DEN SUBTILA OJÄMLIKHETEN

rickardvinde

FULLTEXT01

internationella jämförelser att kännetecknas av större jämlikhet då skolan

strävade efter att ge alla elever likvärdig utbildning (Bunar 2010; Lundström

& Rönnberg 2015).

Det jämlika anslaget kom inte bara att verbaliseras i dokument. Omorganisering,

med fler elever som omfattades av längre skolplikt, innebar att moderna

centralskolor byggdes för att möta behovet av utbildningsplatser (Hartman

2012:69). I lagtexter och läroplaner under 60-, 70- och 80-talet kom detta

synsätt även att genomsyra vad som skulle finnas i skolmiljön i form av materiella

resurser. Det fanns vad som kan kallas en materiell jämlikhet eftersom

alla skolor skulle garanteras samma resurser i form av exempelvis bibliotek

och klassrum (Skantze 1989:9).

Statens roll i utbildningsystemet kom dock att ifrågasättas från mitten av

1980-talet (Dahlstedt & Fejes 2015). Kritiska röster menade att Sveriges

grundskola, som då var ett av världens mest centraliserade och enhetliga skolsystem

(Hartman 2012:81), hade blivit alltför byråkratiskt och detaljstyrt och

i för liten uträckning tog hänsyn till individuella, lokala och kulturella förhållanden

(Lundgren 2012:108). Trots denna kritik bibehölls den statliga styrningen

av skolan under 80-talet utifrån politiska incitament (Rönnlund

2011:19).

När ansvaret för huvudmannaskapet över grundskolan år 1991 formellt flyttades

från stat till kommun blev skolans finansiering, organisation och genomförandeformer

en kommunal angelägenhet (Holmlund et al., 2014:36). Sveriges

grundskola var under denna period föremål för vad Englund (1996:13)

kallar ett utbildningspolitiskt systemskifte där ett antal reformer förändrade

skolan mot ett mer decentraliserat system. I anslutning till denna maktförskjutning

kom även en ny styrmodell att implementeras och riktas mot måloch

resultatstyrning. Denna nya styrmodell innebar bland annat att krav rörande

skolors lärandeutrustning i hög utsträckning togs bort (Kornhall

2013:41). Det nyinrättade ämbetsverket Skolverket var tänkt att vara regeringens

och riksdagens förlängda arm till kommunerna. Myndigheten skulle genom

forskning, uppföljning och utvärdering av skolan kontrollera att de mål

som uppställts för verksamheten fullföljdes. I reell mening blev det dock kommunernas

uppgift att verifiera att författningar följs, och att ansvara för att

upprätthålla den kvalitet som målen föreskriver (Jarl & Rönnberg 2015: 51).

Denna förändring är viktig för att förstå skolans villkor idag. Den faktiska

makten över fördelningen av statliga ekonomiska resurser till skolan övergår

till kommunerna. Det är kommunen som har det huvudsakliga ansvaret för

vilka ekonomiska resurser skolor har tillgång till (Lundgren 2012:115). De-

2

More magazines by this user
Similar magazines