelsenElectroluxElektaELFATelefon AB L M EricssonEsselteFABEGEFamiljebostäderFARFAR FÖRLAG ABFarmacihistoriska SällskapetFERA LjuskulturFlood AdvokatbyråFlygarbetsgivarnaFlygtekniska FöreningenFR i Stockholms län ABC E FritzesFylgia AB, AdvokatfirmanFärg- och Lacktekniska FöreningenFöreningen Sveriges SkeppsklarerareFöreningsarkiven i Stockholms länFöreningssparbankenGiertta AB, SilversmedenGrafiska FöretagenGrand Hotel Holdings ABGraphium Norstedts Tryckeri ABGröna Lunds TivoliHald & Tesch BrandHamilton & Co AdvokatbyråHandelsbankenPetrus och Augusta Hedlunds stiftelseHeidelberg SverigeHenkel NordenHufvudstaden ABAdvokatfirma Hägglund & Ramm-Ericsson KBHökerberg & Söderqvist AdvokatbyråLars Hökerberg FörlagICAIFU Utbildnings ABInformationsförlaget HeimdahlsInstitutet för värdering av fastigheterJCDecaux Sverige ABJernhusen ABJohn Mattson Fastighets ABJuridiska BiblioteketJärnhandelns IntresseföreningKinnevik, Industriförvaltnings ABKonstnärernas RiksorganisationKontorstekniska föreningenKooperativa InstitutetKraft SverigeLandshypotekLantbrukarnas Riksförbund LRFLantmännenFastighets AB LincoLindahl HB, AdvokatfirmanLindberg & Saxon HB, AdvokatfirmaSten Lindskog Advokatbyrå HBLivsmedelsföretagenLokaltidningarna Mitt i Stockholm ABIvar Lundh & CoLänsförsäkringar StockholmLänsförsäkringsbolagens ABMagnusson & Wallin AdvokatbyråMannheimer Swartling AdvokatbyråMariebergs ArkivbyråMarkaryds kommun, CentralarkivetMartin Olsson HABMetallgruppen MEGABMQ/Jaller Klädcenter ABNCCNordeaAdvokatfirma Nordia KBNordiska KompanietNordstiernanNordia KB, AdvokatfirmaP A Norstedt & SönerNova AB, AdvokatfirmanNya SällskapetNynäshamns Ångbryggeri,IntresseföreningNynäs PetroleumNäringslivets InformationskonsultSören Karlsson ABOdhner & Co BelysningOsramPackhuslagretPedersen, Advokatfirman HansPlåtslageriernas RiksförbundPocketshopPrimusProcordias PensionsstiftelseProcordias Pensionsstiftelse IIRekolidRoth, Advokatbyrå PeterSackemark AB, AdvokatfirmaSalus AnsvarSand & Grus AB JehanderSandrew Metronome ABScandinavian Airlines System (SAS)SBABSchering-PloughSEBSetterwalls AdvokatbyråSchneidler-företagen ABSirius International Insurance Corp.SITASkandiaSkanskaSkogsindustriernaSkolfastigheter i Stockholm ABSkärgårdens TrafikantföreningSollentuna KommunSparinstitutens PensionskassaSpendrupsSpårvägens IdrottsföreningSthlms Bleck & PlåtslagarmästareföreningStockholm Globe ArenaStockholm SaltsjönStockholms HandelskammareStockholms HantverksföreningStockholms JernkramhandlareföreningStockholms Läns HemslöjdsföreningStockholms NäringslivskontorStockholms StadsmissionStockholmsmässanStokabStoseb, Stor-Stockholms Energi ABStrandberg & Co, AdvokatfirmaStrömma Turism & Sjöfart ABSvala & Söderlund HovmusikhandelSvensk EnergiSvensk FilmindustriSvensk FormSvensk HandelSvensk IndustriföreningSvensk PantbelåningSvenska BankföreningenSvenska BryggareföreningenSvenska FilmklubbenSvensk Handelstidning Justitia ABSvensk-Thailändska FöreningenSvenska HundskyddsföreningenSvenska kyrkans FörsamlingsförbundSvenska SpelSvenska TrävaruproducenterSvenska UppfinnareföreningenSvenskt NäringslivSveriges AdvokatsamfundSveriges Aktiesparares RiksförbundSveriges FörsäkringsförbundSveriges HembygdsförbundSveriges MöbelindustriförbundSveriges SkeppsmäklareSveriges TrähusfabrikanterSystembolagetSYVAB, Sydvästra StockholmsregionensVa-Verks ABSågverkens RiksförbundSällsk. för Folkundervisningens BefrämjandeSällskapet Järn, Maskin, MetallTeknikföretagenTendorf, Advokatfirma ThomasJ H Tidbeck ABTimbroTore UlffTrygg HansaTrygghetsfondenTwilfitUnilever SverigeVattenfallVeteranklubben AlfaB. Wahlströms BokförlagTekn. Dr. Marcus Wallenbergs StiftelseUng FöretagsamhetWennerholm & Öhman KB,AdvokatfirmaWidell AB, Advokat Anna StinaAB P Wikström J:orÅhléns30 företagsminnen 2005;2

Om föreningenFöreningen Stockholms Företagsminnen/Centrum för Näringslivshistoriaär världens största centrum för näringslivshistoria.Bakom bildandet 1974 stod Stockholms Stad, StockholmsHandelskammare samt enskilda företag. Från börjanlåg fokus på Stockholmsregionen, men idag finns företag ochorganisationer från hela Sverige och utlandet bland medlemmarna.Vårt syfte är att bevara och presentera näringslivets historia.Bevarandet innebär att vi hjälper företag och organisationeratt säkerställa historiskt intressant material och ser till att detbevaras på bästa sätt. Presentation innebär att vi hjälper våramedlemmar att använda sin historia i olika former, internt ochexternt. Vi projektleder och genomför researchuppdrag, böcker,utställningar, webb- och multimediaprojekt med mera.En annan viktig uppgift är att bistå forskare, skolor ochallmänhet med research och kunskaper.Idag förvaltar Föreningen Stockholms Företagsminnen/Centrum för Näringslivshistoria mer än 45 000 hyllmeterhistoriskt material, cirka tre miljoner fotografier, 500 000ritningar och runt 10 000 föremål. Mer än 4 000 företag representeraralla storlekar och branscher. Materialet sträcker sig från1700-talet fram till idag. Förutom medlemsföretagens samlingaringår även arkiv från företag som upphört med sin verksamhet.Deponerande företag förblir ägare till sitt material och har fullkontroll över användningen.Föreningen Stockholms Företagsminnen/Centrum för Näringslivshistoriaär en obunden, ideell förening och till störstadelen självfinansierande. Vår årsstämma, där enskilda medlemmaroch företagsmedlemmar deltar, är högsta beslutande organoch utser styrelse.Enligt årsmötesbeslut byter Föreningen Stockholms Företagsminnennamn till Centrum för Näringslivshistoria. Namnbytetskall vara fullt genomfört vid årsskiftet. Det gamla namnetkommer dock att användas till en nystartad lokalförening.Vi ger ut tidskriften Företagsminnen 4 gånger per år samtHågkomster, en serie med källskrifter. Medlemmar i föreningenfår samtliga publikationer utan extra kostnader.Sedan starten 1974 har Företagsminnens styrelse bestått avrepresentanter för både näringsliv och forskning. Vid detta nummersutgivande har styrelsen följande ledamöter och suppleanter:rolf åbjörnssonOrdförandeSetterwalls Advokatbyrålars österlindVice ordförandeStockholms Hantverksföreningbo dambergSandrew Metronome ABbo ekengrenP A Norstedt & Sönerulrica franzénSödersjukhusethans de geerIdé&Norm Hans De Geer ABsusan göhlinbjörn jordellStockholms Stadsarkivanders hallgrenICA-handlarnas Förbundsture perssonStockholms Handelskammareklas råsäterRåsäter Rådgivare ABwalter sköldeforsberit svedbergStockholms Stadsmuseumhans g. svenssonSkandiaann­kristin westerbergAB Svensk FilmindustriKontaktinformationAdressFöreningen Stockholms Företagsminnen/Centrumför NäringslivshistoriaGrindstuvägen 48–50, 167 33 BrommaÖppettiderReception och växel09.00–11.3012.30–16.00Besök enligt överenskommelse.Telefon, och faxVäxel 08-634 99 00Fax 08-634 99 35E-postinfo@foretagsminnen.seWebbplatserwww.foretagsminnen.sewww.naringslivshistoria.seVd, Alexander Husebye, 08-634 99 14alexander.husebye@foretagsminnen.seChef, forskningssekretariatPer Dahl, 08-634 99 13per.dahl@foretagsminnen.seTidskriften Företagsminnens redaktörEdward Blom, 08-634 99 29edward.blom@foretagsminnen.seföretagsminnen 2005;231

32 företagsminnen 2005;2