DEN SUBTILA OJÄMLIKHETEN

rickardvinde

FULLTEXT01

Bristen på lärare är ett nutida och i framtiden alltmer framträdande samhällsproblem

i Sverige (SCB 2014; Skolverket 2015b:46; UKÄ 2015:5). Det är så

lärarbristen presenteras, som ett problem som drabbar alla skolor (Lärarförbundet

2015). Följdriktigt anses fler utbildade lärare lösa problemet. Avhandlingens

resultat visar dock att skolors möjligheter att locka till sig lärare med

de kunskaper och erfarenheter som efterfrågas varierar. Arbetarklasskolans

huvudrektor anser att det inte spelar någon roll hur många lärare som anställs.

Han kan inte attrahera eller behålla de lärare som det finns behov av i

skolan. Den paradoxen sätter fingret på att individuella satsningar på exempelvis

löner är otillräckliga. De resursrika medelklasskolorna kan handplocka

personal och därmed kvalitén på de kunskaper och sociala kapital som genereras

i skolan. Den här situationen belyser hur medelklasskolorna kan så att

säga plocka russinen ur kakan medan arbetarklasskolan får ta de smulor som

blir över. Men egentligen säger detta inget om de här ”smulornas” kvalitet,

eftersom arbetarklasskolan inte har de resurser som krävs för att realisera lärarnas

ambitioner att utföra utbildningsuppdraget framgångsrikt. Ytterligare

en konsekvens är att lärare och rektorer är sjukskrivna och väljer bort vissa

skolor. Den subtila ojämlikheten i den officiella retoriken och statistiken är att

den lärarbrist som framstår som allestädes närvarande drabbar främst de skolor

som inte har möjligheten att ”sälja in” sin materialitet till erfarna lärare

(OECD 2014:7; Lärarnas tidning 2015 ). På pappret framstår alltså lärarbrist

som problem som alla skolor har att hantera men det handlar egentligen om

skolors ojämlika möjligheter att i dagens utbildningslandskap anställa lärare

med kunskaper och kompetenser som behövs för att utföra utbildningens mål.

Det är främst mänsklig praktik som i den offentliga debatten förklarar skolans

kris och samtidigt beskrivs som lösningen. Det är oftast undervisningens former

eller innehåll som behöver förändras och utveckla skolan (Hattie 2014:

109-111; Håkansson & Sundberg 2016:266ff; Ryve, Hemmi & Kornhall

2016:75ff). Skolor och utrustning, det som på en grundläggande nivå möjliggör

utbildningen, framstår så naturliga för oss att de blir obefintliga. De uppfattas

ha begränsad betydelse för skolans generella verksamhet och utveckling

(Fenwick 2015:83). Ett av de mest framträdande resultaten i den här avhandlingen

är dock att skolornas praktik i stor utsträckning påverkas av fördelningen

av materiella förutsättningar, i det avseendet att mänsklig praktik konstitueras

av sin materialitet. Detta är ett annat exempel på en subtil ojämlikhet.

Betydelsen av materiella villkor och förutsättningar i skolan belyses även

av OECD (2014). Ensidig fokusering på individuella handlingar och föreställda

kapaciteter riskerar att dölja att lärares möjligheter att praktisera sin

profession, rektorernas uppdragsutförande och elevernas handlingar och åtaganden

möjliggörs av den materialitet som finns tillgänglig i skolan. Skolutveckling

är i så måtto beroende av vilka möjligheter materialitetens kvaliteter

68

More magazines by this user
Similar magazines