Ladda ner PDF här - MCraft

goes EnduroTörstig på en riktigt sugande enduroupplevelse? Gör som jag, hängmed Berra Marcusson till Transsylvanien och försök överleva bergsklättringen,de vilda hundarnas hugg och inte minst Greven själv...Av Gunnar Dackevall. Foto: Roger Schederin, Radu Chindris m fl.166 s t o r a m o t o r c y k e l k ata l o g e n 2 0 0 9 s t o r a m o t o r c y k e l k ata l o g e n 2 0 0 9 167

Den hojåkande fotografen Roger Schederin tas om hand av sjuksyster på lasarettet i Sibiu efter en baklängessaltomortalutför en backe. Även om man har bra skydd så går man inte helt säker från skador iden backiga terrängen i Karpaterna. Ovan ser vi början av en två kilometer lång trialsektion upp på bergetNegoui, på 2 500 meters höjd. Snittfarten på väg upp var lägre än en kilometer i timman, nerfartengick betydligt snabbare.Nej, det är inteDraculas slott på kullenbakom de svenskaenduroåkarna; det ärfaktiskt en gammalkyrka från 1200-taletbyggd av de tyskarsom då befolkadestora delar avTranssylvanien.D e n v e r k l i g e G r e v e D r a c u l a , Vlad IIIDracula, skrämde på 1400-talet vettet ur sinafiender genom att påla upp tusentals lik i skogarnautmed de rumänska vägarna.Brad Stokers romanfigur taggade senare upphotbilden genom att flyga runt och suga blod urbefolkningen.600 år senare använder hans landsman SabineBortan en nästan lika skrämmande metodatt testa modet på främlingarna i Karpaternasalpmiljö. Han tar sin KTM 300 EXC och fallerhandlöst nedför kilometerlånga stup som fåräven de mest hårdhudade endurofreaks att meddödsångest i rösten ropa hem efter mamma.Alla hot om vampyrer, rabiessmittade hundar,svartbjörnar och varg som det hade larmats omvar som bortblåsta av den adrenalinrusch detmedför att ladda uppför eller glida utför – på ellervid sidan av hojen – de osannolikt långa ochbranta backarna.Den som har sett något på teve från RedBull’smachotävling Romaniacs har en aning om hurden Transsylvanska terrängen gestaltar sig, menen kamera kan aldrig ge branterna rättvisa.Rumänien är hard core enduro när den är somtuffast.Det var alla i den spretiga grupp av svenskaentusiaster på olika nivåer som hade samlats iSibiu ense om. Det var Bertil ”Berra” Marcusson,en av världens gladaste hojåkande optimister,som hade dragit ihop ett gäng riskvilliga endurofreakspå vad han kallade ”rekognoscering avDracula Tour”.Just rekningsmomentet medförde att manfick vara beredd på det mesta; allting var otestat,men genom att Berra tog hjälp av Sibius mestrutinerade guide på endurohoj – nämnde SabineBortan – så kändes ändå inte projektet helt uppei det blå.Sabine tillhörde tidigare eliten i rumänsk endurooch var med i arbetet med banläggningenav den fyra dagar långa Romaniacs-tävlingen,så det är ingen överdrift att påstå att han kanterrängen. Nästan varje kvadratmeter i en radieav fem mil från Sibiu känner han som sin egenbakgård.Därmed blir det gott flyt i körningen och hyfsatmed variation – någon slätmark finns knapptatt uppbringa i Karpaterna.Rumänien är liksom sina östliga grannar iEuropa ett land stadd i mycket snabb förändring,med byggen i gång överallt och en tydlig västligorientering av utbudet. Sibius gamla medeltidastadskärna – byggd av tyskar på 1500-talet – ärutsökt fint renoverad och den höga bergsluftenär klar och ren – liksom vattnet, som kan drickasdirekt i kranen.Men privatiseringen av landområdena harännu inte slagit igenom fullt ut, utan det mestaav skogs- och åkermarken ägs kollektivt avkommunens invånare. Det betyder att staket ochavgränsningar är sällsynta (och att kreaturendrar omkring fritt på gator och torg) och att detsaknas regelverk för hur man får köra motorfordoni naturen.Med andra ord: Fritt fram, så långt samvetettillåter!Lokalbefolkningen verkar i alla fall gillasällskapet av ett dussintal fyrtaktsstånkor (ochen tvåtaktare) som drar förbi över de böljandeängderna och vinkar alltid glatt, vilket faktisktäven gäller de fåraherdar med sina flockar manpasserar – i alla fall så länge man smyger förbioch inte skrämmer upp fåren i onödan.Sökandet efter Dracula var förgäves, mengraven till vänster såg lovande ut.Rumänerna själva fnyser mest åt dengamla skrönan. De lättklädda herrarna tillhöger inväntar en försenad följebil och litetorra kläder. Och kossan nedan är helt ointresseradav fyrtaktsstånkor, tycks det.168 s t o r a m o t o r c y k e l k ata l o g e n 2 0 0 9s t o r a m o t o r c y k e l k ata l o g e n 2 0 0 9 169

Blå himmel tycks vara obligatoriskti Karpaterna. Sibiu är på sammabreddgrad som Norditalien.R ä t t g r e j o rStålmannen Viking (jo, han heterfaktiskt så) på stora bilden intillkörde med framgång en HondaXR 650 R under vår femdagarsturi Karpaterna. Men det var definitivtatt släpa runt på onödigt storthandikapp i form av extra vikt.Hondan väger minst 25 kilo mer änen renodlad endurohoj, och det ärmycket extra vikt som skall upp ochner för varje stigning.Turledaren Berra Marcusson hyrut Honda 450 som passar perfekt idenna terräng, men självklart gårdet fint med vilken modern endurohojsom helst, även 250:or.Den lokale guiden Sabin Bortanhade bytt ut sin KTM 525 mot entvåtakts KTM 300. Hojens låga viktoch fina bottendrag gjorde att dentog sig fram överallt. Eller så var detföraren som var ett strå vassare...170 s t o r a m o t o r c y k e l k ata l o g e n 2 0 0 9s t o r a m o t o r c y k e l k ata l o g e n 2 0 0 9 171

Karpaterna är ettparadis inte bara förde renodlade endurofansen.Även grusvägsmatadorernaharnästan obegränsademöjligheter att hittafina sträckor somslingrar sig upp- ochnedför bergssidorna.Hästar blandas medmoderna traktorer ijord- och skogsbruket– Transsylvanien är kontrasternasrikeDen första dagens ”enkla” uppladdning,genom de i höstfärger underbart vackert måladebokskogarna och över de friskt mörkgröna ängarna,skördade direkt två offer: ett mänskligt ochett maskinellt. Den första dagen rensar normaltut dom som är överladdade eller rentav oladdaderent konditionsmässigt, och här hjälpte backarnatill att snabbt skilja agnarna från vetet.En baklängesvolt nedför en backe flyttadeRogges axel ur position, och en av de minst100 000 kala bokstammarna i området gjordeguleböj av Dennys gaffel och framhjul.Medan sjukhuset hjälpte till att fixera Roggesaxel fick Dennys Husabergare en ny framdel frånen av Sabines KTM-hojar.Övriga gänget fortsatte att värma upp ibackarna; ibland liggande i högar med skitensprutande kors och tvärs från ilsket spinnandecrossdäck, ibland beundrande de små byar somkorsades, med alla glada barn som ville ”ge enfemma” med sina utsträckta armar.Idel skratt, en bakhjulsrepa utlöser stora ovationeri form av skrik och applåder, till och medde små krumma gummorna visar ett tandlöstgrin när en kortslagig 450:a varvar ur mellan desmå husen.Vi ser inga vitlöksstockar men väl kors på deallra flesta husgavlar.Inte, visar det sig, för att skrämma bortGreven, utan snarare för att visa angripare attman är kristna och därmed åtminstone bordeskonas av de likasinnade. Det här är delar avEuropa som under många hundra år var utsattaför attacker från det Osmanska riket (som hadesitt centrum i Konstantinopel, eller nuvarandeIstanbul i Turkiet), och just den gamle äkta greveDracula gjorde sig känd vida omkring för attframgångsrikt skrämma angriparna med renaskräckfilmsmetoderna (han lär bland annat hatvingat fångarna att äta upp sina egna kroppsdelar,och man börjar ana var Stephen King har fåttsin inspiration ifrån).Annars är Dracula – i Brad Stokers tappning– ingen stor artikel i Transsylvanien. Nästan vilketvästland som helst hade för länge sedan försöktslå mynt av hypen kring greven, men här synsinte en liten vimpel ens – och ännu mindre någotslott med rätt atmosfär. Det får man uppsöka iandra delar av landet, där man tycks vara merintresserade av att hålla både originalhistorienoch Stokers fiktion levande.172 s t o r a m o t o r c y k e l k ata l o g e n 2 0 0 9s t o r a m o t o r c y k e l k ata l o g e n 2 0 0 9 173

Rumänien erbjuderunika möjligheter tillfriåkning i riktig alpmiljö.Svårighetsgradenväljer man själv.Den rumänske guiden Sabine Bortan stegradesvårighetsgraden för det svenska gänget tillalla var nöjda – och slutkörda!G l a d a g u t e nGotlänningen Bertil ”Berra” Marcusson,med ett par Paris-Dakartävlingarunder bältet, arrangeraräventyrsresor genom sitt företagMcraft. Normalt styrs kosan tillMarocko eller Island (se reportagei MC-Katalogen 2007), men i årgjorde han sitt första arrangemangtill Rumänien och Karpaternas fantastiskabergsmassiv. Till skillnadfrån de relativt lättåkta betingelsernai Afrika och på Island erbjudshär möjligheter till betydligt tuffareendurokörning som tillfredställeräven tävlingsåkarna.Om och när Berra arrangerar nästaRumänienresa kommer informationpå hans hemsida www.mcraft.se Arrangemanget kostar knappt20 000 kronor, exklusive flyg t.o.r.Tänk bara att slå upp ett Draculaland iDisneystuk här – vilken underbar turistfälla detskulle kunna bli – och lönsam!Nu kunde vi istället njuta av nästan total avsaknadav turister i en landsbygdsmiljö som togoss 50 år tillbaka i tiden. Skogs- och åkerbruketbedrivs fortfarande till stor del med häst i etttempo som får oss västlänningar att reflekteraöver vårt eget snabbt snurrande ekorrhjul.Berra Marcusson hade varit följekarl heladagen och tog ut sin frustration genom att gesig på den sista etappen i årets Romaniacs, somslutade nästan vertikalt på en bergstopp. Barafem av de knappa 30 förare som genomfördehela racet lyckades ta sig upp, men Berra fixadedet redan på andra försöket med ett enda stortgarv i ansiktet.Dagen blev därmed perfekt även för dengamle Paris-Dakar-räven.Vi återvände till hotellet strax utanför Sibiumed blandade känslor.Det hade varit riktigt tuff och kul endurokörningi en miljö så vacker att man fick ont iögonen, men vad skulle resten av veckan bjuda?Som hobbyåkare med kontorsben fanns det kanskefog för en viss oro när Sabine indikerade attdet skulle bli lite svårare under morgondagen.Vi lämnade Sibiu bakom oss dag två ochpackade följebilen – Berras salta sexhjuligaterrängbil TG20 –för en tredagarsresa i bergen.Medan temperaturen i mitten av oktober pendlademellan 15 och 20 sköna grader utlovades detbetydligt kyligare luft högre upp, och dessutomsnö. Två veckor tidigare, i slutet av september,hade det nämligen snöat ett par dagar, och påhöjder över 1 500 meter låg snön kvar i norrsluttningarna.Vi siktade mot de rumänska Karpaternas nästhögsta topp, Negoui på 2 500 meters höjd, ochen fjällstuga som bara kunde nås via en litenhikingstig – eller helikopter. Nu var det meningenatt vi skulle prova om man kunde köra hoj helavägen upp. Sabine valde en lätt uppladdninginnan klättringen, med några fina flodpassager,som för att invagga oss i en känsla av kontroll.Den känslan upphörde helt när vi nådde börjanav stigen upp till Negoui, som inte var någonstig i vanlig mening utan snarare en lämpligsektion i en VM-deltävling i trial. Spåret var brantoch stenigt, och på ena sidan löpte man helatiden risken att göra en frifallsövning några tiotalmeter nedför.Två av oss 50-plusare beslöt oss för att sparavåra krafter till kommande dagar och vändetillbaka till hotellet och Sibiu. Det var ett beslutsom vi i solstolarna utanför hotellet med varsinöl i handen kunde känna oss extra tillfredställdamed när ett SMS dök upp som konstaterade attBerra och gänget hade kommit halvvägs eftermer än en timmes bärande och släpande uppförstigen. Efter ytterligare en timme kom ett meddelandeom att man var uppe, efter två kilometersklättrande som tog två och en halv timme...Ändå infann sig ett moment av ånger när viträffade klättrarna igen vid lunchtid dagen därpå.Känslan av att komma upp över trädgränsen;omgiven av bergstopparna åt alla håll, var lätt attavundas.Utflykten hade dock kostat lite sveda ochvärk. Tre av killarna var magsjuka efter att ha ätiten inte helt fräsch grönsakssoppa i toppstugan.Soppa tycks vara en standardingrediens i varjerumänsk måltid.Hasse hade oturligen blivit hundbiten ochbehövde motgift för att slippa risken att bli smittadav rabies, som är ganska utbredd bland deotaliga kringstrykande hundarna i Rumänien.Därmed stod näste svensk i kön på akuten iSibius något ångestbetonade lasarett, som dockpiggades upp en smula av den vänliga och proffsigapersonalen.Färden gick vidare till en bergsby sydväst omSibiu, och vår guide Sabine försökte genskjutapå en gammal stig över en bergskam. Här varinte stenarna några problem, men väl alla vindfällensom skulle rundas. När vi hade nått nästanhela vägen upp var det tvärstopp och omöljigtatt komma fram, och vi fick lite nedslagna ta osstillbaka samma väg och köra runt berget istället.Omvägen var dock inte fy skam: en fantastiskgrusväg med sandunderlag som slingrade signer genom en dalgång gav upphov till lite tajtracing och en massa garv.Precis som hojåkning skall vara, alltså.Med fräscha hojar rakt igenom drogs aldrigtempot ner på grund av maskintrassel (och baraen punktering på fem dagar och fjorton hojar!),men det var lite sämre beställt med den till åldernkomna terrängbilen som skulle möta upp vidnatthärberget. Middagen fick intas i handdukaroch gamla underställ, vilket borde ha kunnatmuntra upp övriga gäster om det hade funnitsnågra. Vi var långt ifrån de få turiststråk somkorsar Karpaterna.På 1960-talet var det troligen mer liv i luckan,eftersom den forne och avskydde diktatornCeausescu lät bygga en grotesk betongkolossi byn, för att ge sina partikamrater möjlighet tillatt insupa lite frisk bergsluft och stillhet. Intill degamla träkåkarna i byn ser bygget helt malplaceratut.Däremot syns inte mycket spår av Ceausescusgamla fruktade säkerhetspolis Securitatelängre, utom vid ett dammbygge i närheten därtre man bevakade oss noga och avstyrde varjeförsök till fotografering. Uniformerna var misstänktlika Securitates gamla stass.Fjärde dagen blev lång och tuff, särskilt fördet lilla gäng som laddade för att ta sig över ensnöklädd bergskam. Vi andra var roade åskådarenär ett halvdussin hårdingar med Berra i spetsengjorde ett tappert försök att forcera snömassorna.Även utan snö var det halt; tidvis låg vi i högarutmed branterna men som tur var ramlade vi oftastmjukt. Själv räknade jag till sex egna vurporinom en och samma timme, och då börjar mannästan längta efter stödhjul.Sista dagen började gruppen visa prov påkrackelering. Hälften ägnade sig åt en lättarefotosession medan de som fortfarande hade litekrafter kvar togs ut på en hårig resa med Sabine.En efter en försvann dom, tills bara Sabinevar kvar i spåret – skrattande åt de frustandesvenskarna.Nog suger Rumänien blodet ur en alltid.Vi skandinaver brukar inre rygga för lite snö, men här blev det bara brantare och brantare, och mer snö ju längre upp vi kom. Här stannarPigge, Timmy och Mange för en liten överläggning: kommer vi upp, och om vi gör det, hur mycket snö finns det på nordsidan?Om man bara vill, så kommer man alltid fram på en motorcykel. Särskilt om man hjälps åt allihopa och bär och drar.174 s t o r a m o t o r c y k e l k ata l o g e n 2 0 0 9 s t o r a m o t o r c y k e l k ata l o g e n 2 0 0 9 175

Fem dagar på endurohoj iTranssylvanien är härligkörning genom underbartvackra bokskogar, korsandeav diverse vattendrag(med illa dolda förväntningarhos färdkamraternaom att få se ettrejält magplask) och lyckanav att kastas av hojenjust där det är som mjukastoch skönast i detvarma gräset.176 s t o r a m o t o r c y k e l k ata l o g e n 2 0 0 9 s t o r a m o t o r c y k e l k ata l o g e n 2 0 0 9 177