Niki Ivan Kempinski: Sorgenfri

NIKI IVAN KEMPINSKI 

S O R G E N F R I

KKA-1531 


S O R G E N F R I 

A 

1. HOLLYWOODINDIANER 3:52 

(Kempinski) 

Niki Kempinski; sång, gitarr 

Jim Pudas; elgitarr, bas 

Michael Karlsson; trummor 

Andreas Jönsson; trumpet 

Stina Gunnarsson; piano, kör 

2. FRÄMLING FÖR MIG SJÄLV 4:32 

(Kempinski-Pudas) 


Jim Pudas; gitarrer, bas 


Stina Gunnarsson; piano, kör 

Staffan Wieslander; cello 

Lars Göransson; orgel 

3. VÄNTA INTE PÅ MIG 5:35 



Jim Pudas; gitarrer, bas, kör 


Stina Gunnarsson; kör 


4. VÅNING 7 4:55 


Niki Kempinski; sång 

Jim Pudas; gitarrer, bas 




5. BIANCA 3:22 



Jim Pudas; gitarrer, bas, kör 

Michael Karlsson; piano, synth, trummor 

B 

1. MASKROSBARN 4:17 



Jim Pudas; elgitarr, bas, kör 



2. AMSTERDAM 4:24 


Niki Kempinski; sång 




3. MADAME TEQUILA 5:03 



Jim Pudas; gitarr, elgitarr, bas 



Lars Göransson; piano 


4. NERE I HAMNEN 3:17 







5. DUVOR I BABYLON 5:06 





Stina Gunnarsson; piano 

Inspelad och mixad 2014-2015 i Korphult Studio. 

Produktion: 

Niki Kempinski, Jim Pudas och Jonas Göransson. 

Inspelning och mix: Jonas Göransson 

Omslag: Seagan 

Foto: Magnus Göransson 

© P 2015 Korphult Kompani AB


S O R G E N F R I 

KKA-1531 

A 

1. HOLLYWOODINDIANER 


Hollywoodindianer, Hollywoodindianer, 

vita som snö, kan aldrig dö 

Blinda ögon så blå, 

och vid regnbågens slut där föds dom på nytt 

men allt är inte ljus. 


i en låtsasidyll, där kosmos är fyllt 

av lava och fotogen. 

men i en piskande skur f inns hjärtan i bur, 

allt är inte ljus. 


med en silversked å tarotkortlek, 

berusad av sin tro, 

men i skräddarens skjul är läget akut, 

allt är inte ljus. 


en vilsen turist på en svalkande brits, 

ensam med sin demon, 

det växer fram en kontur på en brinnande duk, 

att allt är inte ljus. 

2. FRÄMLING FÖR MIG SJÄLV 


Åskan navigerar, som en visionär, 

skyr inga medel när man är nere på knä, 

det enda jag begärt är visum och vaccin. 

Jag har alltid vetat, alternativen här, 

ta lugna avsked, ta långsamma farväl, 

lev som du lär eller be om nåd, 

här tar man vad man får när notan är betald. 

Backspegeln vittnar om en underdog, 

släpad i smutsen , snart ingen heder i behåll 

jag har spelat ut min roll som en löpeld 

genom stan. 

Frilansspioner runt fabrikerna, 

jag har aldrig tvivlat på att dom menade väl, 

dom hade sina skäl, att blunda för min gräns, 

men tankarna bränns som rakblad igen. 

Anden i flaskan, har gjort mer än nog, 

visslat på taxi. sålt mina känslor på aktion 

min enda religion, till rosornas ö. 

Mina memoarer har inga alibin, 

det kan vara besvärligt att inte ha nån 

garanti, 

jag är och förblir, en främling för mej själv 

ständigt och jämt, en främling för mej själv. 

3. VÄNTA INTE PÅ MEJ 


En pilgrimsfärd mot misären, 

men du placerar dej på en piedestal, 

och kvicksanden slukar barriärer, 

och dom som trotsat sina ideal, 

du samlade på snäckor vid stranden, 

med blodad tand och fuktig parfym, 

jag sneglade på dej från utkanten, 

det var som en dyster deja vu. 

Men vänta, vänta, vänta inte på mej. 

Nej vänta, vänta, vänta inte på mej. 

På vattnet bildas det ringar, 

på andra sidan, bara labyrinter, 

vi flaxar vilt med begagnade vingar, 

och vi störtar mot nästa vinter, 

Vi såg varann i långa korridorer, 

längs väggarna rann det stearin, 

vi gömde oss djupt inne i snåren, 

bland ormar och dynamit. 

Men vänta ,vänta, vänta inte på mej. 

Nej vänta, vänta, vänta inte på mej. 

4. VÅNING 7 


Ödet var redan bestämt, 

kulisserna var raserade, 

och domen föll för länge sen, 

när bödlarna var maskerade, 

ensamma i foajén 

med utsikt över ett silversken, 

vi tilldelas en souvenir, 

bland höghusens revir, 

På våning 7, våning 7 

Dikter på dukade bord, 

om kravaller och översvämningar, 

om att alla ska i jord, 

alla ska till katakomberna, 

i timglaset finns ingen sand , 

i fjärran står gestalterna, 

framför livets pyramid gick hjältar i exil, 

Till våning 7, våning 7 

Instängda i karantän, 

med tystnaden som strängt befäl 

ett ögonblick med högt i tak, 

ett ögonblick som övergavs 

På våning 7, våning 7. 

5. BIANCA 


I gatuhörnet i en sömnlös tid, 

salongsberusad , gick jag dit, 

sirener och tingeling, jag förstod nästan 

ingenting, 

men jag såg en lykta i mörkret, 

ja jag såg Bianca i mörkret. 

Du blandar färger i en ateljé, 

till ett porträtt som bara du kan se, 

du fann mej i rännstenen , i min hemliga 

kammare, 

jag såg en lykta i mörkret, 


Vi har nog mötts i ett tidigare liv, 

ur Shakespeares kappa skakades vi, 

i vimlet av mystik, paralyserad av erotik, 

och jag såg en lykta i mörkret, 


När du är tom i blicken och vill fly, 

ska jag försöka ge dej en annan vy, 

med breda penseldrag, gigantiska vingslag 

jag såg en lykta i mörkret, 

ja jag såg Bianca i mörkret.

B 

1. MASKROSBARN 


2. AMSTERDAM 


3. MADAME TEQUILA 


4. NERE I HAMNEN 


Som en ensam satellit, ett akut kejsarsnitt, 

som nätternas tröst, som fångarnas röst, 

som längtans boomerang, som yin och yang, 

som en Neptunus patriot, som antikens pilot 

som störtar mot betongen. 

Maskrosbarn, Maskrosbarn, Maskrosbarn. 

Som lindansaren, som livsåskådaren 

som en tvåvägs partisan, en tapper mohikan, 

som elektricitet, tusen volt i hemlighet, 

som en skör fasad, en farkost på ett hav 

som styr mot horisonten. 

Maskrosbarn, Maskrosbarn Maskrosbarn, 

Som en välsignad lakej, som ett fält med timotej, 

som levande begravd, en förvisad pyroman, 

som en barmhärtig matador, med ett vidöppet sår , 

som bedragaren , som tärningen nere på casinot. 

Maskrosbarn, Maskrosbarn Maskrosbarn. 

Jag kan höra sorlet från Nemoland, 

glömma bruset i folketspark, 

utklädd till gangster, ingen marionett, 

finns inga råd att ge med kolsvart bukett. 

Från Värnhemstorget och Sorgenfri, 

till villovägar på Harlem street, 

jag har gått i bräschen som Tjernobyl parasit, 

vandrat på måfå mil efter mil. 

Det krävs tusen timmar för att bli astronaut, 

miljoner minnen vankar av och an. 

Ett sjätte sinne är en meningslös talang, 

jag har sett soldater i en främmande galax. 

Jag har skådat diset i en blodsprängd kupé 

mot Atlantis och ffilosofernas sten, 

genom ruiner och nöjesfält, 

en redlight freakshow är inget speciellt. 

Ett svajjigt intro minglar på chans, 

två för tango , tre för vals, 

jag har stått i gräset, på en böljande savann, 

i ett rött inferno, i Amsterdam. 

Där går madame Tequila, alltid på språng, 

hon lyser som en stjärna , som Marilyn en gång. 

Och jag drabbas jämt av svindel, 

när jag liftar mot hennes stad, 

men madame Tequila hon ger mej inget val... 

nej hon ger mej inget val. 

I en ledig trädgård, på en tom avenue 

en cocktail på stationen under samma paraply. 

Vi skonades från vittnen i drömmen om Paris, 

men till vilken nytta, och till vilket pris... 

till vilket pris. 

När jag kommer till kritan och kan se skymten av, 

en räddare i nöden, en korall med DNA, 

då blir jag distraherad, då blir jag en vagabond, 

men för madame Tequila spelar det ingen roll... 

nej det spelar ingen roll. 

Min kompass har slutat fungera, 

och min karta är vind för våg, 

jag går genom passagen , förföljd av tunga tåg, 

Som det femte hjulet, en försenad kavaljer, 

med kupade händer, som bönar och ber... 

som bönar och ber. 

Söndag morgon vid tiggarens port, 

klockor ringer från katedralen. 

Jag ser en hemlös utan ort, 

som tar hissen ner till källaren, 

han gjuter olja på vågorna, 

och tänder eld på en stubin, 

river korthus i lågorna, förvandlar vatten till vin, 

nere i hamnen. 

I ett femstjärnigt hotell, där sitter Mr Besserwisser, 

han mumlar för sej själv, lagt kort det ligger, 

med tomma f ickor och stadiga kliv, 

mot nästa dos amfetamin, 

statyerna vaknar och solen blir gravid, 

men skymningen flyr i limousine, 


Krokiga gränder i bortglömda kvarter, 

regnet duggar runt fontänen, 

och minnen lämnas ifred, men man kan ta på atmosfären, 

från marken stiger ångorna, när orkanen checkar in 

i dom hemsökta gångarna, väser skuggorna försvinn... 

nere i hamnen, 


I breven som hon skrivit, kan man se hennes siluett, 

absint och cigaretter, bestulen på sin biljett, 

men i landskap utav oro, omringas hon av glamour 

madame Tequila, hon får aldrig nog... 

nej hon får aldrig nog.. 

5. DUVOR I BABYLON 


Nu är smekmånaden över, 

nu är hetsjakten igång, 

bortom bergen finns inga regler, 

men nu f inns det duvor i Babylon. 

Somliga drar det kortaste strået, 

andra har höga hästar i stall, 

i syndernas näste kan du få en tändsticka 

som skiner som kristall. 

Nu tältar gudar i samma trakter, 

nu flimrar ett hundår förbi, 

och slöjan faller i första akten, 

men andra sidan myntet syns inte till. 

Somliga belönas med serenader, 

andra bespottas inför publik, 

tvingas till att spela charader, 

men allt verkar handla om prestige. 

Men nu får det bära eller brista, 

nu sjunger änglar sin svanesång, 

guld och gröna skogar i en kista, 

nu f inns det duvor i Babylon. 

© P 2015 Korphult Kompani AB

Niki Ivan Kempinski: Sorgenfri

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?