DEN SUBTILA OJÄMLIKHETEN

rickardvinde

FULLTEXT01

vikten av att få känna sig värderad som person, att samhället kommunicerar

till mig som elev att jag är viktig och värd en skola som garanterar mig möjligheter.

Att lärare i sin profession ges rimliga villkor för att utföra sitt utbildningsuppdrag.

Jämlikhet i skola handlar i stor utsträckning om vilka möjligheter

den materiella miljön kan ge elever, lärare och rektorer som studerar

respektive jobbar där.

Avhandlingens tre grundskolor åskådliggör ett utbildningssystem som inte

kan kompensera för ojämlikheter. Den lokala skolan och dess rektor har för

närvarande ett betydande ansvar gällande vilka utbildningsmöjligheter skolan

ger sina elever (Skolverket 2014b; Gustafsson, Sörlin & Vlachos 2016). Tidigare

hade staten det övergripande ansvaret för skolan men nu har kommunerna

det (Kornhall 2013:41) och för medelklasskolorna är detta inget problem.

Den rika skolmiljön och de resurser som de grupper som söker sig till

skolorna har innebär att personalen kan fokusera sina krafter på att utveckla

skolans lärandemiljöer och pedagogik. Tillgängliga resurser och minimal

social problematik frilägger tid och kraft för utvecklingsarbete. Men i arbetarklasskolan

är bristen på resurser ett högst verkligt problem. Skolans slitna fysiska

miljö och materiella resursbrist sett till utrustning och klassrummens

funktion och kvalitet utgör tillsammans med variationen i elevernas och närområdets

förutsättningar utmaningar för skolpersonalen. Skolvardagen

måste så att säga hanteras dag för dag, och om skolpersonalen själv inte

förmår bryta den här utvecklingen, vem ska de vända sig till när kommunen

inte kan eller vill bistå med resurser?

Som jag skrev tidigare handlar materiella förutsättningar inte endast om vad

de innebär i praktiskt mening för den pedagogiska praktiken utan också vad

de signalerar och hur de påverkar elevernas självuppfattningar och framtidsvisioner.

Skolor i likhet med individer har olika materiella och ekonomiska

utgångslägen. Så även om skolor kan förbättra sina materiella förutsättningar

så kvarstår problemet fortfarande, den ena skolan utvecklas mer än den andra

på grund av deras från början ojämlika utgångslägen (Molander 2014:74ff).

Så för att balansen och således ojämlikheten mellan skolor ska kunna hanteras

och balanseras ut, måste skolor som har sämre utgångspunkt få en möjlighet

att komma ikapp. Det kräver ett större engagemang från staten. Det behövs

en översyn och en materiell jämlikhet som idag lyser med sin frånvaro.

Det behövs en effektivare, mer precis kompensation för elevgruppers och närområdens

förutsättningar. Detta är nödvändigt för att elever ska känna sig

värderade och ges goda förutsättningar till lärande och utbildningsbanor givet

sin familjehabitus och dess förutsättningar (jfr Skolinspektionen 2014). Detta

hade kunnat underlätta för exempelvis arbetarklasskolan att attrahera lärare

och rektorer med kunskaper som det finns behov av. En sådan förändring kan

70

More magazines by this user
Similar magazines