GTHB1734

GRÄNSLÖST/vecka 34/2017/sida 31
KULTURELLT
FOTO: BAHRAM RASIN
Navid Karimi, 27 år, bjöd in protestsångarna Masoud Hassanzada och Shekib Mosadeq till en stödkonsert för de sittstrejkande på Medborgarplatsen.
Afghanska stjärnor stödjer sittstrejk
I över två veckor har afghanska flyktingar och asylsökande suttit på Medborgarplatsen och strejkat
i protest mot deporteringar. Navid Karimi, 27 år, som själv kom från Afghanistan som flykting
2014 ville stödja de strejkande och bjöd därför in Afghanistans största protestband med Shekib
Mosadeq och Masoud Hassanzada i spetsen till en stödkonsert.
TEXT DAGMAWIT ALEMAYEHU
– MUSIK OCH konst är viktigt för att skapa och kommunicera en kollektiv
berättelse, formulera vem vi är, var vi kommer ifrån, vad vi står
för och vad vi står emot. Därför var det självklart för mig att bjuda
in Afghanistans viktigaste protestsångare i samband med sittstrejken,
säger initiativtagaren till konserten, Navid Karimi.
SHEKIB MOSADEQ OCH Masoud Hassanzada har släppt 17 album där de
sjunger om jämlikhet, frihet och krig med regeringskritiska texter.
De är respekterade världen över för sitt politiska engagemang, för att
de står upp för afghanska flyktingar och höjer rösten för sina medmänniskor.
I helgen sjöng de för att uppmärksamma och stödja de
sittstrejkande på Medborgarplatsen, berättar Karimi.
– Shekib och Masoud är favoriter hos folket i Afghanistan, deras
band har haft konserter i olika länder för flyktingars rätt och jag har
följt deras resa. Idag lever de i exil i Hamburg och fortsätter sprida
sitt budskap om mänskliga rättigheter och fred. Vi bestämde oss för
att bjuda in bandet till Sverige för att ha en konsert för de tappra
demonstranterna som strejkat i 12 dagar, förklarar fredsaktivisten.
KARIMI STUDERADE DATANÄTVERK och ledarskap i Afghanistan men tvingades,
precis som många andra tusen afghaner, fly landet på grund av
sina politiska åsikter. Han menar att strejken som pågår på Medborgarplatsen
just nu är livsviktig och att de som deporteras till Afghanistan
inte har någon trygghet att resa tillbaka till. Han riktar sin
tacksamhet till svenska regeringen och menar att han funnit trygghet
i Sverige, men vädjar samtidigt om nåd för de asylsökande som väntar
avslag.
– Mellan 2010 och 2014 arbetade jag med mänskliga rättigheter, jämställdhet
och korruption i Afghanistan. Jag vet hur tufft kvinnor, minoriteter
och regeringskritiska aktivister har det i landet och att det är
livsfarligt för dem att vistas där. Därför känner jag ett ansvar att se till
att de flyktingar som tagit sig hit faktiskt får stanna.