NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN

SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 

SVENSKA 

UTBILDAR & INFORMERAR 

P OLISFÖRENINGENS TIDSKRIFT 

Nr 1 · 2017 

Kravlöshet i beroendevården ger sämsta prognos 

Ny utredning om nya droger lämnar mycket ogjort 

Det perfekta brottet eller den perfekta affärsidén? 

30 år sedan SNPF bildades

POSTTIDNING B (Returadress: SNPF, Marieholmsgatan 10 C, 415 02 Göteborg)



Innehåll 

SVENSKA 

NARKOTIKAPOLISFÖRENINGENS TIDSKRIFT 

ANSVARIG UTGIVARE: 

Mika Jörnelius 

CHEFREDAKTÖR: 

Gunnar Hermansson (GH) 

REDAKTIONSKOMMITTÉ: 

Jonas Hartelius (JH), bitr. redaktör 

Lennart Karlsson (LK) 

Niklas Lindroth (NL) 

Emil Lundberg (EL) 

Ulla-Stina Nilsson (UN) 

ADRESS: 

SNPF:s Tidskrift 

Polisregion Väst, PO Storgöteborg 

Spaningssektion 1, Box 429 

401 26 Göteborg 

Tel. 070-751 53 71 

www.snpf.org 

SVENSKA NARKOTIKA- 

POLISFÖRENINGENS 

ANNONSAVDELNING: 

c/o Mediahuset i Göteborg AB 

Marieholmsg. 10 C 

415 02 Göteborg 

Tel. 031-707 59 55 

annonser@snpf.org 

MEDLEMSKAP 200 KR PER ÅR 

Ansökan om medlemskap inges till 

styrelsen Svenska Narkotikapolisföreningen 

Box 429, 401 26 Göteborg 

Ansökan via hemsidan www.snpf.org 

Postgiro SNPF 63 73 06-2 

ADRESSÄNDRING 

Via www.snpf.org eller e-posta till 

snpf@snpf.org 

MANUSSTOPP 

Manusstopp 6 mars 2017. 

Utgivning vecka 15. Skicka in bidrag 

och bilder i god tid före manusstopp 

till gunnar.hermansson@snpf.org 

2 Ledare: Folkrörelserna mot narkotika gör skillnad 

3 Styrelse-nytt och Redaktörens rader 

6 Kravlöshet i beroendevården ger sämsta prognos 

7 Drogutbyte har spårat ur 

10 Beroendebehandling där motivation är nyckelordet 

11 Upprop: Rätt till drogfrihet för våra missbrukare 

12 Avgiftningsboende trappade upp missbruk 

14 Heroinmissbrukarna är ett minne blott 

medicinmissbrukarna söker vård 

18 Positiva drogtester bland anställda ökar 

22 Tillsammans mot nätdroger ger ökad trygghet 

hos postpersonal 

22 Fem nya preparat blir narkotikaklassade 

26 Ny utredning om nya droger lämnar mycket ogjort 

30 Det perfekta brottet eller den perfekta affärsidén? 

34 Knarkförskrivande läkare polisanmäld 

35 Kommentar: Varför förvånad? 

38 Weekend med förhinder 

42 Arbetsmetodexperiment ”Plattan” 

47 Ljuset i tunneln 

50 Rättsrutan: Funderingar runt gränsdragningsfrågor 

vid dopningsbrott 

51 Tingsrättsdom i dopningsmål efter HD-avgörandet 

54 Notiser: Världen runt 

55 Notiser: Landet runt 

58 Faktaresistens och verklighetsdeficit i 

narkotikadebatten 

59 Svagt faktaunderlag i DN-kolumn om narkotika 

61 30 år sedan SNPF bildades 

64 San Diego calling 

66 USA-notiser 

70 Ungdomsbrottslighet sprids som en epidemi 

72 Ett besök hos Metropolitan K9 Police i London 

76 Bok- och filmtips 

80 Stipendierutan 

GRAFISK FORM 

Eva-Lotta Emilsdotter 

lotta@mediahuset.se 

OMSLAGSBILD 

Fotolia 

TRYCK 

Åkessons - GPC Tryck 

Emmaboda - Växjö 

ISSN 1101-6817 

1

LEDARE 

Folkrörelserna mot narkotika 

gör skillnad 

Sverige har sedan länge bestämt sig för 

ett restriktivt förhållningssätt mot narkotika. 

Det råder politisk enighet i frågan 

och det är nog säkrast det eftersom 97 

procent av den svenska befolkningen är 

av samma uppfattning. 

Ett förhållningssätt förväntas 

också bli omsatt i praktiken 

med implementeringen av lagar 

och regleringar, vilket också skett om 

än HD obstruerat med nya tolkningar 

om grova narkotikabrott. Förhoppningsvis 

kommer en politisk översyn 

att rätta till dom fadäserna när enskilda 

tjänstemäns privata åsikter har fått 

för stort utslag gentemot demokratiska 

beslut och den allmänna rättsuppfattningen. 

De enda nöjda med ändringen 

kom från den organiserade brottsligheten. 

Sverige är framgångsrikt 

Sverige har genom sitt förhållningssätt 

varit mycket framgångsrikt i jämförelse 

med de flesta andra länder, där ofta 

stor del av den unga befolkningen rekryterats 

till olika former av narkotikamissbruk. 

Anledningen till framgången 

är det vardagliga arbetet med att hålla 

narkotika stången. Rättsväsendets, socialtjänstens 

och sjukvårdens medarbetare 

kan äras för de insatser som 

utförts under årtionden. Men som justitieministern 

framförde vid Sverige 

Mot Narkotika, SMN, 2016 så har inte 

det svenska samhället klarat sig alls 

så gott i narkotikabekämpningen utan 

engagemanget från föreningslivet. Det 

är många föreningars frivilliginsatser 

som måste hyllas. Särskilt de som finns 

inom ramen för Folkrörelserna Mot 

Narkotika. 

Svenska Narkotikapolisföreningen, 

SNPF, har under sina 30 år ihärdigt 

dragit sin del till stacken och det finns 

anledning att kortfattat försöka visa 

det genom lite siffror. SNPF har efter 

våren genomfört årliga utbildningskonferenser 

vid 31 tillfällen för poliser, 

tullare, åklagare, forensiker, kriminalvårdare 

och kustbevakare, och sammantaget 

närmre 20 000 deltagare har 

getts möjlighet till ca 800 olika föreläsningar, 

oftast på sin fritid. På årlig 

basis har också narkotikaseminarier 

organiserats runt i landet. Lika stor 

har insatsen varit externt till offentlig 

sektor och näringsliv där vi också 

tagit emot omkring 20 000 personer i 

narkotikaseminarier kring temat droger 

i arbetslivet. I samband med våra 

utbildningskonferenser har vi i samverkan 

med kommunerna arrangerat 

primärpreventiva presentationer för 

20 000 skolelever. 

Aktuell kunskap är alltid avgörande 

för den som arbetar med insatser mot 

narkotika. Du läser just nu det senaste 

av de mer än 120 numren som tryckts 

av denna tidning och kommer sannolikt 

att läsa några av de 2500 artiklar 

som skrivits i ämnet. Förstår att justitieministern 

är tacksam och vi är tacksamma 

för att han förstår. 

SNPF har när det hackar i motorn 

hos rättsväsendet blivit den del som 

genom sitt välutbildade och kunniga 

medlemskap är den enhet som har den 

bästa samlade kunskapen om narkotika 

och vi vill efterhand bidra på alla 

sätt vi förmår i återuppbyggnaden av 

narkotikabekämpningen. Förmodligen 

blir det tack igen. 

SNPF vill delta i den utveckling 

inom narkotikaområdet som kan 

beröra vårt medlemskap. Samverkan i 

Folkrörelserna Mot Narkotika är viktigt 

och har pågått länge. Vi har också 

engagerat oss i UNGASS-arbetet inför 

mötet om Narkotikakonventionerna. 

Det var viktigt för oss att det blev 

SNPF som enda svenska organisation 

som fick representera med ett tal vid 

FN-mötet i Wien 2016. 

SNPF vill vara starkt engagerade i narkotikautvecklingen 

och narkotikadebatten. 

Det är mycket vi har anledning 

att oroa oss över, inte minst framtiden 

för svensk polis narkotikastrategi. Det 

har börjat ljusna men det är en bit till 

gryning. 

SNPF har ett starkt nätverk på det 

internationella området och är som 

enda utländska organisation en del i 

National Narcotic Officers Associations 

Coalition som på årlig basis samlas i 

Washington D.C. för kunskapsutbyte 

och där det alltid avsätts en heldag i 

kongressen för uppvaktningar av kongressmän 

och senatorer. 

Ett bekymmer är känslan av att vissa 

i ledande ställning inte vågar eller vill 

stå upp för det svenska restriktiva 

förhållningssättet till narkotika. Det 

passar sig inte längre på den internationella 

arenan där några kan peka 

finger när man inte anammat harm 

reduction-principerna. Förr kunde 

vi lätt vinna den debatten understött 

av våra goda resultat och med 

en gedigen erfarenhet från fältarbetet. 

Har man förlorat matchen redan 

hemma på Socialdepartementet och 

Socialstyrelsen eller får man för lite 

ljus på sig från de internationella möteslokalernas 

kristallkronor? 

Anders Stolpe 

vice ordförande 

2 

Svenska Narkotikapolisföreningen 1 · 2017

FRÅN STYRELSEN OCH REDAKTÖRENS RADER 

Styrelse-nytt 

Missa inte utbildningskonferensen 

Det är ännu inte för sent för SNPFmedlemmar 

att anmäla sig till utbildningskonferensen 

i Malmö i maj. Sista 

anmälningsdag är den 28 februari. 

Bli stödmedlem - få tidningen i brevlådan 

Du som av stadgeskäl (du måste vara 

anställd inom rättsväsendet) inte kan 

vara medlem i SNPF, men ändå vill få 

vår tidning och information från föreningen, 

kan välja att bli stödmedlem 

i SNPF. 

Anmäl dig som stödmedlem genom 

att skicka ditt namn, adress och mejladress 

till info@snpf.org. 

Medlemsavgiften är 400 kr/år. 



Välkommen som stödmedlem! 

Sök resebidrag från SNPF! 

Enligt stadgarna beviljar SNPF varje år 

ett antal resebidrag efter ansökan från 

en eller flera medlemmar i grupp. Beloppet 

avser att täcka hela eller delar av 

en studieresa. Grundkravet för att beviljas 

resebidrag är minst ett års medlemskap 

i SNPF. 

Vidare ska en ansökan innehålla 

uppgifter om resmål och syftet med 

resan samt ungefärlig tidpunkt för 

avresa. Dessutom vilka kontakter som 

har tagits på resmålet och beräknad 

kostnad för resa och boende. 

Vi vill i gengäld att resenären skriver 

en artikel om gjorda erfarenheter och 

lärdomar på resmålet. 

Texten bör vara två till tre sidor lång 

och kompletteras med några bilder 

som mailas till gunnar.hermansson@ 

snpf.org eller till snpf@snpf.org. 

Skicka in er ansökan nu för resa i höst! 

Redaktörens rader 

Innehållet i vår tidning är oftast relaterat 

till narkotika och andra illegala 

droger, av uppenbara skäl. Men bilden 

på omslaget kan ibland ha ett lite mer 

diffust budskap, lite mer åt det allmänt 

kontrollerande eller kriminella hållet 

som till exempel omslagsbilden på det 

här numret. 

Många kopplar säkert bilden 

till de pågående passkontrollerna 

inom EU. Men med 

lite god fantasi kan betydelsen av Stop 

– Control vara mycket vidare och i det 

här sammanhanget till exempel syfta 

på den medikaliserade missbruksvårdens 

fartblindhet som behöver hejdas 

och ses över. Den frågan belyses i några 

artiklar i tidningen. 

Men Stop – Control kan också i hög 

grad gälla den allmänt ökande medikaliseringen 

med beroendeframkallande 

läkemedel. Den ursprungliga tanken 

med dessa mediciner var inte att försätta 

patienten i ett livslångt beroende. 

Det finns nu all anledning att dra i 

bromsen, att stanna upp och tänka till. 

Hur kommer detta annars att sluta? 

Historien upprepar sig. Kan vi göra på 

något annat och bättre sätt? 

Den lukrativa näthandeln med nya 

psykoaktiva substanser (NPS) behöver 

inte vara olaglig, trots att vissa av 

substanserna, som t.ex. nya fentanylvarianter, 

är dödligt farliga. Klassning 

av NPS-droger kan ta lång tid och 

den som bara säljer droger som ännu 

inte är klassade och sköter sitt företag 

enligt myndigheternas krav, har hittat 

den perfekta affärsidén. (Artikel på 

sidan 30.) 

Regeringen tillsatte förra året en 

utredning som skulle föreslå snabbare 

klassningsrutiner av NPS, men utredningens 

betänkande som kom strax 

före jul innehöll inte de förslag man 

hade förväntat. (Se sidan 26.) 

Vi har nu kommit en bit in på ett nytt 

spännande år då narkotikapoliserna 

kanske är på väg tillbaka över hela landet. 

Vad kommer mer att hända? Det 

kommer att finnas mycket att bevaka 

och publicera i vår tidning som är en 

betydelsefull röst för den restriktiva 

narkotikapolitiken. Därför är det viktigt 

att ni som arbetar där ute skriver 

och skickar in texter om intressanta 

ärenden eller annat som ni vill förmedla. 

Jag är också på jakt efter en förstärkning 

i redaktionen, någon som vill 

medverka regelbundet med material 

till tidningen och som också blir kompenserad 

för detta. Är du intresserad? 

Hör av dig! 

Jag vill slutligen tacka alla skribenter 

som lyfter denna tidning. Ett särskilt 

tack till er som tillfälligt medverkar; 

Rolf Bromme, Stockholm, Ulrika 

Wiklund, Härnösand, Max Hector, 

Växjö, Nils René, Malmö, Anders 

Persson, Örebro, Zijad Taslaman, 

Malmö, Gill Eriksson, Göteborg och 

Anna Jerkvall, Göteborg. 

Gunnar Hermansson 

Tel 0707-51 53 71 

Svenska Narkotikapolisföreningen 1 · 2017 3

4 



DEBATTARTIKEL OM HARM REDUCTION 

Kravlöshet i beroendevården 

ger sämsta prognos 

Dagens Harm reduction”-ideologi skjuter 

vården framför sig i syfte att stegvis 

bana väg för en legalisering av narkotika. 

Och Socialstyrelsen lyssnar inte 

längre på beprövad erfarenhet, skriver 

Rolf Bromme, NSO, i en debattartikel i 

Drugnews. 

Den ideologi som nu breder ut 

sig och brukar kallas ”Harm 

reduction” (skadereduktion) 

syftar till att narkomanen ska kunna 

fortsätta sitt missbruk och att samhällets 

institutioner medverkar till detta 

genom att ta bort alla hinder och problem 

för fortsatt missbruk. 

Harm reduction-ideologin innebär 

en kravlös vård. Den befriar missbrukaren 

från allt ansvar för sina handlingar. 

Med en sådan grundinställning 

går det inte att bota beroendet. Harm 

reduction-ideologins resultat är fortsatt 

beroende. 

Det första steget i denna ideologi är 

att förse narkomanen med gratis sprutor 

som landstingen betalar i tron att 

detta förhindrar övrig smittspridning. 

Men så fungerar det inte i verkligheten: 

En stor vetenskaplig undersökning 

från Storbritannien visar att det 

inte finns någon evidens för att gratis 

sprutor minskar risken för vare sig 

hepatit C eller HIV och att WHO:s 

rekommendation om sprutbyte inte 

heller håller för kvalificerad vetenskaplig 

granskning. 

Jag har tillsammans med den erfarne 

socialläkaren och narkomaniforskaren 

Anders Annell, Stockholm, skrivit 

flera artiklar om detta i bl.a. Svenska 

Dagbladet och Göteborgs-Posten, men 

Socialstyrelsen har inte kunnat påvisa 

någon saklig felaktighet i våra artiklar. 

Det andra steget i Harm reduction-ideologin 

är inrättande av sprutrum. 

Sådana finns redan i Norge och 

Danmark. Men det har inte minskat 

antalet dödsfall på grund av överdoser. 

Däremot skapar det stora svårigheter 

i polisens arbete med att förhindra 

langning och försäljning av narkotika 

på allmänna platser. Detta därför att 

polisen tvingas se genom fingrarna när 

de påträffar narkomaner som säger sig 

vara på väg till sprutrum upplåtna för 

dem av sjukvården. För polisen får inte 

förhindra dem att gå till sprutrummen 

och inta sin narkotika under det allmännas 

beskydd. 

Det tredje och sista steget i Harm 

reduction-ideologin är att förse narkomanerna 

med gratis heroin bekostad 

av skattemedel genom sjukvården. 

Detta har redan prövats i Danmark. 

Det innebär den totala kapitulationen 

mot narkotikamissbruket. 

Harm reduction-ideologin medger 

inte att samhällets vård av narkomanen 

ställer krav på ansvar för missbrukaren. 

Kravlöshet i vården skapar 

den sämsta tänkbara prognosen för att 

hjälpa missbrukaren ur sitt beroende 

och sin narkomani. 

Narkomani är en sjukdom. Huvudproblemet 

med denna sjukdom är ett 

starkt beroende, Den hittills tydligaste 

definitionen på denna sjukdom har 

beskrivits i en svensk doktorsavhandling 

så här: ”Ett artificiellt uppkommet 

driftstillstånd, i kraft jämförbart med 

eller starkare än sexualdriften.” 

Den erfarne Göteborgsläkaren och 

psykiatern Clas Sjöberg har uttryckt 

sin uppfattning om beroendevården så 

här: ”Jag är mycket negativt inställd 

till utvecklingen vad gäller den medicinska 

missbruksvården, där man 

inte längre tror att man kan ’bota’ 

missbrukare. Allt är mediciner, oftast 

beroendeframkallande mediciner”. 

(Läkartidningen nr 49/2012). 

Men Socialstyrelsen lyssnar inte 

längre till beprövad erfarenhet inom 

missbruksvården. Det är en beklämmande 

och skrämmande inställning 

hos det statliga expertorganet. 

Den epidemiska typen av narkomani 

som Sverige har dragits med sedan 

mitten av 1950-talet kan komma att 

övergå i den endemiska typen av narkomani 

om Harm reduction-ideologin 

får fotfäste inom sjukvården och Socialstyrelsen. 

Endemisk typ av narkomani uppstår 

till följd av ett socialt tolererat bruk av 

beroendeframkallande medel. Det var 

vad som hände med opiumrökning i 

det gamla Kina, med haschrökning i 

Nordafrika och med kokainism bland 

sydamerikanska indianfolk som tuggade 

kokabladen. Är vi verkligen beredda 

att acceptera den endemiska typen av 

narkomani i Sverige? Om inte, måste 

vi snabbt överge Harm reduction-ideologi 

i missbruksvården och i stället 

återgå till en strikt restriktiv narkotikapolitik. 

Samhällets vårdåtgärder ska hjälpa 

narkotikamissbrukarna tillbaka till ett 

liv utan droger – inte hjälpa dem att 

fortsätta sitt beroende av droger. Vad 

det i grunden handlar om är huruvida 

vården ska medverka till fortsatt missbruk 

eller inte. 

Ingen har glädje av att Harm reduction-ideologin 

skjuter vården framför 

sig i syfte att stegvis bana väg för en 

legalisering av narkotika! 

Rolf Bromme 

ordförande i Nykterhetsrörelsens 

Samorganisation i Stockholm 

6 


DROGFRI BEROENDEBEHANDLING 

Drogutbyte har spårat ur 

Att ersätta illegala droger med likvärdiga 

legala läkemedelsdroger i livslång 

underhållsbehandling är cynisk affärsverksamhet. 

Snus är snus om än i gyllene 

dosor, enligt Gustaf Fröding. 

Substitutionsbehandling av heroinister 

med metadon startade redan 

på 1960-talet i Uppsala. Men 

metadon är en mycket potent och beroendeframkallande 

opioid som inte 

gjorde livet bättre för många av de som 

ingick i behandlingen. 

1999 kom ett nytt opioidläkemedel 

till Sverige, Subutex, med den aktiva 

substansen buprenorfin. Substansen 

var inte ny utan har funnits i smärtstillande 

tabletter (Temgesic 0,2 och 

0,4 mg) sedan början av 1980-talet. 

Subutextabletter innehöll 2 mg resp. 

8 mg buprenorfin och Läkemedelsverket 

godkände i oktober 1999 substitutionsbehandling 

med buprenorfin 

vid opioidberoende. 

Pressmeddelandet här intill var 

infört i SNPF-tidningen nr 1, 2001. Det 

är en solskenshistoria skriven av läkemedelsföretaget 

Schering-Plough, som 

då marknadsförde Subutex i Sverige, 

samt chefsöverläkare Markus Heilig, 

Beroendecentrum Syd, Huddinge sjukhus. 

Han hade genomfört en pilotstudie 

med fem heroinister som med 

god omvårdnad och behandling med 

Subutextabletter under på tre månader 

blev helt fria från sitt missbruk! 

En uppföljande ettårig studie, även 

den ledd av Markus Heilig, med närmare 

fyrtio deltagande heroinmissbrukare 

visade samma slående resultat. 

Tre fjärdedelar av patienterna som 

fått Subutex fanns kvar i programmet 

ett år senare, mot ingen alls i kontrollgruppen. 

Patienterna hade slutat 

använda heroin och medicinerades 

med Subutex. 

Detta ledde till att Subutex blev 

vanligt i underhållsbehandlingen och 

läkemedlet fick förskrivas av alla läkare 

vilket snart resulterade i överförskrivning 

till missbrukare. Från den 

1 januari 2005 begränsades förskrivningen 

till godkända specialistläkare. 

Men Subutex hade blivit ett efterfrågat 

preparat på missbruksmarknaden och 

är så fortfarande. 

Markus Heilig har under åren fortsatt 

att medverka till marknadsföringen 

av Subutex och substansen buprenorfin 

i Sverige och helt säkert har 

många opiatmissbrukare blivit hjälpta 

ur sitt destruktiva beroende av heroin. 

Men vi har också sett alla negativa följder 

med ett stort läckage av Subutex 

och andra buprenorfintabletter till 

den illegala marknaden och en kraftig 

ökning av dödsfall genom överdoser av 

buprenorfin och andra läkemedel. 

Narkotikaberoende, främst opiatberoende, 

ses idag av många som en 

sjukdom som i likhet med vissa former 

av diabetes kräver livslång behandling 

med läkemedel. Detta har föranlett ett 

upprop för rätt till drogfrihet som nyligen 

undertecknades av nio olika verksamheter 

(föreningar, behandlingshem 

med mera) som värnar om missbrukares 

rätt till drogfri behandling. Man 

kommer att uppvakta regeringen med 

sina krav som bottnar i den alltmer 

okontrollerade substitutionsbehandlingen 

med metadon och buprenorfin. 

Uppropet återges på sidan 11. 



8 




Beroendebehandling där 

motivation är nyckelordet 

-Vill man bli fri från droger, såsom medicin 

och narkotika, söker man sig gärna 

till LP-verksamheten, säger Daniel Berger 

som är föreståndare på Torpahemmet, 

ett av LP:s två behandlingshem för personer 

med missbruksproblem. 

Torpahemmet ligger i den vackra 

naturen i Viebäck någon mil utanför 

Nässjö. Man har här plats 

för 14 män över 18 år med en inte alltför 

allvarlig psykiatrisk problematik som 

kräver medicinering och tillsyn dygnet 

runt. 

Daniel Berger säger att man på 

Torpa är mån om att lyckas, att klienterna 

ska lämna behandlingen drogfria 

och kunna starta ett nytt liv med 

bostad och sysselsättning. Därför är 

det mycket viktigt att de som får en 

behandlingsplats på Torpahemmet 

verkligen är motiverade och har tagit 

ett beslut om att bli fria. Det är också 

en förutsättning att de deltar fullt ut i 

de enskilda samtal och gruppaktiviteter 

som erbjuds. 

-Vi strävar efter att gästerna ska uppleva 

att de vistas i en vanlig hemmiljö, 

säger Daniel Berger. – Att känna trygghet 

och tillit är en bra grund i behandlingsprocessen. 

Personalen är indelade i team med 

två personer som kontaktpersoner för 

varje klient. Arbetet syftar till att sätta 

igång en behandlingsprocess hos individen. 

Man utmanar personen att själv 

sätta igång processen, att försöka bryta 

beteenden som är kopplade till livet i 

missbruk, förklarar Daniel Berger. 

Vägen till livet 

Behandlingsprogrammet Vägen till livet 

innehåller följande sju delar som 

man samtalar kring med klienten, eller 

gästen som man internt hellre vill benämna 

den boende: 

Insikt syftar till att ge en djupare för- 

ståelse av sitt liv i missbruk och en 

längtan efter att våga förändra, att söka 

en ny identitet. 

Ärlighet inriktar sig på samvetet och 

att våga se sanningen om sig själv. 

Vilja där syftet är att visa hur en förändringsprocess 

ser ut genom samtal 

kring motivation, förtroende för andra 

och behovet av hjälp och samarbete. 

Tro. Här presenteras bibeln och 

grundläggande existentiella teman 

inom den kristna tron. 

Förlåtelse. Kunskap om betydelsen 

av förlåtelse och befrielse är fröet till 

ett nytt liv. 

Tillväxt innehåller samtal kring 

teman som identitet, självkänsla, relationer 

och upprättelse. 

Kroppen handlar om att förstå kroppens 

reaktioner i olika situationer och 

hur man tar hand om och vårdar sin 

kropp. 

”Vi bryr oss inte om 

varifrån du kommer, 

bara vart du är på väg” 

Kristen profil 

I LP-verksamheten lägger man inte 

tonvikten på det som varit. Det viktiga 

är istället att lämna sin gamla identitet 

och se framåt. Daniel Berger hänvisar 

till ett bibelcitat ut Nya Testamentet: 

”Det gamla är förbi, se något nytt har 

kommit”. 

Vården inom LP vilar på kristen 

grund, men det ställs inga krav på att 

de som ska behandlas har ett kristet 

ställningstagande. Det primära är 

behandlingen, men de som vill och 

har funderingar om andlighet kan få 

svar. Gästerna deltar i morgonsamlingar 

med läsning av ett kapitel ur Nya 

Testamentet som man sen diskuterar 

och hur innebörden kan tillämpas idag. 

På Torpa hålls andakt morgon och 

kväll och många av de boende vill då 

vara med, liksom på söndagens kyrkobesök. 

Enligt Daniel Berger har gästerna 

ofta ett sökande, en hunger, och man 

efterfrågar ofta den kristna profilen. 

Ett tillfälligt återfall är ingen katastrof 

-En del av dem som söker sig till oss 

tror inte att de kan bli fria från sitt 

drogberoende, säger Daniel Berger. 

-De kan ha ingått i ett LARO-program 

eller på annat sätt fått veta att de inte 

kan bli fria från droger. Hos oss är det 

viktigt, påpekar han, att klienten inte 

tappar tron på att man kan bli fri, och 

vi har gott om exempel på killar som 

lämnar sin medicinering och kommer 

in i ett nytt liv. 

1959 bildades ”Lewi Pethrus Stiftelse för filantropisk 

verksamhet”, senare kallad LP-stiftelsen. 

Ett framgångsrikt arbete med fokus på att förebygga 

och avhjälpa drog- och alkoholmissbruk 

påbörjades och växte utifrån behov som 

uppmärksammades i samhället. Mot slutet av 

80-talet drev LP-stiftelsen runt 10 procent av all 

institutionsvård för missbrukare i Sverige. 

1997 ombildades verksamheten till att utgöra 

en riksorganisation, LP-verksamhetens Ideella 

Riksförening och ett stort antal lokala LP-kontakter. 

Tillsammans bildar de idag ett rikstäckande 

nätverk av enheter som bland annat 

bedriver behandlingshem, boenden, öppethus-verksamheter, 

arbetsintegrerande verksamhet 

och förebyggande arbete bland barn 

och unga. 

Källa: www.lp-verksamheten.se 

10 



Daniel Berger, föreståndare på Torpahemmet. 

Ett lyckligt utfall är enligt Daniel 

Berger att man kommit in i ett nytt 

sammanhang, att den som behandlats 

fått tillbaka tron på sig själv och börjat 

leva ett tryggt och nyktert liv. Ett återfall 

i drogmissbruk under en tid är då 

ingen katastrof, om personen väljer att 

komma tillbaka till det andliga, ärliga 

livet. 

I LP-behandlingen tillämpas också 

CRA (Community Reinforcement 

Approach), en ackrediterad metod som 

vilar på kognitiv beteendeterapeutisk 

grund (KBT). Man gör en noggrann 

kartläggning av vilka tankar, känslor 

och beteenden som gör att personer 

fortsätter att missbruka droger eller 

återfaller i missbruk. 

Värnar om rätten till drogfrihet 

Genom att åstadkomma avgörande 

förändringar i missbrukande personers 

beteenden och tankebanor är det alltså 

många av gästerna på LP:s behandlingshem 

som lyckas bryta med sitt 

tidigare liv och bli varaktigt drogfria. 

Detta bekräftades bl.a. i den omfattande 

utvärdering av LP-verksamheten 

som genomfördes av forskare vid 

Umeå universitet 2009. 

LP-verksamheten har också ställt sig 

bakom och undertecknat det upprop 

för missbrukares rätt till drogfrihet 

som återges här nedan. 


Upprop: Rätt till drogfrihet 

för våra missbrukare! 

Sedan flera år tillbaka dör allt fler av 

våra missbrukare en för tidig död i överdoser 

och i andra narkotikarelaterade 

dödsorsaker. Dödstalen har stigit påtagligt 

framför allt efter år 2006 då utdelningen 

av ersättningsdroger för heroin, 

d.v.s. metadon och buprenorfin lättade 

på reglerna. Idag dör fler av dessa medel 

än av heroin. 

Den utveckling av situationen 

för våra missbrukare som vi 

iakttagit de senaste åren är inte 

acceptabel men inte heller oundviklig. 

Den går att påverka med politiska beslut 

och av denna orsak tar organisationerna 

bakom detta upprop till orda för 

att höja våra röster för en förändring. 

Den höga dödligheten hos missbrukarna 

har flera orsaker. Förutom den 

frikostiga förskrivningen av narkotikaklassade 

läkemedel finns också en 

omfattande social nedrustning som 

en förklaring. Missbrukare nekas ofta 

vård idag, och den vård de erbjuds motsvarar 

inte deras problembild. Tunga 

missbrukare utan socialt skyddsnät, 

och med en mångårig historia av utanförskap, 

erbjuds i bästa fall öppen vård. 

Ofta klarar de inte av det och då döms 

de ut som hopplösa fall och överförs 

den till den växande medicinska delen 

av vården där missbrukarna parkeras 

i ersättningsprogram (s.k. LARO) där 

de, oftast för hela livet, underhålls med 

droger som samhället förser dem med. 

Bakom detta ligger bland annat en 

myt som spridits om att behandling 

inte fungerar. Hela vården av missbruk, 

som är ett socialt, psykologiskt, 

andligt, mentalt, kognitivt och medicinskt 

problem har idag fått en medicinsk 

slagsida. Allt fler missbrukare 

erbjuds inte längre en vård som är 

drogfri och samhället har idag i praktiken 

övergett målet att missbruksvården 

i första hand skall sträva mot 

drogfrihet. 

De program som idag förskriver 

ersättningsdroger har blivit många och 

växt bortom all kontroll. Drogerna som 

skrivs ut försäljs vidare, blandas med 

andra droger och utgör också ett hinder 

för att söka drogfri vård. Många 

som söker drogfri vård avråds eller 

nekas det. 

Vi kräver: 

1. Direktiven för svensk missbruksvård 

skall omarbetas så att de tydligt 

uttalar att målet för all missbruksvård 

är drogfrihet 

2. Socialstyrelsens kommande åtgärdsplan 

om missbruksvården måste 

innehålla en omarbetning av nuvarande 

läkemedelsförskrivning 

så att den skärps och begränsas. 

Åldersgränserna skall återföras till 

20 år. Detta gäller även sprututbytesprogrammen. 

3. Förslag utarbetas om hur staten 

kan bistå kommunerna med ekonomiska 

förutsättningar för en 

missbruksvård värd namnet och 

som är lika för alla i hela landet. 

LP-verksamheten, G & K Pedagogkonsult 

Gunnar Bergström, IOGT-NTO, KRIS, RNS 

(Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle) 

Blå Bandet Sveriges Blåbandsförbund 

AMD (Anhöriga mot Droger) 

Korpbergets Behandlingscenter 

Alfagruppen 

Undertecknare den 29/11 2016 


BEHANDLINGSHEM ANMÄLT TILL IVO 

Avgiftningsboende IVO-anmält 

trappade upp missbruk 

Starka narkotiska läkemedel delades 

ut allt för lättvindligt i höga doser till 

boende på ett behandlingshem utanför 

Karlstad. Brukarrådet i Värmland gjorde 

en anmälan till Inspektionen för vård och 

omsorg (IVO) som fann många brister. 

Händelsen uppmärksammades 

i lokala media och Kent Nylander 

på Brukarrådet berättade 

för Sveriges Radio P4 Värmland att han 

mött många personer med missbruksproblem 

på Beroendecentrum i Karlstad 

som berättat om missförhållandena 

på Blombacka behandlingshem. Det 

gällde bland annat tilldelning av höga 

doser Xanor, ett ångestdämpande narkotikaklassat 

läkemedel. 

Kent Nylander bekräftar på telefon 

att han genom Brukarrådet anmält 

behandlingshemmet till IVO. 

Brukarrådet är en ideell fristående 

organisation som samarbetar med Beroendecentrum 

i Karlstad där missbrukare 

kan få abstinensvård. Brukarrådet 

består av föreningar såsom Länkarna, 

IOGT/NTO och Verdandi. Syftet är att 

förbättra beroendevården och därför 

dokumenterar man hur brukarna uppfattar 

vårdinsatsen. 

Kent Nylander träffar därför ofta 

brukare på Beroendecentrum. Från 

hösten 2015 har han träffat 18 personer, 

som är eller har varit inskrivna 

på Blombacka och som berättat att de 

ofta och mycket lättvindligt fick fyra 

dagsdoser av läkemedlet Xanor som 

de skulle ta. Några tyckte att detta mer 

liknade upptrappning än nertrappning 

av deras missbruk och det förde med 

sig att tre personer skrev ut sig från 

boendet. 

En man som bott på det IVO-anmälda 

avgiftningsboendet har beskrivit för P4 

Värmland ”att de nyintagna de första 

dagarna får så höga doser av bensodiazepiner 

att de slås ut. Man sover mest 

Patienterna på Blombacka fick generell tilldelning 

av det narkotikaklassade läkemedlet Xanor 2 mg, 

ibland 8 mg per dag. 

och orkar man inte ta sig till rummet 

där medicinen delas ut så kan personalen 

komma till sängen och dela ut”. 

Detta rimmar illa med den behandling 

som utlovas. På en hemsida kopplad 

till Blombacka kan man läsa att den 

primära målsättningen med abstinensbehandling 

är att individen skrivs ut 

helt drogfri. 

Kent Nylander har också fått veta 

att de höga doserna Xanor är en praxis 

på hemmet och att läkaren skriver ut 

via telefon och bara besöker HVBhemmet 

någon gång i månaden. 

Läkemedlen delas ut av en sjuksköterska 

eller rent av vaktmästaren när 

ingen annan är i tjänst, säger Kent 

Nylander. 

Han lämnade Brukarrådets anmälan 

till IVO i slutet av september 2016. 

När verksamhetschefen för Blombacka 

informerades om anmälan av P4 

Värmland sa hon: ”Det var det dummaste 

jag har hört. Helt ofattbart. Det 

är ju alltid tvärtom – att patienterna 

tycker de får för lite. Vi välkomnar IVO 

med öppna armar.” 

Ivo tog omgående tag i ärendet och 

gjorde en inspektion på Blombacka. 

Beslutet kom redan i november och 

där framgår att bristerna var många 

och grundläggande: 

• Läkaren har inte varit inblandad i 

de enskilda patienternas vård. De 

flesta patienterna har han aldrig 

träffat, utan rutinen är att han rådfrågas 

på telefon. 

• Läkaren har delegerat till sjuksköterskan 

att avgöra vilken behandling 

mot abstinens som patienten 

ska få och om den behöver justeras. 

• Utöver det har personalen själva, 

utan delegation från sjuksköterskan, 

fått ge extra läkemedel. 

• Vilka läkemedel patienterna fått 

och i hur stora doser vet man inte 

eftersom det inte är dokumenterat 

i läkemedelslistorna. 

• I journalerna saknas information 

om varför patienterna är där, hur 

de mår och hur de reagerat på behandlingen. 

”Allt som jag pekade på 

i anmälan stämde” 

För Kent Nylander och Brukarrådet 

är IVO:s beslut om Blombacka ett 

erkännande. Han säger vid telefonsamtalet 

att han är nöjd med att han 

fick rätt på alla punkter. ”Allt som jag 

pekade på i anmälan stämde”, säger 

han, ”och det betyder mycket för oss 

som organisation att de tar oss på allvar.” 

Rätten till ett drogfritt liv är en självklarhet 

för Kent Nylander. Han blev 

själv av egen kraft drogfri för mer än 

tio år sedan och ägnar därför en stor 

del av sin tid åt att hjälpa sina olycksbröder 

genom arbetet i Brukarrådet. 


12 



LARO-MOTTAGNINGEN I SUNDSVALL 

Heroinisterna är ett minne blott 

- medicinmissbrukarna söker vård 

I oktober 2016 slog landstinget i 

Västernorrland upp dörrarna till sina nya 

lokaler för läkemedelsassisterad rehabilitering 

vid opiatberoende (LARO) på 

Sundsvalls sjukhus. Enhetschef Anna- 

Karin Rudberg Larsson berättar om 

nystarten, Socialstyrelsens ändrade föreskrifter 

och om hur opiatberoendet ändrats 

under åren. 

Anna-Karin började arbeta inom 

landstinget 2006, då vid den 

numera nedlagada beroendemottagningen 

(BME) som var ansvarig 

för den Subutex- och Metadonbehandling 

som bedrevs i Sundsvall. Samtidigt 

som BME satte ett intagsstopp 2012, till 

följd av bristande finansiering, började 

Ann-Karin arbeta på barn- och ungdomspsykiatrin 

där hon blev kvar tills 

hon tillträdde som ny enhetschef för 

LARO-mottagningen 2016. Anna-Karin 

berättar att man i maj 2016 började 

ta emot nya ansökningar trots att lokalfrågan 

ännu inte var löst. Sedan i oktober 

är man på plats på entréplan på 

länssjukhuset i Sundsvall, men eftersom 

man är en länsövergripande klinik 

så finns det även möjlighet att erbjuda 

vård i Örnsköldsvik och Sollefteå. 

Behandlingen står på två ben. Det 

ena är den rena medicineringen. Det 

andra benet, och som man nu äntligen 

har resurser till att arbeta ordentligt 

med, är de insatser som görs för 

att förbättra patientens livssituation. 

Anna-Karin berättar att man bedriver 

stödjande samtal, arbetar med återfallsprevention 

och eftersom cirka 75 

procent av patienterna lider av psykiatrisk 

samsjuklighet så ligger stort fokus 

på att arbeta med andra avdelningar 

inom psykiatrin. 

Nya föreskrifter och ny missbruksproblematik 

I februari år 2016 kom Socialstyrelsen 

Anna-Karin Rudberg Larsson som är enhetschef på LARO-mottagningen på Sundsvalls sjukhus. Bild: 

st.nu. 

med nya föreskrifter. Förr krävdes fyra 

års dokumenterat opiatberoende för att 

bli aktuell för behandling, sedan sänktes 

det till två år. I dagsläget föreskriver 

Socialstyrelsen inget dokumentationskrav, 

bara att läkaren som träffar den 

sökande skall bedöma att det finns ett 

opiat- eller opioidmissbruk, något som 

gör att behandlingen nu är tillgänglig 

för fler än förr. Anna-Karin förtydligar 

att skrivningen kring opioidmissbruk 

är relevant i Västernorrland. Hennes 

uppfattning är att det i dagsläget inte 

finns någon stadig tillgång på heroin i 

regionen, däremot god tillgång på opioider 

och andra starka läkemedel. 

Det största problemet för de vårdsökande 

är i regel att de har ett blandberoende 

som bottnar i bruk av mediciner, 

alkohol och inte sällan Subutex. 

Anna-Karin gör även reflektionen 

att det i dagsläget är många som går 

direkt in på att bruka Subutex utan att 

ta vägen via heroin eller andra opiater. 

Angående tillgången på Subutex 

så säger Anna-Karin att man inte är 

naiv, naturligtvis kan man inte helt 

utesluta ett visst läckage från behandlingen, 

men det hon hör från missbrukarna 

och från utredningar som 

gjorts, är att de flesta beställer Subutex 

på nätet eller köper från langare som 

hämtar stora partier från till exempel 

Frankrike. 

Nogsam utredning och tungt eget ansvar 

Trots att behandlingen nu är mer tillgänglig, 

då kraven på dokumenterat 

missbruk inte längre finns, så säger Anna-Karin 

att man ändå lägger stor vikt 

vid att utreda de sökande. Dels är man 

noggranna själva, men man tar också 

in uppgifter via socialtjänsten och andra 

instanser. På grund av det utbredda 

blandmissbruket är det vanligt att den 

sökande får lämna prover i flera månader. 

Tanken är att man under den tiden 

skall kunna avgöra om det är ett stadigvarande 

bruk av opiater/opioider som 

verkligen är problemet, eller om det i 

14 


LARO-MOTTAGNINGEN I SUNDSVALL 

själva verket är ett blandmissbruk som 

inte kan bemötas med den behandling 

man erbjuder. Anna-Karin poängterar 

att det rör sig om öppenvård, patienterna 

är bara på sjukhuset under korta 

stunder, all annan tid skall de sköta sig 

själva. Av den anledning lägger teamet 

på LARO-behandlingen stor vikt vid 

den sociala situationen och samarbetet 

med socialtjänst och andra samarbetspartners. 

Det är oerhört viktigt att man 

individanpassar behandlingen och att 

det finns en vårdplan, en tanke om sysselsättning 

och ett tryggt boende, allt 

för att patienterna inte skall återfalla 

eller hamna i sådana situationer där 

risken för det ökar. 

Få sabbar för många 

Genom åren har kritik riktats, framför 

allt från polisen, mot det gamla BME 

Patienterna på LARO-mottagningen medicineras 

med opioiderna Metadon och buprenorfintabletter 

som tidigare hette Subutex, men som numera 

endast finns av olika andra fabrikat inom vården. 

Idag är Subutextabletter på den illegala marknaden 

insmugglade. 

eftersom många av de som då hade 

mediciner därifrån även hade kraftiga 

alkoholproblem och ofta hamnade i polisens 

blickfång då de stökade och umgicks 

med andra missbrukare på den 

öppna drogscenen. Anna-Karin säger 

att hon är medveten om att de indragningar 

som gjordes mellan åren 2012 

och 2016 gjorde att man hade svårt att 

hinna med att följa upp alla individer. 

Hon menar att man känner till problemet, 

men säger att det av de ca 100 patienter 

som är inskrivna, endast rör sig 

om ett tiotal personer som inte svarar 

mot behandlingen på önskat sätt. Anna-Karin 

säger att de i dagsläget lägger 

stor vikt vid att följa upp just denna 

problematik eftersom det är rent livsfarligt 

att blanda framför allt Metadon 

med alkohol. Man vill inte från vårdens 

sida vara med och vidmakthålla ett beteende 

som i slutändan kan leda till att 

patienten avlider. 

Detta för oss vidare in på möjligheten 

att avsluta, det vill säga skriva ut 

patienter om de missköter sig upprepade 

gånger eller på annat sätt inte 

följer de regler som gäller. Anna-Karin 

säger att Socialstyrelsens nya föreskrifter 

inte direkt ger stöd för att skriva 

ut patienter. Forskning gör gällande 

att nästan oavsett vad som händer så 

är det viktigt att patienten blir kvar i 

behandling, något som Socialstyrelsen 

alltså trycker på. Anna-Karin säger att 

man trots det ibland skriver ut folk, 

men då ser man till att ha mycket på 

fötterna och att en fortsättning inom 

ramen för behandlingen i stort sett ses 

om utesluten. 

Nya vägar in i behandling 

På frågan om Anna-Karin märkt någon 

skillnad när det gäller åldern på de som 

söker vård så säger hon att det möjligen 

är så att andelen yngre som söker 

för ett opioidmissbruk har ökat, men 

det är inget som är säkerställt. Däremot 

gör Anna-Karin en reflektion angående 

hur man söker vård. När hon förut 

arbetade på BME kom ofta förfrågan 

om behandling via socialtjänsten och 

landstinget saknade då ibland dokumentation 

kring patienten eller deras 

missbruk. I dagsläget söker många 

vård direkt hos landstinget och när de 

i sin tur kontaktar socialtjänsten så är 

personen i fråga inte föremål för utredning 

där. Det verkar alltså som att det 

har svängt när det gäller vilka vägar 

man tar när man känner att situationen 

är ohållbar och det är dags att ta hjälp. 

När det gäller framtiden så hoppas 

Anna-Karin på att landstinget tittar på 

frågan hur man bäst skall organisera 

vården för de som inte har ett opiat-/ 

opioidmissbruk. I dagsläget behandlas 

de som missbrukar andra preparat 

inom psykiatrin eller på andra inrättningar 

där de hamnar av någon anledning 

som en följd av sitt missbruk. 

Anna-Karin ser att det finns samordningsvinster 

att göra, men om en ny 

beroendemottagning är lösningen är 

hon inte säker på. På något sätt måste 

landstinget kunna erbjuda adekvat 

vård även till de som fastnat i annat 

missbruk. 

Emil Lundberg 

Tullverket KCGN 


16 



DROGER I ARBETSLIVET 

Positiva drogtester 

bland anställda ökar 

Personer som är drogpåverkade på 

arbetet riskerar att skapa problem som 

av flera skäl inte är acceptabla. Såväl 

arbetsgivare som arbetstagarorganisationer 

insåg tidigt att man måste 

samverka för drogfria arbetsplatser och 

1961 bildades Alna av SAF, LO och TCO. 

Alna Sverige är idag en professionell 

konsultorganisation som 

finns över hela landet och ägs 

av de centrala organisationerna på 

arbetsmarknaden. Alna är expert på 

skadligt bruk i arbetslivet och det gäller 

allt från att kartlägga och identifiera 

missbruksproblem till att utreda och 

behandla. Man ger råd och stöd, ordnar 

utbildningar, hjälper till att ta fram 

fungerande drogpolicys och ger riktlinjer 

för hur drogtester i arbetslivet 

bör genomföras på ett tillförlitligt sätt. 

Så många som 14 av 100 anställda 

tros ha ett skadligt bruk och beroende, 

enligt Alna. Vanligast är problem 

med alkohol, men det kan också gälla 

läkemedel och andra droger eller spel. 

Alna har nyligen fått ett uppdrag av 

Folkhälsomyndigheten att vidareutveckla 

det förebyggande arbetet när 

det gäller spel om pengar på arbetsplatsen. 

Riktlinjer för drogtestprocessen 

Skadligt bruk av droger kan ta sig olika 

uttryck och ibland vara svårt att 

upptäcka. Förutom att den anställde 

kommer med bortförklaringar till sitt 

förändrade beteende är det vanligt att 

kollegor skyddar och täcker upp för att 

arbetskamraten inte ska råka illa ut. 

– Men ibland är det kollegor som slår 

larm, säger Anna Blom, Key Account 

Manager på Alna. – Då är det viktigt 

att företaget har en genomtänkt och 

fungerande drogpolicy för att hantera 

problemet. Som chef kan man börja 

med ett orossamtal där man förklarar 

anledningen till sin oro över den 

Antalet drogtester i arbetslivet har mer än fördubblats 

på tre år och fem procent av testerna är 

i år positiva på narkotika enligt prognosen. Bilden 

är från TV4 Nyheterna. 

Anna Blom, Alna, som arbetar för drogfria arbetsplatser. 

anställdes förändrade beteende och 

om det är något företaget kan hjälpa 

till med. 

Samtalet kan leda till att arbetsgivaren 

vill göra ett drogtest på den anställde 

och Anna Blom berättar att Alna har 

tillsammans med representanter från 

Datainspektionen och Socialstyrelsen, 

Swedac och medicinskt sakkunniga 

tagit fram riktlinjer för tillförlitliga 

alkohol- och drogtester. Anna Blom 

poängterar att anvisningarna inte tar 

ställning till om ett företag ska använda 

möjligheten att begära ett drogtest 

av en anställd, utan hur tester, som 

man gemensamt har kommit överens 

om, ska genomföras på ett tillförlitligt 

sätt. 

Det finns många omständigheter att 

ta hänsyn till inför alkohol- och drogtester. 

Inte bara arbetsgivarens intressen 

utan också arbetstagarens integritet 

måste vägas in. Arbetsgivaren har 

ingen laglig rätt att genomföra drogtest 

mot en arbetstagares vilja. 

Fler arbetsplatser genomför tester 

Statistiken visar att allt fler företag 

drogtestar sin personal och tester utförs 

idag på mer än varannan arbetsplats 

i Sverige. Många av de som tidigare 

bara testade vid nyanställning 

och misstanke har nu infört slumpvisa 

tester också på redan anställda, enligt 

Missbrukslaboratoriet på Karolinska 

universitetssjukhuset i Huddinge som 

analyserar majoriteten av alla drogtester 

som görs på arbetsplatser i Sverige. 

I ett inslag i TV4 Nyheterna i början 

av oktober framkom att under de 

senaste fyra åren har antalet tester som 

analyserats på Missbrukslaboratoriet 

fördubblats och fler missbrukare upptäcks. 

Under 2013 testades 29 000 personer 

och prognosen för i år är 62 000 

tester. En av tjugo testade är positiv 

på narkotika. Enligt professor Olof 

Beck är det cannabis som ökar mest 

i de positiva proven. Han menar att 

genom drogtest når man tidigt dessa 

människor som behöver hjälp. 

– Missbruk av anabola steroider 

(AAS) är idag ett utbrett problem i 

hela samhället. Trots detta är det ganska 

ovanligt att arbetsgivare begär att 

drogtester även ska omfatta analys av 

anabola steroider, säger Anna Blom. 

Anledningen är oftast att testerna är 

alltför kostsamma. Priset ligger ungefär 

tre gånger högre än för ett narkotikatest. 

Enligt Anna Blom är detta olyckligt 

eftersom AAS-missbruk då kommer 

att fortsatt ses som ett betydligt 

mindre skadligt beteende än vad det är. 


18 



20 



PROJEKT MOT NÄTDROGER 

Tillsammans mot nätdroger ger 

ökad trygghet hos postpersonal 

Droger skickas och sprids i postflödet 

världen över. Tillgängligheten via internet 

innebär att köpare enkelt kan få tag 

i narkotika var som helst. I projektet 

”Tillsammans mot nätdroger” samverkar 

aktörer i de fyra nordligaste länen för att 

öka tryggheten för personal som hanterar 

dessa försändelser. 

Under 2014 genomförde länsstyrelserna 

en kartläggning 

som visade på ett stort behov 

hos utlämningspersonal och brottsbekämpande 

myndigheter att arbeta mer 

systematiskt kring hantering av försändelser 

som kan innehålla droger. Det 

saknas kunskap och samverkan inom 

området och problematiken visade sig 

vara större än vad vi först trodde. 

Polisens Nationella operativa avdelning 

(NOA) beräknar att under 2015 

innehöll upp till 2,5 miljoner försändelser 

droger. Att den organiserade 

brottsligheten använder postflödet för 

att sprida narkotika ökar dels tillgängligheten 

men leder även till arbetsmiljöproblem 

för dem som hanterar 

försändelser som kan innehålla droger. 

Personal på utlämningsställen är utsatta 

på flera sätt, dels möter de beställare 

som är påverkade av narkotika, dels 

hanterar de kuvert vars innehåll kan 

vara farligt vid hudkontakt. Intervjuer 

med ombudspersonal visar att det 

finns en stor oro, ilska och skuld över 

att ofrivilligt vara en del av droglangningskedjan. 

Så här arbetar vi 

Polisen, tullen, speditörer, kommuner, 

fackförbund och företrädare för utlämningsställen 

har tillsammans tagit fram 

en arbetsmetod för att utveckla samverkan 

för kunskapsutbyte och synliggöra 

problematiken med narkotikaförsändelser. 

Den bygger på: 

• Samverkan - nätverk har bildats på 

nationell, regional och lokal nivå 

där polisen, tullen, Åklagarmyndigheten, 

DHL, Schenker, Post- 

Nord, Coop, Ica, Handelsanställdas 

fackförbund, kommunala 

drogsamordnare och de fyra norra 

länsstyrelserna ingår. 

• Kunskap - kommunala drogsamornare, 

polis och tull anordnar samverkansmöten 

för personal hos utlämningsställen, 

brevbärarkontor 

och terminaler. 

• Synlighet - dekaler som synliggör 

samverkan mellan postpersonal, 

polis och tull delas ut till den personal 

som deltagit i ovanstående 

möten. Dessa får även besök av 

myndigheterna för att polisen och 

tullen ska komma närmare lokalsamhället. 

Projektet har finansierats av Folkhälsomyndigheten 

under 2014–2016 

och arbetsmetoden kommer att utvärderas 

av Mats Jakobsson, forskare på 

Luleå Tekniska Universitet innan den 

sprids vidare nationellt. Intresset för 

metoden har varit stort hos polisen 

och kommunala drogsamordnare och 

vi ser vinster i att samverka mer strukturerat 

då alla aktörer i nätverket har 

kunskap att dela med sig av. 

Postpersonal har tystnadsplikt 

Enligt postlagen (2010:1045) kan postpersonalen 

endast på begäran av myndigheter 

lämna uppgifter om försändelser, 

och då ska myndigheterna misstänka 

ett brott som inte är föreskrivet 

lindrigare straff än fängelse i två år. 

Tystnadsplikten innebär att postpersonalen 

inte har möjlighet att på eget 

initiativ lämna information till polisen 

och tullen om de är oroliga att försändelser 

innehåller narkotika. 

Begränsningen leder till ett arbetsmiljöproblem 

för postpersonalen och 

försvårar polisens och tullens uppdrag 

då myndigheter inte uppmärksammas 

om pågående brottslighet. En utredning 

om postlagens modernisering 

pågår och projektet Tillsammans mot 

nätdroger har lämnat sin ståndpunkt 

till ansvarigt departement. Projektet 

anser att en större utredning ska tillsättas 

för att se över möjligheten att 

öppna upp samarbetet mellan brottsbekämpande 

myndigheter och dem 

som bedriver postverksamhet. 

Ulrika Viklund 

Länsstyrelsen Västernorrlan 

Fem nya preparat blir 

narkotikaklassade 

Regeringen beslutade den 20 december 

2016 att klassa fem substanser 

som narkotika och nio som hälsofarlig 

vara. 

Narkotikaklassade substanser: 

• 4-AcO-DMT (syntetisk tryptamin, hallucinogen 

substans) 

• flunitrazolam (bensodiazepin) 

• N-desmetylflunitrazepam (bensodiazepin) 

• isobutyrfentanyl (variant av fentanyl, 

syntetisk opioid) 

• furanylfentanyl (Fu-F) (variant av fentanyl, 

syntetisk opioid) 

Klassas som hälsofarlig vara: 

• 4F-iBF, 4Cl-iBF, valerylfentanyl, 2-fluorofentanyl, 

cyklopentylfentanyl, THF-F, metoxiacetylfentanyl 

(varianter av fentanyl, 

syntetiska opioider) 

• 4-MeO-alfa-POP (syntetisk katinon) 

• CUMYL-4CN-BINACA (syntetisk cannabinoid) 

Tidigare under 2016 har regeringen totalt klassat 

33 andra substanser som narkotika eller hälsofarliga 

varor. Den nya klassningen träder ikraft 

den 26 januari 2017. 


22 



24 



KLASSIFICERING AV NYA PSYKOAKTIVA SUBSTANSER 

Ny utredning om nya droger 

lämnar mycket ogjort 

Frågan om att bevaka, analysera och 

lagreglera nya droger har diskuterats i 

mer än 30 år. Nu senast har Utredningen 

om nätdroger med mera haft frågan hos 

sig sedan oktober 2015. Slutbetänkandet 

Klassificering av nya psykoaktiva substanser 

(SOU 2016:93) presenterades i 

slutet av december 2016. 

Problemen med denna utredning 

började redan med direktiven. 

Utredningen skulle i första 

hand titta på bevaknings- och klassificeringsprocessen 

för narkotika och hälsofarliga 

substanser samt en del definitionsfrågor. 

En rad viktiga samtida frågor, 

såsom farlighetsbedömningar av 

nya narkotika, lämnades utanför. 

Märkligt nog innehöll direktiven inga 

klara skrivningar om att åstadkomma 

en generell verkansbaserad (konnotativ) 

definition av narkotika. Direktiven 

åberopade här den s.k. legalitetsprincipen, 

som säger att tillämpningsområdet 

för en straffbestämmelse ska vara 

entydigt och klart. I praktiken tillämpas 

detta krav ej inom viktiga områden 

såsom kontroll av explosiva varor, 

gifter, dopningsmedel och skjutvapen. 

Om Kalle Skurkman kokar ihop en ny 

molekylblandning med skarp sprängverkan 

utan att denna variant är känd 

sedan tidigare riskerar han ändå att 

fällas för olagligt innehav av explosiva 

varor eller något annat. Avgörande blir 

sannolikt vad expertis finner vid sina 

provsprängningar i efterhand. 

Det första svenska statliga betänkandet om narkotikaproblem presenterades våren 1967 av 

Narkomanvårdskommittén (SOU 1967:25). Sedan dess har omkring 25 utredningar, kommissioner 

m.fl. levererat betänkanden. Några visas här. Den violetta i övre vänstra hörnet är slutrapporten från 

Hans Holmérs narkotikakommission (SOU 1984:13). Vid dess tillsättande i oktober 1982 sade statsrådet 

Ingvar Carlsson (s) att ”vi skall göra rent hus med knarket”. Foto: JH. 

Få förslag 

Nätutredningens betänkande innehåller 

sju förslag till författningsändringar. 

Polismyndigheten skall få möjligheter 

att under annan identitet göra köp av 

oreglerade droger för att analysera om 

de kan behöva regleras. Konsekvensändringar 

görs i Offentlighets- och sekretesslagen, 

”Förstörandelagen” samt 

Förordningen om förbud mot vissa hälsofarliga 

varor. Nätverket för den aktuella 

drogsituationen i Sverige (NADiS) 

formaliseras som en funktion inom 

Folkhälsomyndigheten (FoHM) och får 

vissa bevakningsuppdrag. 

Ett viktigt initiativ är att definitionen 

av cannabis i Förordningen om kontroll 

av narkotika skall ändras så att 

undantaget för industrihampa får ett 

tillägg; i praktiken inskränks undantaget. 

Industrihampa som kommer 

ut på drogmarknaden räknas idag ej 

som narkotika, trots att den kan vara 

tjänlig som rusmedel. I fortsättningen 

blir sådan hampa narkotika redan när 

den hanteras obehörigen utanför jordbruksproduktionen. 

Så långt är allt väl och politiskt ofarligt. 

Mer problematisk är en ny formulering 

kring definitionen av hälsofarliga 

varor. I ett tillägg skall inkluderas 

även varor som ”[….] kan antas medföra 

fara för människors liv eller hälsa”. 

Som krav skall det räcka att det finns 

”någon konkret omständighet som 

objektivt sett talar för att så är fallet”. 

I praktiken torde detta betyda förekomst 

i missbrukskulturen, påvisade 

förgiftningar eller liknande. 

Den nya formuleringen ”kan antas” 

är dock så obestämd att den sannolikt 

kan komma att bli föremål för 

rättsprövning. Rekvisitet ställer mycket 

låga krav på psykoaktiva egenskaper. 

Inledningsvis torde det räcka med att 

en substans har en svagt euforiserande 

effekt för att man skall kunna ”anta” 

att de kan bli föremål för missbruk. För 

många substanser har hög konsumtion 

och skadliga effekter dokumenterats 

först efter en tid. 

År 2013 riktade Åklagarmyndigheten 

i ett svar till Regeringen invändning- 

26 


KLASSIFICERING AV NYA PSYKOAKTIVA SUBSTANSER 

ar mot att förslagen från dåvarande 

Folkhälsoinstitutet (FHI, föregångare 

till FoHM) om klassning av två substanser 

(EAM-2201 och 25D-NBOMe). 

ÅM påpekade att förslaget hade så svag 

dokumentation att det var tveksamt 

om de uppfyllde kriterierna för narkotikaklassning. 

Vidare anfördes: ”Ställs 

saken på sin spets i domstol måste, 

som bekant, bevisläget vara sådant att 

det inte råder något tvivel om att preparaten 

har de egenskaper som enligt 

8 § narkotikastrafflagen krävs för att 

preparaten skall anses utgöra narkotika.” 

Hos Nätdrogutredningen gäller 

klassningarna hälsofarliga varor. 

Även om man sänker kraven till ”kan 

antas” torde i en del fall domstolsprövning 

kunna bli aktuell. FoHM:s 

aktuella förteckning över ämnen som 

är eller varit föremål för utredning 

enligt Förstörandelagen (nr 184, januari 

2017) anger två ämnen som ej blev 

föremål för vidare utredning. Men en 

period efter anmälan till FoHM torde 

de ha motsvarat rekvisitet ”kan antas”, 

eftersom medlen rapporterades. 

Brottskatalogen i fråga om hälsofarliga 

varor föreslås inte genomgå 

några väsentliga förändringar. 

Straffmaximum skall fortsätta att vara 

ett års fängelse. Troligen hade det varit 

bättre att kopiera in hela brottskatalogen 

från Narkotikastrafflagen, särskilt 

som dess begrepp och avgränsningar 

är juridiskt väl genomtröskade. 

Inga ändringar i Narkotikastrafflagen 

Viktigast är dock vad utredningen lagt 

åt sidan eller avfärdat. Den lämnar inget 

förslag om gruppklassning av nya 

substanser, ej heller något om en verkansbaserad 

definition. Lika lite vill 

utredningen generellt narkotikaklassa 

växtberedningar som innehåller narkotikaklassade 

enskilda substanser. 

Någon diskussion förs inte heller huruvida 

det är folkrättsligt bindande för 

Sverige att följa FN-konventionernas 

regler att både naturliga och syntetiska 

varianter skall anses vara reglerade. 

Oron för att växter eller svampar som 

växer vilt eller förekommer i svenska 

trädgårdar skulle komma att räknas 

som narkotika hade man kunnat lösa 

genom att göra ett tillägg som för psylocybinhaltig 

svamp. Man hade då exempelvis 

kunnat tillägga att de utgör 

narkotika ifall de ”är framodlade för 

missbruksändamål eller om de har torkats 

eller på annat sätt beretts”. 

Inget förslag lämnas heller om hur 

farlighetsbedömningar av narkotika 

formellt skall hanteras, trots att FNkonventionerna 

räknar vissa narkotika, 

som cannabis och heroin, till de särskilt 

farliga. Här kunde man också ha 

lagt förslag om vilken instans som skall 

tillhandahålla sakkunniga, exempelvis 

NADiS. 

På flera av dessa punkter ägnar 

utredningen stor möda åt att hävda 

varför vissa steg ej skall tas. I stället 

hade man fullt ut kunnat inventera 

t.ex. hur verkansbaserade definitioner 

kunnat införas och försvaras under 

legalitetsprincipen i fråga om explosiva 

varor med mera. Att dylika definitioner 

finns för dopningsmedel försvaras med 

att ”sådana medel kan avgränsas ur 

en medicinsk och farmakologisk synpunkt” 

(s. 184). Men det samma gäller 

även substanser med narkotikalik verkan. 

Hela den gruppen kan ”avgränsas 

ur en medicinsk och farmakologisk 

synpunkt”. Som indelningskriterium 

kan man välja att ha viss verkan på 

centrala nervsystemet och skriva in 

kriterierna från 1971 års konvention. 

En sista märklig underlåtenhet är att 

man försummat att rätta till den sedan 

länge kända definitionskrocken att 

narkotika enligt Narkotikastrafflagen 

kan vara hälsofarliga varor men att 

hälsofarliga varor enligt Lagen om förbud 

mot vissa hälsofarliga varor ej kan 

vara narkotika. 

Dags för en parlamentarisk utredning 

Den 28 februari 1967 dagtecknade den 

första svenska statliga narkotikautredningen, 

Narkomanvårdskommittén, sitt 

första betänkande (SOU 1967:25). Sedan 

dess har omkring 25 utredningar, 

kommissioner o.s.v. behandlat samtida 

narkotikaproblem. Samtliga har lämnat 

flera kända samtida problem åsido 

utan lösning. I en del fall har lösningarna 

kommit först åratal senare genom 

andra utredningar. 

Samtliga utredningar har haft samma 

struktur med ordförande eller huvudsekreterare 

som hämtats bland ledande 

jurister, ofta med god förankring i 

Regeringskansliet. Dessutom har det 

funnits bred representation i referensgrupper 

från det svenska narkotikakontrolletablissemanget. 

Alla har varit 

mot narkotika och så vidare. Sedan har 

man gjort halt inför svåra frågor. Än 

idag återstår ett antal kända problem 

inom narkotikaområdet som väntar på 

en juridisk lösning. 

Bland alla de utredningar med mera 

som under femtio år sysselsatt sig 

med narkotikafrågan har det aldrig 

tillkallats någon parlamentarisk utredning. 

Det är märkligt, särskilt som narkotikafrågan 

varit politiskt prioriterad 

under hela denna tid. En parlamentarisk 

utredning skulle kanske våga ta 

tag i de svåra problem som tidigare 

utredningar lämnat olösta. 

Jonas Hartelius 


28 



NÄTDROGSAKTÖR PÅ RÄTT SIDA OM LAGEN 

Det perfekta brottet eller 

den perfekta affärsidén? 

Växjö har den tvivelaktiga äran att 

vara juridisk hemvist åt ett av landets 

största företag i ”forskningskemikaliebranschen” 

- nämligen hemsidan www. 

asklepios.nu. Under de år hemsidan sålt 

”forskningskemikalier ” har vi fått mängder 

av frustrerade rapporter och uppslag 

från övriga landets polismyndigheter 

om beslag av bolagets produkter bland 

missbrukare. 

Asklepios är en stor aktör på RCmarknaden 

och säljer sina 

produkter per postorder. Affärsmodellen 

är lika enkel som den är 

cynisk. Under förevändningen att man 

säljer kemikalier för forskningsändamål 

saluförs preparat som ännu inte 

klassats vare sig som hälsofarliga varor 

eller narkotika - idag oftast droger i familjerna 

bensodiazepiner, tryptaminer 

och katinoner. Preparaten missbrukas 

självfallet i stor omfattning och på 

hemsidan finns recensionsmöjligheter 

där ”laboranterna” kan berätta om sina 

resultat. I en internt fnissig ton i recensionsfälten 

beskriver laboranterna 

hur deras ”försöksmöss” upplevt rus, 

sinnesstämning och eventuella biverkningar 

av de testade preparaten. 

Har kundernas förtroende 

Aktörerna bakom Asklepios är uppenbart 

mycket medvetna om hur narkotikabranschen 

fungerar och har därför 

lagt mycket energi på att utforma 

sin verksamhet så att kunderna känner 

trygghet. Hemsidan är snygg och 

funktionell och här finns det som du 

förväntar dig av en modern e-handlare 

som nyhetsflöden, kampanjer, bonussystem, 

”oberoende” kemiska analyser, 

möjlighet till postförskott, en FAQ och 

flera olika frakt- och betalningsalternativ. 

Du kan till och med välja att, mot ett 

pristillägg, få dina forskningskemikalier 

levererade i ett DVD-fodral vilket 

kan vara bra om du inte vill oroa dina 

föräldrar i onödan med den ”forskning” 

du bedriver i pojkrumet! Förtroendet 

mot kunderna har byggts under 

lång tid och man har idag ett grundmurat 

gott rykte på diverse forum på internet. 

Asklepios är väldigt långt ifrån 

den osäkra och otrygga gatuhandeln 

med narkotika. 

Följer regelverket minutiöst för att skydda 

sig själv 

Aktörerna bakom Asklepios har dessutom 

lagt mycket energi på att röra 

sig under de brottsbekämpande myndigheternas 

radar och räckvidd. Verksamheten 

i Asklepios bedrivs i aktiebolagsform 

och vita löner betalas ut. 

Man är vidare mycket mån om att ha 

koll på vårt system med klassning av 

olika preparat och ser till att följa alla 

beslut om klassning omedelbart och 

avbryta försäljningen på utsatt datum. 

Det är dock inte omsorg om kunderna 

som styr detta beslut utan skyddet av 

den egna verksamheten. Preparat som 

skall komma att klassas reas ut i god 

tid före klassningsdatum. Man är t.o.m. 

noga med vilket fraktsätt man skickar 

ut med. Postförskott godkänns inte 

sista tiden före ett preparat ska klassas 

då det kan komma i retur efter att det 

klassats om mottagaren inte hämtar ut 

det. Att leverera i vanligt brev utan avsändare 

är dock OK ända in på mållinjen, 

då dessa försändelser inte riskerar 

att returneras av posten om de inte kan 

levereras. 

Den försäljning av narkotiska preparat 

som Asklepios bedriver är självfallet, 

som all sådan verksamhet, förkastlig, 

djupt omoralisk och ett skamlöst 

parasiterande på redan utsatta människors 

utsatthet. Att man dessutom 

medvetet säljer helt otestade droger 

till en missbrukande kundkrets, varav 

många är yngre personer, är så lågt och 

fegt att det antagligen skulle kräva en 

Recension om hur ”forskningsmöss” reagerar på 

en nyinköpt drog. 

På hemsidan Asklepios säljs ännu ej narkotikaklassade 

droger som kemikalier för forskningsändamål. 

hel forskningsinstitution av moralfilosofer 

för att ens beskriva det hela på 

någon slags skala av mänskligt förfall. 

Men är det hela olagligt? Med tanke 

på verksamhetens inverkan på samhället 

beslöt vi oss för att kontrollera om 

så var fallet genom att systematiskt gå 

igenom ett antal tänkbara områden där 

erfarenheten säger oss att brott skulle 

kunna begås i en sådan här verksamhet. 

Vår narkotikalagstiftning ger oss 

inga verktyg i detta fall, av uppenbara 

och redan diskuterade skäl, och det gör 

inte heller lagen om hälsofarliga varor 

då produkterna inte klassats ännu. 

Asklepios ligger på rätt sida om lagen 

här och detta är ingen framkomlig väg. 

Snabbväxande bolag med hög omsättning 

Asklepios bedriver sin verksamhet i 

bolagsform och utifrån erfarenheterna 

av liknande verksamhet väcktes tanken 

att brott i form av bokförings- och 

30 


NÄTDROGSAKTÖR PÅ RÄTT SIDA OM LAGEN 

Asklepios är läkekonstens gud enligt den grekiska mytologin. 

skattebrott kanske begicks i det aktuella 

bolaget. De kontroller som kunnat 

göras av bolaget visar dock inte på 

några konstigheter alls och min tolkning 

är att de återigen försöker hålla 

en låg profil gentemot myndigheterna. 

Asklepios ligger alltså även här på rätt 

sida om lagen. 

Bolaget går dock mycket bra och 

omsatte enligt egen årsredovisning 8,3 

miljoner kronor 2015 och gjorde ett 

resultat på 1,95 miljoner. Detta trots att 

bolaget betalat ut löner på 1,75 miljoner 

år 2015 till de tre huvudmännen. En 

summa som medför rätt fina månadslöner 

för de tre huvudägarna (födda 

1987 respektive 1989). Omsättningen 

fördubblades 2015 jämfört med 2014 

då den var 4,15 miljoner (dock inte på 

ett helt räkenskapsår) I bolaget fanns 

det vid bokslutet 2015 tillgångar på 3,3 

miljoner kronor varav 2,8 miljoner i 

kontanter. Bolaget går så bra att man 

tvingats ändra bolagsordningen till 

att även innefatta kapitalförvaltning 

mot att tidigare enbart ha inriktningen 

E-handel. 

Bolaget är alltså på god väg att klassificera 

sig som en av Kronobergs kandidater 

till den kända affärstidningen 

Dagens Industris ”Gaselltävling” där 

snabbväxande nystartade bolag premieras. 

Kravet för att få delta i tävlingen 

är en omsättning på minst 10 

miljoner och att omsättningen ska ha 

fördubblats under föregående treårsperiod. 

Kanske blir 2016 Asklepios 

år? Vi får se när nästa årsredovisning 

kommer. 

Oåtkomlig och cynisk affärsidé 

Men hur ser det ut med varorna? De 

måste ju komma någonstans ifrån 

och de tillverkas ju inte i Sverige. Kan 

smugglingsbrott och/eller undanhållande 

av tullavgifter vara brott som 

begås inom verksamheten? Den kontakt 

som togs med kollegorna på Tullverket 

gav tyvärr negativt resultat. 

Huvudmännen bakom Asklepios hade 

nästan samtliga någon gång fastnat 

med försändelser från utlandet av diverse 

oklassade tabletter och pulver. 

Tyvärr låg dessa tillfällen flera år bakåt 

i tiden och de utredningar som gjorts 

var kortfattade och hade inte lett till 

några domar. Produkterna hade förstörts 

och ärendena lagts ner. I nutid 

fanns det dock inga beslag och lite efterforskningar 

gav att vi har att göra 

med en lärande organisation. Inköpen 

görs idag sannolikt i huvudsak inifrån 

EU och från de stora grossister som 

finns i Storbritannien och andra länder 

med ännu sämre kontroll och lagstiftning 

än vad vi har. Inköpspriserna blir 

säkert lite högre på detta sätt men resultatet 

blir en helt lagligt anförskaffad 

produkt för Asklepios, ingen moms och 

ingen tull inom EU. Även på detta område 

ligger Asklepios på rätt sida lagen. 

Här gällde det därför att tänka 

nytt och efter lite research väcktes 

tanken på tillsynsmyndigheten 

Kemikalieinspektionen. Asklepios 

hantering kan väl ändå inte vara förenlig 

med hur vi får hantera kemikalier 

och gifter i samhället och 

hur dessa får säljas till konsument? 

Kemikalieinspektionen informerades 

om vad vi observerat och inledde därefter 

ett tillsynsärende då man ansåg 

att så kunde vara fallet. 

Kemikalieinspektionen är inte en 

brottsbekämpande myndighet utan har 

som uppgift att hantera reglerna för 

kemikaliehantering, import av kemikalier 

och tillsyn på området. Uppdraget 

och därmed ”verktygslådan” är således 

som hos en vanlig förvaltningsmyndighet. 

Kemikalieinspektionen kom initialt 

fram till att Asklepios saknade rätt tillstånd 

för hanteringen, att köparna inte 

hade rätt behörighet att köpa denna 

typ av produkter och säkerhetsdatablad 

och produktmärkning var undermålig 

och utfärdade ett försäljningsförbud. 

Kemikalieinspektionen beslöt 

även att åtalsanmäla bolaget bakom 

Asklepios då man ansåg att de saknade 

rätt tillstånd. 

Detta var glädjande besked i kampen 

mot narkotikan och förhoppningar 

väcktes om en ny metod mot den 

öppna nätförsäljningen av dessa droger. 

Asklepios argumenterade dock 

emot tillsynsmyndigheten och lyckades 

genom att ändra vissa uppgifter 

som man tidigare lämnat till myndigheten 

komma under de nivåer som 

krävs för att det ska vara nödvändigt 

med tillstånd enligt kemikalielagstiftningen. 

Kemikalieinspektionen tvingades 

dra tillbaka sitt beslut om försäljningsförbud, 

åklagaren lade ner förundersökningen 

och ärendet var därmed 

åter på ruta ett. Även på detta område 

ligger Asklepios alltså på rätt sida av 

lagen idag. 

Slutsatsen blir således att aktörerna 

bakom Asklepios faktiskt inte begår 

det perfekta brottet, deras verksamhet 

är helt enkelt inte kriminaliserad, 

utan att de istället har hittat en i det 

närmaste perfekt affärsidé. Låt vara en 

cynisk, hänsynslös och rå affärsidé som 

bygger på att förse personer i missbruk 

med otestade narkotiska preparat men 

ändock, ur ett brutalt marknadsekonomiskt 

perspektiv, perfekt. Låt oss 

hoppas att det inte fortsätter vara så 

länge till. 

Max Hector 

Växjö 


32 



ÖVERFÖRSKRIVNING 

Knarkförskrivande läkare 

polisanmäld 

Expressen publicerade den 16 december 

2016 ett par artiklar om läkaren Khalid 

Hasouna, 46, som utreds av åklagare 

efter att ha utfärdat recept på enorma 

mängder narkotika, tillväxthormon och 

Botox, något som kostat landstinget i 

Stockholms län 11 miljoner kronor. 

Expressens reporter Anna Bäsén 

avslöjade att läkaren polisanmäldes 

i oktober 2016 av Stockholms 

läns landsting (SLL) sedan man 

vid en rutinkontroll av länets läkare 

under sommaren upptäckte detta extremfall. 

Den 46-årige stafettläkaren 

har även drivit en egen mottagning och 

där har han utfärdat de ifrågasatta recepten 

sedan januari 2015. 

Med hänvisning till SLL:s utredning 

och polisanmälan uppges läkaren ha 

skrivit ut över 30 000 dagsdoser tillväxthormon 

Genotropin som kostat 

skattebetalarna 5 miljoner kronor. 

Genotropin är ett eftertraktat preparat 

på den svarta marknaden bland 

kroppsbyggare. 

Anna Bäsén uppger vidare att Khalil 

Hasouna även skrivit ut antirynkmedlet 

Botox för närmare 1,3 miljoner 

kronor. Bland narkotikaklassade läkemedel 

nämns opiater som oxikodon, 

kodein och tramadol, 113 373 dagsdoser, 

och bensodiazepinerna alprazolam 

och diazepam, 209 533 dagsdoser. 

Allt befaras ha gått rakt ut i den illegala 

droghandeln. 

Gick inte att stoppa 

Landstinget har, enligt Expressen, försökt 

stoppa Khalid Hasounas förskrivning 

genom att spärra utskriftskoden 

som är kopplad till hans mottagning. 

Läkaren började då istället skriva ut 

pappersrecept till sina kunder. Han besökte 

apotek i Tensta och Åkersberga 

vid flera tillfällen under en sexdagarsperiod 

och med sig hade han patienters 

legitimationer och recept som han 

Genotropin är ett mycket dyrbart hormonpreparat 

som är eftertraktat på den svarta marknaden. 

själv utfärdat till dem. Hasouna kunde 

vid de besöken hämta ut 7392 narkotikaklassade 

tabletter och 100 sprutor 

Genotropin. 

Dessutom har läkaren, enligt utredningarna 

från SLL och Inspektionen för 

vård och omsorg (IVO) som Expressen 

tagit del av, en dag i somras promenerat 

in på ett apotek i Åkersberga med åtta 

så kallade patienter i släptåg. Samtliga 

hade fått recept utskrivna av Khalid 

Hasouna på exakt samma läkemedel, 

samma dosering och samma mängd. 

Tillsammans kunde de hämta ut nästan 

5000 narkotikaklassade tabletter, 

Stilnoct, Xanor och Oxykontin. På ett 

enda apoteksbesök. 

Stora systemfel bär skulden 

Anna Bäsén skriver i sina väl underbyggda 

artiklar att Khalid Hasouna sedan 

mars 2016 har anmälts till IVO vid 

minst 14 tillfällen för överförskrivning 

av narkotika och tillväxthormon m.m. 

Trots anmälningar till IVO och polisanmälan 

under hösten 2016 var han 

fortfarande verksam som hyrläkare i 

december 2016 med rätt att förskriva 

narkotika och andra åtråvärda preparat. 

Expressen har även varit i kontakt 

med Johan Wallér, som är VD för 

Sveriges Apoteksförening. Hans kommentar 

är man måste sätta stopp för 

det här och dra i nödbromsen och återkalla 

läkarens förskrivningsrätt medan 

man utreder. 

Sjukvårdsminister Gabriel Wikström 

menar också att förskrivningsrätt och 

legitimation kan dras in under utredningstiden 

och han känner inte till 

varför det inte skett i just det här fallet. 

Både Wallér och Wikström vill också 

ha bort pappersrecepten som underlättar 

förfalskningar och andra oegentligheter. 

Regeringen arbetar just nu 

med den frågan. 

Heléne Dahl Fransson på IVO uppger 

för Expressen att IVO inte begärt 

beslut av Hälso- och sjukvårdens 

ansvarsnämnd (HSAN) om tillfälligt 

återtagande av läkarens förskrivningsrätt, 

eftersom det är en utdragen 

byråkratisk process hos HSAN. Till 

saken hör också att man på HSAN varit 

upptagna med en flytt under hösten 

2016 och därför kommit efter med 

handläggning av ärenden. Trögheten 

är skrämmande och föråldrad administration 

ger ohederliga läkare kryphål, 

skriver Anna Bäsén. IVO och HSAN 

måste bli tuffare och snabbare. Läkare 

som är patientfaror eller kriminella 

måste kunna bli av med sin legitimation 

och/eller förskrivningsrätt genast. 

Två läkare tidigare dömda 

För fem år sedan utreddes och dömdes 

två läkare i Stockholm för grovt narkotikabrott. 

Det var två olika ärenden där 

läkarna i dömdes till 3 år och 8 månader 

respektive 4 års fängelse. Varken 

förr eller senare har en knarkläkare 

blivit dömd, men de finns och har alltid 

funnits. 46-åringen är inte ensam och 

han är nu, i mitten av januari 2017, fortfarande 

verksam med rätt att skriva ut 

narkotika. 


34 


KOMMENTAR TILL ÖVERFÖRSKRIVNING 

Varför förvånad? 

Ännu en överförskrivande läkare har 

”avslöjats” i media, och olika beslutsfattare 

är förvånade och upprörda. Ministern 

är klädsamt upprörd och åtgärder ska 

vidtas. Likt mjölk, som kokar upp, lägger 

sig dock det hela mycket snart igen. 

Allt blir vid det vanliga, till dess 

att mjölken om några månader 

kan koka över igen. Den brända 

lukten vädras snabbt ut, så att den 

byråkratiska flegman inte behöver ändras. 

Den aktuelle läkaren har förskrivit 

narkotikaklassade och beroendeframkallande 

läkemedel samt tillväxthormon 

för runt 11 miljoner kronor. 

1991 sjösattes Socialstyrelsens regionala 

tillsynsorganisation för att tillsynen 

skulle bli mera effektiv och komma 

närmare såväl de olika verksamheterna 

och personalen inom hälso- och 

sjukvården som patienterna. Regionala 

kontor upprättades. Flertalet anställda 

var legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. 

Genom många besök/inspektioner 

och samtal skulle man nå verksamheterna 

inom hälso- och sjukvården 

och bedriva förebyggande tillsyn 

på det lokala planet. Tillsynen kunde 

nu på ett tidigt stadium spåra och 

rätta till felaktigheter, även överförskrivande 

läkare och tandläkare. Med 

åren har centralstyrningen dock blivit 

allt större. Den nuvarande tillsynsmyndigheten, 

inspektionen för vård 

och omsorg (IVO), ägnar mer och mer 

av sin kraft till att byråkratisera och 

framställa alltfler internrutiner, vilka 

sedan fortlöpande revideras. Detta blir 

förödande för den operativa förmågan. 

Juristernas inflytande har växt till att 

nu vara helt dominerande, vilket leder 

till hämning av tillsynsarbetet och att 

bara formellt anmälda ärenden utreds. 

Någon systematisk ”spaning” sker inte, 

fastän en sådan är en absolut förutsättning 

för att hitta de grava fallen, som 

ju sällan anmäls. De ärendeansvariga 

juristerna är inte medicinskt utbildade 

och vet därmed inte vad de ska leta 

efter. Inte heller kan de föra de avslöjande 

samtal som de hälso- och sjukvårdsutbildade 

tjänstemännen kunde 

genomföra. Dessa tjänstemän finns 

visserligen till viss del kvar, men för en 

undanskymd tillvaro som ”konsulter”. 

Några nätverk med andra myndigheter 

finns inte i någon egentlig mening. 

Under mina drygt två decennier 

inom tillsynen byggde jag upp nätverk 

för samarbete i ärenden, som gällde 

missbruk och narkotikalangning på 

recept. I arbetet möttes jag av stor 

förståelse, hjälpsamhet och uppmuntran 

från olika poliser. Jag lärde mig 

som medlem i SNPF mycket om utredningsmetodik 

och myndighetssamarbete 

och utvecklade även samarbete 

med apoteken och systermyndigheterna 

i Norden. Tillsammans uträttade vi 

mycket, både synligt och i det tysta. 

Som exempel kan nämnas hur ett tips 

från ett apotek angående några norska 

”patienter”, som hämtade ut tillväxthormon 

i Sverige på recept utskrivna 

av en läkare utanför Köpenhamn, 

ledde till snabba och effektiva åtgärder 

från olika myndigheters sida. Samtliga 

kroppsbyggare greps vid norska gränsen 

och åtalades. Den danska läkaren 

miste sin legitimation. Jag vill hävda, 

att den nu aktuelle läkaren hade kunnat 

spåras upp och hans verksamhet 

stängas mycket tidigare, om IVO idag 

haft tillgång till de nätverk och den 

kompetens som tidigare fanns i Malmö 

och Stockholm. Detta förutsatt, att inte 

polisens tidigare lokala narkotikagrupper 

slagits sönder. 

Jag gjorde för många år sedan en 

granskning av genomförda tillsynsärenden 

gällande förskrivning av narkotikaklassade 

och beroendeframkallande 

läkemedel. I analysen fastslogs, 

att de stora överförskrivarna inte var 

så väldigt många, och att det låg inom 

tillsynsmyndighetens uppdrag och 

förmåga att ingripa mot dessa, som 

förutom förorsakande av patientskador 

och befrämjande av kriminalitet 

även förorsakade samhället läkemedelskostnader 

för hundratals miljoner 

kronor. Att resolut granska och 

få stopp på de verkligt stora överförskrivarna 

skulle även få effekt på 

dem, som överförskrev mera blygsamt, 

även om de senare var fler. Av rädsla 

för vad utredningsrapporten skulle 

kunna ge för reaktioner, låg dåvarande 

tillsynschefen på den i åtta månader, 

innan den fick publiceras. Han uttalade 

dessutom, att han inte tyckte att 

tillsynen skulle syssla med det, som 

var ”polisiärt”, t.ex. överförskrivning 

av narkotika. En ny utredning några 

år senare, visade på samma förhållanden 

som tidigare. Klädsam upprördhet 

över den receptbelagda narkotikalangningens 

fortsatta existens uppvisades, 

men i grunden skedde inte mycket i 

den loja attityden mot fenomenet som 

sådant. Vissa praktikaliteter infördes 

dock, t.ex. att tillsynen fick viss tillgång 

till det centrala, datoriserade registret 

över expedierade läkemedel. Det finns 

hos tillsynens jurister en rad myter om 

vad som lönar sig eller kan göras. Att se 

regelverket som en naturlagsreglerad 

hämsko är, enligt min mening, direkt 

felaktigt och kontraproduktivt. Se 

istället lagstiftningen som ett instrument 

och en möjlighet att förverkliga 

de mål som satts upp för tillsynen. 

Mot bakgrund av ovanstående är jag 

inte alls förvånad över att en läkare 

kan överförskriva läkemedel för enorma 

belopp, inte heller över att denne 

kan fortsätta, även efter upptäckten. 

Alltjämt härskar en attityd, som präglas 

av ängslan, uppgivenhet, okunskap 

gällande polisiär utredningsmetodik, 

hämmande myter och byråkrati samt 

avsaknad av frejdigt myndighetssamarbete. 

Det är förvånande och upprörande 

att den lama tillsynen får fortsätta 

sin dvala. 

Nils René 

1991-2014 avd.dir. 

Socialstyrelsen/inspektör i IVO 


36 



CANNABISSMUGGLING 

Weekend med förhinder 

Det började med stöld av ett par gram 

cannabis från en bekant, narkotikaskulder 

till samme man och slutade med 

grov narkotikasmuggling och ett flerårigt 

fängelsestraff. 

Inget av detta kände naturligtvis 

den tulltjänsteman till som stoppade 

en danskregistrerad bil med 

ett ungt par på Öresundsbron en vårkväll 

för ett par år sedan. Kanske var 

det intuition och i så fall besannades 

farhågorna. Föraren John, en holländare, 

sa med en gång att han var cannabisbrukare 

och hade rökt ett par dagar 

tidigare. Detta förklarade inte cannabisdoften 

i bilen, som tillika var en hyrbil, 

så fordonet visades in i garaget för 

en grundlig kontroll. 

Barnvagn och cannabis 

Man behövde inte leta länge, för så 

gott som direkt hade man tre papplådor 

innehållande 57 kg cannabisharts 

i beslag. John och hans unga flickvän 

Isabelle förnekade all kännedom om 

narkotikan. Två av lådorna var placerade 

i bilens bagageutrymme och en låda 

fanns i baksätet, gömd under ett barntäcke. 

Anmärkningsvärt var att i fordonet 

fanns även en barnvagn, blöjor och 

barnmat men inget barn. 

En givmild vän 

I de första förhör som hölls med John 

sa han att de var på väg till Göteborg 

för att hälsa på en holländsk kompis, 

Carl, som var en generös kille och skulle 

stå för alla kostnader. Samma Carl 

skulle även ha arrangerat hyran av två 

bilar. Det framkom nämligen att paret 

färdats i en holländskregistrerad hyrbil 

till Odense, där man skiftade bil. 

John sa att i den holländska hyrbilen 

låg en telefon som han skulle 

använda under resan för att kunna 

komma i kontakt med Carl. Någon 

ytterligare information kring Carl, mer 

än att han förutom givmildhet även var 

Ajaxsupporter, fanns inte. 

Isabelle visste bara att hennes nye 

pojkvän John bjudit med henne på en 

resa till Sverige över helgen. Hon hade 

ingen som helst kännedom om vare sig 

narkotikan eller Carl. 

Två hyrbilar 

Det finns utredningar som är oerhört 

knepiga från början men här var mycket 

serverat. Bilen var hyrd i Odense och 

det dröjde inte länge förrän utredarna 

hade information om att den var hyrd 

av en tredje person. Övervakningsbilderna 

från firman blev mycket användbara 

för fortsättningen. 

Varför man reste i en hyrbil från 

Holland och sen skulle skifta i Danmark, 

var det ingen som kunde svara 

på. John skyllde på Carl som arrangerat 

det hela. Bilen i Holland fick han 

hämta i en stad 20 mil från där han 

bodde, men hade inte ifrågasatt detta 

heller. Någon adress till Carl kände 

han inte till. På fråga varför det fanns 

barnartiklar i bilen, sa John att Carl 

bett honom ta dem med till Sverige. 

En jacka 

I danska Odense hade man på Carls 

inrådan, tagit in på hotell för att där 

invänta besked om när den danska hyrbilen 

var klar. Isabelle hade sparat hotellnotan. 

Bland övriga beslag påträffades en 

jacka i den danska bilen. I den fanns en 

plånbok innehållande en id-handling 

på ytterligare en person. Ingen kunde 

svara på vem jackan tillhörde, eftersom 

den hade enligt Carl legat i bilen 

från början. 

Det stod tämligen klart att ytterligare 

personer var inblandade i smugglingen 

men paret fortsatte neka. John 

sa visserligen ”det är inte mina grejor” 

men ville inte utveckla detta närmre. 

Förlösande SMS 

I telefonundersökningen fanns mycket 

intressant information. SMS-trafiken 

gav utredarna svart på vitt att en följebil 

funnits med på parets resa. Konversationen 

handlade uteslutande om 

direktiv och vägbeskrivningar. Isabelle 

berättade att John skickade och tog 

emot SMS på resan. Hon uppfattade 

också att John väntade på klartecken, 

innan de kunde köra över Öresundsbron. 

John hann få iväg ett sista SMS 

när bilen stoppats av tullen. Det löd 

kort och gott ”Gripen”. 

John hördes först om vad som framkommit 

i telefonundersökningen. Han 

sa direkt ”eftersom ni redan vet allt 

kan jag berätta om detta” och det var 

precis vad han gjorde. 

”Ta med en flicka” 

John hade länge kämpat med ett narkotikamissbruk 

utan att lyckas bli ren. 

Han hade ett barn från en tidigare relation 

och arbetade ibland som lastbilschaufför. 

Den man som försåg honom 

med främst kokain var Vincent. John 

var skyldig honom pengar och hade 

stulit lite cannabis från hans lägenhet. 

Vincent var en ”farlig person” som man 

inte ville bli ovän med. Som straff för 

38 


CANNABISSMUGGLING 

Två av kartongerna med hasch stod öppet i bilens 

bagageutrymme. 

stölden samt det faktum att han inte 

kunde betala sin knarkskuld, fick John 

uppdraget som kurir. Efter detta skulle 

skulden bli avskriven. John såg bara 

en utväg, att göra det han blivit tillsagd. 

Vincent sa till John att ”ta med en 

flicka” på resan. Lotten föll på Isabelle 

som han för övrigt fått kontakt med 

via Facebook och bestämt träff med. 

Kvällen innan avresan frågade Carl om 

hon ville följa med på en minisemester. 

Isabelle tyckte det verkade roligt och 

tackade ja. 

Samvetskval 

I förhör fritog John Isabelle från all 

delaktighet i smugglingen. Han sa sig 

må dåligt över att hon satt häktad. 

Kärlek handlade det troligtvis inte om, 

utan snarare att ett ungt par i en danskregistrerad 

bil inte skulle väcka någon 

uppmärksamhet i tullen. 

Precis som utredarna önskade, namngav 

John även de andra två som var 

med i Vincents bil. En av dem, Hamid, 

var den som hyrt bilen i Odense och 

detta kunde lätt konstateras på övervakningsfilmerna. 

Den tredje personen, 

Max, vars id-kort påträffats i 

bilen, namngavs också. 

Domen 

Samtliga tre från följebilen kunde pekas 

ut från foton och även Isabelle, som 

till en början var motsträvig på grund 

av rädsla, sa att man träffat dessa personer 

och kunde delvis namnge dem. 

Av olika skäl valde åklagaren att först 

väcka åtal mot John och Isabelle, för 

att sedan ta tag i övriga tre. 

Rättegången hölls i oktober 2015 i 

Malmö tingsrätt. John dömdes för grov 

narkotikasmuggling till fyra år och sex 

månader medan Isabelle dömdes till 

ett år och sex månader för medhjälp 

till grov narkotikasmuggling. John fick 

kvarstanna i häktet medan Isabelle 

släpptes och återvände till Holland. 

John överflyttades till holländskt fängelse 

och Isabelle ska även hon avtjäna 

straffet i Holland. 

Tre holländare 

Därefter startade arbetet med att få 

hit de övriga misstänkta från Holland. 

Det var inte helt problemfritt då Vincent 

satt i holländskt fängelse för flera 

andra brott. Så småningom var alla juridiska 

knutar lösta och på sommaren 

2016 kom de tre till Sverige. 

Det hade också påträffats fingeravtryck 

från alla tre på påsar och läskburkar 

i den danska hyrbilen. Dock hittade 

man inga fingeravtryck på narkotikan. 

Tystnad och dåligt minne 

Trots alla bevis valde Hamid att tiga sig 

igenom hela utredningen. Han stående 

svar på allt var ”ingen kommentar”. 

Trots bilderna från hyrbilsfirman fortsatte 

han envist att vara tyst. 

Max visste inte var han befunnit 

sig i april 2015 och på det hela taget 

hade han svårt att komma ihåg någonting. 

Hur hans jacka hamnat i hyrbilen, 

hade han ingen aning om. Kanske hade 

John stulit den när han var hemma hos 

Max. Eftersom han sa sig vara ägare till 

flera jackor, hade han inte saknat den. 

Skylla på annan 

Vincent däremot insåg snabbt att bevisen 

var svåra att komma undan. Han 

medgav att de följt med John och hans 

flickvän på resan men åkt i egen bil. 

John skulle betala för allt och det handlade 

bara om att festa och ha kul. Varför 

det inte blev någon fest, kunde ingen 

svara på. Vincent förnekade att John 

var skyldig honom pengar. Han sa, att 

han varit tveksam till resan då han inte 

litade på John som var knarkare. 

När Max fick veta vad Vincent sagt, 

kunde han också medge vissa saker. 

Han mindes nu att han åkt till Danmark 

med Hamid och Vincent, men kunde 

inte ge några detaljer eftersom han 

varit full hela tiden. 

Vincent förnekade all kännedom 

om narkotikan och skyllde på John. 

Hamid, som inte sagt någonting under 

hela utredningen, sa dock i tingsrätten 

att han hyrt bilen åt John eftersom 

denne saknade körkort. Det stämde 

inte. När John greps identifierades han 

med ett giltigt körkort. 

Alla dömda 

Malmö tingsrätt dömde samtliga till 

fängelse för grov narkotikasmuggling. 

Hamid och Max dömdes till fyra år och 

sex månader, medan Vincent ansågs ha 

spelat en större roll och dömdes därför 

till fem år och sex månader. Domen är 

överklagad. 

Bilden visar en del av haschbeslaget i form av tejpade bollar. 

Ulla-Stina Nilsson 


40 



"PLATTAN"-EXPERIMENTET 

Arbetsmetodexperiment ”Plattan” 

Vill man uttrycka sig snällt kan man säga 

att Polismyndigheten har en spännande 

framtid att gå till mötes när det gäller att 

utveckla evidensbaserat polisarbete. I 

synnerhet när det gäller området narkotikabekämpning. 

Vill man tala klartext så 

kan man säga att svensk polis har legat 

på latsidan och i allt för hög utsträckning 

förlitat sig på väl beprövad erfarenhet/ 

best practice. 

Det är naturligtvis inget fel på 

erfarenhet. Om erfarenheten 

inte värderas, eller går förlorad, 

riskerar arbetet att tvingas in i ett 

evigt uppfinna-hjulet-tillstånd. Vissa 

delar i polisarbete är dessutom sannolikt 

så mångfacetterat och sublimt att 

det aldrig kommer att kunna evidenssäkras. 

Men erfarenhetsbaserat arbete 

har även sina begränsningar. Risken är 

uppenbar att arbetet kan leda fram till 

stagnation, onödigt konservativt synsätt 

och i värsta fall bakåtsträvande. ”Vi 

gör som vi alltid har gjort. Slut på diskussionen.” 

Risken med denna typ av synsätt är 

att vi fastnar i metoder som inte leder 

vårt arbete framåt. Att vi missar våra 

egna uppenbara tillkortakommanden. 

Genusperspektivet i narkotikabekämpningen 

är en sådan intressant fråga. 

Vi vet exempelvis genom ungdomars 

drogvaneundersökningar att förhållandet 

flickor och pojkar som faktiskt 

brukar narkotika inte på långa vägar 

jämlikt motsvaras av polisens ingripande- 

och rapporteringsfrekvens. 

”Killarna åker dit och tjejerna klarar 

sig”. Men vad innebär ”klarar sig” i det 

här sammanhanget? Ja kanske att de 

unga kvinnorna inte får samma möjlighet 

till stöd och hjälp som männen. Att 

de riskerar att gå längre och djupare in 

i ett missbruk innan de upptäcks. 

Experimentet genomfördes på den öppna drogmarknaden Sergels Torg även kallad ”Plattan”. 

Tidiga polisinsatser räddar 

Ett annat stort dilemma är att polisens 

roll, i synnerhet när det kommer till 

narkotikabekämpning, riskerar att förminskas. 

Den tiden är förbi när polisers 

uppgifter togs för sanna bara på grund 

av den omständighet att det var poliser 

som uttalade dem. Nu är det mer regel 

än undantag att polisens påståenden 

följs upp med frågan ”och hur kan ni 

bevisa det? Var finns forskningen?” 

Ett bra exempel på detta är den 

senaste tidens politiska vindar där 

flera röster, även om de fortfarande 

är i minoritet, börjar ifrågasätta konsumtionsförbudet 

gällande narkotika. 

Här används argument som ”vi ska inte 

använda polisens resurser att straffa 

missbrukare.” eller ”polisens ingripande 

mot ungdomar som använder 

narkotika stigmatiserar och gör dem 

till kriminella vilket förvärrar deras 

situation”. 

Men är det som dessa röster påstår 

verkligen sant? 

Alla poliser som jobbar med ungdomar 

och narkotika kan vittna om att 

det faktiskt i väldigt många fall är så 

att en tidig intervention leder fram till 

att ungdomars narkotikaanvändande 

upphör. Och därmed har en individs 

framtid sannolikt räddats. Både på ett 

personligt och samhällsekonomiskt 

plan. De allra flesta narkotikapoliser, 

som har jobbat några år, känner tunga 

missbrukare som kommer tillbaka och 

är helt eller delvis fria från narkotikan. 

Och som inte sällan tackar poliserna 

för att det var deras envishet som räddade 

livet på dem. 

Men var finns bevisen? Hur mycket 

pengar och lidande sparas genom 

polisen och tullens arbete? Gör våra 

ansträngningar någon skillnad? Vi vet 

att resultaten finns. Men hur får vi 

effekterna dokumenterade på ett trovärdigt 

och vetenskapligt säkerställt 

sätt? Svaret är enligt mitt förmenande 

ganska enkelt. Genom att i större 

utsträckning släppa in forskningen i 

polis- och narkotikaarbetet. 

Går det att göra experiment med metoder 

i narkotikapolisarbete? 

Mia-Maria Magnusson har ett förflutet 

som narkotikapolis på ”Plattan- 

42 



Enkel visualiseringsskiss i planeringsstadiet. 

Under experimentet togs bland annat heroin i 

beslag. 

gruppen” och Citypolisens spaningsrotel 

i Stockholm. 2015 påbörjade hon en 

kurs i kriminologi, polisvetenskap och 

brottsprevention vid Malmö högskola, 

vilket senare kom att utmynna i en 

doktorandtjänst. Idag arbetar Mia-Maria 

på regionkansliet i Stockholm i en 

av grupperna för verksamhetsstyrning 

och analys. En del av kursen bestod av 

att göra en studie. Undertecknad fick 

möjligheten att vara med och forma ett 

experiment och kunde genom den resurs 

jag förfogade över säkra det operativa 

genomförandet. 

Experimentet, som fokuserade på 

arbetsmetod, kom att genomföras på 

lokalpolisområde Norrmalm i Stockholm 

City. Det gick under arbetsnamnet 

”arbetsmetodexperiment Plattan” 

med underrubriken ”låt gå eller jobba 

på”. Experimentets övergripande 

fokus var att undersöka huruvida polisers 

olika typer av förhållningssätt mot 

individer, i samband med avrapportering 

av narkotikabrott, kunde leda till 

påverkan i återfallsfrekvens i narkotikabrottbrott. 

Grovt förenklat; spelar 

det någon som helst roll om polisen 

gör det där lilla extra i samband med 

ingripandet? 

Då experimentet inte involverade 

vårdinstanser eller missbrukarnas 

egna uppfattningar pga. tidsbrist och 

begränsningar i storlek på materialet, 

kunde inte experimentet svara på frågor 

utöver polisens beteende kopplat 

till de misstänktas återfall i narkotikabrott. 

Experimentets huvudfokus kom 

även att ett bli ett antal frågeställningar 

rörande implementering. Kan man 

genomföra ett arbetsmetodexperiment 

och styra operativa resurser i narkotikabekämpning 

utifrån en ”forskningsambition”? 

Hur hanterar man randomisering 

i praktiken? Hur samlar 

man information? Hur motiverade är 

poliserna att delta? 

Utmaningar att övervinna 

Att genomföra experimentverksamhet 

i polisarbete, mitt under brinnande 

omorganisation med poliser som redan 

känner sig överbelastade av osäkerhet, 

var den största farhågan. En farhåga 

som ganska snabbt visade sig komma 

på skam. Ett kan säkert sägas: Poliser 

är, särskilt de unga, extremt nyfikna 

och beredvilliga att prova nya metoder. 

Detta konstaterande blev således en av 

de viktigaste erfarenheterna med hela 

experimentet. Om poliser får jobba i 

kontinuitet med en tydlig styrning så 

är de beredda att dedikerat bidra till 

att finna nya arbetsmetoder. Det finns 

ett grundengagemang hos poliser som 

sannolikt är svåröverträffat hos andra 

yrkesgrupper. Återigen en gott argument 

för att forskning i högre utsträckning 

skulle kunna implementeras på 

praktiskt polisarbete och leda till framgång. 

En av de största utmaningarna med 

att bedriva forskning på ”praktisk 

polisarbete” är att polisens arbetsuppgifter 

till nästan uteslutande del är 

styrda av lagar och regler. Utrymmet 

för vad som kan göras, och därmed styras 

och varieras, är begränsat eftersom 

de flesta arbetsuppgifter är förenade 

med ett ”måste göra”. 

Det aktuella experimentet tog sin 

utgångspunkt i att försöka jämföra 

möjlig påverkan i narkotikamisstänktas 

återfallsfrekvens, beroende på 

ingripande polisers val att ”lägga på 

lite extra krut” i samband med avrapporteringen. 

I det här fallet genom att 

använda den i sammanhanget mycket 

vida definitionen motiverande samtal. 

I klartext: Ingripande polis skulle 

beroende på utfallet av en randomisering 

försöka prata med missbrukare 

och förmå dem att söka vård. Biträda 

med transport till vårdinrättning om så 

var önskvärt. Biträda med att etablera 

en vårdkontakt osv. 

Men för att kunna göra detta var det 

först tvunget att benas ut vad som är 

möjligheter och vad som är skyldigheter. 

De uppgifter som tillhör polisens 

tydliga kärnuppdrag, att förebygga, 

ingripa mot, rapportera och utreda 

brott, var relativt enkla att förhålla sig 

till. Rättegångsbalkens och förundersökningens 

regler är tydliga. Antingen 

finns det häktningsskäl eller inte. Här 

kunde man alltså direkt selektera vilka 

individer som man efter avslutade förhör 

kunde ”jobba vidare med”. 

Men även andra skyldigheter kan 

vara svårmanövrerade. 

Den i många delar ”bortglömda” 

LVM (Lagen om vård av missbrukare) 

är en sådan skyldighet. Att arbeta på en 

öppen narkotikamarknad innebär att 

man som polis möter många individer 

som definitivt träffar kriterierna för 

LVM. Trots att polisen har en skyldighet 

att rapportera individer som träffar 

kriterierna sker detta inte tillräckligt 

ofta. Det beror sannolikt på att det 

är frågan om en bedömning som kan 

vara svår att göra om man inte har 

tillräckliga kunskaper. Det beror också 

sannolikt på otillräcklig återkoppling 

på de anmälningar som polisen upprättar. 

Inte sällan ”omvandlas” polisernas 

LVM-bedömning till någon form av 

frivillig vårdåtgärd i ett senare skede. 

Här ställer också sekretessregler vissa 


44 




hinder i vägen för att sociala myndigheter 

ska kunna ge effektiv återkoppling. 

Under experimentet bedömdes 

dock vikten av att göra korrekta LVMbedömningar 

som särskilt viktiga. Att 

”släppa iväg någon” eller att ”jobba 

med frivillighet” på en individ som 

träffar kriterierna för LVM, skulle inte 

ha varit varken juridiskt eller etiskt 

försvarbart. En kortare repetitionsutbildning 

genomfördes med de deltagande 

poliserna. En del av utbildningen 

innehöll bland annat resonemang 

om kriterier och bedömningsgrunder. 

En effekt av detta blev att betydligt fler 

anmälningar avseende LVM genomfördes 

under experimentperioden. 

En annan möjlighet som undersöktes 

var möjligheten att jobba med 

bestämmelsen i polislagens 13:e paragraf. 

Utgångspunkten i detta var den 

bedömda risken för fortsatt brottslighet. 

Även här bedömdes svårigheterna 

med att använda randomisering som 

stora. Antingen finns det en konkret 

risk för brottsåterfall eller så finns det 

inte. Det förhindrade däremot inte att 

beslut om exempelvis avvisning noterades 

i särskild ordning och kunde 

läggas in som en bedömningsgrund för 

återfallsfrekvens. 

Dokumentation och uppföljning 

Att upprätta ett särskilt register för att 

systematisera uppgifter som kunde ligga 

till grund för uppföljning, enbart i 

forskningssyfte, bedömdes inte genomförbart. 

Hur skulle vi då säkra kunskap 

om vilka åtgärder som vidtagits? Detta 

skedde genom att ”standardisera” avrapporteringen 

så att alla anmälningar 

skrevs med rubriker utifrån en mall. På 

så sätt kunde man ganska snabbt, bara 

genom att läsa anmälan, avgöra om det 

var en anmälan upprättad inom ramen 

för arbetet med experimentet. Därefter 

kunde man genom information i anmälan 

skilja ärenden åt. Antingen var den 

misstänkte, beroende på randomisering, 

”fri efter förhör”. Eller så kunde 

man under rubriken ”övriga åtgärder” 

ta del av om de rapporterande poliserna 

hållit någon form av motiverande 

samtal, hjälpt någon med transport 

till vårdinrättning eller etablerande av 

vårdkontakt. Här fanns också information 

om huruvida LVM-anmälan upprättats 

eller någon avvisats, avlägsnats 

eller omhändertagits med stöd av PL § 

13. 

Utfall 

Under insatsens 8 veckor rapporterades 

totalt 245 personer för narkotikabrott 

varav 93 personer (37,9 procent) 

var under 30 år. 19 stycken var under 18 

år. 31 greps och 7 häktades, 262 narkotikabrott 

rapporterades varav 38 överlåtelser, 

193 innehav och 31 egna bruk. 

193 beslagstillfällen med primära 

beslag av 184 benzodiazepinbeslag, 

främst Ksalol (alprazolam) och Rivotril 

(klonazepam), 47 cannabisbeslag, 25 

opiatersättningsmedel (buprenorfin 

och metadon), 22 heroinbeslag och 14 

amfetaminbeslag. 

20 stycken anmälningar upprättades 

gällande LVM 6§ (varav 8 stycken 

skrivna utan misstanke om brott). 

13 stycken omhändertogs med stöd 

av LOB (som dessförinnan varit misstänkta 

för narkotikabrott). 

En intressant sidoinformation var att 

det vid 59 tillfällen var personer som 

hade legalförskriven narkotika som 

rapporterades. Antingen för handel 

med den legalförskrivna narkotikan 

eller som köpte illegal narkotika som 

förvarades tillsammans med legalförskrivna. 

Efter att ärenden exkluderats pga av 

ålder, geografi, avvikelser från normalfallet 

m.m. kom 65 ärenden in i experimentgrupp 

(”motiverande samtal”) 

och 66 i kontrollgrupp i studien. Av de 

65 individerna i experimentgruppen 

(”motiverande samtal”) resulterade 7 

fall i en frivillig transport till vårdinrättning 

och i 3 av dessa fall till en 

direkt vårdkontakt. 

Så återstår dock den mest spännande 

frågan. Kunde experimentet påvisa 

någon form av skillnad i återfallsfrekvens 

beroende på arbetssätt? Svaret på 

den frågan kanske kan komma i någon 

form då polisdoktorand Magnusson 

fortsätter att göra utvärderingar och 

forskning i materialet. Men den viktigaste 

frågan: Kan man genomföra ett 

arbetsmetodexperiment och styra operativa 

resurser i narkotikabekämpning 

utifrån en ”forskningsambition? Den 

frågan är besvarad med ett definitivt 

ja! 

Fler intressanta detaljer om metodexperimentet 

kan man som SNPFmedlem 

få vid Mia-Maria Magnussons 

föreläsning på årets utbildningskonferens 

i maj i Malmö. 

Lennart Karlsson 

46 


NYA NARKOTIKAGRUPPER 

Ljus i tunneln 

Vid det här laget är det allmänt känt att 

resultatet av den nya polisorganisationen 

lämnade mycket övrigt att önska vad 

gäller specialiserat polisarbete. Många 

av de specialistgrupper som fick stryka 

på foten bedrev narkotikabekämpning. 

Nu verkar dock den värsta förvirringen 

ha lagt sig. Sakta 

men säkert kan man se hur 

narkotikabekämpningen börjar ta fart, 

bland annat på olika lokalpolisområden 

runt om i landet. Fortfarande är resursläget 

en svår utmaning. Likaså de ökade 

svårigheterna, främst i storstadsregionerna, 

till följd av omfattande och 

återkommande våld mellan kriminella 

grupperingar. Kriminella grupperingar 

som paradoxalt nog inte sällan har just 

narkotikaförsäljning som en av sina 

huvudsakliga födkrokar. 

Narkotikagrupper återuppstår i Stockholm 

Utmaningen för polismyndigheten blir 

således att hitta tillbaka till ett läge där 

man kan ”kosta på sig” att bedriva kvalificerat 

brottsförebyggande arbete och 

jobba proaktivt samtidigt som man ska 

klara av att arbeta reaktivt med ingripandeverksamhet 

och utredningsverksamhet. 

I skrivande stund har dock flera 

lokalpolisområden, bland annat i region 

Stockholm, beslutat att sätta riktade 

brottsförebyggande grupper på fötterna. 

I lokalpolisområde Järva finns 

bland annat en narkotikagrupp. Likaså 

har Stockholm City med lokalpolisområdena 

Norr- och Södermalm startat 

grupper. Upplägg och storlek på grupper 

varierar något. 

Men det gemensamma är att samtliga 

lokalpolisområdens grupper har 

att ansvara för att bekämpa narkotika. 

Anledningen är att narkotikaproblemet 

har lyfts fram som en prioritering 

i de lokala lägesbilderna. Där har bland 

annat medborgarundersökningar gett 

svar på vad som senare ska mynna ut 

i medborgarlöften och aktivitetsplanering 

kopplad till dessa. Exempelvis har 

nästan alla stadsdelar på lokalpolisområde 

Norrmalm lyft fram en önskan 

att polisen ska prioritera arbete runt 

ungdomar och narkotika. 

Insatser mot narkotika i Kristianstad 

I Kristianstad har man uppmärksammat 

ett ökande problem med ungdomar 

som använder sig av narkotika. 

Det är för enkelt att köpa olika typer av 

olagliga preparat ute på gatan. Därför 

ger polisen nu löften om insatser som 

gör att drogerna ska minska i staden. 

Tillsammans med kommunen ska 

polisen genomföra tio riktade insatser 

mot ungdomars bruk av narkotika 

under 2017. Fokus kommer att vara 

ungdomarna och ledet som förser ungdomarna 

med narkotika. 

– Både vår personal och medborgarna 

har tagit upp frågan om narkotika 

utifrån vad de sett och upplevt 

i Kristianstad. Vi kommer att vara 

ute i olika miljöer med syftet att ta 

bort narkotika från ungdomarna. Vi 

gör polisiära instanser på brukarnivå 

och agerar konkret mot de ungdomar 

som använder sig av narkotika, säger 

Anders Olofsson, lokalpolisområdeschef 

till Kristianstadsbladet. 

LK och GH 

Medborgarlöfte 

Medborgarlöften innebär, enligt Sveriges kommuner 

och landsting (SKL), att när kommun 

och polis har fått en bra lägesbild av vilka problem 

som finns i kommunen är det dags att bestämma 

vilka man vill samverka kring att lösa, 

varför problemen uppkommit och vad man kan 

göra åt dem. Det mynnar ut i aktiviteter eller 

åtgärder. Ett medborgarlöfte är ett arbete eller 

åtgärd som kommunen och/eller polisen åtar sig 

att göra och som ska kommuniceras med medborgarna. 


48 



RÄTTSRUTAN 

Funderingar runt gräns- 

dragningsfrågor vid dopningsbrott 

Ett åtal väckt vid Uppsala tingsrätt som 

överklagades till Svea hovrätt och därefter 

till Högsta domstolen avsåg hantering 

av 190 000 enheter anabola steroider 

och andra dopningsmedel. I november 

kom avgörandet från Högsta domstolen. 

Men innan jag återvänder till 

Högsta domstolens avgörande, 

en liten tillbakablick på 

dopningsbrott och synsätt på mängder. 

Lag (1991:1969) om förbud mot vissa 

dopningsmedel trädde i kraft 1 juli 

1992. Ett grovt brott infördes 1 april 

1999. Från Högsta domstolen finns 

avgörande från 1995 där dopningsbrott 

bedömts som artbrott och att fängelse 

normalt skall följa på gärning som 

syftar till spridning av mer betydande 

kvantiteter. 

Efter 1995 har praxis avseende dopningsbrott 

utvecklats i underrätterna. 

Mängden bestäms med beaktande av 

koncentrationen av verksam substans i 

dopningspreparatet och omräknas till 

enheter om 5 mg verksam substans. 

Den totala mängden enheter blir sedan 

utgångspunkt och riktmärke för brottets 

gradindelning och straffvärde. 

Gränsen mellan normalbrott och 

grovt brott har i praxis utgångsmässigt 

ansetts gå vid 50 000 enheter (det 

grova brottet har 6 månaders fängelse 

som minimum i straffskalan) och 100 

000 enheter har med utgångspunkt 

enbart i mängd ett straffvärde om 1 års 

fängelse. Detta i vart fall gällande fram 

till 2011 då synsättet på straffvärde och 

påföljdsval vid narkotikabrott började 

förändras. 

I och med förändrat synsätt på narkotikabrotten 

har i några avgöranden 

i tingsrätt och hovrätt även förändring 

i synsätt i fråga om dopningsmedel 

skett. Uttryck för att gränsen för grovt 

dopningsbrott borde höjas och ligga på 

100 000 enheter finns i några avgöranden 

och det återfinns även i något fall 

resonemang om att det skulle krävas 

hantering av 250 000 enheter för att 

motivera ett straffvärde om 1 år. 

Åter till Högsta domstolens avgörande 

i november 2016. Har utgångspunkt 

och riktmärken ändrats? 

Målet avsåg 190 000 enheter. 

Enhetsberäkningen hade i ärendet 

utgått från de uppgifter som fanns 

angivna på förpackning till respektive 

preparat varför tingsrätten gjorde 

ett s.k. säkerhetsavdrag på 30 procent. 

Preparaten var inte analyserade 

utifrån vilken styrka preparatet faktisk 

hade och då det kan råda diskrepans 

mellan faktisk styrka och på 

förpackning angiven styrka tillämpas 

ett säkerhetsavdrag. Bedömningen vid 

tingsrätten grundade sig därför på att 

133 000 enheter hanterats. Tingsrätten 

bedömde mängden vara sådan att 

brottet skulle bedömas som grovt och 

påföljden bestämdes till 10 månaders 

fängelse. Svea hovrätt fastställde tingsrättens 

dom och anmärkte att det inte 

fanns ”tillräckliga skäl att - utan något 

klargörande avgörande från Högsta 

domstolen - frångå gällande syn på 

sambandet mellan antal dopningsenheter 

och straffvärde….” 

I Högsta domstolens dom anges att 

”Det aktuella innehavet av dopningsmedel 

överstiger helt klart vad som får 

anses utgöra en särskild stor mängd.” 

En särskilt stor mängd är endast 

en av flera omständigheter som ligger 

till grund för bedömning av om 

den brottsliga gärningen skall anses 

som grov. Utöver mängden skall även 

bl.a. beaktas om gärningen utgjort led 

i en verksamhet som bedrivits i större 

omfattning eller yrkesmässigt...eller 

annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös 

art. 

I inledningsskedet i en utredning, 

innan alla omständigheter kunnat klarläggas, 

är dock mängden ett riktmärke 

för bedömningen av om brottet skall 

bedömas som grovt eller inte. 

Fick vi då svar på vilket riktmärke 

som gäller efter Högsta domstolens 

prövning? 

HD skriver att 133 000 enheter 

HELT KLART överstiger vad som får 

anses vara en stor mängd. Därefter 

bedöms föreliggande omständigheter 

som i aktuellt fall rört sig om spridning, 

att den tilltalade fått viss ersättning 

för sin hantering men att inblandningen 

varit relativt okvalificerad, tillfällig 

och hängt samman med tilltalads 

eget missbruk. 

Straffvärdet i förhållande till samtliga 

omständigheter bedöms av HD 

vara 8 månaders fängelse (den slutliga 

påföljden i fallet blir skyddstillsyn och 

en månads fängelse med hänsyn till 

den tilltalades personliga och sociala 

situation). 

Min bedömning, efter HD:s dom, är 

att det nu finns visst utrymme för att 

mängden som utgångspunkt och riktmärke 

för grovt brott fortsättningsvis 

kan komma att bedömas vara något 

högre än tidigare riktmärke om 50 000 

enheter. Därmed finns även utrymme 

för viss höjning av riktmärket 100 000 

enheter som motiverat ett straffvärde 

om 1 år. 

Anette Wiberg-Koffner 

Internationella åklagarkammaren 

Göteborg 

50 


GROVT DOPNINGSBROTT 

Tingsrättsdom i dopningsmål 

efter HD-avgörandet 

Polisen i Luleå tog ett paket i beslag 

på postterminalen. Det var ställt till en 

privatperson i Luleå och innehöll olika 

dopningsmedel. Paketet hade lämnats 

in och skickats från en ICA Maxi-butik 

i Halmstad föregående dag. Detta var 

upptakten till att polisen i Halmstad startade 

en utredning angående misstänkt 

dopningsbrott. 

Det visade sig att tre försändelser 

hade lämnats in vid samma 

tillfälle den 8 juli 2016 på ICA 

Maxi och ett betalkort som använts 

spårades till 25-årige Johnny A som 

också kunde ses på en övervakningsfilm 

från butiken när försändelserna 

lämnades in. De andra två försändelserna 

var ställda till personer i Göteborg 

och Ängelholm. 

Polisen inledde spaning och den 

22 augusti 2016 skickade Johnny 10 

försändelser på posten i Willys vid 

Eurostop i Halmstad, ställda till privatpersoner 

på olika platser i Sverige. En 

vecka senare postade Johnny ytterligare 

tre försändelser vid samma butik. 

Alla paketen innehöll dopningsmedel. 

Polisen gjorde nu en husrannsakan 

i Johnnys bostad utanför Laholm. Då 

anträffades 23 iordningställda postpaket 

innehållande anabola steroider 

och andra dopningsmedel, färdiga att 

skickas iväg. Vidare påträffades en 

mängd liknande preparat och verktyg 

i form av sprutor och kanyler. I bostaden 

fanns också en större mängd vadderade 

kuvert, kartonger, plastpåsar, 

packtejp, etikettrullar, frimärken m.m. 

Även etiketter med namn och adresser 

påträffades, och i Johnnys dator fanns 

en orderlista med namn på olika kunder 

och anteckningar om innehållet i 

olika försändelser. 

I Johnnys mobiltelefon påträffade 

polisen omfattande chattkonversationer 

där det framgår att Johnny varit väl 

Det inledande paketet som togs i beslag i Luleå 

innehöll tre påsar med vardera 50 tabletter antiöstrogena 

dopningsklassade läkemedel, elva 

vialer 10 ml innehållande olika testosteronderivat 

och anabola steroider samt 100 kapslar som innehöll 

koffein. 

insatt i hanteringen av dopningsmedel 

och att en eller flera personer under 

perioden den 23 juli till den 30 augusti 

2016 överlämnat varor till honom. 

De beslagtagna AAS-preparaten analyserades 

av Nationellt Forensiskt 

Center (NFC) som gjorde haltbestämningar, 

med undantag av substansen 

HCG för vilken det saknas en metod. 

Utifrån dessa uppgifter har forensiska 

sektionen vid polisen i Halmstad gjort 

en mängdberäkning och kommit fram 

till 123 000 enheter. Dopningsmedlen 

har värderats till 370 000 kr. 

Johnny åtalades för grovt dopningsbrott 

och även för brott mot lagen om 

handel med läkemedel eftersom han 

hade 3879 tabletter/kapslar av potensmedlet 

tadalafil som antogs vara till 

försäljning. 

Domen 

Tingsrätten godtog enhetsberäkningen 

och ansåg att det var styrkt att Johnny 

olovligen innehaft och överlåtit 

dopningsmedel och att han dessutom 

i sin bostad olovligen och i överlåtelsesyfte 

innehaft de dopningsmedel 

och läkemedel som åklagaren angett 

i stämningsansökan. Gärningarna utgjorde 

led i en verksamhet som bedrivits 

i större omfattning där Johnny haft 

en aktiv roll som distributör i denna 

verksamhet. Johnny förnekade grovt 

dopningsbrott. Högsta domstolen har 

uttalat att i likhet med vad som gäller 

i fråga om narkotikabrott är mängden 

dopningsmedel endast en av flera omständigheter 

som ska beaktas vid rubriceringen 

och straffvärdebedömningen 

av dopningsbrott. Bedömningen ska 

ske med beaktande av den roll som den 

tilltalade har haft när det gäller hanteringen 

i vidare mening och graden av 

delaktighet i hanteringen. Av betydelse 

är också vilken insikt som den tilltalade 

har haft rörande handelns organisation 

och hans eller hennes eget syfte 

med hanteringen. Även storleken och 

fördelningen av brottslighetens ekonomiska 

utbyte har betydelse (se Högsta 

domstolens dom den 1 november 2016 

i mål B 3667-15). 

Johnnys innehav av dopningsmedel 

översteg vad som ansågs utgöra en 

särskilt stor mängd i lagens mening 

och med beaktande av hans aktiva roll 

i preparatdistributionen dömdes han 

för grovt dopningsbrott. När det gäller 

åtalspunkten brott mot lagen om handel 

med läkemedel fann tingsrätten att 

Johnny innehaft läkemedlen olovligen 

i överlåtelsesyfte. Brottet är inte ringa. 

Det grova dopningsbrottet har enligt 

tingsrätten ett straffvärde som överstiger 

ett års fängelse. Hanteringen av 

dopningsmedel har inte varit okvalificerad 

eller tillfällig (jfr ovan nämnda 

dom i vilken Högsta domstolen 

bedömde att straffvärdet för innehav 

och hantering av 133 000 enheter med 

dopningsmedel var åtta månaders 

fängelse, men den tilltalades inblandning 

hade varit förhållandevis okvalificerad 

och tillfällig). Johnny dömdes 

av Halmstad tingsrätt den 9 januari 

2017 till fängelse, ett år och fyra månader 

(Mål nr: B 1929-16). 



52 



VÄRLDEN RUNT 

Världen runt 

Finsk narkotikapolischef dömd 

för grova narkotikabrott 

Den förre chefen för narkotikapolisen 

i Helsingfors, Jari Aarnio, dömdes 

i december 2016 till tio års fängelse 

för fem grova narkotikabrott och 17 

andra brott, rapporterar Yle. Aarnio 

har varit huvudman i en liga som fört 

in närmare 800 kilo hasch till Finland. 

Narkotikan smugglades i tunnor från 

Holland under 2011 och 2012. 

Aarnio dömdes också för att avsiktligt 

ha stört utredningen och därmed 

gjort sig skyldig till ett otal grova och 

lindrigare tjänstebrott. Tingsrätten 

ansåg att Aarnios brott var speciellt 

allvarliga eftersom han vid tidpunkten 

var chef vid narkotikaroteln i 

Helsingfors. 

Tidigare är Aarnio dömd till tre års 

fängelse för mutbrott i en korruptionshärva, 

där han tjänat på att ett visst 

företag sålde spaningsutrustning till 

polisen. Totalt ska han alltså avtjäna 13 

år i fängelse. 

Tolv andra personer dömdes samtidigt, 

varav fyra som medskyldiga till 

grova narkotikabrott. En av dem var 

också polis i Helsingfors. 

Källa: svenska.yle.fi 

i veckan och få veta resultatet på fredag 

inför helgen. Man ringer då en kommunal 

drogsamordnare och får harm 

reduction-rådgivning och besked om 

vilken substans som drogen innehåller 

och i vilken styrka. Detta är ett uttryck 

för den tillåtande hållningen till droger 

som finns i det schweiziska samhället. 

Droger som ecstasy är fortfarande 

olagliga i Schweiz, men innehav av små 

mängder för eget bruk tolereras. 

Förespråkarna för harm reduction 

menar att det är bra för dem som vill ta 

en drog att veta att den inte är alltför 

stark Kritikerna säger att samhällets 

hjälp att undersöka droger uppmanar 

till missbruk av narkotika. 

I Storbritannien har man på prov vid 

ett par tillfällen under 2016 kvalitetstestat 

droger på sommarfestivaler, men 

en utbredd testning av partydroger i 

England anses vara osannolikt. Droger 

är illegala och bevisligen skadliga för 

hälsan och samhället, sa en talesman 

för Home Office till Newsbeat. Inga 

droger kan anses vara säkra. 

Källa: bbc.co.uk/newsbeat 

att upptäcka misstänkta odlingar. 28 

odlingar med sammanlagt 1278 plantor 

togs i beslag och 18 personer greps under 

insatsen. Dessutom hittades skjutvapen 

och undangömda kontanter. 

Förutom att avslöja odlingar besökte 

polisen också trädgårdsbutiker och 

andra ställen där utrustning för odling 

säljs för att öka medvetenheten hos 

personalen om vilken typ av utrustning 

de kriminella är ute efter för att starta 

cannabisodlingar. 

Insatschefen DCI Steve Richardson 

sa att storleken på några av odlingarna 

tyder på att de är professionellt uppbyggda 

av människor som vet vad de 

gör. Många platser hade avancerade 

och dyrbara ljus- och ventilationsarrangemang 

som kräver mycket elektricitet. 

Därför hade man på några ställen 

kopplat sig förbi elcentralen och stulit 

el direkt från nätet. Året före tog 

polisen i Merseyside mer än 25 000 

plantor i beslag på 330 odlingsplatser. 

Det är inte ovanligt att vietnameser 

ligger bakom och unga vietnameser 

som vistas illegalt i landet hålls som 

arbetskraft på odlingarna. 

Källa: Liverpoolecho.co.uk 

Narkotikapolischef Jari Aarnio dömdes till 10 plus 

3 års fängelse. 

Skadeförebyggande testning 

av partydroger i Schweiz 

I schweziska städer som Bern och 

Zürich kan den som är i behov av det 

lämna in en partydrog för testning mitt 

Det är numera omöjligt att veta utan laboratorietest 

vilken substans en ecstasytablett innehåller 

och i vilken styrka. Många dödsfall har därför inträffat. 

28 cannabisodlingar avslöjades 

under insats i Liverpool 

Polisen i Merseyside gjorde i slutet av 

förra året en två veckor lång insats mot 

kriminella cannabisodlingar i Liverpoolområdet. 

Man använde polishelikoptrar 

och alla tänkbara resurser för 

Cannabisodlingar i lägenheter görs mycket ofta 

i odlingstält. 

54 


LANDET RUNT 

Landet runt 

Journalistpriset till GPreportern 

Michael Verdicchio 

För sin avslöjande granskning av missbruk 

och illegal handel med narkotikaklassade 

läkemedel i en artikelserie 

om de svarta medicinerna, belönades 

Göteborgs Postens grävande reporter 

Michael Verdicchio med Svenska Carnegie 

Institutets journalistpris 2016. 

Reportaget handlar om samhällets 

utsatta grupper och läckage av opioider 

från beroendekliniker, men även 

andra som får starka smärtstillande 

tabletter utskrivna efter skada och 

sjukdom och fastnat i beroende. En 

del av läkemedlen säljs också olagligt 

via internet. 

- Det känns jätteroligt att få priset. 

Droger och läkemedelsmissbruk är ett 

stort samhällsproblem. Jag höll på rätt 

länge med att bevaka den svarta marknaden 

med smärtläkemedel och fick 

stor respons från anhöriga och de med 

eget medicinmissbruk, säger Michael 

Verdicchio till Drugnews. 

Källa: Drugnews.nu 

Peder Langenskiöld delar ut Sv Carnegie Institutets 

journalistpris till Michael Verdicchio för 

granskningen av den svarta marknaden kring läkemedel. 

Foto: Drugnews 

Kokainsmuggling i 

sportplan straffade sig 

Den 30 mars 2016 vid 18-tiden landade 

en Cessna på Enoch Thulins flygplats 

utanför Landskrona. Där väntade en 

stor polisstyrka som fått tips från nederländska 

kollegor som i samband 

med annan spaning sett flygplanet på 

en liten flygplats utanför Drachten i 

norra Holland och fattat misstankar 

om att planet med två svenskar ombord 

var inblandade i något brottsligt. 

Cessnan flög från Holland under 

övervakning mot okänt mål i Sverige. 

Över Danmark anmälde piloten att han 

på grund av dåligt väder ville landa 

i Landskrona. När planet landat och 

en väska överlämnats till en mötande 

man, slog polisen till och grep de tre 

under dramatiska former. Den väska 

som överlämnats innehöll 18 kilo kokain 

till ett värde av drygt 50 miljoner 

kronor på gatumarknaden. 

De tre gripna nekade till brott under 

hela utredningen och även under rättegången 

i Lunds tingsrätt. De kände 

inte ens till att det handlade om narkotikasmuggling, 

men tingsrätten 

ansåg inte att deras säregna och olika 

beskrivningar av händelseförloppet var 

trovärdiga, och de dömdes i slutet av 

november för grovt narkotikabrott 

och grov narkotikasmuggling. Den 

49-årige piloten från Stockholm dömdes 

till sex års fängelse, en 43-årig 

Nyköpingsbo som var passagerare och 

hämtade väskan i centrala Drachten 

dömdes till sex år och tre månader och 

den mötande 39-årige Jönköpingsbon 

fick också sex års fängelse. Polisen 

misstänker att ytterligare två personer 

varit inblandade. 

Källa: Helsingborgs Dagblad 

Nederländsk polis fotograferade 43-åringen på 

väg till flygplanet med kokainväskan. 

Ökat missbruk och injicering 

av ADHD-medicin 

Missbruk av ADHD-mediciner, bland 

annat Ritalin, med den amfetaminliknande 

substansen metylfenidat, har 

konstaterats på sprututbytena i Malmö 

och Stockholm. När man i Malmö 

till varje besökare ställde frågan ”Vad 

injicerade du senast?”, svarade 17 resp. 

18 personer under 2014 och 2015 att de 

injicerat metylfenidat, något som tidigare 

praktiskt taget inte förekom alls. 

I Stockholm ser det ut på samma sätt 

och det är uppenbart att metylfenidat 

blivit en av de substanser som injiceras 

eller snortas vid sidan av heroin och 

amfetamin i missbrukskretsar. Även 

Svenska Brukarföreningen, som organiserar 

narkotikaanvändare och opioidberoende, 

bekräftar att det finns ett 

ökat sug efter ADHD-mediciner. 

”Utifrån min erfarenhet ser jag att 

människor vill få diagnoser för de finns 

att få, och det förekommer även i vårt 

kollektiv att människor vill få en diagnos 

för att komma åt läkemedel”, säger 

Brukarföreningens ordförande Berne 

Stålenkrantz till Ekot. 

Förskrivningen har ökat dramatiskt 

i Sverige. För tio år sedan hade cirka 

20 000 diagnosen ADHD, något som 

ökade till 120 000 personer 2015, varav 

många är barn och ungdomar. Cirka 

90 000 av dessa medicineras och risken 

för felanvändning och läckage har 

noterats en längre tid. Detta känner 

även Socialstyrelsen till, men har inga 

uppgifter om omfattningen. 

På 1950- och 60-talet var Ritalina 

(metylfenidat) ett av de mest missbrukade 

preparaten i Sverige. 

Källa: Sveriges Radio 


56 



FAKTARESISTENS I NARKOTIKADEBATTEN 

Faktaresistens och verklighets- 

deficit i narkotikadebatten 

Även i den svenska narkotikadebatten 

visar en del kretsar betydande ovilja att 

ta till sig fakta eller andra störande inslag 

från en besvärlig verklighet. 

Till senare års nyord hör ”faktaresistens” 

och ”verklighetsdeficit”. 

Det första anger att någon 

är så hårt fixerad vid sin egen uppfattning 

att den inte låter sig påverkas av 

fakta som talar emot. 

”Verklighetsdeficit” betecknar en 

brist (”deficit”) på verklighetsanknytning. 

Vad som skall räknas som ”verklighet” 

beror på den erfarenhetsbakgrund 

som olika aktörer har eller hänvisar 

till. 

Båda begreppen ”faktaresistens” och 

”verklighetsdeficit” följer medicinskt 

språkbruk och söker anlägga en air av 

klinisk skärpa och vetenskaplig saklighet. 

Man kan jämföra med ”penicillinresistens” 

(egenskap hos vissa bakterier 

som gör att dessa ej kan bekämpas 

med penicillin) resp. ”neurologiskt 

deficit” (bortfall av nervfunktion). 

Båda är klinisk väldefinierade tillstånd. 

Medicinskt formulerade skällsord 

antyder att det finns en objektiv och 

patologisk grund till att en person har 

galna åsikter. De tillhör en argumentationstyp 

som kallas argumentum ad 

hominiem (personargument eller personangrepp). 

Man diskuterar då motståndarens 

person, sociala tillhörighet 

m.m. i stället för hans eller hennes 

argument, stringens o.s.v. Metoden har 

fått stor spridning i moderna medier. 

I den klassiska upplysningstraditionen 

är däremot sakligheten normideal 

för alla meningsutbyten. Det kräver 

beredvillighet till omprövning och 

nytänkande. 

”Faktaresistens” i narkotikadebatten 

Narkotikadebatten uppvisar en rad 

låsningar, som kan beskrivas som ”faktaresistens” 

hos etablissemanget. Här 

skall kort nämnas tre exempel på objektivt 

påvisbara omständigheter som 

under årtionden varit i det närmast 

omöjliga att inlemma i den offentliga 

svenska doktrinen inom narkotikakontroll. 

Cannabisberedningar är folkrättsligt 

sett mycket farliga narkotika. Olika 

varianter (marijuana, haschisch, THC 

m.fl.) omnämns i FN:s narkotikakonventioner 

(1961 och 1971) som särskilt 

farliga. De behandlas i detta avseende 

på samma sätt som bl.a. heroin. De 

skall underkastas särskilt sträng kontroll. 

I Sverige bedöms däremot cannabisberedningar 

som långt mindre farliga 

än heroin. Intresset att harmonisera 

svensk praxis med FN:s konventioner 

har dock varit svagt, ända sedan 1964 

då Sverige ratificerade 1961 års konvention. 

Ett drogberoendes inverkan på personligheten 

berörs sällan i diskussioner 

om frivillighet eller tvång i vården, 

om skadebegränsande i stället för riskreducerande 

åtgärder o.s.v. Här påpekade 

socialläkaren, psykiatern Nils 

Bejerot ofta att ”missbrukaren uppträder 

som sitt beroendes heltidsanställde 

försvarsadvokat”. Den slutsatsen 

hade han kommit till efter årtionden 

av samtal med tusentals missbrukare 

under sitt arbete som polisläkare 

i Stockholm. Bristande kunskap om 

beroendets inflytande gör mycket av 

pågående vårddiskussion meningslös. 

Att missbrukarna – inte langarna – 

sprider drogvanorna är kanske det allvarligaste 

förbiseendet i svensk narkotikakontroll. 

Narkotikastrafflagen har 

fortfarande ett gangsterfokus med försvårande 

omständigheter som ”hänsynslöshet” 

främst i betydelsen ekonomisk 

vinning. Enskilda missbrukare 

får betydande straffrabatt för sitt 

spridande av narkotikan om de endast 

avsett att finansiera eget missbruk. Att 

den narkotika de sprider kan vålla lika 

svår skada (beroendeutveckling, sjukdomar, 

dödsfall m.m.) som om den 

sålts till svarta börspriser vägs ej in vid 

straffmätningen. 

Oviljan att lägga objektiva sakomständigheter 

av ovanstående slag till 

grund för samhällets insatser på dessa 

områden har bidragit till att försvaga 

den svenska narkotikakontrollen. 

Verklighetskonfrontation 

Redan några korta personliga samtal 

med anhöriga till missbrukare om deras 

erfarenheter torde snabbt motverka 

allvarliga individuella verklighetsdeficit 

inom narkotikaområdet. De kan 

spräcka alla illusioner om ”harmlöshet”, 

”frivillighet” och ”motivation”. 

I stället kan samtalen visa på hur en 

missbrukare trixar och försvarar sitt 

missbruk, allt för att skydda drogtillförseln. 

En tidig personlig berättelse med 

en kärv verklighetskonfrontation gavs 

av Margareta Lovenius (1975) i hennes 

bok Det är ditt problem. Där redovisade 

hon i detalj sju års erfarenheter med en 

haschrökande son som gled allt mer in 

i dimmorna, parallellt med att vårdpersonalen 

visade ovilja att ingripa på ett 

effektivt sätt. 

Liknande erfarenheter bland amerikanska 

föräldrar i slutet av 1970-talet, 

särskilt då det gällde egna skolungdomars 

marijuanamissbruk, ledde till 

ett ökat motstånd mot den dittills drogliberala 

narkotikapolitiken och till en 

58 


FAKTARESISTENS I NARKOTIKADEBATTEN 

omsvängning i restriktiv riktning vid 

början av 1980-talet. 

Narkotikafrågan är, som Nils Bejerot 

ofta påpekade, en begravningsplats 

för verklighetsfrämmande akademiska 

teorier. Ty missbruk leder i verkligheten 

förr eller senare till skador, 

sjukdomar och dödsfall som även de 

mest faktaresistenta teoretiker måste 

konfronteras med. 


Artikeln har tidigare varit publicerad 

hos nyhetssajten Drugnews (5 december 

2016). För en översikt över amerikanskt 

föräldraarbete mot marijuana se t.ex. 

Manatt (1979) och Manatt (1983). 

Referenser 

Lovenius M (1975): Det är ditt problem, Aldus. 

Manatt M (1979): Parents, peers and pot, 

Rockville (MD): NIDA. 

Manatt M (1983): Parents, peers and pot II: 

Parents in action, Rockville (MD): NIDA. 

Svagt faktaunderlag 

i DN-kolumn om narkotika 

I en kolumn den 27 november 2016 i 

Dagens Nyheter skrev tidningens ”medicinreporter” 

Amina Manzoor som rubrik 

”Nolltolerans har inte haft önskad effekt”. 

Kolumnen handlade om narkotikakontroll 

av cannabis och stod på samma trycksida 

som en artikel om ”legaliserad cannabis” 

i en rad av USA:s delstater. 

Inledningsvis skrev Manzoor att 

”Om vetenskapen fått bestämma 

hade det personliga bruket av cannabis 

varit en fråga för folkhälsan i stället 

för polisen.” I slutet hävdade hon att 

”det är lågt innan Sverige får en vetenskapsbaserad 

narkotikapolitik”. 

Vetenskapsbaserad? 

Manzoor anklagade den svenska narkotikapolitiken 

för att inte vara vetenskapsbaserad. 

Påståendet saknar 

grund. Genom socialläkaren Nils Bejerots 

(1921 – 1988) undersökningar av 

epidemin av injektionsmissbruk kom 

den svenska narkotikapolitiken att ställas 

på en solid epidemiologisk bas. En 

del av Bejerots fynd stötte hårt mot den 

tidens etablerade doktriner och förtegs 

länge. Hans stickmärkesundersökning 

(1965 – 2006) visade bl.a. att polisen är 

den viktigaste uppfångstkällan för narkotikamissbruk. 

Polisen kan rapportera 

minst lika många fall som alla andra 

rapporteringskällor tillsammans. Det 

gör att den svenska modellen med polisens 

drogtester vid misstänkt olovligt 

bruk av narkotika skapar unika och 

evidensbaserade möjligheter att tidigt 

upptäcka och hejda missbruk, särskilt 

bland unga. Bejerot visade även att den 

förda kontrollpolitiken påverkar missbrukets 

utveckling ute på fältet. Den 

svenska polisoffensiven 1969 – 1970 

mot alla led av narkotikahandeln ledde 

till en markant minskning av missbruket. 

Omvänt ledde legalförskrivningsexperimentet 

(1965 – 1967) då läkare 

fick skriva ut apoteksnarkotika, inklusive 

amfetamin för egen injektion, till 

en markant ökning av missbruket, särskilt 

bland unga. 

Svensk narkotikapolitik baseras på 

folkrätten, som är en juridisk vetenskap. 

Grunden är Förenta Nationernas 

internationella narkotikakonventioner 

(1961, 1971 och 1988). Alla begränsar 

det tillåtna bruket av de reglerade drogerna 

(bland dem ingår cannabis) till 

medicinsk och vetenskaplig användning. 

All annan användning är förbjuden. 

Så det som Manzoor kallar ”nolltolerans” 

finner sitt vetenskapliga stöd 

även i folkrätten. I FN-konventionerna 

betecknas cannabisbredningar uttryckligen 

som särskilt farliga. 

Manzoors sista argument var att 

Sverige trots sin restriktiva linje har 

näst högst dödlighet i narkotika i 

Europa. 

Grovstatistiken kan synas ge stöd för 

den slutsatsen. En närmare granskning 

visar dock att huvuddelen av svenska 

narkotikadödsfall sker med läkarförskriven 

narkotika. Den observationen 

är ett argument för att skärpa den 

administrativa kontrollen av narkotika 

så att denna ej kan komma i orätta 

händer. 

Dagens Nyheters ”medicinreporter” kritiserade i 

en artikel den 27 november 2016 den svenska 

narkotikapolitiken. Artikeln hade dock svagt faktaunderlag. 

Faktaresistens? 

Dagens Nyheter har det senaste året 

fört en debatt om ”faktaresistens”, alltså 

en benägenhet hos vissa människor 

att vägra att ta till sig fakta eller information 

som strider mot en väl ingrodd 

egen uppfattning. Frågan här blir om 

och i vilken utsträckning tidningen 

tillämpar den definitionen på sina egna 

medarbetare? Manzoors artikel gör att 

man kan undra. 


Referens 

Manzoor K (2016): Nolltolerans har inte haft 

önskad effekt. Dagens Nyheter, 27 november. 


60 


SNPF 30 ÅR 



30 år sedan SNPF bildades 

Idén om att bilda en svensk narkotikapolisförening 

föds 

Thomas Cederquist från narkotikaroteln 

i Göteborg fick 1986 Svenska Carnegie 

Institutets polisstipendium på 10 

000 kronor. Detta använde han till att 

besöka California Narcotic Officer Association 

(CNOA) och deras årliga utbildningskonferens. 

Tillbaka i Sverige började han diskutera 

med kollegor om att arrangera 

en utbildningshelg för kollegor i 

Göteborg med omnejd. För att undersöka 

intresset för ett sådant arrangemang 

planerade han att sprida en 

förfrågan i form av ett frågeformulär 

bland kollegorna på roteln. Detta var 

upprinnelsen till bildandet av Svenska 

Narkotikapolisföreningen, SNPF. 

Planering 

Den 15 januari 1987 hölls ett möte med 

interimsstyrelsen i ”Ideella sällskapet 

för Narkotikapolismän”. Platsen var 

narkotikaroteln i Göteborg och närvarande 

var Thomas Cederquist, Yngve 

Danling, Thomas Tengskog, Gösta 

Gabrielsson och Göran Sällqvist. 

Thomas Cederquist redogjorde för 

resultatet av enkäten med rubriken 

”Anser du att du är en tillräckligt välutbildad 

narkotikapolis”? Den hade nyligen 

skickats runt på narkotikaroteln i 

Göteborg. Av de 45 utlämnade frågeformulären 

hade 27 lämnats in och alla 

utom en var intresserade av att delta i 

en utbildningshelg eftersom de ansåg 

att de inte hade tillräckliga kunskaper 

om sitt arbete. 

Den första utbildningskonferensen 

Eftersom enkätresultatet var positivt 

beslöt interimsstyrelsen att en utbildningshelg 

skulle arrangeras på Hindås 

Hotell utanför Göteborg den 25–26 

april 1987. Kostnaden per person bestämdes 

till 275 kr eller 500 kr för par. 

Mötet beslutade vidare att bjuda in 

kollegor från Göteborg, Uddevalla och 

Borås samt spaningschefen från Mölndal. 

Konferensen samlade 84 deltagare 

som under lördagen fick lyssna till föreläsningar 

av Jonas Hartelius, Stanley 

Furce från DEA i Brüssel samt Mike 

Freer och J-P Johnston från Department 

of Justice State of California. De 

föreläste i tur och ordning om designer 

drugs, gateway drugs, illegala laboratorier 

och CAMP (California Against 

Marijuana Planting). På kvällen bjöds 

på middag med dans. 

Flera tidningar uppmärksammade bildandet av 

SNPF. Här ett urklipp ut tidningen Svensk Polis. 

SNPF bildas 

Söndagen började med en paneldiskussion 

och därefter hölls en stämma för 

att bilda Svenska Narkotikapolisföreningen. 

Stämman samlade 51 deltagare 

som alla aspirerade på medlemskap. 

Ordföranden i Svenska Carnegie 

Institutet, förre rikspolischefen och 

landshövdingen, Carl G. Persson valdes 

till ordförande för mötet. 

Stämman beslöt således att bilda en 

svensk narkotikapolisförening (SNPF). 

Till ordförande valdes Thomas Cederquist 

med göteborgsåklagaren Christer 

Fogelberg som vice ordförande. Övriga 

beslut under stämman gällde medlemsavgiften 

som bestämdes till 50 

kr. Man beslöt också att undersöka 

möjligheterna att inrätta ett stipendium 

för att ge en medlem möjlighet att 

besöka CNOA:s utbildningskonferens 

på hösten. Carl G. Persson och Jonas 

Hartelius hade upprättat förslag till 

föreningsstadgar, vilka antogs på stämman. 

I korthet beskrevs föreningens 

syfte och verksamhet så här: 

”Svenska Narkotikapolisföreningen 

är en ideell förening och skall främja 

sådan utbildning och forskning om 

narkotikaproblem som kan vara till 

gagn för rättsväsendets verksamhet. 

Medlemskap kan vinnas av den som 

är anställd eller tidigare varit anställd 

inom rättsväsendet och som arbetar 

med eller verkar för bekämpning av 

narkotikabrottslighet.” 

Carl G. Persson ansåg att för att 

verksamheten skulle kunna fortleva på 

ett tillfredsställande sätt, behövde föreningen 

hålla utbildningar åtminstone 

två gånger om året. 

Förutom konferensen på våren 

borde föreningen ordna en höstträff 

då det kunde räcka att någon enstaka 

föreläsare bjöds in i samband 

med en gemensam middag. Man 

beslutade i enlighet med förslaget. 

Innan stämman i Hindås avslutades 

tillfrågades Carl G. Persson om 

han ville vara SNPF:s beskyddare och 

hedersordförande, vilket han tackade 

ja till. SNPF hade bildats under den 

första utbildningskonferensen. 

Ett par veckor senare beslöt styrelsen 

att presentera SNPF i övriga landet 

genom att skriva till kontaktmännen 

vid länsnarkotikarotlarna i Sverige 

samt till Köpenhamns och Oslos narkotikaenheter. 

Under det första året skickade man 

även ut föreningsbrev som innehöll 

preparatinformation, rapporter från 

egna föreningsmöten, internationella 

narkotikasammankomster samt övrig 

medlemsinformation. Detta var förstadiet 

till medlemstidningen som kom ut 

med första numret i december 1988. 

SNPF hade 137 medlemmar efter första 

verksamhetsåret. 



62 



NARKOTIKAUTBILDNING I KALIFORNIEN 

San Diego calling 

Så var det äntligen dags! Från olika håll 

i Sverige strålade vi samman på hotellet 

Manchester Grand Hyatt i San Diego för 

att bevista California Narcotic Officers 

Association (CNOA) utbildningskonferens 

som skulle pågå mellan den 18 och 22 

november. 

San Diego är en kuststad men också 

en gränsstad till Mexiko. Staden 

är en stor flottstad och utanför 

i hamnen låg ett antal hangarfartyg 

och andra krigsfartyg. ”Navy Seals” genomför 

sin grundutbildning i området 

vilket präglar San Diego som stad. 

På denna konferens deltog ca 2200 

medlemmar, något större än SNPF:s 

utbildningskonferenser som brukar 

vara mellan 5-600! Vad alla inte känner 

till är att det är tack vare CNOA 

som SNPF existerar idag. SNPF:s 

grundare Thomas Cederqvist deltog 

på en CNOA:s konferens under 1980- 

talet, och tog med sig idén hem till 

Sverige och därmed var SNPF bildat. 

Ända sedan dess deltar en stipendiat 

samt någon från SNPF:s styrelse på 

CNOA:s årliga konferens som hålls på 

olika platser i Kalifornien. I USA finns 

det en narkotikapolisförening i de flesta 

delstater, men CNOA är störst och 

det var de som inspirerade de andra 

delstaterna att starta egna föreningar. 

Invigning som berörde 

Invigningen startade som sig bör på 

amerikanskt vis med nationalsång och 

säckpipor, vilket gjorde att det blev 

mycket stämningsfullt. Under invigningsceremonin 

hölls även en tyst minut 

för alla de 13 poliser som avlidit i 

tjänsten i Kalifornien hittills under 

2016. Namn och bild på samtliga visades 

upp samt även uppgift om hur det 

gått till när de avlidit. Ingen kan undgå 

att bli rörd av detta, och det visar på 

vilket samhällsklimat som råder i USA 

och Kalifornien. Invigningen avslutades 

med att pastorn bad för att det 

skulle bli en bra konferens samt att alla 

som deltar i narkotikakriget världen 

över ska komma hem oskadda. 

Efter invigningsceremonierna var 

det dags för huvudtalarna Michele 

Leonhart och Joseph Piersante från 

DEA. Leonhart har tidigare varit chef 

för DEA men har nu avgått. Piersante 

hade arbetat för det s.k. FAST-teamet 

hos DEA och hade blivit placerad i 

Afghanistan. FAST-teamens arbetsuppgift 

är att utreda narkotikabrott 

genom avancerad spaning och även 

genomföra tillslag. FAST-teamen är 

en specialenhet där man lägger stor 

vikt vid individens fysiska och mentala 

styrka samt att man lägger mycket tid 

på taktik och vapenträning. Vid en 

insats i Afghanistan hade Piersante och 

hans grupp blivit utsatt för ett bakhåll, 

och Piersante blev mycket svårt skadad 

när han fick en kula som gick in 

i huvudet. Han överlevde mirakulöst 

men förlorade synen. Föreläsningen 

handlade om hur viktigt det är att ha 

rätt inställning, dels för att överleva 

det akuta skedet men framförallt hur 

man därefter ska orka med att gå vidare 

i livet. 

Många intressanta föreläsningar 

När invigningen var slut var det dags 

för mingelkväll tillsammans med konferensdeltagare 

och utställare. På utställningen 

märktes det verkligen att 

det är kulturskillnader mellan Sverige 

och USA. De allra flesta utställarna förevisade 

taktisk utrustning av olika fabrikat; 

allt från pistoler, automatgevär, 

västar, riktmedel till distraktionsgranater. 

Dagarna efter var det dags för föreläsningar. 

Det fanns 37 olika föreläsningar 

att välja mellan och varje föreläsning 

tog 4 timmar. Vi kunde därför 

bara delta på några av dem, och försökte 

välja dem som man kan ha mest 

glädje av i vårt arbete hemma i Sverige. 

Det svåra var att välja, det fanns så 

otroligt mycket intressant! 

En av föreläsningarna hette ”Cold 

Stop Criminal Interdiction”, och handlade 

om poliser och hundförare som 

jobbar längs de stora motorvägarna 

från Mexiko och vidare upp igenom 

Kalifornien. Genom att profilera ut 

fordon och dess förare på grund av 

deras beteende och därefter föra samtal 

med dem, hade man gjort många 

stora narkotikabeslag i bilarna. Vägen 

från Mexiko till Kalifornien och vidare 

till andra delstater i USA är en riktig 

pulsåder för narkotikasmugglingen. På 

ett mycket pedagogiskt sätt redovisade 

föreläsarna vilka tecken man ska gå 

efter när man väljer ut fordon, vad man 

ska tänka på i samtalen med förarna 

och därefter vilka gömställen man kan 

hitta i olika biltyper. Föreläsningarna 

kombinerades med olika filmsnuttar 

från verkligheten för att man som deltagare 

skulle förstå vad de menade. 

En annan föreläsning som var mycket 

intressant handlade om terroristattacken 

i San Bernadino i december 

2015. Om denna kommer ni att få läsa 

i ett annat nummer av tidningen, eftersom 

den behöver mer utrymme än 

några rader. Denna föreläsning hade 

innehållsmässigt vissa likheter med 

den tragiska händelsen vid Kronans 

skola i Trollhättan 2015, när det handlar 

om hur polisen agerar i situationer 

med pågående dödligt våld. En föreläsning 

om händelsen i Trollhättan kommer 

att vara med på invigningen av 

SNPF:s utbildningskonferens i Malmö 

64 


NARKOTIKAUTBILDNING I KALIFORNIEN 

Gränsen mot Mexiko vid Stilla Havet. 

i maj, vilken vi varmt kan rekommendera! 

Narkotikapolisföreningar representerade 

En av eftermiddagarna var det dags 

för oss att representera SNPF, då det 

var mottagning på ordförande Mark 

Ritchies hotellrum/svit. Här fanns 

representanter från samtliga amerikanska 

narkotikapolisföreningar med, 

men även kollegor från Nya Zeeland 

och Island. På mottagningen höll varje 

förening tal, inklusive SNPF, och några 

gåvor överlämnades. Mark Ritchie avtackades 

och istället hälsades den nya 

ordföranden Frank Hartig välkommen. 

Denna mottagning är ett ypperligt tillfälle 

att knyta kontakter med kollegor 

från andra delstater och höra vad som 

är på gång hos dem och vad som är 

deras största utmaningar i sitt arbete. 

Det ämne som inte oväntat var högst 

på agendan var legaliseringsdebatten 

av cannabis, där vi fick klart för oss 

vilka stora problem detta har medfört 

för samhället, dels ur ett medicinskt/ 

psykosocialt och dels ett ekonomiskt 

perspektiv. 

Studiebesök vid mexikanska gränsen 

Som vi tidigare nämnde har SNPF deltagit 

på dessa konferenser under många 

år. Vi blir alltid fantastiskt väl mottagna 

av styrelsen i CNOA, och detta år var 

inget undantag. Innan vi anlände hade 

vi framfört önskemål till den nyinvalda 

ordförande Frank Hartig att vi var intresserade 

av att göra studiebesök vid 

gränsen till Mexiko. Självklart ordnade 

de detta! En dag efter konferensens 

slut blev vi uppmanade att möta upp 

polisen i San Diego utanför vårt hotell. 

Exakt på klockslaget rullar så tre målade 

polisbilar upp utanför hotellentrén 

och fyra poliser möter upp oss. Dessa 

poliser tjänstgjorde i San Diegos södra 

distrikt med ett områdespolisansvar. 

De visar oss gränsen mot Mexiko, deras 

egen polisstation och berättade om 

hur deras vardag ser ut och vad som är 

deras största problem. Polisstationen 

var väldigt amerikansk, precis som tagen 

ur en film; ett stort öppet kontorslandskap 

med skärmväggar och plåtskåp. 

Vi blev förevisade ett rum där 

beslagen förvarades men även ett rum 

där det fanns ett stort antal gosedjur 

som lämnades till barn som var utsatta. 

När det gäller de något större barnen/ 

ungdomarna, hade man ett utvecklat 

samarbete med kommunen och lokala 

företagare. Detta innebar att ett antal 

Zijad Taslaman, hundförare i Region Syd, fick 

träffa en kollega i San Diego. 

barn varje år som växte upp i svåra miljöer 

fick gå på Sea World tillsammans 

med poliserna och barnen fick även 150 

USD att handla något för. Det möjliggjordes 

tack vare sponsring från företagare 

i San Diego. 

En bra möjlighet för barnen att få ha 

lite roligt en stund, men även att få en 

annan bild av polisen än den de hade 

fått via sina hemmiljöer. Faktum var 

att en av poliserna vi åkte med hade 

tagit anställning som polis på grund 

av detta! 

När vi kommer in på drogsituationen 

visar det sig att deras största problem 

är fentanyl. Eftersom fentanyl är så 

otroligt starkt är det inte bara problem 

för den som missbrukar det utan även 

för de poliser som beslagtar narkotikan. 

Dagen avslutades med ett besök 

på anläggningen där de tränar sina 

polishundar, och eftersom en av oss 

som deltog är hundförare var detta en 

riktig höjdpunkt. 

Dessa fyra poliser ägnade hela dagen 

åt oss, vilket vittnar om SNPF:s goda 

relationer med CNOA. I vår kommer 

CNOA:s ordförande Frank Hartig till 

vår konferens i Malmö, och vi får allt 

ta och fundera på hur i ska återgälda 

detta! 

Anders Persson 

stipendiat polisen Örebro 

Zijad Taslaman 

ledamot SNPF 

Gill Eriksson 

sekreterare SNPF 


USA-NOTISER 

Överdoser sänker 

medellivslängden i USA 

I en tid när den förväntade medellivslängden 

stiger och antas fortsätta att stiga i 

de flesta länder i världen, går trenden åt 

motsatt håll i USA. Medellivslängden för 

både män och kvinnor sjönk under 2015. 

Den förväntade livslängden var 

då 78,8 år och det är en minskning 

med 0,1 procent sedan 

2014, enligt National Center for Health 

Statistics (NCHS). Frågan är varför 

medellivslängden för första gången på 

mer än 20 år är på väg att sjunka i USA. 

Varför dog 86 212 fler amerikaner under 

2015 jämfört med föregående år? 

Enligt Chicago Tribune är hjärt-kärlsjukdom 

den vanligaste dödsorsaken i 

USA och här kunde man se en oväntad 

ökning 2015. Men en signifikant bidragande 

orsak är den stora ökningen av 

överdoser (11 procent) som dödade fler 

än 50 000 amerikaner det året. 

Heroindödsfall ökade 23 procent till 

12 989 fall. Andra illegala syntetiska 

opioider, där olika varianter av fentanyl 

klart dominerar, orsakade 9 580 

dödsfall, en ökning med 73 procent 

från 2014. Övriga receptbelagda opioider, 

bland andra Oxycontin, Vicodin 

och Metadon, var orsak till 17 536 

dödliga överdoser, i särklass det högsta 

antalet överdosdödsfall men en ökning 

med bara 4 procent. Dödsfallen av 

dessa förskrivna opioidläkemedel har 

varit alarmerande hög under flera år i 

USA och nu har också olika varianter 

av fentanyl tillkommit bland de dödsbringande 

preparaten. 

Övriga droger som ligger bakom de 

många överdosdödsfallen är i huvudsak 

kokain, metamfetamin och bensodiazepinerna 

alprazolam och diazepam. 

Andra vanliga dödsorsaker i USA 

är trafikolyckor som 2015 dödade 37 

757 personer, ökning med 12 procent. 

Vapenrelaterade dödsfall, inklusive 

mord och självmord, ökade med 7 procent 

till 36 252 fall. 


Ny amerikansk drograpport 

I början av december 2016 publicerade 

DEA (Drug Enforcement Administration) 

sin årliga rapport över narkotikasituationen 

i USA, the 2016 National Drug Threat 

Assessment (NDTA). 

Den 194-sidiga rapporten beskriver 

inledningsvis de kriminella 

organisationer som 

huvudsakligen ligger bakom smuggling 

av olika droger till USA; mexikanska, 

colombianska, dominikanska och asiatiska 

organisationer. Flera sidor ägnas 

också åt de olika kriminella gängkonstellationer 

som ansvarar för droghanteringen 

inom USA. 

Men större delen av NDTArapporten 

innehåller fakta om olika 

droger som förekommer och vilka som 

utgör det största hotet. Den landsomfattande 

opioidepidemin, dvs. missbruk 

av narkotikaklassade opioidläkemedel 

som i sin tur är orsak till en 

ökande heroinmarknad, är alltjämt det 

största hotet. Preparaten ligger bakom 

det högsta antalet överdosdödsfall som 

någonsin noterats. Sedan ett par år har 

också nya fentanylvarianter, som nu 

tillverkas i Kina, kommit in på USAmarknaden 

och bidragit till en snabbare 

ökning av överdoserna. Fentanyl, 

som ofta är hundratals eller tusentals 

gånger starkare än morfin, förekommer 

inblandat i heroin eller ingår i 

illegalt tillverkade opioidtabletter, ofta 

kopior av legala opioidläkemedel, vilket 

leder till oavsiktliga överdoser. 

En av de senaste fentanylvarianterna 

som kommit ut på missbruksmarknaden 

är carfentanil som anses vara 10 

000 ggr starkare än morfin. Carfentanil 

syntetiserades 1974 av läkemedelsföretaget 

Janssen Pharmaceutica och 

har använts för att söva ner elefanter 

och andra stora djur. Missbruket 

av metamfetamin och kokain är också 

mycket utbrett och ligger på en stabil 

nivå. Kokain gick visserligen tillbaka 

för några år sedan men har börjat öka 

igen. Marijuana är den mest utbredda 

och vanligast förekommande drogen. 

Marijuana (cannabis) är en förbjuden 

drog enligt federal lag, men de olika 

reglerna för marijuana bland delstaterna 

försvårar polisens bekämpning av 

langningen. Nya psykoaktiva substanser, 

s.k. internetdroger, som smugglas 

från utlandet är också ett svårbemästrat 

problem som belyses i papporten. 

I januari 2017 besökte DEA-chefen 

Chuck Rosenberg Kina för att diskutera 

gemensamma åtgärder med berörda 

myndigheter hur smuggling av narkotikaprekursorer 

och nya psykoaktiva 

substanser, däribland fentanyl, från 

Kina till USA och övriga världen kan 

stoppas. 


66 



68 



UNGDOMSVÅLD 

Ungdomsbrottslighet sprids 

som en epidemi 

Amerikanska forskare har räknat fram 

att benägenheten för allvarligt slagsmål 

kan spridas som en epidemi bland ungdomar 

intill fjärde led. 

Forskarna Robert M. Bond och 

Brad J. Bushman vid Ohios universitet 

har undersökt om våld 

bland amerikanska ungdomar sprids 

som en smittsam sjukdom genom sociala 

nätverk. De skulle innebära att redan 

detta att en ung människa har nära 

kontakt med kamrater som håller på 

med våldsbrott gör att hon löper större 

risk att själv begå sådana. 

Undersökningen omfattade 5 913 

ungdomar som ett urval av 90 118 amerikanska 

studenter i åldrarna 12 till 

18 år i den nationella longitudinella 

studien över ungdomars hälsa. Graden 

av brottslig aktivitet skattades genom 

att deltagarna själva fick redovisa antalet 

gånger som de under de närmast 

föregående tolv månaderna hade varit 

inblandade i ett allvarligt slagsmål, 

hade skadat någon allvarligt eller hade 

dragit vapen mot någon. 

Man fann att deltagarna hade 48 

procent större sannolikhet att ha varit 

indragna i ett allvarligt slagsmål, 183 

procent större sannolikhet att ha skadat 

någon allvarligt samt 140 procent 

större sannolikhet att ha dragit vapen 

mot någon ifall de hade vänner som 

hade deltagit i samma slags brottsliga 

beteende. 

Upp till fyra kontaktsteg 

Inflytandet spreds sig upp till fyra kontaktsteg 

(alltså till en vän till en vän till 

en vän till en vän) i fråga om allvarligt 

slagsmål, tre kontaktsteg i fråga om att 

dra vapen mot någon samt två kontaktsteg 

i fråga om att ha skadat någon allvarligt. 

Författarna drar slutsatserna att 

ungdomar var mer benägna att utöva 

våldsamt beteende ifall deras vänner 

Ungdomar är mer benägna att utöva våldsamt 

beteende ifall deras vänner gör det och smittsamheten 

hos våldet sträcker sig utanför den omedelbara 

gruppen av vänner till vänners vänner. Bilder 

från MailOnline. 

gjorde detta samt att smittsamheten 

(”contagion”) hos våldet sträckte sig 

utanför den omedelbara gruppen av 

vänner till vänners vänner. 

En förklaring som ges av forskarna 

är att beteenden förekommer i ”cluster” 

(anhopningar). Det är en allmän 

regel att människor som har likartade 

värderingar och beteenden dras till 

varandra. Men forskarna fann även en 

direkt påverkan. Varje vän som hade 

skadat någon ökade sannolikheten 

med 55 procent (82 procent i den manliga 

populationen) att individen själv 

hade skadat någon. 

Sannolikt behövs fler studier för att 

kartlägga mönstren i detalj. 

Tidigare har det funnits allmänna 

erfarenheter att ungdomars brottsliga 

beteenden har samband med kamraternas. 

Den nya studien visar att spridningen 

kan fortsätta i flera led. Sådana 

beräkningar över spridningen av beteenden 

i en population har blivit möjliga 

under senare år genom stor datorkapacitet. 

Polispsykiatern Nils Bejerot 

talade ofta om ”mentala epidemier”, 

alltså att beteenden sprids genom personlig 

påverkan från en person till nära 

andra. I sådana fall är exponeringen 

(kontakt- eller kamrattrycket) en avgörande 

faktor. 

Utveckla nya strategier 

Resultaten kan få stor betydelse för 

att utveckla nya strategier mot ungdomsbrottslighet, 

bl.a. för att bryta 

spridningskedjorna och göra riktade 

insatser mot miljöer med mycken ungdomsbrottslighet. 

De visar betydelsen 

av program för våldsprevention. 

– Våldsbeteenden kan gå som rikoschetter 

genom ett samhälle genom 

att följa kamratnätverk, sade Bond vid 

presentationen. Han fortsatte: 

– Om vi kan hejda våldet hos en person 

sprider sig detta till deras sociala 

nätverk. Vi förebygger i själva verket 

våld inte bara hos den personen utan 

potentiellt sett även för alla människor 

som de kommer i kontakt med. 

Studien publicerades i decembernumret 

(2016) av American Journal of 

Public Health, en av världens ledande 

facktidskrifter för folkhälsovetenskap. 


Referens 

Robert Bond, Brad Bushman: The Contagious 

Spread of Violence Among US Adolescents 

Through Social Networks, Am J Public Health. 

December 20, 2016. 

70 



METROPOLITAN DOG UNIT 

Ett besök hos Metropolitan 

K9 Police i London 

Initiativet till vår resa föddes egentligen 

under en APT i våras. Vi tyckte det skulle 

vara spännande och intressant att besöka 

några av våra kollegor ute i Europa 

för att se hur de jobbar med hund och 

ta del av deras tankar och idéer kring 

sökhundsträning. 

Vi som åkte var Göran Fredling, 

Christina Lanserius och Anna 

Jerkvall. Valet föll på England 

eftersom det är lättillgängligt samt att 

språket är lättförståeligt. 

Till en början hade vi kontakt med 

en man i Cardiff, en före detta polis 

som numera driver ett privat företag 

som arbetar och tränar upp hundar i 

att söka tobak, narkotika och sprängämnen. 

Han hälsade oss välkomna och 

vi bokade biljetter och hotell, därefter 

upphörde tyvärr all kontakt med 

denne man. Helt plötsligt blev han 

okontaktbar och svarade varken på 

mejl eller på telefon. 

Alternativet blev istället Metropolitan 

Police i London. Trots kort 

varsel blev vi mycket väl mottagna 

och tillbringade en heldag vardera som 

observatörer på deras grundkurser i 

kadaver/”victim recovery search” (kriminalsök) 

samt sprängämnessök. 

Äventyrlig morgonpromenad 

Metropolitan Police har sin hundanläggning 

i Kent i utkanten av London 

och det var där vi skulle möta upp vår 

kontaktman och tillika hundinstruktör 

Brett French. Dagen började med lite 

av ett äventyr då vi bestämt oss för att 

åka kollektivt ut till anläggningen. Den 

sista biten skulle vi gå eftersom det inte 

fanns någon bussförbindelse hela vägen. 

Sagt och gjort hoppade vi av bussen i 

ett villaområde och började gå längs en 

mindre landsväg i riktning mot anläggningen. 

Vägen var extremt smal, kurvig 

och kantades av höga häckar med 

järnek, men det var inga problem för 

oss eftersom det fanns en mindre gångväg 

att följa strax intill vägen. Notera 

fanns, för helt plötsligt tog denna slut 

och vi tvingades gå i kanten på vägen. 

Bitvis stod vi som limmade längs den 

taggiga häcken när bilarna passerade 

oss och som tur var klarade vi oss helskinnade 

hela vägen ut till hundcentrat. 

Kan tilläggas att de brittiska kollegorna 

tittade något tveksamt på oss 

när vi sa att vi gått sista biten! Behöver 

kanske inte säga att vi fick skjuts överallt 

resterande del av tiden. 

Kursdeltagarna i victim-recovery search (kriminalsök), 

från vänster: Sophie and Mo, Andy and 

Monty, Kevin and Winnie. 

Katie med sin springerspaniel Poppy söker 

sprängämnen i burkbanan. 

Metropolitan Dog Unit med egen kennel 

Brett välkomnade oss och berättade 

att Metropolitan Dog Unit haft anläggningen 

sedan 1950-talet. Den inrymmer 

förutom kontor och gemensamhetsutrymmen 

också träningsplaner, 

hundstallar och kennel. Metropolitan 

Police har egen uppfödning av labradorer, 

springer, cocker, schäfer och malle. 

Uppskattningsvis 80-90 procent av 

hundarna håller måttet och blir tjänstehundar. 

Man undviker försäljning 

och uppfödningen sker främst för att 

säkra det egna behovet. 

Man har ett valpprogram där 

man först gör ett valptest, sedan ett 

49-dagarstest och slutligen ett 15- 

månaderstest då man också påbörjar 

utbildning inom respektive specialitet. 

Valparna placeras ut på sina förare 

vid sjuveckors ålder och genomgår 

förutom tidigare nämnda tester även 

en månatlig kontroll med instruktör/ 

mentor. Man använder sig av rena 

patrullhundar och sökhundar, ej mixat. 

Brett har varit instruktör sedan 2011 

och arbetar enbart med utbildning. 

Han håller kurser för kriminalsök, narkotika, 

vapen samt sedelsök. 

Narkotikahundarna utbildas i att 

söka efter amfetamin, heroin och kokain. 

Cannabis lägger man inte på eftersom 

man anser att hundarna lär sig det 

ändå. I vapensöket lär sig hundarna 

söka efter hela vapen, vapendelar samt 

72 


METROPOLITAN DOG UNIT 

hylsor. När man lägger på de olika preparaten 

brukar man göra det i ordningen; 

kokain, heroin, vapen, pengar och 

amfetamin. Det är totalt tio anställda 

instruktörer på Metropolitan Police. 

Efterfrågan på blodsökande hundar 

Första dagen åkte vi med Brett och 

hans kollegor Kevin, Sophie och Andy 

till en flygplats i närheten där de skulle 

utföra dagens övningar i ”kadaversearch”, 

vilket innebar att de skulle leta 

efter blod, klädesplagg kontaminerade 

med likdoft samt söka efter ben. De använde 

gris och människoblod samt delar 

från döda grisar till likgömmorna, 

medan bensöket gjordes på mänskliga 

fingerben. 

Burkbanan laddad med sprängämne. 

Hundförarna Christina, Anna och Göran var nöjda 

med besöket på Metropolitan Dog Unit. 

”Kadaversökskursen” är 6 veckor lång 

och önskar beställaren även sperma 

samt vattensök är kursen istället 8 

veckor. Brett berättade att det är en 

stor efterfrågan på just blodsökande 

hundar. De används ofta vid misshandelsärenden 

och gängbråk. I snitt rör 

det sig om ca 8 sök per dag i Londonregionen. 

Intressant dag med bombhundar 

Nästa dag var det dags att träffa Helen 

Cannings, instruktör för bombhundarna. 

Deras ”explosive”kurs är på tio 

veckor och kursen vi nu besöker består 

av sex deltagare som är inne på sin andra 

vecka. 

Denna tioveckorskurs genomför man 

varje gång man får en ny hund, oavsett 

om man är ny hundförare eller om man 

jobbat länge. Hundarna utbildas på 11 

explosiva preparat. 

Det finns totalt 46 ”explosivedogs” 

på Metropolitan Police och man har 

periodvis ganska tung arbetsbelastning, 

mycket jobb tillsammans med 

kungafamiljen, kändisar och olika politiska 

arrangemang. 

Dagen började med att de kör in 

hundarna på ett nytt ämne i en burkbana 

inne på anläggningen. Burkbanan 

består av en sorts cementblock utplacerade 

på en lång rad. När alla hundar 

kört ett par vändor var, flyttas preparatet 

ur burkbanan och ut i miljö där 

samtliga får söka ett begränsat område. 

Efter en fikapaus var det dags att 

flytta ut träningen ytterligare i miljö. 

Vi åkte till ”The Warren”, tidigare 

Metropolitan Police sports club. Där 

fortsatte träningen på väskor ute. 

Man vill få hundarna att självständigt 

söka av väskorna som placerats utmed 

en lång mur längs en mindre väg. 

Hundarna skickades sedan lösa fram 

längs raden av väskor medan förarna 

väntade kvar nere på ”startlinjen”. Vi 

uppfattade det som att syftet var att 

detta i förlängning skulle användas då 

man skickar hundarna för att söka av 

längs gator och inne i gränder. 

Avslutningsvis lät man hundarna 

söka utomhus längs en husfasad där 

man gömt preparatet. 

En intressant dag där vi fick se ett 

lite annat sätt att arbeta med hundarna 

än vad vi gjort dagen innan. 

Hundar utbildas i sök efter noshörningshorn 

Trots att vi under dessa två dagar fått 

ta del av två olika verksamheter med 

olika sätt att arbeta, tyckte vi att likheterna 

är fler än olikheterna vad det gäller 

hundarnas beteende samt förmåga 

att arbeta ihop med sina förare. Vi har 

kanske inte alltid samma väg för att nå 

målet, men uppfattningen om hur vi 

ska tänka för att motivera och öka hundarnas 

förmåga är till stor del samma. 

Metropolitan Police har förutom 

kriminalsök och sprängämnessökande 

hundar, som vi såg under de två dagar 

vi besökte dom, även hundar som letar 

narkotika, vapen samt sedlar. 

Nyligen har man via ett samarbete 

med Wildlife Crime Unit tagit fram 

fem stycken forensic crimedogs som är 

utbildade i att söka efter noshörningshorn 

och elfenben. Detta har man gjort 

med gott resultat och nyligen gjorde 

man ett ganska stort beslag av noshörningshorn 

på ett skarpt jobb. 

Sightseeing i London 

Vi hade även förmånen att hinna njuta 

lite av London som stad. Förutom att 

gå på musikal, spana in Buckingham 

Palace och gå en guidad tur i Jack-The- 

Rippers fotspår slank det även ner en 

pint eller två. 

Ett stort TACK till Hundförarförbundet 

och SNPF som bidrog till att vi 

kunde genomföra denna resa! 

Anna Jerkvall 

Sökhundsgruppen Region Väst 


74 



BOK OCH FILMRECENSIONER 

Bok och filmtips 

Löparens hjärta 

Markus Torgeby har sprungit halvmaran 

på 1.07 och för oss som inte har koll 

på läget är det väldigt bra men ändå 

inte extremt snabbt. Dock är inte resultatet 

det intressantaste med Markus 

Torgeby utan hans livsval och vilken 

roll löpningen spelar i det. 

Med ett korthugget språk berättar 

Markus Torgeby i sin självbiografiska 

debutbok om att våga gå sin egen väg 

och om den kraft som finns att hämta 

i naturen och ensamheten. Torgeby 

är löpartalangen med mycket spring i 

benen som kanske är mest känd för att 

han som 20 åring bosatte sig i skogen i 

västra Jämtland för att leva eremitliv. 

Från den frireligiösa uppväxten med 

en svårt MS-sjuk mamma på Öckerö 

via Tanzania till de jämtländska skogarna 

och fjällen får vi följa en sökande 

ung man. Vi får veta varför han 

inte lyckas prestera när det gäller, varför 

det knyter sig i magen när det 

är dags för tävling, om mörkerrädsla 

och ätstörningar. Jämfört med många 

andra ultralöpares memoarer så har 

denna bok ett stort läsvärde och djup. 

Löpningar har en underordnad betydelse 

samtidigt som den betyder allt. 

Som 20 åring 1999 flyttar Torgeby ut 

i skogen, bygger en kåta och har den 

som bas de närmaste fyra åren. Han 

hugger ner träd för att mota vinterns 

brutala väder, han äter havregryn och 

dricker björksav. Han klarar sig på nån 

tusenlapp i månaden och han vill bara 

ha tyst omkring sig för att komma i fas. 

Det är oerhört lätt att förföras av 

Torgebys visioner om mental och 

fysisk frihet, och på ett ledigt språk 

utan krusiduller men också utan longörer 

tar han oss med på resan. Vi får 

uppleva allt från magsjuka och långpass 

i Tanzania till flermilarundor i de 

svenska fjällen. Det är mycket förtjusande 

att läsa om denna själsligt trångbodda 

joggingentusiast som vill mer… 

Författare: Markus Torgeby 

Offside Press 

Träna din inre kondition 

Den som aldrig gnäller, tvivlar på sig 

själv eller oroar sig behöver inte läsa 

den här boken utan den vänder sig till 

oss övriga 99 procent. Precis som vi kan 

lära oss åka skidor, segla, spela fiol kan 

vi träna oss till nya tankar, beteenden 

och vanor. Att träna upp tilltron till sin 

egen förmåga är en förutsättning för att 

tycka om sig själv, att bli sitt bästa jag 

och att känna mindre stress och mer 

glädje i sin vardag. Hjärnan är formbar 

och vi kan därför lätt förändra dess 

funktioner, ju mer vi litar på oss själva 

desto mindre oro och rädsla känner vi. 

I boken finns tio träningsstationer 

där du tränar din inre kondition och 

förmågan att bygga mentala muskler. 

Med hjälp av kunskap, medveten träning 

och reflektion kan du bli ditt bästa 

jag, slappna av och stressa ner. En alldeles 

unik och väldigt annorlunda bok 

med humor och utan pekfingrar och 

med konkreta exempel lyckas författaren 

nå fram med sitt budskap. 

Med hjälp av stegvisa träningsstationer 

och en tillhörande gratis APP, där 

man blir dagligt påmind och peppad 

och där man mjukt och försiktigt övergår 

till små förändringar i vardagen. 

Rekommenderas varmt! 

Författare: Tomas Gunnarsson 

Gunnarssons förlag 

Måste gitt 

Årets första svenska biofilm är en historia 

om en kriminell förortskille som 

tar sig in på dom fina salongerna. 

Filmen handlar om Metin(Can 

Demitras) som är i 30 års åldern som 

härjar runt i Jordbro med sina polare. 

Han säljer falska Rolex klockor till 

pantbanken på dagarna och skriver 

dagbok på kvällarna. Han skriver ner 

allt han gör, allt andra gjort och sagt 

i sin anteckningsbok som han förstår 

inte bör komma på avvägar. 

Givetvis tappar han den i samband 

med att han söker in på teaterskolan 

men den hamnar inte hos vare sig 

maffian eller polisen utan hos teaterkvinnan 

Lena som blir fascinerad av 

materialet och lämnar det till sin make 

76 


BOK OCH FILMRECENSIONER 

som är bokförlagsman och som inser 

att den i alla bemärkelser råa prosan är 

en potentiell guldgruva. Återstår bara 

att övertyga Metin som är plågsamt väl 

medveten om vad som kan hända ifall 

hans texter hamnar i offentligheten. 

I ” Måste gitt” har de olika världarna 

mer gemensamt att vad man först tror, 

de snofsiga förlagsmänniskorna är lika 

moraliskt laid back som Metin och 

hans kompisar i Jordbro. 

Filmens manus är nog ett av de starkaste 

som kommit i svensk film på 

länge. Den är snabb i dialogerna, uppkäftigt 

och humoristiskt. Can Demitras 

är strålande som Metin och porträtterar 

rollkaraktären mycket trovärdigt. 

Det är en film som speglar fördomar, 

våld och är pinsam, men den här typen 

av berättelser är viktiga att kabla ut i 

vårt strama och avlånga land! 

Fotnot: Måste gitt betyder måste dra. 

Regi: Ivica Zuback 

Medverkande: Lena Endre, 

DavidNzinga och Can Demitras 

Sudden Death 

De hade nått höjden av framgång när 

deras hjärtan slutade slå. 

Inledningen är storartad. Hjärtläkaren 

Sara Zuckerman är på fotboll 

med sin älskare när två av Europas 

topplag. Bayern Munchen och Borussia 

Dortmund, möts på Wembley. När 

matchen är slut faller en av spelarna 

plötsligt ihop. Sara inser allvaret och 

räddar livet på honom inför 600 miljoner 

tittare. 

Sara Zuckerman som är en av världens 

ledande läkare inom hjärtkirurgi, 

skarp i omdöme och tankar och med 

stor social kompetens. Efter tragedin 

på Wembley drar hon och kollegan Ola 

Farmen slutsatsen att det är något som 

inte står rätt till och att fallet har med 

ett okänt dopningsmedel att göra. Fler 

fotbollsspelare på toppnivå är i farozonen 

och man gör upptäckten att flera 

framstående spelare under senare år 

avlidit på grund av oväntade hjärtproblem. 

Detta är något som skrämmer 

sexbarnspappan Farmen. Farmen är 

dessutom även manager för en bollklubb 

med säte i London och har inte 

alltför god personlig ekonomi. De båda 

läkarna dras in i en kapplöpning med 

tiden och möts av mäktiga motståndare 

i en finansvärlds där människor inte är 

annat än brickor i ett cyniskt maktspel. 

Att läkemedelsindustrin med dess 

sekretess när det gäller forskning och 

mångmiljardvinster inbjuder till ofattbara 

ekonomiska svindlerier säger sig 

själv. Tillsammans försöker duon Sara 

Zuckerman och Ola Farmen att finna 

en lösning på det som de antar kan 

vara en dopingskandal men de stöter 

inte oväntat på starkt motstånd från 

ledningen. Ola Farmen kickas snett 

uppåt till ett arbete där han inte längre 

kan ta del av konfidentiell information 

rörande spelarna i Notting Hill FC, där 

det är uppenbart att det finns åtskilliga 

lik i garderoben att upptäcka. 

Holt som ofta tar upp internationella 

problem och medicinska problem i sina 

böcker, tar denna gång upp idrottens 

stora bekymmer – prestationshöjande 

medel. Tempot i romanen är högt och 

persongalleriet är också väldigt överraskande. 

Bland annat dyker en 99-årig 

nazistänka upp som oväntat bidrar till 

den förbluffande upplösningen. 

”Sudden Death” är en välskriven rysare 

och Even Holts fackkunskaper som 

läkare i samklang med drivna A. Holt 

har läsaren i sitt grepp. 

Författare: Anne Holt och Even Holt 

Piratförlaget 

Björnstad 

I en stad mitt ute i skogen någonstans 

i norra Sverige finns det ett hockeylag. 

Det kanske inte är så viktigt, men för 

befolkningen är det bara allt! 

Boken handlar om ishockey, känslor, 

relationer och politik och vi får 

bland annat följa Peter Andersson, tilllika 

sportchef, och hans familj. Peter 

har flyttat hem till byn efter livet som 

hockeyproffs för att bygga upp sin 

moderklubb. Hans fru slits mellan sitt 

arbete som advokat, fru och mamma 

och ett tyst liv i skogen. Det är tunga 

ämnen som berörs och människans 

mindre vackra sida tittar om och om 

igen fram, för det är inte helt lätt att 

veta hur man skall bete sig i alla situationer 

när man är mellan 15 och 17 år. 

Hockeyklubben är det gemensamma 

navet i bygden, det som står för lojalitet 

och gemenskap och vi får följa hur 

ett gäng 17-åriga killar drillas i att de är 

vinnare och odödliga. När killarna går 

vidare till semifinal i juniorlandslagsserien 

skapas förhoppningar gentemot 

politikerna om att investera i ett hockeygymnasium 

på orten. 

Björnstad är Fredrik Backmans allvarligaste 

roman hittills och en vacker 

och välskriven berättelse om några av 

dom stora ämnena i livet, att våga vara 

förälder, våga lita på sina barn och sig 

själv och att våga släppa taget. 

Författare: Fredrik Backman 

Piratförlaget 

Recensioner: Åsa Dahlberg 


INBJUDAN 

Böcker som kan beställas från 

SNPF:s hemsida www.snpf.org 

Narkotika, dopningsmedel och 

hälsofarliga varor Upplaga 12.1 

Narkotika, dopningsmedel och hälsofarliga 

varor ger en detaljerad bild av 

det aktuella svenska missbrukspanoramat. 

För ett hundratal aktuella droger 

beskrivs deras sammansättning, 

missbruksmönster, ruseffekter, skadeverkningar 

och russymptom. I särskilda 

avsnitt beskrivs skador i samband 

med missbruk samt metoder för att 

upptäcka missbruk. Avsnittet om internetdroger 

har utökats kraftigt. Ett 

hundratal bilder, huvudsakligen i färg, 

visar preparat, missbruksattiraljer och 

propagandamaterial. Fylliga ordförklaringar 

ger upplysningar om viktiga juridiska 

och medicinska termer. 

Med sin tolfte upplaga (2015) når 


varor upp i 400.000 exemplar. 

Skriften har fått omfattande användning 

i utbildning, upplysningsverksamhet 

och dagligt arbete inom stora 

grupper som kommer i kontakt med 

missbruksproblem. Den har utgivits 

även på engelska, estniska, isländska 

och ryska. 


varor ges ut av Svenska Carnegie 

Institutet och Svenska Narkotika-polisföreningen. 

Anabola Androgena Steroider 

Upplaga 3.1 

Missbruket av anabola androgena steroider 

(AAS) är idag inget marginellt 

problem i samhället. Polisens och Tullverkets 

ingripanden mot AAS-missbrukare 

och beslag av de illegala preparaten 

bekräftar detta, liksom att antalet 

anmälda dopningsbrott sexdubblats på 

femton år. 

Problemet är också i hög grad uppmärksammat 

i övriga Europa och i 

Nordamerika. Våra grannländer Norge 

och Danmark har dessutom under det 

senaste året skärpt sina dopningslagar. 

För att kunna bemöta och samtala 

med AAS-användare som kommer i 

kontakt med sjukvården, rättsväsendet 

eller socialtjänsten krävs god och 

12.1 

Narkotika 

DOPNINGSMEDEL OCH 

HÄLSOFARLIGA VAROR 

bred kunskap på området. Vår avsikt 

med denna tredje upplaga av Anabola 

Androgena Steroider är att på ett lättillgängligt 

sätt förmedla saklig och 

uppdaterad information till alla som i 

vardagen konfronteras med missbruket 

och den illegala hanteringen av 

anabola androgena steroider. 

Författare 

Gunnar Hermansson och Tommy Moberg 

Utgivare 

Mediahuset i Göteborg AB och SNPF 

I huvet på en steroidanvändare 

En bok av Tommy Moberg och Gunnar Hermansson 

Det utbredda missbruket av anabola 

androgena steroider (AAS) kräver ökat 

behov av adekvat vård. Via traditionell 

missbrukarvård och 25 års erfarenhet 

från behandling av steroidmissbrukare, 

har vi hämtat framgångsrika metoder 

för att rehabilitera, avgifta och förebygga 

återfall genom att bl.a. hjälpa 

till att identifiera risksituationer, lära 

in nya beteenden och skapa nytt självförtroende 

samt hantera självupplevda 

biverkningar. Frågor om identitet, 

maskulinitet och träning utan AAS är 

viktiga inslag i processen. 

Mandom, mod och morske män 

En bok av Tommy Moberg och Gunnar Hermansson 

Behovet av hjälp och behandling för 

fysiska och psykiska besvär relaterade 

till missbruk av anabola steroider 

ökar. Sambandet mellan AAS-missbruk 

och våld är ett vedertaget faktum men 

mörkertalet är stort. Under flera år har 

en växande illegal marknad av anabola 

steroider noterats och samhällets 

motåtgärder behöver förstärkas. Boken 

belyser ingående AAS-problematiken 

ur tre olika samhällsperspektiv; medicinskt, 

rättsligt och socialt. 

78 



STIPENDIERUTAN 

Stipendierutan 

Följande stipendier har SNPF-medlemmar möjlighet att komma i åtnjutande av. Nomineringar och 

intresseanmälningar skall vara SNPF tillhanda senast den 1 februari varje år. Givarna utser därefter 

sina stipendiater och namnen tillkännages på SNPF:s årliga utbildningskonferenser. 

SNPF:s resestipendium till PNOA:s årliga 

utbildningskonferens i Harrisburg, Pennsylvania. 

Styrelsen utser efter nominering en 

SNPF-medlem att medfölja någon från 

styrelsen till PNOA. För datum m.m. Se 

www.pnoa.org. 

Mediahusets resestipendium till CNOA:s 

årliga utbildningskonferens I Kalifornien 

Styrelsen utser efter nominering en 

SNPF-medlem att medfölja någon från 

styrelsen till CNOA. För datum mm. Se 

www.cnoa.org. 

SNPF:s stipendium för Årets Iakttagelse 

Stipendiet tilldelas SNPF-medlem alternativt 

medlemmar som genom en vaken 

iakttagelse bidragit till ett viktigt eller 

avgörande ingripande mot narkotikahantering. 

Stipendiet är på 5 000 kronor 

per person, max 2 personer. 

SNPF:s PTN-stipendium 

Styrelsen utser varje år efter nominering 

en SNPF-medlem att medfölja någon 

från styrelsen till studiebesök hos 

nordisk PTN-sambandsman i Europa. 

Övriga stipendier som delas ut på SNPF:s 

utbildningskonferens 

Tullverkets stipendium 

Årets narkotikabekämpare10 000 kr 

tilldelas tulltjänsteman för utmärkta 

insatser inom Tullverkets narkotikabekämpning. 

Svenska Carnegie Institutets polisstipendium 

till Carl G. Perssons minne 

Stipendiet på 25 000 kronor går till en 

förtjänt polisman för att bereda honom 

eller henne möjligheter till studier och 

forskning i frågor som rör narkotikaproblem. 

SNPF:s styrelse nominerar kandidater 

till SCI polisstipendium. Vi tar 

gärna emot era förslag till kandidat. 

Resebidrag 

Medlemmar i SNPF har även möjlighet 

att, när som helst efter ett års medlemskap, 

hos styrelsen ansöka om resebidrag 

för studieresa. 

Se villkor på hemsidan www.snpf.org. 

80

NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?