swea-moskva-magasin-nr-12

Kitezh - ett kvinnocenter som behövs
Edith Martinsdotter Permén gör sedan februari i år praktik på ANNA Center i Moskva. Där arbetar
hon med deras senaste projekt att, tillsammans med den rysk-ortodoxa kyrkan, starta upp Moskvas
första NGO-center för kvinnor i behöv av skydd, Kitezh center. Här berättar hon om behovet
av ett center och vilka problem de stöter på på vägen.
För 25 år sedan ringde Marina
Pisklakova-Parker till polisen för
att rapportera en kvinnomisshandel.
Hennes sons väns mamma hade misshandlats
allvarligt av sin man för att
en knapp på hans skjorta saknats.
Polisens svar var att det Marina ville
rapportera var en privat ensak. Hon
försökte att ringa sjukhus och socialstyrelse,
men alla gav samma svar -
”det har ingenting med oss att göra”.
Efter detta, år 1993, grundade Marina
ANNA Center som idag är den
nationella organisationen mot våld i
nära relation. ANNA Center uppskattar
idag att var tredje rysk kvinna erfar
eller har erfarit fysiskt våld i sitt hem.
Omkring 10 000 kvinnor i Ryssland
dödas varje år av sin partner eller av
en släkting. Våld i nära relation tar sig
inte bara uttryck i fysiskt våld, utan
även som psykiskt och ekonomiskt
våld. Oftast är det en kombination av
alla tre.
Av Edith Martinsdotter Permén, Foto: Privat
Våld i nära relation är ett världsomspännande
uttryck för ojämställdhet.
Våldet är ett sätt att kontrollera kvinnan
i den patriarkala strukturen. Det
uppträder i alla kulturer, oberoende
av religion eller ekonomisk status.
Det systematiska våldet mot kvinnor
är ett problem som ofta är marginaliserat
som en privat angelägenhet
i familjen, vilket i många länder
förhindrar ett mer strukturellt, och
därmed med konstruktivt, arbete.
Att övergripande beskriva problemet
med våld i nära relation i Ryssland är
komplicerat, främst för att statistiken
är opålitlig och i många fall obefintlig.
Otvivelaktigt är dock att genusbaserat
våld är ett av Rysslands mest uppenbara
brott mot mänskliga fri- och rättigheter.
Trots detta finns det än idag
ingen juridisk definition av våld i nära
relation och inget statligt erkännande
av problemet som strukturellt.
I februari kom jag till Moskva för att
göra praktik på ANNA Center. Jag
har här arbetat med ANNAs senaste
projekt tillsammans med en av deras
partners - att starta upp Moskvas första
*NGO-center för kvinnor i behov
av skydd. Denna satsning, Kitezh
center, har startats upp i samarbete
med den Rysk-ortodoxa kyrkan och
är ett resultat av många års samverkan
mellan ANNA och kyrkan.
Centret, beläget i ett kloster utanför
Moskva, utgör en fridfull plats för fysisk
och psykisk rehabilitering.
För att få skydd på det redan existerande
statliga centret i Moskva
måste du vara registrerad och permanent
bosatt i Moskva, ha ett pass,
födelsebevis och pass för medföljande
barn samt ha passerat ett antal medicinska
tester. Dessa krav utesluter en stor
grupp av våldsutsatta kvinnor och tar
inte hänsyn till i vilken hast kvinnorna
vanligen behövt lämna sina hem.
Behovet av ett NGO-center i Moskva
har varit stort och fram tills nu har
resurserna inte funnits. Kitezh center
är sålunda en milstolpe och kommer
kunna stå som förebild vid öppning
av fler center över hela Ryssland.
När vi genom ANNA initierade arbetet
med kyrkan, ska det erkännas att
jag var väldigt kritisk. Kitezh drivs
som ett icke-religiöst härbärge och
accepterar kvinnor från alla länder,
religioner och kulturer. Min farhåga
låg i att vi skulle tvingas
kompromissa med detta om
vi var för beroende av endast
kyrkans stöd och inte hittade
tillräckligt starka finansiärer
från andra områden. Jag var
rädd att det arbete som vi
bedriver skulle associeras
med den Rysk-ortodoxa kyrkan
och dess konservativa
värderingar.
På den korta tid jag arbetat
här, har den Rysk-ortodoxa
kyrkan gjort ett flertal aggressiva
utspel mot arbetet med
våld i nära relation. Bland annat uttalade
sig kyrkans ärkebiskop Dmitry
Smirnov, som leder kommissionen
för barn och mödrars rättigheter, att
kampanjer mot våld i nära relation är
västerländsk ”familjefientlig propaganda”.
Som ett nästan komiskt bevis på hur
nära staten och kyrkan numera samverkar
i Ryssland följde kort därefter
ett uttalande från barnombudsmannen
Pavel Astakhov där likväl han kritiserade
uttrycket och arbetet mot våld i
nära relation.
Parallellt med dessa konservativa utspel
rör sig den Rysk-ortodoxa kyrkan
i Moskva i en mer progressiv
riktning, och inbjuder till fördjupat
samarbete mot våld i nära relation.
Denna splittring är tack vare enskilda
präster som börjat ifrågasätta kyrkans
ställningstagande inom detta område.
En av dessa är prästen på klostret där
Kitezh Center är beläget, Vladika
Savva.
Han understryker sitt engagemang i
frågan.
”Kyrkan är skyldiga, framförallt
för att vi har möjligheten, att hjälpa
dessa kvinnor”.
Han talar med stolthet om hur han
och föreståndaren för centret planerar
att öppna ytterligare center om
Kitezh blir en framgång. ANNA center
är vidare skickliga på att fånga upp
dessa positiva rörelser inom kyrkan i
Moskva och har redan nu startat utbildningar
för präster i bemötande av
kvinnor utsatta för våld.
Fader Vladika Savva framför kvinnocentret
Kitezh.
Min skepsis till samarbetet tvingade
mig att tänka över min egen värdegrund,
och hur jag tyckte att denna
skulle spegla det arbete som vi bedriver.
Min svenska kulturella identitet
gav mig ett perspektiv som jag inte
upplevde att mina ryska kollegor
delade. Kunde jag tänka mig att samarbeta
med en konservativ institution
för att påverka samhällsdebatten
kring våld i nära relation? Det är inte
så att mina kollegor inte är kritiska
till kyrkans värderingar, men för mig
blev detta ett avsevärt mycket större
problem.
Kort efter att Kitezh hade öppnat
ringde föreståndaren för centret till
mig. Vi hade sedan öppningen haft
1-2 samtal om dagen med kvinnor
som befann sig i kris. Dagen efter
Internationella kvinnodagen tog hon
emot över 40 samtal. På Kitezh har vi
kapacitet för 8-12 kvinnor och barn.
Ingen av oss hade anat att behovet
skulle vara så stort.
Det var här jag började inse att jag
saknat kulturell förståelse för situationen
i Ryssland. Sanningen är att
den Ortodoxa kyrkan ökar sitt inflytande
i samhället och politiken för
varje dag som går. Vi kan inte undvika
eller komma runt detta faktum i
vårt arbete. Det genusbaserade våldet
i Ryssland är inbäddat och skyddat av
den ryska kulturen. Precis som det i
Sverige är inkorporerat i vår kultur.
För att komma åt problemen behöver
vi därför arbeta med hela samhället,
den rådande maktstrukturen
och kulturen. Att inte kunna
se över min egen övertygelse
skulle inte leda mig någonstans,
framförallt inte i ett
land som Ryssland.
Att Vladika Savva i den
Rysk-ortodoxa kyrkan inbjudit
till samarbete har gjort
det möjligt att öppna Moskvas
första NGO-center där
kvinnor dagligen ges skydd
och hjälps till självständighet
efter våldsamma relationer.
Kyrkan har ekonomisk och
politisk makt som vi på ANNA center
aldrig kommer att ha. Det kan och bör
ifrågasättas, men att stänga dörren
för möjligheterna i detta samarbete är
lika mycket att svika kvinnorna i behov
av stöd, som polisen, sjukhusen
och socialstyrelsen gjorde när Marina
ringde dem för 25 år sedan. Vi arbetar
idag istället för att bredda samarbetet
kring Kitezh. Så länge som politikerna
ger frågan kalla handen så måste
frågan bedrivas på gräsrotsnivå. Det
är med stor stolthet som jag ser hur
FN, Svenska och Brittiska Ambassaden
i Moskva, Internationella,
Svenska och Amerikanska skolan i
Moskva samt andra internationella
företag öppnar upp för möjligheter
att hjälpa till med Kitezh center. Det
är först när dessa samarbeten växer
sig starka som vi har en möjlighet
att påvisa det politiska behovet av ett
tillkännagivande av problemet. Och
just nu är vi på god väg. Dock hade
jag aldrig trott, att min högra hand i
detta arbete skulle vara en progressiv
rysk-ortodox präst.
*NGO - a Non-governmental organization.
De får alltså inget statligt stöd.
24 25