31.07.2015 Views

Ladda ner - Centrum för Näringslivshistoria

Ladda ner - Centrum för Näringslivshistoria

Ladda ner - Centrum för Näringslivshistoria

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

tidskrift frånföreningenstockholmsföretagsminnenno. 2004;3företagsminnen#3Stockholms Företagsminnen30 år!Företagsledare, forskare, politiker &journalister om näringslivshistoriaNy roman i företagsmiljö


LedareFöreningen Stockholms Företagsminnens mission är attta hand om våra medlemmars historia, att bevara och attpresentera den – från de äldsta företagen, grundade på 1700-talet, till de yngsta. Våra medlemmars historia är det materialvi ständigt har framför oss, på skrivbord, i hyllor, i skannraroch på skärmar – för att inte tala om i våra huvuden. Våregen historia är mindre påtagligt närvarande. Med handenpå hjärtat, vårt eget arkiv är faktiskt inte det elegantast förtecknadeav de tusentals som ryms inom våra murar ...Men, för att dra en parallell: en bokföringsbyrå, vars huvudsakligauppgift det är att sköta sina kunders räkenskaper, kanför den skull inte underlåta att bokföra sina egna transaktio<strong>ner</strong>.Och inte heller Stockholms Företagsminnen kan överleva utankunskap om sin historia. Om vi har våra medlemmars historiai huvudet, så har vi vår egen historia i ryggraden. Den hjälpeross att förstå riktningen på vår verksamhet, där sitter målen,erfarenheten, metoderna och mycket av drivkraften.Den 6 november i år var det 30 år sedan Föreningen StockholmsFöretagsminnen bildades. Under de åren har verksamhetenprövat många olika vägar, vad gäller omfattning, produkter,metoder, geografisk utbredning och personal. Självbildenhos anställda och medlemmar har växlat. Om detta kan Niläsa i Anders Johnsons krönika över våra 30 år, och om dettavittnar de kraftiga svängningarna i presentatio<strong>ner</strong>na underrubriken Statistik. Trots detta har syftesparagrafen i våra stadgarstått sig. Fortfarande är vårt mål att bevara och presenteranäringslivets historia i form av dokument, bilder och föremål.I detta extratjocka nummer berättar representanter frånflera av våra medlemmar om hur de har upplevt StockholmsFöretagsminnens arbete med deras historia genom åren.Andra som ger sin bild av oss och våra samlingar är företrädareför Stockholms län, den akademiska världen ochmassmedierna. Dessutom har vi intervjuer med två viktigaperso<strong>ner</strong> i Stockholms Företagsminnens utveckling.Två texter som närmast kan kategoriseras som debattartiklar:Jan Björklund om urholkningen av historieämnet ivåra skolor och Leif Gidlöf om Stockholms Företagsminnensframtid. Naturligtvis ingår även ett flertal vanliga, företagshistoriskaartiklar. Läs t.ex. om den kvinnliga pionjärenLil Karhola-Wettergren, Hur McDonald’s kom till Sverige,körsnärsfamiljen Zamore, blomsterföretaget Interflora,Mjölkpropagandan och Hotell Reisen!Något som sticker ut lite extra är en essay av MatsGellerfelt om den svenske direktörens (bristande) stil, samtett utdrag ur Torbjörn Elenskys kommande roman Viskleken.God läsning!Edward Blom, redaktörUr innehålletStockholms Företagsminnen 30 år! 6Tillbakablickar och framåtblickar.En fråga om stil! 26Den svenske direktörens (brist på) stilnagelfars. | mats gellerfeltVarför näringslivshistoria? 29Företagsledare, forskare, journalister och andra omvarför näringslivshistoria.Hos cyberrymdens Knoll och Tott 44Vi publicerar utdrag ur en ny roman av Torbjörn Elensky.Lill Karhola Wettergren 46En kvinnlig pionjär som brukspatron ochstyrelseproffs | lena svanbergMåltiden som förändrade Sverige 60Intervju med Paul Lederhausen | pontus staunstrupRecension 65Ett nytt standardverk i handelns historia.kenth hermanssonOmslagets framsida: Holger Larde vid AGA:s glassliperiförevisar ett astronomiskt objektivprisma slipat för observatorieti Saltsjöbaden. Ur AGA:s bildarkiv hos StockholmsFöretagsminnen.Omslagets baksida: Reklam för glödlampstillverkaren Osramsbillampor, 1950-tal. Ur Osrams bildarkiv hos StockholmsFöretagsminnen.Ansvarig utgivare: Alexander Husebye, tel. 08-634 99 14alexander.husebye@foretagsminnen.seRedaktör: Edward Blom, tel. 08-634 99 29edward.blom@foretagsminnen.seMedarbetare, bilder: Anders GidlöfLayout: Matts Hildén, Silvia Media AB, matts@silviamedia.seRepro och tryck: AB Sandvikens TryckeriBildåtergivning: Observera att fotografiska bilder och faksimil isvartvitt-blått tryck inte alltid återger originalens korrekta färger.Prenumeration: Företagsminnen utkommer årligen med 4nummer, som erhålles genom medlemskap i FöreningenStockholms Företagsminnen. Årsavgiften för privatmedlemmarär 200 kr, vilken insättes på pg 98264-5, märk insättningen”medlemskap”. Företag som önskar bli medlemmar ombeskontakta Stockholms Företagsminnen. Detsamma gällerbiblio tek och institutio<strong>ner</strong> som önskar tidskriften.Manus: Manuskript till Företagsminnen mottages tacksamtav redaktionen; artiklar skall ej överskrida 8 500 tecken, skrivinstruktio<strong>ner</strong>kan beställas. Arvode utgår ej i annan form änfriexemplar av tidskriften.ISSN: 1101-74732 företagsminnen 2004;3


möjligheter för företag att bygga upp sin företagskultur, sitt va-rumärke och sin identitet på ett sätt sombidrager till att företaget blir den konkurrenskraftigaaktör på marknadensom gör detsamma till en värdefulllänk i det närings liv som skallbygga landets välfärd.krönikan | rolf åbjörnssonSåsom i en spegelstockholms företagsminnen samlar in och arkiverarföretagens bokföring, affärshandlingar och andra dokumentävensom fotografier. Är detta en meningsfull och samhällsnyttigverksamhet? Det låter som en ganska kameral och aktuariellverksamhet präglad av damm och spindelväv snarare änspänning, dramatik och framtidsvision. Så är det emellertidinte. Snarare är det så, att Stockholms Företagsminnen samlarett hav av händelser ur vilket man kan håva in byggstenar tillen företagskultur som kan skapa framtida giganter inom näringslivet,som är den absoluta förutsättningen för att etableraett samhälle som kan trygga vård, skola och omsorg och andraomistliga värden.Vi lever i en tid som domi<strong>ner</strong>as av materiella värden. Enupplysningstid genomlyst av rationalitet och förnuft. Ändåkan den skarpsynte och lyhörde – i det värdevakuum somuppstått framförallt på grund av kyrkornas kollaps – skönjaett sug efter immateriella värden. Modern forskning inomnationalekonomin visar också att grunden för ett samhällesframgång inte ligger i tillgången av reala värden som skog,malm och andra naturtillgångar utan i hur landet utvecklatsina institutionella värden. Dessa värden är de regelverk somutvecklats för mänsklig kommunikation och samverkan. Härinryms landets rättsordning, valutasystem och andra fenomensom bidrager till stabilitet och förutsägbarhet. Med sådanainstitutio<strong>ner</strong> skapas ett gott investeringsklimat som medverkartill ekonomisk utveckling och välstånd. Tänk på handslagetsom avtalsmekanism jämfört med dagens anglosaxiska transaktionsekonomisom håller på att bedöva den ekonomiskautvecklingen i västerlandet.Historien främjar framtidenGoda institutionella mellanhavanden byggs inte upp utanatt man tillgodogör sig sin historia. Hjulet skall inte behövauppfinnas igen. Lärdomar av gamla misstag skall förädla nuet.Tidigare hjältedåd skall också inspirera till framtida bedrifter.Nuet är en spegel av vår historia som reflekteras in i framtiden.Som gammal insolvenspraktiker (en person som arbetarmed konkurs- och företagsrekonstruktion) har jag slagits avhur det i lilla Sverige utvecklas fullständigt olika företagskultureri skilda företag och vilken oerhörd kraft det ligger i detföretag som fått hela sin organisation att arbeta idogt mot ettgemensamt mål i en anda av solidaritet och oegennytta. Detmärkliga är att det osjälviska arbetet oftast på lite sikt är detsom ger den största ekonomiska nyttan och bästa självkänslan.Stockholms Företagsminnens verksamhet skapar alltsårolf åbjörnsson ärStock holms Företagsminnensordförande. Han är verksamsom advokat (delägare) vidadvokatbyrån Setterwalls ochsitter i INSOL Europes styrelse.Han är även f.d. riksdagsman.företagsminnen 2004;33


Varför närings livshistoria?När vi spio<strong>ner</strong>ade på EricssonUtrustad med kikare och barnets dristighet gjorde Stockholms Företagsminnens vd intrång påEricssons anläggning i Hägersten. Sedermera blev det istället dess arkiv som tilldrog sig intresset.Här utvecklar han tretton teser för företag att använda historia. | alexander husebyevi var två pojkar i tioårsåldern somspio<strong>ner</strong>ade på Ericsson. På en bergknallehögst uppe på Hägerstensåsen låg vidolda av buskar och träd. Vi registrerademed hjälp av kikare allt som händebland de stora husen på Telefonplan.Vilka länders flaggor som hissats vidhuvudkontorets entré, märket på de storamörka limousi<strong>ner</strong> som kördes fram medsina högt uppsatta passagerare och myllretav perso<strong>ner</strong> som drog in och ut frånområdet. Vi gjorde väl även intrång enoch annan gång. Via hål i stängslet. Medrisk för bli upptäckta av vakterna ochderas hundar lyfte vi på presenningar ochkikade i lårar.Störst av allt var i alla fall när vi – ilegal ordning – fick följa med föräldrarnapå julfest och se kolossen från insidan, fördet mesta personalmatsalen utsmyckadi glitter och julrött och med förväntansfullabarn huller om buller med jultomtar,arbetare, ingenjörer och företagsledare.Det fanns med andra ord ett sugi allt som utspelades i LM-staden.De stora byggnaderna representeradeden stora världen där de låg – mitt ifolkhemmets idyll med huslängor, egnahemsbyggenoch välordnade parkeroch trädgårdsområden. En dröm församhällspla<strong>ner</strong>are som gått i uppfyllelse.Väl anlagd och med en svårslagenförening av nytta och nöje, arbete ochfritid, bildning och andra glädjeämnen.Ett nytt äventyrPojkstrecken blir senare till den därkänslan av äventyr som man tar medsig som vuxen. Lite avlägsen men lättigenkännbar. För mig var det därför enmycket speciell känsla då jag trettio årsenare stod i ett mottagningsrum i kontorsbyggnadensdirektionsvåning ochtittade tillbaka på bergknallen genomett fönster. Vad liten den hade blivit!Skälet till att jag stod där på direktionsvåningenvar nu inte ett avancemanginom världsföretaget. Det var ettannat äventyr som inleddes. FöreningenStockholms Företagsminnen hade fåttuppdraget att presentera Ericssonshistoria i interaktiv form på en dvdskivaoch det var nu dags att dra igångprojektet.The Ericsson Files startade en nyresa för den då tjugofemåriga ideellaföreningen. En sådan där resa där måletständigt flyttar framåt och där manhamnar på nya vägar – och även ett ochannat stickspår. Men viktigast av allt,vägen bär mot ett nyvaknat intresse förnäringslivets historia.StockholmsFöretagsminnens 13 teserNu fyller Stockholms Företagsminnentrettio år och vi står i centrum av etttrendbrott. Vi ser hur historia mer ochmer integreras på företagen; i management,personalfrågor, affärsmålsarbete,marknadsföring och försäljning. Dethär är en del av våra erfarenheter:1. historia är rörelse framåt!Inget är stillastående, allra minst ettföretags historia. Historia står medandra ord inte i vägen för att blickaframåt. Tvärtom förbättrar historiasikten och får oss att reflektera bättre.2. historia väcker känslor! Vimöter leenden och suckar, skratt ochgråt, uppsluppenhet och allvar när viberättar historia för företagets anställda.Man kän<strong>ner</strong> igen sig i berättelser omkollegor, dråpliga händelser, succéernaoch deras motsatser.3. historia är livsstil! Även blandde företag som inte bevarar sin historiafinns de som ändå lever den, varjestund. Kultur, outtalade och uttaladeregler och beteenden som t.ex. gårtillbaka på egenskaper hos grundaren.Eller för den delen egenheter som mantillskriver denne.4. historia ökar nyfikenhet! Detfinns något magiskt med att glänta pådörren och låta människor ”känna” lite påhistoria. Vd:ar, personalchefer, marknadsansvarigaoch alla andra som besöker ossfår något förklarat i blicken när de mötersitt företags historia – det klickar alltid!Funnes möjligheten så skulle några avSveriges mest kvalificerade företagsperso<strong>ner</strong>ta retreat bland originalhandlingar,bilder, reklam och annat ... inte räknat itimmar utan i dagar!5. historia ger sammanhang! Detär ett alldeles mänskligt drag att sökasammanhang. Det stannar inte utanförentrén till jobbet. Tvärtom, påarbets platsen florerar berättelserna!Överallt, på rummen, i e-posten ochvid kaffeapparaten. Men vardagen ocharbetsuppgifterna vin<strong>ner</strong> ännu mer påatt det finns plattformar för dessaberättelser. Det kan räcka långt meden genealogi eller en enkel historisktidslinje.6. historia ger trovärdighet! Jagoch mina medarbetare jobbar som bästnär vi visar att företagets historia inte ären rät linje utan snarare tvärtom. Full avutvecklingar, förvecklingar, omstarter,nysatsningar och ett och annat lik igarderoben! Historien är ju som livetsjälvt! Att erkänna och utnyttja dettafaktum ger trovärdighet.7. historia ger tröst! Senastefusionen eller krisen med stort K frestarpå. Visst är det så, men samtidigt harvåra medlemsföretag med ett par år pånacken gått igenom sådana situatio<strong>ner</strong>tidigare. Om inte skulle de kanske intefinnas kvar. Det är slående hur användbarhistoria är i kniviga situatio<strong>ner</strong>. Närmycket står på spel och <strong>ner</strong>verna kännsutanpå kan rätt exempel hämtat ur företagetsöverlevnadshistoria ge perspektivoch öka beredskapen för förändringar.4 företagsminnen 2004;3


Ny bildNattlig vy över Ericssons anläggningar vid Telefonplan. Bergknallen som artikelförfattaren spio<strong>ner</strong>ade från, skymtar i bakgrunden.Bilden är en s.k. rendering av Ralph Lysell. Ur Ericssons bildarkiv hos Stockholms Företagsminnen.8. historia förbättrar arbetsplatser!Ett urval historia gör denfysiska miljön på arbetsplatsen mermeningsfull. Det handlar inte baraom guldinramade direktörer, utan omatt reproducera reklam, rama in förstafakturan eller ta fram ett par loggor sommotiv på musmattor! Det låter trivialtmen det fungerar! Och det minskartristessen med de allestädes närvarandelingonbergen av Reuterswärd eller affischernafrån museer. Och, varför intedöpa om fikahörnan och konferensrummenefter perso<strong>ner</strong>, produkter, marknaderistället för lite trubbiga SRT 732!9. historia gör arbetsgivare intressantare!En arbetsgivare som använderhistoria – inte som nostalgi utansom ett framåtsyftande grepp – förenar.Man allierar yrkesgrupper med företagetsidé och man kan vinna över detvivlare som finns i alla organisatio<strong>ner</strong>.Historia fungerar som lägerelden därman gräver <strong>ner</strong> konflikter och enas omvärden bortom vardagens konflikter.10. historia ger goodwill! Att geav företagets historia till skolan, att varage<strong>ner</strong>ös mot forskare ger gott anseende.Att kunna ge snabb information tillmedia ger respekt. Jag har träffattillräckligt många lärare och elever,vars ögon lyser av intresse och därinspirationen toppas av glädje, för attförstå att här bygger vi förståelse ochintresse för företagandets villkor.11. marknaden är full av historiemedvetnakonkurrenter! Deflesta svenska företag som kommer ikontakt med utländska kunder, part<strong>ner</strong>soch konkurrenter märker förr ellersenare att historia spelar roll för dessa.Historia gör skillnad. Man är stolt översitt trackrecord och använder mer ellermindre subtila medel för att utryckadetta. Traditionsbärare eller förnyarespelar ingen roll. Historie medvetandeger säkerhet i uppträdandet!12. historia fördjupar varu märket!En sanning som många varumärkeskonsultersäljer dyrt. Kundtrohet,kvalitet, fokus på ursprung är några avvarumärkesvårdens nyckelbegrepp sominnehåller historia. Närmaste handbokger besked. Varumärkesstrategerna äreniga om att ursprunget och historienblir allt viktigare, globalt och lokalt. Påsenare tid kan vi se skillnaderna i hurVolvos och Saabs ägare vårdar respektivevarumärke.13. historia är billigt! I sin renasteform räcker en kaffekopp och ett parminuters arbetstid för att hålla igångberättelserna. Men även StockholmsFöretagsminnens mer kvalificeradeprodukter tävlar bra med PR-byråernassnabbsmälta tjänster – framför allt jobbarvi källkritiskt och med längre hållbarhet.Inga dåliga erfarenheter för att vara entrettioåring! Och vägen har inte barakantats av produkter och tjänster. Erfarenheternahar även gett nya alliansermellan näringsliv, skola och forskning.Slutligen, erfarenheterna har ävenen annan innebörd för mig personligen.Jag har varit vd för verksamheteni snart sju år, men det känns inte värreän att den där bergknallen finns kvar.Det är fortfarande lika roligt att lockaupp medarbetare och nyblivna kunder,utrusta dem med kikare, hitta upptäckarglädjenoch sätta igång äventyret.Igen, igen och igen!alexander husebye är FöreningenStockholms Företagsminnens vd.företagsminnen 2004;35


stockholms företagsminnen 30 år!text: anders johnson. Om dimmanlåg tät över Stockholm den 6 november1974 förtäljer tyvärr inte historien. Menklockan 15 den dagen samlades i allahändelser 15 perso<strong>ner</strong> i Filmsalen påStockholms Stadsmuseum. Avsikten varatt konstituera Föreningen StockholmsFöretagsminnen.Mötet leddes av Georg Svensson,ett av de stora namnen på Albert Bonniersförlag, bland annat som vice vd1953–1971. Han hade även varit huvudredaktörför Bonniers Litterära Magasinoch skrivit flera böcker om författareoch förlagsvärld. Svensson var en av tillskyndarnabakom föreningens bildandeoch han skulle bli dess förste ordförande.Hans stora kontaktnät och förtroendei näringslivet var till stor nytta för föreningen.Som förlagsman insåg hanockså arkivens möjligheter att kommatill praktisk nytta: ”Ur arkiv måste detkomma fram böcker”, hävdade Svensson.Men låt oss ta historien från början.Den som mest av allt kan betecknas somfadder till Stockholms Företags minnenvar den dynamiske och initiativrike stadsarkivarienSven Olsson. Han hade tidigarevarit verksam i Väst manland, ett länmed många anrika företag, och där stöttpå gamla företagsarkiv både i översvämmadegruvhål och som madrassfyllning.Nu ville Olsson rädda företagsminneni Stockholm från förstörelse, helst i formerdär näringslivet aktivt medverkade.Han tog därför kontakt med arkivnämndensordförande, kulturborgarrådet NilsHallerby (fp), som gav sitt stöd till Olssonsförslag. En tredje nyckelperson varLars Bergstig, tidigare borgarrådssekreteraretill Hallerby men nu biträdande direktörpå Stockholms Handelskammare.UppropOlssons kontaktarbete ledde till att LarsAlmström, vice vd på Handelskammaren,inbjöd ledande företrädare för stadenoch landstinget, liksom riksarkivarien,till ett möte den 7 november 1972.Vid mötet beslöts att göra ett upprop tillnäringslivsorganisatio<strong>ner</strong> och företag föratt utröna intresset för en arkivdepå.Uppropet resulterade i att en arbetsgruppbildades. Den konstituerade sig interimistisktsom Föreningen StockholmsFöretagsminnen den 19 februari 1973med Sven Olsson som ordförande ochLars Bergstig som sekreterare. Under dentid interimsstyrelsen arbetade övergickordförandeskapet till Georg Svensson.Förvara, vårda, presentera ...Bergstig var sekreterare på det konstituerandemötet i november, invaldes somsuppleant i styrelsen och utsågs sedantill styrelsens sekreterare. Han kom, liksomHallerby, senare att bli ordförandei föreningen. Det var Bergstig somskrev de stadgar som antogs och somhade följande ändamålsparagraf:Föreningen har till ändamål attomhänderta, förvara, vårda, bearbetaoch presentera handlingar, bilder ochföremål från företag, organisatio<strong>ner</strong>och enskilda med anknytning tillStockholms läns näringsliv samt – förså vitt ej deponenten annorlunda6 företagsminnen 2004;3


Reklambroschyr från föreningens första år som tar utgångspunkt i företagens behov av att bli av med ”arkivproblemet”.Ur Stockholms Företagsminnens arkiv.bestämmer – hålla samlingarna tillgängligaför deponenter, forskare ochandra intresserade. Föreningen bedriveräven konsulterande verksamhetinom sitt intresseområde.Vidare heter det i stadgarna:Föreningen skall i samverkan meddet allmänna anskaffa, iordningställaoch utrusta institutionslokaler så beskaffade,att däri kan dels expo<strong>ner</strong>asautentisk äldre industrimiljö samtbilder och föremål från skilda sidor avföretagslivet i Stockholm och länet, delsförvaras sådana handlingar och föremålsom medlemmarna kan önska därnedsätta eller som av föreningen eljestkan tillvaratas, t.ex. efter upphördaoch upphörande företag.StartenStockholms Företagsminnen var underden första tiden en mycket liten organisation.Arkivmaterialet förvarades iStockholms stadsarkiv medan Handelskammarenansvarade för administrationen.Det löpande arbetet leddes av ett arbetsutskottsom bestod av Georg Svensson,Sven Olsson och Lars Bergstig. Deträffades ofta vid arbetsluncher på Operakällaren,tillställningar som utgjorde enangenäm och väl tilltagen blandning avmat, dryck, bildning och kultur.Historikern Uno Gustafson anställdespå halvtid 1976. Först omfattadeanställningen bara ett kvartal och hanshuvuduppgift var att värva medlemmartill föreningen. Värvandet gick bra ochde influtna medlemsavgifterna gjorde attGustafsons anställning kunde förlängas.”Man blev väl mottagen, men föratt få kunder fick man ligga i”, berättarGustafson. Många räddningsaktio<strong>ner</strong>gjordes i sista stund. Sporrongs arkivhämtades exempelvis i panncentralenstrax innan det skulle bli föda åt pannan.Gustafson var också kunnig och engageraddå det gällde arbetsmarknadspolitiskastödåtgärder, vilket var en av anledningarnatill att föreningen 1976 börjaderekrytera lönebidragsanställda. Åretdärpå efterträddes Gustafson av EvaWohlin på föreningens halvtidstjänst ochGustafson invaldes i styrelsen. 1978 efterträddesWohlin av Anita Oscarsson.Inte bara papper ...Som framgår av de stadgar som antogsvid bildandet, var syftet med StockholmsFöretagsminnen både att tjänasom arkiv och museum för företagshistoria.Av olika anledningar kom verksamhetensnabbt att bli arkivinriktad.Men Stockholms Företagsminnenhar inte bara tagit emot arkivalier iträngre mening utan även många typerav föremål – inte minst förpackningaroch reklammaterial. Det första spåretav föremålssamlingarna fin<strong>ner</strong> vi i enlägesrapport från början av 1977 där detmeddelas att Stockholms Sparbank harskänkt pendelur, äldre bankdisk, fasaddekoratio<strong>ner</strong>i gips, skrivbord, smidesskyltsamt äldre bokverk.Den som i dag besöker StockholmsFöretagsminnen kan exempelvis beskådakassadisken från Fritzes, pralinaskarföretagsminnen 2004;37


Personalen år 1986, på besök vid företagsminnet Engelsbergs bruk. Dåvarande arkivchefen Britta Jonell-Eriksson står längst till vänster,tillsammans med barn. I mitten styrelseledamoten Hans De Geer. Ur Stockholms Företagsminnens bildarkiv.från Marabou, aktuariepulpet frånSkandia, dammsugare från Electrolux,tjänstecykel monterad hos LM Ericssonoch Svenska Bokbinderimästarämbetetspräglingsstämplar.Till egna lokalerRedan under det första verksamhetsårethade Stockholms Företagsminnen begärtav staden att få möjlighet att flyttatill egna lokaler. Denna fråga kom underde följande åren att bli ett återkommandeärende för arbetsutskott och styrelse.Många förslag diskuterades, blandannat Münchenbryggeriet, Nobelsfabriker i Vinterviken och BrödernaJanssons Mekaniska Verkstad på Söder(senare lokal för Orionteatern).1979 blev en brytpunkt för StockholmsFöretagsminnen. Sven Olssonslutade som stadsarkivarie och lämnadedärmed även föreningens styrelse, därhan hade varit adjungerad. Kommunstyrelsenhade fått en propå från arkivnämndenatt föreningens verksamhetskulle införlivas med Stadsarkivet. Istället blev det tvärt om. Kommunenbeslöt att kraftigt öka stödet till StockholmsFöretagsminnen.Föreningen kunde nu anställa sinförsta arkivchef, Inger Ljunggren. (UnoGustafson fortsatte att som arbetandestyrelseledamot betyda mycket förStockholms Företagsminnens utvecklingsarbete.)Ljunggren hade arbetatbåde med historiska och modernaarkiv, bland annat för Johnsonkoncernen.Dessutom hade hon erfarenhetav lönebidragsanställda. Nu fick ävenden besvärliga lokalfrågan sin lösning.Efter omfattande ombyggnader kundeföreningen hösten 1979 flytta in i egnalokaler på Västmannagatan 52. (I dagfinns TAM-Arkiv i dessa lokaler.)Större organisationInger Ljunggren fick nu ansvar för attbygga upp en betydligt större organisation.Efter fyra år bestod personalen av32 perso<strong>ner</strong>, varav 28 med lönebidrag.Hon, och de övriga arbetsledarna, fickägna avsevärd tid åt praktisk arbetsled-ning och kontroll samt socialkurativainsatser hos medarbetare med arbetshandikappoch helt utan erfarenhet avarkivarbete.De egna lokalerna innebar naturligtvishelt nya möjligheter för StockholmsFöretagsminnen. I en DN-intervjuinför flytten till Västmannagatan hadeInger Ljunggren sagt:Vi hoppas att vi ska kunna dra tilloss många forskare. Att bevara arkivsom ingen är intresserad av är ju intemeningsfullt.Många forskare och andra intresseradekom att använda sig av de möjlighetersom nu öppnade sig på Västmannagatan.Och föreningen tog flera initiativ till attutveckla och marknadsföra verksamheten.1980 inleddes skiftserien Årsmeddelanden(senare namnändrad till Företagsminnen)som innehöll korta företagshistoriskauppsatser. Årsskriften hade oftaett speciellt tema, till exempel reklam,försäkringsväsende, film eller handel.8 företagsminnen 2004;3


Det glada åttiotaletÅr 1981 etablerades ett företagshistorisktbibliotek genom att man sammanfördeböcker och bundna tidningsårgångarur de olika företagsarkiven.Biblioteket kom sedan att växa successivt,framförallt genom donatio<strong>ner</strong> frånföretag men även genom antikvariskaförvärv och utbyte med andra institutio<strong>ner</strong>.1982 knöts ett vetenskapligt rådtill föreningen.Samtidigt växte arkivmängderna ochi slutet av 1981 var utrymmet praktiskttaget fyllt på Västmannagatan. Återigenfick Stockholms Företagsminnen begesig på lokaljakt. Det var under ett sådantbesök på Finnboda varv som IngerLjunggren, mest av en slump, fann ettfantastiskt företagsarkiv med tusentalsfartygsritningar. Arkivet finns sedandess i säkert förvar hos Stockholms Företagsminnen.År 1982 hittade man en lämplig depålokali Ursvik, Sundbyberg som kundetas i bruk 1983. Nils Hallerby hade1982 efterträtt Georg Svensson somordförande i Stockholms Företagsminnenoch han lyckades övertala Sundbybergskommun att ge ett ordentligtbidrag till verksamheten. Senare tillkomflera nya lokaler.1985 gav Stockholms läns landstingför första gången bidrag till StockholmsFöretagsminnen. Därigenom blev detmöjligt att bedriva uppsökande verksamheti hela länet. Samma år efterträddesInger Ljunggren som arkivchefav Britta Jonell Ericsson och ett årsenare tillträdde Anne-Marie LenanderFällström på denna post.Lenander Fällström var historikeroch kom närmast från posten somstadsarkivarie i Örebro. Hon fick ägnasig mycket åt lokal- och arbetsledningsfrågor.Men hon fick också möjlighetatt vidga Stockholms Företagsminnenskontaktytor mot forskningen. Historieintressetbland företagen och i samhälletvar dock mindre än i dag. Efter tidensom arkivchef har Lenander Fällströmpå konsultbasis fortsatt att utföra uppdragför Stockholms Företagsminnen.Från konkursarkiv ...I mitten av 1980-talet började konkursernadugga allt tätare. Störst av alla varSalén-konkursen 1984. Många konkursarkivhamnade på Stockholms Företagsminnenoch successivt gjordes enuppdelning: konkursarkiv till Ursvik ochhistoriska arkiv till Västmannagatan.Det var inte bara konkursarkivensom skapade möjligheter till expansionför Stockholms Företagsminnen. Detfanns även en växande marknad för andraformer av arkivhantering åt företag.Inom Stockholms Företagsminnen sågman här en möjlighet att genom kommersiellaarkivtjänster ”komma in bakvägen”i företagen och få dem intresseradeav att depo<strong>ner</strong>a sina historiskaarkiv hos Stockholms Företagsminnen.Den kommersiella verksamheten varockså tänkt att ge<strong>ner</strong>era ett ekonomisktöverskott till den historiska verksamheten.Dessutom fanns det ett arbetsmarknadspolitiskttryck på StockholmsFöretagsminnen, som ju hade stor erfarenhetav lönebidragsanställningar, attexpandera och på så sätt bereda ännufler jobb åt arbetshandikappade.Allt detta gjorde att StockholmsFöretagsminnen 1988 bildade ett dotterbolag,Stockholms Företagsarkiv AB,som skulle ägna sig åt kommersiellaarkivtjänster. Uno Gustafson blev ordförandei bolaget och Olli Miekk-oja vd.De konstruerade också en flyttbar arkivhylla,Arkivatorn, om 12 hyllmeter somerhöll mönsterskydd av Patentverket.Stockholms Företagsarkiv växtesnabbt. Under hösten 1990 flyttadebolaget sina arkiv till Södertäljedepån,den första specialbyggda lokalen förStockholms Företagsminnen. Året därpåefterträddes Nils Hallerby på ordförandeposteni föreningen av Lars Bergstig.... till arkivkonkursNu började dock ekonomin att bli problematisk.Konjunkturen vände nedåt.Kommu<strong>ner</strong>na drog <strong>ner</strong> på sina bidrag.Konkurrensen på arkivmarknaden hårdnade.Södertäljedepån blev mycket dyrareän pla<strong>ner</strong>at. Stockholms Företagsminnenbehövde dra <strong>ner</strong> på kostnaderna.Marknadsföringen halverades ocharbetsledare sades upp. Verksamhetenkoncentrerades till större och billigarelokaler i Södra Hammarbyhamnen somersatte Ursvik och Västmannagatan.Det var inte utan problem att drivaverksamheten i två skilda organisatio<strong>ner</strong>med skilda uppdrag. IntressekonflikterFöreningens logotyp år 1974–1996. Vapnetkonstruerades av Lars Wickström ochtecknades av Weimar Söderström, båda påStockholms Stadsarkiv. Mönstren är egentligenheraldisk skraffering, som används föratt symbolisera färger. Vapnets mönster stårför blått och gult, men någon version i färghar inte ha förekommit.Föreningens nuvarande logotyp infördes1997 i samband med att Stockholms Företagsminnenför första gången införde ettenhetligt grafiskt program. För utformningenstod Julian Birbrajer på företagetemmet.företagsminnen 2004;39


Arkivchef Anne-Marie Lenander Fällström i forskarsalen på Västmannagatan, 1987. Pulpeten som även pryder den nuvarandeforskarsalen kommer ifrån företaget P.G. Sjöholm vid Kungsholmstorg. Ur Stockholms Företagsminnens bildarkiv.uppstod ibland mellan ledningarna förföreningen och dotterbolaget. 1993 genomfördesen omorganisation och all personali föreningen överfördes till bolaget.Uno Gustafson, som 1992 hade tillträttsom arkivchef, blev nu även vd i Företagsarkiv.Utåt började namnet Företagsarkivanvändas som namn på den samladeverksamheten. Men detta betydde inte attföreningens verksamhet upphörde. Fortfarandevar det föreningen som ansvaradeför den historiska verksamheten och denköpte tjänster av bolaget.År 1995 kom ett dråpslag mot Företagsarkivdå statsmakterna meddeladeatt en kraftig neddragning skulle görasav stödet till lönebidragsanställda frånoch med 1996. Vid utgången av 1995hade Företagsarkiv 98 anställda, varavde allra flesta med lönebidrag.I oktober 1995 tillsattes Leif Gidlöfsom kanslichef i föreningen och vd idotterbolaget med uppgift att hanterakrisen. Han hade suttit i StockholmsFöretagsminnens styrelse sedan 1986och varit stadsarkivarie i Stockholm1986–1992. Olika vägar sonderadesmen det stod snabbt klart att det intefanns någon möjlighet att driva vidareen verksamhet baserad på lönebidragsanställda.Nu gällde det att rädda denhistoriska verksamheten i StockholmsFöretagsminnen samtidigt som de anställdaoch de kommersiella kundernadrabbades så lite som möjligt.1996 konstaterades att bolaget var påobestånd och i princip sades alla anställdaupp. Den 10 april 1997 sattes StockholmsFöretagsarkiv i konkurs. Hadearbetsmarknadsmyndigheterna visat någotstörre förståelse för de svårigheter bolagethamnat i till följd av den drastiskapolitikomläggningen, hade nog verksamhetenkunnat avvecklas utan konkurs.Åter till kärnverksamhetenNär det på hösten 1996 stod klart attFöretagsarkiv skulle avvecklas, skeddeockså en förändring i ledningen. LeifGidlöf kvarstod som vd i Företagsarkivför att sköta dess avveckling. Menden 1 oktober tillsattes AlexanderHusebye som kanslichef i föreningenoch som vice vd i Företagsarkiv meduppgift dels att sköta den löpandeverksamheten, dels att, tillsammansmed styrelsen, pla<strong>ner</strong>a för framtiden.Husebye hade anställts av StockholmsFöretagsminnen som depåchef i Ursvik1990 och blev sedan arkivchef iHammarbyhamnen med ansvar för dehistoriska arkiven.Husebyes uppdrag var att återuppbyggaStockholms Företagsminnenmed koncentration på kärnverksamheten,alltså att omhänderta, förvara,vårda, bearbeta och presentera näringslivetshistoriska arkivmaterial.Vid nystarten hade föreningen åttaanställda.Under den första tiden fanns två huvudproblem,dels hur man skulle kunnata hand om de historiskt intressantakonkursarkiven, dels att finna en lösningpå lokalfrågan. Lokalerna i Hammarbyhamnenskulle nämligen rivas.Bägge frågorna fick sin lösning. Densenare genom en utmärkt lokal i Alvik.10 företagsminnen 2004;3


Stockholms Företagsminnen har i mitten av 80-talet köpt en bil för att kunna transportera arkivmaterial.Åke Hedin visar stolt dekoren med föreningsnamnet. Ur Stockholms Företagsminnens bildarkiv.Dit flyttade Stockholms Företagsminnen1999 och där huserar man alltjämt.Ny expansionSedan de akuta problemen var lösta,kunde Stockholms Företagsminnenåterigen börja expandera. Det historiskaarkivmaterialet växte mycket snabbt,fler kunde anställas och – framförallt– allt fler tjänster och aktiviteter utveckladeskring det historiska materialetså att det kunde komma till störrenytta för företagen, deras anställda, förforskare, skolelever och allmänheten.De anställda har sedan nystarten nästanuteslutande varit akademiker, huvudsakligenhistoriker och arkivarier.Redan i början av 90-talet hadeStockholms Företagsminnen startat ettmer utåtriktat informations- och upplysningsarbete.1990 medverkade föreningeni flera utställningar, bland annat Allatiders reklam på Nordisk reklammarknad,Vår grafiska miljö på Nationalmuseumoch en skärmutställning som visadespå en lärarkonferens om historia. Sammaår genomfördes ett mycket uppskattatseminarium tillsammans med Arbetslivscentrumom Kvinnor och arbetsliv.Stockholms Företagsminnen var medom att ta fram flera intressanta företagshistoriker,till exempel om Investor 1991och om Stockholm-Saltsjön året därpå.1994 genomfördes en temadag kringBolinders mekaniska verkstad för historielärarepå gymnasier i Stockholms län.Under senare år har verksamheten riktadmot skolorna växt kraftigt.Digitala produkterI slutet av 1990-talet kom ett genombrottför nya medier. Ett viktigt pilotprojektvar den cd-rom-skiva om Södermalmsom, i samarbete med andra kulturinstitutio<strong>ner</strong>,togs fram inför kulturhuvudstadsåret1998. Stockholms Företagsminnenhar under senare år producerat fleradigitala företagshistoriker, bland annatför Ericsson, ICA, Skandia och AGA.Framförallt dvd-produktionen tillEricssons 125-årsjubileum 2001 blev ettviktigt tekniskt utvecklingsprojekt. Ettannat pionjärprojekt är digitaliseringenav cirka 300 000 äldre försäkringshandlingarfrån Stockholms stads brandförsäkringskontor,grundat 1746. Detger unika möjligheter att forska kringstadens äldre byggnadsbestånd. ICAprojektetomfattade också förteckning,dokumenthantering, föredrag, intervjueroch utställning.Stockholms Företagsminnen fick enegen hemsida 1997. Där fanns redanfrån starten information om föreningensverksamhet, nyhetsbrev, register,bildexempel och länkar. Hemsidan harutvecklats och under senare år har föreningenäven lanserat en särskild webbplatskring näringslivshistoria riktadtill skolorna. Inom Projekt Mercuriushar det skapats en webbplats om densvenska handelns historia.Tryck och utställningarDen digitala tekniken är ett komplementtill, inte en ersättning, för mer traditionellamedier. Fortfarande är boken imånga fall en överlägsen informations-företagsminnen 2004;311


Personalen år 2000 vid en konferens i klassisk bruksmiljö på Gimo Herrgård. Vd, Alexander Husebyeär nr 5 fr.v. Ur Stockholms Företagsminnens bildarkiv.bärare – särskilt om man, som StockholmsFöretagsminnen, har tillgång tillett förträffligt bildmaterial. Under senareår har Stockholms Företagsminnensarkiv och bildsamlingar utgjort underlagför böcker om bland andra Berns, GrönaLund och NK. Stockholms Företagsminnenhar gett ut böcker om Hoffman& Co, Jehanders och Nordbanken.Fram till 1995 gav föreningen ut årsskriftenFöretagsminnen. 1997 återuppväcktesden i form av en tidning somnumera utkommer fyra gånger om året.Även utställningar är ett spännandemedium. Under senare år harStockholms Företagsminnen blandannat medverkat i en utställning omvarumärken på Nationalmuseum, koncernutställningarpå huvudkontorenför Electrolux och Ericsson, liksom ettupplevelsecenter för Carlsberg Sverige.Bildbyrå och forskningBildhanteringen har genomgått engenomgripande utveckling sedan starten– både kvantitativt och kvalitativt.Första gången bildsamlingen omnämnssärskilt i årsmeddelandena är 1987, dåarkivet sägs innehålla drygt 20 000 bilder.En särskild avdelning för bildernahöll på att byggas upp. Men det skulleännu dröja flera år innan StockholmsFöretagsminnen skaffade den förstaskan<strong>ner</strong>n. Idag är 20 000 bilder digitaliserade.De fysiska bilderna uppgårtill 3 miljo<strong>ner</strong> och förvaras i ett särskiltklimatarkiv.I Stockholms Företagsminnens lokalerfinns en välbesökt forskarsal. En stormängd avhandlingar och akademiskauppsatser tillkommer varje år efter studieri arkiven. Även privatforskare somskriver böcker, artiklar eller bara studerararkiv för sitt eget nöje är välkomna. Föreningenhar sedan ett par år även ett egetforskningssekretariat som initierar forskningoch knyter kontakter med högskoloroch universitet i diverse projekt.Ordförande i Stockholms Företagsminnenär sedan 2001 Rolf Åbjörnsson,advokat och f.d. riksdagsledamot (kd).Alexander Husebye är vd. StockholmsFöretagsminnen är störst i världen på näringslivshistoria:Arkivmaterial från över4 000 företag från 1700-talet och framåt,över fyrtio kilometer handlingar, tre miljo<strong>ner</strong>bilder, hundratusentals ritningar,tiotusentals föremål och reklamprodukter.Det är åtminstone någon tröst, dåman tänker på hur många företagsarkivsom har försvunnit genom åren.anders johnson är skriftställareoch har skrivit ett stort antal böcker omnäringslivs- och samhällsfrågor, ofta ur etthistoriskt perspektiv.KällorVerksamhetsberättelser och styrelseprotokollfrån Föreningen StockholmsFöretagsminnen.Knorring, Göran (red.): StockholmsFöretagsminnen 1974–1994, Stockholm1995.Bandutskrifter av intervjuer gjorda2004 med Lars Bergstig, Uno Gustafson,Nils Hallerby, Anne-Marie LenanderFällström och Sven Olsson.12 företagsminnen 2004;3


Sven Olsson,Stockholms Företagsminnens grundareDen 16 juni åkteAlexander Husebyeoch EdwardBlom till Västeråsför att träffa mannen bakomgrundandet av FöreningenStockholms Företagsminnen,f.d. stadsarkivarien SvenOlsson. | edward blomsven olsson är idag 90 år gammaloch bor tillsammans med sin hustru iett radhus i Västerås. Vid vårt besöktrakterades vi först med maltwhiskysamt ett utsökt thé complet. Själva intervjunägde sedan rum i Sven Olssonsarbetsrum på övervåningen.Bokhyllor och ett välfyllt skrivborddomi<strong>ner</strong>ade rummet, liksom en byst avHjalmar Branting. Och det är genomatt berätta om sin arbetarbakgrund, somsmedson i Småland, Sven Olsson inledersamtalet.Smedson och småländsk vilde– Jag gick omkring med nedhasadelångstrumpor där i 7–8 år och lyssnadetill hur hammaren slog på städet, innanjag kom till Alvesta bara 7 kilometerbort. Sedan fick någon präst för sig attden här pojken skulle man nog läggapå, som de uttryckte det, och då sa minmor och far: ”Vi gör det”. Jag fick enkurs på Hermods och så blev det somdet blev ...Sitt ursprung har han dock alltidburit med sig:– Man förstår inte hur mycket ochhur oerhört grundläggande barnaåren är.Man skapar inom sig en bild av världenoch den kan man sedan aldrig helt lämna.Efter att ha avlagt studentexamenkom andra världskriget emellan ochmed den en flerårig inkallelse, varförOlsson hade hunnit få några år pånacken, innan han tagit universitetsexamenoch doktorerat i historia. På sinförsta arbetsplats efter disputationen,Riksarkivet i Stockholm, var Olsson någotav en främmande fågel: ”I Riksarkivetupplevde man nog mig som en fullständigtohjälplig, jädrans, småländskvilde”, uttrycker han det själv. Efter tioår lämnade han den anrika institutionenbesviken över att karriärmöjligheternaalltför mycket styrdes av att ”kliva itrapporna och knacka på dörrarna” ochaccepterade istället en stadsarkivarietjänsti Västerås.Till Västerås!I Västerås började kreativiteten blomma;något av det första han gjorde varatt grunda Västerås Folkrörelsearkiv.Han motsade sig dock att ta över ägandetav arkivhandlingarna.– Jag ville inte ta ifrån människornaderas arkiv, utan vi gjorde på det sättetatt materialet depo<strong>ner</strong>ades. Jag ordnadematerialet successivt, fort och personligtoch lämnade ifrån mig en arkivförteckning,ett erkännande och en historik.För att – i stället för att ta ifrån dom– närma materialet till människor.Några år senare drev han ett projektvid namn Arkivinventering i Västmanlandoch det var under detta arbete hanfick upp ögonen för företagsarkiven,vilka ofta befann sig i ett fruktansvärtskick. Den värsta historien var frånSkinnskatteberg, där ett företagsarkivbefann sig i ett gruvhål ”översvämmatav regnvatten” samt som stoppning i engammal målares madrass!– Vi åkte upp och plockade upp endel ur gruvhålet och tog hans madrass.Mycket brutalt, tyckte jag ...Tog sin säng och gickI Västerås trivdes Sven Olsson mycketbra som stadsarkivarie och blev, medtiden även, kommunens kulturchef. Ettpolitiskt beslut om att dra in stödet fören utställningslokal av konsthantverkretade honom dock så mycket att hanbeslöt sig för att acceptera ett erbjudandefrån Stockholm.– Jag blev så förbannad så att jag åktetill Stockholm och tog en säng med mig!Sängen placerades i en övernattningslägenhetvid Agnegatan ochtjänsten var som chef för StockholmsStadsarkiv, Sveriges största arkivinstitutionefter Riksarkivet. Sven Olsson bleven mycket aktiv stadsarkivarie och togen rad initiativ, bl.a. ökade han utgivningstaktenav Stockhoms tänkeböckerkraftigt. Hans första tanke var att äveni Stockholm starta ett folkrörelsearkiv,vilket visade sig svårare än väntat.Grundade nya institutio<strong>ner</strong>– Idén om folkrörelsearkiven gick åtpepparn, varpå jag i alla fall tog handom idrottsarkivet i något som vi kalladeför Operation Stockholms Idrottsminnen.Och för att inte besvära Arkivnämndensom var emot alltför starka,tunga engagemang, så lade jag ingetarbetsställe inom arkivet. Jag ordnadeden istället själv, alla dessa arkiv. Dessutomså startade vi bl.a. DemografiskDatabas.företagsminnen 2004;313


Den demografiska databasen gick utpå att rädda alla uppgifter från Stockholmsfolkbokföring 1870–1930 och göradem sökbara via datorer. Verksamheten,som blev mycket omfattande och som harbetytt mycket för forskningen, har idagbytt namn till Stockholms HistoriskaDatabas, vilket Sven Olsson tycker är fel.– Historiskt, sa Sven Stolpe, det ärinte rätta namnet när man försöker attfå fram material som belyser hur enstorstad byggs upp av många, anonymamänniskor. I detta fall material somman bara kunde hitta på ett ställe: igamla luntor som höll på att upplösasoch trasas sönder i Rotemansarkivet.Begreppet ”minne”Sedan kommer vi in på grundandet avStockholms Företagsminnen. Självabegreppet minne är av central betydelseför Sven Olsson:– Jag hade vid det laget kommit framtill att man inte skulle använda ordetarkiv – det är ungefär det samma sombegravningsplats, utan man skall användaminnen. Min dröm var egentligenatt man skulle kunna göra ett Stockholmsminne,som bestod av Stadsarkivetoch Stadsmuseet. Eftersom allaslag av minnen har samma värde, vilkensorts medium det än kan vara ...Bakom alla de nygrundade institutio<strong>ner</strong>nalåg även en gemensam vision:– Att människorna fick äga någonting,fick älska någonting tillsammans.Det var detta som var tanken till heladen nya minnesvågen.Ursprungligen byggde också verksamheternatill stor del på ideellt arbete:– Det var ett gott stöd och sen fannsdet ju hela mängder av människor somhjälpte till frivilligt. Det skapade enväldigt stark entusiasm. Det finns envärme som alstras av samverkan.Stockholms FöretagsminnenVilka fler än Olsson själv var det då,som var drivande bakom föreningenstillblivelse?– Med vid grundandet var [Nils]Halleby och [Lars] Bergstig, men sedantalade jag även med den som kom attunder hela min tid fungera som ordförande,George Svensson på Bonniers.Han var en underbart trevlig herre.Denna ljuvliga humanist! Det var englädje att arbeta med honom och denvärmen tillät jag mig att njuta av undernågra år.Man hade först tänkt sig att hålla tilli ett industriminne:– Harald Hvarf<strong>ner</strong> [dåvarande stadsantikvarieni Stockholm] och jag gickomkring i hela gamla Stockholms industrivärldoch tittade på hus. Sidenfabrikenexempelvis var naturligtvis ytterligtlämplig; sedan hade vi någon lokallängst borta på Hornsgatan och S:t Eriksbryggeri. Vi hade till och med Vintervikeni tankarna, som dock dröp avsyra. För att idén riktigt skall blommaså bör också miljön komma till någonsorts samstämning med idén. Det vardärför vi tittade på dessa lokaler. Detvar drömmen, men jag har inte slutatatt drömma. Man hade också kunnatlösa en konserveringsfråga. En miljöfrågapå en punkt där så oerhört mycketfått förstöras och försvinna. Mankunde ha älskat fram en lösning, somhade varit arkitekturhistoriskt oerhörtangeläget. Nu försvann Hvarf<strong>ner</strong> rätttidigt. Björn Hallerdt var en utmärktefterträdare, men han var inte fullt såbrinnande i anden som Hvarf<strong>ner</strong>.Det viktigaste var dock inte den fysiskaplatsen utan Företagsminnen sommötesplats.– Den gränslösa, mänskliga minnesvärldenskulle kunna ha ett rum här. Enmötesplats någonstans där man kundekänna värmen i gemensam kärlek. Såvar det ju tänkt. Jag kan säga att personalenförstod det.Tidigt engagerades även UnoGustafsson.– Han kom in väldigt tidigt somnågon sorts duktig maskinist. Hankörde det här, han var så full i attan,kanske lite opraktisk i vissa hänseenden,men han hade en väldigt stark vilja attuträtta någonting. Och det gjorde hanockså.Underbart samarbeteAtt driva verksamheten inom Stadsarkivetfanns det inte medel för, så detkom aldrig i fråga. Istället blev det ett”underbart samarbete” mellan StockholmsStadsarkiv, Stockholms Stadsmuseumoch näringslivet. Näringslivethade vid denna tid inträtt i en ny fasoch Sven Olsson kände starkt för atträdda minnet av den epok man ett pardecennier tidigare lämnat bakom sig.– Själv hade jag lite förgånget inomdet här området, eftersom jag på 50-talet skrev en bok om Järnbruksförbundetshistoria. Det hade hänt så enormtmycket under det här århundradet.Ända fram till ska vi säga 50–60-talenhade vi kvar denna tyngdpunkt avsvensk industri som var baserad påmetallerna och då framför allt på järnet.Jag minns ju när de kunde träffas alla dehär disponenterna, bruksdisponenternaoch direktörerna för Stora sällskapet,dessa mäktiga män, breda bringor ochmycket grånande hår, men ändå impo<strong>ner</strong>ande.Plötsligt så blev det plast avalltihopa ...Det var för Olsson viktigt attnäringslivet tog ansvaret för StockholmsFöretagsminnen sedan det välstartats upp.14 företagsminnen 2004;3


– Jag ansåg att företagarna självaskulle klara av det här. De klarar av sinexistens. De kan klara det här också.De kan lära sig mer. De ska se, de skakänna inspiration och på det sättet blirdet bättre.ArbetshandikappadeFrågan om arbetshandikappade medlönebidrag, vilka ursprungligen domi<strong>ner</strong>adebåde Stockholms Historiska Databasoch Stockholms Företagsminnen,kommer upp.– Nu tror jag att det på ett egendomligtsätt har kommit ur medvetandethur denna arbetskraftssituation komatt lösas. Det var så att de båda mäktigamännen i Stockholms kommunalaförvaltning, [Ulf ] Adelsohn och JonasPersson kallade till en sammankomstför samtliga förvaltningschefer och dehade kommit överens om att man skulleanställa 120 perso<strong>ner</strong>, handikappade,fysiskt handikappade mest, och då ställdesfrågan till alla oss förvaltningschefersom satt där, kanske 30–40 perso<strong>ner</strong>.Ingen räckte upp handen. Då reste jagmig upp och sa: Jag tar alla! Då hadejag de här idéerna klara och därför fickvi den här profilen på arbetskraft, mendärför fick vi också igång grejorna, vilketannars inte hade varit möjligt. Detvar ett politiskt beslut, som kom så attsäga <strong>ner</strong> i mitt knä.– Det var att få arbetskraft tillverksamheten som var det viktigaste,men när det gällde den handikappadepersonalen så var det även en gammalangelägenhet hos mig. Det första jaggjorde i Riksarkivet var att ta hand omlandsflyktiga balter. Vi satt <strong>ner</strong>e vidSkeppsbron i gamla [Riks]banken ochgick igenom bankens räkenskaper ochplockade ut kategorier av material sominte borde försummas. Dessa olyckligamänniskor som fanns var förtjänta avdet dom fick.Och så kommer Sven Olsson in påhur hela Arkivverket och Arkivsverigeborde vara organiserat, idéer som byggerpå tankarna kring minnesinstitutio<strong>ner</strong>.Visionär är han ännu Sven Olsson,trots sina 90 år.edward blom arbetar som chef,särskilda projekt vid Stockholms Företagsminnenoch är tidskriften Företagsminnensredaktör.företagsminnen 2004;315


Samtal med Greta WästbergGreta Wästberg är en person som betytt mycket för svensk historia: genommikrofilmning av den svenska folkbokföringen och utgivning av ett stortantal faksimil av gamla böcker. Men också genom arbetet i StockholmsFöretagsminnens styrelse. | anne-marie lenander fällström16 företagsminnen 2004;3


det har alltid funnits få kvinnor iStockholms Företagsminnens styrelse.Bland de anställda är fördelningenkvinnor–män jämnare och mångamedlemmar/kunder har kvinnor somkontaktperso<strong>ner</strong>. Men visst finns ochhar det även funnits kvinnliga styrelsemedlemmar.Greta Wästberg, somdeltog i arbetet 1977–1989, är ett tidigtexempel. Inför 30-årsjubileet får jag tillfälleatt föra ett samtal om StockholmsFöretagsminnen och andra historieengagemangi hennes våning på Gärdet.Greta Wästbergs anknytning tillStockholm är mycket stark. Hon föddesvid Stureplan och har hela livet bott ochverkat i staden. Mycket ung gifte honsig med Erik Wästberg, välkänd publicistoch uppskattad journalist. Paret fickmed tiden tre barn [bl.a. Pär Wästbergoch Olle Wästberg], som det på dentiden var självklart att Greta skulle tahand om på heltid. Hon blev också enrepresentativ värdinna i ett gästfritthem med stor umgängeskrets.Mikrofilmadesvenska folkbokföringen ...För Erik Wästberg var det inte nog attvara en uppburen skribent i tidningarsom Vecko-Journalen och SvenskaDagbladet med inriktning på ekonomi.När Nya Dagligt Allehanda, där hanvar siste chefredaktören, hade lagts ned1944, sökte han nya uppgifter. Med godkänsla för ny teknik grundade han 1947familjeföretaget Rekolid för ljuskopieringoch mikrofilmning. Sedan man ifirman sett en liten annons att Mormonkyrkansökte kontakt med en firmasom kunde filma svenskt genealogisktmaterial kom tillfället till en flygandestart. Den charmerande Erik Wästbergfick god kontakt med mormo<strong>ner</strong>nasledande män och efter en reportageresatill USA 1948 tillsammans med Greta,då även Utah besöktes, fick det lillaföretaget Rekolid i hård konkurrens detstora uppdraget.Filmningen gällde allt genealogisktrelevant material i Sveriges statliga arkivfram till 1860 och beräknades tillatt börja med pågå i tre år. För Rekolidinnebar kontraktet jämn orderingångi åratal framåt som krävde nyakamerainvesteringar och större medarbetarstab.Senare under 1948 utökadesuppdraget att även gälla Finland, förvilket ändamål ett särskilt finskt RekolidOy bildades. I Sverige fanns degamla kyrkböckerna samlade i Riksarkivetoch landsarkiven – i Finlandmåste det mödosamt samlas in i församlingarnaoch transporteras framoch tillbaka till de tunga kamerorna,som var uppställda på fem centrala orter.Greta Wästberg berättar om denstora oron att något skulle hända lastbilenmed det unika materialet. Menallt gick bra och huvuddelen av filmningenled mot sitt slut.... och tidningarErik Wästberg önskade fortsätta sittföretag och inriktade intresset på tidningsfilmning.Där fanns ett väsentligtbehov både för att göra gamla tidningsläggallmänt tillgängliga och för attskydda innehållet mot förstörelse efterhand som det dåliga papperet föll sönder.Centrala Filmarkivet var ledandeföretag på området och Erik Wästberginköpte det på hösten 1951. Tidningsfilmningenexpanderade.Men julen 1954 inträffade en oväntadkatastrof. Erik Wästberg avledi hjärtinfarkt endast 49 år gammal.Greta tog, efter 20 år som hemmafruoch med yngsta barnet Olle bara nioår, över verksamheten i Sverige medandet finska bolaget såldes. Att hembiträdenfanns på den tiden gjorde sakenpraktiskt möjlig. Rekolid fullföljdeframgångsrikt mormonfilmningen, somhar oöverskådlig betydelse för svenskarkivforskning, som fick tillgång till kopior.På samma sätt utgjorde tidningsfilmningenen ovärderlig insats.FaksimilierDen sista mormonfilmningen skedde1963, ljuskopieringen försvann 1972och även tidningsfilmningen ebbadeut 1982, sedan KB tagit över ansvaretför dagstidningarna och en skyddadverkstad med handikappad arbetskraftfick företräde. Greta Wästberg fortsattedock företaget med en ny inriktningpå samma tema, att bevara och ökatillgängligheten av gammalt material.Nu inriktade hon sig på återutgivning(i faksimil) av eftersökta men svårtillgängligaböcker. Den första volymenom Värmdö skeppslag kom 1983 ochden senaste, en tidig Strindbergromanfrån skärgården, förra året. Karolinskadagböcker och stockholmsarkitekturhar varit andra teman. Och vi kan hoppaspå fler; Greta Wästberg föredrarännu stimulansen av aktivt arbete framfören välförtjänt pensionärsvila.I styrelsenRekolid var en mycket tidig medlemhos Företagsminnen och det mesta avföretagets gamla handlingar är depo<strong>ner</strong>adedär. Greta Wästberg kom medi styrelsen 1977 efter att ha blivit ombeddav Georg Svensson, föreningensförste ordförande som hon kände väl,och Lars Bergstig, på den tiden knutentill Handelskammaren, där Greta enperiod var medlem i verkställande utskottet.Stockholms Företagsminnensverksamhet låg väl i linje med hennesintressen, både för Stockholm och förbevarande av vittnesbörd om det förflutna.Hon menar att det fortfarandeär väsentligt att propagera för detta iföretagarkretsar.Hennes enda medsyster i styrelsen varSuzanne Bonnier, som hon till att börjamed kände mer på avstånd men fann engod vän i. De båda stödde gärna varandrai styrelsearbetet och för en kvinnligföredragande arkivchef var det oftaskönt att ha dem att lita till. Föreningenexpanderade ju kraftigt under dessa åroch Greta Wästberg följde ökningen avarkivbestånden och anskaffandet av nyalokaler med stort intresse. Att hon lämnadestyrelsen 1989 berodde knappastpå åldersskäl utan snarare på den meruttalade inriktningen på kommersiellauppgifter och den turbulens detta tenderadeatt föra med sig.Stockholms Företagsminnens senareutveckling har hon följt med stort intresseoch ofta deltagit i de program,som anordnats för medlemmarna. Dennuvarande kraftiga tyngdpunkten påhistoriskt material och utnyttjandetav det har givetvis ett stöd i en medlemsom har så stora insikter i viktenav att bevara spåren av det förflutna inäringslivet.anne-marie lenander fällströmär docent i historia med ett förflutet bl.a.som stadsarkivarie i Örebro och chef förStockholms Företagsminnen.företagsminnen 2004;317


Att välja vägStockholms Företagsminnen är en ideell förening med ett allmännyttigt mål,samtidigt som dess självfinansiering kräver ett kommersiellt synsätt. Teknikutvecklingoch ökad resurskonkurrens har de senaste åren lett fram till nya metoderoch arbetssätt, men kräver även avgränsningar. Det finns ett flertal vägval som föreningenmåste ta ställning till under de närmaste åren. | leif gidlöfjanus, den romerska gudom sommed sin symbolik om alltings ingångoch utgång även ger uttryck för tidensflykt, har ibland kommit att representeraarkiven. Då främst för att lyftafram betydelsen av att se både bakåtoch framåt, överblicken, kontinuiteten.Men det dubbla Janusansiktet kan medviss rätt också upplevas som ett teckenpå kluvenhet och rollkonflikt.Även om helhet och samband ärdet grundläggande, har verklighetenblivit alltmer komplex. Nya krav ochförväntningar möter ständigt – tekniskamen naturligtvis också immateriellaför att inte säga ideologiska. Underförändringens vindar tycks ingen verksamhetsformeller målbild självklar. Alltoftare blir det nödvändigt med vägvaloch tvånget att välja till eller välja bort,inte sällan under vånda och tvekan. Ochdärmed ompröva prioriteringar, arbetsmetoderoch kompetensbehov.Olikheter finns mellan enskild ochoffentlig arkivhantering i finansieringoch tillgänglighet, och arkivlagstiftningenberör inte heller det enskilda området.Men grunden är egentligen densamma.Ytterst avgörande i båda fallen är atthitta balansen mellan de förutsättningarsom ges av uppdragsgivare, användareoch professionen som sådan.Kunder och forskareI en enskild arkivinstitution av StockholmsFöretagsminnens typ, somför större delen av verksamheten ärberoende av marknadens skiftandevillkor, ligger egentligen begreppenuppdragsgivare och användare nära varandra.Företag och organisatio<strong>ner</strong> inomnäringslivet köper arkivtjänster av olika18 företagsminnen 2004;3


slag från klassisk förvaring till konsultinsatseroch cd-produkter, men får sommedlemmar även del i huvudmannaskapet.Däri ligger möjligheter att byggaupp en intressegemenskap.Men den professionella trovärdighetenbygger naturligtvis inte barapå kapaciteten att möta kundernasdagsaktuella behov utan även på viljanoch förmågan att med uthållighetfungera i forskningens intresse. Förstden användning som syftar till ett aktivthistoriebruk motiverar i långa loppetbevarandet av arkiv som en viktig delav kulturarvet. Bilden av näringslivet istort är dessutom betjänt av en historiskdimension för att rätt kunna förstås ochvärderas i relation till andra delar avsamhällslivet.Rimligen ligger det därför i föreningensintresse att i samarbete medandra arkivinstitutio<strong>ner</strong> bidra till ökadtillgänglighet och kunskapsutvecklingpå området. Den uppgiften omfattarockså det åtagande som föreningen medkommunalt stöd har för äldre och ofinansieradearkiv från upphörda företag.Verksamheten möter en faktiskefterfrågan inom näringslivet, tillförarkivområdet resurser som annars troligenskulle ha tagit andra vägar samt geruppmärksamhet åt näringslivets historiskakällor. Även om kommunala ochstatliga tillskott är möjliga för specifikauppgifter, visar erfarenheten att det intefinns förutsättningar för en offentlighuvudfinansiering i samma omfattningsom på folkrörelsesidan.Rent kommersiella perspektiv måstealltså kunna förenas med ett avsevärt inslagav allmännytta. Såtillvida är vägvaletgivet. Det ena utan det andra är varkenrealistiskt eller önskvärt. Det är skillnadpå arkivinstitutio<strong>ner</strong>, som även i aktivaformer tillhandahåller arkiv för forskning,och övriga tjänsteproducenter på området.VägvaletProblemet att välja väg kvarstår likafulltnär det gäller många av de nya metoder,arbetssätt och avgränsningar sommåste tas ställning till under trycketav snabb teknikutveckling och hårdareresurskonkurrens. Troligen måste vialla acceptera att butiker med komplettsortiment inte längre framstår som detsjälvklara målet. Denna lilla betraktelsefår därför avrundas med några strategiskthållna frågor, som det alltid finnsskäl att ha ett förhållningssätt till.Vilken är den ändamålsenliga avvägningenmellan en grundläggandebasekonomi, som ger utrymme att pla<strong>ner</strong>averksamheten på lång sikt, och enprojektekonomi som fångar upp kortarekommersiella uppdrag och intäkter avmer tillfällig eller oförutsägbar karaktär?Hur bör balansen vara mellan enbeståndsorienterad kärnverksamhet,åtaganden därutöver i egen regi ochvidareförmedling av uppdrag som andraaktörer har bättre förutsättningar för?Var möts behovet av kompetensuppbyggnadi den egna organisationen,möjligheterna att köpa tjänster utifrånoch en utveckling mot gemensammakompetenscentra på vissa områden?Frågorna överlappar naturligtvis varandraoch berör alla tre i grunden förhållandetmellan konsolidering och expansion,resurser och ambitio<strong>ner</strong>. Säkert kansvaren variera åtskilligt utifrån olika miljöeroch förutsättningar. Men samtidigtger de hållpunkter i formuleringen av engenomtänkt verksamhetsidé, något som– om än inom ett annat ramverk – krävsäven i offentlig arkivverksamhet. Enverksamhetsidé som givetvis kan omprövasöver tid men som alltid bör uttryckastydligt och realiseras konsekvent.Ökade krav på specialiseringUtan tvivel finns i dag ett ökande behovav specialisering, att fokusera på områdendär förutsättningarna är bäst ochatt så långt möjligt utnyttja arkivsektornssamlade möjligheter. Först tänkerman då kanske på de teknikproblemsom skapas av it-miljön eller på avvikandedatabärare som ljud och bild.Men det kan i vissa sammanhang ocksågälla förvaring, tillgängliggörande ellerkompetenser inom specifika områden.Att frågan blir alltmer aktuell inom detstatliga arkivverket är tydligt, men denstannar naturligtvis inte där.I den meningen är det fortfarandehelhetsperspektivet som gäller.leif gidlöf är arkivråd (avdelningschef) vid Riksarkivet. Han har varitengagerad i Föreningen Stockholms Företagsminnenunder lång tid, bl.a. som dessordförande år 1997–2001.Motstående sida: Montering av fjärrskrivare(telex) vid LM Ericssons fabrikvid Telefonplan år 1969. Ur Ericssonsbildarkiv hos Stockholms Företagsminnen.företagsminnen 2004;319


Medlemmar år för årI denna tidslinje kan du se vilka medlemmar somtillkommit år för år. Ett antal företag och institutio<strong>ner</strong>ingick i en kommitté som redan 1973 skötte föreningensgrundade. Dessa var: Svenska Handelsbanken,Stockholms stads Hantverksförening, Stockholms Köpmannaförbund,Trygg-Hansa, Gränges, Elektrolux, KF, StockholmsSparbank, Albert Bonniers Förlag, Nordiska Museet, StockholmsStadsmuseum samt de två huvudgrundarna Stockholms Stadsarkivoch Stockholms Handelskammare. Institutio<strong>ner</strong>na kom inte attbli medlemmar, men stadsarkivet och stadsmuseet garanteradesadjungerade representanter i föreningens styrelse.1974Danderyds Hembygdsförening,Esselte, Kema Nord,Rekolid och Svenska Bankföreningen.Som synes spelade föreningar en stor rollredan från starten.I983A Johnson & Co HAB, Barbec Finans,Beijer Handel & Industri, Familjebostäder,Första Sparbanken, IvarLundh & Co, J C C Johnson Construction Company, KemaNobel,Lars Hökerbergs förlag, Nordstiernan, StockholmsTruckservice och Sven Hagströmer Fond komimission. På1980-talet kom naturligtvis flera finansbolag med i föreningen.I984ABA-bolagen,Ackordcentraleni Stockholm,Adv. Hägglund & Ramm-Ericson,Adv. Körling & Holmberg, Adv. Rindborg,Adv. Vinge, Anders SjöstedtAdv., Berema (Atlas Copco), FörlagsAB Semic, G Grönbergs Adv., KlasHökerbergs Adv., Köpkort, Lois inSweden, Nordiska Kompaniet (NK),Näringslivets Arkivråd, Schagers Adv.,Sten Lindskog Adv., Systembolagetsamt Åbjörnsson & Rausing Adv.Företagsminnen började administreraadvokatakter vid sidan om den historiskaverksamheten, varför en stormängd advokatbyråer blev medlemmar.NK och Systembolaget ökadeantalet handelsarkiv.I985Aivo, JanBäcklund Revisionsbyrå,Konfektyrfabriken Aroma, MetropolFöretagshälsovård, Respons, SvenskaByggnads entreprenörföreningen ochSödra Allmänna Advokatbyrån.I986I982Adv. Alf Lindahl,Adv. Bastling &Isaksson, Adv.Birger Johansson, Adv. Claes Lindroth,Adv. Lagerlöf, Adv. Landahl, Adv.Per Helander, Adv. Thorén & Skarborg,Betania Företagshälsovård, DanJohansson Adv., Linjebuss AB, MalmöKommunstyrelse, Resespecialisterna/Nyman & Schultz, Stockholm-Saltsjön,Stockholms Ångslup, SvenskFilmindustri, Uppsala universitet ochWasa Vaccinationscentral. Film ochjärnväg var nya branscher som blevrepresenterade detta år.Aviso System, Beckers, Citadellet AB,Esselte Förlag, Esselte Studium, Kronofogdemyndigheteni Huddinge, Kronofogdemyndigheteni Sollentuna, Lipton, Max Matthiessen,MEA, Neptun Transport & Marin Service, Nordström & Thulin,Plåtslageriernas Riksförbund, Reinhold, Rydin & CarlstenAdv., Sentab, Sieverts Kabelverk, Skånska Cementgjuteriet(Skanska), Spårvägens Idrottsförening, Svala & SöderlundKungl Hovmusikhandel, Svenska Hundskyddsföreningenoch Utvecklingsfonden. Med Skånska Cemengjuteriet hadeFöretagsminnen börjat bli allt mer rikstäckande. Esselte, Neptun,N&T och MEA inkom alla med arkiv som gett upphov tillmycket forskning.I987Adv. Delphi, Adv.Tisell & Co AB,ArkivkonsultSjögren, Barnens Bokklubb, BerghsFörlag, Byggentreprenörerna, FortuneFinans, Fresa International, Färg- ochLacktekniska Föreningen, Johansson& Sjöstedt Adv., Odh<strong>ner</strong> & Co Belysning,Packhuslagret, Pharos Marine,Primus, Stockholms Optionsmarknad,Svenska Filmklubben, Toyoda TsushoKaisho Ltd, Uppsala Lansarkiv ochWasa Försäkring.20 företagsminnen 2004;3


AGA, Ansvar, Auto-Tank, Axel Bodéns HandelsAB, Axel Sifvert, Brand & Säkerhetstjänst, Delins1976 Fastihgetsbolag, Djursholms samskola, Fosselius1977& Alpen, Försäkringsbolaget Valand, Gekonsult, Georg A Bastman,H-vall Consult, Hald & Tesch Brand, Hans Osterman, Jacobson & Widmark,Korrosionsskydd, Lifaco, Nils Setterwalls Adv., Noack, PrippsBryggeier, Rubenson & Co, SAF, Salong Permana, SkandinaviskaEnskilda Banken, Stockholms Bleck- och Plåtslagaremästarförening,Stockholms Stads Brandförsäkrinskontor, Stockholmsbränsle, SvenskByggtjänst, Svensk Industriförening, Svenska Fläktfabriken, SvenskaTändsticks AB, Söderberg & Haak, Telefon AB LM Ericsson, Zander ochIngeström samt Åhlen & Holm. Under 1975–1976 tillkom ett stort antalmedlemmar, varav flera innebar stora arkivdepositio<strong>ner</strong> och längre frami tiden olika uppdrag.1978Bygg och RörservicesamtTekniska Museet.Sven Jespers sonssnickeri fabriksamt Wen<strong>ner</strong>holmoch Öhman Adv.I980Administratörerna i Västerort, Beijer Byggmaterial, Bendix,Josephson & Co, Bokbinderimästareföreningen iStockholm, Bröderna Hermann, Byggmästarnes Material,C G Hallbergs Guldsmeds AB, Europa-Press, Finnboda Varf, Freys Hyrverk, FörvaltningsAB Holmia, Förvaltnings AB Providentia, Grafiska Arbetsgivare- o.Industriorganisatio<strong>ner</strong>na, Gust Carlsson & Co, Hoffman & Co, Hugo TherorellsIngenjörsbyrå, Ingemanssons Ingenjörsbyrå, Irenius, Länsförsäkringsbolagen,Nesco, Nickels & Todsen, NK-Åhléns, Nord-Reklam Benckert & Åberg, Osram,P Wikström J:or, Reinhold Gustafsson Byggnads, Silversmeden Claës Giertta,Sparbankernas Intecknings AB, SPP, Stockholms Badhus AB - Sturebadet,Stockholms Slakthus- o. Saluhallsförvaltning, Storstockholms Lokaltrafik(SL), Svenska Reklambrev Offsettryckeri, Svenska Unilever, Tore Ulff och VBBTehorells AB. Aktiv medlemsvärvning detta år gav gott resultat!1979John Ohlsson tekniska fabrik.var god vänd!I988Adv. Forssberg- Gunnhard, Adv.Gedda & Ekdahl,Adv. Klint & Engstrand, AgenturfirmanSiax, Alfa-Laval, Friberg & WallanderAdv., Fritzes, Invik, Kinnevik,Konstnärernas Riksorganisation KRO,Nobel Industrier, Patentbyrå LudwigBrann, Sandströms Adv., SvenskaPressbyrån, Sällskapet Järn MaskinMetall och Tidnings AB Marieberg.Flera intressanta medlemmar tillkomdetta år, bl.a. Kinnevik och Alfa Laval.I989Adv. Hans Pedersen,BernsSalonger, BjörnGärdes Adv., Föreningen Skogsindustrierna,Kronofogdemyndigheten iStockholms Län, Master Mail, NCB,PK-banken, Sparinstitutens Pensionskassa,Stockholms Badhus, SvenskaUpfinnareföreningen och Varta batterier.Anrika Berns kompletterade allaherrelösa restaurangarkiv.1990Adv. OlofNyström,Barnängen,Bok- & Musikhandlarnas Understödsfond,Finansor (Privata Placeringar)AB, Hägglöf & Ponsbach Fondkommission,Jehanders Sand- & Grus,Johnson Line, Juridiska Biblioteket,Kortbetalning Servo, MAI InformationSystem, NCC, Nordbanken, OxenFöretagshälsovård, Pressens Bild,Riksförbundet för Hembygdsvård,SABO, Sales Promotion, Skogsindustriernaoch Tekomuseum Borås. MedBarnängens hela produktarkiv fördubbladesStockholms Företagsminnensföremålssamling.1991Adv. Fylgia,Adv. StyrbrjönGärde, Adv.Wallander, Effjohn InternationalOy, Ericsson Cables, Gota Bank,Hackman Havi, Institutet för värderingav fastigheter, Intrabalt, JHTidbeck, Norstedts Tryckeri AB,Olson & Wright, PA Norstedts &Sö<strong>ner</strong>, Stockholmsmässan, Sundström& Lindquist, Svenska Trävaruexportföreningenoch SverigesSkeppseklarerare förening. MedNorstedts fick Stockolms Företagsminnenen mycket stor boksamling.företagsminnen 2004;321


1992Adv. Sandström& Co,BBT, BoBHildenborg, 7-Eleven, BöckernasKlubb, Dahl Invest, Ericsson Telecom,Gerber & Hesslow, Huddinge Datacentra,Ingemar Wallin Mynthandel,Johnson & Co, Karlstad MekaniskaVerkstad, Konstvetenskapliga institutionenvid Stockholms universitet,Köttbranschens Riksorganisation,Mat för Alla Storkök, Nordtend, NyaSällskapet, Petterson & Löv Byggnads,Sveriges Hembyggdsförbund ochTMG Travel Management Group.1999Adv. Christenson,Adv.Lindahl, Adv.Peter Roth, Cedergrens Uppfostringsfond,Dokumenthuset, HSBSödertörn, JC Decaux Sverige, Landshypotek,Skärgårdens Trafikantförening,Sollentuna Fastighets AB,Spectra Physics, Spendrups BryggeriAB, Stockholm Globe Arena, StockholmsKulturförvaltning, Stokab,Svenska Fjärrvärmeföreningen, SvenskaKraftverksföreningen, SverigesElleverantörer, Twilfit och WB Sellbergs.Spendrups var en efterlängtadmedlem.2000 Apoteket,Assidomän,Electrolux,Elekta, Flygarbetsgivarna, ICA, Sandrewsoch Stockholm Water Festival.1994Adv. Nordia,B WahlströmsBokförlag,Bäcklund & Co, Dahl International,Flygtekniska Föreningen, Henkel, Intendentur,Investor, Larmtjänst, Pantbelåning,Rubenson Textil, SifvertSkruv, Stockholms Läns Hemslöjdsförening,Svenska Pappers & CellulosaIngenjörsföreningen samt ÖrebroLäns Företagsarkiv. Detta år gjordede gröna och röda ryggarna i form avWahlsträms ungdomsböcker sitt intågpå Företagsminnen!1998Adv. AnnaStina Widell,AGRIADjurförsäkring, Beslutsmodeller,Föreningssparbanken, Grand Hotel,Mariebergs Arkivbyrå, Nordiska Poolenför Luftfartsförsäkringar, Petrusoch Augusta Hedlunds stiftelse,Sirius International Insurance Corp.,Skolfastigheter i Stockholm, StockholmsMark- och Lokaliseringsbolag,Stoseb, Sveriges Advokatsamfund,Sveriges Köpmannaförbund, SYVABoch Thomas Tendorf Adv. På 1990-talet blev även ett flertal kommunalägdabolag medlemmar.2001Adv. Strandberg& Co,Alecta,Arbio, Astra Zeneca, BEEP, Busslink,Drott, Farmacihistoriska Sällskapet,Folksam, Heidelberg Sverige, KraftSverige, Lernia, Magnusson & WallinAdv., Metallgruppen MEGAB, Pocketshop,Samhall, Schering-Plough,Svensk E<strong>ner</strong>gi, Svensk Form, SågverkensRiksförbund och Tekn. DrMarcus Wallenbergs Stiftelse. SvenskForms medlemskap var ett teckenpå Stockholms Företagsminnens alltstörre inriktning mot design.1997Adv. BjörnBackman,Adv. DahlmanMagnusson, Adv. Hamilton & Co,Adv. Lindberg & Saxon, Adv. Nova,Adv. Sackemark, Adv. Signum, ALMIFöretagspart<strong>ner</strong>s, Beck & Sons Bokbinderi,Grafiska Företagen, GrönaLund, Handelshögskolan, Herbyskolan,Hökerberg & Söderqvist Adv.,Informationsförlaget (Heimdahls),LM Ericsson Fastigheter, MannheimerSwartling Adv., MariebergsAdv., Nynäshamns Ångbryggeri,Scandic Hotels, SE-Banken Kort,Skandia, Stadshypotek, Stål- ochMetallförbundet, Svensk Handel,Svensk Pantbelåning, Sveriges Tidskrifteroch Veteranklubben Alfa.Med Skandias inträde så var de flestastörre försäkringsbolag och bankermedlemmar.2003Adv. Cederqvist,Adv.Thorén &Part<strong>ner</strong>, Cerealia, John Mattson FastighetsAB, Livsmedelsindustrierna,SAS, Setterwalls Adv., StockholmsStadsmission, Svenska Spel och Vattenfall.Livsmedel, industri och spel vardetta års melodi.2002 AP-fastigheter,IFUUtbildnings,Kontorstekniksa föreningen,Lantbrukarnas Riksförbund LRF,Markaryds kommun, ProcordiasPensionsstiftelse, SITA, StockholmsNäringslivskontor, Sveriges Möbelindustrioch Verkstadsindustrierna.LRF med många dotterbolags arkivinnebar ytterligare en viktig pusselbit iden svenska näringslivshistorien.22 företagsminnen 2004;3


210 medlemmar i november 2004!ABA of SwedenAGAAgria DjurförsäkringAhlbins PatentbyråAKZO NobelAlectaAlfa LavalALMEGAALMI Företagspart<strong>ner</strong>s StockholmAP-fastigheterApoteketAstra ZenecaBarnens BokklubbBastling & Isaksson AB, AdvokaternaBeck & Sons BokbinderiAB Wilhelm BeckerBEEPBerghs FörlagBeslutsmodellerAxel Bodéns Handels ABBokbinderimästareföreningen iStockholmStiftelsen Bokbranschens UnderstödsochUtbildningsfondBonnierföretagenBrandkontoretBusslink i SverigeCarl LammCarlsberg SverigeStiftelsen H T Cedergrens UppfostringsfondAdvokatfirman Cederquist KBCerealiaChristenson AB, AdvokatDometic ABDrottEkhagastiftelsenElectroluxElektaTelefon AB L M EricssonEsselteFamiljebostäderFARFAR FÖRLAG ABFarmacihistoriska SällskapetFERA LjuskulturFlood AdvokatbyråFlygarbetsgivarnaFlygtekniska FöreningenFR i Stockholms län ABC E FritzesFylgia AB, AdvokatfirmanFärg- och Lacktekniska FöreningenFöreningen Sveriges SkeppsklarerareFöreningsarkiven i Stockholms länFöreningssparbankenGiertta AB, SilversmedenGrafiska FöretagenGrand Hotel Holdings ABGraphium Norstedts Tryckeri ABGröna Lunds TivoliHald & Tesch BrandHamilton & Co AdvokatbyråHandelsbankenPetrus och Augusta Hedlunds stiftelseHeidelberg SverigeHenkel NordenAdvokatfirma Hägglund & Ramm-Ericsson KBHökerberg & Söderqvist AdvokatbyråLars Hökerberg FörlagICAIFU Utbildnings ABInformationsförlaget HeimdahlsInstitutet för värdering av fastigheterInvikJCDecaux Sverige ABJohn Mattson Fastighets ABJuridiska BiblioteketJärnhandelns IntresseföreningKinnevik, Industriförvaltnings ABKonstnärernas RiksorganisationKonstvetenskapliga Institutionen,Stockholms universitetKontorstekniska föreningenKooperativa InstitutetKraft SverigeLandshypotekLantbrukarnas Riksförbund LRFFastighets AB LincoLindahl HB, AdvokatfirmanLindberg & Saxon HB, AdvokatfirmaSten Lindskog Advokatbyrå HBLivsmedelsföretagenIvar Lundh & CoLänsförsäkringar StockholmLänsförsäkringsbolagens ABMagnusson & Wallin AdvokatbyråMannheimer Swartling AdvokatbyråMariebergs ArkivbyråMarkaryds kommun, CentralarkivetMartin Olsson HABMetallgruppen MEGABMQ/Jaller Klädcenter ABNCCNordeaAdvokatfirma Nordia KBNordiska KompanietNordstiernanNordia KB, AdvokatfirmaP A Norstedt & Sö<strong>ner</strong>Nova AB, AdvokatfirmanNya SällskapetNynäshamns Ångbryggeri, IntresseföreningNynäs PetroleumNäringslivets Informations-Konsult Sören Karlsson ABOdh<strong>ner</strong> & Co BelysningOsbecksgymnasiet i LaholmOsramPackhuslagretPedersen, Advokatfirman HansPlåtslageriernas RiksförbundPocketshopPrimusProcordias PensionsstiftelseRekolidRoth, Advokatbyrå PeterSackemark AB, AdvokatfirmaSalus AnsvarSand & Grus AB JehanderSandrew Metronome ABScandinavian Airlines System (SAS)SBABSchering-PloughSEBSetterwalls AdvokatbyråSchneidlerSirius International Insurance Corp.SITASkandiaSkanskaSkogsindustriernaSkolfastigheter i Stockholm ABSkärgårdens TrafikantföreningSollentuna KommunSparinstitutens PensionskassaSpectra PhysicsSpendrupsSpårvägens IdrottsföreningSthlms Bleck&Plåtslagar mästareföreningStockholm Globe ArenaStockholm SaltsjönStockholms HandelskammareStockholms HantverksföreningStockholms KulturförvaltningStockholms JernkramhandlareföreningStockholms Läns HemslöjdsföreningStockholms NäringslivskontorStockholms StadsmissionStockholmsmässanStokabStoseb, Stor-Stockholms E<strong>ner</strong>gi ABStrandberg & Co, AdvokatfirmaStrömma Turism & Sjöfart ABSvala & Söderlund HovmusikhandelSvensk E<strong>ner</strong>giSvensk FilmindustriSvensk FormSvensk HandelSvensk IndustriföreningSvensk PantbelåningSvenska BankföreningenSvenska BryggareföreningenSvenska FilmklubbenSvensk Handelstidning Justitia ABSvenska HundskyddsföreningenSvenska kyrkans FörsamlingsförbundSvenska PressbyrånSvenska SpelSvenska TrävaruproducenterSvenska UppfinnareföreningenSvenskt NäringslivSveriges AdvokatsamfundSveriges Aktiesparares RiksförbundSveriges FörsäkringsförbundSveriges HembygdsförbundSveriges MöbelindustriförbundSveriges SkeppsmäklareSveriges TrähusfabrikanterSystembolagetSYVAB, Sydvästra Stockholms regionensVa-Verks ABSågverkens RiksförbundSällsk. för Folkundervisningens BefrämjandeSällskapet Järn, Maskin, MetallTenkikföretagenTendorf, Advokatfirma ThomasThorén & Part<strong>ner</strong>s, AdvokatfirmanJ H Tidbeck ABTimbroTore UlffTrygg HansaTrygghetsfondenTwilfitUnilever SverigeVattenfallVeteranklubben AlfaB. Wahlströms BokförlagWallander AB, Advokatbyrå N. A.Tekn. Dr. Marcus Wallenbergs StiftelseWen<strong>ner</strong>holm & Öhman KB, AdvokatfirmaWidell AB, Advokat Anna StinaAB P Wikström J:orÅhlénsNya medlemmar 2004 är markerade medblått och hälsas hjärtligt välkomna!


Företagsminnen i siffrorDet är inte helt enkelt att göra statistik av StockholmsFöretagsminnens historia. Hur mäter man t.ex. i siffror hur väl enverksamhet svarar mot sina stadgar? Men vissa nyckeltal har ändåmycket att säga. Vi har därför klätt dem i tabellform.Diagram 1: MedlemmarDiagram 1: Antaletföretags- och organisationsmedlemmari föreningenökade ständigt fram till1992. Därefter koncentreradesverksamheten tilldotterbolaget StockholmsFöretagsarkiv AB varskunder inte behövde blimedlemmar, varför antaletminskade. Med bolagetsupp hörande 1997 ställdesåter medlemskapets i fokusoch en ny ökning vidtog.Den 6-procentiga uppgångenav företags- ochorganisationsmedlemmarhittills under 2004 är resultatetav en intensifieradmarknadsföring.Diagram 2: Historiskt arkivmaterialDiagram 2: Depositionenav historiskt arkivmaterialhar kontinuerligtökat sedan starten 1974.Siffrorna under åren1983–1993 är lite osäkra,eftersom ingen klar åtskillnaddå gjordes mellanhistoriskt material ochsådant material som senareskulle gallras. Under åren1999–2001 skedde fleramycket stora depositio<strong>ner</strong>.24 företagsminnen 2004;3


Diagram 3: OmsättningDiagram 3: Omsättningende första åren varytterst blygsam. Underhela 80-talet hade sedanföreningens verksamheten god tillväxt, vilkenkom att bygga allt mer påhantering av icke-historisktarkivmaterial. 1996drabbades denna verksamhetav en kris. Utifrånen rekordlåg omsättning1997 har den sedan ökat,med dagens inriktning påverksamheten.Chefstjänstemän1976 Uno Gustafson1977 Eva Wohlin1978 Anita Oscarsson1979 Inger Ljunggren1985 Britta Jonell Ericsson1986 Anne-Marie Lenander Fällström1992 Uno Gustafson1995 Leif Gidlöf1996 Alexander HusebyeFöreningens ordförande1974 Georg Svensson1982 Nils Hallerby1991 Lars Bergstig1997 Leif Gidlöf2001 Rolf ÅbjörnssonRunda bilden: Stockholms Företagsminnensnuvarande vd, Alexander Husebye.Diagram 4: AnställdaDiagram 4: Under föreningensförsta två årtiondendomi<strong>ner</strong>ades personalstyrkanav arbetshandikappademed lönebidrag. Dennafinansieringsform avveckladesfr.o.m. 1996 och mantvingades under året sägaupp samtliga anställdautom sju. Efter dotterbolagetskonkurs ökadepersonalstyrkan successivt,men bestod nu huvudsakligenav arkivarier ochhistoriker.företagsminnen 2004;325


En fråga om stil – den svenskadirektören granskasStil är inte bara en fråga om att kunna knyta en elegant slipsknut, uppföra sig korrekt ochkänna till den grundläggande etiketten. Även språkkunskaper, kulturintresse och en öppenhetgentemot omvärlden innefattas i begreppet enligt artikelförfattaren. Och handen på hjärtat– hur stilfull är egentligen den svenska genomsnittsdirektören i dessa dagar? | mats gellerfelt”stilen är människan”, menade engång den berömde franske naturforskarenoch författaren George Buffon(1707–1788) . Och även om han nog iförsta hand menade den litterära stilenså kan hans ord utsträckas till stil överhuvud taget. Stil är numera ett ord sommest av allt är positivt värdeladdat – attha stil innebär att ha en viss klass närdet gäller kläder och uppförande. Men isjälva verket är ordet ju neutralt, ungefärsom kvalitet. Stil kan som kvalitet varasåväl usel som formidabel, sjaskig såvälsom elegant. Men i ett klassamhälle, ochvad den politiska retoriken från höger tillvänster än säger om saken så är även detsvenska samhället ett sådant, är stilen ettsätt att skilja sig från andra, från mängden.Att betraktas som stillös kan åtminstonei vissa samhällsgrupper anses somett svårartat trauma. Jag tror kanske inteatt man i de ”lägre klasserna” funderar såmycket över stilen, men den som hör tillde ”övre” måste ständigt göra det. Stilenkan vara skillnaden mellan succé ochfiasko. En arbetare sköter sitt arbete utanatt grubbla över sin stil – även om denfinns – medan en direktör, som alla högreplacerade inom företagsvärlden betecknassom, alltid måste ha den aktuell.Vad är stil?Men vad är då stil? Stil kan man väl,lätt ge<strong>ner</strong>aliserat, definiera som enuppsättning koder och förhållningssättsom anger ens placering på en socialrangskala. Det kan gälla kläder, klockmärken,sättet att hålla kniv och gaffel,fritidsintressen och allmänna socialaattityder. En gammal uppfattning är tillexempel att den brittiska överklassen på1800-talet spretade med lillfingret närman lyfte sin tekopp. Vilket inte är sant.Det är snarare så att det var medlemmarur en uppåtstigande medelklass – intede som hörde till den gamla aristokratin,alltså – som skapade nya seder och uppförandekoder,av vilka fingerspretandetvar en del. Historiker som studerat denborgerligt-victorianska epoken avfärdaremellertid fingerspretandet som en skröna,ungefär av samma slag som den somhandlar om att victoria<strong>ner</strong>na lindadein såväl kalkon- och kycklingben somstols- och bordsdito i silkespapper för attdet ansågs vara oanständigt att visa demnakna (att linda in fjäderfänas ben hadeframförallt en dekorativ funktion).Fast stil är således, som antytts, viktigti en människas, och i syn<strong>ner</strong>het i en högtuppsatt människas framtoning. Åtminstonetvå svenska statsministrar, IngvarCarlsson och Göran Persson, fick ta tillstylister när de började att framträda påden internationella arenan – det dög heltenkelt inte att se ut som en bonddrängpå lördagsdans på logen eller i folkparken.Men säg, hur fungerar stilkodernainom det svenska näringslivet i vår tid?Säg det. Eller, kanske en och annanskulle säga, säg det inte.Från vadmal till retroBetraktar man bilder på gamla tidersföretagsledare av brukspatronslaget såvar de alla (och de var märk väl alla män)iförda tjocka kostymer av vadmalstyp,stärkkrage och hatt. Det var ingentingfashionabelt över det hela, san<strong>ner</strong>ligeninga ”märkesvaror” som ju är en produktav vår tid. Det var en uniform men somsådan skilde den sig inte alltför mycketfrån deras arbetares söndagsstass.Tiden går, men uniformerna består.En normalsvensk företagsledare är ikläddkostym av god kvalitet. Oftast är dendubbelknäppt, även om just dubbelradigakostymer numer anses som en smulatacky, ja, som en smula litet för direktörsellerstjärnadvokatsbetonade. Slanka enkelknäpptaär det som gäller, litet grandretro 60-tal. Dock innebar 80-taletsyuppieera en – tillfällig – förändring avdirektörsstilen. De nyrika entreprenörernainförde en ledigare stil, löst sittandeArmanistukkostymer, till exempel. Bortmed de tjocka kritstrecksrandiga. Ävennär det gällde armbandsur inträffade enförändring. De nya unga markerade precissom när det gällde kostymerna att detman fäste på armen var en del av en nyimage – sportigare, ledigare, frifräsigare,vad man nu ville ha det till. Ingen fet Rolexutan en tunn Cartier. Så gick det somdet gick när bubblan sprack.Konservativ räddhågsenhetI dag tycks det vara som i forna tiderigen. Företagsledarna klär sig i traditionellakostymer, bortsett från vadmalenoch stärkkragen, men det är ändå häpnadsväckandekonservativt, som om manvill profilera sig mot den avdöda yuppieandanoch mot it-folkets kortbyxor ocht-tröjor (även det känns avlägset). Återvill man, kanske för att markera motalla de senaste årens skandaler inom detena företaget efter det andra, signaleraatt man står för stil, klass och inte minsttradition. De någorlunda unga wallenbergarnaklär sig som gamla gubbar inärmast antika kostymer. Slipsen är endel av uniformen, men ytterst sällan serman att någon som knutit en slips (omman nu kan knyta korrekt, det förekommeruppenbarligen sällan) har vågat iförasig en kravatt med ett djärvt mönsterMotstående sida: L M Ericssons dåvarande vd Axel Boström (t.v.) besöker 1904 Beeston iNottinghamshire, där Ericsson just byggt en fabrik. Den andre stilfulle direktören är okänd.Ur Ericssons bildarkiv hos Stockholms Företagsminnen.26 företagsminnen 2004;3


företagsminnen 2004;327


eller en vågad touch. Stil är tydligen inteminst en fråga om räddhågsenhet.Kultur och motsatsenStil är emellertid inte bara en fråga omkläder eller klockor. Stil är dessutom enfråga om en stor uppsättning kulturellakoder – som fritidsintressen, socialaattityder, social belevenhet, språkkunskaperoch mycket annat. I det falletverkar svenska företagsledare och derasdrabanter vara rejält handikappade omman gör en internationell jämförelse.De gamla brukspatro<strong>ner</strong>na brukadeemellanåt, också av radikaler inom kulturlivet,hyllas för att de hade ett visstkulturintresse, om än ej sällan en smulaspelat. Men de köpte svenska författaresoch andras verk (ofta i samlade utgåvor)och möjliggjorde därför utgivningenav till exempel just samlade verk. Manvar helt enkelt sin tids sponsorer, om änman på den tiden talade om mecenater.I dag är det annorlunda. Kulturär ingenting som ger status i svenskanäringslivskretsar – jämför med USAdär den mest råbarkade kapitalist gåröver lik för att komma in i Metropolitanoperansstyrelse, och slänger in ettantal miljo<strong>ner</strong>. Svenska direktörer ochlikställda läser inte böcker, går inte påoperan (möjligen om det är en tillställningdär eller på Confidencen eller påDrottningholms slottsteater där frugankan få bli fotograferad i nya hatten avskvallerpressen), är mer hemmastaddai Carolas musik än i Mozarts, är mansponsor så är det för tennis- eller segeltävlingar.Överdriver jag? Knappast.Under en följd av år har jag läst kortintervjueri bland annat Dagens Industrioch i saligen avsomnade Finanstidningen,där jag var mångårig medarbetare.Vad låg på nattduksbordet, undrade oftareportern? Balzac? Dickens? Delblanc?Hemingway? Kanske åtminstone Guillousom väl var den enda författare dehört talas om? Nej. En kvartalsrapport.En årsredovisning. Om de åtminstonehade dragit till med ett paket kondomereller en halva Johnny Walker! Det ärungefär som liknande kortsamtal medsvenska ishockeyspelare varvid 90 % påfrågan om favoriträtt svarar köttbullarmed makaro<strong>ner</strong> och på frågan om favoritmusiksvarar Dire Straits.UtomlandsFöreträdare för det svenska näringslivetbrukar ofta avvisa mediakritik när detgäller alla de otroliga miljo<strong>ner</strong> som hällsöver dem för uselt utfört eller inte allsutfört arbete, med att bra folk skall habra betalt och hänvisar till den internationellamarknaden. Då kan det varapå sin plats att påpeka att den ”internationellamarknaden” knappast är påjakt efter svenska direktörer som knappttalar pidginengelska – stil är också enfråga om språkkunskaper. Jag har suttitpå bättre krogar i Tyskland och hörtsvenska näringslivsledare säga, på, låtoss kalla den för bruten, engelska ” viiihär in sveeeden like tå då bisniss vid join görmani” och jag har skamset gömtmig bakom den omfångsrika menyn.Stil är alltså inte bara en snygg kostym(Varför har för övrigt inte svenskamanliga makthavare lärt sig att manknäpper kavajen när man reser sig – ochtar handen ur fickan när man hälsar?)eller en välknuten slips utan en uppsättningsociala koder som måste intränas.Socialt formulerade intressen skall inteunderskattas – på tal om tidigare nämndakortintervjuer så finns det knappastnågon företagsledare som redovisar ettannat intresse än golf, segling, möjligenutförsåkning och vinprovning. Menbland de sociala koderna som hör tillstilen får man inte heller räkna bortansvarskänsla, empati, ett intresse förvärlden och kulturen, något som liggerutanför ens egna klonade och välbetaldagänggemenskap.mats gellerfelt är debattör, litteraturkritiker,poet, författare och översättare,känd som smakdomare både vad gällermänniskors klädsel och uppförande.28 företagsminnen 2004;3


Motstående sida: Prins Bertil, även motorprinsen kallad, inviger Sveriges förstadrive-in-bank, Handelsbankens kontor i Midsommarkransen. På andra sidanluckan syns bank direktörer i oklanderliga smokingar. Observera invigningsbandetsom just körts av. Ur Handelsbankens bildarkiv hos Stockholms Företagsminnen.Varför närings livshistoria?Revolution och evolution– om minnet som nyttigt redskapIbland hamnar företag i ett läge där en total omkastning är ofrånkomlig, men betydligtmer önskvärt är istället en kontinuerlig utveckling. Ett viktigt redskap för denna är användandetav det gemensamma minnet. | lars o. grönstedtrevolutio<strong>ner</strong> är sällan önskvärda.Evolution är nästan alltid bättre. Mankan över historien observera att länderdär revolutio<strong>ner</strong> är vanliga är fattigareän länder där våldsamma omvälvningarär sällsynta. Detta gäller även företagande.Revolutio<strong>ner</strong> är helt enkelt intebra för affärerna. Efter en revolution tardet oftast lång tid innan vare sig medarbetareeller kunder vet var man står,eller vad man står för.Nu finns det visserligen tillfällen dåingen evolutionär väg står till buds. Blottett radikalt ingrepp kan rädda företaget.Och när överlevnad står på spel är allarisker värda att tas. Under vår 133-årigahistoria har till och med Handelsbankentvå gånger genomgått riktiga revolutio<strong>ner</strong>,där en ny vd, hämtad utifrån,inte bara räddat banken ur en akut krisutan också fört in oss i en lång periodav framgångsrik tillväxt. Så var det närLouis Frænckel kom till banken 1893, såvar det när Jan Wallander kom 1970.Bägge gångerna var det fråga omäkta revolutio<strong>ner</strong>, som berörde alla nivåerav banken. De flesta revolutio<strong>ner</strong>är ju nämligen inte så omstörtande, närallt kommer omkring. I länder innebärrevolutionen ofta blott, när stridsvagnsdammetlagt sig och de nya parollernabörjar låta bekanta, att toppskiktet byttsut. Paradgatorna har fått nya namn.Bekväma, nya titlar åt trogna gamlahantlangare. Men bakom de pråliga nyafasaderna pågår livet i stort sett somvanligt. Blott lite fattigare, lite kortsiktigareoch lite osäkrare än tidigare.Så är det i näringslivet också. Deflesta revolutio<strong>ner</strong> är egentligen blottett för stort ord för någon ny organisationsformeller något nytt styrsystem.Bakom de pråliga nya fasaderna pågårlivet i stort sett som vanligt.Men det betyder inte att den sortensoäkta revolutio<strong>ner</strong> är mindre skadligaför företaget. Fortfarande tar det långtid för medarbetare och kunder attförstå vad som hänt. I själva verket tardet ofta längre tid att förstå vad somhänt när i själva verket nästan ingentinghänt.Den främsta uppgiften för en företagsledareblir därför att leda företagetså väl på den evolutionära vägen, attrevolutio<strong>ner</strong> aldrig blir nödvändiga.Ett viktigt verktyg i denna uppgiftär företagets självförståelse, företagets”minne”. Hos medarbetarna samlasår för år insikter om vad man kanåstadkomma tillsammans, hur fort förändringargår, vilka åtgärder som fungerati det förgångna och – inte minst– vilka kolleger som får saker gjordaoch vilka som vanligen återfinnes pååskådarläktaren.Med minnet som verktygEftersom detta kollektiva minne är ettviktigt redskap för vd, faller det ocksåmycket på denne att vårda sitt redskap– att bidra till att strukturera och vårdaminnena.En del skulle kanske säga att årsredovisningarnautgör tillräckligasådana minnen, i all syn<strong>ner</strong>het medden omfattning dessa idag tvingatsanta. Men en årsredovisning är intemera minne än tidningarnas sportreferat– i torra siffror och blomsterspråksäger den vad som har åstadkommits,men inget om hur, eller varför, ellervem. Och i allmänhet intet om misslyckadeförhoppningar och felslagnasatsningar. På samma vis som för ennation, gäller för ett företag att densom inte minns sin historia är dömdatt ständigt upprepa sina misstag. Meddet tillägget att företag dör oerhörtmycket oftare än natio<strong>ner</strong>. Utrymmetför misstag är därmed mycket mindre.De användbara minnena finns naturligtvisi första hand hos medarbetarnasjälva, tillgängliga så att säga i realtid,i det dagliga arbetet. Men minnet behöverockså mera långsiktiga referenspunkter– inte bara minne, utan ocksåarkiv. Här spelar Föreningen StockholmsFöretagsminnen sin stora rolloch det är därför Handelsbanken varitmedlem i drygt 15 år. Inte för forskningensskull, men för vår egen.lars o. grönstedt är vd i SvenskaHandelsbanken och ordförande i Bankföreningen.företagsminnen 2004;329


Den här sidanska du riva utögonblickligen!Att prenume<strong>ner</strong>a på Företagsminnen kostar 200 kr/år för privatperso<strong>ner</strong>.Då blir man också medlem i Föreningen StockholmsFöretagsminnen, världens största centrum för näringslivshistoria.Så skäm bort dig själv eller någon annan – fyll i uppgifternanedan, riv ut och skicka in hela sidan!Privatperson 200 kr/år Jag representerar ett företag, bibliotek eller institution och vill bli kontaktad.Namn* Efternamn* Företag, bilbiliotek eller institutionAdress* Postnummer* Postadress*E-mail Telefon Detta är en present från:Posta: Föreningen Stockholms Företagsminnen, Grindstuvägen48–50, 167 33 Bromma. Märk kuvertet ”Medlem”. Eller maila:edward.blom@foretagsminnen.se Eller faxa: 08-634 99 35.Företagsminnen utkommer 4 gånger per år och för medlemmarnaanordnas även sammankomster och studie besök.30företagsminnen 2004;3


Valfri bildI Företagarna ingår bl.a. Bilbranschens Riksorganisation. Här syns Hans Ostermans utställningav begagnade bilar någon gång på 1930-talet. Ur Stockholms Företagsminnens bildarkiv.Varför närings livshistoria?Vi behöver goda förebilderDet finns många anledningar att bevara det lilla företagets historia, bland annat lokalhistoriska.Men framförallt därför att dagens företagare kan ha mycket att lära av tidigarege<strong>ner</strong>atio<strong>ner</strong>s. | gunvor engströmgemensamt för alla företag är att deoberoende av verksamhetsinriktningstartats av individer, entreprenörer,människor av kött och blod. Ett faktumsom fortfarande alltför sällan kommerfram är att ett företag förutsätteråtminstone en människa. Att dokumenteramånga av dessa är kanske detallra viktigaste för framtiden. Godaförebilder som stimulerar många fler attta initiativ och skapa nytt är något viverkligen behöver.Företagarna är en ung organisationmed gamla anor som genom sina föregångareunder åren representerat ochfortfarande representerar ett tvärsnitt avföretagstyper från skråväsendets hantverkare,över småindustri och verkstädertill dagens moderna tjänsteföretag.Bland dessa företag finns många förebilder.Alltför få är idag dokumenterade.Viktigt att dokumenteraDet finns en dimension i företagandetsom är oberoende av bransch och, skullejag vilja påstå, även tid och rum. Därförhar nya och blivande företagare mycketatt lära av äldre. Detta är särskilt viktigti dessa tider när vi riskerar att förloratiotusentals företag när den stora 40-talistge<strong>ner</strong>ationen pensio<strong>ner</strong>ar sig utanatt ge<strong>ner</strong>ations- eller ägarfrågan i derasföretag har lösts.En annan viktig anledning att dokumenteraoch bevara är naturligtvisden allt snabbare utvecklingen bådevad gäller teknik, arbetsorganisation,nya marknader m.m. Och vi glömmersnabbt det som varit.Det lilla företaget är ofta det lokalaföretaget och dess historia sammanfalleri många fall med ortens, kommunenseller bygdens historia. Det lilla företagettas ofta för givet, det ska bara finnasdär. I det lilla företaget finns de somkanske gör den största nyttan mensom sällan uppmärksammas. Det lillaföretaget skapar jobb, ger service ochskatteintäkter som bidrar till invånarnasvälbefinnande. Ett samband som alltidfunnits men som alltför sällan beskrivitsoch dokumenterats.gunvor engström är vd för ”Företagarna”,Sveriges största företagarorganisationmed 80 000 medlemmar.företagsminnen 2004;331


Ögonblicket32 företagsminnen 2004;3


Varför närings livshistoria?Ta över!Vid övertagandet av två belysningsfirmor under 1980-talet dök ett oväntat problem upp.Flera människor hade frågor kring den anrika historien, något som de nya ägarna endasthade obetydlig kunskap om. En lunchpromenad kom dock att lösa problemet. | mats holmbergatt ta över en rörelse bjuder påmassor av nya åligganden. Kunder,personal, varulager, leverantörer ochlokaler är alla aktiva, aktuella tillgångaroch uppgifter. De gör väsen av sig påendera det ena eller andra sättet. Förreller senare!En kanske överraskande tillgångoch uppgift är företagets tidigare liv.När detta börjar aktiveras genom attomvärlden börjar fråga om det ena ellerandra, gäller det att ha en känsla förbetydelsen av historien och historiken ibåde abstrakt och konkret form.I mitten av 1980-talet skedde ettövertagande hos oss med bara en tunntråd av personliga kontakter som kundebistå med minne och allt det där”ej <strong>ner</strong>skrivna” som skulle ha kunnatge en fylligare bild. De två övertagnarörelserna (Odh<strong>ner</strong> & Co AB, etablerad1864 och Böhlmarks Belysning,etablerad 1872) var bägge namnkunnigaoch stockholmare som aldrig flyttatfrån orten. Skiftande ekonomiska ödenunder mer än hundra år hade lett tillatt mycket material från mellanårenförsvunnit, men tillräckligt mycketfanns för att attrahera utomståendeshistorieintresse av de två gamla varumärkena.Yttre tryckDe som hörde av sig för att låna materialvar allt från konstfackelever (villese gamla kataloger) via amatörforskarefrån Engelsberg (ville veta mer om vårainköp av svensk lysolja från oljeön) tillStrindbergmuseet (som visade intressekring de fakturor på bordslampor somköpts av författaren och sedan blivitnorm för s.k. Strindbergslampor).Vi hade alltså ett yttre tryck på tillgänglighettill materialet, innan vi självafattade vilken vikt det hade för vår egenmarknadsföring och profil som belysningshandlaremed klassiskt sortiment.Detta yttre tryck gav oss nya bekantamen också oönskade effekter av opla<strong>ner</strong>adearbetsuppgifter och, viktigast, hårtslitage på materialet.Lunchpromenad gav lösningSnilleblixten slog till vid en lunchpromenadi grannskapet i slutet av 1980-talet. På Västmannagatan låg någotsom skyltade Föreningen StockholmFöretagsminnen. Det tog därefter intemånga dagar förrän materialet kom igoda, vårdande händer som också harförmågan att göra materialet tillgängligtför den som är intresserad. Många ärode vi hänvisat till Arkivet och de harnog fått gott mottagande eftersom viinte hört av dem.Egoistiskt tänkt gjorde vi oss avmed ett bekymmer samtidigt somvi har gott samvete i att värna ombakgrundsmaterialet för Odh<strong>ner</strong>-Böhlmarks på bästa sätt. Nu har detdykt upp lite mer bilder, häften ochlite varuprover av gammalt datum somkommer att överlämnas i vår depå.Kanske skulle vi samla ihop lite avproduktmaterialet från 1990-talet ochsända med?Nu finns vår depå och det gäller baraatt se till att den ägs av företag eller företagsägarepå sätt som garanterar dessframtid.mats holmberg driver belysningsföretagetOdh<strong>ner</strong>-Böhlmarks.Ögonblicket (t.v.)Den 29 juli 1967 var vår nuvarandekung Karl XVI Gustaf, då ännu kronprins,på Nordiska Mästerskapen i Göteborg.Där syntes han svalka sig medFest-is. Apelsindrycken i sin karaktäristiskatetraförpackning med tillhörandesugrör hade lanserats i slutet av1950-talet och sedan dess marknadsförtsmycket aktivt. Fest-is var liksomölet Three Towns (TT) ett samarbetemellan Stockholms Bryggerier, Pripp& Lyckholm samt Malmö Förenade,vilka sedermera gick samman till ABPripps. Bilden togs i reklamsyfte påuppdrag av bryggerierna.Med tiden föll bindestrecket i namnetFestis bort, drycken fick allt fler smakeroch idag säljs den som bekant på flaska.företagsminnen 2004;333


34 företagsminnen 2004;3


Varför närings livshistoria?Ditt företags historia finns i huvudet påkunden. Se till att den är korrekt!Trygg-Hansa är ett företag som insett nyttan av historia, bl.a. för att bygga upp medarbetarnasstolthet, eller för att ge perspektiv på fusio<strong>ner</strong> och andra omvälvande händelser. Enföretagshistoriker kan även hjälpa till att lyfta fram ett företags själ. | susan göhlinegentligen är namnet olyckligt. FöreningenStockholms Företagsminnenförleder oss att tro att det rör sig omobjekt. Hyllmeter med dammiga kvarlevorfrån för länge sedan avsomnadestockholmsföretag. Så är det inte.När jag för första gången kom i kontaktmed Föreningen Stockholms Företagsminnenhade jag just blivit kommunikationschefpå Trygg-Hansa. Jagkom från jobbet som marknadschef påett ungt it-företag och fasci<strong>ner</strong>ades avmöjligheterna att arbeta på ett nytt ochannorlunda sätt med kommunikationeni en bransch med en lång och traditionsrikhistoria –försäkringsbranschen.Jag såg oanade möjligheter att byggaupp internkommunikationen ochmedarbetarnas stolthet i ett bolag medöver 100 års historia. De första svenskaförsäkringsbolagen bildades i mittenpå 1800-talet. Trots fusio<strong>ner</strong>, uppköpoch avknoppningar har erbjudandet tillkunderna och marknaden i stort setthela tiden varit detsamma som idag.Ekonomisk hjälp när det händer någotobehagligt. Att Trygg-Hansa dessutomhar ett starkt och älskat varumärke medLivbojen gjorde inte saken sämre. Detfanns förutsättningar att använda företagetshistoria på ett tidsenligt sätt.Eftersom vi nyligen slagits ihop medförsäkringsbolaget Holmia, åkte företagsledningenut på turné till lokalkontorenute i landet. Vi förde en dialogmed våra medarbetare om företagetsursprung, var vi stod för dagen och vartMotstående sida: 1954 började Svenska Lifdela ut gratis livbojar (man hade en somlogotyp). Det allmänna stod länge emoteftersom det ansågs som otillbörlig reklam.Då egna medel till livräddningsutrustningsaknades, gav sig Göteborgs Hamn och gickmed på uppsättning. Kort därefter följdeövriga Sverige efter. Ur SEB:s bild arkivhos Stockholms Företagsminnen.vi var på väg. Försäkrings branschensstamträd vittnar om en värld där skilsmässoroch nya äktenskap avlöst varandra,utan att för den skull skapa störrekatastrofer för affärerna. Trygg-Hansafamiljenvar en härlig mix av medarbetarefrån Trafik-Bore, Hansa Sjö, SPP,SEB och Folksam.I personaltidningen Bojen beskrevsföretagshistorien i populärversion ochi arkiven återfanns medarbetare sombörjat sin bana i bolaget som sommarbarnför att så småningom erhålla sinvälförtjänta guldklocka. Filmsnuttarfrån tidigare decenniers resultatredovisningarvisade att ingenting är nyttunder solen. Premiehöjningar hade ägtrum förr, utan att kunderna flytt i panik.Temat för tidigare års reklamkampanjeranalyserades och utvärderades.Med Trygg-Hansas livboj som bärandeelement, lades strategin för 2000-taletsmarknadsföring. Till och med dehistoriska pressklippen var intressanta.I dem syntes tydligt säsongcykler föråterkommande olyckor, som inbrott,översvämningar och bränder.Plattform för berättelserMed historiskt kunniga arkivarier ellerkonsulter, som jag föredrar att kallamina samarbetspart<strong>ner</strong>, fick jag hjälp attta fram fakta, kuriosa och intressantahistorier ur branschen och vårt företagstidigare liv. Med dessa uppgifter som utgångspunktför nutida och framtida affärer,fick vi ett kvalitetsinnehåll att byggavår självbild på. Vi fick intressanta sakeratt berätta för våra nya medarbetare ochtala med varandra om. Och våra kunderfick genom vår historiska kunskapstörre respekt för vår trovärdighet ochkompetens i dag. Detta var extra viktigti försäkringsbranschen som inte tillhörden högst rankade i fråga om trovärdighetoch etik under senare år. Vi fick enhistorisk faktadatabas att bygga delar avden interna kommunikationen på, länkadet till samtids- och framtidsinformationoch det som skulle sägas på marknadenidag och i morgon. Internkommunikation,marknadsföring och PR bottnarenligt min mening i de historiska värdensom vuxit fram och har sin utgångspunktunder år med stora förändringar i deflesta bolag. Ett företag med ett etableratvarumärke är aldrig ett oskrivet blad förkunder och andra intressenter.Det finns redan en själVi som arbetar med kommunikation iorganisatio<strong>ner</strong> och företag letar ofta efterverktyg att definiera och hitta organisationenssjäl. Men konstruerade värdeordsom tillkommer hos en begränsad skaraexperter i slutna rum, blir vanligtvis flosklersom ingen tar på riktigt allvar.Att ladda ett varumärke med associatio<strong>ner</strong>har alltid sin utgångspunkti de ord som redan finns i huvudet påkunderna. Med ett gediget historisktkunnande och korrekta metoder attvaska fram guldkornen, hittade jag hosFöreningen Stockholms Företagsminnenen plattform att bygga kommunikationsarbetetpå.Detta kompletterat i en tankesmedjasom bestod av en professionellreklambyrå, seriös PR och en skickligmedarbetarkår på Trygg-Hansas kommunikationsavdelning,fördubblade vårvarumärkeskännedom på mindre än tvåår. Vårt varumärke laddades med ordentrygghet och kvalitet. Ord som är mycketvärdefulla både för mig som kund ochförsäljningen i försäkringsbranschen.susan göhlin är konsult i kommunikationmed förflutet som kommunikationschefpå Trygg-Hansa, marknadschef påAccenture och konsult på Burson-Marsteller.Hon sitter sedan 2002 i StockholmsFöretagsminnens styrelse.företagsminnen 2004;335


Varför närings livshistoria?Företagsminnen och samhälletStockholms länsstyrelse kommer nästan dagligen i beröringmed företagsminnen och företagshistoria. Det kan röra sigom allt från bevarandet av historiskt värdefulla bruksmiljöeroch skärgårdslantbruk till behovet av uppgifter urarkiv vid sa<strong>ner</strong>andet av gamla industritomter. Kunskaperom historia fungerar som väsentligt underlag till dagensbeslut och ställnings taganden. | mats hellströmallt från medverkan i planprocesser tillaktivt arbete för att bevara en värdefullmiljö. Där ingår självklart företags- ochbruksmiljöer.En sådan är motorfabriken Pythagorasi Norrtälje. Vad som ger den ettalldeles speciellt värde är att maskinparkoch övrig inredning har bevarats ochdärtill ett komplett företagsarkiv. Detger en bild av arbetsmiljön och kunskapom industrins genombrottsskede.näringslivets historia är en viktigdel av 1900-talets historia; samhälletomkring oss har inte enbart skapats avmyndigheterna och politiska processer,utan även av ekonomiska aktörer. Dettasyns inte minst i stockholmstrakten, därmånga gamla, anrika företag har verkatoch fortfarande verkar. De förändringarsom formar om stockholmstrakten ärstarkt kopplade till nutidens näringslivshistoria.För att förstå vad som händer,måste man förstå näringslivets agerandeoch lyssna på deras röster. StockholmsFöretagsminnen hjälper till i detta arbetemed att bevara företagens arkivmaterial.Ericsson, Electrolux, Bolinders …Stockholms Företagsminnens samlingaromfattar en stor del av inte barastockholmstraktens utan hela Sverigesindustriella historia. 45 000 hyllmeterhandlingar, tusentals ritningar ochbilder är en värdefull kunskapsbank förmånga slags forskning.Till flydda tider återgår ...I Stockholm för 50–60 år sedan varföretagandet mer närvarande i bostadsmiljön.Verkstäder, stora bagerier,brädgårdar och annat låg kvar inne i denväxande staden. Småindustrier fanns i deflesta kvarter. En spännande men kanskeinte så hälsosam blandning. Spåren efterolika industriepoker kan vi fortfarandei viss mån skönja från 1600-talets och1700-talets textilmanufakturer på Söderoch bred konsumtionsvaruindustri på1800-talet över till sofistikerade maskinutrustningarpå Atlas.Ett annat inslag var ljusreklamen.För många av oss som växte upp söderom Slussen var Stomatoltuben ettspännande blickfång . På andra hålli stan fanns bubblande skyltar medChampis, Pommac och Samarin – Mestfantasieggande och litet spännande ibarnaögon, men stadens skyltar och affärsdekoratio<strong>ner</strong>bidrog förstås också tillatt inarbeta varumärken och produkter.Tidskriften Företagsminnen spän<strong>ner</strong>över ett mycket vidare fält och detär alltid roligt att överraskas, påminnasoch inspireras av artiklar och bilder avdenna viktiga del av vårt kulturarv.Som chef för länsstyrelsen i Stockholmslän kan jag praktiskt tagetdagligen följa hur företag och företagsminnenberörs i vår mångfasetteradeverksamhet.Kulturmiljö är ett viktigt arbetsområdeför länsstyrelsen. Det kan innebäraStormaktstidens värjorWira Bruk där en gång stormaktstidenssvenska värjor tillverkades är ålderdomligareän många andra uppländska bruk.Bebyggelsen är mindre symmetrisk ochhar anpassats efter den slingrande Viraån.Wira brändes heller inte under deryska härjningarna 1719. Redan när densista värjan smiddes 1947 hade bruketbörjat förfalla. På 60-talet tog länsstyrelseninitiativ och bidrog till en storupprustning. Idag finns Wira kvar somen levande bruksmiljö med konstsmideoch demonstration av gamla metoder.En annan levande industrimiljö ärAlmgrens Sidenväveri vid Götgatan,där verksamheten började på 1830-talet.Kalkugnen på Oaxen och Utö gruvor ärandra exempel på industri-minnen somlänsstyrelsen hjälpt till att bevara.Ett nytt inslag i arbetet är inrättandetav kulturreservat. I våras hadejag glädjen att inviga vårt allra första,Brottö, ett typiskt skärgårdslantbruk,som nu får förutsättningar att utvecklasig, inte som ett museum utan som enlevande verksamhet. Jag kan mycketväl tänka mig att vi i framtiden skakunna stödja andra företagsmiljöer påliknande sätt.36 företagsminnen 2004;3


Året är 1893 och Skånska Cementgjuteriet, dagens Skanska, gjuter grunden till nya Operahuset vidGustav Adolfs Torg. I bakgrunden syns Jakobs Kyrka vid Kungsträdgården. Ur Skanskas bildarkivhos Stockholms Företagsminnen.Nyttan med FöretagsminnenLänsstyrelsens miljöskyddsenhet harpå senaste tiden använt StockholmsFöretagsminnens samlingar för sinverksamhet. En grupp på fyra perso<strong>ner</strong>har arbetat med att inventera förorenadeområden i Stockholms län ochdär har gamla industriområden fått stå ifokus. Med hjälp av arkivhandlingar harde tagit reda på var gamla, miljöfarligaindustrier har legat, vilka kemikalierde har använt och vad de har tillverkat.En annan viktig kunskapskälla har varithembygdsföreningarna med deras kunskapom hur det sett ut i trakten underlång tid tillbaka.Ett exempel från inventeringen inomjärn- stål- och manufakturbranschen visarhur kunskap om historien kan bidratill att lösa nutidens problem:Bland nedlagda verksamheter somstuderas i Norrtälje är Beateberg manufaktursmedja,Penningby masugnoch hammarsmedja, Forsbol masugn,Älta masugn, Ortala bruk, Skebo bruk,Bredsund masugn, Herrängs järnanrikningsverk,Korsnäs-Kallboda masugn,Edsbro masugn. De äldsta, Skebo ochÄlta, har rötter i 14- resp 1500-talet.En del, Bredsund (1684) och Älta(1677), har varit nedlagda i århundraden.Dagens riskinventering ger ahaupplevelserför våra kulturmiljökännare.Stockholms Företagsminnens samlingarav brandförsäkringshandlingaroch enstaka företags arkiv samt derasföretagshistoriska bibliotek har varitvärdefulla källor i arbetet. Viktigt i dethär sammanhanget är att arkivet har enkunnig personal, som kan hjälpa arkivanvändarei deras uppdrag. Att sökainformation, som inte finns i den formsom myndigheterna är vana vid idag,kräver arkivkunskaper. Samtidigt kräverläsningen av specialinformation i arkivmaterialenkunskaper som arkivariernainte har. Därför behövs ett bra samarbetemellan arkivet och användaren därlyhördhet inför varandras olika kunskaperoch expertis är viktig.SammanfattningFöretagsminnen och näringslivshistoriabjuder på information som är bådehistoriskt intressant och aktuell. De härexemplen visar, hur kunskaperna om historiafungerar som väsentlig underlag tilldagens beslut och ställningstaganden.Från länsstyrelsen gratulerar vi,önskar lycka till i Er viktiga uppgiftoch ser fram emot fortsatt givandesamarbete.mats hellström är landshövding iStockholms län med förflutet som bl.a.ambassadör och statsråd.företagsminnen 2004;337


Varför närings livshistoria?Forskare tycker om arkiv!All information finns inte på internet, särskilt inte om den rör historiska förhållanden.Allt kommer inte heller fram genom intervjuer. Ofta krävs studier i företagensarkiv. Men vad är det då som gömmer sig bland Stockholms Företagsminnens 45 000hyllmeter? | mats larssonför några år sedan skulle jag handledaen student, efter ett års studieri ekonomisk historia, när han skulleskriva sin C-uppsats. Jag pratade omundersökningsmetodik, hur man skullegå tillväga för att samla in material ochvilken typ av material som han bordeanvända. När jag var klar så sa han:”Men det här finns ju inte på internet”.Eftersom det främst handlade om1800-talsmaterial, kunde jag inte göraannat än hålla med honom.För studenten stod det klart att detställdes nya krav på honom, vilka hanockså kom att motsvara. Förhoppningsvislärde han sig också något beståendeav att söka material i arkiv, på ett förhonom nytt sätt. Men även jag lärdemig något – jag fick upp ögonen förhur dagens studenter arbetar, hur de serpå informationsinsamling och på denforskning i det lilla formatet som detfaktiskt innebär att skriva en uppsats.För att svara på många dagsaktuellafrågor kanske internet kan var en tillräckliginformationskälla, men har manett intresse av att se bara 10–20 år bakåti tiden så växer problemen. Inte minstinom det företagshistoriska området ärtillgången på arkivmaterial A och O.38 företagsminnen 2004;3


Motstående sida: Laboratoriearbete vidLiljeholmens Stearinfabrik under piprespektivecigarettrökande, okänt år. UrStockholms Företagsminnens bildarkiv.Arkiven utgör grundenAtt skriva företagshistoria innebär oftanära kontakter med ett företags företrädare.Man får som forskare ta del av dementala bilder och berättelser som fördem gjort företaget till vad det är. Denfragmentariska bild som ibland växerfram kan kompletteras med intervjuer.Men mer än en gång har jag slagits avhur minnet hos intervjuperso<strong>ner</strong> kansvikta eller läggas till rätta.Företagens arkiv är egentligen grundenbåde för att skriva enskilda företagshistoria och företagandets historia. Meden förberedande analys av arkivmaterialär det betydligt lättare att ställa rättfrågor till intervjuperso<strong>ner</strong> och ocksåmöjligt att källkritiskt granska den informationsom de ger. Företagens arkiv ärkärnan i vår kunskap och företagens ochföretagandets historia. Beroende på vilkafrågor man som forskare ställer har manbehov av olika typer av källmaterial.SifferexercisFöretagens bokföring och/eller ekonomiskasammanställningar är ofta ettviktigt grundmaterial för att förstå ettföretags utveckling på ett övergripandeplan. Men den typ av sifferexercis somdetta källmaterial kan utgöra grundenför, ger knappast tillräcklig förståelseför vad som faktiskt har hänt inomföretaget. Om man har tur kan utredningaroch bevarade skriftliga analyserav specifika problem som företagetmött ha bevarats, men det är långtifrån säkert.Protokollsmaterial från styrelse ochdirektion kan många gånger vara encentral källa för att förstå varför vissabeslut drivits igenom, men tyvärr ärprotokoll av mycket olika kvalitet. Renabeslutsprotokoll ger sällan den informationsom man har behov av. Visserligenframgår det av dessa vilka beslut somfattats och när, men varför beslutentillkommit och om de varit föremål fördiskussion är höljt i dunkel. Vilken typav protokoll som förts har säkerligenmed tradition och maktstruktur inomföretaget att göra. Företag med en öppenhetför diskussio<strong>ner</strong> – med högt itak – förefaller ha varit mer benägnaatt föra detaljerade protokoll än andra.Inte minst verkar detta hänga sammanmed ordförandes inställning till hurbeslutsunderlag skulle se ut. Successioni styrelsen eller direktionen blir därförett kritiskt skede för hur protokoll utformas.Korrespondens och reklamVid sidan av protokoll är korrespondenstill och från företagens företrädareav stort värde för att belysa hurresonemangen gått inför beslut ellerförändringar i företagens struktur ochverksamhet. Vd:s korrespondens hörockså till det källmaterial som oftastsparas. Via detta kan man följa inte barade resonemang som föregick beslut utanockså vilka kontaktnät som företagensledande företrädare hade med till exempelkunder och konkurrenter. Brevmaterialkan också användas för att se hurägarstyrning och annan maktutövningvar organiserad. Korrespondens mellanvd och anställda på olika nivåer blir dåhögintressant att studera.Beroende på en forskningsuppgiftskaraktär kan det också vara viktigt attanvända andra källor som fotografier,ritningar och reklammaterial. Den teknikhistoriskaforskning som under desenaste decennierna blivit alltmer utvecklad,har till exempel visat på hur kombinationenav skriftliga källor, ritningar ochfotografier kunnat öka förståelsen för denlångsiktiga tekniska förändringen. Ävenden arbetslivsorienterade forskningen harbyggt på liknande källor. I och med attforskningen om handel och reklam underde senaste åren blivit mer omfattande,har också bevarandet av produkter ochskrifter för marknadsföring blivit viktig.Gediget materialVid Föreningen Stockholms Företagsminnensfinns ett gediget näringslivsorienteratmaterial bevarat. Grundenutgörs av företag från Stockholmsregionen,men eftersom ett flertal nationelltoch internationellt stora svenska företaghaft sina huvudkontor i Stockholm ärföreningens arkiv även av nationelltintresse. Så gott som alla näringslivetsbranscher finns representerade blandarkivets 45 000 hyllmeter, vilket ocksågör det möjligt att på ett enkelt sättgöra tväranalyser av specifika problemmellan företag.I Stockholms Företagsminnensarkiv återfinns också material för ettstörre antal branschorganisatio<strong>ner</strong>.Detta är av stort historiskt värde eftersomderas verksamhet många gångerkan hjälpa oss att förstå hur marknadervar organiserade och fungerade underperioder då tillgången på informationinte var lika självklar som idag. I dessaarkiv kan man till exempel följa hurtillverkarna inom enskilda branscherdiskuterade såväl priser och varukvalitetersom försäljningskvantiteter medvarandra.Oro för framtidenOm man jämför bevarandet av dethistoriska materialet i våra företagsarkiv,med hur vi hanterar information idagens it-samhälle kan man emellertidoroas. Det direkta samtalet mellanmänniskor, telefonen och datorn har tillstora delar ersatt det skrivna ordet somkommunikationsmedium. För att vi omfemtio år ska kunna bedriva en företagsforskningvärd namnet är det viktigtatt informella noteringar, e-mail ochandra typer skriftligt material sparasoch att detta material helst kompletterasmed intervjuer av företags ochorganisatio<strong>ner</strong>s representanter.mats larsson är professor i ekonomiskhistoria vid Uppsala universitet, hanhar lett flera forskningsprojekt vid vilkaStockholms Företagsminnens material haranvänts och har även suttit i föreningensstyrelse.företagsminnen 2004;339


Varför närings livshistoria?Journalister tycker om källor!Som nybliven journalist är det lätt att tro att det finnsauktoriteter som vet nästan allt, att minnen är korrektaoch att siffrorna i årsredovisningar stämmer. Som mer erfarenär det istället lätt att ge upp hoppet. Men det kan gåatt komma sanningen ganska nära. Detta var artikelförfattarenserfarenheter av arbetet med en bok om maktspeletkring Ericsson. | torun nilssonsanningen, kan en journalist hittaden? En naiv fråga kan det tyckas. Mendet är den inte. De flesta som läser detjag skriver tror antagligen att det ärsant, ett ansvar som med åren känns allttyngre. Journalistikens första skyldighetär att söka sanningen, balans mellan tvåoförenliga ståndpunkter duger alltså inte.Så kändes det inte när jag var ungoch nyetablerad i tidningsvärlden. Dåfunderade jag inte så mycket på saken.För det första trodde jag att det fannsauktoriteter, folk som i kraft av sin ålder,yrkesroll och ställning visste mycketmer än andra, kanske nästan allt. Visserligeninsåg jag att de ibland ljög föratt uppnå ett syfte men jag trodde attde flesta var ärliga.För det andra trodde jag att både deoch jag alltid mindes rätt. Att de komihåg vilket datum de gjorde en viss sak, ivilken ordning saker hade hänt, vem somhade sagt vad till vem och när och varför.För det tredje insåg jag inte till fullohur lätt det är att under en period av åtminstonenågra år frisera den siffermässigabilden av ett företags utveckling,som i ABB och Skandia.Till råga på allt var jag, som de flestaunga journalister, äregirig och intresseradav beröm. Sådant får journalisternästan bara av chefer och kollegor. Läsarnahör sällan av sig. Och kollegornatycker ofta mest om att läsa sådant somstämmer med vad de själva skrivit, en avorsakerna till att journalisterna så oftajagar i flock.Tyngre ansvarI dag, 20 år senare, har jag en annan synpå saken. Jag har distans till auktoriteter,minne, böcker och kortsiktsredovisning.Jag misstror kollegial samsyni heta frågor och jag är mycket merintresserad av att gå tillbaka i tiden föratt bättre bedöma fakta som presenterasi dag. Jag är angelägen om att hittaursprungskällor, det vill säga protokollfrån möten, minnesanteckningar, brevoch liknande, eftersom det nästan alltidvisar sig att folk minns fel. Och jagkän<strong>ner</strong> ett mycket tyngre ansvar för hurjag förhåller mig till och presenterarintervjumaterial, mitt bidrag till källmaterial.Frågan ställdes på sin spets i sambandmed skrivandet av boken Maktenöver Ericsson som kom ut våren 2002.Dels kändes ansvaret tyngre när detgällde en bok och inte bara en artikel.Eller som Bo Rydin, fram till nyligenledande person i Handelsbankssfären,sade när han ringde för att dubbelkollaändringen av ett citat i boken: ”Den skaju stå där i hyllan.”Dels var ämnet infekterat. Det handladeom en kamp mellan familjen Wallenbergoch Handelsbankssfären ochde allt mäktigare fonderna och om ettav Sveriges viktigaste företag på väg ini en kris. Dels innehöll historien starkapersonliga dramer.Brister i bevakningenIdén till boken föddes ur känslan av attdet fanns brister i medias bevakningav krisföretaget under dessa turbulentaår. Våren 2001 skrev jag ett ingåendereportage om ägarstyrning för Affärsvärldensamtidigt som stormen kringEricsson och den stora rösträttsskillnadeni bolaget ökade till full styrka införbolagsstämman. Jag förundrades överdet höga tonläget och den påfallandesamsynen i media om vem som orsakatEricssons problem. Vinkeln för min artikelom ägarstyrning var given, liksompraktikfallet för en bok i samma ämne.Frågan var hur jag skulle skriva en såsanningsenlig bok som möjligt, dessutomunder stor tidspress. Uppdragetkändes inte så svårt när det gällde attbeskriva förskjutningen av makten inäringslivet till fonderna. Denna varganska väl dokumenterad, en naturligföljd av flödet av pengar till fondernaoch därmed inte så laddad.Med praktikfallet Ericsson var detannorlunda. Bolaget hade stora problemmed sin sidoverksamhet mobiltelefo<strong>ner</strong>som gått från att ha varit störst i världen1997 till plötslig brakförlust hösten 2000.Telekombubblan, århundradets börsbubbla,hade börjat pysa och bolagetsledning var starkt ifrågasatt sedan Sven-Christer Nilsson fått sparken av sin företrädareoch ordförande Lars Ramqvistefter bara ett och ett halvt år som vd.Fondförvaltarna rasade mot de gamlahuvudägarna som i kraft av ovanligtröststarka aktier delade på nästan helamakten och mot Lars Ramqvist. Mediahejade på, ibland utan att förstå, tycktesdet, att fondförvaltarna och deras analytikerdeltog i spelet.I en så dagsaktuell och kontroversiellhistoria finns knappt något källmaterial.Styrelseprotokoll och annat interntmaterial från företaget lämnas inte ut.Alltså var jag hänvisad till intervjuer,tidningsklipp och resultatrapporter. Detvar problematiskt.Manipulerad?Intervjuperso<strong>ner</strong> i ett så infekterat spelvill ofta försvara sig. Flera av huvudperso<strong>ner</strong>nai Ericssondramat ställde baraupp om de inte blev citerade eller fickrätt att läsa och ändra citat i efterhand,en arbetsmetod som många journalistertycker är oetisk. Risken är förstås attman som skribent blir manipulerad avdem man intervjuar.40 företagsminnen 2004;3


Nej, P. G. Gyllenhammar blir inte intervjuad, utan sjunger och spelar gitarr tillsammans med Sten Isbäck undersin tid på Skandia, ca 1968. Ur Skandias bildarkiv hos Stockholms Företagsminnen.Problemet med tidningsklippen ärlika stort, eftersom den dagliga ekonomijournalistikenunder börsbubblanpåverkades så mycket av spekulationen.Det syntes tydligt när jag gick igenomtusentals klipp från både svenska ochinternationella tidningar från en periodpå mer än sju år. Alltför ofta användesfinansanalytiker och fondförvaltare somkällor utan att ta hänsyn till att dessadrev egna intressen.Jämförelser medhistoriska handlingarJag valde två sätt att ta mig fram i dettasnåriga material. Det ena var att ställadet jag fick fram mot källmaterial frånså långt tillbaka i tiden som möjligt.Hur stämde det jag fick höra och läsamed hur Ericsson beskrivits i tidigareskeden och i samband med tidigare kriser?Hur hade Ericssons företagskulturbeskrivits före 1990-talet? Ericsson ärju ett kunskapsföretag vars utvecklingtycks gå som en berg- och dalbana pågrund av tekniska landvinningar. Hurhade bolaget vuxit och hur hade vinstenutvecklats under hela bolagets historia?Vad var orsaken till den stora rösträttsskillnadensom nu stod på spel?Förutom årsredovisningarna frånlångt tillbaka i tiden fanns det flera utmärktaböcker om Ericssons historia atttillgå där författarna använt sig av FöreningenStockholms Företagsminnen,bland annat John Meurlings och RichardJeans praktverk Ericssonkrönikanoch Christer Ellgrens och Lars Åsgårdsbok Ericsson: historien om ett svensktföretag, båda från år 2000.Det andra var att lägga pussel. Detvill säga att intervjua så många olikaperso<strong>ner</strong> och läsa så många olika klippoch pressmeddelanden som möjligt.Då går det trots allt att vaska fram detsom över tiden och i skärningspunktenmellan alla olika versio<strong>ner</strong> verkar varasant. Genom att sedan konfrontera allainblandade med denna verklighetsbeskrivninggår det att provocera framytterligare pusselbitar. Till sist gällerdet att beskriva premisserna för jobbetför läsarna och att hålla en viss distanstill materialet.Sanningens båda grundelement ärfakta och sammanhang, lätt att sägamen svårt att fånga.torun nilsson är civilekonom ochekonomijournalist och har arbetat för Affärsvärldeni många år. Numera skriverhon böcker och artiklar för bolaget Fagerfjäll& Nilsson.företagsminnen 2004;341


Varför närings livshistoria?Bättre ett snällt spöke på vinden än ettskelett i garderoben – behovet att kunnasin historia.Medan intresset för historiaökat allt mer de senasteårtiondena, så har samtidigthistorieundervisningeni skolorna urholkats.Den har avfärdats som”dött stoff ” eller påståttsfrämja nationalism. Någotsom starkt motsägs i dennaartikel. | jan björklundatt kunna sin historia är både roligtoch stimulerande, men framföralltger det oss en kulturell identitet. Denheliga Birgitta, Vallonbruken, Fredeni Brömsebro, Vasaskeppets undergång,Tåget över Bält, sammanbrottet vidPoltava, utvandringen till Amerika ochunionsupplösningen är exempel på företeelsersom skapar samhörighet, ävenom vi inte alltid kommer ihåg årtaleller detaljer.Svenskarnas ökande historieintresseunder senare delen av 1990-talet berorsannolikt på att det i europeiseringensoch globaliseringens tidevarv – där vardagslivetsnabbt blir mer mångkulturellt– blir viktigare att känna trygghet i sinaegna rötter. Herman Lindqvist och PeterEnglund har med sin berättarkonsttagit igen årtionden av svenska skolpolitiskaförsummelser. Även Jan Guillouhar givit svenskarna kunskaper om hurdet skulle kunna ha gått till när Sverigeskapades. Professionella historiker haribland kritiserat de mest populära framställningarna,men det publika sugetefter historia går inte att ta miste på.Kanske beror intresset också på atthistorieämnet minskat radikalt i svenskskola under de sista fyra årtiondena.Historieämnet halverasI grundskolan har historieämnets mätbaratid enligt timplanen minskat med50 % från 1950-talet till i dag. Menminskningen kan i verkligheten ofta varaännu större, eftersom historia ingår i ettblock av samhällsorienterande ämnensom de sista 20 åren haft en gemensamtid som ska fördelas mellan ämnena.Dagens gymnasieelever läser väsentligtmindre historia än vad elevensföräldrar gjorde på 60-talet. Från åttaveckotimmar historia på humanistiskgymnasielinje, har historieämnet i dagendast tre veckotimmar på motsvarandeutbildning. En naturvetarelev hade sexveckotimmar historia på 60-talet mottre i dag. På teknisk gymnasielinje hadeeleven fyra veckotimmar historia motnoll timmar på det nyligen inrättadetekniska programmet.Den stora slakten av historieämnetgenomfördes av dåvarande skolministernGöran Persson i samband medgymnasiereformen. Medan ämnen somnaturkunskap och estetisk verksamhetutpekades som kärnämnen i det nyagymnasiet, tillsammans med blandannat svenska och matematik, kom historieämnetdefinitivt i bakvattnet redani reformens startskede. Dessutom komnya förändringar mot slutet av 1990-talet. Under Ingegerd Wär<strong>ner</strong>ssons tidsom skolminister minskade historieämnetpå humanistisk utbildning medmer än 60 % och det nygamla tekniskaprogrammet blev för första gången heltutan historieundervisning.Dessa minskningar är ingen slump.De beror på en medveten strategi från ihuvudsak socialdemokratiska, men tyvärri viss utsträckning även borgerligapolitiker, under efterkrigstiden.Mao eller Oxenstierna?Redan i Tage Erlanders skolkommissionfrån 1946 nedvärderades ämnethistoria. Efter kriget gällde det attblicka framåt och historia ansågs mossigt.Det som skulle ges ökat utrymmei skolan var sådant som pekade framåt.Skolundervisningen ansågs vara alltförintellektuell och tog inte hänsyn till levandelivets behov. Ämnet historia kritiseradesför att syssla med ”dött stoff ”som saknade betydelse för att förstå denegna tidens problem.Den riktigt radikala omsvängningeni synen på historieundervisningen komdock med 60-talets vänstervåg. Historiaansågs inte progressivt. Många påvänsterkanten ansåg att det var viktigareatt lära sig sociologisk klassanalys änatt ”rabbla kungalängder”. Det var kortsagt viktigare att lära sig om Maos kulturrevolutionän om Axel Oxenstierna.De socialdemokrater som dessutomansåg att det räckte om svenska ung-42 företagsminnen 2004;3


Under andra världskriget tjänade Stockholmsvaruhuset MEA vid Norrmalmstorg stora pengar på ”folkgasmasken”. Skelett i garderoben,eller en insats för folkhälsan? Ur Stockholms Företagsminnens bildarkiv.domar behärskade historien från PerAlbins maktövertagande 1932 elleråtminstone från SAP:s grundande 1889fick sitt lystmäte tillgodosett i de nyaläroplansreformerna. Ämnet historiahöll successivt på att utraderas frånsvensk skola.Man vågade inte ge sig på historieämnet,utan valde därför att i ställetslå samman historia, samhällskunskap,geografi och religionskunskap till ettsamhällsorienterande ämnesblock. I dagär det temaläsning som är på modetbland progressiva pedagoger. Syftet ärdock detsamma; att utplåna de enskildaämnenas särart.I detta går att spåra en tydlig nyttofixering;eleverna skall inhämta kunskapersom de ”har nytta av” i vardagen elleri ”arbetslivet” eller i ”samhällslivet”.Tanken att elever skall lära sig för attbilda sig har alltför länge varit främmandei skolpolitiken.Förstå nuetÄmnet historia är dock oumbärligt föratt kunna tolka viktiga skeenden i dagensvärld. Det går inte att förstå och orienterasig i konflikter som t.ex. på Balkanutan att ha åtminstone grundläggandeförhållanden klart för sig vad gällerÖsterrike-Ungern och skottet i Sarajevo1914. Ännu mer omöjligt är det att förståkonflikterna i Mellersta Östern utankunskap om historia och religionshistoriafrån vår tideräknings början och framåt.Historia är ett av skolans främstabildningsämnen – inte bara ett instrumentatt förstå dagens värld. Vår gemensammaallmänbildning i form av årtal,regentlängder, huvudstäder och satsdelarblir det nät på vilken annan informationkan klistras. Vi gör oss därigenom bereddatill ett fortsatt livslångt lärande. Menskolans huvuduppgift är att skapa nätet.En del har hävdat att historia isvensk skolundervisning med nödvändighetfokuserar på Sveriges historiaoch att invandrare därmed inte inkluderas.Historia som kulturell identitetsskapareskulle därmed befrämjasegregation snarare än integration ochsnarare förstärka nationalism i stället förinternationellt samarbete. Men dessainvändningar håller inte enligt min mening.Det är bara människor som kän<strong>ner</strong>sig trygga i sin egen kulturella identitetsom med öppna armar vågar bjudapå sig själv i möten med andra. Tankenatt vi blir bättre på att integrera invandrareom vi inte kan vår egen historia ärnaturligtvis bara snömos. Tvärtom inserden historiskt kunnige att Sverige alltidvarit mångkulturellt och att öppenhetför impulser utifrån är den bas på vilkenvi byggt vårt välstånd.jan björklund är förste vice partiledarei Folkpartiet, samt dess skolpolitiske talesmanoch oppositionsborgarråd i Stockholm.företagsminnen 2004;343


Knoll och Tott i cyberrymdenett utdrag ur Torbjörn Elenskys kommande roman VisklekenUnder it-bubblans värsta dagar arbetade författaren TorbjörnElensky under en period på ett it-företag. Från dennatid har han hämtat stoff till sin kommande roman Viskleken.Historiens huvudperson är en ung man med författarambitio<strong>ner</strong>som efter att ha misslyckats som copywriter påen webbyrå, istället får i uppdrag att sköta företagets flyttfrån en knarrig gammal våning på Strandvägen till enöverdimensio<strong>ner</strong>ad lokal vid Odenplan. | torbjörn elenskyfrån strandvägen till Odenplan.Han åker tunnelbana mellan det gamlakontoret och det nya, och njuter avdessa ögonblick utan skärm och telefonoch chefsövervakning. Det äringen liten sak att sköta logistiken ien företagsflytt, också om företaget ärså jämförelsevis litet som detta, webbyrånRaket. Och när han kommer in ilokalen, sänker sig <strong>ner</strong> som ett intergalaktisktskepp för att kolonisera dennanya planet, som en gång de varelser somfärdats genom miljo<strong>ner</strong> av ljusår för attuppföra pyramiderna bara för att återhitta tillbaka till sitt hem i rymden, blirhan förvånad över att den gamla reprofirmanännu inte flyttat ut. Hur skadetta gå till?– Roffe, du har besök, ropar receptionisteni snabbtelefon och genastkommer Roffe, en riktig ståkkhålmare,emot honom med gråsprängd mustaschoch räcker fram kardan och visar runt.Skulle dom inte redan ha flyttat ut,undrar han, men utan att säga något,och låter sig visas runt.– Här ska det rivas och där ska vismälla upp en ny vägg och dom där ritbordensa Krister att ni ville köpa.Han kände sig lika främmande somom någon släppt in honom i Spöktunnelnpå Gröna Lund, med arbetsljusettänt och visade honom: där har viDracula och där ett skelett som faller<strong>ner</strong> över vagnen och bödeln som halshuggeräktenskapsbryterskan och fladdermussvärmenoch jättespindeln i sittfluorescerande nät.Det pyste och väste av scan<strong>ner</strong>s ochrepromaski<strong>ner</strong> och alla möjliga andramaski<strong>ner</strong> som han aldrig hört talas omoch inte förstod vad de kunde vara tillför. Som en patron på inspektionsrundapå bruket eller en mäktig investeraremed grymma framtidsvisio<strong>ner</strong> kändehan sig när han gick mellan borden därden gamla världens layoutare och originalareoch redigerare och allt vad devar monterade affischer och broschyreri nyinköpta datorer.– Vi ska göra oss av med de gamlamaski<strong>ner</strong>na, sa bussige Roffe och viladekardan, än här, än där. Allting tar såmycket mindre plats nu med den nyatekniken och det här behövs inte längreoch inte det här och inte denna heller,men den här ska vi spara – somliga avprylarna här borde ju in på museumegentligen. Minns inte längre vem somsa detta sista, men den som inte sa dethöll genast med.– Men lokalen är fin, den har verkligenpotential, och så rymligt det blir:det ska vi riva ut och det och där enny vägg, bar vid fönsterraden mot Surbrunnsgatanoch, och, och ...chefernas huvuden var fulla avvisio<strong>ner</strong> – så lämpligt då, eftersom dehelst identifierade sig som just visionärer:en knallgul matta, och loggan iglas bakom receptionsdisken, och baroch kök och pingisbord. De ritadefantasifulla skisser över hur de skulleförvandla detta gamla dammiga kontorslandskapsom en gång på 70-taletskapats av någon av den tidens proffsigtåterhållet visionära arkitekter förFörsäkringskassan, till det senaste senaav läckert formgivna in<strong>ner</strong>stadskontori det nyvaknade, alltid lika nyvaknadeoch moderna Stockholm – att sedanderas pla<strong>ner</strong> var lika storhetsvansinnigaoch redan från början dömda tillmisslyckande som gummibaro<strong>ner</strong>nasbyggande av operahuset inne i djupet avAmazonas djungel är ju en annan sak:kanske var de egentligen ruinromantikersom ville skapa ett projekt så storslagetatt spillrorna av det aldrig skullekunna skrapas loss ur dem – hur det ängick skulle aldrig någon glömma hur despände bågen och satsade allt.Fast det där kanske egentligen var enprojektion av honom själv – in i derasvälsmorda framgångshjärnor kom noginga sådana undergångsromantiskastämningar – och med deras korta,snabba perspektiv var det väl osannoliktatt de alls skulle bry sig om något eftermäle,vare sig i kommande eller nuvarandevärldar. I vår tids framtidsdrömmarräknar man inte med eftervärlden.Det enda som räknas är resultat.Komiskt då hur ineffektiva och fördrömdade egentligen själva var, medanhan, Mr Logistics himself, tog på sigatt moderera excesserna och göra allapla<strong>ner</strong> hanterliga och överblickbara:44 företagsminnen 2004;3


och detta gjorde han med sadistisknjutning: med säkert samma känsla avtillfredsställelse som den snut som kompå att det enda sättet att klämma åt AlCapone var via skatterna, bakvägen såatt säga. Deras pengar ligger bortomditt inflytande, långt utom räckhåll, såtryck till där du kommer åt: i fantasin.Aldrig kommer kontoret att bli så fintsom ni tror, men vi kan göra det ganskabra iallafall.Uppe hos stjärnarkitekten ...– Det är en gammal kompis till mig,sa nån av dubbelvisionärerna... fick vi först vänta i ett litet rummedan en väldigt homosexuell underhuggare,klädd i samma svarta PaulSmith-uniform som alla andra på kontoret,ställde fram Vichy Nouveau ochsedan när han kom, Arkitekten, nämndehan några ord om butiken i Londonmed eftertrycklig nonchalans, och attkunden ville luncha i övermorgon, helstmed dem bägge – så fick han framockså då att han inte bara var någonspringpojke åt oss, och Arkitekten fickvisa sig från sin storslagna sida när hanföreslog att den lille rövslickaren i sinablanka Pradaskor kunde åka ensam,för han var tyvärr själv redan inbokad iNew York just då. Inställsamma hälsningar– alltså grabbigt inställsamma viär-kompisar-hälsningar,gamla-polare-(kan-ju-åtminstone-bli ...)-hälsningaroch någon världsvan kommentar omden nya smaken på Vichy Nouveaun.Livsnjutare och världsmän emellan.– Vad hade ni tänkt er..? Arkitektenströk sig över den rakade skallen medvänligt bekymrad min och fortsatte:Vi tar egentligen en miljon bara för atttitta på en sån här grej och vill ni bindaupp någon av våra arkitekter – och såhantverkare – hur ser elinstallatio<strong>ner</strong>naut? Ni behöver installera nätverk förståsoch blaaaaablablablablablabla – menjag ska vara schysst ... Och tvillingchefernasom kommit hand i hand ochtänkt gnida hals med Arkitekten somena riktiga storgiraffer allihop tillsammanstills det sprutar rykande färskmaktsperma över hela stan – dom, somredan fantiserat om hur de skulle kommenteradet hela, en passant, som ettav sina många läckra projekt och som isin fåfänga tänkte sig att deras lilla cykelverkstadtill webbyrå med ett knappttjugotal anställda varav tre över trettio(inklusive dem själva) plötsligt i kraftav den nyinköpta kostymen-kontoretskulle lysa lika starkt som Staël och Birgersson:som redan såg sig stäva in medlyxyachten under en väldig regnbåge,rest endast för dem med gemensammaansträngningar av ett gäng blekfeta tjugonåntingåringarsom egentligen baraväntar på fredan och på att få hänga påVegas och känna sig sofistikerade, fastegentligen det enda som skiljer demfrån ungdomar i Torne och Åmål ochHjoggböle är att deras centrumkioskhar ett annat namn – somliga plågsamtmedvetna om detta också, eftersomde i själva verket har tillbringat helasin uppväxt med att vältra sig blandgrisarna på sådana små gudsförgätnaorter långt ute i ingenstans. Och såkommer de till Sthlm och börjar jobbapå webbyrå och får alla sina drömmaruppfyllda. Fast det är väl inget större felpå någon av dem egentligen. De gjordesitt jobb, fakturerade sina kunder, ochspelade dataspel däremellan.tillbaka vid Odenplan återigen, ochigen och igen och igen: med elektriker,låssmeder, larmexperter, försäkringsbolagetsrepresentanter, snickare, målare,takfirmor, skyltmakare. Roffe följdemed ibland och visade var säkringarnasatt och tipsade om billiga entreprenöreri kvarteren, såna som han kände senförr – och ju mer jag förlitade mig påhonom, med desto större misstänksamhetverkade han betrakta mig. Jag måstesjälv ta itu med det här.Chef no 1 ville ha hand om projektetoch skulle bolla idéer med mig – helstefter arbetstid så det blev något gjortockså – medan chef no 2 lommade runtoch såg missbelåten ut och undradevarför inte ditt och varför inte datt. Ochså gick det långsamt upp för honomatt jag kostade pengar och att det intefanns någon annan att fakturera förmig, så jag blev efterhand till ett växandeproblem i hans lilla hjärna som barakunde tänka i mycket enkla banor, mensom annars, innanför den runda skallen,var lika ekande tom som de gamla gasklockornaute i Värtan.Att det skulle kunna uppstå någotsom kunde stå på två ben inne i hanshjärnas gyttjiga urslem var lika osannoliktsom att en gud skulle stiga <strong>ner</strong>ur intet och skapa hela världen, medljus och mörker och himmel och havoch djur och mänskor. Ibland slängdehan <strong>ner</strong> några kråkfötter: en fråga somegentligen var en order:– Har du sorterat inposten? Hardu snackat med Mirja om en sloganän? Har du ringt firman som levererarfrukt? Fast när jag citerar ur minnetsåhär så verkar det vettigare än det var:hans meddelanden var i själva verketlika svårtydda och innehållslösa somklotter på en offentlig toalett – och ilika hög grad inspirerade av frustration:han ville själv sätta sitt märke på dennya lokalen – en webbyrå är sitt kontor:det måste se rätt ut; det måste bli rätt– rätt färger och möbler och rätta stuketpå medarbetarna och den rätta Raketandansom måste genomsyra alltingoch som ju hade honom som sin klarastrålkälla lika hård som lekfull, lika visionärsom realistisk (alltså ingetdera).Den andre chefen, hans kompissom han lekt fram hela firman med,hade snott honom på initiativet! Meneftersom dessa cyberrymdens Knollund Tott måste visa upp sig tillsammansi alla barer som Raketens samladefasad riktades all vrede och frustration,allt detta hat (ja, hat!) mot mig – somsnabbt gled i och ur min roll: som nu,korta stunder, kunde leka med arbetetsom en charad och låtsades som ingenting– bytte däck i depån och rusadevidare; en genväg tillbaka till självkänsladetta att vara hatad av chefen, om manbara inte gör misstaget att hata tillbakaoch rusar emot i någon sorts strid mellanbrunstiga noshörningar, utan ställerupp sig som en spegel i spegellabyrintenoch, med dubbel vänlighet och underförståddförståelse som egentligen ärdirekt påträngande (och upplöst i förakt)bjuder honom uppmärksamhet ochvänlighet. Full av giftet som bildats ivårt möte blommade jag upp: nu var detjag som var den köttätande plantan, ochhan var insekten – det var iallafall mintanke om det hela.torbjörn elensky är författare ochessayist med titlar som Myrstack och Dödavinklar bakom sig. Han medarbetar ävenregelbundet med artiklar i bl.a. DagensNyheter.företagsminnen 2004;345


Lil Karhola Wettergren– en kvinnlig brukspatronMedan det historiskt varit relativt vanligt med kvinnliga småföretagare, så har kvinnordäremot lyst med sin frånvaro i ledningar och styrelser för svenska storföretag. En pionjäri det sammanhanget är Lil Karhola Wettergren, brukspatron redan på 1950-talet och sedermerabl.a. styrelseproffs. | lena svanbergnär föreningen Stockholms Företagsminnenber mig att för sin jubileumsskriftlyfta fram någon kvinnliginsats i det svenska näringslivet är detnaturligt att berätta om Lil KarholaWettergren:pionjär som kvinnlig vd för en processindustri,pappersbruket Pauliström1959–1965.världens första kvinnliga papperskonsultmed grundandet av Paper-LilAB 1967.husqvarna vapens styrelse 1970,första kvinnan i en bolagsstyrelse utanatt tillhöra ägarfamiljen. Vd hade kommitpå att det vore bra med en kvinnaeftersom symaski<strong>ner</strong> och vita varorkommit att spela en större roll för företagetän vapnen.abbas styrelse 1975.modos styrelse 1978.götabankens styrelse 1980, förstakvinnan i en bankstyrelse. StyrelseordförandenGösta Olssons fru tyckte attdet skulle vara bra med en kvinna. Menförst fick hon prya i lokalstyrelsen i Johanneshovi några år.Fostrad till männens världFostrad till männens värld kallade LilKarhola Wettergren de memoarer hongav ut 1987. Pappa, brukspatronenHugo Drangel på Väsby i södra Östergötland,hade i väntan på en son ochtronarvinge skickat sina två äldsta döttrartill en klosterskola i Danmark för attde skulle bli attraktiva på äktenskapsmarknaden.När Lil, tredje dottern,föddes 1924 gav pappa upp, hon fickgå i byskolan hemma i Horn, han lärdehenne fäkta, rida och skjuta älg. Och väldär, i männens värld, ser hon fördelarna:Pappa accepterade aldrig några begränsningarför mig på grund av mittkön – det gav en inre säkerhet och enbrist på rädsla för främmande situatio<strong>ner</strong>.Det blev till en stor fördel förmig att i mitt yrkesarbete kunna talamed män om saker i deras värld ochdelta med dem i deras fritidsintressen.Hugo Drangel hade förvärvat Pauliström1927 och med inköpet av en cellulosavaddmaskinförvandlat det gamlaträsliperiet till ett pappersbruk för mjukpapper,i rätt tid för att möta efterfrågandå det under kriget blev ont om bomulloch förbandsmaterial i Europa. När detockså i Sverige blev brist på både textilieroch tvättmedel föddes idén om pappersblöjan.Sverige blev föregångsland i världeni användningen av engångsblöjor.Jurist i dans med KFLil, som så småningom fått en lillebror,tänkte sig inte en karriär i familjeföretaget.Hon läste juridik i Uppsala, giftesig tidigt med studiekamraten där OlaWettergren, satt ting samtidigt medhonom i Vä<strong>ner</strong>sborg och ställde in sigpå domarbanan. Men så behövde pappahjälp i ett skatteärende och för denlydiga flickan fanns inte något val infören auktoritativ far, hon fick sätta sig påhans kontor på Karlaplan i Stockholm.Skatteärendet gav henne en inblicki pappas affärer och det visade sig attde var kaotiska. David Hedmar, pappasåldrade bruksdisponent, vädjade tillhenne att ta ansvaret för Pauliström.Länge hade efterfrågan på mjukpappervarit större än tillgången, några säljarehade inte behövts; det hade räckt medatt lyfta på luren och ta emot beställningar.När sötebrödsdagarna var slutfick Lil bli handelsresande. Det varavgjort lättare för en kvinna att varagårdfarihandlare i blöjor och bindor,toalett- och hushållsrullar samt servetter.Kunderna tyckte det var bra att fådiskutera varornas kvalitet och funktionmed ett fruntimmer eftersom köparnavar kvinnor. På kvällen bjöd hon inköparnapå restaurang, de var alla män. Engång hade hon trummat ihop åtta konsumföreståndarepå ett stadshotell:Det var levande musik – en av minagäster beställde dansmusik, och såtrådde jag dansen med dem en efter en,trånande tangos och svepande valser.Tog över bruketTillsammans med sin fem år yngrelillebror Christofer köpte hon 1956 utPauliström från familjen och börjadegenast tillverka pappersblöjor i Sverigesförsta blöjmaskin, som de själva konstrueratpå bruket. Hennes egna barnblev testpanel. I Sverige var inte motståndetså starkt men det skulle ta tioår att erövra världen för pappersblöjor.Inköpscheferna var män som förklaradeatt de aldrig skulle tillåta sina hustruratt ”sätta papper på sina barn”. Amerikavar omöjligt – där höll blöjtvättservicengreppet om marknaden.Lil tar i slutet av 1962 initiativet tillCellvabruken AB, ett gemensamt försäljningsbolagför de familjeägda mjukpappersbrukenPauliström, Långasjönäsoch Nyboholm som var och en för sigvisat sig vara för små för att konkurreramed det börsnoterade Mölnlycke. Förhandlingarnafördes på Grand HotelSaltsjöbaden och man hade bestämtatt ingen fick lämna hotellet förränsamarbetsavtalet var underskrivet. Dettog två dygn och det blev för dyrt. Ochbörjan till slutet för Pauliström someget företag.46 företagsminnen 2004;3


Lil Karhola Wettergren framför Pauliströms bruk, ca 1960. Stigs Foto, Mariannelund.Tufft som kvinna i MoDoNär Lil 1965 säljer Pauliström till MoDolovar Matts Carlgren, styrelseordförandeoch medlem av MoDos ägarfamiljKempe, att hon ska bli chef för MoDosmjukpapperdivision. MoDo köpte ocksåNyboholms och Långasjönäs andelar iCellva. Lil som hanterade Pauliströmsdelenav Cellva hamnade i en maktkampmed Cellvas vd Östen Fagerlind. Lil erkän<strong>ner</strong>sig i memoarerna alltför oerfarenför att hantera situationen och ger råd tillframtida kvinnliga kolleger:Jag tog för givet att jag med mittkunnande, min erfarenhet och mine<strong>ner</strong>gi skulle marschera rakt in i befordringsgången.Jag begrep ej viktenav att analysera mina kolleger, somalla var män. Jag borde ha kartlagtderas kommunikationsmönster, derasegna ambitio<strong>ner</strong> och inte minst derasinterna relatio<strong>ner</strong>. Jag skulle ha gjortklart för mig vilket läger de tillhörde,och vilket öra de hade hos högsta ledningen.Ty mot den sortens lieringarkämpar även rättvisan förgäves.Att det skulle bli knepigt borde honkanske anat efter en supé på Bruks iÖvik där hon fick hon höra av en avMoDos mellanchefer att:Försöker du komma nånstans i denhär koncernen bara för att du ärkvinna, så skall du djävlar i mig fåse på annat.Hennes historia som anställd i MoDoslutar med att Matts Carlgren föreslårett ”arbete som passar dig i ditt ansvarför barn och hem”, att bygga upp Mo-Dos aktieportfölj eller att hon, expertenpå mjukpapper, blir inköpare av pappersmassa.Hon säger upp sig och skaparPaper-Lil. Matts Carlgren erkän<strong>ner</strong>flera år senare att:Sådant var läget då, med den kvinnosynsom rådde. Även om jag själv villeförordna dig, kunde jag inte på grundav de problem du skulle fått med motstånd,som hade blivit svårt. BengtLyberg som var verkställande direktörvar inte av samma åsikt som jag.Att Carlgren som ägare och styrelseordförandevar så maktlös är det välingen som tror.Också när hon senare blev styrelseledamoti MoDo fick hon det tufft. Honuppfattades som annorlunda, en konkurrentsom man inte riktigt visste hurman skulle hantera. När hon var emotkalhyggen och hormoslyrbesprutningförklarade männen att de struntadeblankt i småfåglarna, för dem gällde detatt se till lönsamheten.Så här kunde det gå till för någradecennier sedan. Och har ingentingändrats så går det väl till likadant idag.lena svanberg är mångårig ekonomiskreporter på Industria och Veckans Affärer,numera redaktör för utvalda författare påAlbert Bonniers Förlag.företagsminnen 2004;347


48 företagsminnen 2004;3


”Den som inte köper hos Zamore,han på pälsen får”Idag är det ganska få perso<strong>ner</strong> som bär äkta päls och plagget kritiseras högljutt av olikaaktivistgrupper. För inte så länge sedan var dock pälsar och särskilt pälsmössor vanligtförekommande. I Stockholm fanns ett flertal etablerade körsnärsfirmor, varav några av demest framgångsrika tillhörde familjen Zamore. | lisa qvibergde tidigaste beläggen för att såkallade skinnare – samlingsnamnet förbuntmakare och körsnärer – var organiseradei skrån är från medeltiden. Skinnarnavar också den vanligaste hantverkargruppeni städerna i mitten av 1600-talet, tillsammans med skomakare ochskräddare. Antalet skinnare minskadeså småningom, men körsnärsämbetetfanns kvar liksom buntmakarna. Yrketsom körsnär kom med tiden också attfå en alltmer lyxbetonad karaktär, vilketsäkert till viss del berodde på denminskade konsumtionen av till exempelskinnkläder och sängfällar, till skillnadfrån medeltiden då användningen avskinn var som störst. En stor efterfråganfanns emellertid kvar in på 1900-talet,och som körsnär kunde man bli ganskaframgångsrik om man motsvarade kundernaskrav på kvalitet.Årsrytmen styrde arbetetKörsnärens arbete styrdes av årsrytmen.Om hösten stod inköpen i centrum,då kom grossisternas handelsresandemed sina sortiment av olikaskinnvaror och tillbehör. På våren ochsommaren vidtog den viktiga och tidskrävandebearbetningen av skinnen tillsalufärdiga varor såsom mössor, kragaroch pälsar där allt var utvalt, tillskuretoch behandlat av körsnären och hansmedarbetare, för att sedan sys ihop tillfärdiga plagg – tidigare för hand, menfrån mitten av 1800-talet med hjälpav särskilda pälssymaski<strong>ner</strong>. Körsnärenhade också att svara för vård av pälsplaggi form av lagning, rengörningoch förvaring. Särskilt sommartidkrävde pälsarna mycket omsorgsfulltillsyn, för att hålla mal och ängrarborta från plaggen.Som antytts var handeln med pälskonjunkturbetonad. I goda tider varkörsnärens yrke lönsamt, men när folkhade ont om pengar kom genast kärvaretider. Mat och husrum gick förelyxvaror i päls och skinn. Likaså bidroggivetvis en kall och ruggig vinter tillbättre affärer än en mild sådan.Körsnärsparet ZamoreDen förste Zamoreska körsnären varOtto Christian Zamore (1836–1901).Som en del av sin utbildning skoladeshan bland annat hos körsnärsfirmanDavid Forsell AB i Stockholm – enav Sveriges äldsta – och hos firmanHellström i Norrköping, innan han1858 fick sitt gesällbrev. Sin egen rörelsestartade han år 1867 i Stockholmmed lokaler på Klara Norra Kyrkogata.Ganska snart flyttade man emellertidtill adressen Drottninggatan 59; en lokalpå fem rum med intilliggande bostad.Där drev Otto tillsammans medsin hustru Hilda Holmquist (1839–1909) körsnärsfirman H. Zamore medstor framgång under flera år, och blevsom aktad invånare borgare i stadenår 1875.Makarna öppnade så småningomfilial intill dåvarande Sveasalen därNordiska Kompaniet senare kom attligga, samt på Vaksalagatan 9 i Uppsala.Även om de tillsammans säkert lågbakom firmans framgång, så ska Ottosjälv med åren ha blivit ganska bekvämav sig och ha överlåtit allt större ansvarMotstående sida: Adam Mauritz Zamore, framgångsrik körsnär i Uppsala under 1800-talet, var f.ö. sonson till en av Sveriges första afrikanska invandrare. Privat ägo.på sin hustru, som var en arbetsam ochdriftig kvinna med affärshuvud. ”Ja,ingen är som Gumman”, påstås ha varitOttos återkommande uttryck om sinhustru och om somrarna var det Ottosom gärna stannade kvar på lantställetmedan den flitiga Hilda ombesörjdeaffärerna i stan. Hon och anställda restedessutom runt på marknader och såldefirmans varor med, vad man kan förmoda,en ganska god förtjänst.Det var också Hilda som i huvudsaksåg över öppnandet av filialen i Uppsalaunder slutet av 1870-talet. Att körsnärsfirmanH. Zamore vågade vidga rörelsenmed en butik även där förklaras delvismed en ganska tragisk incident somdrabbade Uppsalas buntmakare Söderlingungefär samtidigt. Ottos halvbroderCarl Zamore har låtit berätta:Hans [Söderlings] affärer voro dåliga.2 eldsvådor med 8 dagars mellanrumgåfvo anledning till misstankarom mordbrand, helst han på sista tidenbrandförsäkrat sitt lager ovanligthögt. Han blef förhörd, intrassladesmer och mer, och höll slutligen på attbli inmanad i häktet, då han undgickalltsammans genom att för ett pardagar [sedan] hänga sig. Emellertid– den enes död den andres bröd.Konkurrensen från salig buntmakarenSöderling var således intet att oroa sigför och det konstaterades att det troligenvar den gamle buntmakarens slutsom varit främsta drivfjädern att öppnabutik i Uppsala.En yngre Zamore skolas inI Uppsala bodde vid den här tiden Ottos18 år yngre halvbror Adam Mauritzföretagsminnen 2004;349


Zamore (1854–1912), som så sakteligahade börjat fundera över sin kommandeyrkesinriktning. Det föll sig så att hanuppvaktade sin äldre broder, som efterövervägande tog honom som lärling.Detta innebar ju självklart ett stortansvar för Otto; han skulle bekosta matoch husrum för Mauritz flera år framöver,samt garantera den långa skolningsom väntade.Mauritz ska ha varit en flitig ungman, klok och arbetsam, vilket nogkrävdes för den som ville ha en framtidsom körsnär. Han lärde sig yrket frångrunden och företog också den för tidenvanliga gesällvandringen, som togform av en årslång vistelse i London1878–1879. Där fick han den bästaskolning som fanns att tillgå samt lärdesig det engelska språket. Emellertid kanman utläsa i svägerskan Hildas brev tillMauritz då han befann sig i London,att hon och Otto oroade sig för att detdröjde något innan han fick anställning,och de övervägde till och med att låtahonom komma hem till Sverige och inväntaarbetstiden på hemmaplan istället,särskilt då det som vanligt fanns mycketatt sysselsätta sig med i firman. Det helalöste sig ändå ganska snart, och Mauritzfann en ordentlig plats i London, vilketgladde släkten hemma i Sverige.Återkommen i Sverige ansågs hanmogen att anförtros egen butik, och komdärmed att bli föreståndare för filialeni Uppsala, där även en bodmamselloch några ytterligare anställda ingick istaben. Butiken gick bra, och en del förtjänstergjordes, kanske främst vid resortill marknader på olika orter, marknadersom hade en helt annan betydelse änidag. Där såldes de egna produkterna,men inköptes även skinn för senare beredningoch produkttillverkning.Sämre tider för H. ZamoreOtto och Hildas firma i Stockholmdrevs under lång tid med stor framgång.Men sämre tider kommer alltid, ochunder 1880-talet fick makarna Zamoresvårare att få affärerna att gå ihop. Denallmänna konjunkturnedgången, tillsammansmed hårdnande konkurrens istaden, drev paret att avyttra de båda filialernai Uppsala och Stockholm. Vidarepåstås Otto i ett anfall av god vilja hatecknat en borgen som ledde honom ochhustrun till en finansiell krasch i slutetav 1880-talet, varvid makarna förlorademerparten av sin förmögenhet. Filialeni Uppsala såldes emellertid – kanske tillallas glädje – inom släkten. Mauritz tognämligen tillfället i akt och köpte butikenoch blev därmed sin egen. Han var27 år gammal, utbildningen till körsnärhade varat i näranog 10 år, och dettavar väl ett naturligt steg att ta. MakarnaZamore hämtade sig emellertid aldrigekonomiskt från motgångarna. Otto råkadeså småningom ut för en olycka somtill hans bortgång 1901 gjorde honomsängliggande. Hustrun Hilda fortsatterörelsen fram till sin död 1909 men bouppteckningarnaefter de båda visade etthushåll utan egentliga tillgångar.En framgångsrik UppsalaboFörmodligen hade Mauritz inte baralärt sig av halvbroderns recept till framgång,utan även av misstagen. Han sågdärför till att bygga upp ett litet kapitaloch konsoliderade sitt företag, för eventuellasämre tider. Mauritz hade emellertidstor framgång med sin rörelse iUppsala under hela sin levnad, och varen omtyckt och respekterad man i staden,där han erhöll borgerskap år 1895.Firman hade gott renommé och manfick bland annat äran att förvara ochkonservera Carl von Linnés pälsverk,bestående av en väst, en kappa och enresfäll, allt tillverkat av grisslybjörn.I huvudsak var det väl bodfröknarnaoch andra anställda som stod vid diskenoch sålde varorna, men ibland – som vidjuletid då ruschen alltid var som störstoch då även huvudparten av årsinkomstenskulle komma in – kunde ävenkörsnären själv komma ut i butiken ochhjälpa till med betjäningen. Mauritzvar en god och omtyckt man, men ävenhans tålamod kunde ibland tryta närkunderna blev alltför påfrestande. Mauritzson Gunnar minns:en vinterdag kom en bonde in föratt köpa sig en persianmössa. Dennelantbrukare tillämpade sin speciellaaffärsmetod. Han synade, prutade,anmärkte på tillverkningen, mumladeom ohederliga affärsmetoder o.s.v.allt i det enda syftet att komma övermössan billigt. Men då blev Mauritzinte god. Han blev vit i ansiktet avvrede, röck till sig mössan som bondenredan satt på huvudet och röt: ´Hitme mössan, den är min. Drummel,där är dörren ... Ut ...!´.Ja, så kunde det gå till. Måhända vardetta ett släktdrag, då även den äldrebrodern Otto ibland kunde ilskna tillnär ”prutsamma bönder kommer ochsmå små barn [---] skriker”.Rörelsens sista årMauritz gifte sig 1899 och fick fyrasö<strong>ner</strong>, varav de två äldsta – Gustaf(1900–1958) och Curt (1902–1980)– gick i sin faders fotspår och även deblev körsnärer. Efter Mauritz bortgång1912 fortsatte änkan Inez rörelsen tillmitten av 1920-talet då Gustaf ochCurt tillsammans övertog affären.Emellertid lyckades de inte föra vidarebutiken med samma framgång som sinfar. Inledningsvis såg det nog bra ut,med ombyggnation till tidsenliga lokaleroch möjlighet att motsvara kundernasförväntningar och krav. Gustafhade ansvaret för tillverkning ochkonservering, och Curt svarade framgångsriktför inköp och försäljning avvarorna – givetvis med anställda somhjälp. Men konkurrensen hårdnade;ytterligare körsnärsfirmor växte upp istaden och bröderna Zamore hade intedet intresse som krävdes för att ta uppkampen. Det gick istället allt sämreoch till slut måste affären försäljas.Därmed gick släktens drygt halvsekellångakörsnärstradition i graven.lisa qviberg är arkivarie vid UD ochfil.mag. i historia. Hon har stor erfarenhetav släkt- och personforskning och sitter iden Zamoreska släktföreningens styrelse.50 företagsminnen 2004;3


Företagare berättarGamla biografier av stora företagare kan vara väl värdaatt läsa. Inte för att de är rakt igenom sanna, men de tarfram detaljer som entreprenören själv funnit viktiga ochger perspektiv till dagens frågeställningar. | anders johnsonett både lärorikt och roande sättatt studera näringslivshistoria är att läsaböcker skrivna av företagare – en genresom jag tyvärr tror har blivit mindrevanlig under senare decennier. Givetvismåste sådana böcker hanteras källkritiskt.Skribenten kan minnas fel och harkanske ibland en (möjligen omedveten)tendens att försköna historieskrivningen.Men icke desto mindre är memoarernaomistliga som autentiska vittnesmål.Hur en framgångsrik företagaresjälv vill minnas sin insats, är en del avnäringslivshistorien. Och sådana minnesbilderinnehåller ofta viktiga detaljersom inte upptäcks eller noteras av utanförståendeiakttagare.StridsskriftOm jag skulle rekommendera en näringslivshistoriskbok, så skulle det nogbli Per-Olof Ahls Kappor till varjepris. Det är inte en memoarbok, utanen stridsskrift. Den tillkom under denhårda kamp mot sina konkurrenter somKapp-Ahls grundare förde på 50- och60-talen och boken är faktiskt hejdlöstunderhållande.Ahls bok är extremt subjektiv – alltsåprecis så fokuserad (eller enögd) somen kämpande entreprenör ofta behövervara. I Ahls värld finns två typer avkapphandlare: den ädelmodiga typen(Ahl själv) som inget annat vill än atterbjuda kvinnor billigare kläder och denillasinnade typen (alla andra handlare)som skor sig på konsumenternas bekostnad.Även om man kanske ska ta en delav Ahls påståenden med ett par skoporsalt, så visar de vilket motstånd i denegna branschen som möter en entreprenörsom introducerar nya och effektivaremetoder. Han berättar exempelvisom hur svenska konfektionsföretagfick sprätta bort firmamärkena i kapporna,lasta dem i anonyma skåpbilarför att under nattens mörker köras tillen mötesplats i skogen långt bort frånGöteborg, där Kapp-Ahl, i lika anonymabilar, tog emot leveranserna. Omden etablerade handeln hade fått veta,att man levererade till Kapp-Ahl, såhade övriga marknaden omedelbart ochobönhörligen stängts.Sålde kappor i konserthusetPer Olof Ahl berättar också om hurdet gick till då han skulle inleda denförsta säljturnén utanför Göteborg.Han valde att försöka i Helsingborg.Men där hade den etablerade handelnförsäkrat sig om att Ahl inte skullefå hyra någon butikslokal. Dessutomvägrade lokalpressen att ta in annonserfrån den ”oseriöse kapphandlaren”. MenPer Olof Ahl visste på råd. Han annonseradei Helsingörs tidningar – ochdanskorna strömmade till. Dessutomuppmärksammades kappstriden i densvenska rikspressen. Och han hittade enutmärkt lokal som stod oanvänd på dagarna– konserthuset. Succén var given!Ahls bok är dock inte representativför genren. Den typiske företagarensom ger ut en bok, ber redan i förordetom ursäkt för detta – men han har blivitövertalad av barnen att tro, att någonutomstående kanske kan ha ett litet intresseav vad företagaren har varit medom. Till den kategorin hör Josef Anéroch Josef Sachs.Hos EPA och NKAnér hade en yrkesbana som spändeöver många branscher men är nog mestkänd som chef för varuhuskedjan EPA1941–1956. Även han kan vittna omdet motstånd från branschen som möterett företag som kan hålla betydligt lägrepriser än de gängse. Anér berättar ocksåom den nedlåtenhet som EPA blevutsatt för – ibland med antisemitiskaunderto<strong>ner</strong> eftersom grundarna, JosefSachs och H.G. Turitz, var judar. Dettillsattes t.o.m. en statlig utredning somskulle undersöka om det borde vara tilllåtetatt sälja så billigt som EPA.NK-grundaren Josef Sachs komfrån en framgångsrik handlarfamilj iStockholm. Han berättar om behovetav förnyelse och nedbrytande av gamlakonventio<strong>ner</strong> för att ett företag ska kunnafortleva. Att avskaffa prutsystemet,effektivisera lokalutnyttjandet och – inteminst – förverkliga drömmen att byggaett svenskt storvaruhus efter internationellaförebilder, var något som han genomförde.Sachs tillhörde näringslivetsetablissemang och han blev flitigt anlitadav både regeringar och näringslivsorganisatio<strong>ner</strong>för att lösa komplicerade uppgiftersom rörde in- och utrikeshandeln.BandybaronenGerhard De Geer kom från en än meranrik företagarfamilj än Josef Sachsmen han uträttade inte sina viktigasteinsatser i huvudstaden utan i en avlägsenprovins, nämligen på Lesjöforsbruk, där han blev känd som bandybaronen.Han berättar om den genomgripandeoch svåra omvandling somjärnindustrin genomgick under förstahalvan av 1900-talet.De Geer är den verklige gentlemannaförfattaren.Han behandlar sina egnainsatser med ett stort mått av självkritik.Det är uppenbart att han under sin långakarriär mötte flera perso<strong>ner</strong> som var inkompetentaeller hade bristande moral.Men De Geer försöker alltid finna förmildrandeomständigheter då det gällerandras misstag och brister. Då han i någotenstaka fall inte kan finna försonandedrag hos en person, så låter han inte hellerläsaren få veta namnet på denne.De Geers bok (liksom Anérs ochSachs böcker) ger också illustrativa exempelpå att företagarmemoarer kan varaviktiga källor för näringslivshistorienföretagsminnen 2004;351


Joseph Sachs, en av de berättande företagarna,här på varuhuset Josef Lejaskontor år 1896. Ur NK:s bildarkiv hosStockholms Företagsminnen.också vad gäller den tidiga delen av karriären.De flesta som når stor framgångbörjar sin yrkesbana i en mer underordnadställning. Framgången indikerar enpersonlig läggning som innebär att manhar lättare än andra att upptäcka bristeroch se möjligheter till förbättringar. Därförär företagarmemoarer ett effektivtsätt att befria sig från villfarelsen att etttypiskt företag är effektivt och välskött.De Geer berättar om hur han komtill Sveriges största järnverk, Domnarvet,1915. Där beräknades dagligen och heltmanuellt koks- och malmåtgången för deolika masugnarna med en noggrannhetpå en tusendels milligram. Detta tidsödandearbete var helt onödigt, dels därföratt resultatet inte hade någon praktisknytta, dels därför att invägningen av råvarornaskedde med en så grov uppskattningatt noggrannheten var helt fiktiv.Mot nazismoch planhushållningEn företagarberättelse av lite annorlundakaraktär är Hugo Hammars Diktatureller frihet från 1945. Det är, i likhetmed Ahls bok, snarast en stridsskrift– men inte i egen sak utan i tidens politiskahuvudfråga.Hugo Hammar var 1910–1938 vdför Götaverken som han utvecklade tillett av världens främsta skeppsvarv. Hanvar också starkt socialt engagerad, stöddeden allmänna rösträttens införandeoch representerade högern i Göteborgsstadsfullmäktige. Han tog på 30-taletklar ställning mot nazismen och vid 81års ålder gav han 1945 ut Diktatur ellerfrihet.På 70 sidor gör Hammar ett kraftfullt,effektivt och starkt personligt inläggi planhushållningsdebatten. Utifrånen lång personlig erfarenhet från näringslivetanalyserar han frågan med storpedagogisk skicklighet. Varför tillverkasinte den typen av företagare längre?Hammars bok innehåller en extrapoäng, som han inte kunde förutse. Vivet i dag att den stolta svenska varvshistorientog slut, trots ett aldrig tidigareskådat flöde av offentliga subventio<strong>ner</strong>– i den fruktlösa förhoppningen att delarav varvsindustrin skulle kunna överleva.Hammar berättar om hur varvsepokeninleddes. En statlig utredningkom fram till att Sverige saknade treviktiga förutsättningar för en internationelltkonkurrenskraftig varvsindustri,nämligen:1. Lämpliga och prisbilliga materialer.2. Dugliga ledare (företagare) ocharbetare.3. Utsikter till nöjaktig och permanentavsättning.Något statligt stöd till denna näring varinte att tänka på. Några år senare hadeSverige en stor varvsindustri med nöjaktigoch permanent avsättning byggdpå driftiga företagare, skickliga arbetareoch inhemska råvaror.Historisk bildning är en värdefulltillgång då man ska ta ställning till någotutspel, t.ex. från en näringsministersom säger sig ha hittat en ”framtidsbransch”att satsa på.anders johnson är skriftställareoch har skrivit ett stort antal böcker omnäringslivs- och samhällsfrågor, ofta ur etthistoriskt perspektiv.Böcker av detta slag kan med fördel sökaspå www.antikvariat.net – om det ärinom något område som e-handel har sinafördelar, så är det antikvariska böcker.52 företagsminnen 2004;3


företagsminnen 2004;353


Ett anrikt etablissemang Källorna berättar: Änidag är Reisen ett välbesökthotell och dess bar ochmatsal ett populärt tillhållför stadens invånare. Menvem var egentligen ”Reisen”,när fick stället sinmaritima karaktär och vadansåg Bellman om saken?edward blomreisens historia börjar i mitten av1700-talet som kaffehus på Skeppsbron22. Under denna tid hade kaffehusenbland stadens borgare blivit minst likapopulära som krogarna. Åtminstonebland ”bättre folk”, dit Skeppsbroadelnnaturligtvis räknades.Grundaren var kaffeskänken FredrikReiss. Kort efter grundandet gick dennedock ur tiden och rörelsen övertogs avhans änka Catharina Reiss. Hennesefternamn sattes ofta, som brukligt varvid denna tid, i bestämd form och snart54 företagsminnen 2004;3


År 1954 skapades Reisens eleganta festvåning Per Brahe med inredningen från den gamlaFinlandsångaren. Restaurangen gjordes f.ö. till Carl Hamilton stamställe i Jan Guillousböcker om den svenske agenten. Ur Stockholms Företagsminnens bildarkiv.kallades inte bara hon, utan även etablissemangetför Reisen.BellmanUnder några år efter makens död fickCatharina Reiss hjälp av en släkting,Anna Catharina Boursell och kaffehusetskrevs in i litteraturhistorien. I enparentation över perukmakare Boursell,kommer nämligen Bellman in på denavlidnes döttrars öden:Ulrika är nu gift med en som malersnus / Men Ann-Catrinken står påReisens caffe-hus.I slutet av 1700-talet flyttade CatharinaReiss verksamheten till Skeppsbron12–14, där den har legat sedan dess.Med tiden minskade dock kaffetsattraktionskraft och Reisen blev iställeten källare d.v.s. krog. År 1819 köptesfastigheten, i vilken Reisen var inrymd,av Viktualiehandlaresocieteten, en skråliknandesammanslutning för kött- ochcharkhandlare. Societeten lät bygga tillrum för övernattning och det nuvarandenamnet Hotell Reisen uppkom. Nuupplevde etablissemanget en storhetstidmed rödkindade kötthandlare på societetensfester och med Skeppsbrons allaredare, fartygsbefäl och skeppsklareraresom gäster. Punschångorna och cigarrrökenlär ha legat tät …SARA tar överÅr 1919 övertogs Reisen av det offentligtägda Stockholms AllmännaRestaurangaktiebolag, SARA, som avnykterhetspolitiska skäl drev ett stortantal av stadens krogar. Reisen blevbolagets verkliga flaggskepp och dessenda hotell vid denna tid. Efter ett decenniumi SARAS ägo sammanbyggdesde två husen, i vilka verksamhetenvarit inrymd, och fastigheten fick sinnuvarande, klassiska fasad. Bottenvåningengjordes om till en s.k. folkrestaurangvid namn Vimpeln, medanman på övervåningen inrymde en elegantarerestaurang med plyschkläddaväggar och maritima originalmålningarav kända konstnärer.Under senare delen av 30-talet ochhela 40-talet skedde inga större reparatio<strong>ner</strong>eller utbyggnader av lokalerna.(Undantaget av några tillkomna hotellrum.)Detta innebar ”en sänkning av restaurangensstandard, samtidigt som denallmänna restaurangnivån i Stockholmhöjts” som det heter i ett protokoll från1946. Då hade man emellertid noteratden ökande turismen, framförallt till följdav Östersjötrafiken, vilken då utgick frånSkeppsbron. Reisens läge ansågs därförmycket lovande för framtiden och maninsåg att det var hög tid att börja genomföraden ”sedan länge pla<strong>ner</strong>ade renoveringenoch utökningen av matsalen”.Arbetet med matsalen började sammaår och genom att bygga om balkongentill ett burspråk och ta bort flera alkoverutökades antalet platser från 85 till 120.Samtidigt upprustades Vimpeln på bottenvåningen.Något år senare fortsatterenoveringsarbetet och inriktade sigdenna gång på hotellrummen.Inredd som FinlandsångareVid mitten av 1950-talet tillkom festvåningenPer Brahes salonger, till vilkenman tagit större delen av inredningenfrån den 1908 byggda FinlandsångarenS/S Per Brahe, som brukat lägga till <strong>ner</strong>epå Skeppsbron precis nedanför Reisen.År 1954 läser vi i SARAS protokoll:V.d. redogjorde för en pla<strong>ner</strong>ad omdispositionoch renovering av festvåningenpå Hotell Reisen. [---] skulledet sålunda erhållna utrymmet försesmed inredningen från damsalongen is/s ”Per Brahe”, som trafikerat linjenStockholm–Åbo, men nu vore avseddatt huggas upp. Festvåningens matsalskulle erhålla inredningen från detnämnda fartygets matsal, och källarmästarenskontorsrum inredningenfrån kajutan på s/s ”Bore V”, som likaledesvore avsedd att huggas upp. Kostnadenför anskaffning av inredningarnafrån s/s ”Per Brahe” uppginge enligtanbud till sammanlagt 6.500 kronor[80 000 kr i dagens penningvärde].Det var ingen slump att man användeen gammal Finlandsångares inredning:”Beläget ett knappt stenkast frånFinlandsbåtarnas tilläggsplats vidSkeppsbron, har Reisen blivit Finlandsresenärernashotell framför andra ihuvudstaden”, konstateras nämligen i enskrift utgiven av SARA-bolaget 1955.Där ingår även en artikel om hotelletsgästböcker från 1930-talet och framåtoch bland många citerade finländarefinns en tillfällighetsdikt av poeten ochlitteraturprofessorn Emil Zilliacus:När ur rummets innandömenmornad jag till fönstret går,ligger isflaksuppfylld Strömmenunder detta fimbulår.Men ur vattenrök och dimmastiger solen segerklar,siande i ödestimmaom en nära framtids dar.Reisen, sedan många år mitt tryggaoch trivsamma hem i Stockholm.Sampe och BernadotteUnder åren 1968–1970 skedde enomfattande ombyggnad: ett par intilliggandemagasinsfastigheter byggdes ihopmed hotellet, vilket gav fler rum. Underkonstnärlig ledning av bl.a. AstridSampe och Sigvard Bernadotte skapadesen mycket smakfull inredning.Tio år tidigare hade FolkrestaurangenVimpeln gjorts om till en grillsom serverade ”pommes frittes-rätter”,och även tjänade som frukostmatsal. Nuomvandlades denna till en mer stilfullrestaurang, samtidigt som festvåningenPer Brahe flyttades <strong>ner</strong> till bottenvåningen.Det fanns pla<strong>ner</strong> att låta döpaom det två sekel gamla etablissemangetinför nyöppnandet 1970, men som turvar kom en utredning fram till att ”någotbättre namn icke, kunnat erhållas”.Resultatet av 1900-talets ombyggnaderblev ett av Stockholms elegantarehotell, med en starkt maritim karaktär,men också med något av engelsk klubböver sig, genom sina läderfåtöljer, glänsandemahogny och dämpade belysning.Rummet innanför pianobaren är antagligenden mest lämpade platsen i helaStockholm att avnjuta kaffe med cigarr,och kanske ett litet destillat därtill. Måkaffeskänken Reiss glädjas i sin himmel!edward blom arbetar som chef, särskildaprojekt vid Stockholms Företagsminnenoch är tidskriften Företagsminnensredaktör.företagsminnen 2004;355


Föreningen Mjölkpropagandan Källorna berättar: ”Mjölk ger starka ben” är ett budskap som ofta synts under det senastedecenniet; reklam för mjölkprodukter är dock inget nytt. Redan på 20-talet klagadesdet på de tunna svenska ostskivorna, och med smör, grädde och hygien ville man stärka densvenska folkstammen. | anders gidlöfordet propaganda är språkligt enlatinsk bildning av verbet propagaremed betydelsen sprida eller fortplanta.Jämförelser kan göras med engelskandär propagation bland odlarna betyderväxtförökning. Propaganda har sombegrepp sitt ursprung i katolska kyrkansedan 1600-talet och förknippades ibörjan av 1900-talet ännu med missionsverksamhet.Hög barndödlighetoch undernärda arbetareMissionsverksamhet med folkhälsomållåg i tiden ännu under 1920-talet. Industrialiseringenoch urbaniseringenunder 1800-talet hade lett till att mångasjukdomar grasserade. Arbetarna varundernärda och barnadödligheten hög.Den framstående läkaren Magnus Hussoroade sig 1852 för ”sjunken kroppsligkraft” och ”släktets försämring”. Undersenare delen av 1800-talet nådde läkarkonstenstora framgångar och maninsåg vilken stor påverkan bakterier ocholika näringsämnen hade på människanshälsa. Begreppet hygien slog igenomsom ett modeord och hygienismenhyllade renlighet, hälsosam kost ochförebyggande arbete mot sjukdomar.Läkarkårens status ökade och läkarna56 företagsminnen 2004;3


Sveriges första permanenta mjölkbar på Hamngatan i Stockholm1930. Stämningen verkar knappast muntrare än på pils<strong>ner</strong>fiken ...Ur LRF:s bildarkiv hos Stockholms Företagsminnen.deltog aktivt i samhällsdebatten, därallt från rashygien till tandhygien ochkönshygien förespråkades. Hygienismensmål var en starkare folkstam somskulle innebära en starkare ekonomioch nation. På 1920-talet hade Sverigenyligen upplevt en första period av varuranso<strong>ner</strong>ingaroch hungersnöd underförsta världskriget, med en försvagadge<strong>ner</strong>ation barn som följd. Det sågs avvissa som en läxa inför framtiden.Mer ost och hygienSvenska Mjölkintressenters Upplysningsföreningbildades 1923 med måletatt bedriva en dubbelriktad propagandamot producenter och konsumenter avmejeriprodukter. Konsumenterna skulleuppmanas dricka mer mjölk och ätamer ost och smör för att få mångsidigarenäringsintag och bli friskare ochstarkare. De två viktigaste konsumentgruppernaför mjölkpropagandan varskolbarn och arbetare.Gentemot producenterna hävdadesatt den svenska mjölkkonsumtionen varrelativt hög men kunde bli högre, ochostproduktionen ansågs alldeles för låg ijämförelse med länder som Danmark ochSchweiz. Det fanns alltså en potentialsom producenterna borde utnyttja. Enallmän höjning av kvaliteten skulle ocksåsörja för en högre och stabilare efterfråganpå mejeriprodukter och gynna hållningenav nötboskap, som Sverige ansågsha särskilt goda förutsättningar för.Bönder, mejerier och handelsmän måstedärför undervisas i hygien, transport ochförvaring av mjölkprodukter. Det varsärskilt viktigt eftersom den församlademängden mjölkprodukter 1923 uppgicktill ett värde mer än 3 gånger så högt somvärdet av skördad brödsäd. En formuleringi föreningens första verksamhetsberättelseär ett eko av hygienismen:Härav följer att det rent nationalekonomisktsett är till nationens bästa,företagsminnen 2004;357


att mjölken och mjölkprodukterna rättuppskattas, då man vågar påstå, attett lands nationalförmögenhet står idirekt relation till dess produktionsförmåga,vilken i sin tur rö<strong>ner</strong> inflytandeav huruvida folkstammen ärfysiskt väl utvecklad och har tillgångtill en sund och väl närande föda.Idealister ochmjölkproducenterVilka var medlemmar? Var inte måletendast att öka mjölkböndernas ochmejeriernas vinster? Medlemsskarandomi<strong>ner</strong>ades av mejerister och bönderoch kopplingen till jordbrukets ekonomiskaorganisatio<strong>ner</strong> var stark. Meni den stora styrelsen satt både 1923och senare mest representanter förakademisk forskning och hälsomyndigheter.Här fanns godsägare, läkare,riksdagsmän, professorer vid Alnarpslantbruksinstitut, sundhetsinspektöreroch agronomer. Föreningen verkar frånbörjan ha uppfattats som oberoende ochideell. Från 1930-talet erhölls ekonomisktstöd från både staten och länenshushållningssällskap.Föreningen bildades strax efterförbudsomröstningen 1922, men propagandanförespråkar nästan aldrig attersätta alkohol med mjölk. BegreppetMjölkbar, en enklare restaurangformsom föreningen med tiden började driva,tycks mer syfta på serveringsformen.Säkert fanns bland föreningens krafteren alkoholnegativ inställning, i syn<strong>ner</strong>hetdå mjölkbaren som begrepp föddesi förbudstidens USA, men kaffe verkarha uppfattats som ett större hot genomsin låga näringshalt.Hälsan krävdegrädde och smörFöreningen bytte 1930 namn tillMjölkpropagandan och räknade en bitin på 1930-talet 40 000 medlemmar. Enegen tidskrift grundades redan 1925och innehöll rapporter från föreningensaktiviteter, artiklar om exempelvismjölkhygien och näringssammansättningskrivna av konsulenter och läkare.Föreningen producerade affischer, reklammärkenoch små häften med godaråd och moraliska berättelser att dela uttill butiksföreståndare och skolor. Detpropagerades för äkta smör istället förmargarin, och rikligt med grädde i matlagningen.De skolbarn som drack rejälaglas med mjölk på morgonen skulleklara av både skola, bollspel och läxor.Konsulent Sigge Ljunggren ansåg 1926att det svenska folket måste lära sigatt som i andra länder skära dubbelt såtjocka ostskivor utan att det skulle ansesouppfostrat. Det här var ännu en tid dåkalorierna skulle vara många och ordetlättmjölk inte fanns i svenska språket.Lokala kampanjer, s.k. mjölk- ellerostveckor anordnades tidigt. Som exempelpå hur mjölkveckorna kunde seut och vilka propagandamedel som användes,kan nämnas mjölkveckan i Lidköping16–25 mars 1928. Den arrangeradesi anslutning till lokala Husmoderföreningenshemutställning. Hela evenemangetbesöktes av 10 000 perso<strong>ner</strong>.Tidningen Mjölkpropagandan trycktesi ett särskilt Skaraborgsnummer ochlokalpressen skrev stora och positivaartiklar. Affischer sattes upp i mjölkochostförsäljande affärer. En mjölkbaranordnades på utställningen där mjölkoch junket serverades och över 2 000barn undervisades i mjölkens betydelse.Junket, en engelsk uppfinning, var enpudding framställd genom att tabletterbestående av ostlöpe tillsattes till mjölksom därmed koagulerade. Puddingenserverades som efterrätt, mer lättsmältför perso<strong>ner</strong> som vanligtvis hade svårtatt dricka råmjölk. Skolpropagandanbedrevs i hela områdets skolor medhjälp av affischerna med mjölkpojken,köttpojken och kaffepojken, resultat aven tidigare teckningstävling. Fabrikspropagandabedrevs gentemot över 400arbetare. En pristävling anordnadesför jordbrukarna, där de fick svara påfrågor om hur mjölken skall hanterasoch transporteras. Diplom delades uttill ladugårdsarbetare för goda ruti<strong>ner</strong> iladugården. Utöver detta kunde allmänhetenta del av en utställning om mjölkoch lyssna till ett radiosänt föredrag.Samma år, 1928, framställde Mjölkpropagandansin första film Mjölken,dess skötsel och värde som riktade sigtill jordbrukarna. Som illustration tillmjölkens värde visas en mjölkkanna somär en halv gång högre än Stockholmsslott och som innehåller mjölk värd 6miljo<strong>ner</strong> kronor. Nästa illustration visarSveriges årsproduktion av mjölk i formav 95 lika stora mjölkkannor, bredvidvilka slottet är försvinnande litet. Mångafler filmer skulle följa.Populära mjölkbareroch tidig bantningDet blev tradition att anordna tillfälligamjölkbarer i anslutning till bostadsutställningaroch jordbrukarmöten. Påmenyn fanns i allmänhet mjölk, kärnmjölk,filmjölk, ostsmörgås, kakao medmjölk och kanske ostkaka. Mjölkbarenpå Stockholmsutställningen 1930 blevtrots sina höga priser så populär att denföljdes av en permanent mjölkbar påHamngatan följande vinter. Där visadedet sig inte räcka med smörgåsar tillmjölken, så menyn utökades med enklaretillagad mat, och kunderna kom.Baren drevs av föreningens nybildadedotterbolag Mjölkbaren AB, eftersomaffärsverksamhet inte kunde förenasmed föreningens ideella syfte. De flestastörre städer fick under 1930-talet minsten sådan mjölkbar, där det förutommjölk serverades enkel husmanskost.Det gav tillfälle att visa hur mjölkprodukterkunde användas i matlagningen.Under 1937 tur<strong>ner</strong>ade Mjölkbussen,en rullande mjölkbar, runt landet ochbesökte 28 städer. Mjölk serverades ipappmuggar och högtalarna på taketspred propaganda. Enligt tidningenMjölkpropagandan gick det i Västeråstill så att ASEA:s direktörer först ne-58 företagsminnen 2004;3


En samling flickor i Propagandans tillfälliga mjölkbar i Skara, under mjölkveckan och hemutställningen där1927.Kaffepojken står sig slätt mot mjölkpojken. Ur LRF:s bildarkiv hos Stockholms Företagsminnen.kade bussen tillträde till fabrikerna,men när de fick höra om hur mjölkenkunde göra deras arbetare starkareöppnades grindarna. Tidningen skriverdock förtörnat:De unga damerna ha nästan varitomöjliga att komma till tals med.Den slanka linjen, you know! Knappastvilja de ta en broschyr i sinhand. ”Vi dricker i alla fall ingenmjölk.” Sorgligt men sant!Ranso<strong>ner</strong>ad mjölkoch impopulär propagandaMjölkbarerna höll öppet även underandra världskriget men passade påatt demonstrera olika sätt att görainläggningar på bär, frukt och grönsaker.Mjölkbaren AB såldes 1945 tillICA-restauranger (Se artikel i Företagsminnen2003;2!). Under krigetvar föreningen tvungen att tona nedpropagandan för mjölkkonsumtion pågrund av livsmedelsranso<strong>ner</strong>ingen ochden begränsade kraftfoderimporten.Med statligt understöd satsades iställetpå upplysning om AIV-metoden, ett sättatt konservera näringshalten i vanligtgrönfoder.Tidskriften Mjölkpropagandan bytte1965 namn till Vår Näring, vilket ävenblev namnet på hela föreningen 1971.Anledningen var att begreppet propagandahade blivit belastat efter kriget.Däremot bestod en stark koppling tillSMR (Svenska Mejeriers Riksförening)och ännu på 1970-talet kretsadeupplysningsverksamheten mest kringmjölkprodukter. Det är först på 1980-talet man kan finna mycket informationom hantering och näringsvärdehos t.ex. kött och grönsaker. Idag verkaren liknande förening, Mjölkfrämjandet,som en del av Svensk Mjölk,som SMR numera heter.anders gidlöf arbetar som bildarkivarievid Föreningen StockholmsFöretagsminnen och har i flera sammanhangskrivit artiklar om livsmedel ochrestaurangverksamhet.företagsminnen 2004;359


Måltiden som förändrade SverigeÅret innan Föreningen Stockholms Företagsminnen föddes inträffade någotsom ändrade svensk matkultur i grunden – 1973 öppnade McDonald’s sinförsta restaurang i Stockholm. Bakom öppnandet stod en svensk agent förgrillutrustning som vid ett besök i USA fasci<strong>ner</strong>ats av den snabbt växandesnabbmatskedjan. | pontus staunstrup60 företagsminnen 2004;3


Motstående sida: Paul Lederhausen, mannen som förde McDonaldstill Sverige, inspekterar tillagningen av Big Mac. Privat ägo.mannen som tog världens mestkända snabbmatskedja till Sverigeheter Paul ”Palle” Lederhausen. Våramedarbetare Pontus Staunstrup ochAlexander Husebye fick träffa Palleett par gånger och ta del av hans spännandeberättelse. Så småningom hoppasvi kunna ge ut hans historia i bokform,men för detta jubileumsnummer presenterarvi ett smakprov: Palles egenskildring av första gången han stötte påMcDonald’s.Palle Lederhausen var en framgångsrikföretagare långt innan han introduceradeMcDonald’s i Sverige. Efter attha varit verksam i bl.a. pälsbranschenstartade han en agentur för import avgrillutrustning från USA. Det gick braför Palle och han kom ofta att resa tillUSA för möten med Robert Wilson,ägaren till Barbeque King, vars agenthan var. Det var vid ett sådant mötesom Palle frågade sin värd:– Du, vad är det som händer utanfördin fabrik, vid hörntomterna där?Fabriken låg vid ett stort vägskäl ochjag hade lagt märke till att det måsteligga en restaurang där som gick bra.Varje gång jag kom dit så var denstörre och hade fler parkeringsplatserutanför.– Ja, men det är McDonald’s, svaradeRobert.– Vad är McDonald’s?– Vet du inte det? sade han förvånat.Nej svarade jag och då fortsatte han.Paul, det är den restaurangkedja somväxer snabbast i hela USA och vimåste hålla ögonen på dem!– Ja självklart, hemskt gärna, sa jag.När jag kom in på McDonald’s såvar det som jag fick en kick, det varen så stark upplevelse. Framme vidkassan var det en prydlig kille medmössan rakt fram som hälsade migmed ett– Good afternoon sir, can I help you?Det var inte bara vad han sade, detvar hur han sade det som gjorde intryckpå mig. Den fanns en stringens,ett tryck i orden. Jag glömmer aldrigvad jag svarade– Jag tar en cheeseburgare och pommesfrites och en milkshake.Jag hade ätit cheeseburgare förut,när jag bodde i London, som elev ipälsbranschen. Där fanns Wimpy ochjag älskade deras cheeseburgare. Jagåt dem jämt, för det var billigt ochdet var gott. Men här på McDonald’såt jag en cheeseburgare som var bådestörre och ännu godare och till ett heltannat pris. Till den en kall milkshakeoch långa pommes frites!Hemma i Sverige köpte även kioskägaremina grillar så jag visste ju vadde kunde erbjuda i form av hamburgareoch varmkorv med Pucko.McDonald’s var någonting helt annat,det var en helt annan klass. Jagblev oerhört fasci<strong>ner</strong>ad av dem och ifortsättningen när jag kom till USAså gick jag in varje gång jag såg enMcDonald’s och även Burger King.Jag såg att det här var någontingsom måste komma till Sverige.Alla företag haren historia.Vi tar fram den!analys Vi gårigenom arkiv ochsam ling ar och väljerut det som är his to riskt in tres sant ochvärdefullt.helhet Vi skapar enhelhetsbild med hjälp avhand ling ar, fo to gra fi er,reklam och pro duk ter.profil Vi presenterarhistoria, externtoch internt,på olika sätt: Utställningar, utbildningar,böcker och multi media. Vi hjälper till attstärka fö re tags kul tu ren med historia.varumärkeVi bygger ochutvecklar varumärken, ge nom att visa på kontinuitetoch för änd ring, kva li tet och kreativitet,lo kal och global för ank ring.– Varför då? frågade jag.– Men det är väl inte konstigt. Dekonkurrerar om hunger. Den somhar varit inne på McDonald’s och enhamburgare köper inte en halv grilladkyckling i din livsmedelsbutik.Och de är duktiga. Skall vi inte ätalunch där?Så småningom skall hans historia ges uti bokform.pontus staunstrup arbetar som chef,kommunikation vid Stockholms Företagsminnenoch är även en av föreningensmest uppskattade föredragshållare. Hanhar varit engagerad i flera intervjuprojektkontakta oss för mer informationom hur vi kan hjälpa ditt företag:Telefon 08-634 99 00Fax 08-634 99 35info@foretagsminnen.sewww.foretagsminnen.seföretagsminnen 2004;361


Interflora – en strävan mot samverkanInterflora, som idag driver detaljhandel och import av snittblommor samt blommogramverksamhet,växte fram ur en på 20-talet bildad branschförening. Deras förre vd berättarhela historien. | jan johannissonen handlare kan sägas kämpa mellanönskemålet att vara fri som företagareoch behovet av att samarbetaför att klara konkurrensen. Blomsterhandlarenutgör inte något undantagfrån detta. Uppbyggandet av såvälInterflorakedjan som grossiströrelsenär exempel på ovan nämnda motstridigakänslor. På möten är det lätt attbli entusiastisk för de möjligheter enkedjebildning med åtföljande gemensamannonsering innebär, liksom denmöjlighet till förbättrade konkurrensförhållandenoch täckningsbidrag somgemensamma inköp medför.Hemma i den grå vardagen serbilden annorlunda ut. Många kämparom köpmannens reklampengar. Lokalabokföringsbyråer och revisorer talarofta om marknadsförstöringspengar istället för marknadsföringspengar. Lokalagrossister hotar med sämre serviceoch kanske i många fall indrivning avförfallna skulder om den samägda grossiströrelsenväljs.Föreningen för Blomsterförmedlingbildades 1923. Redan året efter ändradesnamnet till det mera lättillgängligaBlomsterförmedlingen. Ytterligare ennamnändring skedde 1952 då ordetBlommogram introducerades. Ur dennabildades så småningom Interflora.Butikskedjan InterfloraDet som så småningom blev kedjanInterflora har sina rötter långt tillbaka itiden. I början på 60-talet diskuteradesinköpssamverkan. Förutom att frivilligafackkedjor rent allmänt började bildaspåverkades Interflora av blomsterkedjanBukettens verksamhet och otvetydigaframgång. På årsmötet 1975 beslöts attInterflora skall vara en totalt sammanhållenfrivillig fackkedja meduppgift att genom samverkan ökamedlemsföretagens lönsamhet ochkonkurrenskraft.I samband med förbundsmötet 1977tillsattes en grupp för att komma medförslag beträffande den framtida organisationen.Fas ett: Interflora VäxtriketArbetsgruppens förslag gick ut på attman skulle ha B-medlemmar för demsom arbetade med Blommogrammetoch K-medlemmar för dem som bildadeden frivilliga fackhandelskedjan.Föreningens kapital skulle omvandlastill B-aktier och delas ut bland samtligamedlemmar. B-aktierna hade en tiondelsröst. K-medlemmarna tecknade A-aktiermed en röst. Regionbolag skulle bildasmed lokala styrelser. Efter omfattandediskussion vid årsmötet 1978 godkändesförslaget av ett extra årsmöte samma år.Målsättningen för den frivilliga fackkedjan(som kom att kallas InterfloraVäxtriket) var att stärka marknadsföringenoch profileringen gentemot kundernaoch därmed öka försäljningen.Andra mål var att öka lönsamheten genomsortimentspla<strong>ner</strong>ing, kostnadskontrollenoch effektiviteten. Man skullesamverka i inköp av torra och färska varoroch ha gemensam marknadsföring.Alla kunde bli medlemmar i kedjan ochdärmed teckna aktier i aktiebolaget.Fem regionbolag skulle upprättas.Dessa skulle vara navet i den regionalaverksamheten och svara för varuförsörjningav såväl färsk- som torrvaror samtäven följa upp de centralt utarbetadekampanjerna.Vid förbundsmötet i Västerås 1979redogjordes för kedjebildningen ochinformerades att 181 medlemsföretaganmälts till deltagande.Aktivitetsschema utarbetades löpandeunder 1980. Här framgick tema,veckor, aktiviteter, butiksmaterial, kvoterav produkter m.m. Under slutet av1980 uppkom diskussionen om centralkontra lokal annonsering. Vid uppgörandeav plan för Växtriket-aktviteter1981 kom man fram till att lämna ettannonsbidrag för lokal annonsering.Man hade nu även fått ett annatproblem att hantera, nämligen vad somgällde, då medlem utträdde ur Växtriket.Detta var inte det enda tecknet påatt verksamheten inte fungerade somden skulle. Under hösten 1980 skeddebyte på posten som marknadschef och ibörjan av 1981 lämnade den dåvarandevd:n Interflora.Fas två: Rosa KedjanI samband med förbundsmötet 1981presenterade Interfloras nye vd ”Ökadsatsning för tryggad framtid” innebärandeett enat Interflora. Detta antogsav förbundsmötet i princip men detdefinitiva beslutet hänsköts till ett extraförbundsmöte som skulle hållas underhösten. Förslaget presenterades fördistrikten, resultatet blev att 399 medlemmarhade röstat ja och 357 röstatnej. I ombudsröster motsvarade dockdetta 21 jaröster mot 27 nejröster samt6 nedlagda. Detta innebar att det framlagdaförslaget förkastades och därmedtanken på ett Interflora där alla medlemmarsamverkade i ett koncept.På styrelsemöte den 4–5 oktober beslötshur det fortsatta kedjesamarbetetskulle utformas. Den s.k. Rosa kedjanföddes. Något över 300 medlemmaranslöt sig till de rosa grupperna som var32 st. I mars 1983 rapporterades 357medlemmar i 38 grupper och i novembersamverkade 452 medlemmar i 43grupper.Uppenbart hade operationen lyckats.Det nya konceptet hade anammats påbred bas. Under 1984 lyckades vi genom-62 företagsminnen 2004;3


”En flicka glömmer aldrig sitt första blommogram”, Monica Zetterlund gör reklam för Interflora, 1960-tal. Privat ägo.föra ett 3-procentigt annonsbidrag frånleverantörerna. Marknadsföringen varintensiv, bl.a. gav vi ut en tidning somdistribuerades till 1,6 miljo<strong>ner</strong> hushåll.Fas tre: InterfloraProblemet med användningen av ordetInterflora blev dock alltmer påtagligt,eftersom Interflora användes i såvälBlommogramverksamheten som kedjeverksamheten.Förbundsmötet 1986beslöt att en utredning skulle göras angåendehur profilen skulle utformas föratt marknadspositio<strong>ner</strong>na skulle stärkas.På förbundsmötet 1987 togs beslutetatt marknadsföringen av Blommogramskulle ske med ordet Blommogram ochden internationella Merkuriussymbolen,medan marknadsföringen av kedjanskulle ske under namnet Interflora.Kedjans reklambudget omfattade1987 10,3 miljo<strong>ner</strong> kronor. 1988 hadekedjan ökat till 550 butiker. Detta somett resultat av årsmötesbeslutet. Docksjönk antalet butiker relativt snabbteftersom många hade svårt att tillgodogörasig konceptet och var i mitten av1989 <strong>ner</strong>e i 480 st och 1990 i 350.Vid ett styrelsemöte 1998 beslötsatt omarbeta kedjekonceptet i syfte attöka tempot i de butiker som önskadedjupare samarbete. Kedjekonceptet komalltmer att likna ett franchisekoncept.I maj 1999 tecknades ett avtal medICA som bl.a. innebar etablerandet avInterflorabutiker i ICA Maxi s.k. Shopin shop. Den första öppnades den 20oktober i Helsingborg. Detta gav enmöjlighet för kedjebutikerna att breddasin verksamhet och därmed skapa enstörre bas för sina inköp. Snart utveckladesäven ett regelrätt franchisekoncept.I slutet av år 2002 var sex franchisebutikerigång och 14 shop in shop. Isamband med att det nya konceptet genomfördesavslutades samarbetet medett antal tidigare kedjebutiker. I slutetav 2002 var antalet kedjebutiker 170.Grossiströrelsens börjanParallellt med den beskrivna utvecklingenav butikskedjan kom även en grossiströrelseatt utvecklas inom Interflora.Att man, när blomsterhandlare träffasdiskuterar möjligheterna om gemensammainköp är väl naturligt och fråganväcktes därför redan vid föreningensbildades 1923. Någon riktigt partihandeluppstod emellertid inte då, men däremoten serviceverksamhet beträffandeblanketter och arbetsmaterial. En av denverksamhetens första ”tyngre produkter”var presentkartongen på 30-talet.Den 20 februari 1942 beslöt styrelsenatt tillsätta en kommitté föratt utreda omfattning, kapitalbehov,förläggningsort, chefskap m.m. beträffandegrossisthandelsrörelse med förnödenheterför blomsterbranschen. Fråganverkar dock ha runnit ut i sanden.Elva år senare föredrogs en skrivelsefrån medlemmarna i Eskilstuna beträffandegemensamma inköp. Enligtförslaget skulle medlemmarna bilda ettbolag eller andelsförening. Mötet avslogmotionen. År 1963 hade dock torrvaruverksamhetenfått en sådan omfattningatt man beslöt anställa en person attarbeta speciellt med denna.Import av färska blommorPå årsmötet 1963 redovisades även ettförsök med gemensam import av italienskablommor under en provmånad medföretagsminnen 2004;363


frivilligt deltagande. Intresset var stort.Starten skedde under ogynnsamma yttrebetingelser med frost och dåligt väder.Från visst håll försökte man också sätta”käpp i hjulet” när det gällde transporterna,vilket lyckades delvis. Detta visar,framhölls det, att man på vissa håll varskakad av initiativet och tydligen insågvilken maktfaktor blomsterhandelns egetinköp av färskvara skulle kunna bli.Slutsatsen var att skulle man lyckasmed ett färskvarusamköp måste friståendesamköpsbolag bildas och pengarnasatsas av de medlemmar som hadeintresse för saken. Idén med samköppresenterades i de olika distrikten under1963–1964 då även stadgar för en intressentföreningkallad Blominco togs fram.Den 27 september 1964 bildadesBlomsam AB. Företaget skulle verka iden nya Oxiehallen utanför Malmö. Demedlemmar, knappt 150 st. som var intresserade,skulle betala en avgift, samtförbinda sig att förlägga en viss procentav sina inköp till det nya bolaget. Blomkedjanverkade fram till 1970, då denövertogs av Interflora.1970 bytte föreningen namn tillInterflora och namnet Interflora-Köpintroducerades för torrvarusidan ochInterflorablommor för färskvarusidan.Interflora-Köp hade haft en god utvecklingoch förde bl.a. papper, näringsmedel,ljus, planteringsskålar, Oasis, lerkrukor,bärkassar, prisskyltar, kartonger,torkade blommor och affärsrockar.Vidare utvecklingVerksamheten såväl inom Interflora-Köpsom Interflorablommor hade nu vuxitså att frågan om rörelelsekapital måstediskuteras. Såväl Interflora-Köp som Interflorablommoromsatte vid den här tidpunktennågot under 5 miljo<strong>ner</strong> kronor.Den 2 mars 1976 presenteradeKommittén för färskvaran ett stort betänkandesom sammanfattningsvis gickut på att Interfloras samköpsföretagskulle byggas upp på ett sådant sätt attman hade möjlighet att samdistribuerasåväl de färska som torra varorna, attman på de ur transportteknisk synvinkelmest lämpliga platserna skullestarta distributionscentraler, att manborde starta cash and carryavdelning iGöteborg samt att obligatoriska samsäljsaktivitetermed snittblommor ochkrukväxter borde bedrivas inom ramenför de olika distributionscentralernasverksamhetsområden.I början av 1978 startades en snittblomsgrossiströrelsei Årstahallen medtre anställda.Tankarna bakom utredningen beträffandeInterflora Växtriket påverkadegrossiströrelsen. Regionbolag skullebildas med lokala styrelser. Inom dessaregionbolag skulle såväl marknadsföringsom grossiströrelse bedrivas.På våren 1980 fördes diskussio<strong>ner</strong>om syd och väst beträffande förvärv isyfte att bilda de regionala bolagen. Iväst resulterade det i att Interflora Västi Göteborgs partihandelsområde startadesin verksamhet i maj 1981. Lokalenvar på 700 kvm.Den omorganisation som skedde avkedjan (från Växtriket till Rosa kedjantill Interflora) hade stor betydelse förden fortsatta utvecklingen av grossistbolagen.Genom den påtagligaförstärkningen av kedjeverksamhetenpåverkades grossistbolagen i positivriktning. En genomgång och upprensningav sortimentet i Interfloraformgenomfördes.Större lokaler i Årsta invigdes i maj1982 för snittblomsverksamheten.Regionbolag, en parentesÅr 1983 bildades tillsammans medFiori-Sörby Interflorablommor Norrmed säte i Gävle. Samtidigt bildadesSvenska Krukväxter InterflorablommorSyd AB med säte i Helsingborg.Utvecklingen i syd var dock så dålig attbolaget avvecklades under 1984. Däremotutökades verksamheten i Årsta, därnya lokaler på 600 kvm utanför hallenkunde tas i anspråk i januari 1985 ochi Göteborg där angränsande lokalerkunde köpas för en framtida expansion.1985 hade InterfloraKöps lager iBromma blivit för litet och lagerverksamhetenflyttades till Årsta.På snittblomssidan fanns sedan längeett närt önskemål om att få leveranserdirekt från Holland. Kontakter togsmed olika holländska exportörer ochverksamheten kom igång 1986.Utvecklingen av Gävleverksamhetenhade inte varit den förväntade, varförverksamheten avvecklades. 1988 beslötsatt snittblomsverksamheten i Oxieskulle avvecklas och den försäljningsom fanns där skulle överföras till Hollandoch Göteborg. Därmed var tankenpå regionbolag utagerad.Hösten 1989 var det åter dags förnya lokaler i Årsta (de nuvarande). Omsättningenhade under 80-talet stigitkraftigt. 1989 omsatte Interflorablommornästan 91 miljo<strong>ner</strong> kronor ochInterfloraform (tidigare Interflora-Köp)något över 34 miljo<strong>ner</strong>.Interfloraform hade under någraår dragits med lönsamhetsproblem.Därför genomfördes en försäljning avbolaget 1991. År 1992 överläts ävenkrukväxtverksamheten i Årsta ochGöteborg.Koncentrerade på snittblommorGenom den omstruktureringsverksamhetsom således skett kunde grossiströrelsenkoncentreras helt till snittblommor.1994 startades distributionsslingorför leveranser i syd, väst och öst. Dessaskulle enbart fur<strong>ner</strong>a Interflorabutiker.Den gamla drömmen om att ha etteget bolag i Holland kunde förverkligasgenom köpet av Hukra BV, ettföretag i Aalsmeer i Holland med omsättningpå något över 30 miljo<strong>ner</strong> kr.De tidigare ägarna insåg att man hadesvårt att expandera företaget och villeha en stark part<strong>ner</strong>. Många diskussio<strong>ner</strong>fördes om hur samarbetet skulle seut. Man var framförallt rädd att tappaen av Hukras svenska kunder, omInterflora gick in som ägare. Förhandlingarnaslutfördes och Interflora togöver den 1 april 1992. Expansionengick snabbt. Redan efter ett par år varvi tvungna att byta lokal.Interflora idagFör närvarande ingår ca 650 butikeri blommogramverksamheten, 170 avdessa ingår i kedjan Interflora. InterfloraAB äger även Teleflora AB, enförmedling för mindre butiker, finansieringsföretagetFinFack AB samt HukraB.V. i Holland.jan johannisson var Interfloras vdåren 1981–2002. Han är idag styrelseordförandei FinFack och styrelseldamot iHukra BV, president för Fleurop-Interflorai Europa och 1:e vice president i Interflorasvärldsbolag, Interflora Inc.64 företagsminnen 2004;3


Recensio<strong>ner</strong>Hugo Kylebäck:Varuhandeln i Sverige under1900-talet, BAS, Göteborg | recension av kenth hermanssonekonom-historikern Hugo Kylebäck,har tagit sig an den omfattandeuppgiften ”att ge en samlad bild avden svenska varuhandeln under enså lång tid som hela 1900-talet” ochfaktiskt lyckats väl med den uppgiften.Kylebäcks grepp är klart och tydligtoch bygger på att följa utvecklingenoch framväxten av de tre huvudblockeninom dagligvaruhandeln: konsumentkooperationen,ICA och ASK/Dagab/Axfood.Den kronologiska framställningenhar tydliga indelningar i fem kapitel,ett för varje huvudperiod (1900–1930,1930–1950, 1950–1970, 1970–1990och 1990–2000) där de inledandeavsnitten till varje period ger de allmännaekonomiska, politiska och (liteallmänt uttryckt) kulturella ramarna.Även andra viktiga delar får plats påen liten yta: olika intresseorganisatio<strong>ner</strong>,nya distributionsformer inomhandeln (varuhus, enhetsprisvaruhus,fackhandelskedjor) innovatio<strong>ner</strong> inomförpackningsindustrin (tetra pack) ochkassasystem (EAN-koder), som tillkomunder 1900-talet.Efter de inledande avsnitten i varjekapitel följer de mer deskriptiva framställningarnadär Kylebäck har tagitfasta på de betydelsefulla förändringarsom ägde rum inom handeln underperioderna. Fokus ligger i huvudsakpå hur handeln och dessa aktörer organiseradesig på det sätt som leddefram till dagens situation med de trehuvudblocken. Faktaunderlaget i dessaframställningar är oerhört rikt och justsammanställningen av allt detta i enbok ger rika möjligheter för framtidastudier inom ämnet, även om trådarnaibland blir väl många.Trots det deskriptiva draget i framställningen,använder Kylebäck enteoretisk modell för att förklara förändringenoch skapar därmed åtminstoneen tydlig tråd i texten. Här spelarErik Dahméns begrepp omvandlingstryckoch utvecklingsblock en viktigroll för att förklara förändringar somsker genom extern inverkan från t.ex.innovatio<strong>ner</strong>, samt John Kenneth Galbraithstes om countervailing power.Det senare begreppet skall förstås somatt stora organisatio<strong>ner</strong> driver frammotorganisatio<strong>ner</strong>, som balanseras motvarandra. Genom detta kan man tolkade olika blockens utveckling internt,i det samspel som sker mellan dem.Denna enkla begreppsapparat läggsgenom återkopplingarna i sammanfattningarnasom återfinns i slutet av varjekapitel och bidrar till att skapa en tydligarebild av utvecklingen. Möjligenkan dessa kopplingar kännas lite förallmänna ibland, men den syntetiskaansatsen kräver ändå att man har ensådan förenklad ram för att det inteskall bli för spretigt. Det både behövsoch fungerar här.Kylebäcks disposition att inledamed en bakgrundsbeskrivning av demakroekonomiska, politiska och kulturellaramarna och att avsluta med teoretiskaåterkopplingar tjänar också enviktig funktion. Kylebäck undviker påså sätt att överbelasta den detaljeradebeskrivningen av aktörerna och förloppenmed bakgrundfakta och analys.Varje avsnitt får sitt eget värde och demer teoretiska avslutande avsnittenkan med god behållning läsas för sigsjälva och vid behov av fördjupningta de övriga till hjälp. Kylebäck hardärmed lyckats skapa något av ett uppslagsverk,en lärobok i modern svenskhandelshistoria med ett teoretiskt tolkningsförslagi ett och samma verk. Jagtror att såväl forskare, lärare, studenteroch en intresserad allmänhet kan fåstor behållning av Kylebäcks bok.kenth hermansson är fil. dr i ekonomiskhistoria vid Stockholms universitet.Hans forskning har särskilt behandlatmarknadsföring, handel och konsumtion.företagsminnen 2004;365


66 företagsminnen 2004;3


Föreningen Stockholms FöretagsminnenFöreningen Stockholms Företagsminnen är världens störstacentrum för näringslivshistoria. Bakom bildandet 1974 stodStockholms Stad, Stockholms Handelskammare samt enskildaföretag. Från början låg fokus på Stockholmsregionen,men idag finns företag och organisatio<strong>ner</strong> från hela Sverigeoch utlandet bland medlemmarna.Vårt syfte är att bevara och presentera näringslivets historia.Bevarandet innebär att vi hjälper företag och organisatio<strong>ner</strong>att säkerställa historiskt intressant material och ser till att detbevaras på bästa sätt. Presentation innebär att vi hjälper våramedlemmar att använda sin historia i olika former, internt ochexternt. Vi projektleder och genomför researchuppdrag, böcker,utställningar, webb- och multimediaprojekt med mera.En annan viktig uppgift är att bistå forskare, skolor ochallmänhet med research och kunskaper.Idag förvaltar Föreningen Stockholms Företagsminnenmer än 45 000 hyllmeter historiskt material, cirka tre miljo<strong>ner</strong>fotografier, 500 000 ritningar och runt 10 000 föremål. Merän 4 000 företag representerar alla storlekar och branscher.Materialet sträcker sig från 1700-talet fram till idag. Förutommedlemsföretagens samlingar ingår även arkiv från företag somupphört med sin verksamhet. Depo<strong>ner</strong>ande företag förblir ägaretill sitt material och har full kontroll över användningen.Föreningen Stockholms Företagsminnen är en obunden,ideell förening och till största delen självfinansierande. Vår årsstämma,där enskilda medlemmar och företagsmedlemmar deltar,är högsta beslutande organ och utser styrelse.Vi ger ut tidskriften Företagsminnen 4 gånger per år, ettnyhetsbrev 4–6 gånger per år samt Hågkomster, en serie medkällskrifter. Medlemmar i föreningen får samtliga publikatio<strong>ner</strong>utan extra kostnader.För medlemmarna anordnas även sammankomster och studiebesök.Föreningen Stockholms Företagsminnen är medlem i InternationalCouncil of Archives – Section for Business Archives, NäringslivsArkivensFörening, Näringslivets Arkivråd, Verein DeutscherWirtschaftsarchivare samt Föreningen Kultur & Näringsliv.Sedan starten 1974 har Företagsminnens styrelse bestått avrepresentanter för både näringsliv och forskning. Vid detta nummersutgivande har styrelsen följande ledamöter och suppleanter:rolf åbjörnssonOrdförandeSetterwalls Advokatbyråbo dambergSandrew Metronome ABbo ekengrenP A Norstedt & Sö<strong>ner</strong>ulrica franzénSödersjukhusethans de geerHandelshögskolansusan göhlinbjörn jordellStockholms Stadsarkivanders hallgrenICA-handlarnas Förbundhans g. svenssonSkandia Försäkrings ABsture perssonStockholms Handelskammareklas råsäterRåsäter Rådgivare ABwalter sköldeforsSvensk Handelberit svedbergStockholms Stadsmuseumann-kristin westerbergAB Svensk Filmindustrilars österlindStockholms HantverksföreningKontaktinformationAdressFöreningen Stockholms FöretagsminnenGrindstuvägen 48–50167 33 BrommaÖppettiderReception och växel09.00–11.3012.30–16.00Besök enligt överenskommelse.Telefon, och faxVäxel 08-634 99 00Fax 08-634 99 35E-postinfo@foretagsminnen.seWebbplatserwww.foretagsminnen.sewww.naringslivshistoria.seVd, Alexander Husebye, 08-634 99 14alexander.husebye@foretagsminnen.seChef, forskningssekretariatPer Dahl, 08-634 99 13per.dahl@foretagsminnen.seTidskriften Företagsminnens redaktörEdward Blom, 08-634 99 29edward.blom@foretagsminnen.seMotstående sida: Kontorsarbete på Skandias huvudkontor vid Mynttorget iStockholm, år 1942. Ur Skandias bildarkiv hos Stockholms Företagsminnen.företagsminnen 2004;367

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!