Spännande stenplatser i Storvretabygden Gammal Kultursten och stenhuggning Del 1 Huggen sten utan Borrteknik Sven-Inge Windahl 2017

Inledning V
Den tidiga och den sena husbehovshuggningshypotesen
Det finns två olika sätt att uppfatta husbehovshuggning. Enligt det första sättet rör det sig om huggningar, som har utförts
mycket tidigt - under sen stenålder, bronsålder och järnålder - för att på plats (eller i vart fall inom närområdet) användas för
sakrala, juridiska och profana syften. En hög av huggna block framför ett större block i Storskogen skulle kunna tolkas som en
blockgrav representerande ett sakralt syfte. Ett spektakulärt hugget block vid en trolig bobotten i Fulleröskogen skulle kunna
representera det juridiska (boplatsmarkerande) syftet. Och en hög med skärvig sten i bronsålderns fältlandskap vid Årby, som
innehåller restprodukter efter en hushållsaktivitet, skulle kunna få representera det profana syftet. Enligt den tidiga
husbehovshuggningshypotesen rör det sig om stenhuggning, som utförts i förkristen tid och som kan gå tillbaka ända till sen
stenålder.
Enligt det andra sättet att uppfatta husbehovshuggning rör det sig om huggningar, som genomförts relativt sent (under de två
till tre senaste århundradena) och där det huggna stenmaterialet varit avsett att hämtas hem till en närbelägen gård/by för
användning till stengrunder, jordkällare, trösklar, portstolpar osv.
Ingen av hypoteserna kan naturligtvis anses vara heltäckande. I varje enskilt fall av stenhuggning måste de vägas mot varandra.
Rimligheten för den ena eller andra hypotesen ökar eller minskar förstås med avståndet mellan bebyggelse och klyvplats. Det är
knappast rimligt att tänka sig att husbehovshuggande slättbönder skulle hugga fram sten för hemtransport lång upp i den
avlägsna och svårforcerade Storskogen. Däremot kan de säkert ha hämtat sten för husbehov i närliggande skogs- och hagmarker.
Men om samma klyvplatser också ligger nära några stenstinna bronsåldershögar så kan det givetvis bli svårt att välja mellan
hypoteserna. Och så måste vi förstås hålla ögonen öppna för att det kan finnas huggna stenmonument, som inte går att placera
in under någon av de två hypoteserna. Vi pratar här om de stenmonument som markerar skiftesgränser eller större bygdegränser.
Ett hugget gränsmonument i Storskogen behöver inte vara särskilt gammalt för att vara tillverkat på plats. Och ett hugget
gränsmonument nära beyggelse har tillverkats av huggen sten, som aldrig varit avsedd att hemforslas. Så vi behöver antagligen
också räkna med en tredje hypotes, när vi bedömer huggen sten: gränsmonumenthypotesen. Kanske måste vi rent av också räkna
med en fjärde hypotes: uppdragshuggningshypotesen. Den skulle då innebära att stenhuggningsspecialister utfört stenhuggning
på uppdrag av någon resursstark institution/myndighet i Uppsala. Tänker man sig en sådan möjlighet så har det kanske funnits
resurser att hugga fram och frakta bort även storskaligt hugget stenmaterial från de inre delarna av Storskogen.
I min presentation nedan understryker jag ofta möjligheten att det traditionellt huggna stenmaterielet tidsmässigt anknyter till
gamla bosättninsområden i Storskogen, Fulleröskogen och andra höglänta skogsområden under sen stenålder. De omfattande
och märkliga klyvplatserna här skulle alltså kunna tillhöra det äldsta kulturstensskickten i Storvretabygden. Det finns naturligtvis
alltid ett utrymme för sen husbehovshuggning. Men det utrymmet är antagligen inte så stort som man vanligtvis föreställer sig.