O-Ringentidningen nr 2 2017

PROFILEN
Thierry ser fram emot nya utmaningar
Jag har naturligtvis ganska
höga förväntningar på
resultat och prestationer,
vilket jag alltid haft under
min karriär.
”Thierry Gueorgiou
O-Ringentidningen har träffat Thierry Gueorgiou som efter denna säsong kommer att börja som teknisk
coach för det svenska landslaget. Eftersom det är hans sista säsong som fullt satsande elitlöpare är
det sista chansen att se honom i den rollen på WOC och det som planeras bli sista tävlingen, O-Ringen.
I augusti kliver han in i sin nya roll. Det är en imponerande karriär som efter O-Ringen kommer fortsätta
i syfte att skapa möjligheter för andra att utvecklas och vinna stora mästerkap.
Text: Thomas Westfeldt Foto: Peter Holgersson
THIERRY GUEORGIOU
Ålder: 38
Klubb: Kalevan Rasti, Finland
Bor: I Uppsala
Meriter: 13 VM-guld, 4 VM-silver, 4 VM-brons. 3 st
totalsegrar i O-Ringen.
Yrke: Orienterare, börjar i augusti som teknisk
coach för svenska orienteringslandslaget.
Du gör din sista elitsäsong, vad hoppas
du uppleva och uppnå under säsongen?
– Jag har naturligtvis ganska höga förväntningar
på resultat och prestationer,
vilket jag alltid haft under min karriär.
Men jag känner att detta år är lite annorlunda
på det sätt att jag vill njuta av det
fullt ut. Jag har alltid sett allt inom orientering
som en möjlighet, ett liv där min
största passion orientering har blivit mitt
jobb. Det är ett kapitel i mitt liv som går
mot ett slut men jag har fortfarande fyra
månader kvar att njuta av allt.
Kommer det vara sista chansen att se
dig på O-Ringen Värmland 2017 som
deltagare eller kommer du att fortsätta
med sådana tävlingar i framtiden?
– Tja, jag vet inte just nu. Min främsta prioritet
för framtiden är att bli framgångsrik
som coach, eftersom det kommer att
bli nästa fas i mitt liv. Naturligtvis kommer
jag att fortsätta träna regelbundet,
eftersom jag vill kunna följa upp löparna i
skogen, och för att jag inte kan tänka mig
ett liv utan fysisk aktivitet. Med det sagt,
har jag ingen aning om jag fortfarande
kommer att tycka det är roligt att tävla
utan att vara lika väl förberedd som nu.
Hur värderar du dina olika
orienteringsprestationer så här långt?
– Det är en intressant fråga eftersom
vi jämför helt olika saker. Naturligtvis
kommer jag alltid värdesätta mitt första
VM-guld från 2003 i Schweiz högst, det
förändrade i någon mening mitt liv. Även
om det andra guldet, året efter i Sverige
2004, hade en större betydelse eftersom
det blev ett tydligt bevis på att jag hade
förstått vad det var som krävdes för att
nå framgång och att det inte var en fråga
om tur. När jag ser tillbaka kommer jag
alltid säga att det verkliga fokuset för en
elitorienterare är och kommer att vara
VM. Men det finns tävlingar som skapar
minst lika mycket känslor, om inte mer.
För mig är det jag känt och upplevt när jag
korsat mållinjen som vinnare på Jukola
och O-Ringen något jag aldrig kommer
att glömma.
Vilket är ditt bästa minne från O-Ringen?
– Det är alltid den sista etappen. Du vet
att du måste avsluta jobbet, du är otroligt
trött, du ljuger för dig själv för att tänka
positiva tankar och ha en bra attityd. Det
är den klart mest intensiva dagen. Den
första tanken när du vaknar är att ”jag
kommer aldrig klara att ta mig till start”,
men det gäller att göra pre-race-rutinen
och få allt under kontroll igen. Om du
gjort ditt jobb ordentligt är de sista fem
minuterna av loppet en ren njutning eftersom
du vet att ingenting kan stoppa dig
längre och du kan låta känslorna fylla din
kropp, en unik upplevelse.
Har det alltid varit orientering för dig
eller har du sysslat med andra sporter?
– Det finns bara en annan sport som jag
har utövat kontinuerligt när jag var yngre
och det var handboll. Men ganska snabbt
började jag fokusera enbart på orientering.
Jag tror att jag skulle ha uppskattat
lagsport och kanske ångrar jag lite att jag
inte testade.
Vad tror du är nyckeln till din
framgång som en orienterare?
– Svårt att säga. Uppenbarligen har orienteringstekniken
alltid varit min största
styrka och det är därifrån mitt självförtroende
kommer. Jag har alltid sagt att när
du står på startlinjen på en VM-tävling,
är du mycket mer avslappnad om du inte
behöver tänka på vad du behöver göra.
Hela processen ska vara mer eller mindre
naturlig och du ska bara behöva slå på
”autopiloten”. Den viktigaste delen har
troligen varit att jag aldrig kunnat njuta
av en framgång mer än fem minuter utan
att tänka på nästa lopp. Därför måste jag
nu när elitkarriären är över se till att hålla
mig sysselsatt med annat.
Vad ser du fram emot som teknisk
coach för svenska landslaget?
– Jag kunde nog inte ha drömt om en
bättre plats att börja coacha, och jag är
tacksam gentemot alla de personer som
gjort det möjligt. Naturligtvis måste jag
bevisa att jag är bra nog för uppgiften och
det största misstaget jag kan göra är att
bara förlita mig på mina tidigare erfarenheter.
Jag kommer att möta människor
med samma önskan att lyckas som jag
har, och jag kommer att behöva vinna
deras respekt, inte på grund av mina
tidigare framgångar, utan på grund av
kvaliteten på mitt arbete och hur väl jag
kan förstå dem. Det är riktigt spännande
och något som gör mig väldigt motiverad.
Många unga orienterare har dig som
en idol, vilket man kan se på antalet
autografer du skriver efter etapp fem
på O-Ringen, har du några förebilder?
– Inte längre. När jag var tonåring, inspirerades
jag mycket av svensken Kent Olsson
och norska Petter Thoresen. Jag ansträngde
mig för att försöka följa i deras fotspår.
Numera försöker jag få inspiration främst
från andra sporter och idrottare. Till exempel
försöker jag förstå vad som gör att
Roger Federer och Zinedine Zidane fortfarande
är så framgångsrika på de stadier de
är i inom sina respektive karriärer.
När du ser tillbaka på din karriär, om
du skulle ge ett råd till unga orienterare,
vad skulle det vara?
– Förvänta dig inte att det blir lätt, det är
det inte för någon av oss! Jag vill genom
det medvetandegöra att det förmodligen
kommer att komma fler motgångar
än framgångar i deras idrottskarriärer.
Det som kommer avgöra om de blir framgångsrika
eller inte är förmågan att hantera
stunder där de är nära att ge upp. Men
ett steg tillbaka är ofta en möjlighet att få
mer erfarenhet. Och så fira inte dina vinster
för mycket heller, det finns alltid ett
nästa race och det är alltid det viktigaste!
10 O-RINGENTIDNINGEN #2 -2017
O-RINGENTIDNINGEN #2 -2017 11