20.09.2017 Views

Turist i tillvaron zine 4

Punk, hardcore, ska, oi, fanzine

Punk, hardcore, ska, oi, fanzine

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Nummer 4, sommaren 2017<br />

TURIS<br />

T<br />

I<br />

TILLVARON<br />

Foto: Jenny Plaits<br />

Kafka Prosess<br />

Nike Giftigt Avfall<br />

Asocial Youth Man<br />

Allvaret Brooke Delarco<br />

Sixten Redlös Ragata<br />

Riot Girl Sessions Luigi Scorcia<br />

Yxans punkpodd Punkfiol<br />

Barbiepunkarna Call Cat<br />

Jutte sågar dagens vinyl RAS<br />

Svenskt mangel går hem i Tjeckien<br />

Så sköter du om dina skivor Disfear<br />

Peter Kagerland om punklyrik<br />

Laddat Lugn – seriefigurerna talar ut<br />

Clara och Charlie om när band spricker<br />

Fotofrossa med Hugo Nabo, Ia Hammar,<br />

Martin Wilson och Roine Lundström<br />

84<br />

SIDOR<br />

PUNK<br />

10 sidor SKA<br />

Spökstan<br />

Ska’n’Ska<br />

T-Shirts AMTY<br />

Skandalites<br />

The Liptones<br />

Stockholm 1980<br />

Reinholds


Svensk punk<br />

2011-<br />

2016<br />

Suicide Syndicate, Glidslem, Dick Tracy, Epidemics,<br />

Snutjävel, E.A.T.E.R, Varsel, Black Feet,<br />

Kronofogden, Strindberg som tortyr, Bäddat<br />

för trubbel, Spotlicks, Prins Carl, Beyond Pink,<br />

Abjekt, Slöa Knivar.<br />

Allvaret, Bittra Miner, Brottskods 11, Nars, Headons,<br />

Trubbel, Thurneman, Tomma Händer, The<br />

Baboon Show, Kaffekatt, Vindicate This!, Fru<br />

Dörr, Mimikry, Fubbix, Striker, Insidious Process<br />

Scarlet Radio, Moralens Väktare, Ticking Bombs,<br />

Vervain, Uppgång & Fall, Total Aggression,<br />

Håll käften vad vill du!?, The Negatives, Hyrda<br />

Knektar, Oldfashioned Ideas, Thräshers, Livet<br />

som insats, Gråsuggorna, The Flints, Antipati,<br />

Vånna Inget<br />

Desperat, Din Skevf, Burning Kitchen, Rännstensorkestern,<br />

Le Muhr, Crash Nomada,<br />

Kapitano, Gamla Pengar, The great german<br />

re-research, Tiger Bell, Makabert Fynd, Våldsamt<br />

Motstånd, Bombfors, Nobelkommittén,<br />

Va!?, Aggrenation<br />

Angelpiss, Blåslampa, Brottsvåg, Fredag den 13e,<br />

Math and the Blah Blah Blahs, UX Vileheads,<br />

Spiknykter, Gatans Lag, Lurken Boogie Band,<br />

Vinnarcirkeln, Sub Alert, The Volcano, Hjärtattack,<br />

Nedslagsplats, Utbrott, Jealous Cowards<br />

Svart Städhjälp, Utanförskapet, Dobermann<br />

Cult, Ligisterna, Planet Trash, Alison Blaire, The<br />

Sweetshow, The Guilt, Knivderby, Svartlistad,<br />

Psykbryt, Pusrad, Lysande Utsikter, Inkvistionen,<br />

Kaos Kris & Helvete, Söderberg<br />

Nervgift, Solanas Cunts, Ein zwei die, KlartgrabbenskahaenEPAmedsilvertjep&Uffe,<br />

Lyckliga<br />

Idioter, Miss Behave and The Caretakers, Åtgärdsprogrammet,<br />

Contorture, The Bombettes,<br />

Kafferep, Marys Kids, Könsförrädare, Korsfäst,<br />

Körsbärsfettera, City Saints, The Headlines,<br />

M:40, Ursut<br />

2 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

Motvilja, Svin, Vet Hut, Benmjöl, Matriarkatet,<br />

Urban Savage, Ilandsproblem, Stry & Stripparna,<br />

Hellre Vargen, Nya Given, Senap, Låt dom hata<br />

oss, Min mammas klimax, Sista Dansen, Trots,<br />

Idiot Ikon, Dråp, Slomarp, Stick & brinn, Knægt,<br />

The Judas Bunch<br />

Beat up Betty, Distraktion, No Recede, Sista<br />

Försöket, Comminor, Nackskott, BDA, Fuck<br />

Frankie, Lycka Till, Giftgas, Perkulator, Toxo,<br />

Dtakters, Shitfucks, Grid, Groteskha, Snake<br />

Tongue, The Liptones


Fan<strong>zine</strong>s<br />

Jag försöker läsa så många fan<strong>zine</strong>s jag kommer<br />

över och om du gör ett <strong>zine</strong> så hör gärna av dig. Här<br />

är några tidningar jag läst under den senaste tiden.<br />

Jag skrev redan i förra numret<br />

att du knappt hinner läsa ett<br />

nummer av Flyktsoda förrän<br />

Johan gett ut ett nytt nummer.<br />

Idag (den 13 juni 2017) finns<br />

inte mindre än 15 nummer<br />

utgivna. Senaste numret<br />

innehåller intervjuer med<br />

Dråp, Belta 53, Krimtänkt,<br />

Tvekampen och Kronofogden.<br />

Dessutom recensioner, krönikor och artiklar, där<br />

framför allt historien om den försvunna 16 Blåsare<br />

Utan Hjärna-lp:n är lysande läsning. Det jag gillar<br />

mest med Flyktsoda är dess glöd, nyfikenhet och<br />

DIY-attityd. (flyktsoda14@gmail.com)<br />

Och innan detta numret gav Flyktsoda ut en split<br />

med Tragedi. Där det skrevs om feta band som<br />

Degeneration, Provocera och Dick Tracy.<br />

Tragedi görs av Micke Ström,<br />

välkänd fan<strong>zine</strong>profil som bland<br />

annat har Scizo på sitt samvete<br />

– det är dessutom Micke som<br />

jobbar med boken om Ultrahuset<br />

vilket <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> skrev<br />

om i nummer 2.<br />

Det här är det fjärde numret<br />

av Tragedi som förutom<br />

läsvärda intervjuer med Staffan<br />

Fagerberg (varför har inte jag gjort<br />

ett megareportage om honom<br />

– troligen den person som betytt mest för mig när<br />

det handlar om punk), Psykbryt, Prins Carl, Adhesive<br />

och Self Surgery.<br />

Dessutom en del halvudda men roliga inslag som<br />

ett Diskorsord – alltså ett korsord med inriktning<br />

på käng. Knäppt och kul. Intressant är också Tony<br />

Johanssons attack mot Alonzo i KSMB-härvan.<br />

(tragedifan<strong>zine</strong>@hotmail.com)<br />

Hilda och Filip gav för drygt ett<br />

år sedan ut fan<strong>zine</strong>t HC15 som<br />

på ett kul och inspirerande sätt<br />

sammanfattade och summerade<br />

den svenska hardcorescenen<br />

2015. I HC16 gör det<br />

samma sak om tillståndet i<br />

scenen 2016. Med nyfikenhet<br />

och attityd låter redaktionen<br />

band som Waste, Pissjar, Vile<br />

Act, Nio Liv, Lawgiver och Positive Abuse att komma<br />

till tals. Layouten är total klippåklistra-glädje och jag<br />

ä l s k a r att de använder ansiktsfoton som avsändare<br />

på svaren och inte namn, så jävla lysande! Jag<br />

önskar att Hilda och Filip ville summera scenen lite<br />

oftare. (hildadenward@gmail.com)<br />

Tova Halling är redan upp i fem<br />

nummer av sitt In Defiance,<br />

det senaste har jag dock inte<br />

sett eftersom det endast<br />

delades ut till dem som var på<br />

PSK i år. Fusk. Men nummer<br />

4 har jag läst och bläddrat i.<br />

Tova berättar om band och<br />

spelningar med ett väldigt<br />

personligt tilltal som sätter en<br />

tydlig egen identitet på tidningen. Den här<br />

gången bjuds du bland på läsning om portugisisk och<br />

australiensk oi, Posso Kongro och en massa gig- och<br />

skivrecensioner. (molotovawithhate@gmail.com)<br />

Och så har det dimpt ner<br />

några utrikiska blaskor, som<br />

exempelvis långlivade Ox Fan<strong>zine</strong>.<br />

Varje gång jag bläddrar i<br />

det här magasinet önskar jag<br />

att jag varit flitigare på tyska<br />

lektionerna i skolan. #131<br />

kom i april/maj och består av<br />

148 (!) sidor, dessutom langar<br />

Ox med en 23-låtars cd. Är du<br />

en jävel på tyska kan du bland<br />

annat läsa om Protex, Hammerhead, Greg Graffin,<br />

Staatspunkrott och svenska Psychotic Youth.<br />

(www.ox-fan<strong>zine</strong>.de)<br />

Engelska Our future #1 är<br />

betydligt tunnare men minst<br />

lika intressant. Rodney Shades<br />

skriver med stort engagemang<br />

om KLF, Extreme Noise Terror<br />

och Exit Hippies. Väl värt att<br />

kolla upp om du gillar lite<br />

extremare mangel.<br />

(thisclose86@gmail.com)<br />

Artcore Fan<strong>zine</strong> känns som en<br />

gammal kompis. Detta utsökta<br />

brittiska fan<strong>zine</strong> är nu uppe i<br />

sitt 36:e nummer och denna<br />

gång bjuds det framför allt på<br />

läsfest i form av den superfeta<br />

artikeln om Upright Citizens,<br />

som bland berättar hur det var<br />

att spela i Sverige på 80-talet.<br />

Yes, jag såg dem två gånger<br />

– sjukt bra band.<br />

Artcore innehåller ett väldigt brett spektrum av<br />

punkrock, allt från huliganer som Crown Court<br />

till superöverskattade Dag Nasty, och däremellan<br />

Descendents, Vicious Circle och Flicts för att nämna<br />

några få.<br />

Som om detta inte vore nog skickar Artcore dessutom<br />

med den klassiska Upright Citizens-sjuan ”Fact<br />

and views”.<br />

Tack som fan! (www.artcorefan<strong>zine</strong>.co.uk)<br />

Malmö, juni 2017<br />

Välkomna till ett nytt nummer<br />

av <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong>. Den här<br />

gången har jag tillsammans med en<br />

mängd briljanta skribenter och fotografer<br />

fyllt <strong>zine</strong>t med texter jag själv<br />

gärna vill läsa om. Som de tio (!)<br />

sidorna om den svenska ska-scenen<br />

nu och då, där Lasse Anrell superbussigt<br />

låter <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> återpublicera<br />

ett reportage om Reinholds han<br />

skrev för många många år sedan. Patrik<br />

Södling skriver initierat om Kafka<br />

Prosess och Mikael Ekström låter New<br />

York-profiler som Luigi Scorcia och<br />

Brooke Delarco komma till tals.<br />

Jag tycker också det är coolt att<br />

kunna vika fem uppslag åt några av<br />

landets grymmaste punkfotografer.<br />

Och så är det ju för jävla roligt att<br />

läsa Jan Jutilas vassa synpunkter om<br />

dagens vinylproduktion och om hur<br />

Marie Slacker Olsson<br />

upptäckte Youth<br />

Man. Vill du skriva i<br />

nästa nummer eller<br />

har du tagit några<br />

grymma bilder, hör<br />

av dig!<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

OBS! Det finns fortfarande några exemplar kvar<br />

av #2 och #3. 40:- styck plus porto.<br />

Bäst just nu<br />

RAS ”Entreprenad” lp<br />

Call Cat ”Radio hour” digital<br />

Bromure ”A La Roquette” 7”<br />

Tumult ”Alltagsturisten” låt<br />

Axe Rash live, Malmö<br />

Psykbryt ”Livsfarlig ledning” lp<br />

Hårda Tider live, Malmö<br />

Döda Katten podd<br />

Bäddat för trubbel ”Live på Vinnys” kassett<br />

Smisk ”Span på stan” låt<br />

Allvaret ”Skam och skuld” lp<br />

Thåström ”Utanför Old Point Bar” låt<br />

Atrapp ”Tänk att få vakna upp en morgon och<br />

se ut som Povel Ramel” 7”<br />

Ragata ”Dissa/Gammal punk/Livsdömd” låtar<br />

Giftigt Avfall ”S/t” 7” och ”Krossa SD” 7”<br />

Posso Kongro ”063-019” 7”<br />

Bränna Broar podd<br />

Svart Städhjälp ”Avveckla dig själv EP” 7”<br />

Medarbetare #4<br />

Skribenter:<br />

Lasse Anrell<br />

Bengtzon<br />

Cod<br />

Roger Crossler<br />

Mikael Ekström<br />

Mattias Grenholm<br />

Jan Jutila<br />

Simon Lack<br />

Roine Lundström<br />

Johan Malm<br />

Marie Slacker Olsson<br />

Patrik Södling<br />

Fotografer:<br />

Ia Hammar<br />

Al Hicky<br />

Roine Lundström<br />

Hugo Nabo<br />

Jenny Plaits<br />

Helge Schreiber<br />

Peter Troest<br />

Martin Wilson<br />

Foto omslag<br />

Ska’n’Ska:<br />

Christer Tille<br />

OBS: Skicka inga lyssningslänkar eller downloads. <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> lyssnar gärna på er,<br />

men bara på fysiska skivor . Mejla för adress: turisti<strong>tillvaron</strong>fan<strong>zine</strong>@gmail.com<br />

Citera oss gärna, men glöm inte att ange källa.<br />

Tryckt juni 2017, 500 exemplar<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong> 3


FRANK BERGSTEN<br />

Luddapa (Magnus Grehn förlag)<br />

Den gamla Rövsvett-profilen Frank<br />

Bergsten låter oss än en gång följa med<br />

in i hans absurda serietecknarvärld. Förra<br />

våren debuterade han med ”Vivelsallad”<br />

som lockade till fler än ett gapflabb<br />

under läsningen.<br />

Detsamma gäller för nya ”Luddapa”<br />

där vi återigen stöter på udda existenser<br />

i skruvade situationer, som exempelvis<br />

rutan som berättar att Barbapapa tar<br />

brons i höga hopp i klassen för rosa<br />

seriefigurer, eller hur det mystiska Luggfolket<br />

lockar på sina byten eller Jerry Gus<br />

som tog tre guld i alternativa OS i Luton<br />

eller Eva-Lotta Lottasson som får hoppa<br />

in som stand-in-vinkare åt Påven. Det är<br />

småknäppt mest hela tiden, men ibland<br />

händer det att det absurda inte ligger<br />

så förskräckligt långt från verkligheten,<br />

som när Klaus Hinterschmitt avtackas av<br />

företaget efter 50 års trogen tjänst med<br />

en tom plastpåse, som han kan ”fylla<br />

med han vill”.<br />

”Luddapa” räcker en stund och precis<br />

som med ”Vivelsallad” så lär du återvända<br />

till den när du behöver muntras upp.<br />

Den som är sugen på ett exemplar kan<br />

swisha 150:- till 0727070054.<br />

100:- plus porto.<br />

Det finns<br />

exemplar<br />

kvar av<br />

<strong>Turist</strong> i<br />

<strong>tillvaron</strong><br />

vol 9.<br />

Mejla: turisti<strong>tillvaron</strong>fan<strong>zine</strong>@gmail.com<br />

Nu känns det<br />

rätt för Disfear<br />

I april är det dags för den traditionella<br />

Roadburnfestivalen i Nederländerna.<br />

Bland alla feta bokningar<br />

är det ett namn som sticker ut<br />

– Disfear är äntligen tillbaka. Den<br />

20 april är det dags för det kanske<br />

bästa svenska råpunkbandet<br />

genom tiderna att ställa sig på<br />

scenen igen, sex år efter att basisten<br />

Henrik Frykman förlorade kampen<br />

mot cancern. Disfears senaste<br />

album var hyllade ”Live the storm”<br />

som gavs ut 2008.<br />

– Det har egentligen varit på gång i flera år<br />

men har inte passat med andra aktiviteter<br />

förrän nu. Viljan har funnits men det har<br />

helt enkelt inte gått att få ihop på ett sätt<br />

som känts bra för alla. Ska vi göra något är<br />

det 100 procent fokus som gäller, annars är<br />

det bättre att låta det vara, berättar gitarristen<br />

Björn Pettersson<br />

Efter Henrik Frykmans bortgång,<br />

trodde du att ni någonsin<br />

skulle stå på scen som<br />

Disfear igen?<br />

– Vi bestämde direkt efter Frykmans<br />

begravning att vi inte skulle<br />

lägga ned bandet. Det var ett enhälligt<br />

beslut, inget nedläggande och ingen<br />

senare re-union. Allt skulle få ta sin tid, när<br />

det kändes rätt igen skulle vi fortsätta.<br />

När Roadburn hörde av sig kändes det rätt.<br />

Disfear hade hört mycket gott om festivalen<br />

och tyckte att den låg helt rätt i tiden.<br />

– På eget initiativ kommer vi att spela på<br />

en mindre scen där det blir mer intimt och<br />

nedtonat än på den största scenen. Det kommer<br />

att bli väldigt speciellt att stå där igen<br />

utan Henrik, därför vill vi göra det på våra<br />

villkor och på det sätt som vi förhoppningsvis<br />

kommer att känna oss nöjda med efteråt.<br />

Vi har tänkt mycket på<br />

det ”första” officiella<br />

giget efter det som hände, den här helgens<br />

aktiviteter känns i nuläget rätt.<br />

På Roadburn kommer Disfear främst<br />

fokusera sitt live-set på låtar från de senaste<br />

släppen, men även en del äldre material<br />

kommer att repas in<br />

– Det är väldigt viktig del av vår historia,<br />

det enkla och råa.<br />

Den 21 april gjorde Disfear sitt första gig<br />

på 8 år. Platsen var Hafenklang Hamburg.<br />

Hur var det att stå på scenen igen, Björn<br />

Pettersson?<br />

– Det var kanske aningen ringrostigt, i alla<br />

fall första delen av setet. Det var väl inte helt<br />

otippat, men sedan kändes det ganska bra.<br />

Det var utsålt sedan nån vecka och lagom<br />

varmt, trångt och svettigt. Precis som det ska<br />

Spelade på fest<br />

Björn avslöjar att Disfear redan för drygt två<br />

år sedan gjorde ett inofficellt gig på en väns<br />

40-års fest.<br />

– Tanken var väl att vi då skulle känna oss<br />

lite för och därefter fortsätta rulla igång lite<br />

smått igen. Av olika anledningar blev det<br />

inte så, livets pussel gick inte att lägga just<br />

då. Det finns en del låtskisser och fragment<br />

men inga färdiga låtar.<br />

Kommer ni att spela in något nytt?<br />

– Det hoppas jag verkligen. Det får dock bli<br />

när det blir och känns rätt.<br />

”Kännas rätt” är det som vägleder<br />

Disfear idag. Inga fler gigs är bokade,<br />

men Björn avvisar inte tanken<br />

– samtidigt måste det...<br />

– kännas rätt, skrattar Björn. Just<br />

nu är det fullt fokus på april, dyker<br />

det upp något annat som känns bra<br />

är det dock inte omöjligt att vi gör<br />

något mer framöver.<br />

Och vi, det vill säga Disfear 2017, är förutom<br />

Björn, Tomas Lindberg (sång), Andreas<br />

Axelsson (bas), Marcus Andersson (trummor)<br />

och Ulf Cederlund (gitarr).<br />

Cockney Rejects spelade<br />

sist i Sverige på PSK<br />

för fem år sedan. I höst<br />

kommer de tillbaka till<br />

Stockholm för att förgylla<br />

ytterligare en kväll med<br />

några av punkens allra<br />

vassaste klassiker. Klubb<br />

Capital arrangerar det<br />

hela den 26 augusti.<br />

vara med andra ord. Vi gjorde ju ett oannonserat<br />

gig på en väns 40-årsfest 2014 som<br />

var det första på väldigt länge, och också det<br />

första utan Frykman.<br />

Det var mer emotionellt<br />

och kanske mer speciellt<br />

än denna gång, trots att<br />

Hamburg var det första<br />

”officiella” giget sedan<br />

2009. Med ett gig i ryggen<br />

så kändes Roadburn<br />

dagen efter ganska<br />

avslappnat och bra faktiskt.<br />

Vi hade önskemål<br />

om att få spela på en<br />

av de mindre scenerna,<br />

vilket visade sig var rätt val. Lagom stort, bra<br />

ljud och väldigt bra publik.<br />

Hur satt låtarna?<br />

– Vi hade repat en del så det satt ganska<br />

bra får jag nog säga. Några småmissar i<br />

Hamburg, och kanske någon på Roadburn,<br />

men annars helt okej. Det kan bli några justeringar<br />

framöver och även succesivt repas<br />

in fler låtar. Alltid kul att impulsivt variera<br />

sig lite från gig till gig.<br />

Hur var responsen från Roadburnpubliken?<br />

– Jag hade inga direkta förväntningar men<br />

DMU:s texter i bokform<br />

Den Mediterande Uttern ger ut<br />

sina samlande skrifter i en ny bok<br />

TEXTER 1989-2016. ”Eftersom vi<br />

anser att våra låt-texter har samma<br />

kulturhistoriska värde som Lord<br />

Byrons poesi så har vi nu gett ut en<br />

diktbok.” säger Ekis. ”Och då Svenska<br />

Akademin nu öppnat dörren till<br />

rocklyrik genom att ge Nobelpriset<br />

i litteratur till Bob Dylan, bör det<br />

inte vara en högoddsare att DMU<br />

erhåller nämnda pris 2017. Glöm<br />

inte var ni läste det först.”<br />

Från <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> #3<br />

Björn Pettersson röjer på Kafé 44<br />

den 19 oktober 2007.<br />

Foto: Staffan Fagerberg<br />

Disfear har flera<br />

spelningar bokade<br />

håller ganska bra fortfarande. Vi lade ned<br />

väldigt mycket tid och energi på de låtar som<br />

är med där. Orginalomslaget var inte vårt<br />

första val, och inte heller andra. Vi gjorde<br />

senare ett eget omslag, till de limiterade<br />

turnépressarna av vinylen, som var mer i<br />

linje med hur vi ville ha det från början.<br />

Lyssnar inte så mycket på musik<br />

Björn säger att han har dålig koll på hur<br />

dagens punk- och hardcorescen låter, däremot<br />

håller sig han uppdaterad om vad som<br />

”Live the storm”<br />

Det har gått åtta år sedan Disfear gav ut det händer.<br />

formidabla albumet ”Live the storm”, ett – I ärlighetens namn så lyssnar jag faktiskt<br />

mästerverk i den svenska hardcorepunkhistorien.<br />

Björn har en lite mer ödmjuk är inte av ointresse, men jag vet inte riktigt,<br />

inte så mycket på musik överhuvudtaget. Det<br />

hållning till skivan och tycker den håller det prioriteras inte i nuläget. Ser dock fram<br />

hygglig klass.<br />

emot den dagen när man hittar något som<br />

– Jag lyssnar sällan på det jag själv medverkat<br />

på. Men jag gjorde det dock för en tid sluka allt som finns utgivet.<br />

man verkligen tycker är bra och bara vill<br />

sedan och jag tycker nog att ”Live the storm”<br />

Mikael Sörling<br />

”Jag hade inga<br />

direkta förväntningar<br />

men det var<br />

bra drag, lite oldschool<br />

med bra pit<br />

och stadgediving<br />

och röj.”<br />

det var bra drag, lite old-school med bra pit<br />

och stadgediving och röj. Jag tror kanske att<br />

folk behövde röra lite på sig efter nästan tre<br />

dagar av lite långsammare musik, möjligtvis<br />

något band undantaget. Det kändes lite så,<br />

att det släpptes löst lite uppdämd positiv<br />

energi. Det var faktiskt över förväntan.<br />

Vad har ni annars gjort under våren?<br />

– Vi har mest repat inför Roadburntrippen<br />

och styrt med allt annat runt om. Det är<br />

rätt mycket att aktivera igen efter ett långt<br />

uppehåll. Vi har även<br />

börjat att jobba lite med<br />

återutgivningar av våra<br />

plattor. ”Misanthropic<br />

Generation” kom precis<br />

i tid för gigen, både lp<br />

och cd, och det är mer<br />

på gång framöver. Det är<br />

ungefär vad tiden räcker<br />

till med just nu, vissa av<br />

oss har ju även andra<br />

aktiva band att sysselsätta<br />

sig med.<br />

Vad händer i sommar/höst?<br />

– Nästa gig är K-Town HC Fest 17 juni i Köpenhamn,<br />

det ska bli väldigt kul. I september<br />

ska vi göra tre gig (Leipzig, Prag, Berlin)<br />

med Wolfbrigade och Cyness, i Berlin lirar<br />

även Crude S.S. Det är ingen slump att vi valt<br />

att göra något speciellt i dessa tre städer,<br />

har alltid varit ställen som ligger varmt<br />

om hjärtat och supportat. I oktober gör vi<br />

Bloodshed Fest i Eindhoven, det blir några<br />

gig till under 2017 sedan får vi se vad som<br />

händer. Förhoppningen är att börja göra lite<br />

nya låtar också, vi får se...<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

4 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


OBNOXIOUS YOUTH<br />

"Disturbing The Graves" LP<br />

LYSSNA OCH BESTÄLL I SHOPPEN: WWW.CRITICALMASS.SE ELLER FRÅN GINZA, BENGANS, CDON ETC<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

5


Vet Hut<br />

tar ton på<br />

nytt i höst<br />

Vet Hut är ett av Malmös ballaste<br />

punkrockband. För snart<br />

två år sedan langade de ut lp:n<br />

”Översittarjävlar/Vafan!”, så det<br />

hade ju suttit fint med något nytt<br />

snart.<br />

– Det kommer nytt till sensommaren,<br />

hösten, lovar Jenka Jenkins. Vi var i Tambourinestudion<br />

igen i mitten av maj. Vi<br />

har planer på en digital-ep på Heptown.<br />

Vad har ni pysslat med sedan sist?<br />

– Vi har spelat alldeles för lite och skrivit<br />

hela fem nya dängor.<br />

Vad gör ni i sommar?<br />

– Dricker öl, vissa klipper gräs. Förhoppningsvis<br />

trillar det in nån spelning,<br />

det hade varit trevligt.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

Canan drog in nästan 70 000:-<br />

Klara - Crucified Barbara &<br />

The Heard<br />

Tess - Memoria & Snake<br />

Kajsa Grytt - soloartist &<br />

Tant Strul<br />

Tumult kör<br />

Ebba Grön<br />

– på tyska<br />

Jenka<br />

Jenkins<br />

lägger sång<br />

på kommande<br />

ep:n.<br />

Det är alldeles för få svenska band som<br />

sjunger på tyska. Det tänker Stockholms<br />

Tumult råda bot på. I våras damp det ner<br />

en replokalsinspelning i min mejlkorg<br />

som gjorde mig på gott humör. Tumult<br />

hade lirat in Ebba Gröns ”<strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong>”<br />

på – just det – tyska!<br />

– I vår tappning heter den ”Alltagsturisten”,<br />

vilket direktöversatt blir typ<br />

”Vardagsturisten”, berättar sångerskan<br />

Jessica. Vi har ju egna låtar också, men vi<br />

tyckte det kunde vara kul att ha ”egna”<br />

texter till just covers. Jag kan tyska och<br />

efter ett rep så testade vi. Texterna får en<br />

mer egen tappning när man gör det på ett<br />

annat språk eftersom du måste omformulera<br />

meningarna.<br />

Förutom Jessica består<br />

Tumult av Elin<br />

(Framfall/Spotlicks)<br />

bas, Magnus (Catmanpigbird)<br />

gitarr samt<br />

Nikko (Psykbryt) på<br />

trummor. Planen<br />

inför framtiden<br />

är först och<br />

främst att spela<br />

in en debutdemo.<br />

Mikael<br />

Sörling<br />

Madde - Snake Frida - The Baboon Show Hanna - Satirnine<br />

I höst går tolv grymma musiker in<br />

i studion för att där och då skapa<br />

svensk musikhistoria. Hjärnan<br />

bakom är Canan Rosén (Tiger Bell/<br />

Twin Pigs).<br />

Canan Rosén hade en dröm om att samla ett<br />

dussin av landets bästa musiker i studion<br />

för att genomföra ett första svenskt Riot<br />

Grrrl-Session.<br />

– Jag har varit peppad på ett renodlat<br />

riot grrrlband ett par år men<br />

inte hittat musiker som har tid<br />

att starta ett. En dag när jag<br />

och min hjärna samarbetade<br />

extra bra så kläckte jag idén<br />

att det kanske kunde gå om<br />

jag skulle göra det under väldigt<br />

begränsade former. Det var<br />

så det började<br />

– Hela idén med Riot Grrrl Sessions<br />

är att jag och elva andra musiker ska ses i en<br />

studio under en helg för att skriva, repa och<br />

spela in en Riot Grrrl-platta. Den ska sedan<br />

ges ut, fysiskt och digitalt. Alla inblandade<br />

i projektet i alla led är kvinnor och/eller<br />

transpersoner.<br />

60 000 kronor krävdes<br />

Canan behövde dra in 60 000 kronor för<br />

att ro projektet i hamn. Och hon gjorde det<br />

genom crowfounding. I sista stund donerade<br />

en person 2 000 euro, nästan 20 000 kronor<br />

och finansieringen var med råge fixad.<br />

– Det var en random snubbe från Brasilien<br />

som gillar punk som langade in den<br />

summan. Han driver en liten punkfan<strong>zine</strong>distro<br />

och har troligtvis för mycket pengar.<br />

Han är jättetrevlig och vi har chattat lite<br />

på WhatsApp i och med att han donerade<br />

pengarna. Han hade lite frågor typ som<br />

jag gladeligen besvarade. Han hade<br />

fått upp ögonen för projektet när<br />

han följde oss på instagram och<br />

jag (mitt sociala medier-geni)<br />

följde tillbaka.<br />

Trodde du att det skulle gå<br />

att dra in 60 000 kronor?<br />

– Jamen alltså ja. Eller vissa<br />

dagar trodde jag absolut inte<br />

det. Men jag utgick liksom utifrån<br />

vad vi faktiskt behövde dra in för att<br />

kunna genomföra det. Sedan så valde jag<br />

alternativet flexible funding vilket skulle<br />

innebära att man mot en högre administrationsavgift<br />

på crowdfundingsajten ändå<br />

skulle få behålla pengarna även om man inte<br />

nådde upp till sitt mål. Det hjälpte till att<br />

våga sätta den summan.<br />

Det var cirka 250 personer som backade<br />

projektet. Totalsumman landade på 7 149<br />

euro, nästan 70 000 kronor.<br />

6 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


till Riot Grrrl-projekt<br />

Canan - Twin Pigs & Tiger<br />

Bell<br />

Katja - Drömfakulteten<br />

Nicki - Crucified Barbara &<br />

The Heard<br />

Maja - Heavy Tiger<br />

Manuela - Pascal<br />

Agnes - Call Cat<br />

– Helt sjukt fett! Många bäckar små så inåt<br />

helvete!<br />

Nu pågår efterarbete efter crowdfundingen<br />

– det gick till exempel att lägga en viss summa<br />

och i utbyte få en t-shirt eller en tygpåse.<br />

Så Canan packar och skickar iväg allt sådant.<br />

– Sedan så är det förberedelser inför inspelningen<br />

som pågår hela tiden. Vi kommer<br />

ju behöva ha med oss låtidéer in i studion så<br />

jag försöker slipa på lite idéer. Överlag så är<br />

det ju ett logistiskt helvete, men jag<br />

får skylla mig själv eftersom jag<br />

kom på det här, så det är bara<br />

att bita ihop och styra upp. 99<br />

procent av tiden känns det<br />

superfett och gåshudsmäktigt.<br />

Många tillsammans<br />

Projektet kommer att dokumenteras<br />

ordentligt och även det kräver en<br />

hel del arbete.<br />

– Jag håller också på att försöka lösa<br />

dokumentationsprocessen – jag har filmare<br />

och fotografer men skulle behöva ytterligare<br />

medel eller bara att få kunna låna utrustning<br />

(feta grejer helst liksom) så vi kan<br />

dokumentera skiten ur detta! Tips mottages<br />

tacksamt!<br />

Och Canan betonar att detta inte är ett<br />

enmansprojekt.<br />

– Överlag<br />

så ser jag<br />

detta som<br />

ett projekt som<br />

endast är möjligt om många gör det tillsammans.<br />

Nog kan jag hålla i alla trådar och dra<br />

i grejer, men jag kan ju inte genomföra detta<br />

själv på något sätt. Till exempel har jag fått<br />

ovärderlig hjälp av musikjuristen Eva Karman<br />

som liksom ställer upp helt pro bono<br />

för att hon tycker det är en bra grej. De<br />

flesta ställer upp utan betalning.<br />

Har du några tips till andra<br />

som vill dra igång ett projekt?<br />

– Gör det du drömmer om. Var<br />

beredd att det är mycket mer<br />

jobb än du någonsin hade kunnat<br />

ana men låt det inte skrämma dig.<br />

Be om hjälp! Ge inte upp. Var snäll<br />

mot dig själv. Var ödmjuk och tacksam<br />

för den hjälp och stöd du får. Folk har ofta<br />

huvudet väldigt långt uppe i sina egna rövar<br />

så om någon faktiskt tittar ut och erbjuder<br />

sina tjänster till något annat så är det faktiskt<br />

ganska stort!<br />

Canan avslutar med en hälsning till er som<br />

läser detta.<br />

– Om någon av er har goda idéer, tips eller<br />

tänker att ni kan vara projektet till gagn på<br />

något sätt, hör gärna av er!<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

Ruiner ska<br />

ge Myteri<br />

en het höst<br />

Göteborgs Myteri gav för två år<br />

sedan ut ett formidabelt crustalbum.<br />

Nu är de redo för uppföljaren<br />

”Ruiner”, som ges ut på<br />

vinyl efter sommaren och på cd<br />

kanske lite tidigare.<br />

– Vår målsättning var att det skulle<br />

vara mer av allt det vi kände att vi gjorde<br />

rätt med debutalbumet. Vi ville att de<br />

skulle innehålla fler spår, bättre spår, fler<br />

instrument för att ge utrymme till fler<br />

känslomässiga upplevelser. Vi ville inte<br />

låta kostnaderna begränsa oss på samma<br />

sätt utan ville ge albumet de ekonomiska<br />

förutsättningar det enligt oss förtjänade,<br />

berättar gitarristen Johan.<br />

Myteri valde även denna gång att spela<br />

in hos vännen Kim Gravander i Studio<br />

Svavel och skickade sen iväg inspelningen<br />

över Atlanten för att låta Brad Boatright i<br />

Audiosiege utföra mastringen. Designarbetet<br />

lämnade vi till Sascha Voß , Written<br />

in Black. ”Ruiner” ges ut av ett flertal olika<br />

bolag men i Sverige är det Halvfabrikat<br />

som sköter releasen.<br />

Johan, vad händer i sommar?<br />

– Vi ska göra en spelning på Obscene<br />

Extreme Festival vilket vi hoppas kommer<br />

bli så galet roligt som vi tror. I övrigt så<br />

kommer sommaren vara väldigt lugn för<br />

Myteris del. Livet står helt enkelt i vägen<br />

för mer aktivitet än så. Vi hoppas kunna<br />

ta igen detta senare i höst.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

7


Sju Svåra År<br />

redo storma<br />

hjärtan igen<br />

Hej Sara Hedberg i Sju Svåra År, 2011<br />

gav ni plattan ”Storma varje hjärta”,<br />

vad hände sedan med bandet?<br />

– Det är lite hop on hop off med aktiviteten<br />

i vårt band. Vi hade inte tänkt oss<br />

något uppehåll, det bara kom så mycket<br />

annat emellan. Flytt till andra städer,<br />

andra band och utbildningar slukade tid.<br />

Men vi har hela tiden haft aktivitet i vår<br />

chatgrupp! Där vi diskuterat spelningar<br />

som inte blivit och planerat studiotid som<br />

bokats av. Inte har vi legat på latsidan!<br />

Heh... Efter att skivan kom ut gjorde vi<br />

spelningar i Tyskland, Polen och Sverige.<br />

Och det senaste året har vi faktiskt varit i<br />

Göteborg Luleå Umeå och Stockholm och<br />

gigat. Det var rasande roligt.<br />

Ni drog för en tid sedan igång igen.<br />

Varför det? Och vad skiljer dagens upplaga<br />

av Sju Svåra År mot gårdagens?<br />

– Plötsligt stod planeterna rätt! Närå. Men<br />

det var bara dags helt enkelt att göra väsen<br />

av sig för att fortfarande räknas som band.<br />

Och vi låter som förr! Eftersom vi är gillar<br />

hur det låter när vi kommer samman har<br />

det inte funnits nån ambition att göra det<br />

annorlunda. Det är fortfarande melodiös<br />

politiskpunk med poetiska utbrott. Den<br />

stora skillnaden är vår nya trummis, Erik<br />

som smattrar på väldigt bra.<br />

Ni har spelat in nytt material, berätta.<br />

– Efter att ha skjutit på inspelningen i flera<br />

år satte jag tillslut kniven mot strupen<br />

på de andra och bokade en helg i Studio<br />

Wolfden i Hökarängen, Stockholm. Och<br />

hotade med att ta den till ett annat musikprojekt<br />

ifall Sju Svåra År inte skulle lyckas<br />

få till det. Och då blev det fart! Vi nailade<br />

4 låtar. Och nu har jag bytt kniv mot piska<br />

för att få ut ep:n i sommar.<br />

Vad händer i sommar/höst?<br />

– Vi tar med glädje emot förfrågningar om<br />

spelningar. Ännu är inget bokat. Vi är rätt<br />

snabba på att repa ihop oss när det gäller.<br />

Jag ser med glädje fram emot kommande<br />

spelningar. Bara locka på oss så ska vi se<br />

till att befinna oss i samma stad och på<br />

samma scen!<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

Eli.<br />

Giftigt Avfall<br />

- en reaktion<br />

mot det perfekta<br />

Det händer roliga saker mest hela<br />

tiden på den svenska scenen och<br />

en av många ljuspunkter var när<br />

Giftigt Avfall dumpade sina inspelningar<br />

i min mejlkorg. Jag blev<br />

svårt tagen av den förtjusande<br />

råpunken som osade göteborgskt<br />

åttiotal i samklang med det monster<br />

som växt upp i sunkiga squats i<br />

Bristol. Giftigt Avfall presenterade<br />

sig under våren med inte en, utan<br />

två vinylskivor – ”S/t” och ”Krossa<br />

SD”. Ganska kaxigt.<br />

– Jag var en aning deprimerad för<br />

jag hade lagt undan lite pengar<br />

för att ha råd ge ut en sjua med<br />

mitt gamla band, inleder Linus<br />

”Siken” Sikström. Det blev dock<br />

inte av och jag valde att lämna det<br />

bandet för att satsa mer på Giftigt<br />

Avfall istället. Pengarna tog jag<br />

till våra sjuor istället, det var en<br />

förlustaffär men det var fan så<br />

roligt trycka upp skiten på riktigt.<br />

Vi visste att plattorna var bra<br />

och tänkte att svensk hardcore<br />

på vinyl säljer säkert, och de har<br />

faktiskt sålt ganska bra!<br />

På singlarna består Giftigt<br />

Avfall av Siken och Johanna<br />

Kängvall, duon startade bandet efter att ha<br />

hängt på Andra långs skivhandel i Göteborg<br />

där samlingsplattan ”GBG hardcore”<br />

inhandlades.<br />

Siken om Johanna, Eli, Siken och Linnéa:<br />

7 Johanna vrålar i Giftigt avfall. Hennes röst har<br />

formats genom åratals av hat mot överheten och<br />

patriarkatet. Johanna älskar all möjlig musik och<br />

har också ett stort hästintresse och utbildar sig just<br />

nu till hovslagare.<br />

7 Eli fann så att säga punken bakvägen. Tidigare<br />

har hen stått på scen som slam-poet och konstnär,<br />

och är utöver gitarrist i Giftigt Avfall akademiker<br />

och odlartönt.<br />

7 Siken spelar trummor i Giftigt Avfall och gitarr<br />

och sång i rock n rollpunkbandet Jerrys Farsa. Han<br />

Linnéa. Siken. Johanna.<br />

– Vi tänkte att det vore kul att skapa något<br />

liknande som TASK, Disarm och Nisses Nötter.<br />

Så vi bara bandade ett gäng låtar en dag<br />

mycket sparsamt uppmickat, 100 procent<br />

improviserat och oplanerat resulterade<br />

detta i vår självbetitlade EP. Vi gjorde några<br />

månader senare samma sak med uppföljaren<br />

”Krossa SD”.<br />

Vad är så bra med svensk råpunk från<br />

1980-talet?<br />

– Jag älskar det råa analoga soundet med<br />

mycket mid, reverb och inslag av flanger.<br />

Det känns som man flyttas bakåt<br />

i tiden till en tid då det var farligt<br />

att vara punkare. Det är ett aktivt<br />

val från vår sida att ha ett så rått<br />

mid-igt sound vi kan med mycket<br />

reverb och en del flanger. Vi vill<br />

vara en motreaktion mot det moderna<br />

”perfekta” punksoundet<br />

med finkornig dist och metalproduktion.<br />

Vi vill mangla allt vi har<br />

utan en tanke på att det ska vara<br />

”tekniskt bra”.<br />

Idag har duon blivit en kvartett,<br />

och förutom Siken och Johanna<br />

består Giftigt Avfall även av<br />

Eli Göthe och Linnéa Dahlén. I<br />

augusti spelar de på Hygget och<br />

planen är att ytterligare en singel<br />

ska komma ut – dessutom kommer de att<br />

medverka på den gratissingel som följer<br />

med nästa nummer av <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong>.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

är bandets gamling och har varit med i punkscenen<br />

i över ett decennium och har bland annat spelat<br />

gitarr i Moderatjävel, Smurfslakt och Civil Olydnad.<br />

Siken är utöver musiken sjukligt intresserad av: Star<br />

Wars, Nintendo 8-bitars och skumma brädspel.<br />

7 Om Siken är gamlingen i bandet så är Linnéa<br />

bebisen. Linnéa har dock hunnit lyssna på punk<br />

och hardcore i flera år, dock så är det här med att<br />

spela en relativt ny grej. När hon inte repar med<br />

bandet är hon i skolan och pluggar humanistiska på<br />

gymnasiet.<br />

8 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Barbiepunks<br />

har inga positiva låtar om män<br />

Agzy Pop, Loco Linn, Krazy K och Sassy<br />

Zandra tänker låta barbiepunken skölja<br />

över landet. Beväpnade med debutalbumet<br />

”Radio hour” är Call Cat redo att sätta sin<br />

prägel på scenen. Hipsterskägg beware!<br />

– Barbiepunk är glad, tjejig, lekfull och<br />

feministisk punk, säger Agzy Pop. Vi<br />

spelade tidigare i ett annat band där vårt<br />

största fokus var feminism, allt vi gjorde<br />

i det bandet skulle vara feministiskt. Vi<br />

är fortfarande feminister men vill inte att<br />

det ska behöva framföras så seriöst.<br />

Eftersom det är vår<br />

egen grej kan vi också<br />

göra typ vad som helst<br />

och säga att det är<br />

barbiepunk.<br />

Inga begränsningar<br />

”Radio hour” har<br />

formen av ett radioprogram,<br />

en idé som<br />

kläcktes i studion, vilket<br />

förstärker det budskap<br />

Call Cat vill skicka vidare.<br />

Texterna på skivan handlar om allt från<br />

dryga hipsterkillar till galna festkvällar<br />

och Buffy the vampire slayer.<br />

– Vi har inte satt några begränsningar<br />

på vad vi kan skriva om men just nu har vi<br />

inga positiva låtar om män.<br />

Vad blir ni inspirerade av?<br />

– Främst av saker vi är med om själva,<br />

till exempel fick vi inspiration till<br />

”Bearded Burden”<br />

när vi spelade med ett<br />

skäggigt band som fick<br />

all uppmärksamhet trots<br />

att de sög och vi var bäst.<br />

Musikaliskt är det vida<br />

ramar som gäller.<br />

Allt från kommersiell<br />

pop på radion<br />

till riot grrrl och<br />

hårdrock.<br />

– Men gemensamt för<br />

alla i bandet är att vi älskar<br />

Tiger Bell, Vengaboys<br />

och alla Kathleen Hannas<br />

projekt.<br />

Endast digitalt<br />

Debutalbumet ”Radio<br />

hour” finns bara digitalt<br />

och det är inte säkert att den kommer ges<br />

ut fysiskt alls, även om Call Cat gärna vill<br />

det.<br />

– Vi har inte ekonomin till det. Det blir<br />

eventuellt så att vi trycker upp cd-skivor<br />

i en jätteliten upplaga – men helst vill vi<br />

ju trycka upp rosa kassetter och vinyler,<br />

avslutar Agzy Pop.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

”Vi spelade med ett<br />

skäggigt band som<br />

fick all uppmärksamhet<br />

trots att de<br />

sög och vi var bäst.”<br />

Foton: Martin Wilson<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

9


Foto: Martin Wilson<br />

Jag vet inte hur många gånger<br />

jag såg Sixten Redlös när det<br />

begav sig på 1980-talet. Men<br />

jag har två starka minnen från<br />

deras konserter. Som när bandet<br />

ägde Stora dans-scenen på<br />

den allra första Hultsfredsfestivalen<br />

1986. Det var magi. Total<br />

eufori. Minns det som igår hur<br />

Jöjje (sång) ömsom omfamnade<br />

ömsom rispade oss i publiken.<br />

Jag blev kär den eftermiddagen.<br />

Ett annat gig som etsat sig fast<br />

var i Motala året efter. Sixten<br />

Redlös spelade i Stadsparken<br />

mitt i stan. Det var kanske ett<br />

dussin glada själar på plats,<br />

där flera gick när Sixten började<br />

spela. Ändå gav de ta mig<br />

tusan allt för oss fyra, fem som<br />

pogade runt framför scenen.<br />

Storartat. När det blev klart att<br />

Sixten Redlös skulle följa med<br />

på KSMBs Sverigevända så var<br />

det Husqvarnas finest jag verkligen<br />

ville se. Och vilket gig de<br />

bjöd på – igen! – den där kvällen<br />

i mars. Fräscht, piggt, peppigt.<br />

Det kändes som att alla de låtar<br />

jag älskade för 30 år sedan var<br />

nyskrivna. Jag gick hem i natten<br />

med ett varmt hjärta och<br />

ett stort leende. Sedan mejlade<br />

jag Jöjje (Jörgen Andersson)<br />

för jag hade ju några<br />

frågor jag ville ställa.<br />

I wish<br />

I woz<br />

Sixten<br />

Redlös<br />

an animal<br />

10 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Ni var ruskigt bra i Malmö? Hur kändes<br />

det att stå på scenen igen?<br />

– Tack. Det var väldigt kul att stå på scen<br />

igen efter sju års uppehåll. Första giget<br />

på turnén var i Malmö och det kändes<br />

faktiskt riktigt bra direkt. Vi fixade till<br />

lite inför de kommande gigen så att det<br />

skulle bli ännu bättre. Men det var bra<br />

publik i Malmö och vi var taggade till<br />

max.<br />

Det kändes som att ni längtat efter<br />

detta?<br />

– Vi har ju laddat på det sen i november<br />

då vi repade första gången så det kändes<br />

som inspirationen var på topp.<br />

Jag tyckte låtmaterialet lät väldigt<br />

fräscht, visst hade ni arrat om en del?<br />

– Några låtar har vi arrat om men i stort<br />

sett är det originalversioner. Under<br />

senare månad har vi försökt bättra på<br />

lite småsaker och vi har jobbat ganska<br />

mycket på körer. Lutten som spelar trummor<br />

har tidigare inte haft tillgång till<br />

någon mikrofon men<br />

helt plötsligt så hade<br />

vi fyra mikrofoner och<br />

det visade sig att hans<br />

körstämma var grym.<br />

Hur valde ni låtar?<br />

Var ni överens?<br />

– Det har förkommit<br />

lite tjafs gällande<br />

låtarna men i stort sett<br />

första rephelgen så blev det klart. Vi gick<br />

igenom låtarna vi hade. Spelade ganska<br />

många. Betygsatte och plockade fram tio<br />

bra låtar. Sen hittade vi några till under<br />

tidens gång som vi inte hade tänkt på.<br />

Hur var turnén överlag? Vilka var<br />

topparna?<br />

– Det var kalaskul. Det var väldigt roligt<br />

att arbeta med ett proffsigt gäng som<br />

skötte alla instrument och scenljud. Topparna<br />

var väl i Stockholm och Huskvarna.<br />

Stockholm för att det var utsålt med<br />

1750 personer på Cirkus och Huskvarna<br />

för det var vårt hemmagig med en helt<br />

galen publik. Det kunde däremot slutat<br />

redan efter första giget då vi blev påkörda<br />

i Lund när vi var på väg till vårt hotell.<br />

Turligt nog enbart materiella skador på<br />

bilen men det hade kunnat vara spiken<br />

i kistan för turnén efter först giget. Personligen<br />

så mådde jag askasst på slutet<br />

då jag hade feber och var förkyld men<br />

det är sånt man får sätta sig över. Roligt<br />

att träffa massa människor vi inte sett på<br />

flera år. Också väldigt kul att det var så<br />

många som kom till oss efter spelningarna<br />

och sa att vi var bra. Sånt är viktigt.<br />

Vad är skillnaden med att spela live<br />

med Sixten idag och när ni var aktiva<br />

som band?<br />

– Vi är idag mycket bättre och tajtare än<br />

förr. Vi har repat mycket mer. Vi undvek<br />

att dricka massa alkohol före konserterna.<br />

Sånt märks och känns. Vi är väl lite<br />

mer mogna även om vi stundtals under<br />

”Det var magiskt<br />

men vi<br />

ska nog låta<br />

det vara så.”<br />

dom där veckorna varit som 14-åringar<br />

igen. Vi försökte säga ”inga könsord i<br />

bilen under den här resan”. Två minuter<br />

senare så var vi fast igen. Att man kan gå<br />

i barndom på det sättet tror jag beror på<br />

att vi är kamrater sedan skolåldern.<br />

Hur resonerade ni när frågan om en<br />

re-union dök upp?<br />

– Vi tänkte först: okej, kanske det. Sen<br />

gick det ju nästan 1 1/2 år innan det blev<br />

allvarligt snack om det. Och sedan var vi<br />

tvingade att räkna och bedöma om det<br />

skulle gå tidsmässigt och ekonomiskt.<br />

Och efter lite diskussioner fram och tillbaka<br />

med arrangören så fick vi villkor vi<br />

kunde acceptera. Sen gick det undan.<br />

Varför återupplivar ni inte Sixten på<br />

riktigt?<br />

– Sixten Redlös är vårt ungdomsband.<br />

Att spela en låt som Feminint 81 som jag<br />

skrev nät jag var 15 år inför ett utsålt<br />

Cirkus i Stockholm gör man nog baran en<br />

gång. Det var magiskt men vi ska nog låta<br />

det vara så. Om vi skulle<br />

spela mer skulle vi<br />

antingen till slut spela<br />

inför elva personer på<br />

en pizzeria i Ödeshög<br />

eller börja skriva nya<br />

låtar och inget av dom<br />

alternativen känns<br />

speciellt lockande.<br />

När var det sist ni<br />

spelade live som Sixten Redlös?<br />

– Vi gjorde en spelning 2010.<br />

Finns det några planer på att återutge<br />

erat material på nytt?<br />

– Vi har lite löst pratat om vi skulle spela<br />

in några gamla låtar igen bara för att<br />

dokumentera men det är krångligt. Johan<br />

bor i Jönköping, jag och Henrik i Stockholm<br />

och Lutten i Hälsingland.<br />

Vad gör ni nuförtiden, när ni inte<br />

spelar i Sixten?<br />

– Jag arbetar på Sverige Radio och har<br />

gjort det i nästan 25 år. Jag är journalist<br />

i grunden men har haft olika chefsjobb<br />

sedan slutet av 90-talet. Henrik är fotograf<br />

och redigerare på SVT. Johan driver<br />

sin firma Lundgren pickups och säljer<br />

mikrofoner till gitarrer över hela världen.<br />

Lutten har sitt företag Träplan som bygger<br />

bland annat tv-studior. När det gäller<br />

musik så spelar Johan i ett Ebba Gröncoverband,<br />

Lutten spelar med massa<br />

olika band. Han har på senare tid spelat<br />

bland annat med Fas 3. Henrik ligger<br />

lite halvlågt på musikfronten och när vi<br />

klev in i en replokal i november så hade<br />

jag inte varit i närheten av en mikrofon<br />

på nästan 7 år. Men vem vet. Vi fick ju<br />

lite blodad tand. Och vi måste väl spela<br />

igen innan det är för sent. Nästa turné<br />

kommer nog heta ”Rock’n’rollatour 1”.<br />

Kanske 2035. Men vi har blivit övertalade<br />

förut...<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

Per Eriksson blev för några år<br />

sedan utmanad av en amerikansk<br />

tjej att göra en kortfilm om punk.<br />

Projektet har sedan dess växt och<br />

nu handlar det om en långfilm, som<br />

kanske får premiär i höst.<br />

– Min första impuls var att göra en femton<br />

sekunders film, men det<br />

svällde till en minut, sedan<br />

fem minuter. Och så sa jag<br />

till mig själv, varför inte<br />

göra en halvtimmes film om<br />

Stockholmsscenen? Men så<br />

ville resten av landet vara<br />

med och då blev det så. Även<br />

om fokus ligger på Stockholm.<br />

– I Youtube-eran där nästan allt som spelats<br />

live läggs upp dagen efter behövs kanske<br />

någon som binder ihop det. Som sätter det i<br />

ett sammanhang, en tidskontext.<br />

Jävla skitliv<br />

– en film om svensk punk här & nu<br />

– Sedan är jag sjukt trött på dokumentärer<br />

som auktoritärt börjar med CBGB, 100 Club<br />

eller Oasen – som om punken tog slut med<br />

Sex Pistols undergång.<br />

”Sedan är jag sjukt<br />

trött på dokumentärer<br />

som auktoritärt<br />

börjar med<br />

CBGB, 100 Club<br />

eller Oasen.”<br />

Ingen nostalgi<br />

Per är i första hand videokonstnär och hans<br />

verk har visats världen över. Men han poängterar<br />

att Jävla skitliv är<br />

en dokumentär. Han har<br />

följt Ligisterna, Topper<br />

och Fuck Frankie på<br />

turnéer, festat och lärt<br />

känna dem. Vi kommer<br />

att få se livematerial, intervjuer,<br />

replokalshäng<br />

och bandmedlemmarna<br />

i sin vardag – men även<br />

den politiska turbulensen som vi lever mitt<br />

i får plats.<br />

– Jag vill inte ha så mycket nostalgi utan<br />

mer varför och hur det är idag. Jag har också<br />

valt en ganska bred definition av punk: DIY,<br />

politik, sport, föräldraskap etcetra. Så den<br />

som väntar sig ett fullskaligt krig mellan<br />

Oldschool, trall, Oi!, ska och HC blir nog<br />

besviken.<br />

Naiv vision<br />

Per har oftast filmat med handhållen<br />

kamera, ”att filma i moshpiten kräver sitt”<br />

skrattar han, men i vissa tagningar har han<br />

använt tre kameror på stativ.<br />

– Förhoppningsvis blir den ballt MTVklippt,<br />

det är min stil.<br />

När får vi se den?<br />

– Min vision att i princip endast visa den<br />

på konstgallerier var nog naiv? Förhoppningsvis<br />

i höst. Eller nästa vår, då svensk<br />

punk fyller 40 år. Arbetet är ett och ett halvt<br />

år försenat år försenat på grund av familjeskäl…<br />

Vilken punkfilm tycker du själv är bäst?<br />

– The Filth and the fury är väl bäst?<br />

Från <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> #1<br />

Filmen om<br />

svensk punk<br />

snart klar<br />

I första numret av <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong><br />

berättade filmaren Per Eriksson<br />

om sin kommande punkfilm Jävla<br />

skitliv. Nu ett år senare menar Per<br />

att arbetet är på sluttampen.<br />

– Det betyder inte att den är färdig i morgon,<br />

jag saknar några tunga intervjuer som<br />

jag hoppas få till ganska snart. Jag filmar<br />

också en del kompletterande berättande<br />

bilder som för filmen framåt och ger en<br />

helhetsbild, där är jag inte riktigt nöjd än.<br />

Jag letar tålmodigt efter miljöer och vinklar<br />

som höjer upplevelsen, men visst – det finns<br />

givetvis en gräns för det vansinnet, skrockar<br />

Per.<br />

– Sedan är det ett mycket tidsödande jobb<br />

att mixa ljudet. Det är inte direkt Pink Floyds<br />

mixerbord som jag har tappat liveljudet på,<br />

så det är en del EQ-ande och filtrerande.<br />

Inte lika glamoröst som att filma, men lika<br />

viktigt.<br />

Förändrad punkscen<br />

En annan sak som gett Per visst bekymmer<br />

är att scenen förändrats en del under det<br />

senaste året.<br />

– Det är mycket mer konflikter mellan olika<br />

grupper och individer i Stockholm nu än när<br />

jag startade. När jag började snackades det<br />

om enighet och att lira tillsammans, nu ser<br />

jag lite mer separatism igen. Vi är mest punk<br />

och ni är inte välkomna, typ.<br />

– Men eftersom jag såg mig färdigfilmad så<br />

påverkar det inte så jättemycket, jag måste<br />

ändå fundera på hur mycket plats det ska få<br />

ta. Jag tänkte att bandkonfliktskapitlet skulle<br />

vara kort och sakligt. Men så inser man att<br />

exempelvis KSMB-bråket kanske inte helt<br />

kan ignoreras. Och då kommer frågan om<br />

jag vill att det ska ta en sådan plats att alla<br />

pratar ut – eller överskuggar det resten av<br />

filmen? Sabotage och fencewalkerdebatten?<br />

Riktig punk kontra antifagalan? Hur mycket<br />

plats vill jag ge det? Och blir de bråken<br />

respektlösa mot de andra som jobbar hårt i<br />

replokalen och inte får rubrikerna?<br />

Per siktar på att ha filmen klar innan året<br />

är slut.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

11


Psykbryt<br />

tar farväl<br />

med gig<br />

Zackarias,<br />

varför lägger<br />

ni ner Psykbryt?<br />

– För att allt<br />

har sin tid,<br />

och Psykbryt<br />

har haft sin.<br />

Har man inte<br />

koll på sånt kan det sluta med<br />

att man börja lira på Cirkus för<br />

femhundra och tar trehundra<br />

för en tröja. Som tur är har ju ett<br />

sådant horriblet gyckelspel aldrig<br />

ägt rum.<br />

Crossler<br />

om vikten<br />

av samarbete<br />

inom punken<br />

Är det inte knäppt att göra det<br />

när ni precis gett ut en lysande<br />

skiva?<br />

– Kanske det, men vore det inte<br />

ännu knäppare att släppa en kass<br />

skiva och sen lägga ner?<br />

Vad var bäst med Psykbryt?<br />

– För mig var det bästa att få<br />

spela med tre briljanta medmusiker<br />

och bli en del av den svenska<br />

punkscenen. Att upptäcka att det<br />

finns en publik och att folk faktiskt<br />

gillar vad vi håller på med. Om<br />

jag ska våga mig på en gissning<br />

om vad som var bäst med oss i<br />

allmänhet skulle jag tro att det var<br />

livespelningarna, Tobbe och Nikkos<br />

förmågor som låtskrivarduo<br />

och att vi faktiskt är rätt dugliga<br />

på våra instrument.<br />

Vad händer nu?<br />

– Nikko lirar med Avgå! och har<br />

lite andra bollar i luften, Linus har<br />

börjat spela klaviatur (!) i Hyrda<br />

Knektar. Jag smider en del planer<br />

men har inte bestämt mig för<br />

vilket projekt jag ska börja med,<br />

men lär säkert vara med på något<br />

hörn med Fas 3 eller några andra<br />

farbröder så länge. Ska jag gissa så<br />

tror jag att det kommer dyka upp<br />

något nytt-och-poppis-band med<br />

metodiskt ihopskrivna låtar i penta,<br />

och sen kommer nån falkögd<br />

jävel längst fram säga ”vafan,<br />

gitarristen... Är inte det Tobbe från<br />

Psykbryt?”<br />

– Vi kommer att ha en rejäl<br />

avskedsspelning i höst och går ut<br />

med datum och plats (någon kan<br />

säkert gissa var det blir) när det är<br />

dags. Efter det? Då bildar vi väl ett<br />

synthrockband.<br />

– Stort tack för ett bra <strong>zine</strong> och<br />

fina recensioner genom åren. En<br />

ära.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

Grupprunk<br />

& dubbelmoral<br />

Punkrock anno 2017. Sitter backstage å<br />

snackar med en veteran inom svensk punk<br />

och inser att han å jag har helt olika bilder<br />

av punken å vad som är vad.<br />

Medans jag halva mitt liv levt livsstilens legend<br />

maximalt och sedan spenderat resten med att<br />

reparera skadorna, har han etablerat sig som en<br />

välmående medelålders man tillsammans med<br />

andra välmående medelålders män och dom har<br />

skrivit om kartan vad gäller svensk punk.<br />

Den punk media,<br />

klubbar, publik och<br />

radio menar när de<br />

relaterar till svensk<br />

punk har inget med mig<br />

eller det jag gör att göra.<br />

Min punk har aldrig<br />

varit välmående, utav<br />

den enkla anledning<br />

att den aldrig har vare<br />

sig domesticerats eller<br />

blivit nedbruten i små<br />

sekter av världsfrånvända<br />

hare krishna-typer<br />

i hundratals nitar eller<br />

färdigpreppade uniformer.<br />

Den punk jag levde<br />

i och med har aldrig<br />

blivit en del av dagens<br />

svenska musikkultur.<br />

Ändå ser jag hur<br />

svensk punk idag är<br />

vital, med mångfald och flertalet nya, gamla<br />

och redan etablerade band som täcker hela<br />

genrespektrat från umpalumpierna inom crust-,<br />

kängscenen till ompa ompa-banden inom<br />

skinheadscenen. Och banden är många men<br />

publiken gles, förutom när det ska skrålas med<br />

i nostalgisk allsång. En allsång som inte väcker<br />

en jävel, eller inspirerar till ett endaste nytt<br />

punkband!<br />

”Min punk har aldrig<br />

varit välmående, utav<br />

den enkla anledning<br />

att den aldrig har<br />

vare sig domesticerats<br />

eller blivit nedbruten<br />

i små sekter<br />

av världsfrånvända<br />

hare krishna-typer i<br />

hundratals nitar eller<br />

färdigpreppade<br />

unifor mer.”<br />

Problemet är vad det varit sen mitten av<br />

åttitalet; det finns ingen sammanhållning,<br />

inget sammanhållande intresse för själva<br />

musiken, livsstilen eller det positiva utanförskapet<br />

som inte ruttnar i dubbelmoralens,<br />

egenintressets eller det ständiga grupprunkadets<br />

namn!<br />

Nu har vi femtielva idioter som kör sitt eget<br />

rejs, med en liten grupp som har ett fast grepp<br />

på landets scener och respekten fraktionerna<br />

emellan är noll och intet!<br />

Om tre av dessa duktiga<br />

idioter slog ihop sina<br />

huven skulle vi svenska<br />

punkband kunna åka land<br />

och rike runt å sprida<br />

den här den bästa av alla<br />

musikstilar till fler huven.<br />

Och det är egentligen det<br />

viktigaste vi kan göra<br />

– dela med oss av det som<br />

gjorde att vi själva inte<br />

gick under...<br />

För som det är nu är<br />

dom enda som drar<br />

land och rike runt<br />

dom som håller den här<br />

kulturen kvar i 80-talets<br />

trallande - I ett jävla<br />

fiolgnisslande, knätofsvippande<br />

å pinsamt yxigt<br />

långfilsdoftande trallande! Punkrocken blir då<br />

lika jävla rolig, ball och utmanande som anslagstavlan.<br />

Å gubbarna fortsätter å va välmående<br />

men musiken blir bara allt sämre...<br />

Antagligen borde jag väl identifiera mig med<br />

de här gubbarna, men nu gör jag inte det och<br />

absolut inte med dom vars gig jag inte ens gick<br />

på när det begav sig...<br />

Roger Crossler, SMASH IT UP<br />

12 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


”Prettoskit” fick<br />

Ragata att agera<br />

Malmös Ragata langade upp tre<br />

grymma låtar på nätet, ”Dissa”,<br />

”Gammal punk” och ”Livsdömd”,<br />

och <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> blev eld och<br />

lågar över den smått aviga new<br />

wave-punken.<br />

Hur var tanken när ni drog igång Ragata<br />

för ett år sedan?<br />

– Vi var trötta på prettoskit och ville bara ha<br />

roligt. Vi ville starta ett band vi själva ville<br />

se.<br />

Hur tänker ni nu?<br />

– Att vi har skitkul! Att<br />

det blev precis vad vi<br />

hoppades på... kanske<br />

ännu bättre faktiskt!<br />

Vilka musikaliska<br />

bakgrunder har ni<br />

och på vilket sätt har<br />

de erfarenheterna<br />

tagit plats i Ragata.<br />

”Vi gillar att vi är<br />

olika. Olika är<br />

roligast och mest<br />

inspirerande. Vi<br />

blickar sällan bakåt<br />

utan strävar framåt.”<br />

– Vi är olika som personer och kommer från<br />

olika håll musikaliskt. Vi gillar att vi är olika.<br />

Olika är roligast och mest inspirerande. Vi<br />

blickar sällan bakåt utan strävar framåt.<br />

Vad inspirerar och influerar er?<br />

– Vi blir inspirerade av varandra. På reporna,<br />

spelningarna och när vi hänger tillsammans.<br />

Vi brukar ha bandhelger ute på landet.<br />

Lyssna på varandras historier. Tänk vad vi<br />

varit med om!! Ge oss själva tid att lyssna<br />

på oss. Det finns andra också såklart som<br />

kämpar på olika sätt i livet. Det är inspirerande<br />

att vara en av dem och att möta och<br />

höra hur de kämpar mot orättvisor och för<br />

en bättre värld. Att träffa människor som<br />

överlever och att höra deras berättelser. Det<br />

inspirerar!<br />

Hur skulle ni vilja beskriva en konsert<br />

med Ragata?<br />

– Vi har skitkul! Det är fantastiskt vad många<br />

som vill komma och ha roligt med oss. Och<br />

så många trevliga arrangörer. Så fint att folk<br />

ordnar och fixar så att vi får<br />

stå på scen och spexa!<br />

Vilket gig har varit roligast<br />

hittills och varför?<br />

– Alla är härliga på sitt sätt.<br />

Alla ligg är ändå ett ligg<br />

liksom! Men vi måste nog<br />

ändå säga att spelningen<br />

på ”Dåligt rykte” på 128A i<br />

Göteborg var speciell. Det<br />

var en härlig klubb. Goa<br />

människor. Bra ljud! Eenergi!<br />

Alla dansade! Kändes som att spela på bästa<br />

kompisens fest liksom...<br />

Vad händer i sommar/höst?<br />

– Vi ska repa in några nya låtar. Hänga<br />

tillsammans. Spela på några roliga ställen,<br />

bland annat Mossagårdsfestivalen. Åka på<br />

minisemester till Flensburg där vi också ska<br />

spela. Hoppas på gött mos!<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

10-i-topp<br />

Mika & Yxan<br />

Puntala Rock - Festival<br />

Blackbird - Restaurang<br />

KIR - Alkohol<br />

Wolfpack - Band<br />

Baboon Show - Band<br />

First Blood - Film<br />

V (originalet) - Tv-serie<br />

Jeansväst - Kläder<br />

Cyklopen - Spelställe<br />

Skansen Kronan - Gött ställe<br />

att bärsa vid<br />

Johanna, Giftigt Avfall<br />

Kaffe - livselixir<br />

Sonic the hedgehog - spel<br />

Gamla KSMB - band<br />

Harry Potter - böcker och filmer<br />

Choklad - godis<br />

Katter - djur<br />

Stigmata - Skitsystem-platta<br />

Sleepy hollow - tv-serie<br />

Muang thai - restaurang<br />

Pilbågar - vapen<br />

Lisa, Fuck Frankie<br />

1. Känslan när en vaknar och<br />

inser först efter några sekunder<br />

att det är helg<br />

2. Mina bandisar i Fuck Frankie -<br />

ett härligt gäng helt enkelt.<br />

3. Öl i allmänhet, lunch-öl i<br />

synnerhet.<br />

4. En varg söker sin pod - podcast<br />

med liv Strömqvist och Caroline<br />

Ringskog Ferrada<br />

Noli.<br />

5. Död kompis -<br />

seriebok av Simon<br />

Gärdenfors.<br />

6. När ens tiomånaders<br />

taggar<br />

till som en liten<br />

vildvetting till den gamla Misfits-dängan<br />

Where Eagles Dare.<br />

7. Queendom Crew tatueringsstudio<br />

”feministisk och underjordisk,<br />

ett systerskap i bläck”<br />

8. Grillade grönsaker, sås och<br />

sangria.<br />

9. Nätverket Ingen människa är<br />

illegal och deras arbete.<br />

10. Feminism, vilken grej!<br />

Fippe, Peking Punk<br />

Lag i hjärtat: Peking<br />

Amnesti: Vackert ord<br />

Möllevångstorget:<br />

Demoplats<br />

Nobes: Legendarisk<br />

pub<br />

Thåström: Legend<br />

Redemption song: Kampsång<br />

Rickenbacker: Bas<br />

Scarface: Episk film<br />

Metropolis brinner: Fet låt<br />

Sex Pistols: Såklart<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

13


Döda Katten<br />

– en punkpodd<br />

Yxan är en välkänd profil i<br />

scenen sedan många år tillbaka.<br />

Tidigare i år drog han<br />

igång podden Döda Katten<br />

som hittills producerat åtta<br />

långa, nyfikna, engagerade<br />

och proffsiga avsnitt.<br />

Hur kom du på idén med podd?<br />

– Jag har lyssnat en del på poddar framförallt<br />

under långa bilresor och där någonstans<br />

började jag fundera på det. Sen blev jag<br />

arbetslös och rastlös och tänkte att nu drar<br />

jag fan igång!<br />

Vad är poddens fördelar?<br />

– Det är att du som lyssnar gör det när du<br />

vill, var du vill. Har man till exempel inte<br />

jättemycket surf på sitt mobilabonnemang<br />

så kan man tanka ned avsnitt när man har<br />

wifi och sedan lyssna offline på spårvagnen,<br />

tunnelbanan eller vart fan som helst. Enkelheten<br />

att du kan lyssna via en podcastapp<br />

där du kan prenumerera på podcasts.<br />

Beskriv Döda Katten?<br />

– Det är en svensk podcast som görs av mig.<br />

Den röda tråden är punk men det pratas om<br />

allt möjligt med eller utan gäster. Namnet är<br />

ett uttryck för när man lämnar krogen utan<br />

att säga hej då till sina polare. Man gör en<br />

Döda Katten och smyger ut i natten. Myten<br />

säger att katter som vet att de skall dö smyger<br />

undan och dör för sig själva. Jag har döpt<br />

utgivaren av Döda Katten till Ninjabomb<br />

Produktion eftersom när jag förklarade<br />

namnet Döda Katten för Stoffe i Fredag Den<br />

13:e så svarade han ”Jaja, en vanlig ninjabomb<br />

alltså?”<br />

Hur tänker du kring varje avsnitt?<br />

– När jag kommit på idén så kollar jag upp<br />

vem eller vilka som vill vara med och efter<br />

det så skriver jag ihop ett gäng frågor som<br />

bas för avsnittet. Ofta så tillkommer det<br />

nya frågor eller ämnen av sig självt under<br />

inspelningen.<br />

Yxan var en gång i tiden redaktör för<br />

klassiska <strong>zine</strong>t Banka Bäver. Idag hittar du<br />

honom bland annat i Wolfhour.<br />

Hur gör man en podd, rent tekniskt, vad<br />

använder du för utrustning/program?<br />

– Man kan göra en podd på många olika sätt.<br />

Jag kör på ett mellandyrt alternativ med ett<br />

riktigt ljudhotell där man kan lägga till sin<br />

podd på iTunes. Fördelen med det är att det<br />

gör man bara en gång sedan sköter det sig<br />

självt, det vill säga att så fort ett nytt avsnitt<br />

läggs upp på servern så fattar iTunes det och<br />

det är tack vare den tjänsten som det går att<br />

lyssna på podden i alla podcastappar på alla<br />

plattformar. Ljudhotell kostar en tusenlapp<br />

om året medan iTunes podtjänst är gratis.<br />

Sen kan man gå bananas med mickar,<br />

mixerbord och inspelningsprogram. Jag kör<br />

på en USB-mikrofon av bra kvalité som kan<br />

spela in antingen som en vanlig mick eller<br />

som en intervju eller 360-mick. Det blir ju<br />

givetvis inte lika bra som när alla gäster har<br />

en egen mick men jag kände att man måste<br />

börja någonstans. Jag spelar in och editerar<br />

i gratisprogrammet Audacity. Hittills har jag<br />

lagt 6 400 kr på podden. Varav 4 200 kr är<br />

på utrustning och ljudhotell och resten har<br />

gått till öl, diesel och bussbiljetter.<br />

Hur många lyssnar?<br />

– I skrivande stund har podden 2704 downloads.<br />

Helt okej efter åtta avsnitt tycker jag.<br />

Vad säger de som lyssnar?<br />

– De gillar det! Jag har fått en del mail och<br />

meddelanden på Facebook samt direkt feedback<br />

från vänner och bekanta. Jag försöker<br />

göra podden bättre ljud och editeringsmässigt<br />

hela tiden och det tycker jag märks och<br />

att jag orkar lägga upp till 14-15 timmar<br />

på editering beror på att jag dels tycker att<br />

det är en kul skapandeprocess och att jag är<br />

ganska petig men även konstruktiv feedback<br />

har gjort att jag har tagit till mig folks tankar,<br />

förslag och idéer.<br />

Vilka är planerna för framtiden?<br />

– Målet är ett avsnitt varannan onsdag vilket<br />

jag har hållit hittills. Det gäller dock att jag<br />

får mer idéer om innehåll till kommande avsnitt.<br />

Jag är tacksam för alla förslag! Har du<br />

som läser detta ett förslag eller kanske rent<br />

av vill vara med i ett avsnitt så är det bara<br />

att höra av sig till dodakatten@gmail.com<br />

Till sist, vem är Yxan?<br />

– Yxan heter egentligen Nicklas men har dragits<br />

med detta smeknamn sedan tidigt 90-tal<br />

på grund av en packad snubbe som kallas<br />

Katten. Jag gav ut fan<strong>zine</strong>t Banka<br />

Bäver/ Backlash tillsammans med några<br />

polare under åren 1994 till 2009. Jag har<br />

gastat i några band också: Bloomcore,<br />

F.U.C.T. Slaktattack och numera i Wolfhour.<br />

Jag flyttade till Göteborg 96 och bor sedan<br />

2011 med min fru i Majorna. Jag gillar att<br />

gå på spelningar, resor, dricka öl och lira<br />

bowling. Ibland gillar jag även att stå på scen<br />

med mitt band. Senast det hände var i oktober<br />

förra året då vi lirade i Prag på Enemy Of<br />

The Sun Fest och det var kul som fan att dels<br />

lira och dels bärsa med gubbarna i Lautstürmer<br />

på ett rökigt hak någon kilometer från<br />

spelstället.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

14 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

15


Foto: Helge Schreiber<br />

BLITZ-<br />

PUNKS<br />

Kafka<br />

Prosess<br />

”Ett av de bästa europeiska<br />

hardcorebanden under hela åttiotalet”<br />

”Vi vil ikke ha mur eller piggtråd”!<br />

Via en postorderkontakt fick jag i<br />

åttiotalets mitt mina första doser<br />

av norsk punk. Kassetten ”Lov &<br />

Orden” plus samlings-LP:n ”Tjernobilly<br />

Boogie” inhandlades tillsammans<br />

med en bunt sjutummare,<br />

och ur högtalarna dundrade rå<br />

hardcore i form av Barn Av Regnbuen,<br />

Overlagt Drap, Brent Flagg<br />

och Stengte Dører. Men huvud<br />

och axlar över dessa höjde sig ett<br />

band, nämligen Kafka Prosess.<br />

Övriga gäng var hårda och råa,<br />

Kafka Prosess var knivskarpa och<br />

stenhårda! Jag återkommer ofta<br />

till dem, och riffen och texterna<br />

sitter i ryggmärgen på något sätt.<br />

Så hos mig gjorde de avtryck. Och<br />

jag är inte ensam…<br />

– I mitt tycke var Kafka Prosess ett av de<br />

bästa europeiska hardcorebanden under<br />

hela åttiotalet!<br />

Orden är Helge Schreibers, mångårig<br />

skribent på tidningar som Ox och Plastic<br />

Bomb samt författare till boken ”Network<br />

of Friends”. Han är nära vän med flera i<br />

bandet och följde dem redan från gruppens<br />

start.<br />

– Jag kände sångaren Gunnar Nuven<br />

redan innan när hans dåvarande band<br />

Svart Framtid turnerade med Disorder i<br />

Tyskland. Jag sålde skivor på postorder,<br />

bland annat dem från Gunnars etikett<br />

X-port Plater.<br />

– Deras sound var unikt, och det är lätt<br />

att känna igen deras speciella stil i det<br />

enorma hav av hardcoreband som fanns<br />

på den tiden. De hade alltid väldigt bra<br />

och catchiga melodier, kombinerat med<br />

direkta texter du inte kunde undkomma.<br />

Riffen, basslingorna och det stadiga<br />

trumkompet var också bitar som definierade<br />

dem.<br />

Tidigare Svart Framtid<br />

Sångaren Gunnar var liksom gitarristen<br />

Nils Aune och basisten Fridtjof Benneche<br />

tidigare medlemmar i Svart Framtid.<br />

Bandet turnerade flitigt i Europa, men<br />

efter en sväng på vägarna med brittiska<br />

Disorder lades bandet ner 1984. Ur<br />

askan steg Kafka Prosess istället och<br />

Stian Løken på trummor kompletterade<br />

sättningen. Kort därefter utökades bandet<br />

när Stian också blev gitarrist samt att<br />

Geir Strand togs in som trummis. Sista<br />

rockaden blev sedan att Geir hoppade<br />

av och ersattes av Thomas Fosseide<br />

på trummor. Bildandet av bandet och<br />

16 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Foto: Helge Schreiber<br />

Foto: Al Hicky<br />

Foto: Jenny Plaits<br />

Foto: Helge Schreiber<br />

bytena av medlemmar gjordes med det<br />

legendariska Blitz-huset i Oslo som nav.<br />

– De flesta i bandet kände varandra<br />

från förr, genom husockupationer och<br />

liknande aktioner, berättar trummisen<br />

Thomas.<br />

– Det ockuperades hus på flera håll<br />

i Oslo då, men just Blitz var en vanlig<br />

träffpunkt, tillägger gitarristen Nils. Det<br />

var vi ”Blitzare” mot polisen och resten<br />

av världen kändes det som då. Det är<br />

lätt att romantisera i efterhand, men det<br />

var en väldigt våldsam miljö denna scen<br />

växte fram ur.<br />

– Jag kom till Blitz från Trondheim (via<br />

London) 1982, fortsätter Nils. Där träffade<br />

jag Geir Brurok som tog med mig i sitt<br />

band Betong Hysteria. När sedan Gunnar<br />

Nuven dök upp i Oslo bildade han bandet<br />

Svart Framtid, och efter ett tag kom jag<br />

med som basist.<br />

Nils fortsätter att berätta att Gunnar var<br />

en fena på boka spelningar, både för att<br />

få ut sitt Svart Framtid på Europas vägar,<br />

men även att ta bra band till Oslo för spelningar<br />

på Blitz. På den tiden hade huset<br />

inget eget PA-system, och det var något<br />

Nils tog tag i och blev på så sätt kunnig<br />

inom det ljudtekniska området.<br />

Blitz-rutten<br />

Enligt Helge var Kafka Prosess ett av de<br />

ledande banden att ge sig ut på turné i<br />

Europa och visa att man genom kontakter<br />

i DIY-scenen kan komma långt och uppnå<br />

mycket.<br />

– Det kom att kallas ”Blitz-rutten”, berättar<br />

han, alla band med förgreningar till<br />

Blitz-huset som tog sig runt i Europas underjord.<br />

Kafka Prosess gjorde bland annat<br />

en turné med Nottinghambandet Heresey<br />

som banade väg för många andra norska<br />

band åren därpå.<br />

– Mellan 2014 och 2015 hade Network<br />

of Friends en utställning i Trondheim om<br />

just ”Blitz-rutten” och dess betydelse,<br />

fortsätter han. Jag kände att det var viktigt<br />

att dagens unga band får ta del av det arvet<br />

och själva inspireras att ta tag i sin situation<br />

och fixa gig och turnéer de också.<br />

Ett annat band som Kafka Prosess knöt<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

17


Foto: Helge Schreiber<br />

tajta vänskapsband med var tidigare<br />

nämnda Disorder. Nils berättar att Gunnar<br />

och hans flickvän Ote reste till Bristol<br />

i tre veckor och lärde känna bandet där.<br />

Efter att de kom hem fick Gunnar ett brev<br />

från basisten Taff, med erbjudandet att<br />

Svart Framtid kunde hänga med dem på<br />

deras Tysklandsturné.<br />

– Samarbetet fortsatte sedan när vi<br />

bildade Kafka Prosess, säger Nils, och de<br />

kom sedan att bli vår nyckel ut i Europa.<br />

En nyckel som även ledde till en split-<br />

LP med Disorder, den lysande ”One day<br />

son all this will be yourz” där vi kunde<br />

höra Kafka Prosess i sitt esse.<br />

Inledande ”Vi vil ikke ha” är i mitt tycke<br />

en av de bästa hardcorelåtar som spelats<br />

in, ”Tro Håp Og Kærlighet” och ”Mentalt<br />

utan balanse” är ytterligare två låtar<br />

som tillhör det bästa bandet gjorde, plus<br />

den rasande ”Så Diktatorisk” som måste<br />

vara en av de hårdaste och mest furiösa<br />

låtarna genren presenterat på den här<br />

sidan Atlanten. Disorder får ursäkta, men<br />

på denna vinylbit är det ingen tvekan om<br />

vilka det är som stjäl showen!<br />

Dessa låtar samlades år 2000 på lp:n<br />

”Ingen Fattige, Ingen Rike” (Skuld Releases)<br />

där allt bandet spelade in plockades<br />

ihop. Kafka Prosess fick tyvärr aldrig<br />

ut någon egen release under sin livstid<br />

(även om en ep låg på planeringsstadiet,<br />

men hann aldrig ges ut innan bandet lades<br />

ned), men medverkade desto flitigare<br />

på diverse samlingsskivor och kassetter.<br />

Och från dessa kan vi på lp:n få njuta av<br />

pärlor som titelspåret, ”Hun Lever Ikke<br />

Lenger”, ”Er Du Stolt Av Å Være Hvit” och<br />

”90 Åra”.<br />

Såg för snobbig ut<br />

På frågan om minnen från tiden med<br />

bandet lyfter Nils fram hela deras sista<br />

Tysklandsturné som den absoluta höjdpunkten,<br />

och Thomas instämmer:<br />

– Undergroundställen i städer runt om<br />

Europa, trevligt folk och bra band överallt,<br />

kan det bli bättre, menar han.<br />

– En kul anekdot jag minns var att Stian<br />

”De satte standarden<br />

för det som<br />

idag ses som det<br />

klassiska norska<br />

hardcoresoundet.<br />

De norska banden<br />

hade en egen stil<br />

som inte var en<br />

direkt kopia av<br />

den hardcore som<br />

spelades i USA och<br />

Storbritannien.”<br />

inför en turné köpte en hög kostymskjortor<br />

att spela i. På ett av spelställena gick<br />

han sedan ut för att hämta en nypa frisk<br />

luft, varvid han inte blev insläppt i lokalen<br />

igen för att han såg för snobbig ut!<br />

– Annars var vår spelning på Ungdomshuset<br />

i Köpenhamn en höjdare. Ett av<br />

våra favoritband, B.G.K., var förband till<br />

oss då.<br />

Och på avdelningen vänskapsband är<br />

jag naturligtvis tvungen att kolla om de<br />

hört vännerna Rövsvetts cover på ”Vi Vil<br />

Ikke Ha”:<br />

– Den har jag självklart hört, svarar<br />

Thomas, och jag tyckte de gjorde den<br />

jävligt bra!<br />

Spreds för vinden<br />

Sagan Kafka Prosess tog som sagt slut<br />

i mitten av åttiotalet. Enligt Nils och<br />

Thomas fanns det ingen mer dramatisk<br />

orsak än att medlemmarna spreds för<br />

vinden till andra projekt istället.<br />

Gunnar fortsatte som sångare So<br />

Much Hate och återfinns idag i Tyskland<br />

där han frontar Bone Idols. Stian<br />

gick vidare till att bli trummis i Within<br />

Range. Thomas fortsatte i Stengte Dører<br />

och avslutade sedan sitt musicerande<br />

i bandet Stookers för tiotalet år sedan.<br />

Fridtjof slutade spela i band, men var<br />

chaufför åt Stengte Dører istället. Nils<br />

plockades upp av Raga Rockers och har<br />

sedan gett ut skivor tillsammans med<br />

Prepple Houmb. Idag släpper han musik<br />

under sitt eget namn och tanken är att<br />

det framöver ska utmynna i ett riktigt<br />

band.<br />

Avslutningsvis frågar jag vad i karriären<br />

de är mest stolta över, och förvå-<br />

18 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


”De flesta<br />

i bandet<br />

kände<br />

varandra<br />

från förr,<br />

genom<br />

husockupationer<br />

och<br />

liknande<br />

aktioner.”<br />

Foto: Jenny Plaits<br />

Foto: Helge Schreiber<br />

nande nog nämner ingen av dem Kafka<br />

Prosess!<br />

– Svår fråga, svarar Thomas, men jag<br />

hamnar nog tillbaka på Bannlyst och<br />

Psykisk Terror. Det är från dessa band<br />

min punksjäl kommer ifrån.<br />

– Jag är glad över att ha spelat så pass<br />

länge i så pass många band, och ändå<br />

känner att jag har mer att ge, menar<br />

Nils. Annars är jag väldigt stolt över att<br />

varit med i Raga Rockers på ”Übermench”-plattan<br />

och den efterföljande<br />

turnén.<br />

Norskt hardcoresound<br />

Helge avslutar med att ge sin syn på<br />

vad Kafka Prosess betydde både för<br />

norsk och europeisk hardcore:<br />

– De satte standarden för det som<br />

idag ses som det klassiska norska hardcoresoundet.<br />

De norska banden hade en<br />

egen stil som inte var en direkt kopia av<br />

den hardcore som spelades i USA och<br />

Storbritannien.<br />

– Då var de det starkaste kortet i en diger<br />

hand bestående av gäng som Stengte<br />

Dører, Barn Av Regnbuen, Life But How<br />

To Live It? och Data Morgana. Idag heter<br />

några av efterföljarna Knuste Ruter,<br />

Urbanoia, Faensmakt och Terrorstat,<br />

och scenen är lika vital idag som under<br />

åttiotalets glansår.<br />

Kommer vi då få se ett återförenat<br />

Kafka Prosess kan en undra? Ja, när Blitz<br />

firade tio år var det tänkt att de skulle<br />

spela. Bandet repade och namnet fanns<br />

på affischerna, men väl framme vid<br />

jubileumsgiget drog de sig ur. Så ur den<br />

synvinkeln ser det inte speciellt ljust ut.<br />

Men Nils kan istället bjuda på en annan<br />

nyhet:<br />

– Vi har beslutat oss för att göra en<br />

återföreningsspelning med Svart Framtid,<br />

berättar han. Tanken var att vi skulle<br />

spela på Blitz i våras, men då vi inte hann<br />

knyta ihop projektet får det bli nu i sommar<br />

istället. Det kommer bli lite speciellt<br />

att träffa Gunnar igen, vi har inte pratat<br />

med varandra på 20 år!<br />

En godbit som vi ändå kan hoppas<br />

ger mersmak, och eventuellt ett sug att<br />

även ge Kafka Prosess en ny chans. Tills<br />

vi vet mer får vi plocka fram de gamla<br />

vinylerna och låta oss svepas med den<br />

västliga virvelvind bandet en gång var i<br />

vår punkvärld.<br />

Patrik Södling<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

19


<strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> gillar ska, därför viker vi 10 sidor<br />

Ska är det nåt att ha? <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong><br />

är väldigt förtjust i några av de<br />

banden som gör sig hörda på den<br />

svenska scenen just nu, som Spökstan,<br />

Ska’n’Ska och The Liptones.<br />

Men hur mår scenen? Inget vidare<br />

enligt de experter <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong><br />

konsulterat.<br />

– Det finns en del band men scenen är inte<br />

jättespännande, inleder Rikard Schaffer på<br />

långlivade <strong>zine</strong>t/skivbiolaget/distron<br />

A message to you.<br />

– Hela ska scenen generellt har väl mer<br />

eller mindre stått stilla i 20 år. Det kommer<br />

nya bra band men den får ingen större<br />

uppmärksamhet och publiken är på ungefär<br />

samma nivå. Det brukar ju komma en liten<br />

våg vart tionde år, men det har det inte gjort,<br />

lägger Stefan Widell (A message to you) till.<br />

– Den svenska ska-scenen skulle verkligen<br />

förtjäna ett genomslag till gemene man,<br />

menar Henrik Bjugård (A Message to you).<br />

På 90-talet hade vi en hel mängd kul och bra<br />

band som Chickenpox och Liberator. Och<br />

den fantastiska känsla som<br />

drabbar de som idag går och<br />

ser en spelning med Liptones<br />

borde få drabba fler.<br />

– De bästa banden idag<br />

ligger redan på vårt bolag,<br />

fortsätter Rikard. Vi kommer<br />

att släppa T-Shirts i<br />

höst vilket är så himla kul<br />

då det är musik som vi lyssnade<br />

på i början av våra karriärer. Jag tycker<br />

att det bästa svenska bandet genom tiderna<br />

dock är USCB Allstars, de är svårslagna. En<br />

av mina bästa ska live upplevelser på sista<br />

tiden var dock Ska’n’Ska som vi körde ett<br />

gig med på en knökfullt Staybar våren 2017.<br />

Sånt sjukt jäkla drag! Det var roligt. Sedan<br />

bör jag väl tillägga att det är nog vi som<br />

utvecklat vårt lyssnande genom åren. Det<br />

som funkade för 20 år sedan funkar inte alla<br />

gånger idag. När snabb ska var det som var<br />

mest poppis då var vi såklart mot det och<br />

idag när vart och vart annat band spelar<br />

någon form av original inspirerad ska då<br />

vill vi såklart som de antagonister vi är<br />

hellre höra snabb ska.<br />

”Den svenska<br />

ska-scenen skulle<br />

verkligen förtjäna<br />

ett genomslag<br />

till gemene man.”<br />

Står still<br />

A message to you-trion får medhåll<br />

av Spökstan om tillståndet i<br />

scenen. De menar att den svenska<br />

ska-scenen alltid varit ganska<br />

liten. Och även Ska’n’Ska målar<br />

upp samma bild.<br />

– Den svenska ska-scenen står ju<br />

i princip helt stil i nuläget! Det finns<br />

några gamla rävar som håller fanan<br />

högt och sliter på. Men spelar man ska så<br />

snittar man väl på en 10-20 bandmedlemmar.<br />

Så det är både svårt ekonomiskt och<br />

att hålla ihop det som ”kompisar”.<br />

A message to you, Spökstan och Ska’n’Ska<br />

huserar i Stockholm, där finns också Skandalites.<br />

Anna Koman i sistnämnda väljer<br />

att peka på att det finns en skara trogna<br />

ska-fantaster i huvudstaden och några ställen<br />

att hänga på.<br />

– Organisationen ”Spela live” verkar för<br />

en livescen med förkärlek<br />

för ska, rock, punk och har<br />

bland annat intagit scenerna<br />

Göta källare, Broder<br />

Tuck och Kings Table och<br />

några mindre pubar. Klubben<br />

”Oldies”, som regelbundet<br />

spelar gammal vinyl,<br />

håller liv i ska-, rock steadyoch<br />

northern-movesen hos<br />

övervintrade mods, originalskins och dreads<br />

och har bidragit till att föra intresset vidare<br />

till nya generationer. ”Stockholm ska-scen”<br />

(hittas på Facebook) håller alla ska-fans<br />

uppdaterade och annonserar kommande gig<br />

i Stockholm.<br />

Svårt hitta vettiga blåsare<br />

The Liptones från Tidaholm och Malmös The<br />

Bustups är mer eller mindre veteraner, trots<br />

att deras perspektiv är lite annorlunda är<br />

slutsatserna desamma.<br />

– Den har ju snarare avvecklats tyvärr. Det<br />

kan vara en svår musik att klura ut också<br />

som kräver många medlemmar med blås<br />

och allt. Och ju fler kockar destå mer strul.<br />

Det kan säkert vara ett hinder. Jag menar var<br />

hittar man vettiga blåsare lixsom, skrattar<br />

Henke i The Liptones<br />

– Just nu känns det ganska trött, säger<br />

Anders Baeck i The Bustups.<br />

Men han väljer att tolka det rådande tillståndet<br />

som något positivt.<br />

– Men kanske behövde den dö innan den<br />

ska (!) leva igen. Ska-vågorna har kommit<br />

och gått under alla år. Det finns några band<br />

som jobbar på och gör det bra. Den svenska<br />

reggaescenen har ju exploderat de sista<br />

åren och vi jobbar för att ska-musiken ska<br />

följa det exemplet. Ska är ju grunden och<br />

föregångaren!<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

20 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


åt den svenska scenen då och nu.<br />

Vilka band/<br />

artister skulle ni<br />

vilja tipsa om?<br />

The Bustups:<br />

The Talks, The Frightnrs,<br />

The Slackers, The One Night<br />

Band, The Steady 45s, The<br />

Sidewalk Doctors, The<br />

Liptones, The Beat from<br />

Palookaville och Westcoast<br />

Backbeat Orchestra.<br />

Fokus på<br />

danssväng<br />

med tempo<br />

Skandalites bildades hösten 2005 av Bödeln<br />

(Anders Westholm) och Dr. Painkilla’ (Anna Koman)<br />

som hade snackat om att starta ett skaband<br />

i tjugo års tid. De lyckades få med sig några av sina<br />

favoriter från sitt tidigare muskaliska liv i Baby<br />

Snakes, Bushtrain, The Joints, Klinga och Kokowerk.<br />

Idag är Skandalites ett åtta–nio personers<br />

skaband.<br />

– Vi spelar övervägande egna låtar och ska-beats<br />

inspirerade av alla skavågor från jamaicanskt<br />

60-tal via brittiskt 70-80-tal, amerikansk 90-tal<br />

nedkokat till ett eget Skandalitiskt sound, säger<br />

Anna Koman. Förutom detta har vi tolkat death<br />

metal, tysk electronica och andra favoriter i rask<br />

baktakt. Allt med fokus på danssväng med tempo.<br />

Våra egna låtar är skrivna av olika medlemmar<br />

och texterna är en mix av existensiella teman, bara<br />

nonsens eller smått bisarra.<br />

En spelning i månaden<br />

Skandalites har i genomsnitt ett gig per månad och<br />

spelar över hela Sverige, men mest i Stockholm<br />

och närliggande städer som Norrköping, Örebro,<br />

Linköping, Hällefors, Uppsala och Bredsjö, där Bödeln<br />

har sitt andra hem. I Stockholm har de bland<br />

annat spelat på Mosebacke, Klubb Kalashnikov,<br />

Göta Källare, Kulturhuset, Klubb Rudette, Tantogården<br />

och ett lång rad mindre sunkhak, fester och<br />

mindre festivaler genom åren.<br />

– På fritiden ägnar sig våra medlemmar åt bland<br />

annat båtbyggeri, kirurgi, betongtransport, skriver<br />

manus till julkalendern och mer barnförbjuden litteratur,<br />

logopedi, utformar landskap och skulpterar<br />

lik. Utöver det pågår helt vanliga familjeliv som<br />

med tiden kommit att invävas i bandets sociala<br />

sfär. Bödelns dotter har till exempel skrivit en av<br />

låttexterna på senaste skivan. Eget krogliv och<br />

nätverkande med scenerna kommer tyvärr lite på<br />

undantag därav och i avsaknad av manager blir det<br />

djungeltrumman som sköter våra gig-uppdrag. På<br />

grund av alla medlemmars plikt-fyllda ”fritid” och<br />

ytterst skral ekonomi har vi fått avböja smickrande<br />

erbjudanden efter att ”Skank or die” strömmat<br />

ut i etern att besöka Venezuela, USA och Spanien.<br />

Vi får nöja oss med äran och passa på att skryta<br />

för läsarna här i ett försök att erövra en något<br />

svårfångad rock’n’roll-image för ett gäng hårt<br />

arbetande musiker.<br />

Skandalites har släppt två plattor. ”Golden classics”<br />

2012 och ”Skank or die” 2015.<br />

– Vi är stolta över att den första mastrats av<br />

framlidne Stig Vig och är utgiven av bolaget Ball.<br />

<br />

Mattias Grenholm<br />

Spökstan:<br />

Jävlar va svårt, det finns<br />

ju hur många som helst,<br />

särskilt om man tar med<br />

all musik som vi i bandet<br />

lyssnar på, från reggae och<br />

punk till jazz och country<br />

mm. Om vi pratar ska-musik<br />

så kan man ju förutom<br />

Liptones, Ska’n’Ska, Charlie<br />

Skaville, Autoklang också<br />

nämna utländska band<br />

(låtar) som The Aggrolites<br />

(Work to do), Ocean 11<br />

(Let´s start again), Dr Ring<br />

Ding (One Scotch, One<br />

Bourbon, One Beer), The<br />

valkyrians (Mongoloid),<br />

Giuliano Palma & The Bluebeaters<br />

(till exempel den<br />

gamla ”synth”-klassikern<br />

Wonderful Life). Kompbandet<br />

The Bluebeaters har<br />

också gjort egna grejer som<br />

är bra, youtuba på True<br />

Confessions.<br />

Ska’n’Ska:<br />

Om du vill lyssna på lite bra<br />

latinamerikansk SKA så får<br />

man inte missa band som<br />

Los Calzones, Panteon Rococo,<br />

Los Fabulosos Cadillacs<br />

och karamello Santo. När<br />

det kommer till balkanmusik<br />

så är Goran Bregovic ett<br />

måste. Men också band som<br />

Fanfare Ciocarlia, Mahala<br />

Rai Banda och Shantel. Sen<br />

har vi såklart Daniel Norgren,<br />

han är det bästa som<br />

har hänt Sverige!<br />

The Liptones:<br />

Mårten: Blues Busters!!<br />

Finns en Trojansläppt samling<br />

med denna Jamaica<br />

duo, sent 60 - tidigt 70-tal.<br />

Lite soulig ska när den är<br />

som absolut bäst!<br />

Mo: Har man ingen koll på<br />

2-Tonebanden så kan du<br />

börja där. Och The 4-Skins<br />

såklart.<br />

Henke: Engelska dj:duon<br />

Thievery Corperations<br />

senaste är en riktigt grym<br />

reggaeplatta. Punkmässigt<br />

sett stockholmsbanden The<br />

Tlark och Psykbryt som jag<br />

tycker är svinbra. Och har<br />

du inte lyssnat på Ska’n’Ska<br />

så gör det för dom är<br />

grymma.<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

21


A message to you<br />

Henrik Bjugård Rikard Schaffer Stefan Widell<br />

Lyssna, dansa och<br />

A message to you är ska-scenens sambandscentral i dagens<br />

läge. AMTY ger ut skivor, arrangerar spelningar och har en<br />

webshop där du hittar det du inte visste att du ville ha. En<br />

gång i tiden gjorde AMTY dessutom fan<strong>zine</strong>t A message to<br />

you.<br />

Ni drog igång AMTY med fan<strong>zine</strong>t redan<br />

1991. Är det samma personer som varit<br />

aktiva hela tiden? Vad var syftet/tanken<br />

i början?<br />

– Det var jag (Stefan Widell) som drog<br />

igång tidningen med en kompis 1991. I början<br />

var det lite olika människor inblandade.<br />

Rille (Rikard Schaffer) kom med tidigt och<br />

något senare Henke (Henrik Bjugård) också.<br />

Så cirka de senaste 20 åren har det varit vi<br />

tre. Utan dem hade nog inte AMTY överlevt<br />

så länge. Måste nämna Anders också som<br />

var med länge och gjorde mycket för oss.<br />

Tanken med fan<strong>zine</strong>t, från början och så<br />

länge det begav sig, var en ren passion och<br />

kärlek till skamusiken. Jag ville göra något<br />

för scenen, och var väl lite bättre på att skriva<br />

eftersom jag inte kan ta en ton med ett<br />

instrument. Jag började åka på ska festivaler<br />

och spelningar i främst England och Tyskland<br />

i slutet av 80-talet och inspirerades av<br />

scenerna där. Jag köpte alla nya skivor som<br />

kom och hade bra koll på de nya banden, så<br />

jag ville förmedla det vidare här i Sverige,<br />

där scenen var väldigt mycket mindre.<br />

Berätta om tidningen.<br />

– Det blev 24 nummer. Det sista utkom<br />

2007, tio år sedan alltså. Inte så länge sedan<br />

men det har ändå hänt mycket de tio senaste<br />

åren. Då gick det fortfarande att sälja<br />

cd-skivor och vi var inte fullt lika digitala. En<br />

tidning var nog rätt ok att sälja fortfarande<br />

då (även om upplagan alltid varit ganska<br />

blygsam). Tror åren efter 2010 så skulle nog<br />

en tidning få väldigt lite uppmärksamhet i<br />

hård konkurrens med bloggar etc. Kanske<br />

har det vänt lite nu och fler vill återigen ha<br />

en tidning eller en vinylskiva.<br />

Blir ni inte sugna på att sätta igång på<br />

nytt?<br />

– Vi har alltid sagt att vi ska göra ett sista<br />

nummer då vi begraver tidningen. Men den<br />

är nog redan nedlagd för gott. Det är svårt<br />

att hålla igång allt, tidningen, skivbolag, spelningar,<br />

och webshopen. Man måste prioritera<br />

och då fick tidningen stryka på foten, det<br />

tar ju så lång tid att skriva ihop ett nummer.<br />

Vi säljer lite lösnummer fortfarande och vi<br />

blir alltid lika glada när någon beställer ett<br />

nummer, så man vet aldrig!<br />

Hur ser ni på AMTYs utveckling under de<br />

här 25 åren?<br />

– Från väldigt lite till lite mera. Vi har<br />

egentligen utvecklats enormt om man jämför<br />

från starten till idag. Men eftersom det<br />

gått så långsamt över så många år reflekterar<br />

man inte över det. Men för att vara en<br />

hobby har vi gjort ganska bra ifrån oss. Ser<br />

vi till postorder och skivbolaget så har vi<br />

hela tiden haft en expansiv kurva. På gigsidan<br />

har det varierat desto mer. För drygt<br />

tio år sedan sa vi till exempel ”aldrig mer<br />

konsertarrangör” men så gjorde vi ett litet<br />

gig igen och det gick bra och då får man ju<br />

blodad tand. Men det händer förstås även nu<br />

att vi står där med en för stor lokal, eller för<br />

lite folk på spelningarna. Vi har alltid varit<br />

Vilka fem-tio ska-skivor skulle ni sätta<br />

i öronen på den som aldrig hört ska?<br />

Det här är klurigt. Det spänner ju över så lång<br />

tid, från början av 60-talet fram till nu.<br />

Någon samling med Skatalites och Prince Buster<br />

för att få inblick i hur det lät från början. Här<br />

nedan kommer ett axplock från lite olika epoker.<br />

The Wailers ”The Wailing Wailers”<br />

Desmond Dekker ”The writing on the wall”<br />

The Specials ”Same”<br />

Bim Skala Bim ”American playhouse”<br />

Hotknives ”Home”<br />

Mr. Review ”Walking down Brentford road”<br />

(egentligen alla skivor med dem).<br />

Dr. Calypso ”Toxic sons”<br />

Ventilators ”Orange flowers”<br />

USCB Allstars ”Class brutàls”<br />

The Liptones “Sidospår”<br />

noga med att banden vi gjort konsert med<br />

ska få betalt och att ingen ska behöva lira<br />

gratis. Det har varit viktigt för oss. Under ett<br />

par år körde vi klubb varannan torsdag på<br />

Läckerbiten vilket var en kul era, men inget<br />

vi skulle hinna med idag. Festivalförsäljning<br />

är en annan del som sina upp och nergångar.<br />

Störst för oss var helt klart Augustibuller.<br />

Där kunde vi verkligen nå ut till många<br />

och det gav riktigt bra pengar. De pengar<br />

som kommit in / kommer in investerar vi i<br />

scenen. Vi tar inget för egen vinning förutom<br />

att vi bjuder oss själva på resor till ska-festivaler<br />

etcetra. Det är ett bra upplägg.<br />

Idag är AMTY bland annat ett skivbolag,<br />

hur tänker ni där?<br />

– Ja det kan man undra ibland? Att släppa<br />

skivor var något vi ville göra tidigt. Det första<br />

släppet kom 1999. Anledningen var att<br />

det blev just då var att vi både hade råd och<br />

22 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


njut<br />

hade funnit ett band vi verkligen gillade. Det<br />

dröjde nog ett tag innan vi ens vågade kalla<br />

oss skivbolag. Under en ganska lång tid nu<br />

har vi ökat takten på utgivningarna, men får<br />

nog lugna oss lite. Den här vinylhypen är ju<br />

väldigt överdriven. Det är ju inte så konstigt<br />

att försäljningen av vinyl går upp med flera<br />

hundra procent när det var noll innan. Vi har<br />

ganska svårt att få våra släpp att gå runt (undantaget<br />

Liptones) men i långa loppet ska<br />

nog de flesta gå runt. Men vi måste erkänna<br />

att vi gjort några rejäla djupdykningar. Det<br />

är väldigt frustrerande när en skiva man tror<br />

på, och verkligen gillar, som sedan alls inte<br />

säljer.<br />

Hur ser ni på framtiden för AMTY, vilka<br />

är er planer?<br />

– Vi försöker dra ner på skivsläppen just<br />

nu. Vilket är lättare sagt än gjort då vi har<br />

en del projekt att slutföra. Plus att det alltid<br />

dyker upp något vi inte kan säga nej till, för<br />

att det är så bra. Närmast kommer en singel<br />

med de gamla svenska ska bandet T-Shirts.<br />

Efter det en 10” (ett format vi länge velat<br />

ge ut) med Headons och en Lp med Scenic<br />

Belly uppföljt av Dokas nya LP. I sommar<br />

åker vi med The Liptones till Rosslau ska<br />

festival i Tyskland och Rebellion i Blackpool.<br />

Till hösten/vintern kommer vi förmodligen<br />

anordna några spelningar.<br />

– Kontinuerligt tar vi in nya skivor och<br />

annat till webshopen, och jagar hela tiden<br />

begagnad vinyl. Det är en viktig del för att<br />

hålla intresset uppe för kunderna. Sälj eran<br />

skivsamling till oss!<br />

Till sist, vad är grejen med ska?<br />

– Vilken dum fråga!? Det är bara att lyssna,<br />

njuta och dansa!<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

Vad är grejen<br />

med ska?<br />

The Bustups:<br />

Varje subkultur behöver<br />

sin dansmusik och ska är<br />

det som blir dansant för<br />

just oss. Testa själv vetja!<br />

Men akta er, ni fastnar<br />

lätt!<br />

Spökstan:<br />

Svår fråga egentligen.<br />

Vad är grejen med<br />

musik? Men ska-musiken<br />

har väl en energi som<br />

vi tycker om. Allra helst<br />

när det finns lite svärta<br />

i botten. Det är ju en<br />

ibland ganska misshandlad<br />

musikform (och det<br />

finns säkert någon som<br />

tycker att vi gör det ha<br />

ha) där den serveras som<br />

enbart en sorts trallvänlig<br />

kostymmusik av studentband…<br />

det är inget vi går<br />

igång på. Sen spelar vi ju<br />

inte bara ska utan också<br />

reggae. Så länge alla i<br />

bandet är nöjda med<br />

resultatet så spelar det<br />

ingen roll.<br />

Ska’n’Ska:<br />

När vi fick höra Manu<br />

Chao och hans Radio-<br />

Bemba-platta så var vi<br />

helt sålda! Då insåg vi att<br />

man kan göra hård röjig<br />

musik men ändå få det<br />

att svänga som satan.<br />

Antar att det är det som<br />

är just grejen med SKA,<br />

väldigt medryckande,<br />

dansant och fartfyllt på<br />

samma gång.<br />

The Liptones:<br />

Mo: SKA-musik i all ära<br />

men det är 2-Tone ska:n<br />

som är grejen typ The<br />

Specials och Madness:<br />

Det är baktakten och den<br />

coola estetiken som gör<br />

grejen.<br />

Henke: Grejen är att<br />

det är världens gladaste<br />

argaste musik. Jag får ut<br />

lika mycket aggressivitet<br />

genom vår typ av ska som<br />

genom punk. Man lurar<br />

folk att man är ett trevligt<br />

band sen får dom en<br />

känga i nyllet. Fast på ett<br />

trevligt sätt!<br />

Mårten: Ska är ju en<br />

jävligt uppryckande stil<br />

att både lyssna på och<br />

lira. Och fortfarande en<br />

utmaning att fixa till när<br />

man egentligen tänker<br />

i termer som punk och<br />

rock.<br />

Medvetna och<br />

tacksamma<br />

The Liptones slog världen, eller åtminstone mig, med häpnad<br />

för något år sedan med det excellenta albumet ”Sidospår”, där<br />

skaraborgarna för första gången skrev låtarna på svenska. I år<br />

fyller bandet 20 och en kan ju undra vad som inspirerat och<br />

influerat bandet under alla åren.<br />

– Jag tycker vi är jävligt bra på att ta upp influenser från det<br />

mesta. Allt från Jamaica och engelska ska/punkscenen såklart<br />

till Kraftwerk, svensk progg och black metal. Det finns även en<br />

låt som är helt byggd av en Eddie Meduza låt. Säger inte vilken<br />

dock, säger Henke.<br />

Mårten nämner Dead Kennedys, The<br />

Replacements, Rancid, 60-tals ska,<br />

northern soul och The Who. Medan Mo<br />

väljer de tunga klassikerna.<br />

– Specials och Madness såklart men<br />

också Liberator och Rancid. Desmond<br />

Dekker och Jimmy Cliff.<br />

Hur skulle ni vilja beskriva gårdagens<br />

The Liptones, och hur beskriver ni dagens?<br />

– Förr repade vi jämt, hade större drömmar, fattade ingenting<br />

och hade ett jävla ös. Nu är det mindre rep och vi är mer medvetna<br />

och tacksamma över den lilla plats vi har i musikvärlden<br />

och över alla människor och platser vi får uppleva genom<br />

bandet. Livsglada och fortfarande ett jävla ös, säger Mårten<br />

– Jag tycker fan inte det är nån skillnad. Tycker vi kör på i<br />

samma stil som förr... eller? funderar Mo<br />

– Vi är mycket fetare nu förutom saxofon-P-A som smalnat<br />

av som fan och delat ut sina kilon till oss andra. Vi kanske är<br />

något nyktrare på scen nu än förr, tror Henke.<br />

The Liptones spelar i sommar på tyska This is ska-festivalen<br />

samt Rebellion i England. De hoppas också kunna fira 20-årsdagen<br />

på hemmaplan<br />

– Vi ska försöka få till någon spelning här hemma med lite<br />

gästartister. Men det är inget bokat än, säger Mo.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

23


T-Shirts satte<br />

ska på listan<br />

för 37 år sen<br />

Foto: Tuva Ramberg<br />

1979 släpptes den första singeln<br />

på den brittiska etiketten 2-Tone,<br />

och därmed var stenen i rullning.<br />

Snart skulle baktaktstonerna ljuda<br />

över fler städer än Coventry och i<br />

fler länder än England. De smittande,<br />

dansanta skatakterna gjorde<br />

också sina avtryck här i Sverige.<br />

Band som Dag Vag, Ebba Grön och<br />

Knugens Håf hade en eller ett par<br />

skalåtar på sin repertoar, men rena<br />

skaband fick man leta länge efter.<br />

I Stockholm fanns dock en nybildad<br />

grupp som gick under namnet Taxi.<br />

Med sångaren och gitarristen Jon<br />

Hammer, basisten Anders Engström<br />

och trummisen Pelle ”Pop” Nordwall<br />

kompletterades sättningen<br />

med leadgitarristen Bie Karlsson.<br />

– Pelle och Jon bildade bandet redan 1977,<br />

men det var inte förrän Anders anslöt som<br />

de började testa att spela låtarna i baktakt,<br />

berättar Bie. Och själv anslöt jag till bandet<br />

året därpå och då var det fullt skafokus.<br />

En monsterhit<br />

Taxi släppte en singel, ”Time in a bottle”,<br />

på egen etikett innan de plockades upp av<br />

Sonet. Då hade de efter flera byten antagit<br />

namnet T-Shirts. Om huruvida T-Shirts var<br />

landets första skaband, och huruvida de<br />

var ett renodlat skaband eller inte, tvistar<br />

de lärda om lite då och då. Men faktum är<br />

att de med sin monsterhit ”Walk on water”,<br />

debutsingeln på Sonet, var först med att<br />

placera en skalåt på de svenska listorna.<br />

Singeln följdes upp av en mini-lp, som släpptes<br />

samtidigt som bolagskompisarna Docent<br />

Död och Dave & The Mistakes paketerades i<br />

samma format. Och dessa tre akter skeppades<br />

sedan iväg på en längre Sverigeturné.<br />

Det är nog inte helt fel att säga att det var en<br />

paketturné med landets då tre hetaste unga<br />

band som drog land och rike runt.<br />

– Det var otroligt kul att åka runt tre unga<br />

band på det där viset. Ett rullande 24-timmarparty!,<br />

minns Bie. Banden turades om<br />

att toppa men som sista extranummer<br />

körde vi alltid Arthur Conleys ”Sweet Soul<br />

Music” tillsammans. Mottagandet var lite<br />

olika i olika städer för alla banden, men att<br />

”Walk on Water” var en stor hit det var alltid<br />

uppenbart, nästan i klass med Docent Döds<br />

”Solglasögon”.<br />

En ung upplaga av undertecknad såg spelningen<br />

på Hofors Folkets Hus, en lyckoruskväll<br />

som toppades av att jag fick skaka hand<br />

med min stora idol Joppe Pihlgren i Docent<br />

Död.<br />

– Hofors minns jag mycket väl, det var sista<br />

spelningen på turnén före avslutningen i<br />

Stockholm. Bokningsbolaget kom upp och<br />

bjöd på sprit, så efterfesten på hotellet spårade<br />

ur lite, ler Bie.<br />

”Trodde vi var helt bortglömda”<br />

1981 utökades sättningen med Ylva-Li Björk<br />

på klaviatur, och T-Shirts släppte med denna<br />

konstellation sin första och enda lp ”Mr<br />

Swing”. Skavågen hade dock börjat klinga av,<br />

så trots en ytterligare hit med singeln ”I’m<br />

The Television” började bandets saga lida<br />

mot sitt slut. Jon satsade på en solokarriär<br />

istället och resten av gruppen fortsatte under<br />

namnet Gang Bang. Bie dök sedermera<br />

upp som gitarrist i vad som då hette Docenterna,<br />

och medverkade på deras lysande lp<br />

”Söderns Ros”. Men T-Shirts var ett minne<br />

blott. Lite då och då har namnet dykt upp<br />

i olika skasammanhang, när det pratas om<br />

band förr och då, och inte minst när det i<br />

olika forum diskuterats vilka som egentligen<br />

var störst och först. Något Bie visade sig vara<br />

totalt ovetande om:<br />

– Nej, jag trodde vi var helt bortglömda,<br />

24 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Hej kompis,<br />

det här är Spökstan!<br />

tills Universal beslutade sig att släppa hela<br />

vår katalog på olika streamade tjänster,<br />

berättar han. I samband med det beslutade<br />

Pelle, Anders och jag att ses, ta ett par öl och<br />

prata gamla minnen.<br />

– Vi skämtade om att vi borde göra några<br />

spelningar, fortsätter han, och när jag<br />

nämnde det för en bokare jag jobbat med i<br />

andra sammanhang satte han en spelning på<br />

en festival direkt! Det var bara att börja repa<br />

och lyckligtvis satt baktakten i fortfarande<br />

efter över 30 år. Vi kollade med Jon och<br />

Ylva-Li, men de var inte intresserade av att<br />

vara med utan önskade oss lycka till. Efter<br />

det pratade vi med Ludde Lorentz som nu är<br />

vår fjärde medlem.<br />

Nyskrivna låtar<br />

Så är det återbildade T-Shirts bara en kul<br />

grej för ett par spelningar, eller vad har de<br />

för planer, undrar jag.<br />

– Senare i år kommer A Message To You<br />

släppa en 7” med två nyskriva och nyinspelade<br />

låtar. Förhoppningsvis kommer vi göra<br />

några fler spelningar i sommar och höst.<br />

Först? Störst? Om detta kan de lärda<br />

fortsätta träta. Att T-Shirts fortfarande är relevanta<br />

får däremot de kommande spelningarna<br />

och nya singeln bevisa. Gott så!<br />

<br />

Patrik Södling<br />

Spökstan har precis spelat in en lp.<br />

Inspelningen gjordes i Dissekerad-Andrés<br />

studio i Hökarängen.<br />

– Jätteskönt ställe och bra känsla, säger<br />

Magnus.<br />

Spökstan spelade in alla grunder live på<br />

en dag med tre gitarrer, bas och trummor<br />

och sedan la de på lite mer gitarr, sax och<br />

sång.<br />

– Vi hoppas och tror att resultatet av<br />

att spela in det mesta live och under begränsad<br />

tid blir att musiken får en extra<br />

energikick, vi är i alla fall nöjda med det<br />

så här långt. Det är en del äldre låtar som<br />

vi inte gjort ordentliga inspelningar på,<br />

hela vägen från ”Hål i betongen”, en av de<br />

första låtar vi gjorde, till de senaste som<br />

vi bara spelat live den senaste tiden. Så<br />

det är som en sammanfattning av Spökstans<br />

första decennium.<br />

Lyrik på svenska<br />

Spökstan skriver alla sina texter på<br />

svenska, det var ett medvetet beslut<br />

bandet tog tidigt.<br />

– Kanske på grund av att reggae, punk<br />

och hiphop (som flera av oss också gillar)<br />

tidigare lämnat engelskan till förmån för<br />

svenskan. Ska-scenen har längre hållit<br />

fast vid engelskan, kanske på grund av att<br />

scenen är ganska liten och rätt anglofil.<br />

Magnus menar att det finns några få<br />

lysande undantag i historien, som ”Stå<br />

upp Svensson” med Reinholds.<br />

– Lite märkligt är det att det tagit sådan<br />

tid med tanke på att många svenska artister,<br />

som var tidiga med att spela reggae<br />

körde på svenska, som till exempel Peps,<br />

Dag Vag och Kalle Baah. Men det kanske<br />

kommer att ändras, inte minst med tanke<br />

på de många reggaeband/rappare som<br />

gjort en och annan ska-låt. Gränserna<br />

mellan olika musikstilar och subkulturer<br />

är inte lika tydliga som de var i slutet av<br />

70- och större delen av 80-talet… det är<br />

skönt.<br />

Ska, reggae och råpunk<br />

Spökstan har en ganska skön musikallisk<br />

bredd, här har det spelats ska, reggae och<br />

råpunk sedan urminnes tider.<br />

– Jag, Magnus (bas) och Janos är<br />

uppvuxna ihop i Sundbyberg och har<br />

spelat tillsammans i olika konstellationer<br />

sedan 90-talet. Det började i ska-bandet<br />

The Crooked Beat, som gav ut en skiva<br />

på AMTY och bland annt backade Judge<br />

Dread när han var här 1998.<br />

– Ur The Crooked Beat bildades reggaebandet<br />

Black Mariah som fanns i några år<br />

men som spelade sparsamt ute.<br />

– Anders, Pona (gitarr), Carl (trummor)<br />

och Felix (gitarr) är uppvuxna tillsammans<br />

i trakterna av Östersund och har<br />

spelat ihop i olika hög grad under åren.<br />

Anders och Pona har lirat mycket punk<br />

och hardcore i band som Strychnine,<br />

Monkey Radar och Rouges Utd. Idag<br />

spelar de utöver Spökstan också tillsammans<br />

i Knark och Makabert Fynd. Anders<br />

spelar även trummor i Societys Decline<br />

och säkerligen i något annat eller några<br />

projekt som inte jag har koll på.<br />

– Felix har spelat en massa reggae,<br />

bland annat i Congoman Crew som gjort<br />

rytmer till och backat flera reggaeartister.<br />

Carl har spelat alltifrån pop till reggae.<br />

Han har även gjort en skiva i eget namn<br />

och spelat i reggaebandet Paraden. Sofia<br />

(sax) spelar förutom i Spökstan också i<br />

nyss nämnda Paraden.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

25


Stockholm skank<br />

En fredag i augusti 1980 ringde jag på<br />

hos min nyfunna vän Rudis. Vi var femton<br />

år och skulle ses för första gången<br />

sedan han kommit hem från sin språkresa<br />

i England. När han öppnade kände jag först<br />

inte igen honom. Han var kortklippt och<br />

klädd i vit skjorta, smal svart slips och svarta<br />

kostymbyxor. Ivrigt bad han mig att komma<br />

in. När vi lärde känna varandra, någon<br />

månad tidigare, hade jag bland annat spelat<br />

Madness för honom i min kassettbandspelare<br />

och han verkade lika fascinerad som jag<br />

blev första gången jag hörde ska på radion.<br />

(One step beyond var det.) Det var som att<br />

allt stannade upp för ett tag och jag klev in<br />

i en ny värld. En instrumental och eggande<br />

värld. Jag följde honom upp till vardagsrummet<br />

där han satte på en skalåt och började<br />

dansa. Jag kopplade stilen till Madness<br />

skivomslag men hade aldrig sett rörelserna<br />

förut. Han berättade om klubbarna han varit<br />

på, musiken och dansen som han lärt sig där.<br />

Det var underbart att se. Jag tänkte att jag<br />

måste också lära mig det där.<br />

Det som fångade mig med ska var glädjen,<br />

rytmen och den coola attityden.<br />

Men jag lyssnade på lite av varje. Mest<br />

det jag hörde på radion, som new wave,<br />

The Jam, reggae, Ramones och en del punk.<br />

Några år tidigare hade jag fastnat för Dag<br />

Vag när de kom med sin första skiva. Där var<br />

också mycket glädje men det var lite mer<br />

flamsigt, och pubertalt.<br />

När vi lyssnat på skivorna han köpt sa<br />

Rudis att vi kunde gå hem till några polare<br />

han lärt känna som också var inne på ska. Vi<br />

gick dit och satt i ett litet rum i en lägenhet<br />

och lyssnade på musik och snackade. De var<br />

alla klädda i vit skjorta, svart slips och svarta<br />

byxor. Jag trivdes verkligen där. Så nästa<br />

fredag efter skolan gick jag till frisören och<br />

klippte mig.<br />

Pappa var svingpjatte i slutet av trettiotalet<br />

och hängde på Nalen. I källaren stod<br />

några snygga myggjagare som han sparat<br />

från den tiden. Och han hade ett gäng smala<br />

enfärgade slipsar i snygga färger hängande i<br />

garderoben, som han inte använde eftersom<br />

det var breda slipsar med fula mönster som<br />

gällde. Så de kunde jag också ta. De hänger i<br />

min garderob än idag.<br />

På Stora Nygatan i Gamla stan låg en<br />

affär som sålde begagnade kläder och<br />

prylar. (Det fanns inte många sådana<br />

affärer på den tiden, undantaget Myrorna<br />

och Militärens överskottslager). Jag hade<br />

Gränden vid Dirty Dickies i Gamla Stan.<br />

hört att de skulle sälja både tyska och<br />

engelska parkas där. Jag tyckte bäst om den<br />

engelska parkasen, men tyckte bara att jag<br />

hade råd med en tysk.<br />

Det ångrade jag ibland.<br />

Så var jag för första<br />

gången klädd på ett sätt<br />

som sa vilken musik jag<br />

lyssnade på och vilket<br />

gäng jag tillhörde. När<br />

jag kom in i lägenheten<br />

till mina nya polare lät<br />

de nästan lite besvikna<br />

över att jag övergivit min<br />

diffusa plastreggae look.<br />

Det gjorde mig lite förvånad,<br />

men det var skönt<br />

att känna att jag hade<br />

varit välkommen även om<br />

jag inte bytt stil.<br />

Vi började hänga på en fritidsgård i Hässelby<br />

och skankade i ring när personalen gick<br />

med på att spela någon låt vi hade med oss.<br />

Men efter några gånger tröttnade gänget<br />

av hårdrockare, som också hängde där, så de<br />

följde efter oss när vi gick därifrån. Jag bar<br />

på bandspelaren och hann inte reagera när<br />

mina vänner började springa. En av hårdrockarna<br />

tog min hatt och slängde in den i<br />

en trädgård och slog mig på käften. Sedan<br />

gick vi inte dit mer.<br />

Efter att ha provat ett disko på Söder där<br />

vi fick dj:n att spela ska så vi kunde dansa i<br />

ring igen, hittade vi till Dirty Dickies i Gamla<br />

Stan. Stället låg nere i en källare<br />

i en av de smala gränderna<br />

ner mot Skeppsbron. Där var<br />

trångt, svettigt och helt underbart<br />

att dansa. Och folk var<br />

så snyggt klädda. Där blev jag<br />

riktigt bra på min version av<br />

skank, som gick ut på att lyfta<br />

knäna riktigt högt och få till<br />

en knyckighet i rörelsen som<br />

förstärkte rytmen.<br />

Enda nackdelen med stället<br />

var att det låg i Gamla Stan.<br />

Skinheadsen hängde ofta vid<br />

tunnelbanestationen och de<br />

gillade inte ska-mods. Jag gillade<br />

inte dem heller, trots att<br />

vi lyssnade på samma musik. De ansåg att<br />

vi var medelklass och jag gillade inte rasism<br />

och våld. En dag blev någon brutalt misshandlad<br />

i gränden utanför Dirty Dickies.<br />

Jag snöade verkligen in på ska och köpte<br />

varenda singel och lp som gavs ut i den<br />

engelska skavågen. Svenska T-shirts och<br />

tyska Nighthawks köpte jag också skivor<br />

av, även om de inte var lika bra. Genom The<br />

Specials live-EP fick jag upp ögonen för den<br />

26 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


1980<br />

Ska’n’Skas dist drev<br />

publiken till vansinne<br />

jamaikanska ska’n. Även Nighthawks och<br />

Selecter gjorde gamla ska-covers upptäckte<br />

jag efterhand.<br />

Två samlings-lp med jamaicansk ska och<br />

rock steady från 60-talet lyckades jag få tag<br />

på och den musikaliska historien började<br />

klarna. Jag som trott jag att ska var en blandning<br />

av punk och reggae som växt fram ur<br />

punken, insåg nu att den här coola musiken<br />

blev till innan rock och pop ens blivit tillräckligt<br />

intressant för att lyssna på.<br />

Jag gillade alla de engelska skabanden<br />

lika mycket, men på olika sätt. De låtar jag<br />

tyckte allra bäst om att dansa till var The<br />

Beats ”Mirror in the Bathroom”, The Specials<br />

”Too Much too Young” och Madness ”My<br />

Girl”. Rent socialt var The Beats ”Ranking<br />

Full Stop” roligast, med de snygga stoppen i<br />

musiken som vi timade in.<br />

Själv kom jag inte till England förrän sommaren<br />

1981 och då var ska-vågen på väg att<br />

dö ut. Många av mina polare hade gått över<br />

till mods-musik och jag började utforska den<br />

musiken jag med. Vi klädde oss fortfarande<br />

likadant men dansen var inte lika rolig. Bara<br />

på en fest när någon satte på ”You Really Got<br />

Me” med The Kinks, kände jag en liknande<br />

dansglädje igen.<br />

Bengtzon<br />

Jag har inte kunnat sluta lyssna på<br />

Ska’n’skas sjua ”A-team” som kom ifjol.<br />

Dunder dansant ska filtrerad genom Goran<br />

Bregovis galenskap. Inte illa av ett gäng<br />

gamla metalmusiker får jag nog lov att<br />

säga.<br />

– Vi ville ha ett band där vi bara kunde<br />

ösa på, utan pretentioner och krav. ”Fan,<br />

ska vi inte starta ett kängpunkband där vi<br />

bara kan kötta på hur vi vill?” sa vi på en<br />

krog i Stockholm för drygt 13 år sedan,<br />

säger Ska’n’Ska i ett kollektivt svar.<br />

Det var det första lilla frö som sedan kom<br />

att bli Ska’n’Ska. Men som tur var blev det<br />

ingen kängpunk.<br />

– Många av oss spelade i metalband<br />

tidigare. Därav blev det ganska så ”hård”<br />

ska-musik. Det fick vi väldigt mycket kritik<br />

för i början, bara det att vi blanda in dist<br />

lite då och då gjorde folk helt vansinniga.<br />

Men det är ganska så blandat, vi har folk<br />

som är skolade musiker och har det som<br />

yrke. Men merparten gör det på en passionerad<br />

hobbynivå och har ”vanliga/riktiga”<br />

jobb på sidan om.<br />

Balkankrydda<br />

Ska’n’Ska är ett riktigt storband, tio personer<br />

ingår i truppen. Då blir det väldigt<br />

många olika smaker och influenser som<br />

ska samsas. Men de har faktiskt några<br />

gemensamma hjältar: Goran Bregovic,<br />

Shantel, Manu Chao, Los Fabulossos Cadillacs<br />

och Rage Against The Machine.<br />

Och det är förstnämnda Goran Bregovic-influensen,<br />

den här balkankryddan, som ger<br />

Ska’n’Skas sound en extra skjuts men även<br />

en egen identitet.<br />

– Ja den kryddan är helt och hållet Emir<br />

Kusturicas förtjänst! Både hans musik och<br />

filmer är helt fantastiska. Och dom har<br />

fått oss att upptäcka och älska balkanmusiken.<br />

Men till en början var det absolut<br />

inte någon självklarhet att blanda in det.<br />

Våra stora idoler i början var band från<br />

Latinamerika och det var mer så vi ville<br />

låta. Men vi skriver all musik tillsammans i<br />

replokalen och testar/jamar/blajar väldigt<br />

mycket. Så då faller det sig ganska naturligt<br />

att också Balkaninfluenserna smyger sig<br />

in i musiken. Sedan har vi en sån extremt<br />

grym blåssektion som också bemästrar<br />

att spela sådan typ av musik. De ska dom<br />

fan ha grabbarna! Håller absolut med om<br />

att det ger musiken en extra skjuts och<br />

blir jäkligt röjig. Och desto röjigare, desto<br />

bättre!<br />

Ifjol kom den utsökta singeln ”A-team”,<br />

hur ser ni på den idag?<br />

– Först och främst så har vi alltid drömt<br />

om att få släppa vår musik på vinyl, vilket<br />

vi fick med ”A-Team”. Sen har ett annat mål<br />

varit att släppa något på AMTY Records. De<br />

har liksom varit kungar i branschen sen vi<br />

började och AMTY var även väldigt kritiska<br />

till vår lite speciella ska när vi precis hade<br />

startat. Om inte säga att de rent av hatade<br />

den. Sen gick det några år och de kom krypande<br />

på knäna och bad om att få släppa<br />

grejer med oss.. Men det ska nämnas att vi<br />

kanske inte var svinbra i början, så deras<br />

kritik var väl inte helt obefogad...<br />

Ny skiva i höst<br />

I höst ska det enligt planen komma en ny<br />

sjua med tre låtar.<br />

— Tre riktigt bra låtar om du frågar oss<br />

så det går inte riktigt att kalla det en singel.<br />

En av låtarna är en cover helt på spanska<br />

och med vår ena gitarrist på sång. Första<br />

gången vi släpper en låt där han sjunger<br />

och det är riktigt jäkla bra! Men vi har tio<br />

starka viljor i bandet och ibland är vi inte<br />

helt överens, då har saker en tendens att<br />

dra ut på tiden. Men som sagt, till hösten är<br />

det tänkt i alla fall.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

27


Det här reportaget publicerades i Aftonbladet 1986,<br />

Skinheads,<br />

ska och<br />

antivåld<br />

På konsert med åttamannabandet Reinholds.<br />

Spelning i Stockholm. Längs väggarna<br />

står människor i jeans och kostym.<br />

Framför scenen dansar, hoppar och<br />

vrålar unga män med stora kängor och<br />

renrakade skallar.<br />

De rör sig likt popcorn i en kastrull.<br />

På scenen står Reinholds – åttamannabandet<br />

som är både långhårigt och prydligt<br />

klätt – och som är Stockholms skinheads<br />

hjältar.<br />

Bandet spelar snabb, dansvänlig musik.<br />

Publiken dansar. Ibland lugnt. Ibland mera<br />

vildsint och ibland närmast våldsamt. De<br />

stöter på varandra. Och ibland omkull<br />

varandra. Det verkar som om det är en del<br />

av meningen. Man kan förledas att tro att<br />

dessa unga män med sin tuffa framtoning<br />

och med sina kala huvuden kompenserar<br />

tider av brist på kroppslig närhet i sin dans.<br />

Även om de aldrig erkänner det. Deras<br />

trubbiga närhet blir exakt lagom när de<br />

dansar.<br />

Reinholds har total kontroll över sin<br />

publik. När det blir för våldsamt lägger<br />

sångaren som kallas Jacke sin hand på ett<br />

huvud. Strävheten gör att dansaren blir<br />

lugn. Jacke blir ett slags messiasfigur med<br />

guldtand och mohikanfrisyr.<br />

När det blir så känslosamt i publiken att<br />

det är förvillande likt slagsmål tar Jacke en<br />

skinnskalle i handen. Jacke leder honom ut.<br />

Och likt en skolpojke går 17-åringen som<br />

just tänkte skalle en annan rockälskare<br />

hand i hand ut ur lokalen med sin sångare.<br />

Reinholds är ett av Stockholms två<br />

skinheadsband. Reinholds är det<br />

band i Stockholm som klarast tar<br />

avstånd från ungdomsvåldet och går till<br />

direkt angrepp mot det. Både under spelningar,<br />

före och efter.<br />

Era fans är skinheads som i tidningar<br />

skildras som blodtörstiga idioter<br />

– skäms ni inte över er publik?<br />

– Absolut inte. Skinheadsen är en suverän<br />

rockpublik. Dom dansar och lever ut. Även<br />

om det inte är särskilt kul att se dom dansa<br />

vilt på golvet medan övrig publik står uppträngda<br />

längs väggarna och ser rädda ut.<br />

Men skinheadsen är härliga. De vågar leva<br />

ut, de vågar dansa. Andra vågar bara dansa<br />

när de är skitfulla, säger Björn Öqvist, 18,<br />

som spelar klaviatur.<br />

– Men jag mår dåligt när en invandrare<br />

jag känner från mitt jobb inte vågade komma<br />

till en av våra spelningar därför att han<br />

var rädd för vår publik, säger Olov Öqvist,<br />

19, som spelar trummor.<br />

– Men jag blir ofta skrämd över skildringen<br />

av skinnskallar. De beskrivs ju inte som<br />

människor utan som djur. De utsätts för en<br />

rasistisk smutskastning. De är otäckt, säger<br />

”Jacke” Sjöstrand, 18, sångare.<br />

– Vid kravallerna i Gamla Stan greps 23<br />

skinheads. Tidningarna skrev spaltmil om<br />

det. Men några kvarter längre bort, några<br />

minuter senare blev några skinheads nerklubbade.<br />

Det skrevs det inget om.<br />

Vad tycker era fans om att ni spelar på<br />

ANC-galor som faktiskt är mot rasism<br />

och invandrarfientlighet?<br />

– I början hånades vi en del för det av vår<br />

28 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


men även i Antivåldsjournalen januari 1987.<br />

publik. Men vi pratade mycket med dom<br />

om det och det är klart att de egentligen<br />

höll med oss: dom är inte rasister.<br />

– Dessutom skulle ju inte skinnskallarna<br />

komma och betala inträde på de här<br />

spelningarna om de var rasister. Senaste<br />

ANC-galan vi spelade på var det fullt med<br />

skinheads som dansade som galningar.<br />

Ni brukar direkt ingripa när era spelningar<br />

urartar till våld?<br />

Jakob: – En gång på Kolingsborg skrek<br />

alla ”Sieg heil” gång på gång i talkör. Jag<br />

försökte prata med dom men inget hände.<br />

Till slut fick jag hota med att vi faktiskt<br />

inte tänkte spela om de fortsatte med sina<br />

”Sieg heil”. Då, till slut, la dom av.<br />

– Förra spelningen så var det förresten<br />

en som såg ut som Carl Bildt som dansade<br />

allra värst. Han dansade runt som en galning<br />

med kostym och portfölj, ler Jakob.<br />

Det var skamusiken som gjorde att<br />

Reinholds fick den publik de har.<br />

Skamusiken är en sorts snabb<br />

reggae – ungefär sån som Madness och<br />

Specials spelat de senaste åren och Millie<br />

på 60-talet i ”My boy lollipop”. Om man<br />

blandar Madness med Sham 69 får man<br />

möjligen Reinholds. Skamusiken tilltalar<br />

Englands skinheads och alltså även Sveriges,<br />

utan att någon riktigt vet varför.<br />

– Vi märkte det direkt på första spelningen.<br />

Då kom både skinheads och mods. Fast<br />

modsen försvann när de fick stryk.<br />

Reinholds musik har utveklats mera från<br />

ska till soulmusik och bluespop. De har<br />

gjort en skiva - en singel som släpptes för<br />

ett år sen. ”Jag har hört det förut” och ”Stå<br />

upp Svensson” blev en<br />

bestseller – åtminstonde<br />

på skivaffären<br />

Pet Sounds. Den sålde i<br />

500 exemplar.<br />

– Det är väl åtminstone<br />

bronsskiva! säger<br />

Oskar.<br />

– Vi hade massor av<br />

spelningar i början. Det<br />

gick sanslöst bra. Folk<br />

gillade vår glada och svängiga dansmusik.<br />

Det var när punkvågen började och då<br />

kom vi med glad musik med blås och orgel.<br />

Medlemmarna i Reinholds kommer från<br />

skilda delar av Stockholm. Några från innerstaden,<br />

några från Hässelby och någon<br />

ifrån Vällingby. Några studerar, en är sotarlärling,<br />

en flyttgubbe och en vårdbiträde.<br />

De repar på Fryshuset vid Danvikstull.<br />

– Vi kom med där för två år sen. Det är<br />

suveränt. 150<br />

band spelar och repar<br />

där. Vi var med och<br />

byggde om lokalerna, byggde<br />

väggar, isolerade och målade.<br />

”Senaste ANC-galan<br />

vi spelade på var<br />

det fullt med skinheads<br />

som dansade<br />

som galningar.”<br />

Medlemmarna i Reinholds tycker<br />

att föräldrarna måste ta mer<br />

ansvar när det gäller ungdomsvåldet.<br />

– TV borde sluta sina sändningar varje<br />

kväll med att lägga ut en skylt med texten:<br />

”Vad gör dina barn just nu?” Det finns<br />

13-14-åringar som driver omkring på<br />

gatorna sent på kvällarna och är med i<br />

kretsarna som sprider<br />

våld. Föräldrarna måste<br />

bry sig mera om vad deras<br />

barn sysslar med.<br />

– Tidningarna måste<br />

också ta sitt ansvar. De<br />

måste sluta peka ut<br />

grupper som ansvariga<br />

för våldet. Tidningarna<br />

får aldrig skriva att<br />

skinheads ligger bakom<br />

ett våldsdåd när man<br />

inte vet hur händelsen har gått till, vad<br />

som legat bakom och ens försöker skildra<br />

händelsen och våldsvågen med ett uns<br />

djup, menar Jakob.<br />

Vad kommer att hända med våldet den<br />

här vintern?<br />

– Det viktiga nu är att man klargör att<br />

alla dom här grupperna som är med och<br />

slåss inte behöver förvandlas till några<br />

”Svenssons”<br />

över en natt.<br />

Det viktiga är att<br />

dom slutar slåss innan<br />

några fler allvarliga händelser<br />

inträffar. Sen kan man börja diskutera vad<br />

som är fördomar och vad som kan ändras.<br />

Det är när man hackar på skinnskallarna<br />

och invandrarna som dom börjar slåss,<br />

säger Björn.<br />

– Rockmusiken får nog ta sitt ansvar<br />

också. Ta ett band som Wasp, till exempel,<br />

som styckar en ung kvinna på scenen. Det<br />

är inte klokt. De har ju mellanstadiebarn<br />

som publik, menar Jakob.<br />

Har stämplingen som skinheadsband<br />

hjälpt er i karriären?<br />

– Tvärtom, det har försenat vår karriär<br />

(skratt). På en del spelningar blir vi inte<br />

insläppta för dom är rädda för att vår<br />

publik och det har faktiskt varit en av<br />

avsikterna med att vi spelat på ANC-galor<br />

– för att tvätta rent vårt rykte.<br />

Själv går jag från spelningen med Reinholds<br />

och begrundar författaren Slas ord<br />

från 1982: ”Vårt land om något har väl råd<br />

att hålla sig med en rå, brutal och stökig<br />

arbetarklass. Vad vi inte har råd med är en<br />

förbannad tennisspelande medelklass. En<br />

överklass är lite lattjo att ha. Dom kan putta<br />

lite krocket och spela golf. Dom får det<br />

om vi får slåss. Efter egna regler förstås.<br />

Den allmänna förståelsen för varandras<br />

problem måste få ett slut.”<br />

Lasse Anrell<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

29


Slacker om upptäckten av Youth Man<br />

Foto: Peter Troest<br />

Kärlek<br />

ett klick bort<br />

30 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Nattkröken, dygnets bästa och jag ska bara … kolla<br />

en grej till på youtube. Ett klick och: Youth Man<br />

från Birmingham, UK. Det är BAM! En känga rakt i<br />

magen, kroppen som elektrifieras och far rätt in ett okänt<br />

universum. På 10 sekunder. Kärlek.<br />

Heavy Rain, debutsingeln från 2013, är något alldeles<br />

extra. Nerven i det jazziga introt, manglet som drar igång,<br />

det är spitting word, larmigt, flummigt, mera jazz och allt<br />

med respektlöst aggressiv energi. Fast egentligen saknar<br />

jag ord.<br />

Inget horisontalläge efter det. Nästa fynd blir Live at the<br />

lab: Skin och Deadweight (2015) samt Pigs (2017). Här har<br />

de lagt i en växel till, Kaila Whyte och Miles Cocker vrålar<br />

bitar av lungorna ur sig, filar stenhårt på gitarr och bas<br />

och Marcus Perks är infernalisk med stockarna. Det är mer<br />

hardcore, mer självsäkert än första ep:n och det är uppenbart<br />

att Youth Man ska upplevas live.<br />

Och jag har flyt. Några dagar senare lirar de på<br />

Pumpehuset i Köpenhamn. Trots måndag, tunt med<br />

folk, kör de ett intensivt set. Jag kan hänga ostört vid<br />

scenkanten, byter några ord med Kaila Whyte efteråt, hon<br />

lyser upp när jag säger att jag åkt från Malmö enbart för att<br />

se dem, och jag ser till att få en knallorange bandtröja med<br />

hem.<br />

Egentligen är det ett ofog att en ofta ger nya låtar max tio<br />

sekunder. Är intresset inte fångat då – hejdå. När fan förvandlades<br />

jag till en pösig skivbolagsdirre utan skivbolag?<br />

Den rastlösheten utgår Youth Man ifrån när de håller sig<br />

till ep:s. De knåpar ihop materialet i flykten och så rätt in i<br />

studion.<br />

Marcus Perks: ”Vi har aldrig ro sätta oss och skriva<br />

ett helt album. Ur ett logiskt perspektiv, det finns inte<br />

många som har nog med uppmärksamhet för ett album.<br />

Människor gillar att snabbt fånga upp något och leka med<br />

det en stund, och överger det sedan lika snabbt igen.”<br />

Jag funderar lite på var tålamodet tog vägen. Som när<br />

jag var 14 och bodde i Uddevalla, där Smokie, 10 CC och<br />

det lokala dansbandet Christers regerade. Jag överlevde<br />

detta mörker vid radion, i timmar, med fingrarna redo på<br />

play/rec, i hopp om guld, som ”Angels With Dirty Faces”<br />

med Sham 69, den sitter djupt i hjärtat, och ”Crazy” med<br />

999. Ändå lägger jag fem gånger så mycket tid på youtube.<br />

En kan gräva i oändlighet, icke-mainstream, rariteter och<br />

udda grejer, så djupt att 11-kilometershålan i Marianergraven<br />

i Stilla havet känns futtig i jämförelse.<br />

Men en ratar det som inte genast sticker ut, bokmärkar<br />

det som låter lovande… och så vidare, ständigt letande.<br />

Birmingham har av tradition en spretig musikscen<br />

– gospel, jazz, metal, punk, ska, reggae, garage, postpunk,<br />

hardcore, dub, techno, you name it - och bland<br />

legenderna finns Black Sabbath, GBH, Au Pairs, The Beat<br />

och Steel Pulse.<br />

Det präglar Youth Man, men de nämner gärna amerikanska<br />

inspiratörer som New York Dolls, Stooges, Black Flag,<br />

Fugazi, Dead Kennedys, Deerhof, The Flaming Lips, M.I.A.<br />

Kaila Whyte har en del av hjärtat i riot grrrl-scenen, men<br />

det är The Breeders med Kim Deal som är nummer ett:<br />

”I stället för att kräva jämlikhet och respekt, som vi alla<br />

förtjänar, gestaltar Kim slutmålet. Kim Deal lever det. Kim<br />

Deal är vad vi kämpar för. Jag vill inte vara en kvinnlig musiker.<br />

Jag vill vara musiker. Jag vill vara som Kim Deal.”<br />

Det måste vara ett tecken att förra vändan jag var på<br />

Pumpehuset var det just The Breeders jag såg. Och jag<br />

minns känslan att det var första gången som jag verkligen<br />

närvarade på en konsert. Det är kanske det jag ska sträva<br />

efter. Den stillheten.<br />

Marie Slacker Olsson<br />

Marcus Perks.<br />

Kaila Whyte<br />

Miles Cocker.<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

31


Laddat Lugn<br />

i Köpenhamn<br />

”Det är<br />

Ibland överträffar dikten verkligheten.<br />

Den svensk/danska noise/<br />

punkgruppen Laddat Lugn startade<br />

som en kul grej en blöt kväll i mars<br />

2016 då skåningarna Tom och Mik<br />

rumlade runt på Köpenhamns barer<br />

och stötte på den danske seriehjälten<br />

Steen. Redan på småtimmarna<br />

under deras första möte spelade de<br />

in hälften av vad som skulle komma<br />

att bli deras legendariska demotape<br />

”Dine Penge Mig I Røven”.<br />

Ryktet gick snabbt att en ny spännande<br />

grupp hade bildats och Laddat Lugn fick en<br />

del uppmärksamhet via <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong>.<br />

Tom och Mik blev kvar i Köpenhamn, de<br />

sov på golvet hemma hos Steen och taggade<br />

av intresset för Laddat Lugn spelade in<br />

fler låtar och under hösten 2016 kom alltså<br />

deras demo Dine Penge Mig I Røven ut, men<br />

endast i 25 exemplar.<br />

Jag fick utan större problem tag på Steens<br />

mobilnummer, men han var inte vidare<br />

intresserad av att ställa upp på en intervju<br />

förrän jag lovade att det var jag som skulle<br />

stå för eventuella inköp av öl under intervjun.<br />

Steen föreslog att vi skulle träffas<br />

nästkommande lördag på Floss bar som<br />

ligger på Larsbjørnsstræde i Köpenhamns<br />

latinkvarter.<br />

Det var med stor förväntan jag satt vid ett<br />

bord på Floss och väntade på att får göra en<br />

exklusiv intervju med en av medlemmarna<br />

av Laddat Lugn, ingen av dem hade tidigare<br />

pratat med pressen. Steen släntrade in strax<br />

efter utsatt tid, med en blå King’s i mungipan<br />

och beställde två Tuborg Guld till sig själv<br />

och sa: ”Okej, shoot!”<br />

När träffade du Tom och Mik första<br />

gången?<br />

− Det var under en hejdlös krogrunda i<br />

Pisserenden i Köpenhamn. Jag satt ensam<br />

vid ett bord och drack och så dök de två upp<br />

och efter fem minuter satt vi och snackade<br />

om olika grymma rockband.<br />

Hur kom det sig att ni bildade bandet<br />

Laddat Lugn?<br />

32 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


konst før<br />

HELVETE”<br />

− Jag tror att det började med ett vad, eller<br />

så betalade de mig för att vara med i bandet.<br />

Vad betyder egentligen ”bildade”?<br />

Jag försöker mig på en förklaring, men<br />

Steen börjar direkt flacka med blicken och det<br />

är tydligt att han inte är intresserad av mitt<br />

svar så jag går vidare med nästa fråga.<br />

Danmark måste vara fullt av duktiga musiker,<br />

vad har Tom och Mik som du gillar?<br />

− Jag känner inga andra musiker, nä, jag<br />

skojar bara, jag känner många duktiga<br />

musiker här i Köpenhamn, men de är alltid<br />

så jävla upptagna med allt annat än musik.<br />

Till exempel att gå med sina barnvagnar, äta<br />

korv eller spendera hela eftermiddagarna<br />

med att ta svartvita fotografier med en ”riktig”<br />

fotograf. De lägger ner så satans mycket<br />

tid på att se deprimerade ut framför en<br />

10 000 kronors kamera att det är pinsamt.<br />

Hur gick själva inspelningen till, hur<br />

skrev ni låtarna?<br />

− Det kommer jag fan inte ihåg, jag var full<br />

hela tiden.<br />

Vilka grupper är dina förebilder?<br />

− En grupp av nakna tjejer på en<br />

strand? Nä, för helvete, jag skämtar<br />

bara, men jag måste lyfta fram Toto, Huey<br />

Lewis and the News och det danska bandet<br />

Sneakers.<br />

I det här läget börjar jag undra om Steen<br />

driver med mig eller om han bara är berusad.<br />

Han har redan sänkt sina två Tuborg Guld<br />

och viftat till sig två nya, och jag misstänker<br />

att han dessutom druckit några öl innan vi<br />

träffades.<br />

Tror du Laddat Lugn kommer att spela<br />

live någon gång?<br />

− Absolut inte. Eller, om Roskilde ringer så<br />

kommer jag att överväga det, men definitivt<br />

inte på Oranga scenen, där är alltid så usel<br />

ljud. Kanske skulle vi passa på Arena-scenen,<br />

ha ha.<br />

Hur är din relation till Tom och Mik idag?<br />

− Tja, om de bjuder på ett par öl så kan jag<br />

tänka mig att träffa dem igen, men de är tål<br />

inte sprit så bra så de är rätt uselt sällskap.<br />

Er demo tryckte ni bara upp i 25 exemplar,<br />

varför då ?<br />

− Det är ju konst för helvete! Nu får du<br />

sluta med alla dessa frågor, svenskjävel!<br />

Jag avrundar med en sista fråga. Vad<br />

menas med titeln: Dine penge mig i<br />

røven?<br />

− Jag vet inte om jag orkar berätta den<br />

historien, ska jag? Okej då, du får den korta<br />

versionen om du bjuder på en vända till.<br />

Alltså, det var för två eller tre år sedan på ett<br />

värdshus i Vesterbro, klockan var väl runt<br />

fyra på morgonen när jag försökte köpa en<br />

fatöl till en riktigt vacker och trevlig kvinna<br />

som stod ensam i baren. Hon måste varit<br />

runt 50 år. När jag närmade mig henne lugnt<br />

och stilla, som ett lejon som ska anfalla<br />

ett byta, hinner jag inte ens sätta in stöten<br />

förrän hon vänder sig om och studerar mig<br />

med sina trötta bruna ögon och säger helt<br />

kallt: ”Dine penge mig i røven”. Ah, jag har<br />

blivit törstig av allt detta prat, fixar du en öl<br />

till?<br />

Vi dricker ett par öl tillsammans, och Steen<br />

blir mer och mer osammanhängande. Jag<br />

vet inte om den här intervjun hjälper till att<br />

förklara Laddat Lugn eller inte, men jag kan i<br />

alla fall starkt rekommendera Floss Bar.<br />

Ett par veckor efter att jag träffat Steen<br />

nåddes jag av ryktet att <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong>s<br />

egen Mikael Sörling blivit sångare i Laddat<br />

Lugn. Jag bestämde mig för att ringa<br />

upp Steen och få det bekräftat. Hans svar<br />

var kort:<br />

− Ja, fy fan.<br />

Var det inte Sörling som sågade<br />

”Dine penge mig i røven”?<br />

− Som jag sa, fy fan.<br />

<br />

Simon Lack<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

33


”Vår samtid är så<br />

kall och själlös”<br />

Allvaret: Vi kanske gör lite mer ledsna och trötta låtar<br />

För några år sedan spelade Allvaret<br />

på Inkonst i Malmö. Det var en<br />

hisnande upplevelse. Någonstans<br />

i mitten av giget försvann tid och<br />

rum och kvar blev jag och Allvaret,<br />

armhåren reste sig och en overklig<br />

euforisk känsla brann i kroppen.<br />

Jag vet det låter helt knäppt, men<br />

så var det.<br />

Allvaret gav nyligen ut sin andra<br />

platta, ”Skuld och skam”, som trots<br />

det dystra budskapet lovar gott<br />

inför framtiden.<br />

Det har gått fyra mellan plattorna ”Tänk<br />

på döden” och ”Skuld och skam” och det<br />

beror bland annat på att sångerskan Sushila<br />

Gautam haft skrivkramp, men också på att<br />

vardagen kommit emellan.<br />

– Plugg och jobb och folk som fått barn och<br />

haft att göra med det, säger Sushila. Mellan<br />

det och att Chris och Kiba flyttade från<br />

stan har det vart svårare att få till det goa<br />

vardagsrepet som vi hade i början. Saker blir<br />

alltid annorlunda i distansrelationer även<br />

om alla parter fortfarande gillar varandra<br />

så att säga. Det blir alltid undantagstillstånd<br />

och man måste ses och ställa upp oavsett om<br />

man är på humör eller inte.<br />

Chris och Kiba har alltså lämnat Göteborg<br />

och det har som sagt påverkat Allvaret.<br />

– Det var mer replokalshäng och vi gjorde<br />

allt tillsammans. Nicke och Kiba kom med<br />

idéer och Chris gjorde sitt. Jag kollade om<br />

jag hade texter som passade eller satt och<br />

skrev när dom provade grejer. Nu för tiden<br />

blir det mest jag och Nicke som ses, eller<br />

att dom skickar grejer som jag kan kolla<br />

hemma. Men oftast så är det inte förens vi<br />

är i repokalen som jag tänder på låtidéer.<br />

Det är inte samma sak att sitta hemma och<br />

lyssna på gitarrslingor eller ackordföljder.<br />

Det är alltid när vi är tillsammans som det<br />

känns bäst.<br />

Vad skiljer Allvaret 2017 musikaliskt<br />

från Allvaret 2013?<br />

– Vi spelar det som kommer ut bara. Hur<br />

det låter beror väl lite på hur man känner sig<br />

när man gör låten, men sånt hör inte jag. För<br />

mig låter allt vi gjort som oss bara. Ibland<br />

gör vi arga låtar, ibland uppgivna, ibland<br />

34 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

ledsna... Vi kanske gör lite mer ledsna och<br />

trötta låtar nu för tiden, men det har mer<br />

med hur livet sett ut att göra. Man har olika<br />

faser och det märks väl i allt man gör.<br />

Avtrubbade människor<br />

Sushila skriver texter som griper tag, hon<br />

säger att hon inte direkt inspireras av något.<br />

– Snarare oinspirerad. Jag bara skriver vad<br />

jag känner, och sen när killarna spelar nått<br />

som har den känslan blir det en låt liksom.<br />

Men hon säger att hon påverkas av samtiden<br />

och sin omvärld.<br />

– Människor man möter eller sammanhang<br />

man är i. För mig handlar det mer om<br />

överlevnad än inspiration. Vår samtid<br />

är så kall och själlös. Allt handlar<br />

om att köpa saker. Människor<br />

är helt emotionellt avtrubbade<br />

och utslitna och ointresserade<br />

och självupptagna. Alla som<br />

blir utbrända får jobba med<br />

”terapeutiska” verksamheter<br />

typ som att sy eller väva<br />

eller odla mat eller snickra<br />

eller blåsa glas... sånt som var<br />

det enda folk gjorde om dagarna<br />

för 100 år sen. Idag kan man inte<br />

leva på det, utan får bara göra<br />

det för att må lite bättre ett tag<br />

om man blivit själsligt förbrukad.<br />

Nu ska man bara sälja,<br />

det är det enda som räknas. Du<br />

får två månader för våldtäkt<br />

och tre år för fildelning. Folk<br />

köper kläder för 49,90:- och<br />

reflekterar inte ens över vad<br />

som krävs av andra människor<br />

eller naturen för att göra den<br />

jävla plastbiten. Det finns inget<br />

människovärde och ingen som<br />

helst självinsikt eller känsla av<br />

sammanhang. Allt är att generera<br />

likes. Folk vänder in och<br />

ut på sig själva för att försöka<br />

synas och finnas och betyda<br />

nått för någon. Det är så jävla<br />

sjukt så jag spyr. Och värst<br />

är det för dom yngre som ska<br />

försöka växa upp i det här jävla<br />

hell-hålet.<br />

Allvaret får henne att må bättre,<br />

– Att repa och göra låtar och vara ute och<br />

spela är som att andas. Att träffa folk som<br />

gillar det vi gör och mår lite bättre för en<br />

stund gör att vi mår lite bättre för en stund<br />

med.<br />

Vad gör du när du inte spelar i Allvaret?<br />

– Försöker överleva.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

Foto: Martin Wilson


turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong> 35


Foton från tuben.<br />

Luigi Scorcia<br />

– överlevaren från<br />

Måndagsbörsen<br />

Musiknyheter var inte helt lätt att få i nordvästra Skåne 1982, så när gitarristen från<br />

New York Dolls, Johnny Thunders, figurerade på framsidan av Kvällsposten blev jag<br />

naturligtvis intresserad. Att artikeln handlade om att tv-programmet Måndagsbörsen<br />

känt sig tvingade att plocka bort Johnny Thunders framträdande från sändningen.<br />

Enligt uppgifter hade Johnny varit drogpåverkad. Ord som ”skandal” nämndes. Det<br />

räckte för att jag, som 11-åring, skulle påbörjade min livslånga fascination av Johnny<br />

Thunders. <br />

Text: Mikael Ekström<br />

Johnny hade kommit till Sverige i mars<br />

1982 med sin gamla vapendragare och<br />

tillika trummis från New York Dolls, Jerry<br />

Nolan och med nyrekryteringen Luigi Scorcia<br />

på bas. Den korta turnén som bland annat<br />

skulle innehålla ett tv-framträdande på<br />

Måndagsbörsen urartade omgående. Johnny<br />

hamnade på kvällspressens löp under ett<br />

par tillfällen den veckan, och det handlade<br />

aldrig om musiken, utan om droger. Framträdande<br />

på Måndagsbörsen stoppades, men<br />

sändes senare i något dokumentärprogram<br />

som avhandlade knark. När Johnny och bandet<br />

lämnade ett chockartat Sverige bakom<br />

sig hade de i alla fall fått ett nytt fan. Johnny<br />

dog 1991 och Jerry året därpå. Den enda<br />

person som lever från bandet som spelade<br />

på Måndagsbörsen är alltså Luigi Scorcia.<br />

Han bor i New York, och han brukar inte<br />

vilja prata om det som har varit, men gjorde<br />

ett undantag för <strong>Turist</strong> i Tillvaron.<br />

Vilka grupper hade du spelat med innan<br />

du hamnade i Johnny Thunders band?<br />

– Innan jag påbörjade mitt äventyr med<br />

Johnny Thunders hade jag ett band som<br />

hette Luigi And the Wise guys. Frank Zappa<br />

36 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


tog namnet och skrev en låt med den titeln.<br />

Han såg oss på Max’s Kansas en kväll när<br />

jag hade en argumentation med bandet på<br />

scenen och Zappa tyckte att det var komiskt.<br />

Sedan hade jag ett band som hette The<br />

Knots, döpt efter en av mina låtar med Tony<br />

Cairo, som även han lirat med Johnny. Walter<br />

Lure gick senare med i The Knots. Tony och<br />

jag var kompisar, han var från Bronx, jag från<br />

Brooklyn och Johnny från Queens. Det är de<br />

områdena som gör ”Knew Yawk Shitty”.<br />

– Johnny kom en dag till The Knots replokal<br />

och sa något i stil med att jag lät som Jeff<br />

Beck, jo tjena. Jag gjorde lite studioarbete<br />

med Alan Vega vid det tillfället. Alan producerade<br />

en platta och jag spelade på den. Det<br />

ska finnas en video på YouTube med Alan<br />

Vega och Johnny Thunders där de spelar<br />

”Dream Baby Dream” med The Wise Guys på<br />

Max’s. Johnny brukade hoppa in med olika<br />

band, han älskade att spela, och han lirade<br />

med mitt band ett par gånger. Alan Vega var<br />

en fadersfigur för mig. Han var vid min sida<br />

när jag hade en motorcykelolycka efter en<br />

konsert med Johnny. Alan ville inte att jag<br />

skulle spela med Johnny. Han sa att Johnny<br />

var dålig inflytande. Jag tror att det fanns en<br />

sorts rivalitet mellan Alan och Johnny.<br />

Hur kom du i kontakt med Johnny och<br />

hur hamnade du i hans band?<br />

– Det var Johnny som tog kontakt med mig<br />

efter ha sett mig med The Knots. Han ringde<br />

upp mig och sa med sin nasala röst; ”Hey,<br />

Luigi, vill du åka på turné med mig? Möt<br />

mig på flygplatsen.” Jag sa att jag inte kunde<br />

någon av hans låtar, men han sa att han<br />

skulle han lära mig dem på planet. Så blev<br />

det såklart inte, men efter tre gig så kunde<br />

jag spela dem i sömnen.<br />

Hur var bandets förberedelser inför<br />

turnén?<br />

– Helt obefintliga. Under soundchecken<br />

”Det blev bara två,<br />

tre konserter sen<br />

blev vi förbjudna<br />

att spela mer. Vi<br />

var huvudnyheter i<br />

kvällstidningarna<br />

under några dagar.”<br />

eller mitt i konserten kunde Johnny berätta<br />

vilken tonart låten gick i. Chuck Berry gjorde<br />

samma sak med sina konsertband. När<br />

jag turnerade med Bo Diddley hade vi en<br />

halv repetition där han enbart instruerade<br />

trummisen hur han skulle spela. Bo var fantastisk.<br />

Vi spelade till och med in en låt efter<br />

turnén; “Don’t Know where I’ve been”.<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

37


Luigi Scorcia spelade med Johnny Thunders<br />

under ”Skandalturnén” i Sverige<br />

1982.<br />

Hur förberedde sig Johnny för en turné?<br />

– Det handlade mest om hans kläder. Han<br />

reste lätt, väska och gitarr, så det skulle gå<br />

enkelt att göra en snabb exit.<br />

Hur länge spelade du med Johnny?<br />

– Det kändes som en evighet, men det var<br />

mindre än två år. Jag spelade bas och gitarr<br />

mellan 1981 och 1983.<br />

Vilka minnen har du från turnéerna?<br />

– Min dröm som ung pojke som växte upp<br />

i Brooklyn var att försöka komma på hur i<br />

helvete jag skulle ta mig därifrån levande.<br />

Mina tre bästa vänner blev antingen skjutna<br />

eller överdoserade. New York var ett rufft<br />

ställe på den tiden. Att åka på turné var en<br />

dröm som gick i uppfyllelse, men det skulle<br />

snart utvecklas till en mardröm. Vi hade problem<br />

att komma in i Kanada då vi inte hade<br />

arbetspass. Jag minns att tulltjänstemannen<br />

sa till Johnny att antingen har du en ängel<br />

som vaktar över dig eller så gillar någon här<br />

dig, för vi brukar inte släppa in band utan<br />

arbetstillstånd. Vi träffade Sydney Gustafson<br />

i Vancouver och hon var ”barnvakt” till<br />

Johnny. Och i San Fransisco var där en kille<br />

som häcklade Johnny så Johnny slog honom<br />

i huvudet så han fick hjärnskakning. Sedan<br />

sålde vi ut Whisky a go-go, men Johnny<br />

trillade framåtstupa i första sången. Och så<br />

åkte vi fast i San Diego och hamnade i fängelse<br />

i tre dagar. Lori Deep ordnade ett ”ut ur<br />

fängelse” party för oss och Tom Petty och<br />

hans kompband The Heartbreakers dök upp<br />

och deras trummis sa; varför ändrar ni inte<br />

namn till Johnny Thunders and the Lawbreakers?<br />

Johnny skrattade inte, men jag tycket<br />

det var rätt kul.<br />

”Jag för facklan<br />

från Johnny Thunders<br />

och Jerry Nolan<br />

vidare, må de vila i<br />

frid, och jag lever<br />

livet”<br />

38 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


”Johnnys timing och hans tystnad och<br />

pauser var perfekta. Han är gravt underskattad<br />

som gitarrist och låtskrivare. När<br />

han plockade upp en gitarr visste man<br />

direkt att det var Johnny Thunders. Det är<br />

skandal att New York Dolls inte är med i<br />

Rock Roll Hall of Fame.”<br />

Vad tyckte du om Sverige?<br />

– Jag älskade det, men det blev bara två, tre<br />

konserter sen blev vi förbjudna att spela<br />

mer. Vi var huvudnyheter i kvällstidningarna<br />

under några dagar. Turnén startade och slutade<br />

där. Jag håller fortfarande kontakt med<br />

Toril Vigerust som räddade oss och Lotten<br />

Sunna som jag presenterade för Jerry Nolan.<br />

Lotten och Jerry gifte sig sedan.<br />

Hur var det att spela med Jerry?<br />

– Jerry var som en äldre bror för mig, han<br />

pratade med mig, inte till mig, försökte lära<br />

mig om livet och han fick mig att hitta min<br />

stil, vilket jag än idag är tacksam över. Och<br />

jag håller traditionen DTK vid liv.<br />

Kom Jerry och Johnny bra överens under<br />

turnén i Sverige?<br />

– Ja, det gjorde<br />

de. De älskade<br />

och respekterade<br />

verkligen varandra<br />

och snackade<br />

aldrig skit om varandra.<br />

De var rock<br />

och soul-bröder.<br />

DaDame<br />

and<br />

DaBabe<br />

Hur var Johnny<br />

som bandledare<br />

och person?<br />

– Han var inte<br />

ledaren, han var bandet. Som person var han<br />

busig och snäll. Jag upptäckte först flera år<br />

senare hur speciell han var. Det fanns ingen<br />

som han.<br />

Tycker du att historieböckerna har gjort<br />

honom rättvis?<br />

– Ibland, en del inte. Filmen “Looking<br />

For Johnny” är bäst hittills. Boken ”In Cold<br />

Blood” var cool. Johnny var inte bara droger.<br />

Han älskade sin musik, kvinnor och sina<br />

fans. Han var en plågad själ, och jag tror att<br />

han kände sig missförstådd. Han lärde en hel<br />

generation att man inte behöver spela tusen<br />

noter i sekunden. Johnnys timing och hans<br />

tystnad och pauser var perfekta. Han är<br />

gravt underskattad som gitarrist och låtskrivare.<br />

När han plockade upp en gitarr visste<br />

man direkt att det var Johnny Thunders. Det<br />

är skandal att New York Dolls inte är med i<br />

Rock Roll Hall of Fame.<br />

Varför slutade du spela med Johnny?<br />

– Den vilda resan slutade. Jag tog mig ur<br />

den levande, livet blev lite tråkigare, men jag<br />

var i alla fall vid liv. Nya personer hoppade<br />

på Johnnys galna tåg, Tony James från Generation<br />

X ersatte mig. Än idag är jag tacksam<br />

för chansen att få spela bas och gitarr med<br />

Johnny.<br />

Vad gjorde du efter tiden med Johnny?<br />

– Jag spelade med Cheetah Chrome från the<br />

Dead Boys ett tag, det är ännu en underskattade<br />

musiker. Jag försökte få igång mitt liv<br />

igen. Arbetade på The Miami Herald som fotograf.<br />

Öppnade en nattklubb som hette Fat<br />

Black Pussy Kat i South Beach Miami. Startade<br />

The Swing Dancing Scene under 90-talet i<br />

New York, jag blev Luigi Babe Da’ Impresario<br />

Crack Daddy av Swing, var manager för ett<br />

band som hette Dem Brooklyn Bums, var DJ<br />

på radion och hade ett program på Pseudo,<br />

ett av de första internetbolagen i Silicon<br />

Valley. Och jag skrev en<br />

bok; “Acting teachers of<br />

America”, som nu finns<br />

på Amazon.<br />

Spelar du i något<br />

band idag?<br />

– Ja, för fan! Dame<br />

and the Babe med<br />

Alisa Ermolaev.<br />

Är du intresserad<br />

att spela i Sverige igen?<br />

– Absolut! Boka mig nu! Jag är verkligen<br />

intresserad av att komma tillbaka. Jag har<br />

både vänner och goda minnen från Sverige.<br />

Vad håller du på med nu?<br />

– Just nu har jag producerat filmen<br />

”Sad Vacation” tillsammans med Danny<br />

Garcia som gjorde “Looking for Johnny”<br />

och “ Rise fall of the Clash” och vi arbetar<br />

nu med en dokumentär om Stiv Bators.<br />

Nästa projekt som vi letar finansiärer till<br />

är Dannys Spaghetti Westerns. Jag har<br />

ett par manus och böcker liggande. Förra<br />

året producerade jag Prima Donna Reeds<br />

album och jag har medverkat i en del<br />

filmer och reklamfilmer.<br />

– Jag har även spelat live med Da’ Dame<br />

and Da” Babe och lärt ungdomar vad<br />

riktig Knew Yawk Rock and Roll är, jag<br />

för facklan från Johnny Thunders och<br />

Jerry Nolan vidare, må de vila i frid,<br />

och jag lever livet. Du är en lycklig kille<br />

Mikael, för jag brukar inte gilla att gå<br />

tillbaka och minnas. Love and Peace and<br />

Rock Roll.<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

39


Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-du<br />

T-Ban och Bad Dreams Always i fokus.<br />

Bergslagens<br />

Metallica har<br />

inte bråttom<br />

Vad gjorde du 1988 egentligen?<br />

Jag var 19 år, jobbade på stålverk<br />

och gjorde fan<strong>zine</strong>t Profit Blaskan.<br />

T-Ban och Pontus i Fagersta<br />

drog igång Bad Dreams Always.<br />

De anade nog inte att de 29 år<br />

senare fortfarande skulle vara<br />

vid liv och dunka in en förnämlig<br />

sjutummare vid namn ”Inavelns<br />

maktkorridor”.<br />

– Vi har vilat oss i form med mycket kir<br />

och kebab, skojar T-Ban. Musiken idag är<br />

en blandning av järnverk och en vrålsnabb<br />

Ford escort motor, rå hardcore<br />

med influenser<br />

av tidiga DRI och<br />

Agnostic Front<br />

– den spelas utan<br />

krusidueller. Vi<br />

kompromissar<br />

aldrig med hatet,<br />

farten och kraften<br />

i musiken.<br />

Texterna handlar<br />

om sådant vi ogillar och hatar: religioner,<br />

politiker som bara skor sig själva och ljuger,<br />

överklassmänniskor och rövslickare.<br />

Ni har hunnit med fyra cd och två sjuor<br />

på nästan 30 år, lite Metallica över det?<br />

– Man ska inte ha för bråttom och häva<br />

ur sig låtar, då blir lagret snabbt tomt.<br />

Med andra ord får en nog vänta<br />

ytterligare några år på en uppföljare till<br />

”Inavelns maktkorridor”.<br />

– Vi fortsätter att vila oss i form, bland<br />

annat genom att kolla dokumentären<br />

om The Allins plus gubben i stugan. Men<br />

sedan blir det nog träningsläger med BDA<br />

som kanske kan leda till något gig någonstans<br />

i världen.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

40 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

Inte på flera decennier har det införskaffats<br />

så många vinylspelare – och vinylpressar.<br />

Dom få vinylpressar som finns<br />

kvar går för högtryck, man letar i gamla<br />

lador efter övergivna maskiner för att kunna<br />

möta efterfrågan på vinylskivor.<br />

Äntligen börjar folk hajja att vinylskivor är<br />

fantastiska ljudbärare... eller vad är det som<br />

ligger bakom hypen?<br />

Förklaringen till hypen för vinylen sägs<br />

vara många, till exempel att se något röra<br />

sig.<br />

Som punkare kan jag ju inte låta bli att<br />

problematisera detta – allt går att problematisera<br />

för en punkare. Hur kan det komma<br />

sig att man väljer ett format som är så dåligt<br />

för miljön? Massa plast, tunga transporter,<br />

energikrävande produktion, farliga kemikalier,<br />

materialkrävande maskiner. Ändå ska<br />

folk ha vinylskivor.<br />

Vad hände med miljöengagemanget?<br />

Näe, skämt åsido, det finns faktiskt ett<br />

rejält och allvarligt<br />

problem<br />

– kunskapsbristen.<br />

Gubbarna (ja, det är mest<br />

män) som kan hantverket<br />

är redan döda eller har<br />

gått i pension för länge<br />

sedan.<br />

Ni som känner mig väl<br />

vet att jag skrev låten<br />

”CD-suger” 1994 och att<br />

Hellacopters använde<br />

delar av min ”pro-vinyl/<br />

anti-cd artikel” till sitt<br />

första album. Jag har alltid<br />

varit en förespråkare<br />

för vinyl som ljudbärare.<br />

Just det ljudbärare.<br />

”När det gäller<br />

ljudet – det där<br />

härliga stöket<br />

blandat med ”in<br />

your face” karaktären<br />

som gamla<br />

punkvinyler har<br />

– så har det inget<br />

med vinyl att<br />

göra.”<br />

Det är ju ljudbärare det är i första hand och<br />

det är just detta som är problemet, vinylen<br />

av idag låter inte bättre än cd-utgåvan. Det<br />

är mindre diskant, svagare nivåer, smalare<br />

stereobredd, brusigare och så vidare. Både<br />

i en jämförelse med äldre vinylskivor och<br />

cd-skivor/filer. Många utgåvor låter illa helt<br />

enkelt<br />

Finns liksom ingen anledning att ge ut vinyl<br />

idag så länge kvaliteten är så här kass på<br />

de flesta utgåvor, det är ett jävla lotteri vem<br />

som graverar och så vidare.<br />

När det gäller ljudet – det där härliga<br />

stöket blandat med ”in your face” karaktären<br />

som gamla punkvinyler har – så har<br />

det inget med vinyl att göra har jag kommit<br />

fram till, det har att göra med mastringsmetodiken<br />

som krävs för vinylens fysiska<br />

begränsningar. Går att få samma karaktär på<br />

en digital fil. Jojo.<br />

Så jag ser ingen anledning alls att pressa<br />

vinyler – men ändå, jo visst fan vill jag det<br />

om ljudet var lika bra som förr.<br />

Förutom bristen på kunnandet så finns<br />

det ett till stort problem. Små skivbolag<br />

är inte välkomna kunder längre.<br />

Ordrarna är för små så man tvingas gå via<br />

”brokers”. Brokers är en slags agenter som<br />

samlar ihop ett flertal mindre bolags utgåvor<br />

och på så sätt kommer upp i vettiga volymer<br />

för att vara välkomna kunder hos presserierna<br />

– som ju ska ha sin del<br />

av kakan. Många brokers<br />

har ingen koppling till<br />

ljud eller vinyl, dom kunde<br />

lika gära sälja dammsugare<br />

eller begagnade<br />

bilar – eller kanske gillar<br />

vinyl för ”artworkdelen”<br />

och lägger krutet<br />

på färgtemperaturer.<br />

Men visst finns det dom<br />

som är genuint engagerade<br />

i vinylskivor.<br />

Att inte längre vara<br />

välkommen kund hos<br />

presserierna är liksom<br />

tacken för alla år som<br />

punkbolagen var en del<br />

av ett fåtal genrer som höll några presserier<br />

levande. Nu är det dom stora multijättarna<br />

som har företräde och tillgång till de få pressar<br />

som finns. Jaja, sådan är kapitalismen...<br />

tralalalaa.<br />

Jag var uppe på Sveriges Radio i Uppsala<br />

för några dar sen. Såg ett par nya inplastade<br />

lp-skivor på ett bord och undrade vad detta<br />

var. Det var recensionsex som ett bolag<br />

Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-du


pp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du<br />

Här står jag med modermatriser till Disclose/Totalitär split-lp. Matriser är nickelbeklädda<br />

plåtskivor som man kan göra pressmatriser av. Pressmatriserna används till pressning av<br />

vinylskivor. Än så länge är kunskaperna kring matristillverkningen begränsade i Sverige<br />

men jag hoppas på att kunna få rätt på ytterligare en gubbe som kan just detta. Matriseringen<br />

är förutom gravering och pressning den tredje yrkesgruppen som behövs för att<br />

överföra musiken från hårddisk, usb, rullband etcetra till vinylskiva.<br />

skickat. Nu har ju inte radion i Uppsala<br />

någon fungerande vinylspelare så om dessa<br />

plattor någonsin kommer spelas är mycket<br />

ovisst. Jävla slöseri.<br />

Nu finns det ju trevliga planer på gång i<br />

Sverige.<br />

Yessss!<br />

En av de ”gamla gubbarna”<br />

som graverade skivor på<br />

Cutting Room för 20 år sen<br />

har köpt ett riktigt högklassigt<br />

graververk. Matrisering<br />

och press finns i Köping hos<br />

entusiastiska punkentreprenörer.<br />

”Vinylen av<br />

idag låter<br />

inte bättre än<br />

cd-utgåvan.”<br />

Så inför nästa nummer av <strong>Turist</strong> i<br />

<strong>tillvaron</strong> så har jag förhoppningsvis<br />

intervjuat en broker på plats i Prag, kört<br />

en 80-åring till Köping som delat med sig<br />

av sitt kunnande kring vinylpressning (han<br />

hade 50 års erfarenhet vid olika vinylpressar).<br />

Och även ”Svarvaren från Solna” ska väl<br />

få berätta om högkvalitativ skivgravering<br />

hoppas jag.<br />

Känns jävligt hoppfullt men<br />

troligen kortvarigt. För som<br />

med alla hypar så är det som<br />

slutligen tar knäcken på något<br />

(gäller musikgenrer i alla fall).<br />

När den stora massan upptäckt<br />

det entusiasterna sysslat<br />

med så försvinner charmen<br />

och därmed entusiasterna, när<br />

den stora massan hittar någon ny hype och<br />

rör sig dit så finns inte entusiasterna kvar.<br />

Så länge leve vinylen – ett tag till i alla fall.<br />

<br />

Jan Jutila<br />

<br />

”Jag vågar<br />

tro mer på<br />

mig själv”<br />

Det dök upp en singel, ”10:15,<br />

med för mig okända Världen<br />

Brinner. Jag blev nyfiken och<br />

mejlade över några frågor till<br />

sångerskan Malin.<br />

Vad är Världen Brinner för ett band?<br />

– Vi är ett gäng kompisar som har spelat<br />

ihop i många år och i olika konstellationer.<br />

Jag, Anders och Alle började till<br />

exempel spela ihop första gången redan<br />

för 21 år sedan, så vår vänskap sträcker<br />

sig långt bak i tiden.<br />

Vad är den stora skillnaden med<br />

Världen Brinner om du jämför med<br />

tidigare band du spelat i?<br />

– Det känns som att det är först nu som<br />

jag har vågat satsa lite mer och tro mer<br />

på mig själv. Äntligen skiter jag i om<br />

folk har svårt för ”tjejsång” eller tjejer<br />

som tar plats inom musik. Vi har släppt<br />

skivor och åkt runt och spelat en del med<br />

tidigare projekt, men jag har alltid känt<br />

en viss osäkerhet. Jag började jobba med<br />

ett projekt som hette Rebel Girls, där<br />

jag pushade och peppade unga tjejer att<br />

börja spela och bilda band- då tänkte jag<br />

att ”VA FAN! här peppar jag andra och så<br />

vågar jag knappt satsa själv” då hittade<br />

jag en helt annan säkerhet och beslutsamhet<br />

i att det visst kan va lika ”coolt”<br />

att ha ett band som har en tjej på sång.<br />

Ni har nyligen gett ut en sjua, vad kan<br />

du berätta om den?<br />

– Vi hade tänkt att det var dags att spela<br />

in en ep efter att ha släppt några låtar<br />

digitalt innan. När jag sen träffade Håkan<br />

Sörle på en fest i Stockholm och han sa<br />

att han hade en studio så bestämdes det<br />

att vi skulle spela in hos honom. Vi är<br />

skitnöjda med resultatet.<br />

Vad händer i sommar?<br />

– Vi hoppas att ep:n ger lite ringar på<br />

vattnet så klart. Planer finns på att dra ut<br />

på en liten turné till hösten och förhoppningsvis<br />

spela in igen.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

pp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

41


PUNX<br />

SOM PLÅTAR<br />

<strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong> gillar bra foton, därför bad vi fyra utmärkta punkfotografer att<br />

42 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Hugo<br />

Nabo<br />

Ia<br />

Hammar<br />

Martin<br />

Wilson<br />

Roine<br />

Lundström<br />

skicka in bilder som säger mer än tusen ord om dagens punkscen.<br />

Foto: Hugo Nabo<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

43


Hugo<br />

Nabo<br />

44 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Röj i Malmö<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

45


Martin<br />

Wilson<br />

Rome is not a town<br />

Rotten Mind<br />

Matriarkatet<br />

Nightmen<br />

Nya Given<br />

46 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Lava Bangs<br />

Night Terror<br />

Systemkollaps<br />

Grå Vardag<br />

Call Cat<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

47


Martin<br />

Wilson<br />

Midnite Stalkers<br />

Twin Pigs<br />

48 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


23 Till<br />

Allvaret<br />

The OhNos<br />

Stry<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

49


Framfall<br />

Ia<br />

Hammar<br />

Kovaa Rasvaa<br />

Sthlm<br />

hardcore<br />

fest 2015<br />

Insect<br />

Vicious Irene The Baboon Show<br />

50 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Mascara<br />

Snakes<br />

Axe Rash<br />

Fuck<br />

Frankie<br />

Kai Martin & Stick<br />

Idiot<br />

Ikon<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

51


Asta<br />

Kask<br />

Slobobans Undergång<br />

Roine<br />

Lundström<br />

Troublemakers<br />

Trubbel<br />

52 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Bäddat<br />

för trubbel<br />

Anatomi-71<br />

Dave Vanian<br />

Insidious Process<br />

Perverts<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

53


Roine Lundström<br />

Jag bestämmer<br />

över kameran<br />

Jag har fotat musik i rätt många år nu. Men det är väl egentligen först de senaste<br />

10 åren som bilderna har blivit som jag vill. Förr kom jag ofta hem efter en konsert<br />

med bilder som var både suddiga, oskarpa och rent ut sagt sketdåliga.<br />

Frustrerande! Det var helt enkelt kameran som bestämde och skit bakom<br />

spakarna. Med åren har den allt bättre utrustningen, och lite kunskap, gjort att det<br />

oftast blir fler bra bilder. Numera är det jag som bestämmer över kameran!<br />

Eftersom jag har rätt starka drag av samlarsjuka så har jag grymt svårt att slänga<br />

någon bild. Även de allra sämsta finns kvar i arkivet!<br />

Jag har ingen aning om hur många konserter jag har fotat, men det är många<br />

hundra. Sällan kommer jag hem med färre än femhundra exponeringar på ett band,<br />

ibland till och med fler än tusen. Summerar man det så blir det några bilder…<br />

Jag har själv spelat i band sedan början av 80-talet och hjärtat sitter i punken så<br />

det är ett privilegium att få fota just punkscenen. I stort sett alla man stöter på är<br />

trevliga och ödmjuka. Annat kunde det vara i början av 80-talet.<br />

En lustig grej är somliga i publiken som vill att man fotar just de. Det är ofta<br />

okända som ställer sig och ”posar” och bönar och ber om att bli fotograferade. Då<br />

är det bara att spela med och ta en bild. Så blir alla nöjda och glada.<br />

Som fotograf söker jag situationer där det finns någon form av energi eller<br />

uttryck som skiljer sig från standard. Många skrikande sångare, vilt slående<br />

trummisar och knutna nävar blir det. Jag försöker i det längsta undvika bilder<br />

på sångare med en mikrofon i ansiktet eller gitarrister som glor på sin gitarr. Det<br />

finns ju så många andra som tar de bilderna. Eftersom jag själv spelar bas så blir<br />

det ofta några extra bilder på just bassisterna såklart.<br />

Bäst är det om man får möjlighet att komma upp på scenen under konserten och<br />

ta bilder från andra vinklar än de som man kan ta från diket eller från publikplats.<br />

Men det är såklart så att uttrycket i bilden är viktigare än till exempel vinkel,<br />

skärpa och annat fotograftjafs. Jag har också märkt att jag blir inspirerad, och<br />

bilderna blir mycket bättre, när jag gillar bandet jag fotar.<br />

Vi som fotar mycket på konserter i Göteborg känner varandra mer eller<br />

mindre. Ofta stöter jag på väldigt trevliga fotografer i punksvängen. Det blir<br />

mycket snack om utrustning, inställningar och bildredigering. Jag har fått<br />

många tips av mina ”konkurrenter”. Det finns otroligt mycket att lära sig, om man<br />

vill.<br />

Som fotograf vill man att det är bra scenljus så att bilderna blir extra snygga. Man<br />

kan gnälla över dåligt ljus i det oändliga, nästan som bönder som nästan alltid klagar<br />

på för mycket eller för lite regn. Men som alla som läser detta vet så är ju inte<br />

snyggt scenljus det viktigaste på en punkkonsert. Många spelställen har obefintligt<br />

eller hemskt ljus. Ibland är det några glödlampor, ibland är det en massa ljus ut<br />

mot publiken istället för på bandet. Varje ställe har sina utmaningar. Det finns några<br />

ställen som har grymt bra ljus. Favoriterna är Frysen i Stockholm, Nöjesfabriken<br />

i Karlstad och Musikens Hus i Göteborg. Men min favorit är ändå under bron i<br />

Gamlebyen i Oslo. Där kan man få till grymt snygga bilder.<br />

Lite kort info om mig<br />

53-åring från Göteborg. Sambo.<br />

Två vuxna barn som varken gillar punk eller fotografering!?! Enl sönerna är jag<br />

mest bara jävligt mossig med kass musiksmak.<br />

Några av banden som jag varit/är med i: Psychotic Youth, Red West, Roines Kvartett,<br />

Instigators + en drös lokala band.<br />

Fotat sedan sent 90-tal (ångrar djupt att jag inte började långt tidigare).<br />

Kombinerar heltidsjobb, familj, Psychotic Youth och frilansfoto för främst tidningen<br />

Nostalgia. Det går nästan bra.<br />

54 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Dropkick Murphys<br />

Foto: Roine Lundqvist<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

55


FREIGHTTRAIN.SE<br />

OUT NOW ON LÖVELY, GAPHALS AND THE SIGN RECORDS<br />

Rotten Mind - Rotten<br />

Mind CD/LP<br />

The Dahmers - In the<br />

Dead of Night CD/LP<br />

Nightmen - Can’t Avoid<br />

Sucess CD/LP<br />

Knifven - Brinner LP<br />

Paranoid<br />

Praise No Deity 7”<br />

WE CARRY ALL THE RELEASES FROM:<br />

AND OTHER GOOD STUFF..<br />

WWW.FREIGHTTRAIN.SE


Bakom mixerbordet:<br />

Brooke<br />

Delarco<br />

Trots att det är över 25 år sedan Johnny Thunders dog så kommer det med<br />

jämna mellanrum nya skivor, främst liveinspelade bootleg. De är av naturliga<br />

orsaker av varierad kvalitet, men ibland så kommer det en skiva som<br />

man bara undrar; hur i hela världen har denna lyckats vara outgiven?<br />

Johnny Thunders & The Heartbreakers – L.A.M.F. – Live At The Village Gate<br />

är kanske den absolut bästa liveplattan med Johnny Thunders som kommit<br />

ut. Den är inspelad och mixad av ljudteknikern Brooke Delarco 1977.<br />

Personen som är ansvarig för denna kulturgärning var jag bara tvungen att<br />

få kontakt med. Har man jobbat som ljudtekniker på CBGB’s under 70-talet<br />

så var man där allt hände. Ängelholm 1977 i all ära, men New York 1977<br />

känns betydligt intressantare och Brooke hade inget emot att dela med sig<br />

av sina minnen.<br />

<br />

Text: Mikael Ekström<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

57


Du var ljudtekniker under den så kallade<br />

”New York scenen” under 70-talet. Hur<br />

hamnade du där?<br />

– Jag hade flyttat till New York City 1975<br />

och gick på Institute of Audio Research där.<br />

Efter det fick jag jobb som assistenttekniker<br />

på Vanguard Records genom en vän som var<br />

chef där. De hade en fantastisk studio som<br />

var fylld med diverse vintage utrustning<br />

och de hade en av de första Neve multitrack<br />

konsolerna i USA.<br />

– Jag hade en annan vän som mixade ljudet<br />

för Television och han tog mig med till CB-<br />

GB’s för att se dem. Vid den tiden letade alla<br />

band efter skivkontrakt så de var öppna för<br />

att låta någon mixa deras ljud under konserterna.<br />

De verkade också intresserade av att<br />

ha en personlig mixning för att säkerställa<br />

att deras sound kom fram, och jag fick till<br />

och med betalt för det.<br />

– Jag började arbeta som ljudtekniker för<br />

The Feelies och det spred sig fort att jag<br />

mixade så varje band fick ett unikt sound<br />

och ganska omgående var jag ljudtekniker<br />

för nästan alla band utom Television, Talking<br />

Heads och The Ramones. Jag tackade nej till<br />

Blondie, det var ett stort misstag.<br />

– Jag fick kontakt med Terry Ork som hade<br />

gett ut den första singeln med Television,<br />

och han hade en vision om vad som var på<br />

gång. Terry var väldigt stöttande och jag<br />

började arbeta som ljudtekniker på några<br />

Ork Records singlar som han gav ut. Jag<br />

lämnade punkscenen runt 1980 och började<br />

installera studios i New York och på 90-talet<br />

flyttade jag till Washington där jag jobbade<br />

på Inner Ear Studios med olika prominenta<br />

musiker och band.<br />

Vad gjorde du innan du kom till New<br />

York?<br />

– Jag är född och uppvuxen i Woodstock.<br />

Min mamma anordnade den första folkmusikfestivalen<br />

där innan den stora festivalen<br />

1969. I slutet av 60-talet flyttade vi till<br />

Atlanta och jag sprang på alla möjliga konserter.<br />

Trots att jag växte upp i en musikalisk<br />

familj insåg jag tidigt att jag inte skulle bli<br />

tillräckligt bra på något instrument, så jag<br />

började spela in andra och mixa band som<br />

spelade live. Jag upptäckte att jag hade en<br />

naturlig fallenhet för processen att få fram<br />

ett bra sound. Eftersom jag hade en pojkvän<br />

i ett band så började jag spela in dem och<br />

var ljudtekniker på deras gig. I den vevan<br />

hörde jag New York Dolls och så fort jag var<br />

tillräckligt gammal för att flytta hemifrån<br />

åkte jag raka vägen till New York City.<br />

”Jag mixar inte varje band<br />

likadant. Jag försöker ge varje<br />

band en unik mix som passar<br />

deras sound.”<br />

”Jag hade turen att få vara med om en spännande<br />

era i rockhistorien. Jag såg nästa alla band som<br />

spelade på CBGB’s mellan 1976-1980.”<br />

Du måste ha sett alla de ikoniska banden!<br />

– Jag hade turen att få vara med om en<br />

spännande era i rockhistorien. Jag såg nästa<br />

alla band som spelade på CBGB’s mellan<br />

1976-1980. Inte bara alla New York band,<br />

men även The Jam, Wire och till och med<br />

Devo när de provspelade där. Det var något<br />

av den bästa tiden av mitt liv. Alla umgicks<br />

med alla och CBGB’s var vårt andra hem. Det<br />

var verkligen som Richard Hell beskrev i sin<br />

låt ”Down at the Rock and Roll Club”. Det var<br />

en otrolig känsla när man öppnade dörren<br />

och blev välkomnad av alla som var där.<br />

Vad kommer du att tänka på om jag säger<br />

Television?<br />

– De är mitt absoluta favoritband. De var<br />

det första bandet som jag såg på CBGB’s.<br />

Tom Verlaine och Richard Lloyd är båda<br />

briljanta musiker och i mitt tycke hade det<br />

bandet alla delar som behövs för det perfekta<br />

rockbandet. Att se dem på CBGB’s var en<br />

transcendental upplevelse. Jag blev kär! Fast<br />

jag jobbade aldrig med dem, jag gjorde ett<br />

par singlar med Richard Lloyd och mixade<br />

hans band efter Television splittrades. Jag är<br />

fortfarande vän med alla i bandet.<br />

Patti Smith?<br />

– Jag var ljudtekniker för henne från mitten<br />

av 1977 till början av 1978. Det var bra konserter<br />

och det var bra gitarrister i hennes<br />

band. Patti hade en energi som trollband<br />

publiken. Minnesvärda konserter med henne<br />

var på Elgin Theater och CBGB Theater på<br />

nyårsafton 1977 med Bruce Springsteen. Jag<br />

gillade att Patti Smith Group var ett traditionellt<br />

rockband med ett stort sound.<br />

Ramones?<br />

– Jag såg de flesta av deras gig på CBGB’s<br />

58 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


”Konstformen har dött ut med hela DIY<br />

attityden med låga kostnader och hemmastudios.<br />

Endimensionellt ljud och komprimerade<br />

MP3-låtar har blivit normen. Varje<br />

musiker och band verkar tro att de kan<br />

göra det själv och de vill inte betala för<br />

en producent eller ljudtekniker.”<br />

Patti Smith<br />

och de var fantastiska. Jag hade många roliga<br />

nätter på CBGB’s tillsammans med dem. Med<br />

undantag av The Dead Boys så var Ramones<br />

det enda “punkband” jag gillade.<br />

Växte inte Peter Criss från Kiss och Jerry<br />

upp tillsammans?<br />

– Ja, det stämmer och Kiss startade ju som<br />

ett glamband.<br />

Johnny Thunders?<br />

– Johnny var en underbar person. Han var<br />

supertrevlig och respektfull mot mig när vi<br />

jobbade ihop vid konserter. Även när han<br />

tog mina droger hade han det charmigaste<br />

leendet, det var en minnesbild som etsat sig<br />

fast. Jag ser alltid det leendet när jag tänker<br />

på honom. Jag hade inte sett eller hört The<br />

Heartbreakers innan jag jobbade med dem<br />

på The Village Gate. Jag hade hört ryktena<br />

om Anarchy-turnén i England, men jag hade<br />

ingen aning om hur de lät. De gillade det<br />

kraftfulla soundet jag gav dem live och det<br />

resulterade i att jag var ljudtekniker till de<br />

flesta av deras konserter på Max’s Kansas<br />

City.<br />

– Johnny och Walter Lure hade en unik<br />

kemi tillsammans, men de skulle aldrig<br />

erkänna det. Soundcheckarna var kaotiska,<br />

de två brukade tjafsa om vem av dem som<br />

lät mest. Hela stan var fylld med energi de<br />

kvällar de spelade. Jag har inte så många<br />

anekdoter om Johnny. Han var alltid i tid för<br />

soundcheckar och han hade en hyfsat professionell<br />

attityd trots ryktena som föregick<br />

honom. Han var alltid trevlig mot mig under<br />

konserterna.<br />

– Jag minns i och för sig en gång då han<br />

lurade mig att köpa dåliga droger av honom.<br />

Alla vill tro att han hade ett självdestruktivt<br />

beteende hela tiden, men om sanningen ska<br />

fram så var vi alla mer intresserade av musiken,<br />

drogerna kom i andra hand. Johnny var<br />

en charmör och han respekterade kvinnor<br />

och han behandlade kvinnor som jämställda<br />

i musikbranschen.<br />

Wayne County & the Electric Chairs?<br />

– Jag såg dem bara en gång och de berörde<br />

mig inte alls, samma sak med The Dictators.<br />

Suicide?<br />

– Jag gillade dem, men de gjorde inget<br />

större avtryck hos mig, eftersom jag hellre<br />

lyssnar på gitarrbaserade band.<br />

Vilka andra band har du jobbat med?<br />

– The Feelies, Lester Bangs, John Stabb,<br />

Mars och B52’s för att nämna några.<br />

Mitt favoritband när jag var liten var Kiss,<br />

vad tyckte du och dina vänner om dem?<br />

– Ha, ha, nja, som du säkert kan tänka dig<br />

så hade vi inte så höga tankar om Kiss, men<br />

jag har för mig att Ramones gillade dem, och<br />

Jerry Nolan.<br />

Vilket band anser du är sorgligt bortglömt<br />

och som inte har fått det erkännandet<br />

de förtjänar?<br />

– The Senders. De var ett fantastiskt rock<br />

& roll band och de var Johnny Thunders<br />

favoritband.<br />

Vilket band var enklast att arbeta med?<br />

– The Feelies. Vi hade samma inställning<br />

till produktion och vi gillade samma band.<br />

De var stora fans av tidiga Beatles samt<br />

Brian Eno och Robert Fripps prylar. Från<br />

min tid hos Vanguard var jag van vid det<br />

engelska sättet att producera så jag kunde få<br />

till soundet som de ville ha.<br />

Och vilket var det jobbigaste bandet att<br />

arbeta med?<br />

– Patti Smith. Patti hade precis haft sin<br />

nackskada när jag började jobba med henne.<br />

Jag var nära vän med hennes trummis och<br />

vi hade jobbat ihop tidigare. Patti hade fortfarande<br />

ont i nacken efter sin skada och dök<br />

inte upp till soundcheckarna. Det var också<br />

svårt att få tag på en del av utrustningen<br />

som jag ville ha till deras turné, framförallt<br />

en speciell mikrofon till henne. Patti och jag<br />

var rätt lika, kanske för lika, vilket resulterade<br />

i en del missar i kommunikationen.<br />

Hon bestämde sig för att sparka mig mitt<br />

under Europaturnén. Hela versionen av den<br />

händelsen kommer att berättas i ett kapitel i<br />

min framtida bok.<br />

Vad är hemligheten bakom att få till ett<br />

bra ljud på en liten klubb?<br />

– Jag angriper livemixning på samma sätt<br />

som om det skulle vara en studioinspelning.<br />

De flesta ljudtekniker försöker få ett klart<br />

ljud och behandlar alla band på samma vis.<br />

Det mesta du hör är bastrumman, bas och<br />

sång.<br />

– Själv är jag mer intresserad att få fram<br />

gitarrerna och hela trumljudet, gärna med<br />

lite reverb och det är viktigt att sången kommer<br />

in i ljudbilden och inte ligger ovanpå.<br />

– Jag mixar inte varje band likadant. Jag<br />

försöker ge varje band en unik mix som<br />

passar deras sound. Vid livemixning är det<br />

centralt att mixa bort frekvenser som kan<br />

bli problematiska, speciellt i små lokaler.<br />

Vid studiomixning försöker man lägga till<br />

effekter som tar fram harmonierna.<br />

– Jag försöker uppnå en kombination<br />

mellan ett sterilt torrt ljud och effekter som<br />

lyfter fram instrumenten och ger värme<br />

Ramones<br />

Johnny<br />

Thunders<br />

Wayne County<br />

& the Electric<br />

Chairs<br />

Suicide<br />

Television<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

59


till ljudbilden. Jag har läst recensioner av<br />

konserter som jag har gjort med både The<br />

Feelies och The Heartbreakers där uttrycket<br />

”wall of sound” har använts.<br />

– Det som skilde mig från andra ljudtekniker<br />

var att jag arbetade med banden som<br />

deras ljudtekniker och inte som klubbens<br />

ljudtekniker.<br />

– Jag ser mig främst som en studiotekniker<br />

och jag föredrar processen i studion där<br />

man kan forma soundet, fast att mixa ljudet<br />

under konserter har sin charm.<br />

Av någon anledning så verkad det mest<br />

finnas manliga kända producenter och<br />

ljudtekniker, varför är det så?<br />

– Nuförtiden finns det knappt producenter<br />

och ljudtekniker, manliga eller kvinnliga.<br />

Konstformen har dött ut med hela DIY attityden<br />

med låga kostnader och hemmastudios.<br />

Endimensionellt ljud och komprimerade<br />

mp3-låtar har blivit normen. Varje musiker<br />

och band verkar tro att de kan göra det själv<br />

och de vill inte betala för en producent eller<br />

ljudtekniker. Vi har tappat skivkvaliteten<br />

som alla de talangfulla producenterna under<br />

70-talet stod för. Jag brukar inte spela könskortet<br />

och jag har lyckats göra karriär i yrket,<br />

men ibland verkar det som en del killar<br />

inte kan hantera en kvinnlig producent eller<br />

ljudtekniker. En sak som var bra med hela<br />

”New York scenen” var att det fanns inga<br />

könsbarriärer, man, kvinna, gay, hetro eller<br />

bara udda, vi var alla på samma planhalva.<br />

”Själv är jag mer<br />

intresserad att få fram<br />

gitarrerna och hela<br />

trumljudet, gärna med<br />

lite reverb och det är<br />

viktigt att sången kommer<br />

in i ljudbilden och<br />

inte ligger ovanpå.”<br />

Brooke back in the days.<br />

Du har gett ut Johnny Thunders & The<br />

Heartbreakers livealbum ”Live at the<br />

Village Gate 1977”. Har du några planer<br />

att ge ut fler skivor?<br />

– Det finns ett par videos med the Heartbreakers<br />

från Max’s som jag mixade. Jag<br />

skulle gärna vilja få ut dem på skiva och det<br />

jobbar jag på just nu. Det finns också en del<br />

inspelningar med The Feelies från CBGB’s<br />

som kanske ser dagens ljus inom den närmast<br />

framtiden.<br />

Har du många konsertinspelningar liggande?<br />

– Tyvärr så ville många band inte bli<br />

inspelade, men jag lyckades ändå spela in en<br />

del via soundboarden och med en rumsmikrofon<br />

till en två-kanalsbandspelare. Dessa<br />

var egentligen mer referensinspelningar till<br />

banden så de skulle få chans att höra hur de<br />

lät och hur låtarna funkade. Det var det som<br />

var bakgrunden till The Heartbreakers at<br />

the Village Gate. Tack och lov så tyckte rätt<br />

personer att den konserten lät tillräckligt<br />

bra för att ges ut. Jag har inspelningar med<br />

de flesta band som jag arbetat med, fast<br />

bara några av dem skulle hålla som officiella<br />

utgivningar. De inspelningarna som jag har<br />

som är mest intressanta är ett par konserter<br />

med Patti Smith som ingen har hört och som<br />

inte kommit ut på bootleg. Vem vet, kanske<br />

blir de släppta en dag.<br />

Vad gör du nuförtiden?<br />

– Som jag tidigare sagt så jobbar jag med att<br />

få ett par inspelningar från mitt arkiv att bli<br />

utgivna, och sedan finns det några nya band<br />

från Washington som jag hoppas ge ut. Jag<br />

ansvarar för ett par Facebookgrupper och jag<br />

åker runt i landet och går på konserter och<br />

jag arrangerar ett par konserter med Walter<br />

Lure. Jag är välsignad att jag har alltid har<br />

arbetat med det jag älskar och jag har vara<br />

relativt framgångsrik. Det här är allt jag kan.<br />

<br />

Mikael Ekström<br />

60 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Skivsamlaren<br />

För fan,<br />

sköt om<br />

era skivor<br />

Vem har inte fått frågan: ”Varför lägger<br />

du ut pengar på vinyl*, skaffa dig ett<br />

Spotifyabonnemang för 99 kronor i<br />

månaden så spar du pengar, dessutom det<br />

låter bättre och det är mindre krångel!”<br />

Helst vill jag säga som det är: det är jävligt<br />

mesigt att lägga bilder på instagram när man<br />

spelar strömmad musik. Men att lägga upp<br />

plattor på instagram – det är betydligt mer<br />

true och mycket tuffare.<br />

Dödsspiralen<br />

Men låt oss reda ut ett par saker. Analogt<br />

låter bättre än digitalt. Tänk på hur det var<br />

förr, åtminstone ni över 40 bast. Då hade<br />

du en kamera och bilderna blev bra, om du<br />

visste lite om foto och rengjorde linsen lite<br />

då och då. Sedan fick något idiot för sig att<br />

stoppa in en urkass digital kamera i en<br />

mobiltelefon och alla bilder blev skitkassa.<br />

Samma sak hände med musik: förr hade<br />

alla som var värda att känna en stereo – det<br />

vill säga en skivspelare, en riktig försäkrare<br />

och riktiga högtalare. Det lät skitbra. Sedan<br />

uppfann någon cd:n, det lät sämre och<br />

skivbolagen fick oss köpa de skivor vi redan<br />

hade på ett digitalt format.<br />

Århundradets blåsning!<br />

Dödsspiralen var i gång och kraschlandningen<br />

kom med några muppar som började<br />

ladda ner mp3 låtar från nätet och spela<br />

dem på urkassa datorhögalare. Och nu började<br />

det låta riktigt urkasst.<br />

Låt oss illustrera detta<br />

Upplösningen på de ”bästa” mp3 ljudet är<br />

320 kbps vilket innebär att ljudet består av<br />

320 000 bitar av data varje sekund. En cd<br />

har mer än fyra gånger mer information. En<br />

skiva går inte att mäta i kbps men upplösningen<br />

på en hygglig stereo är betydligt mer<br />

än så. Det vanligaste mp3 upplösningen är<br />

dock mellan 96 och 160 kbps, det är vad<br />

som gratisversionen av Spotify strömmar.<br />

Det innebär att upp till 92 procent ljudet har<br />

tagit bort jämfört med en cd. 92 procent!<br />

Okey, den som uppfann mp3-filen (det var<br />

en tysk) påstår att det är sådant du inte behöver<br />

höra i varje fall. Ett gott råd, lita aldrig<br />

på en tysk – lyssna själv.<br />

Trots detta försvarstal så gnäller en del<br />

fortfarande på skivor, de knäpper och<br />

knastrar. Vissa försvarar sig med att det är<br />

fräckt med lite knäpp och knaster och får det<br />

att verka vara äkta punkskick.<br />

Det är skitsnack – det ska inte vara något<br />

shabby chic med plattor. Skivor ska låta bra<br />

och skivomslagen ska se schyssta ut, punkt<br />

slut.<br />

Så sköt om dina skivor.<br />

Här har du<br />

några tips<br />

1, Skivomslagen bör<br />

ligga i en plastficka. De<br />

skall vara tillverkade av<br />

polyplast och inte av PVC.<br />

De senare är de tjocka<br />

plastomslagen som har<br />

lite apelsinskalsyta. PVC<br />

reagerar med vinyl och<br />

förstör skivor. Själva<br />

skivan ska ligga i sin<br />

innerpåse bakom skivomslaget.<br />

Det gör att det<br />

inte blir ringmärken på<br />

omslaget när det förvaras.<br />

2, Skivor ska förvaras stående och får inte<br />

ligga i hög, för då blir de vinda efter ett tag.<br />

3, Om du tycker ljudet är viktigt, glöm bort<br />

bildskivor, de låter skit. Och om du inte är<br />

helt galen i färgad vinyl, köp svarta skivor<br />

– de låter bäst.<br />

4, När du köper en begagnad platta, tvätta<br />

den först. Det lättaste och billigaste sättet<br />

”Vissa försvarar<br />

sig med att det är<br />

fräckt med lite<br />

knäpp och knaster<br />

och får det att<br />

verka vara äkta<br />

punkskick. Det är<br />

skitsnack – det<br />

ska inte vara något<br />

shabby chic med<br />

plattor.”<br />

är att tillverka en egen rengöringsvätska.<br />

Gör så här: köp en literflaska batterivatten<br />

på macken. Det kostar typ 20 kronor. Detta<br />

vatten är helt rent. Häll ut en skvätt vatten<br />

(max en halv deciliter) och fyll på med<br />

isopropanol-alkohol (det hittar på på Kjell<br />

& Co) samt ett par droppar handdiskmedel.<br />

Man kan också ha i lite vätmedel (sådan<br />

som man använder i mörkrum), men det<br />

är lite överkurs. Lägg din skiva på en ren<br />

handduk och droppa rengöringsvätskan<br />

på bomullsrondeller och rengöra skivan i<br />

cirkulära rörelser (motsols). Torka skivan<br />

med torra bomullsrondeller. Lägg sedan<br />

skivan att torka en stund<br />

innan du stoppar en i en<br />

NY innerpåse (den gamla<br />

innehåller ju damm och<br />

skräp).<br />

5, Se till att du har en<br />

borste som du dammar<br />

av skivan med innan du<br />

spelar, och håll skivan i<br />

kanten för att undvika<br />

att peta på spelytan med<br />

dina skitiga fingrar.<br />

Följer du dessa enkla<br />

råd så kommer din<br />

favoritmusik låta kanon<br />

– ”charmen” med knäpp<br />

och knaster finns inte där och du får bra<br />

ljud till skillnad från komprimerat digitalt<br />

skräpljud. Dessutom kan du ta bilder på dina<br />

skivomslag och lägga upp på instagram – det<br />

får dig att verka jävligt tuff och cool – en<br />

schysst bonus, eller hur!<br />

<br />

Cod<br />

* Och återigen, det heter skivor, de råkar<br />

vara tillverkade av vinyl. Andra ljudformat är<br />

cd:n och kassetter. Okey? <br />

”När du köper en begagnad platta, tvätta den först. Det lättaste<br />

och billigaste sättet är att tillverka en egen rengöringsvätska.”<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

61


Hedemora<br />

Hardcorepunks<br />

Den 24 mars 1984 lämnade<br />

ett gäng hardcorepunkarna<br />

Hedemora för att ta sig de<br />

knappa fem milen söderut<br />

till Fagersta. De passerade<br />

smått klassiska punkhålor<br />

som Kärrgruvan och Norberg<br />

innan de landade på<br />

Kottmossen. Inte kunde de<br />

tro att det som spelades in<br />

där senare skulle leda till<br />

en musikalisk revolution.<br />

Asocial manglade snabbare<br />

än de flesta och Fagerstatrippen<br />

resulterade i splitkassetten,<br />

med The Bedrövlers,<br />

”How could hardcore<br />

be any worse?” som idag är<br />

en viktig del av det svenska<br />

kulturarvet. Nu är Asocial<br />

tillbaka igen, i våras gjorde<br />

de två redan legendariska<br />

spelningar på Cyklopen i<br />

Stockholm. Och snart kommer<br />

bandets debut-lp, 33 år<br />

sedan den där dagen då de<br />

omedvetet skapade musikhistoria.<br />

Författaren och musikern Daniel<br />

Ekeroth gav för några år sedan ut<br />

en superfet bok om svensk death<br />

metal. Den svenska råpunkscenen<br />

nämndes som en tidig utgångspunkt<br />

för det svenska death<br />

metal-undret.<br />

– Den hastighet och brutalitet<br />

som Asocial uppvisade med ”How<br />

could hardcore be any worse?”<br />

är helt klart en viktig länk mellan<br />

extrem punk och extrem metal,<br />

menar Daniel.<br />

– Band som Napalm Death sägs<br />

ha inspirerats av denna demo när<br />

de utvecklade sin hastighet, och<br />

kopplingen är uppenbar. Därtill<br />

hade TB Asocial, och kanske än<br />

mer Jörgen i Svart Parad, ett speciellt<br />

sätt att sjunga som gränsade<br />

till den senare growl-stilen inom<br />

death metal. Jag vet att några<br />

av medlemmarna i Entombed<br />

har nämnt Svart Parad som en<br />

föregångare till growl. Sen blev<br />

väl Asocial mer eller mindre<br />

ett death metal-band i början<br />

av 90-talet, särskilt deras sista<br />

inspelning hos Dan Swanö är mer<br />

death än punk. Många av Asocials<br />

otaliga medlemmar har genom<br />

åren också spelat mycket metal,<br />

i band som Interment, Beyond,<br />

Uncanny, Dellamorte, Centinex,<br />

Entombed AD, Demonical, Agony,<br />

Hatred... ja, en jävla massa. Johan<br />

Jansson är väl den mest skyldiga!<br />

Helt kapitel om Asocial<br />

Daniel arbetar nu med en bok om<br />

svensk 80-tals hardcore. När jag<br />

kontaktar honom har han precis<br />

korrläst det 24 sidor långa kapitlet<br />

om just Asocial.<br />

– De hade större betydelse än<br />

folk fattar. Framgångsmässigt<br />

var väl Asocial kanske aldrig ett<br />

av de ledande banden vad det<br />

gäller svensk 80-tals hardcore,<br />

men såväl musikaliskt som<br />

engagemangsmässigt betydde de<br />

mycket. Den korta period då de<br />

spelade proto-grindcore under<br />

1984 var kanske den största<br />

musikaliska nydaningen av alla<br />

inom svensk hardcore, även om<br />

de aldrig fick något erkännande<br />

för den.<br />

– Demon ”How could hardcore<br />

be any worse?” är sinnessjukt<br />

bra. Medlemmarna var ju också<br />

drivande i ett par fan<strong>zine</strong>s (även<br />

62 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


om det blev få nummer), och<br />

Håkan Aspnäs hade ju etiketten<br />

Dis-Cassettes/Dis-Records. Dessutom<br />

var det kretsen kring Asocial<br />

som drev spelstället Bunkern<br />

i Hedemora i mitten av 80-talet,<br />

där många av de svenska banden<br />

fick tillfälle att spela. Mob 47<br />

gjorde bland annat sin första<br />

spelning där. Medlemmarna i<br />

Asocial var också aktiva i andra<br />

band, som Svart Parad, Distrust,<br />

Discard med mera. Personligen<br />

håller jag Asocial väldigt högt.<br />

Daniel anser att allt de gjorde<br />

under 1984 ”håller sjukt hög<br />

klass”.<br />

– ”How could hardcore be any<br />

worse?” är en av mina favoritdemos<br />

någonsin, och ”Det bittra<br />

slutet...” är en av de starkaste<br />

svenska sjuorna från 80-talet.<br />

De hade ett jävla ös, direkta<br />

låtar samt en rå desperat sång.<br />

Allt känns så jävla äkta. ”Asocial<br />

Attack” är nog låten med Asocial<br />

som ligger mig närmast om hjärtat,<br />

den är så jävla brutal.<br />

Fans bakom järnridån<br />

Men det var såklart inte bara i<br />

Sverige som punks gick igång på<br />

den här kassetten. Amerikanska<br />

punkbibeln Maximum Rocknroll<br />

med Tim Yohannan i spetsen älskade<br />

den och i Prag i dåvarande<br />

Tjeckoslovakien satt en 16-åring<br />

och blev fullständigt överkörd av<br />

dalmasarna.<br />

– Jag bytte kassetter med en<br />

brevvän i Polen och han skickade<br />

en tejp med Really Fast vol 2.<br />

De här två Asocial-låtarna var<br />

så otroligt råa men ändå catchy,<br />

framför allt ”Rustning är mord”.<br />

– Och ”How could hardcore be<br />

any worse?”-kassetten, alltså<br />

ingen spelade så supersnabbt<br />

och galet som de gjorde då.<br />

Den som berättar detta heter<br />

Martin Suicixx Cesky och är en<br />

välkänd tjeckisk punkprofil som<br />

bland annat jobbar med nät<strong>zine</strong>t<br />

Kids and heroes. Kort efter sitt<br />

första möte med Asocial dök<br />

”Religion sucks”-ep:n upp i en<br />

skivaffär i Prag. Martin köpte den<br />

omedelbart och har den fortfarande<br />

kvar i samlingen.<br />

– Jag blev helt golvad av den<br />

skivan. Ilska, mörker och råhet<br />

på en och samma gång. Soundet<br />

var mörkt, kryddat med de<br />

där djävulska ekot på sången<br />

mixat med riff som stannade kvar och<br />

Discharge-trummor. Perfekt soundtrack<br />

för min tonårspunkångest.<br />

Martin berättar att han nyligen<br />

lyssnat igen och han tycker att singeln<br />

åldrats väl. Samtidigt undrar han om<br />

Asocial spelade in fler låtar än de som<br />

hamnade på samlingarna ”Hardcore for<br />

the masses” och ”Attack is now suicide”.<br />

– ”No time to be nice” och ”Religion<br />

sucks” är mina favoriter, slår han fast.<br />

Mess från hela världen<br />

Ifjol två utgåvor på vinyl som dokumenterade<br />

Asocial, och 2015 gav<br />

originaltrummisen Håkan Aspnäs ut<br />

samlings-cd:n ”Det bittra slutet”.<br />

– Jag fick en massa meddelanden från<br />

punkare i Brasilien, Japan – i princip<br />

hela världen – som berättade hur mycket<br />

de lyssnade på oss redan 1984 och<br />

att Asocial betytt mycket för dem.<br />

Håkan är inte med i det Asocial som<br />

återbildats. Han har dock sin uppfattning<br />

om dagens Asocial klar.<br />

– Deras nya material är ju sjukt bra.<br />

Och det är en åsikt som många skriver<br />

under på. Asocials sångare TB vittnar<br />

om att reaktionerna på återfödelsen<br />

varit lysande, på gränsen till galet i<br />

såväl Sverige som utomlands.<br />

– Det hade vi ju delvis förstått, säger<br />

TB. Men kanske inte riktigt så mycket,<br />

att vi är kult ute i världen.<br />

TB och Tomas ”Tompa” Andersson<br />

diskuterade för flera år sedan att dra<br />

igång bandet igen, men de fick aldrig<br />

riktigt ihop med de gamla<br />

medlemmarna. Istället bildade<br />

de Utanförskapet. Men ifjol tog<br />

de upp diskussionen igen. Mats<br />

Svensson var pepp, men Håkan<br />

tveksam.<br />

– Vi frågade Johan Jansson<br />

om han ville spela trummor. Det<br />

ville han och så var det klart. Vi<br />

började repa och allt kändes rätt<br />

och bra.<br />

Hur kändes det att stå på<br />

scenen igen som Asocial?<br />

– Vi drog ju igång med dubbelgig<br />

på Cyklopen. Det var jävligt<br />

bra och det var jävligt kul, och<br />

en aning nostalgiskt att köra<br />

de gamla låtarna igen efter så<br />

många år.<br />

Hur var det att sjunga texter<br />

ni skrev på 1980-talet?<br />

– Det kändes inte så konstigt<br />

tycker jag egentligen, samhället<br />

är förändrat men ändå mycket<br />

samma skit.<br />

Asocialsjuorna, och framför<br />

allt ”Det bittra slutet”, har ju<br />

stått sig otroligt bra genom<br />

åren. Vad hände egentligen<br />

när ni spelade in ”Det bittra<br />

slutet”?<br />

–Det hände väl bara att vi drog<br />

till Töreboda och Kloakens alternativa<br />

antistudio och brände in<br />

sex låtar. Vi fixade och trixade en<br />

del, jag hade supit och tappade<br />

rösten helt redan vid sångtestet.<br />

När sången skulle läggas var det<br />

bara att väsa fram sången så gott<br />

det gick. Resultatet blev ju ”Det<br />

bittra slutet”. Efter inspelningen<br />

hade jag pratförbud i flera veckor<br />

innan rösten kom tillbaka.<br />

Varför tror du att ”Det bittra<br />

slutet” idag är en klassiker<br />

med samma dignitet som Anti<br />

Cimex ”Victims of a bombraid”<br />

och Mob 47-debuten?<br />

– Jag tror att den är jävligt rå<br />

för den tiden. Asocial var eget<br />

och brutalt in your face mangel.<br />

Debut-lp på gång<br />

I höst kommer Asocials debut-lp.<br />

10 låtar spelades in hos mangellegendaren<br />

Mattias ”Kenko”<br />

Kennhed och ges ut av FOAD.<br />

När det gäller gigs kommer<br />

Asocial dyka upp på Hygget men<br />

är också bokade på Cyklopen tillsammans<br />

med Discharge i höst.<br />

– Framtiden är punk och atomkrig,<br />

avslutar TB.<br />

Mikael Sörling<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

63


”Jag valde<br />

mellan<br />

tusentals<br />

texter”<br />

Författaren och journalisten Peter Kagerland gav tidigare i år ut<br />

boken ”Punklyrik - svenska punktexter 1977-1982”. <strong>Turist</strong> i <strong>tillvaron</strong><br />

ville så klart veta hur han resonerade under framväxten av den, men<br />

också vilken punklyrik som betytt lite extra för honom.<br />

Hur kom du på idéen med Punklyrik?<br />

– Jag ville skriva en bok till om punken. Många tjatade om att jag<br />

borde göra en uppföljare till Ny Våg, en bok om om punken från<br />

1983 och framåt, men jag kände att jag inte var rätt person att skriva<br />

den. Även om jag tycker att det är häftigt att sätta på Huvudtvätt,<br />

Anti Cimex och Skitslickers ibland är jag inte tillräckligt intresserad<br />

av hardcore-punken som ju dominerade under resten av åttiotalet.<br />

Kraften är häftig i mindre doser men jag gillar melodier och det är<br />

det ju ont om där. Dessutom kände jag att jag inte pallade att dra<br />

igång ett sådant mastodontprojekt till. Ny Våg tog tio år från start<br />

till mål och det var svårt att hålla energin uppe under så lång tid.<br />

Men jag hoppas verkligen att någon tar tag i det och gör den boken.<br />

Det är viktigt.<br />

– För det är det allting handlar om. Punken har varit så himla<br />

viktig för mig hela livet och och jag vet att den varit det för väldigt<br />

många andra. Mycket inom punken skedde ju ute i marginalen där<br />

många band på sin höjd omnämndes i obskyra fan<strong>zine</strong>s, ofta inte<br />

ens det. Om ingen skulle skriva ner den historien skulle det mesta<br />

vara helt bortglömt om tio-tjugo år och det vore sorgligt eftersom<br />

så mycket är så bra. Jag tycker att det jag gör är viktigt, men jag är<br />

långt ifrån ensam i denna mission. Jocke Sundberg på Punktjafs gör<br />

ett oförtröttligt kanonjobb, liksom de skivbolag som återutger de<br />

gamla skivorna och de arrangörer som anordnar punkspelningar<br />

osv. Och så klart alla som fortsätter att köpa punkskivor. Punken<br />

ska inte få dö!<br />

– Att min andra bok skulle handla om låttexterna kändes naturligt.<br />

Det var ju där skillnaden mellan den övriga rocken och punken<br />

var som störst. Det de tidigare punkbanden sjöng om hade ju ingen<br />

sjungit om förut, i alla fall inte på det sättet. Så tanken dök upp<br />

om att det skulle kunna bli en bra bok om man bad låtskrivare och<br />

bandmedlemmar berätta historierna bakom texterna. Varför de<br />

skrevs och vad de fick för reaktioner på dem. Jag menar, det var<br />

rätt modigt att skriva hatlåtar om raggare på den tiden. Hur vågade<br />

Skäms, P-Nissarna och The Rude Kids göra det? Vad hände när de<br />

visade sig på stadens gator?<br />

Hur resonerade du när du skissade på boken i inledningsfasen?<br />

– Egentligen visste jag inte var jag skulle hamna när jag startade.<br />

Jag hade haft idéen i skallen ett tag. Ny Våg var ju förhållandevis<br />

torr. Även om jag där försökte få in en del skojiga anekdoter blir<br />

ju bandpresentationer faktabaserade. Man måste ju liksom rabbla<br />

upp medlemmarnas namn och årtalen måste ju med. Nu skulle jag<br />

ju få chansen att komma lite närmare.<br />

– Jag hade nog inte riktigt tänkt att det skulle bli så många kapitel<br />

som tjugotvå men så blev det. Huvudtanken var att berätta bakgrunden<br />

till en massa låttexter. Det jag däremot redan från början<br />

bestämde mig för var att inte analysera texterna mer än att möjligen<br />

placera dem i ett sammanhang. Därför stoppade jag in en sida i<br />

början av varje kapitel där jag gjorde just det, där jag också bjöd på<br />

några nedslag från mina egna tidiga punkår.<br />

Vad var knepigast med arbetet den här gången?<br />

– Det mesta knepiga betade jag av på förra boken, exempelvis<br />

att hitta de människor jag ville ha kontakt med. De flesta som<br />

medverkar i Punklyrik hade jag ju kontakt med när jag gjorde Ny<br />

Våg. Nu visste de flesta dessutom vem jag var, vilket gissningsvis<br />

gjorde det lättare att få folk att berätta en massa saker. Krånglet<br />

var kanske att få folk att minnas. Det visade sig att det inte alltid<br />

var lätt att komma ihåg varför en text skrevs eller ens vem i bandet<br />

som gjorde just den texten jag var ute efter, det har ju gått några år.<br />

Men många hade mycket att berätta och orden bara flödade medan<br />

64 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Lyrik som träffade Peters hjärta<br />

Innan punken var många texter jag hörde av nonsenskaraktär. Jag gillade<br />

The Sweet men de sjöng mest om ”pappa ramba ramba hey poppa joe coconut”, ”oh<br />

chi cacao coco” och liknande. Annars var det kärlekstrams eller sådant man<br />

inte fattade alls. När punken kom blev texterna tydligare och jag gillade<br />

det. Oftast gick det inte att missta sig på vad de handlade om. Det var inte<br />

alltid man hörde allt de sjöng men oftast fattade man ändå. Så för mig är en<br />

bra punktext tydlig. Men det är också så att det är svårt att separera texten<br />

från musiken. En bra text blir ju på något sätt ännu bättre om själva låten<br />

är skitbra.<br />

Att välja ut fem texter av de tusentals punktexter som skrevs de här åren<br />

är självklart helt omöjligt. Här kommer i alla fall fem texter som träffade<br />

mitt hjärta:<br />

”We’re only in it for the drugs” - Ebba Grön<br />

För mig som landsortspunkare var Stockholm<br />

ett paradis med alla band och alla spelställen.<br />

Och Rågsved må ha varit hårt och tufft<br />

för dem som bodde där men i och med att Ebba<br />

Grön höll till där blev Rågsved helig mark.<br />

I texten får man en liten men spännande<br />

inblick i förortslivet, med tunnelbanor och<br />

droger. Men just denna text tjänade också som<br />

inspiration för många. I och med att Ebba<br />

var inblandade i kampen för egna lokaler<br />

där fungerade det som inspiration för musikföreningar<br />

ute i landet. Jag tror att den<br />

gjorde det för oss i föreningen Rock d’Amour<br />

i Linköping. Den gjorde det i alla fall för<br />

mig. Och för oss gick det bättre än för Oasen.<br />

Vi fick ett hus som kommunnen byggde om till<br />

replokaler.<br />

”Raggare is a bunch<br />

of motherfuckers” - The Rude Kids<br />

Jovisst är texten smått naiv, det<br />

håller jag med om. Kanske är det<br />

därför jag gillade (och gillar) den<br />

så mycket. Raggarna, som man man ju<br />

inte kunde låta bli att tycka illa om<br />

eftersom de så ofta gav sig på sådana<br />

som oss, var på något sätt inte värda<br />

mer än en naiv text. Det skulle ha<br />

varit kul att vara en fluga på väggen<br />

i raggarkåken när de hörde den<br />

låten första gången. Sedan kan man<br />

ju så här i efterhand tänka att vi<br />

hade mera gemensamt än vad både vi<br />

och raggarna trodde. Vi var ju båda<br />

outsiders som ville stå en bit utanför.<br />

”En meningslös dag” - Attentat<br />

Vid den här tiden gjorde i stort<br />

sett alla lumpen, det gick knappt<br />

att komma undan. Totalvägra var det<br />

inte så många som vågade då, sitta i<br />

fängelse lockade inte särskilt mycket.<br />

Alternativet för många var att<br />

i alla fall skriva låttexter om hur<br />

illa det var. ”En meningslös dag” var<br />

en av dem som satte sig sig hårdast,<br />

säkert också till stor del på grund<br />

av den svängiga melodin.<br />

”Ronka” - Perverts<br />

Det är klart att det hade sjungits om snuskiga<br />

saker tidigare i rockhistorien men det<br />

kändes ändå spännande när punkbanden skrev<br />

texter som denna, inte minst för att det<br />

var på svenska. Jag minns att man funderade<br />

på vad Christer Blomgren och de andra<br />

Perverts-killarnas föräldrar tyckte när de<br />

fick höra den. Och väldigt många vuxna blev<br />

förstås upprörda när de hörde den. Det tyckte<br />

man ju var kul.<br />

”Så jävla svensk” - Urban Släke<br />

Vissa textförfattare under punken hade<br />

förstås lite mer att komma med än andra.<br />

Per Seigerlund i Urban Släke var en av<br />

dem, det förstår man snabbt när man läser<br />

igenom texten till denna låt på debutsingeln.<br />

Här handlade det inte bara om att<br />

vräka ur sig något, här fanns en massa<br />

tankar bakom. Synd att bandets historia<br />

blev så kort.<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

65


”Tyvärr fick jag aldrig med Thåström. Han är ju som de<br />

flesta vet inte så förtjust i att prata om det som varit och<br />

det får jag självklart acceptera. Men i en soffa i logen<br />

efter en spelning gav han mig i alla fall en halvtimmes<br />

redogörelse om varför han helst låter den biten vara. Han<br />

sa bland annat att han är stolt över vad Ebba Grön åstadkom<br />

men att han själv inte blev helt nöjd med sina texter<br />

förrän en bit in i Imperiet.”<br />

andras minnen var vagare. Att få med folk på tåget var egentligen<br />

inte svårt, även ett par som egentligen tyckte att texterna de skrivit<br />

kändes smått patetiska idag. Någon till och med skämdes för sin<br />

text med gick ändå med på att ge några kommentarer, men det hör<br />

ju också till. Allt man gjorde som femtonåring kan ju inte kännas<br />

bekvämt att konfronteras med när man har fyllt femtio, och det ska<br />

det väl inte heller vara.<br />

– Tyvärr fick jag aldrig med Thåström. Han är ju som de flesta<br />

vet inte så förtjust i att prata om det som varit och det får jag självklart<br />

acceptera. Men i en soffa i logen efter en spelning gav han mig<br />

i alla fall en halvtimmes redogörelse om varför han helst låter den<br />

biten vara. Han sa bland annat att han är stolt över vad Ebba Grön<br />

åstadkom men att han själv inte blev helt nöjd med sina texter förrän<br />

en bit in i Imperiet. Det var ett tungt vägande skäl för honom.<br />

Fjodor fick jag i alla fall med.<br />

– Det kändes lite trist att vissa band jag tycker mycket om inte<br />

riktigt gick att trycka in i boken eftersom de inte skrev ”regelrätta<br />

punktexter”. TT Reuter är med men bara med en text, Kai Martin &<br />

Stick! är inte med alls. Den typen av band, med den typen av texter,<br />

hamnade tyvärr lite utanför denna gång.<br />

Hur många texter valde du mellan? Hur många läste du?<br />

– Först skrev jag ner tänkbara texter ur minnet under respektive<br />

ämne, sedan började jag bläddra igenom alla svenska punkplattor.<br />

Jag läste texterna på de omslag där texterna fanns tryckta och<br />

lyssnade på massor av låtar och lade till efterhand. Man kan alltså<br />

säga att jag valde mellan tusentals texter. Här och där blev det<br />

ganska trångt så jag blev förstås tvungen att rensa. Det var inte lätt.<br />

Jag hade flera tankar under tiden jag valde. Jag försökte exempelvis<br />

tänka på den geografisk spridningen, förhållandet storstad och<br />

landsbygd och att få en bra blandning mellan större och mindre<br />

band. Där det var möjligt försökte jag också få med olika vinklingar<br />

av det aktuella ämnet.<br />

– Med andra ord är det alltså inte så att jag har försökt välja ut de<br />

160 bästa texterna till boken. Jag brukar säga att åtminstone hundra<br />

av texterna lika gärna hade kunnat bytas ut mot hundra andra<br />

och att det hade blivit en lika bra bok ändå.<br />

Kan du säga något generellt om den svenska punklyriken 77-<br />

82?<br />

– Först och främst bör man kanske tänka på att väldigt många av<br />

de punktexter som skrevs under de här åren författades av förhållandevis<br />

unga människor som i många fall knappt hade skrivit mer<br />

än enstaka uppsatser i skolan. De flesta hade definitivt inte skrivit<br />

någonting utifrån sig själva. Dessutom tror jag att dessa texter<br />

ofta skrevs ganska snabbt, kanske i replokalen veckan innan en<br />

spelning på den lokala fritidsgården. En låt behövde helt enkelt en<br />

text, något måste man ju sjunga. Det var självklart ingen som tänkte<br />

på att de kanske skulle bli tillfrågade om att berätta om sina texter<br />

till en bok nästan fyrtio år senare. Men allt detta borgar ju för en<br />

spontanitet som är häftig. Fram med det ur hjärtat bara, liksom.<br />

– Sedan är det klart att det skrevs en himla massa texter av olika<br />

karaktär. Bland alla snabbt ihoprafsade texter fanns även motsatsen,<br />

där textförfattare hade kommit lite längre. Men jag lägger<br />

egentligen ingen värdering i det, jag lyssnar lika gärna på förhållandevis<br />

simpla texter som mer genomarbetade med mer finess. Jag<br />

tycker de kompletterar varandra på ett bra sätt. Punken var spretig<br />

i sig så det är klart att det avspeglar sig även i texterna.<br />

– Självklart var det också så att inte riktigt allt kanske kom från<br />

det egna hjärtat. Flera som medverkar i boken erkänner till exem-<br />

pel att ett stort skäl till att de gjorde texter om kungen var att Sex<br />

Pistols skrev ”God save the Queen”. Några stycken erkände också<br />

att de hade en bucket list där de bockade av ämne efter ämne. Som<br />

punkband skulle man ju gärna ha låtar om disco, raggare, polisen<br />

osv. Men det kom ju ändå från hjärtat på något sätt, ingen sjöng ju<br />

texter man inte stod bakom. Lite inpiration är aldrig fel.<br />

Vad kan du säga om språket i lyriken, finns det ett speciellt<br />

”punkspråk” eller ”punkton”?<br />

– Jo, det måste man väl ändå säga. De flesta texterna präglas ju<br />

av en tydlighet, en rakhet, som inte var så vanlig vid den här tiden.<br />

Ofta var verserna ganska korta och refrängerna bestod inte sällan<br />

bara av en enda rad som upprepades åtta gånger. Och alla som<br />

skrev texter förstod ju att texterna blev ännu mer effektiva och<br />

provocerande om de kryddades med diverse svordomar. Men återigen,<br />

det finns många exempel på mer poetiska låttexter i boken.<br />

Dessutom blev det, som exemplifieras i det sista kapitlet, relativt<br />

vanligt att skriva nonsenstexter om slemmiga torskar, cornflakes<br />

och att gå till tandläkaren. Så humorn fanns också där, alla var inte<br />

arga. Åtminstone inte hela tiden.<br />

Lärde du dig någonting du inte visste?<br />

– Grundtanken med boken var att låta banden berätta historier<br />

runt sina gamla texter, men boken som helhet berättar väldigt<br />

mycket om hur det var att vara ung i Sverige vid den här tiden.<br />

Det var inte det som var meningen men det blev en väldigt trevlig<br />

bonus. Vi som var med då var ju inte bara punkare. Vi var samtidigt<br />

ganska normala tonåringar, åtminstone de flesta av oss, som tänkte<br />

normala tonårstankar. Många bjuder väldigt mycket på sig själva<br />

och berättar öppet till exempel om känslan av utanförsskap, sin<br />

inställning till religion och poliser. Man får helt enkelt veta massor<br />

om vad som rörde sig i en flera hundra ungars skallar och det är<br />

häftigt tycker jag. Jag är säker på att man kan ha stor glädje av att<br />

läsa boken även om man inte gillade punk. Det är en samtidsskildring<br />

så god som någon.<br />

Vilka slutsatser kan du dra av arbetet med boken?<br />

– En slutsats skulle kunna vara att väldigt många fortfarande<br />

präglas av de där tidiga punkåren. Åren mellan femton och tjugo<br />

brukar ju sägas vara viktiga för det fortsatta livet och så tror jag<br />

verkligen att det varit för majoriteten av alla som bidragit till<br />

boken. Ett stort antal gör fortfarande musik i olika sammanhang,<br />

ofta till och med i punkband. De flesta står dessutom än idag för de<br />

åsikter de gav utlopp för i texterna de skrev som tonåringar. Några<br />

sa att de kanske skulle uttryckt sig annorlunda idag men att de<br />

ändå sympatiserar med sitt tonårsjag.<br />

– I vilket fall som helst tror jag många är stolta över att ha varit<br />

en del av punken under de där åren. Punken må ha varit bespottad<br />

av samhället i stort men efterhand har acceptansen ökat och numera<br />

förstår nog de flesta musikintresserade hur viktig punken var för<br />

rockens utveckling. Jag tror att många av de gamla punkare känner<br />

att de var med och bidrog till något ganska unikt.<br />

Vad blir nästa bokprojekt?<br />

– Ingen aning. Idéer finns men det är inte alls säkert att det blir<br />

fler böcker. Men jag kommer att fortsätta med de projekt jag redan<br />

är inblandad i, Slyngel Rekords och sajten Punk Östergötland, och<br />

jag kommer säkert att sätta igång ytterligare något som har med<br />

dokumentation att göra. Jag tycker att sådant är viktigt.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

66 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


IF THE KIDS ARE UNITED<br />

A message to you - www.amty.se<br />

Reggae Punk Mod<br />

SKA<br />

2<br />

Tone<br />

NORTHERN SOUL<br />

K E E P<br />

T H E<br />

FA I T H<br />

ONCE A<br />

PUNK<br />

ALWAYS A<br />

PUNK<br />

Oi!<br />

Postorder:<br />

Mängder med vinyler, CDs (nytt och begagnat) - här hittar du tips på<br />

massor med härliga släpp som du annars missat, eller möjlighet att<br />

komplettera din samling. Vi har bandtishor och annan kul merch,<br />

samt ett av världens bästa sortiment av brutusskjortor.<br />

info@amty.se<br />

www.amty.se<br />

AMTY HB<br />

Box 794<br />

120 02 Årsta<br />

AMTY RECORDS<br />

AMTY REC<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

67


RAS<br />

ett band att älska<br />

Jag fick ett mejl från chefredaktören,<br />

han var pressad: ”RAS<br />

har gett ut en svinbra skiva,<br />

men jag hinner inte göra en artikel,<br />

någon som är pepp?” Jag<br />

hade faktiskt inte hört talas om<br />

RAS och kan väl inte påstå att<br />

jag varit ”pepp” på någonting<br />

den senaste tiden, men chefredaktören<br />

gjorde mig lite nyfiken<br />

på det här bandet, och för<br />

det är jag evigt tacksam.<br />

”Se inte så förvånad ut när jag sparkar<br />

på din kuk<br />

ser inga blåa skyltar men du beter dig<br />

som en snut”<br />

Ovanstående textrader<br />

återfinns på första<br />

låten ”Värddjur” på RAS<br />

senaste skiva Entreprenad,<br />

som innehåller de bästa<br />

punktexterna jag hört på<br />

länge. RAS består av Äcklet<br />

på sång, Vogler på synth,<br />

Kort Datum på Bas, Miami<br />

Weisse på trummor och<br />

Karl Hygien på gitarr. Fem<br />

fullkomligt geniala namn,<br />

som Sveriges punkvärld inte<br />

skådat sedan Stig Vig och<br />

Tage Dirty turnerade land<br />

och rike runt med Dag Vag.<br />

”Entreprenad” var såklart knäckande bra,<br />

chefredaktören överdrev inte, så det var bara<br />

till att kapitulera och kontakta Karl Hygien<br />

för att få reda på lite mer om RAS.<br />

”Tror att det kommer ta<br />

tid innan vi orkar göra<br />

en ny fullängdare men<br />

vi har lite planer på<br />

några bra singlar. Sen<br />

vill man ju alltid störta<br />

hela skiten och slå ihjäl<br />

nazister och kristna.”<br />

68 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

Jag måste tyvärr erkänna att jag inte hört<br />

talas om er tidigare.<br />

– Ingen fara. Vi har inte hört om dig tidigare.<br />

Redan med detta svar insåg jag att det här<br />

skulle bli en lysande intervju.<br />

RAS? Vad är bakgrunden till namnet?<br />

–Det verkar vara någon optisk konnotation<br />

folk gör. Vi stavar aldrig med bara stora<br />

bokstäver men alla andra envisas med det.<br />

Våra första skivor la till och med Skrammel<br />

Records upp under namnet R.A.S på Spotify.<br />

Folk får väl göra hur dom vill eftersom det<br />

är ett hopplöst namn från början. För oss<br />

är namnet en beskrivning på människorna<br />

vi sjunger om, oftast då idioter. Det är<br />

dock mångfacetterat. Folk fast i sms-lån,<br />

Sverigedemokrater,<br />

medvetna Riche-besökare,<br />

hantverkare,<br />

vaccinvägrare, 40-talister,<br />

mobbare, dj-s and<br />

so on… Allt hänger på<br />

dessa människor hur<br />

samhället ska fungera<br />

och det säger sig själv<br />

att det är hopplöst.<br />

Det fanns liksom ingen<br />

anledning att fylla ut<br />

texten med min bristfälliga<br />

historik över<br />

bandet, så jag bad Karl<br />

Hygien ösa på och la mina anteckningar åt<br />

sidan.<br />

– Vi bildades 2009 i Oxelösund. Vi gjorde<br />

ett antal spelningar och spelade sen in en<br />

singel och en ep. ”Vill ha mer” på Push My<br />

Buttons och en ep som jag aldrig har fattat<br />

vilka som släppte. Efter det så spelade vi<br />

in två lp-skivor som släpptes samtidigt. En<br />

på Push My Buttons och en på Skrammel<br />

Records. Det var första inspelningen för Kort<br />

Datum som till en början hoppade in när vår<br />

tidigare basist Mack The Makadamm-ass<br />

inte kunde. Vi gjorde några spelningar på<br />

skivorna men allt gick ganska trögt. Folk<br />

blev mest arga och jag ledsnade på allt<br />

som hade med gitarr att göra. Vår trummis<br />

Philthy Collins tröttnade också och gav fan i<br />

att vara med.<br />

– Några månader innan det så kastade vi<br />

in Vogler på Synth för att balansera upp den<br />

mentala biten. Han fipplade lite med någon<br />

trummaskin men vi fick inte till det så jag<br />

ringde upp Miami Weisse som jag visste satt<br />

och var förbannad i något hus. Han hoppade<br />

in på trummor och styrde upp vissa bitar<br />

men drog ner det mentala biten igen. Det får<br />

vi helt enkelt leva med.<br />

– Under tiden mellan dubbelsläppet och nu<br />

så har vi bara jobbat på den nya skivan ”Entreprenad”<br />

som släpptes nyss på Ultraljud<br />

Records. Tidigare band vi har smekt med<br />

våra intellekt är Local Oafs, Manikins, Henry<br />

Fiats Open Sore, Assid, Unabombers.<br />

Jag får härliga Bakverk 80/Suicide-känslor<br />

när jag lyssnar på er, vilka är era<br />

största influenser?<br />

– Det var kul att höra. Jag tycker det där


Foto: Mathias Johansson<br />

med influenser är jävligt svårt att svara<br />

på. Jag menar, vi är fem personer som har<br />

konsumerat musik i alla former i flera<br />

årtionden och då snappar man ju upp lite<br />

olika grejer överallt.<br />

Personligen lyssnar jag<br />

mycket på tidig punk/HC<br />

typ Damned, Dicks och<br />

så vidare samtidigt som<br />

det är mycket N.W.A, Wire<br />

och Sodom. Det kan dock<br />

ändras snabbt. Nästa<br />

vecka lyssnar jag kanske<br />

bara på Kraftwerk och<br />

Blitz. Vi har nog alla slutit<br />

upp bakom att vi gillar<br />

G.G. Allin och Devo.<br />

Så härligt att höra lite nytänk med syntljud<br />

i punklåtar, hur hittade ni ert sound?<br />

Görs musiken ”live” eller programmerar<br />

ni a la Suicide en del?<br />

”Sen får man ju aldrig<br />

glömma kraften<br />

som finns i en textrad<br />

som till exempel<br />

”dra åt helvete ditt<br />

jävla äckel”. Det är<br />

sånt allt ska utgå<br />

ifrån.”<br />

–Det är lite olika, men vi brukar ha en<br />

ganska tydlig grund för en låt när vi går in i<br />

replokalen som vi utgår ifrån. På skivan är<br />

det väl någon låt som har trummaskin där<br />

vi programmerade den<br />

utefter en gitarrslinga.<br />

Några låtar på skivan är<br />

också inspelad direkt i<br />

replokalen där vi bara<br />

kör på liksom.<br />

Jag vill påstå att era<br />

texter är de bästa jag<br />

hört sedan Thåström<br />

var ung och arg. Vad är<br />

er syn på punktexter?<br />

– Tack! Jag tycker att<br />

texter är viktiga och jag tycker att man ska<br />

ha ganska höga krav på dem när man sjunger<br />

på svenska. Däremot är det svårt att hitta<br />

den rätta tonen i texten så att det inte blir<br />

för pretentiöst eller för larvigt. Jag tycker att<br />

man ska utgå ifrån Sparks texter om man vill<br />

ha en bra måttstock. Sen får man ju aldrig<br />

glömma kraften som finns i en textrad som<br />

till exempel ”dra åt helvete ditt jävla äckel”.<br />

Det är sånt allt ska utgå ifrån.<br />

Vad är bandets vision och framtidsplaner?<br />

– Vi hoppas kunna spela lite mer än vad vi<br />

har gjort de senaste åren. Jag är sugen på att<br />

spela lite death så vi får se vad som händer<br />

med det. Tror att det kommer ta tid innan vi<br />

orkar göra en ny fullängdare men vi har lite<br />

planer på några bra singlar. Sen vill man ju<br />

alltid störta hela skiten och slå ihjäl nazister<br />

och kristna.<br />

Karl har i mitt tycke levererat de bästa svaren<br />

på några enkla frågor sedan Sex Pistols satt<br />

och småpratade med Bill Grundy. Det finns seriöst<br />

inget mer att tillägga. Köp plattan för fan.<br />

<br />

Mikael Ekström<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

69


Mirek<br />

svenskt<br />

mangel<br />

Mangel från Sverige har fortfarande<br />

kvar kvalitetsstämpeln som<br />

tatuerades in under 1980-talet. Om<br />

det inte spelas covers på svenska<br />

skillingtryck runt om i världen så<br />

köps och säljs det gamla reliker<br />

för smått absurda summor, eller så<br />

gör du som 38-årige Mirek Vokal i<br />

Tjeckien och grottar ner dig i dagens<br />

svenska scen.<br />

Mirek driver skivbolaget Phobia Records<br />

som varit inblandad i ett flertal utgåvor<br />

med svenska band, så som Warvictims,<br />

Paranoid, Dödsdömd, Human Waste,<br />

Crutches, 365 Dagar av synd, Electric<br />

Funeral, Dissekerad, Makabert Fynd,<br />

Societys Decline, Ursut, Voidfiller,<br />

Svaveloxid, Venegeance of Karma,<br />

Mardröm, Personkrets 3:1, Discover,<br />

Besk, Brottskod 11, Suffer the<br />

pain, Förgiftad, Passiv Dödshjälp,<br />

Kronisk Misantropi, Bomangrepp,<br />

Kakafoni, Malcontent, Irritation,<br />

Bring the drones, Achilles, Nervgift,<br />

Myteri, Återfall, Vanvett, Adrestia, Utanförskapet,<br />

Arrogant State, Slutet och Honnör SS.<br />

– Det finns så många otroligt bra band<br />

i Sverige och då menar jag inte bara de<br />

gamla. Alltså, jag upptäcker nya gäng hela<br />

tiden. Visst, jag vet att det råder viss inavel i<br />

banden, men än sen då? Det är inga konstigheter<br />

att en person spelar i fem band. Ni är<br />

helt galna däruppe, beror det på den mörka<br />

vintern, skrattar Mirek. När jag spelade med<br />

mitt band Fear Of Extinction i Sverige träffade<br />

vi så många genuint trevliga människor<br />

på varje spelställe, det verkligen flödade<br />

positiv energi.<br />

– Jag gissar att de flesta punkare i världen<br />

emellanåt lyssnar på svenskt mangel. När<br />

jag började lyssna på punk så var det<br />

band som Anti Cimex, Crude S.S.,<br />

Asocial, Skitsystem, Protes Bengt,<br />

Disarm, Crudity, Wolfpack, Disfear,<br />

Victims, Mob 47, Discard tillsammans<br />

med manglet från England,<br />

Japan och Usa som gällde för<br />

mig.<br />

150 titlar<br />

Mirek sparkade igång Phobia<br />

Records 2001, innan dess hade<br />

han under några år haft en tapedistro. Första<br />

utgåvan var en re-press av See You In Hells<br />

debutsjua. Idag har katalogen växt till cirka<br />

150 titlar, där många av dem som sagt är<br />

med svenska band.<br />

– Ja så är det. De första svensk grupperna<br />

jag gav ut på Phobia var Human Waste,<br />

Dödsdömd (båda på kasssett) och 365 Dagar<br />

av synd. Sedan kom jag genom Personkrets<br />

3:1 i kontakt med Danne (Halvfabrikat) som<br />

jag gett ut många skivor tillsammans med.<br />

Och efter det var det väldigt enkelt att få<br />

kontakt med fler och fler band som jag ville<br />

ge ut plattor med. Jag har nästan bättre koll<br />

på den svenska scenen än den tjeckiska.<br />

Och den tjeckiska scenen lovordar Mirek.<br />

Han säger att den för tillfället är stark, med<br />

många spelningar, nya band och framväxten<br />

av pappersfan<strong>zine</strong>s.<br />

– Den som vill ha färska nyheter om den<br />

tjeckiska scenen kan surfa in på www.<br />

perifiera.cz eller www.czechcore.cz, och vill<br />

du ha koll på den slovakiska så bokmärker<br />

du www.punkgen.cz. Jag vet att all text är på<br />

tjeckiska men det fixar du lätt med google<br />

translate, säger Mirek.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

70 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Fear Of Extinction med Mirek på sång.<br />

Mirek tipsar om tjeckiska och<br />

slovakiska band att hålla koll på:<br />

See You In Hell, Mörkhimmel, Gride, Krüger,<br />

Gomora, Slavery, How Long?, Beton (SVK), Roxor<br />

(SVK), Lahar, Fear Of Extinction (hehe), Ginnungagap,<br />

Brüuner Todesmarsch, Sheeva Yoga,<br />

Lycanthrophy, Needful Things, Controlled Existence,<br />

Genom Bastard, Afterlife, Ficken Leben, Angry<br />

Brigade, Tomorrows Hell, Rozpor (SVK), Kovadlina,<br />

och Repelent SS .<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

71


NIKE<br />

minns sin punk med kärlek<br />

Nike Markelius, punklegend, multimusiker, författare och skribent är ständigt<br />

aktuell. Förra året gav hon ut den hyllade självbiografin Trumslag Hjärtslag<br />

som du bör läsa om du inte redan gjort det. Och i ett tidevarv då konsten, och även<br />

punken, blir mer och mer urvattnad, känns det skönt att det fortfarande finns<br />

några artister som fortfarande levererar och vågar gå framåt och vara kreativa.<br />

Nike Markelius är en av dem.<br />

Hur känns det att ha gett ut en biografi,<br />

att ha gått igenom det som man upplevt?<br />

Har du lagt allt bakom dig nu eller tror<br />

du att du i framtiden kommer att göra en<br />

reviderad version av Trumslag Hjärtslag?<br />

– Det har varit härligt och flödigt att skriva<br />

om livet jag levt. Det har gått lätt och lustfyllt<br />

för det mesta. Att göra alla dessa minnesresor.<br />

Naturligtvis smärtsamt också, när det<br />

gäller vissa saker, men livet är ju både ock<br />

och det tror jag framkommer bra i den här<br />

boken. Sen kändes det viktigt att berätta<br />

om punkens födelse i Stockholm, musiklivet<br />

som det var under mina ungdomsår och<br />

fortsättningen sen musiken blivit mitt yrke<br />

och ansvaret det innebär. Skönt att nörda<br />

loss i beskrivningar av arbete med låtskriveri,<br />

turnéer och skivinspelningar. Det var<br />

ju också väldigt skönt att skriva boken på<br />

uppdrag, som jag hade förmånen att göra,<br />

att veta hela tiden att den skulle komma ut<br />

och nå sina läsare.<br />

– Nej någon ny version av boken kommer<br />

inte. Det här var första 50 åren, kanske<br />

skriver jag om nästa 50 också så småningom<br />

haha! Jag har skrivit kontrakt för fler böcker<br />

och jobbar nu med två nya bokprojekt, av<br />

helt annat slag.<br />

Finns där någon händelse i boken som<br />

du i efterhand kom på att du glömt skriva<br />

om?<br />

– Nej faktiskt inte. Men jag är övertygad<br />

om att det finns en hel del som jag inte<br />

minns som skulle<br />

varit roligt att skriva<br />

om. Turnéminnen<br />

och sånt som är dolt<br />

i ungdomens vilda<br />

festdunkel. Minnet är<br />

ju så selektivt, det har<br />

jag märkt när jag tagit<br />

hjälp av vänner och<br />

kollegor att minnas<br />

under arbetet med<br />

boken, vi minns alla<br />

olika saker. Men det<br />

var bra att sitta ner<br />

och prata minnen<br />

med dem, vi triggade varandra och mindes<br />

tillsammans.<br />

”Världen har hårdnat<br />

så pass och allt<br />

fler har fått det allt<br />

sämre och skillnaderna<br />

mellan de<br />

som har och de som<br />

inte har är större.<br />

Det är en olycklig<br />

utveckling.”<br />

Hur har reaktionen på boken varit bland<br />

dina vänner och gamla bandmedlemmar?<br />

– Bra tycker jag. Det är ingen som haft<br />

någon invändning om något som nått mig i<br />

alla fall.<br />

Skulle vara kul om du orkar guida oss<br />

genom din karriär längs memory lane för<br />

de som kanske inte känner till din karriär<br />

med några kommentarer om några av<br />

dina band, vi börjar med USCH:<br />

– Fina första kanonbandet!<br />

Punken hade just kommit till<br />

stan, jag var 16 och hängde<br />

i Gallerian med de andra<br />

punkarna. Alla spelade i band.<br />

Vi ville också starta ett. Så<br />

Irre (Irre Terad, bas) och jag<br />

bestämde oss för att starta<br />

USCH. Efter bara några få månader<br />

i replokalen fick vi följa<br />

med som förband till Ebba<br />

Grön på en liten förortsturné<br />

plus Uppsala. Det var stort<br />

och vi gjorde succé. Att jag så<br />

tidigt fick starta mitt liv som<br />

musiker i det här bandet, har betytt så himla<br />

mycket för mig. Det har varit min musikaliska<br />

grund. Vi var så modiga, så sorglösa och<br />

vågade sjunga om relationer också mitt i alla<br />

samhällsomstörtande vråltexter. Det var så<br />

befriande och skönt att spela i ett punkband<br />

på den här tiden. Kraftfullt och livsnödvändigt.<br />

72 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


”De nya texterna<br />

känns så personliga<br />

och annorlunda än<br />

något annat jag<br />

skrivit förut så jag<br />

har bestämt mig för<br />

att ge ut det och<br />

turnera som soloartist<br />

nu. Jag jobbar mycket<br />

med röster och med<br />

täta skimrande<br />

gitarrvävar och<br />

kommer att ha<br />

flera elgitarrister<br />

på scen.”<br />

Foto: Cristian Saltas<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

73


Tant Strul:<br />

– Ett underbart band! Det föll sig naturligt<br />

att bli en del av Tant Strul när de frågade<br />

om jag ville vara med. Jag bodde redan ihop<br />

med Kajsa och vi var redan vänner allihop.<br />

Musikaliskt var det som att hitta hem och en<br />

solklar utmaning för mig som instrumentalist<br />

och jag utvecklades mycket som trummis<br />

under de åren. Det blev några år av ganska<br />

stora framgångar med bandet. Vi blev väldigt<br />

väl emottagna och turnerade mycket i hela<br />

Sverige, i Danmark, Norge, Finland, gjorde<br />

tv-shower och släppte plattor. 1985 gjorde vi<br />

vår sista spelning på Roskildefestivalen inför<br />

25.000 personer. Men sen gjorde vi också<br />

en återföreningsturné under hela 2012. Det<br />

var riktigt roligt! Vi spelade bara gamla låtar<br />

i originalversionerna. Förutom alla medelålders<br />

jämnåriga med oss som kom och<br />

återupplevde gamla minnen så var där nu<br />

massor med unga människor i publiken, som<br />

stod längst fram och sjöng med i låtarna.<br />

Vi insåg att en helt ny generation lyssnat in<br />

sig på oss och kom för att se oss för första<br />

gången live. Många var inte ens födda när<br />

det begav sig.<br />

– Jag har under alla år i tiden här emellan<br />

spelat i olika fria musikgrupper, varit teatermusiker,<br />

dramatiker och skrivit och spelat<br />

musikteater för små barn.<br />

Nike & Röda Orkestern:<br />

– Bandet kom från början till ur en frustration<br />

över sakernas tillstånd när borgerligheten<br />

och deras sunkiga värderingar<br />

tog över allt mer. När högerpopulism och<br />

rasism började normaliseras samtidigt som<br />

jag såg att vanligt folk fick det allt sämre,<br />

klassklyftorna ökade och alla människors<br />

lika värde ifrågasattes i vardagen. Jag kände<br />

att jag måste göra något och jag var nyfiken<br />

på hur andra människor såg på samhället så<br />

som det hade blivit. Så jag startade bandet<br />

som ett samarbete med olika textförfattare<br />

och musiker. Jag kontaktade ett ganska stort<br />

antal författare och bad dem skriva varsin<br />

sångtext ur ett politiskt, existentiellt perspektiv.<br />

Jag fick in många fina texter som jag<br />

sedan tonsatte. Jag satte ihop bandet och vi<br />

började spela live inför valet 2010. Sen fick<br />

vi den fantastiska möjligheten att samarbeta<br />

med Benny Andersson som bjöd in oss till<br />

sin fina studio på Skeppsholmen och där<br />

spelade vi sen in två album. Det första ”Det<br />

står skrivet” kom 2012 och det andra ”Vi är<br />

alla” kom 2014. Jag samarbetade med till exempel<br />

Bruno K Öijer, som skrev ”Arvet” (som<br />

finns som video på Youtube), med Susanna<br />

Alakoski, Göran Greider, Inger Edelfeldt,<br />

Jenny Wrangborg m.fl. författare. Skivorna<br />

finns på Spotify. Vi spelar fortfarande live då<br />

och då.<br />

Du är en av få musiker som vågar säga<br />

vad du tycker samt att skriva texter som<br />

kritiserar samtiden, väldigt många artister<br />

idag är så försiktiga i sina åsikter, så<br />

beiga, även inom punken. SD, Trump och<br />

miljöförstöring borde vara självskrivna<br />

textuppslag för punkare, ändå är det få<br />

grupper som skriver texter som är något<br />

att ha. Vad har hänt?<br />

Usch<br />

"Vi var så modiga, så sorglösa och<br />

vågade sjunga om relationer också<br />

mitt i alla samhällsomstörtande<br />

vråltexter. Det var så befriande och<br />

skönt att spela i ett punkband på<br />

den här tiden. "<br />

Tant Strul<br />

"Musikaliskt var det som att hitta<br />

hem och en solklar utmaning för<br />

mig som instrumentalist och jag<br />

utvecklades mycket som trummis<br />

under de åren "<br />

Nike<br />

& Röda<br />

Orkestern<br />

" Bandet kom från början till ur en<br />

frustration över sakernas tillstånd<br />

när borgerligheten och deras sunkiga<br />

värderingar tog över allt mer."<br />

Foto: Mats Bäcker<br />

– Ja du, svår fråga. Tiden går. Tiden är ny.<br />

Många är rädda. Livet handlar för många om<br />

överlevnad. Världen har hårdnat så pass och<br />

allt fler har fått det allt sämre och skillnaderna<br />

mellan de som har och de som inte<br />

har är större. Det är en olycklig utveckling.<br />

Kanske finns inte lika mycket utrymme för<br />

kampvilja, genuint mod och klarsynthet hos<br />

människor när vi har allt större maskor i<br />

skyddsnäten och du behöver kämpa hårt för<br />

att inte bli en av dem som faller igenom.<br />

– Och vad gäller musikbranschen så är det<br />

ju oerhört svårt att leva på musik, det är<br />

en liten elit förunnad, då ligger inte de som<br />

sjunger arga politiska texter särskilt bra till.<br />

Det kan nog finnas en rädsla för att publiken<br />

sviker, vilket den ju faktiskt också gör i ganska<br />

stor utsträckning. När världen är skakig<br />

och världsutvecklingen skrämmande på så<br />

många sätt som nu, så vill nog många hellre<br />

ha glad underhållning som kan få dej att<br />

glömma en stund, snarare än att påminnas<br />

om sakernas tillstånd. Och då spelar folk den<br />

musik som säljer för att kunna försörja sig.<br />

Så kan det vara.<br />

Det pratas om att skivindustrin är illa<br />

ute, det säljs inga skivor etc, men jag tycker<br />

att det ges ut minst lika många skivor<br />

idag som det gjorde för 30 år sen. Hur är<br />

det att spela in en skiva idag jämfört med<br />

hur det var förr?<br />

– Skivindustrin är illa ute. Ingen säljer<br />

fysiska skivor längre som det gjordes innan<br />

streaming och nedladdnings-tjänster kom.<br />

Själva inspelningsprocessen är också väldigt<br />

annorlunda än på 70-, 80- och även 90-talet.<br />

Nu ska det gå fortare. Många spelar in hemma.<br />

Lågbudgetproduktioner är lättare att<br />

göra i o m den nya tekniken. Du är inte lika<br />

beroende av studios och skivbolag längre. På<br />

gott och ont.<br />

Du har en ny skiva på gång.<br />

– Ja nu har jag suttit och skrivit nya låtar<br />

det senaste året. De nya texterna känns så<br />

personliga och annorlunda än något annat<br />

jag skrivit förut så jag har bestämt mig för<br />

att ge ut det och turnera som soloartist nu.<br />

Jag jobbar mycket med röster och med täta<br />

skimrande gitarrvävar och kommer att ha<br />

flera elgitarrister på scen. Jag håller just nu<br />

på att sätta ihop bandet, söka nya samarbeten<br />

och vi ska börja spela live under våren.<br />

Musikalisk inriktning är alternativ rock med<br />

punknerv, drömkänsla och stor dynamik.<br />

Lämnar också öppet för improvisation. Det<br />

är det som är skönt med att ha hållit på så<br />

här länge att det kan få vara lite spännande<br />

och oförutsägbart.<br />

– Sen hoppas jag att vi kan komma igång<br />

och spela in den nya skivan under året, eller<br />

allra senast i början på nästa.<br />

Vad kan vi förvänta oss av Nike 2017?<br />

– Vi ska spela live en hel del. Annars jobbar<br />

jag ju på som vanligt med mina kulturartiklar,<br />

debattartiklar, mina kommande böcker<br />

och andra texter.<br />

<br />

Mikael Ekström<br />

74 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong> 75


Skivor och kassetter<br />

16 BLÅSARE<br />

UTAN HJÄRNA<br />

Vi ska gå till botten<br />

med det här lp<br />

(Power it up/<br />

Fetvadd)<br />

Historien om den<br />

här plattan är minst lika underhållande<br />

som själva musiken. 16 Blåsare Utan<br />

Hjärna (kanske det bästa bandnamnet<br />

någonsin) klev in i studion en vinterdag<br />

i februari 1989 för att spela den<br />

här lp:n. Skivan skulle ges ut av tyska<br />

etiketten Dissonance Records. Efter en<br />

tid trillade det in fem provpressar hos<br />

bandet i Tranås. Men punkaren som<br />

drev Dissonance hade drogproblem<br />

och hamnade i fängelse. 16 B.U.H. försökte<br />

få kontakt men lyckades aldrig.<br />

Det skulle dröja hela 27 år tills skivan<br />

kom ut. För ifjol hittade Helge från<br />

Filthy Few 975 exemplar av ”Vi ska gå<br />

till botten med det här” i en källare i<br />

Oberhausen. Tillsammans med tyska<br />

bolaget Power it up har nu 16 B.U.H.<br />

sett till att lp:n till slut är ute.<br />

16 Blåsare Utan Hjärna var ett på<br />

många sätt väldigt speciellt band.<br />

Soundet var eget och textförfattandet<br />

annorlunda och klurigt, få band<br />

landar en text som ”Anarki, men inga<br />

fiskpinnar” bättre än det här hardcoregänget.<br />

De tio spåren här har åldrats väl<br />

och den egensinniga hardcoren känns<br />

fortfarande som väldigt egen.<br />

Avslutningsvis kan jag tillägga att<br />

även jag skulle ge ut en 16 B.U.H-platta<br />

en gång i tiden. Det rörde sig om<br />

en splitsjua tillsammans med Brutal<br />

Personal. 500 omslag trycktes upp och<br />

mastertejperna skickades till Ljudpress<br />

i Östersund, någonstans på vägen försvann<br />

dem. Ljudpress sa sig aldrig ha<br />

fått några. Posten visste ingenting. Jag<br />

satt med 500 omslag till ingen nytta.<br />

Jag flippade och la ner skivbolaget.<br />

Några år senare gavs splitten ut av<br />

Crash Mag. (3)<br />

76 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

AFTERLIFE<br />

S/t 12” (Phobia)<br />

Afterlife – din<br />

portal till ett rike av<br />

ångest. Första låten,<br />

”Forget regret”, är<br />

drygt åtta minuter<br />

och berättar hur snabbt och enkelt<br />

allt kan förstöras, hur du kan förlora<br />

allt i en sekund, att din dröm blir din<br />

mardröm.<br />

Och det blir inte mycket muntrare i<br />

fortsättningen heller.<br />

I avslutande ”Key of life” konstaterar<br />

den här tjeckiska crustensemblen att<br />

döden är livets nyckel. Jag tycker att<br />

det är ganska behagligt att lyssna på<br />

Afterlife och tycker de bygger upp<br />

många nyanser av grått och svart som<br />

lyfter den atmosfäriska crusten. Inte<br />

så pjåkigt. (3)<br />

BELTA 53<br />

Diktatur 7” (egen)<br />

Smålands Belta<br />

53 gav ifjol ut den<br />

finfina cd:n ”Ingen<br />

vinner”. Nu är det<br />

dags för bandets<br />

första vinyl, en tvålåtarssingel, som<br />

fått snurra en hel del den senaste<br />

tiden.<br />

Låtarna ”Diktatur” och ”Tjejen i<br />

publiken” klockar in på dryga tre<br />

minuter stycket har en ganska proggig<br />

hårdrockig karaktär. Jag saknar lite<br />

bett i uttrycket, kanske ett extra<br />

sylvasst gitarrpålägg som river sönder<br />

och skakar om. (2)<br />

BRING THE<br />

DRONES<br />

Ignorance paradise<br />

lp (Phobia)<br />

Jag har inte klickat<br />

med Bring The Drones<br />

nya platta alls.<br />

Det tog ett tag att sätta fingret på vad<br />

som var problemet för mig, men när<br />

polletten trillade ner var det ju glasklart.<br />

”Ignorance paradise” påminner<br />

ganska mycket om den hardcore som<br />

The Guilt – electropunks som oftast löper amok<br />

existerade i England mellan 1985-<br />

1989 och som Ian Glasper skriver om i<br />

Trapped in the scene.<br />

Jag tycker det är den tristaste<br />

perioden i brittisk punkhistoria eftersom<br />

den dominerades av en massa<br />

pre-crust band som aldrig fick det att<br />

lyfta. Och lite så upplever jag den här<br />

skivan. (1)<br />

BROMURE<br />

A la roquette 7”<br />

(UVPRV)<br />

Frankrike alltså,<br />

älskar stället –<br />

eller framför allt<br />

saxofonpunken<br />

som produceras där. Bromure är ett<br />

klockrent argument för fler saxofoner<br />

i punken. Inledande ”Catacombes” är<br />

så nära en betygsfemma det går att<br />

komma. Om du gillar Maraboots och<br />

Gatans Lags saxigaste låtar kommer att<br />

du älska detta. Jag gör det. (4)<br />

ROB<br />

COFFINSHAKERS<br />

Underground fire<br />

7” (Critical Mass<br />

Recordings)<br />

Jag blev aningen<br />

besviken på den<br />

här sjutummaren. Jag trodde Rob Coffinshakers<br />

skulle bjuda på en nattsvart<br />

giftig country men möts inte alls av<br />

mörker, eller country för den delen,<br />

utan ganska småputtrig garagerock. (2)<br />

THE DAHLMANS<br />

Play it on repeat 7”<br />

(Beluga)<br />

Ljuvlig handklappspop<br />

från Norge. Jag<br />

har lyssnat på The<br />

Dahlmans när det<br />

dykt upp länkar i<br />

mitt flöde och blev väldigt peppig när<br />

jag fick denna. Titelspåret är en catchy<br />

Blondie-rökare jag gärna spelar på<br />

repeat. B-sidan är en kul tolkning av<br />

Katarina & The Waves ”Do you want<br />

crying”. (3)<br />

DAMAGED HEAD<br />

Gone 7” (Adult<br />

Crash)<br />

Det här är fjärde<br />

singeln från<br />

hardcorekrigarna i<br />

Damaged Head. Här<br />

langar de ut sex moshvänliga låtar som<br />

uppmnar till dans, headbanging och<br />

luftgitarrshow. Jag gillar nog crossoverpärlan<br />

”Smoke them out” bäst<br />

men samtidigt är de rakare attackerna<br />

i ”Gone” och ”Häxprocess” feta. (3)<br />

DISSEKERAD<br />

S/t 7” (Phobia)<br />

Poffen! Egentligen<br />

räcker det så. Hans<br />

hetsiga jävla röst<br />

är smått oslagbar.<br />

Och när jag njuter<br />

av Dissekerads nya singel funderar<br />

jag på hur coolt det skulle vara att<br />

höra honom i ett lite annat musikalisk<br />

sammanhang. Jag tänker att hans röst<br />

skulle kunna göra underverkt med ett<br />

-77band eller i ett stimmigt saxofonpunkgäng<br />

eller ett röjigt oi!-band.<br />

Jag gissar att jag får fortsätta leka<br />

med de tankarna i fantasin – och<br />

fortsätta njuta av det grymma råpunkmangel<br />

Dissekerad står för. (3)<br />

DIVERSE ARTISTER<br />

Bombo Hotel<br />

kassett (Medan vi<br />

rökte Kent tapes)<br />

Bara det faktumet<br />

att någon 2017<br />

sätter samman en<br />

samlingskassett är bisarrt härligt. Och<br />

ungefär detsamma kan en säga om<br />

blandningen på ”Bombo Hotel”. Här<br />

möts Jet Black Gasoline och Headons<br />

med Psychedelic Cowboy, Patrick<br />

O’Brien och Svarta Ön Gospel. Festlig<br />

lyssning rakt igenom. (3)<br />

DIVERSE ARTISTER<br />

The new wave<br />

of the grave new<br />

beat Vol 2 cd (Our<br />

future)<br />

Jag vet inte hur<br />

ofta du köper<br />

samlings-cd:s. Jag minns inte när jag<br />

gjorde det sist. Jag undrar därför hur<br />

många coola plattor som jag missat,<br />

för det är ju tveksamt om jag exempelvis<br />

hade inhandlat denna efter att ha<br />

plöjt en distro.<br />

Och det hade ju varit jävligt synd<br />

för jag hade missat så otroligt många<br />

grymma band som visar upp sig på<br />

den här superfeta internationella kompilationen<br />

där svenska Price of silence<br />

och Paranoid medverkar.<br />

”The new wave of the grave new<br />

beat vol2” är fantamig proppad med<br />

den allra råaste och svettigaste hardcorepunken<br />

du kan tänka dig och jag<br />

har fått ett helt gäng nya favoriter jag<br />

tänker undersöka närmare, som: Bombardement,<br />

Final Fukker, This Close,<br />

Gaze och Indian Nightmare. Totalt 17<br />

band och 24 låtar.<br />

Missa inte om du gillar Dischargeinspirerad<br />

råpunk. (4)<br />

DRIP FEED<br />

Music strikes like a<br />

fucking dagger 7”<br />

(Elände)<br />

Jag trodde först jag<br />

dragit på någon av<br />

”A country fit for heroes”-volymerna<br />

när Drip Feeds slummiga<br />

punkrock fyllde mitt punkkontor.<br />

Jag tyckte till en början att det lät lite<br />

halvsunkigt, men när jag efter ett par<br />

lyssningar fått lite ordning på ”Music<br />

strikes lika a fucking daggar” har den<br />

lyft flera nivåer. Det finns jävligt coola<br />

detaljer, som den där knäppa basen i<br />

”Dagger” och gitarrliret överlag.<br />

Sugen på UK82?<br />

Spana då in den här singeln. (3)


5 Klassiker 4 Utmärkt 3 Bra 2 Godkänt 1 Inget vidare<br />

Samtliga skivor och kassetter som jag har tyckt till om här är sådant som skickats till mig.<br />

OBS! Det här är egentligen inga recensioner utan mer lite löst och slappt tyckande.<br />

FAN TA ER<br />

Vid liv men iskall cd<br />

(egen)<br />

Du som gillar crustmangel<br />

med black<br />

metal-detaljer ska<br />

absolut spana in det<br />

här svinråa gänget från Mariestad. Här<br />

bjussar de på ”Jag hatar dig”, ”Lägg an,<br />

sikta, bränn av” och ”Lik på parad”, en<br />

trojka sånger med övergrym sång och<br />

delikat mangel. Lite Skitsystem, lite<br />

Totalt jävla mörker och lite Norge. Ge<br />

mig mer! (3 )<br />

FIVE THOUSAND<br />

Monadh cd (Our<br />

future)<br />

Jag var smått sugen<br />

på den här plattan<br />

efter att ha hört det<br />

viskats om både<br />

Amebix- och Antisect-influenser. Men<br />

det vet i tusan alltså, det är inte alls<br />

på den nivån skottarna Five Thousand<br />

huserar. Jag fattar kopplingen till<br />

nämnda band, men ”Monadh” är en<br />

lågmäld jämtjock i utgåva som saknar<br />

galenskap och överraskningar. (2)<br />

GIFTIGT AVFALL<br />

Krossa sd 7”<br />

(Anti-ljudkvalité)<br />

S/t ep 7” (Anti-ljudkvalité)<br />

Så otroligt kaxigt<br />

att debutera med<br />

inte en utan två<br />

glödande sjutummare.<br />

Giftigt Avfall<br />

gör det och sätter<br />

därmed ett par<br />

rejäla avtryck i den<br />

svenska punkmyllan. Jag är mycket förtjust<br />

i bandets old school råpunk som<br />

minner om hur det lät en gång i tiden<br />

i Göteborg när Nisses Nötter, Disarm<br />

och Tatuerade Snutkukar chefade.<br />

Lyssna, fatta, dyrka! (4/4)<br />

GUBBJÄVLERS<br />

Analysera varenda<br />

jävel kassett (Computer<br />

killed the<br />

record store)<br />

Det var så här det<br />

lät när man lyssnade<br />

på Delirium Tremens-kassetter en<br />

gång i tiden. Gubbjävlers definierar<br />

old school och anti-trendkänslighet<br />

på ”Analysera varenda jävel”. Jag gillar<br />

dem allra bäst i korta Protes Bengt-rökare<br />

som ”Googla det”, ”Vem är rädd<br />

för gubbjäveln” och ”Näthat”. (3)<br />

THE GUILLOTINES<br />

Heads will roll lp<br />

(Just 4 Fun)<br />

Robert Conn har<br />

härjat runt i punkscenen<br />

ända sedan<br />

Sex Pistols dagars.<br />

Jag har inte följt honom speciellt noga<br />

även om jag ibland lyssnat på The<br />

Pagans och The Plague. Men jag gillar<br />

nog The Guillotines allra bäst. ”Heads<br />

will roll” är en grym punkrock’n’rollplatta<br />

som främst får mig att tänka på<br />

Dead Boys och Electric Frankenstein,<br />

utan för den skull vara något annat än<br />

The Guillotines först och främst. (4)<br />

THE GUILT<br />

S/t cd (Heptown)<br />

Live är The Guilt<br />

synnerligen<br />

effektfulla. Emma<br />

rasar runt som en<br />

spastisk slängdocka<br />

och Tobias kör coola poser mest hela<br />

tiden. Jag har gillat det här bandet<br />

sedan deras medverkan på <strong>Turist</strong> i<br />

<strong>tillvaron</strong> vol 6. Den elektroniska punkmanin<br />

som flödar ur duon får dig att<br />

drömma om alla de där rejvfesterna<br />

du aldrig var på. ”Hate hate hate” och<br />

”I don’t care” är essen här, men övriga<br />

låtar smiskar bra också. (3)<br />

GRÅ VARDAG<br />

Allting är grått cdr<br />

(Egen)<br />

Linköpings Grå<br />

Vardag har steppat<br />

upp rejält sedan<br />

sist, nog för att<br />

jag tyckte de var helt okej - men nu<br />

är de mer än så. ”Allting är grått” rör<br />

sig i en miljö runt äldre namn som<br />

KSMB, Attentat med en del Sixten<br />

Redlös-vibbar. Elva låtar finns på den<br />

här inspelningen som ges ut på vinyl i<br />

höst, håll utik då. (3)<br />

I 11:E TIMMEN<br />

Samlade verk cdr<br />

(Egen)<br />

Det här var en<br />

väldigt trevlig ny bekantskap<br />

måste jag<br />

säga. För trots att<br />

Inget<br />

omslag<br />

Stockholms I 11:e timmen har spelat<br />

tillsammans i cirka fyra år är detta mitt<br />

första möte med dem.<br />

Basisten Johan Holmer skickade en<br />

cdr med nio låtar som lyft ett snäpp<br />

efter varje lyssning. Låtarna känns<br />

genomtänkta och det finns en hel del<br />

smakrika gitarrpålägg som river och<br />

sliter. Magnus Öhrn har en väldigt bra<br />

röst som ger texterna en extra skjuts.<br />

I 11:e timmen gör punk på svenska i<br />

samma tradition som exempelvis Los<br />

Bohemos och Force Majeure gjorde en<br />

gång. Jag vill höra mer! (3)<br />

INGEMANSLAND<br />

Lycklig men<br />

förbannad cd (Egen)<br />

Jag kan inte påminna<br />

mig om att jag hört<br />

de här Motalapunksen<br />

tidigare, och har de alltid låtit så<br />

här är de lite synd. ”Lycklig men förbannad”<br />

är inte bara en bra titel den<br />

ramar dessutom in soundet på den<br />

här ep:n väldigt bra. Ingenmansland är<br />

upprörda över sakernas tillstånd och<br />

de berättar det genom ganska gladlynt<br />

punkrock - sådan där du sitter ler över<br />

när du hör den. Sympatisk punkrock<br />

någonstans mellan Asta Kask, Social<br />

Distortion och Johan Johansson, typ.<br />

(3)<br />

JUNTA<br />

Vertigem E.p. 7”<br />

(Egen)<br />

Live var Köpenhamns<br />

Junta en<br />

fet upplevelse. Det<br />

är de även när de<br />

snurras på skivspelaren. Rå hardcorepunk<br />

som får mig att tänka på såväl<br />

italienska kaoslegender som Eu’s Arse<br />

och Wretched men också spanska<br />

hardcorehjältarna H.H.H. och brittiska<br />

Chaos U.K. (4)<br />

KRYMPLINGS<br />

Första var gratis cd<br />

(Birdnest)<br />

Jag trodde inte<br />

att det här skulle<br />

vara något kul alls<br />

att lyssna på. Det<br />

kändes som Krymplings fungerade<br />

bäst när det begav sig sist – du vet när<br />

Thomas Ravelli, Kenneth Andersson<br />

och Klas Ingesson grävde brons i USA.<br />

Jag vill minnas att ”Burk-luft”, ”The<br />

lok of love” och ”Dunken” spelades<br />

ganska frekvent på kalas. Men det var<br />

då, nu är nu.<br />

Och nu visar det sig att Krymplings<br />

kanske till och med är bättre idag än<br />

igår. Det är väldigt roligt att lyssna<br />

och texterna är överlag träffsäkra och<br />

fyndiga, och tolkningen av KSMBs<br />

”Sex noll två” är ljuvlig. Ser redan fram<br />

emot en uppföljare om sisådär tjugo<br />

år, för visst blir det så? Redan på debuten<br />

från 1994 deklarerade de att ”Ni<br />

blir aldrig av med oss”. Tur det! (3)<br />

LASTKAJ 14<br />

Becksvart cd (Second<br />

Class Kids)<br />

OMG! WTF! Yes,<br />

exakt så tänker jag<br />

när ”Becksvart” exploderar<br />

igång. Och<br />

så tänker jag, vad f-n har hänt. Det är<br />

mangel som kommer att ge trallpunkarna<br />

hjärtattack och svår ångest.<br />

Men så förändras ljudbilden och palestinasjalarna<br />

kan andas ut. Eller?<br />

Jag tycker det här är en jäkligt ball<br />

platta för att Lastkaj 14 spänner över<br />

ett så stort musikaliskt spektrum: det<br />

är trall, visa, råpunk, hardcore och<br />

power metal i den ena oheliga alliansen<br />

efter den andra. Svårlyssnad till en<br />

början men den som ger ”Becksvart”<br />

tid blir belönad. (3)<br />

OBNOXIOUS<br />

YOUTH<br />

Disturbing the graves<br />

lp (Critical Mass<br />

Recordings)<br />

När jag slog på<br />

”Disturbing the<br />

graves” var det som att sätta sig i en<br />

tidsmaskin med destination typ 1984.<br />

I ett pojkrum i Östergötland satt ett<br />

gäng tonåringar och lyssnade på obskyra<br />

speed metal-samlingar som jag inte<br />

längre minns namnet på. Kompisarna<br />

kryddade dessutom med Metallica<br />

och Voi Vod. Jag tyckte det var okej,<br />

men det var inte min värld. Obnoxious<br />

Youth, hajja att det är sex år sedan<br />

debut-lp:n ”Into the void”, är mer min<br />

värld eftersom de dessutom befruktar<br />

speeden med rikliga mängder crossover<br />

och hardcore: läs RKL, Septic Death<br />

och Cancerous Growth. Slutresultatet<br />

blir ganska så mäktigt. (3)<br />

ORREAGA 778/<br />

GREBOL<br />

Split 12” (Mendeku<br />

Diskak)<br />

Det här är en finfin<br />

split med baskiska<br />

Orreaga 778 och<br />

svenska Grebol. Jag var väldigt nyfiken<br />

på förstnämnda och tycker de infriar<br />

förväntingarna hyffsat med sin fransk<br />

inspirerade streetpunk, hade dock<br />

önskat att de vågat använda saxofonen<br />

än mer. Grebol är ju garant för hög<br />

kvalitet och det gäller de fyra låtarna<br />

som de bidrar med här. Gapigt, störigt<br />

och smått underbart. (3/4)<br />

PLANET Y<br />

S/t 7” (Adult-Crash)<br />

Köpenhamns punkscen<br />

har bjudit på<br />

många utsökta band<br />

under 2000-talet<br />

och Planet Y är<br />

inget undantag. Jag är väldigt förtjust<br />

i den här självbetitlade sjutummaren.<br />

Jag tycker det emellanåt påminner<br />

en del om Gorilla Angreb, samtidigt<br />

som det är aningen surfigare och mer<br />

-77skramligt. Dessutom ett extra plus<br />

för den giftiga countrygitarren som<br />

spökar i bakgrunden. Mycket bra. (4)<br />

P.R.O.B.L.E.M.S<br />

Enemy/Spy 7” (Just<br />

4 Fun)<br />

Drygt tre minuter<br />

pur hardcorefest<br />

levererar<br />

P.R.O.B.L.E.M.S<br />

på den här sanslöst underhållande<br />

singeln. Du som har smak för MDC och<br />

Dead Kennedys, fortfarande lirar ”We<br />

got power”-samlingarna och hånglar<br />

med Circkle Jerks kommer älska ”Enemys<br />

spy” och ”Every day”. (3)<br />

PSYKBRYT<br />

Livsfarlig ledning lp<br />

(Noise of Sweden)<br />

Psykbryt tyckte det<br />

fick vara nog nu<br />

och lämnar därför<br />

scenen. De gör det<br />

på allra bästa sätt, men platta som<br />

kommer att leva länge. ”Livsfarlig ledning”<br />

är trettio minuter adrenalinstinn<br />

punkrock i Asta Kasks åttiotalsanda.<br />

Psykbryt nailar fast melodierna<br />

varenda gång och tricket att låta flera<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

77


Skivor och kassetter<br />

i bandet gapa är ju så klart genialt.<br />

För fem år sedan blev jag knockad när<br />

jag första gången hörde ”Åk hem till<br />

Täby”, idag är känslan densamma när<br />

Psykbryt bränner av ”Du är ingenting”,<br />

”Stämpla in” och briljanta ”Jag minns<br />

min punk”. Tack som fan för det! (4)<br />

RAS<br />

Entreprenad lp<br />

(Ultraljud)<br />

Har du bara råd att<br />

köpa en endaste<br />

skiva i år är det för<br />

denna du ska swisha<br />

cashen, jag lovar – du kommer inte<br />

att hitta en bättre platta än denna.<br />

Musiken är ju rakt igenom totalbäng<br />

på ”Entreprenad” och det är framför<br />

allt den där helt spejsade zynthen<br />

som skapar galenskap. Det är Devo,<br />

Krunch, Dead Kennedys, Rövsvett-<br />

Jerker, Flipper och Suicide på en och<br />

samma gång. Sångaren Äcklet känns<br />

närgången i ditt ansikte hela tiden.<br />

Det är lite läskigt och härligt på en och<br />

samma gång.<br />

Musiken är som sagt formidabel,<br />

detsamma gäller texterna och<br />

exempelvis ”Kylan slår hårdast mot<br />

en småstad”, ”Värddjur” och ”Gör<br />

som jag säger” är genialiska. Det är<br />

även gästartisterna som dyker upp<br />

Hjelle, Sthlm Inkasso och Mia Maria<br />

Johansson.<br />

Som sagt, ska du bara köpa en lp i år<br />

så är det denna – annars är du dum i<br />

huvudet! (4)<br />

THE<br />

REVERBERATIONS<br />

S/t 7” (Beluga)<br />

Det ligger en skön<br />

orgel över den här<br />

singeln och för en<br />

novis som mig i det<br />

här sammanhanget så är det ju främst<br />

Doors-referensen som poppar upp.<br />

Men desto mer jag lyssnar på det<br />

här garagepsychbandet från punkmeckat<br />

Portland i Usa hör jag en hel del<br />

Rolling Stones och Byrds också.<br />

The Reverberations får mig att vilja<br />

dyka ner i den här myllan för att ta<br />

reda på mer och förhoppningsvis upptäcka<br />

fler eminenta låtar som b-sidans<br />

”Why ya gotta be so mean”. (3)<br />

ROYAL CREAM<br />

Big words, small<br />

talk lp (Beluga)<br />

En rock’n’rollplatta<br />

för förfesten innan<br />

festivalhänget.<br />

Royal Cream får<br />

mig att drömma om An Emotional<br />

Fish, indiepop och Hultsfred en solig<br />

eftermiddag i augusti. Fint. (3)<br />

RÄTTENS KRATER<br />

Urrah! cdr (Conquest<br />

of noise)<br />

Jag älskar knäppa<br />

band, som Ras och<br />

som Rättens Krater.<br />

Med knäpp menar<br />

jag band som bryter regler, går egna<br />

vägar, formulerar sitt eget språk. Precis<br />

det har Norbergs Rättens Krater gjort<br />

sedan de första stapplande stegen<br />

därute i Bergslagens ödemarker.<br />

Nya plattan ”Urrah!” är ”ett<br />

motstånd på samtliga nivåer. Ett<br />

psykedeliskt bondeuppror mot allt”,<br />

rapporterar bandet. Och ”Urrah!”<br />

fängslar från första stund i ”Lyftet” via<br />

”Det skimrar bland soporna” och ”Rå<br />

kraft” till avslutande ”I stålstormen”.<br />

Synthen ger en extra dimension till de<br />

flesta låtarna och när Läderbiffen tar<br />

ton lyssnar en.<br />

Bästa new wave-punken som gjorts<br />

i det här landet och den perfekta plattan<br />

för dig som går igång på Cortex,<br />

Dansdepartementet, Blue for two och<br />

Commando Musse Pigg. (4)<br />

S81<br />

S/t 7” (egen)<br />

En gång i tiden<br />

skrålade jag högt<br />

när Sabotage 81<br />

rullade igång på<br />

något blandband,<br />

helt ärligt så tycker jag fortfarande att<br />

”Det är bara USA” och ”Håll käft” är<br />

väldigt bra.<br />

Men jag är inte lika begistrad i Halmstadsönernas<br />

nya sjua.<br />

Det är för mycket stabbig rock över<br />

de de två spåren och ljudet är riktigt<br />

muggigt, låter som om någon låst in<br />

det i ett bankvalv och slängt nyckeln.<br />

(1)<br />

SLOMARP<br />

Christer Petterssons<br />

ögon kassett (Egen)<br />

Världen är ju inte<br />

rättvis, för om<br />

den varit det så<br />

hade åtminstone<br />

halva punkscenen tjatat om Motalas<br />

Slomarp, som hade fått åka land och<br />

rike runt för att lira sin utsökta egna<br />

77-punk.<br />

”Christer Petterssons ögon” briljerar<br />

med sex låtar som soundmässigt<br />

påminner om Bakverk-80 och där<br />

titelspåret är en grym svensk tolkning<br />

av Adverts klassiska ”Gart Gilmore’s<br />

eyes”. Lyssna! (3)<br />

STRUL<br />

Lennart och asen lp<br />

(Ken Rock)<br />

Det är ju så här det<br />

ska manglas. Pang<br />

på, utan krusidueller.<br />

Kängnäven pumpar,<br />

benen sprattlar. Rock’n’roll fast på<br />

hardcorepunkvis.<br />

Det svänger konstant. Jag tror jag är<br />

på kalas hos Missbrukarna och Totalitär.<br />

Festen tar aldrig slut. Strul chefar.<br />

”Lennart och asen” är inget annat en<br />

orgie i punkglädje.<br />

Utmärkta texter dessutom, som<br />

i programförklaringen ”Hifi-punx”<br />

där Strul konstaterar att ”punk ska<br />

vara bösigt, inte snyggt och polerat”,<br />

annars kan du ”ta din metalproduktion<br />

och cykla till Bahamas”.<br />

Köptvång! (4)<br />

SVART STÄDHJÄLP<br />

Avveckla dig själv<br />

7” (-)<br />

Äntligen en ny platta<br />

från Svart Städhjälp,<br />

de tidigare släppen<br />

har jag i princip<br />

spelat sönder och ”Avveckla dig själv”<br />

lär gå samma öde till mötes, för det<br />

här är i-ditt-jävla-ansikte-råpunk-tokvevar-rens<br />

från första stund, helt sjukt<br />

jävla lysande. (4)<br />

SVAVELDIOXID<br />

Krigets brutalitet 7”<br />

(Phobia)<br />

Svaveldioxid följer<br />

redan upp tolvtummaren<br />

”Ändlös mardröm”<br />

med denna vassa fyralåtarssjua.<br />

Och som jag skrev i förra numret<br />

är manglet av ypperlig klass och svårt<br />

att värja sig emot, däremot tycker jag<br />

forfarande krigslyriken är ganska platt<br />

och entonig. Fet cover på DNA:s<br />

4 000 000 000 döda kroppar. (3)<br />

SWINEHOOD<br />

Looks like shit to<br />

me 7” (Ken Rock)<br />

Buller och oljud i<br />

en rufflig miljö blir<br />

naturligtivis något<br />

alldeles extra när<br />

ex-Totalitär möter ex-Missbrukare.<br />

11 låtar punkterror där framför allt<br />

”Another wageslave to the grave”, ”I<br />

feel fine in the welfare line” och ”Family<br />

führer” är lite extra maffiga. (3)<br />

TOMMY & THE<br />

ROCKETS<br />

Rock’n’roll wrecking<br />

machine 7”<br />

(Beluga)<br />

Charmig sjutummare<br />

från danska<br />

Tommy & The Rockets som låter sin<br />

frejdig surfgarage blomstra i de fyra<br />

låtarna. Det är mer Beach Boys än<br />

Ramones över inspelningen, mer 60-<br />

än 70-tal. Titelspåret är riktigt bra, en<br />

låt -77punks lär kunna umgås ledigt<br />

med. Men även avslutande ”Gonna be<br />

alright” sitter väldigt fint. (3)<br />

TYRANT<br />

S/t 7” (Adult-Crash)<br />

Ny bekantskap från<br />

Köpenhamn jag gärna<br />

hänger mer med<br />

i framtiden. Bäst<br />

är sista ”Count me<br />

out” en rå oi-dänga<br />

med klockren sing-a-long-refräng, de<br />

två första spåren gillar jag också - men<br />

där lutar det mer åt Motörhead-hardcore.<br />

(3)<br />

URBAN SAVAGE/<br />

SYNDROME 81<br />

Split (-)<br />

Urban Savages inledande<br />

”Cruel new<br />

order” är en drygt<br />

tre minuter lång<br />

zombievaggandestomp-dänga som<br />

har potential att urarta i kaos och hets<br />

live. Jag ser mycket fram emot att få<br />

avnjuta den live. ”Darwin against the<br />

machines” är mer poga själv och njuta<br />

av livet tills alla löper amok på slutet.<br />

Franska Syndrome 81 är något helt<br />

annat. Gladare och piggare. Sneglar<br />

ibland på Blitz, ibland på Rixe. Starka<br />

melodier, skön sång och en grym bas<br />

som wobblar runt. På det hela taget<br />

en split att återvända till. (3/3)<br />

VÅLDSAMT<br />

MOTSTÅND<br />

The great equalizer<br />

cd (Högre tempo)<br />

Karlstads Våldsamt<br />

Motstånd krämar ur<br />

sig elva monstruösa<br />

crustbomber som lätt borde attrahera<br />

även black metal-publiken, för det är<br />

i det gränslandet du hittar ”The great<br />

equalizer”. Jag tycker det finns en kraft<br />

i de här låtarna som tilltalar och jag<br />

gillar även flörtandet med corpsepaintmänniskorna,<br />

samtidigt går jag<br />

inte riktigt igång på detta. Varje gång<br />

jag lyssnat har jag från och till tappat<br />

koncentrationen, kanske för många<br />

låtar? (2)<br />

VÄRLDEN<br />

BRINNER<br />

10:15 7” (Egen)<br />

Jag blev glad av den<br />

här sjutummaren<br />

när den dök upp i<br />

brevlådan. Världen<br />

Brinner bjuder på punkrock på svenska<br />

av det snittet du kunde hitta på Studio<br />

Otukt/Beat Butchers förr i världen.<br />

Och trots att bandmedlemmarna har<br />

ganska många år i scenen bakom sig<br />

låter detta väldigt mycket här och<br />

nu-engagerat. Plattan är producerad<br />

av Håkan Sörle, The Baboon Show. (3)<br />

ZERO ZERO<br />

I hate 7” (Egen)<br />

Jag hade helt missat<br />

det här Stockholmsgänget,<br />

hur det nu<br />

är möjligt med tanke<br />

på hur bra den<br />

här plastbiten är. Zero Zero tycker jag<br />

landar någonstans mellan Turbonegro<br />

och Suzie Beats Them All. Här både<br />

hatas det och sjungs ”Fuck you” med<br />

attityd och skärpa. Gott nog! (3)<br />

ÅTERFALL/<br />

VANVETT<br />

Split 10” (Phobia/<br />

Buzzbox/PPP/<br />

MOG)<br />

Det tar aldrig slut,<br />

det här flödet av<br />

mangel du blir så peppad att mötas av.<br />

Den här gången är det framför allt<br />

svinigt råa Vanvett som får mig på<br />

gott humör, pisket i ”Abrakadabra für<br />

alles” är löjligt bra liksom metalröjet i<br />

”Zombieapokalypsen”.<br />

Polarna i Återfall langar mer åt<br />

crusthållet och det som Driller Killer<br />

en gång pysslade med. Bra grejor det<br />

också. (3/3)<br />

78 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


Entreprenad<br />

LP/digitalt ute nu via Ultraljud Records<br />

”Fan, tänk om vi vågade låta så här!”<br />

Ena brorsan i Teddybears<br />

”Om Devo och KSMB låg med varandra i<br />

Samhalls fikarum skulle det låta så här”<br />

Hört på Carmens toalett<br />

”Så fräckt att jag tappar underbettet!”<br />

Anton Abele<br />

”Jag hatar dom!”<br />

Jan Emanuel<br />

Gatefold LP med textblad | 150 kr + frakt<br />

WWW.ULTRALJUDRECORDS.SE<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

79


KNIVEN I<br />

o<br />

... eller sa<br />

Att ha ett band är som att ha<br />

förhållanden, med flera personer<br />

samtidigt. Och likt ett förhållande<br />

är det inte lätt att avsluta.<br />

Jag har frågat några olika<br />

personer om deras upplevelser<br />

i samband med att de lagt ner<br />

sina band. Det har kretsat kring<br />

två enkla frågor: När insåg du<br />

att det var dags att lägga ner<br />

bandet och hur kändes det?<br />

Foto: Michelle Olaya<br />

Beyond Pink är ett band jag hyser stor respekt för.<br />

Jag minns att jag hade några låtar från första ep:n<br />

på ett blandband. Från att vara något som vissa<br />

skrattade åt, till att vara en given del av den svenska punk<br />

och hardcorescenen. Ja, dom hade fan erövrat scenen. Jag<br />

känner att dom är ett gäng människor som investerat lite<br />

mer än många andra i sitt band. I alla fall så ville jag prata<br />

med någon om hur det kändes med uppbrottet och Clara<br />

Magdesjö var ju först att lämna bandet.<br />

Pendlade Stockholm-Malmö<br />

Clara flyttade till Stockholm och började med att åka ner<br />

till Malmö en helg i månaden för att repa, vilket funkade<br />

i något år. Men efter hand började hon känna det som en<br />

uppoffring och att det roliga allt mer försvann. Hon kände<br />

hur hon kunde bli sur på de andra om de inte kunde komma<br />

och repa de dagarna hon var nere. Typ “Jag skiter väl i<br />

att du känner dig förkyld, nu har jag stressat efter jobbet,<br />

betalat 1500 kronor, åkt tåg i fyra timmar och offrat min<br />

helg!” Och när det kom förfrågningar om spelningar<br />

kände hon ofta att hon ”inte ville offra en helg till”. Det var<br />

där någonstans insikten kom, det ska ju inte kännas som<br />

att du offrar något när du spelar. Hon konstaterar ”Det<br />

ska ju vara kul. Det var ju alltid kul när vi väl spelade, men<br />

innan jag skulle åka kände jag bara nej, jag vill inte”.<br />

Kände sig som en bromskloss<br />

Till slut kände hon att hon var mer av en bromskloss än en<br />

tillgång för bandet och det då var bättre att hoppa av. Våren<br />

2015 pratade hon med bandet om att hon ville sluta efter<br />

sommarens turné. Det kändes bättre att säga det i god tid<br />

så att de kunde vara öppna och ärliga med varandra.<br />

80 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


oo<br />

HJARTAT<br />

oo<br />

oo<br />

kanns det nar det ar slut<br />

oo<br />

Men det här var inget lätt beslut och inte lätt att säga till<br />

sina bandkamrater. De hade spelat ihop i 15 år och vuxit<br />

upp tillsammans i bandet.<br />

Clara hade aldrig varit vuxen utan bandet, när dom<br />

började var hon 19 år, så bandet var en stor del av vem<br />

hon var. När hon väl sa det så bölade dom allihopa, men<br />

det kändes ändå bra.<br />

Antiklimax<br />

Sedan ville det sig så illa att sommarturnén fick ställas in<br />

på grun av att Tijana fick njursten. Ett riktigt antiklimax.<br />

Istället för att sluta med flaggan i topp gick luften bara ur<br />

bandet. ”Det kändes så orättvist mot vår nya skiva att inte<br />

få den turné den förtjänade. Men samtidigt kändes det<br />

orimligt för mig att hålla på sådär i ett år till, bara för att<br />

få avsluta med en fet turné.”<br />

Innan Clara tog beslutet att hoppa av hade hon först<br />

hoppats på någon mellanvariant, att de skulle lägga bandet<br />

på is. Något som inte kändes så slutgiltigt.<br />

Det retliga är att det var typ så det blivit efter att hon<br />

hoppade av, på grund av diverse graviditeter och annat.<br />

Så ibland önskar Clara att hon inte sagt något, så de<br />

fortfarande officiellt hade varit ett band. ”Men samtidigt<br />

kändes det mer ärligt såhär, och jag utesluter inte att vi<br />

någon gång kommer spela ihop igen. Vi pratade, redan då<br />

när jag sa att jag skulle hoppa av, om att det inte nödvändigtvis<br />

var för alltid och evigt, utan att vi kanske kunde<br />

göra spelningar/turnéer ihop längre fram” avslutar Clara.<br />

Nästa person jag frågade var Charlie Claesson för att<br />

han växt upp som en del av Anti-Cimex och att det<br />

format honom till den han är idag. Det kanske är<br />

svårt att tro att Anti-Cimex la ner på grund av att skivor<br />

som inte sålde och utebliven publik på konserter. Men<br />

lägger man till att livet hann ifatt och att barn föddes är<br />

det kanske lättare att förstå. När insikten kom var det<br />

såklart ett stort nederlag. ”Man skulle ju erövra världen<br />

och istället hamnade man i Neverland” säger Charlie och<br />

jag kan inte mer än att känna igen mig i den känslan. Det<br />

hela dämpades lite av att han fick barn som höll honom<br />

sysselsatt ”...men känslan av att det man skapat under<br />

tolv år skulle falla i glömska var ganska hemsk. Jag var 15<br />

när vi startade bandet och 27 när vi lade ner” konstaterar<br />

Charlie.<br />

Tomheten infann sig<br />

Senare hoppade Charlie på Troublemakers och det var ett<br />

rätt hetsigt tempo både vad gäller spelningar och alkohol.<br />

Men han tyckte att gruppen stagnerade och att dom stod<br />

Clara,<br />

Beyond<br />

Pink<br />

”Det kändes<br />

så<br />

orättvist<br />

mot vår<br />

nya skiva<br />

att inte få<br />

den turné<br />

den förtjänade.<br />

Charlie,<br />

Anti<br />

Cimex<br />

”Man<br />

skulle ju<br />

erövra<br />

världen<br />

och istället<br />

hamnade<br />

man<br />

i Neverland”<br />

på samma plats och trampade. ”De var nöjda med att<br />

spela staden Göteborg på Hönö med tillhörande fylla och<br />

hångel. Det var inte jag” berättar han. Det var inget lätt<br />

beslut att ta men när han beslutade att hoppa av kändes<br />

det betydligt bättre. Trots det infann sig ändå tomheten<br />

när han väl lämnat Troublemakers. Bandet var ju en<br />

del av hans sociala liv under tio år och de hade umgåtts<br />

mycket. Nu fick det ett abrupt slut. Kanske var det lite<br />

enklare den här gången säger han, då han inte var med<br />

och startade Troublemakers.<br />

Själv kan jag, Johan Malm, som den drivande i mina<br />

band tycka att det är dags att lägga ner när det känns<br />

jobbigt att ringa och fråga bandmedlemmarna om<br />

de vill repa. När man vet att de inte längre vill men ändå<br />

måste ringa för att man har saker inuti som måste ut.<br />

Ibland är det en enstaka person som inte längre vill och<br />

då kan det räcka att göra sig av med den medlemmen och<br />

få in lite nytt blod men ibland kan det välta hela bandet<br />

över kanten.<br />

Jag är livrädd för att inte ha ett band att kanalisera min<br />

kreativitet genom. Ibland har jag vägrat ge upp innan jag<br />

hittat nya människor att spela med. Det är förbannat jobbigt<br />

när man lagt all sin energi och levt sitt liv genom ett band<br />

och helt plötsligt inser man att det inte är hållbart längre. <br />

Jag var besegrad<br />

En gång var jag ensam kvar och två medlemmar bodde i<br />

andra änden av Sverige och en i USA. Jag var arbetslös och<br />

satt nätterna igenom och la till folk på myspace, jag hade<br />

en replokal fullt bestyckad där allt var sorterat och låg<br />

perfekt på sin plats. Det slog mig när jag började måla om<br />

lokalen att det var dags att leta nytt band. Jag gick hem<br />

och skrev ett avskedsbrev till bandets myspacevänner<br />

och gick vidare. Det var lättande men samtidigt jobbigt.<br />

Jag hade ju erkänt mig besegrad.<br />

Vad skulle jag göra med all tid jag lagt på bandet? Det<br />

som jag hade lutat mig mot i fem år fanns inte mer, det<br />

var borta. Alla timmar jag lagt på att skriva och memorera<br />

texter var inte längre till någon nytta. Sedan dess har jag<br />

haft ett gäng andra band och det jag lärt mig är väl att<br />

inte hålla krampaktigt tag i det gamla utan att våga chansa<br />

och kasta sig ut i tomma intet och leta nya projekt.<br />

Framför allt att prata igenom vilken ambitionsnivå man<br />

vill hålla. Så att inte en person tror att man ska försöka<br />

slå igenom och ständigt turnera medan de andra är nöjda<br />

med att träffas varje tisdag och prata skit och spela lite<br />

musik.<br />

<br />

Johan Malm<br />

turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong><br />

81


PUNKFIOL<br />

for the masses<br />

”Fiolen är mångsidig<br />

och passar<br />

både för smetiga<br />

melodier och upprepade<br />

kompfigurer.<br />

Den är också som<br />

ett kitt som ’mustar<br />

till’ ljudbilden.”<br />

Sir Reg live.<br />

Foto: Martin Wilson<br />

I vintras såg jag Sir Reg på KB i Malmö.<br />

Jag var inte superpepp på dem,<br />

hade hört någon skiva som jag tyckte<br />

var sisådär. Men den där kvällen blev<br />

jag helt uppslukad av bandet och framför<br />

allt av Karin Ullvins oemotståndliga<br />

fiol-lirande som verkligen lyfte<br />

soundet.<br />

– Det var trevligt att höra, säger Karin som<br />

berättar att hon började spela fiol när hon var<br />

runt 7 år gammal.<br />

Punkfiol har hon lirat sedan 2009. Men hon<br />

inspireras främst av musiker från den klassiska<br />

musikens värld som exempelvis Itzhak Perlman<br />

och Japp Schröder. När det gäller fiolband nämner<br />

hon The Dubliners och Flogging Molly.<br />

Vad tycker du fiolen tillför ett band?<br />

– Fiolen är mångsidig och passar både för smetiga<br />

melodier och upprepade kompfigurer. Den är<br />

också som ett kitt som ”mustar till” ljudbilden.<br />

När kommer du in i låtskrivarprocessen?<br />

– Det är olika. Ibland är jag med och petar ganska<br />

tidigt. Det viktigaste är den fulla frihet jag<br />

har då det gäller fiolgrejorna.<br />

Karin har examen från Kammarmusikerutbildningen<br />

på högskolan i Västerås, hon läser gärna<br />

böcker och lyssnar på samhällsdokumentärer.<br />

När hon inte spelar i Sir Reg lirar hon i Banshee<br />

Rebels.<br />

– Vi spelar irländsk musik på pubar och vid<br />

andra festligheter. Annars har jag mest spelat<br />

klassisk musik i olika konstellationer<br />

och gör det till viss del fortfarande.<br />

<br />

Mikael Sörling<br />

82 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>


turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong> 83


84 turist i <strong>tillvaron</strong> fan<strong>zine</strong>

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!