DEN SUBTILA OJÄMLIKHETEN

rickardvinde

FULLTEXT01

sannolikt förbättra elevernas resultat, skolornas rykte och leda till att dess

symboliska kapital värderas högre.

Befintliga styrverktyg för resurstilldelning framstår dock som för trubbiga och

missar att förse skolor med de resurser som de har behov av (Skolverket

2009:29–30; Skolinspektionen 2012:7; Holmlund et al., 2014:221). Det finns

ett behov av att staten tar ett större ansvar för skolors olika materiella förutsättningar,

vilket också belyses i rapporten Policyidéer för svensk skola (Gustafsson,

Sörlin & Vlachos 2016). Författarna menar att en statlig öronmärkt

ekonomisk resurs direkt till skolan potentiellt bättre kan kompensera för elevernas

och skolornas behov och förutsättningar, än i det nuvarande systemet.

Dagens skolpengssystem är ineffektivt eftersom det innebär att skolor med

störst behov av ekonomiskt kapital inte får tillgång till det (Bunar 2001:277–

278; Gustafsson, Sörlin & Vlachos 2016:131). Ett statligt resurstilldelningssystem

som på allvar fördelar resurser efter skolornas faktiska behov kan utgöra

ett kraftfullt verktyg för att på allvar göra skolan jämlik.

Lärares undervisningsskicklighet och höga förväntningar är oemotsagt viktiga

för elevernas lärande- och kunskapsutveckling (Hattie 2014). Men för att

komma åt kärnan till ojämlikheten i grundskolan måste vi också se på de fördelningssystem

(Molander 2014) som ger skolor olika materiella villkor att

organisera en god utbildningsmiljö och pedagogik.

Pedagogiken som framtidskatapult

De mest framträdande resultaten i avhandlingen formuleras som den subtila

ojämlikheten vilket belyser hur ojämlika villkor i skolorna framstår och formuleras

som givna och ”naturliga”. I denna del görs en summerande reflektion

kring eventuella möjligheter till förändring som kan skönjas då relationen

materialitet och skolhabitus medvetandegörs.

De villkor som finns i skolhabitus påverkar pedagogikens förutsättningar och

därmed elevernas möjligheter, framtidsvisioner och utbildnings- och yrkesbanor.

Enkelt sagt kan materialitet beskrivas som den förutsättning som möjliggör

pedagogik som framtidskatapult för elevers utbildningsbanor. Utbildningsbanor

eller institutioner har ingen inneboende determinism. Ingen kan

veta vad en elev eller skola kan bli (Bourdieu 1984:109ff; Fenwick 2015:87).

Elevers liksom skolors position är tillfälliga moment i en över tid utdragen

framtidsorienterad process utan tydligt slut. Osäkerheten kring vad någon eller

något kommer att bli innebär en potential då detta i sig innebär att fastställda

kategorier om och bedömningar av elever eller skolor måste betraktas

som en förmodad subjektiv källa (Holmlund 2013:45). Skolans förutsättningar

är skapade och därmed också möjliga att förändra (Lenz Taguchi

71

More magazines by this user
Similar magazines