Turist i tillvaron zine 4

turistitillvaronfanzine

Punk, hardcore, ska, oi, fanzine

Nummer 4, sommaren 2017

TURIS

T

I

TILLVARON

Foto: Jenny Plaits

Kafka Prosess

Nike Giftigt Avfall

Asocial Youth Man

Allvaret Brooke Delarco

Sixten Redlös Ragata

Riot Girl Sessions Luigi Scorcia

Yxans punkpodd Punkfiol

Barbiepunkarna Call Cat

Jutte sågar dagens vinyl RAS

Svenskt mangel går hem i Tjeckien

Så sköter du om dina skivor Disfear

Peter Kagerland om punklyrik

Laddat Lugn – seriefigurerna talar ut

Clara och Charlie om när band spricker

Fotofrossa med Hugo Nabo, Ia Hammar,

Martin Wilson och Roine Lundström

84

SIDOR

PUNK

10 sidor SKA

Spökstan

Ska’n’Ska

T-Shirts AMTY

Skandalites

The Liptones

Stockholm 1980

Reinholds


Svensk punk

2011-

2016

Suicide Syndicate, Glidslem, Dick Tracy, Epidemics,

Snutjävel, E.A.T.E.R, Varsel, Black Feet,

Kronofogden, Strindberg som tortyr, Bäddat

för trubbel, Spotlicks, Prins Carl, Beyond Pink,

Abjekt, Slöa Knivar.

Allvaret, Bittra Miner, Brottskods 11, Nars, Headons,

Trubbel, Thurneman, Tomma Händer, The

Baboon Show, Kaffekatt, Vindicate This!, Fru

Dörr, Mimikry, Fubbix, Striker, Insidious Process

Scarlet Radio, Moralens Väktare, Ticking Bombs,

Vervain, Uppgång & Fall, Total Aggression,

Håll käften vad vill du!?, The Negatives, Hyrda

Knektar, Oldfashioned Ideas, Thräshers, Livet

som insats, Gråsuggorna, The Flints, Antipati,

Vånna Inget

Desperat, Din Skevf, Burning Kitchen, Rännstensorkestern,

Le Muhr, Crash Nomada,

Kapitano, Gamla Pengar, The great german

re-research, Tiger Bell, Makabert Fynd, Våldsamt

Motstånd, Bombfors, Nobelkommittén,

Va!?, Aggrenation

Angelpiss, Blåslampa, Brottsvåg, Fredag den 13e,

Math and the Blah Blah Blahs, UX Vileheads,

Spiknykter, Gatans Lag, Lurken Boogie Band,

Vinnarcirkeln, Sub Alert, The Volcano, Hjärtattack,

Nedslagsplats, Utbrott, Jealous Cowards

Svart Städhjälp, Utanförskapet, Dobermann

Cult, Ligisterna, Planet Trash, Alison Blaire, The

Sweetshow, The Guilt, Knivderby, Svartlistad,

Psykbryt, Pusrad, Lysande Utsikter, Inkvistionen,

Kaos Kris & Helvete, Söderberg

Nervgift, Solanas Cunts, Ein zwei die, KlartgrabbenskahaenEPAmedsilvertjep&Uffe,

Lyckliga

Idioter, Miss Behave and The Caretakers, Åtgärdsprogrammet,

Contorture, The Bombettes,

Kafferep, Marys Kids, Könsförrädare, Korsfäst,

Körsbärsfettera, City Saints, The Headlines,

M:40, Ursut

2 turist i tillvaron fanzine

Motvilja, Svin, Vet Hut, Benmjöl, Matriarkatet,

Urban Savage, Ilandsproblem, Stry & Stripparna,

Hellre Vargen, Nya Given, Senap, Låt dom hata

oss, Min mammas klimax, Sista Dansen, Trots,

Idiot Ikon, Dråp, Slomarp, Stick & brinn, Knægt,

The Judas Bunch

Beat up Betty, Distraktion, No Recede, Sista

Försöket, Comminor, Nackskott, BDA, Fuck

Frankie, Lycka Till, Giftgas, Perkulator, Toxo,

Dtakters, Shitfucks, Grid, Groteskha, Snake

Tongue, The Liptones


Fanzines

Jag försöker läsa så många fanzines jag kommer

över och om du gör ett zine så hör gärna av dig. Här

är några tidningar jag läst under den senaste tiden.

Jag skrev redan i förra numret

att du knappt hinner läsa ett

nummer av Flyktsoda förrän

Johan gett ut ett nytt nummer.

Idag (den 13 juni 2017) finns

inte mindre än 15 nummer

utgivna. Senaste numret

innehåller intervjuer med

Dråp, Belta 53, Krimtänkt,

Tvekampen och Kronofogden.

Dessutom recensioner, krönikor och artiklar, där

framför allt historien om den försvunna 16 Blåsare

Utan Hjärna-lp:n är lysande läsning. Det jag gillar

mest med Flyktsoda är dess glöd, nyfikenhet och

DIY-attityd. (flyktsoda14@gmail.com)

Och innan detta numret gav Flyktsoda ut en split

med Tragedi. Där det skrevs om feta band som

Degeneration, Provocera och Dick Tracy.

Tragedi görs av Micke Ström,

välkänd fanzineprofil som bland

annat har Scizo på sitt samvete

– det är dessutom Micke som

jobbar med boken om Ultrahuset

vilket Turist i tillvaron skrev

om i nummer 2.

Det här är det fjärde numret

av Tragedi som förutom

läsvärda intervjuer med Staffan

Fagerberg (varför har inte jag gjort

ett megareportage om honom

– troligen den person som betytt mest för mig när

det handlar om punk), Psykbryt, Prins Carl, Adhesive

och Self Surgery.

Dessutom en del halvudda men roliga inslag som

ett Diskorsord – alltså ett korsord med inriktning

på käng. Knäppt och kul. Intressant är också Tony

Johanssons attack mot Alonzo i KSMB-härvan.

(tragedifanzine@hotmail.com)

Hilda och Filip gav för drygt ett

år sedan ut fanzinet HC15 som

på ett kul och inspirerande sätt

sammanfattade och summerade

den svenska hardcorescenen

2015. I HC16 gör det

samma sak om tillståndet i

scenen 2016. Med nyfikenhet

och attityd låter redaktionen

band som Waste, Pissjar, Vile

Act, Nio Liv, Lawgiver och Positive Abuse att komma

till tals. Layouten är total klippåklistra-glädje och jag

ä l s k a r att de använder ansiktsfoton som avsändare

på svaren och inte namn, så jävla lysande! Jag

önskar att Hilda och Filip ville summera scenen lite

oftare. (hildadenward@gmail.com)

Tova Halling är redan upp i fem

nummer av sitt In Defiance,

det senaste har jag dock inte

sett eftersom det endast

delades ut till dem som var på

PSK i år. Fusk. Men nummer

4 har jag läst och bläddrat i.

Tova berättar om band och

spelningar med ett väldigt

personligt tilltal som sätter en

tydlig egen identitet på tidningen. Den här

gången bjuds du bland på läsning om portugisisk och

australiensk oi, Posso Kongro och en massa gig- och

skivrecensioner. (molotovawithhate@gmail.com)

Och så har det dimpt ner

några utrikiska blaskor, som

exempelvis långlivade Ox Fanzine.

Varje gång jag bläddrar i

det här magasinet önskar jag

att jag varit flitigare på tyska

lektionerna i skolan. #131

kom i april/maj och består av

148 (!) sidor, dessutom langar

Ox med en 23-låtars cd. Är du

en jävel på tyska kan du bland

annat läsa om Protex, Hammerhead, Greg Graffin,

Staatspunkrott och svenska Psychotic Youth.

(www.ox-fanzine.de)

Engelska Our future #1 är

betydligt tunnare men minst

lika intressant. Rodney Shades

skriver med stort engagemang

om KLF, Extreme Noise Terror

och Exit Hippies. Väl värt att

kolla upp om du gillar lite

extremare mangel.

(thisclose86@gmail.com)

Artcore Fanzine känns som en

gammal kompis. Detta utsökta

brittiska fanzine är nu uppe i

sitt 36:e nummer och denna

gång bjuds det framför allt på

läsfest i form av den superfeta

artikeln om Upright Citizens,

som bland berättar hur det var

att spela i Sverige på 80-talet.

Yes, jag såg dem två gånger

– sjukt bra band.

Artcore innehåller ett väldigt brett spektrum av

punkrock, allt från huliganer som Crown Court

till superöverskattade Dag Nasty, och däremellan

Descendents, Vicious Circle och Flicts för att nämna

några få.

Som om detta inte vore nog skickar Artcore dessutom

med den klassiska Upright Citizens-sjuan ”Fact

and views”.

Tack som fan! (www.artcorefanzine.co.uk)

Malmö, juni 2017

Välkomna till ett nytt nummer

av Turist i tillvaron. Den här

gången har jag tillsammans med en

mängd briljanta skribenter och fotografer

fyllt zinet med texter jag själv

gärna vill läsa om. Som de tio (!)

sidorna om den svenska ska-scenen

nu och då, där Lasse Anrell superbussigt

låter Turist i tillvaron återpublicera

ett reportage om Reinholds han

skrev för många många år sedan. Patrik

Södling skriver initierat om Kafka

Prosess och Mikael Ekström låter New

York-profiler som Luigi Scorcia och

Brooke Delarco komma till tals.

Jag tycker också det är coolt att

kunna vika fem uppslag åt några av

landets grymmaste punkfotografer.

Och så är det ju för jävla roligt att

läsa Jan Jutilas vassa synpunkter om

dagens vinylproduktion och om hur

Marie Slacker Olsson

upptäckte Youth

Man. Vill du skriva i

nästa nummer eller

har du tagit några

grymma bilder, hör

av dig!


Mikael Sörling

OBS! Det finns fortfarande några exemplar kvar

av #2 och #3. 40:- styck plus porto.

Bäst just nu

RAS ”Entreprenad” lp

Call Cat ”Radio hour” digital

Bromure ”A La Roquette” 7”

Tumult ”Alltagsturisten” låt

Axe Rash live, Malmö

Psykbryt ”Livsfarlig ledning” lp

Hårda Tider live, Malmö

Döda Katten podd

Bäddat för trubbel ”Live på Vinnys” kassett

Smisk ”Span på stan” låt

Allvaret ”Skam och skuld” lp

Thåström ”Utanför Old Point Bar” låt

Atrapp ”Tänk att få vakna upp en morgon och

se ut som Povel Ramel” 7”

Ragata ”Dissa/Gammal punk/Livsdömd” låtar

Giftigt Avfall ”S/t” 7” och ”Krossa SD” 7”

Posso Kongro ”063-019” 7”

Bränna Broar podd

Svart Städhjälp ”Avveckla dig själv EP” 7”

Medarbetare #4

Skribenter:

Lasse Anrell

Bengtzon

Cod

Roger Crossler

Mikael Ekström

Mattias Grenholm

Jan Jutila

Simon Lack

Roine Lundström

Johan Malm

Marie Slacker Olsson

Patrik Södling

Fotografer:

Ia Hammar

Al Hicky

Roine Lundström

Hugo Nabo

Jenny Plaits

Helge Schreiber

Peter Troest

Martin Wilson

Foto omslag

Ska’n’Ska:

Christer Tille

OBS: Skicka inga lyssningslänkar eller downloads. Turist i tillvaron lyssnar gärna på er,

men bara på fysiska skivor . Mejla för adress: turistitillvaronfanzine@gmail.com

Citera oss gärna, men glöm inte att ange källa.

Tryckt juni 2017, 500 exemplar

turist i tillvaron fanzine 3


FRANK BERGSTEN

Luddapa (Magnus Grehn förlag)

Den gamla Rövsvett-profilen Frank

Bergsten låter oss än en gång följa med

in i hans absurda serietecknarvärld. Förra

våren debuterade han med ”Vivelsallad”

som lockade till fler än ett gapflabb

under läsningen.

Detsamma gäller för nya ”Luddapa”

där vi återigen stöter på udda existenser

i skruvade situationer, som exempelvis

rutan som berättar att Barbapapa tar

brons i höga hopp i klassen för rosa

seriefigurer, eller hur det mystiska Luggfolket

lockar på sina byten eller Jerry Gus

som tog tre guld i alternativa OS i Luton

eller Eva-Lotta Lottasson som får hoppa

in som stand-in-vinkare åt Påven. Det är

småknäppt mest hela tiden, men ibland

händer det att det absurda inte ligger

så förskräckligt långt från verkligheten,

som när Klaus Hinterschmitt avtackas av

företaget efter 50 års trogen tjänst med

en tom plastpåse, som han kan ”fylla

med han vill”.

”Luddapa” räcker en stund och precis

som med ”Vivelsallad” så lär du återvända

till den när du behöver muntras upp.

Den som är sugen på ett exemplar kan

swisha 150:- till 0727070054.

100:- plus porto.

Det finns

exemplar

kvar av

Turist i

tillvaron

vol 9.

Mejla: turistitillvaronfanzine@gmail.com

Nu känns det

rätt för Disfear

I april är det dags för den traditionella

Roadburnfestivalen i Nederländerna.

Bland alla feta bokningar

är det ett namn som sticker ut

– Disfear är äntligen tillbaka. Den

20 april är det dags för det kanske

bästa svenska råpunkbandet

genom tiderna att ställa sig på

scenen igen, sex år efter att basisten

Henrik Frykman förlorade kampen

mot cancern. Disfears senaste

album var hyllade ”Live the storm”

som gavs ut 2008.

– Det har egentligen varit på gång i flera år

men har inte passat med andra aktiviteter

förrän nu. Viljan har funnits men det har

helt enkelt inte gått att få ihop på ett sätt

som känts bra för alla. Ska vi göra något är

det 100 procent fokus som gäller, annars är

det bättre att låta det vara, berättar gitarristen

Björn Pettersson

Efter Henrik Frykmans bortgång,

trodde du att ni någonsin

skulle stå på scen som

Disfear igen?

– Vi bestämde direkt efter Frykmans

begravning att vi inte skulle

lägga ned bandet. Det var ett enhälligt

beslut, inget nedläggande och ingen

senare re-union. Allt skulle få ta sin tid, när

det kändes rätt igen skulle vi fortsätta.

När Roadburn hörde av sig kändes det rätt.

Disfear hade hört mycket gott om festivalen

och tyckte att den låg helt rätt i tiden.

– På eget initiativ kommer vi att spela på

en mindre scen där det blir mer intimt och

nedtonat än på den största scenen. Det kommer

att bli väldigt speciellt att stå där igen

utan Henrik, därför vill vi göra det på våra

villkor och på det sätt som vi förhoppningsvis

kommer att känna oss nöjda med efteråt.

Vi har tänkt mycket på

det ”första” officiella

giget efter det som hände, den här helgens

aktiviteter känns i nuläget rätt.

På Roadburn kommer Disfear främst

fokusera sitt live-set på låtar från de senaste

släppen, men även en del äldre material

kommer att repas in

– Det är väldigt viktig del av vår historia,

det enkla och råa.

Den 21 april gjorde Disfear sitt första gig

på 8 år. Platsen var Hafenklang Hamburg.

Hur var det att stå på scenen igen, Björn

Pettersson?

– Det var kanske aningen ringrostigt, i alla

fall första delen av setet. Det var väl inte helt

otippat, men sedan kändes det ganska bra.

Det var utsålt sedan nån vecka och lagom

varmt, trångt och svettigt. Precis som det ska

Spelade på fest

Björn avslöjar att Disfear redan för drygt två

år sedan gjorde ett inofficellt gig på en väns

40-års fest.

– Tanken var väl att vi då skulle känna oss

lite för och därefter fortsätta rulla igång lite

smått igen. Av olika anledningar blev det

inte så, livets pussel gick inte att lägga just

då. Det finns en del låtskisser och fragment

men inga färdiga låtar.

Kommer ni att spela in något nytt?

– Det hoppas jag verkligen. Det får dock bli

när det blir och känns rätt.

”Kännas rätt” är det som vägleder

Disfear idag. Inga fler gigs är bokade,

men Björn avvisar inte tanken

– samtidigt måste det...

– kännas rätt, skrattar Björn. Just

nu är det fullt fokus på april, dyker

det upp något annat som känns bra

är det dock inte omöjligt att vi gör

något mer framöver.

Och vi, det vill säga Disfear 2017, är förutom

Björn, Tomas Lindberg (sång), Andreas

Axelsson (bas), Marcus Andersson (trummor)

och Ulf Cederlund (gitarr).

Cockney Rejects spelade

sist i Sverige på PSK

för fem år sedan. I höst

kommer de tillbaka till

Stockholm för att förgylla

ytterligare en kväll med

några av punkens allra

vassaste klassiker. Klubb

Capital arrangerar det

hela den 26 augusti.

vara med andra ord. Vi gjorde ju ett oannonserat

gig på en väns 40-årsfest 2014 som

var det första på väldigt länge, och också det

första utan Frykman.

Det var mer emotionellt

och kanske mer speciellt

än denna gång, trots att

Hamburg var det första

”officiella” giget sedan

2009. Med ett gig i ryggen

så kändes Roadburn

dagen efter ganska

avslappnat och bra faktiskt.

Vi hade önskemål

om att få spela på en

av de mindre scenerna,

vilket visade sig var rätt val. Lagom stort, bra

ljud och väldigt bra publik.

Hur satt låtarna?

– Vi hade repat en del så det satt ganska

bra får jag nog säga. Några småmissar i

Hamburg, och kanske någon på Roadburn,

men annars helt okej. Det kan bli några justeringar

framöver och även succesivt repas

in fler låtar. Alltid kul att impulsivt variera

sig lite från gig till gig.

Hur var responsen från Roadburnpubliken?

– Jag hade inga direkta förväntningar men

DMU:s texter i bokform

Den Mediterande Uttern ger ut

sina samlande skrifter i en ny bok

TEXTER 1989-2016. ”Eftersom vi

anser att våra låt-texter har samma

kulturhistoriska värde som Lord

Byrons poesi så har vi nu gett ut en

diktbok.” säger Ekis. ”Och då Svenska

Akademin nu öppnat dörren till

rocklyrik genom att ge Nobelpriset

i litteratur till Bob Dylan, bör det

inte vara en högoddsare att DMU

erhåller nämnda pris 2017. Glöm

inte var ni läste det först.”

Från Turist i tillvaron #3

Björn Pettersson röjer på Kafé 44

den 19 oktober 2007.

Foto: Staffan Fagerberg

Disfear har flera

spelningar bokade

håller ganska bra fortfarande. Vi lade ned

väldigt mycket tid och energi på de låtar som

är med där. Orginalomslaget var inte vårt

första val, och inte heller andra. Vi gjorde

senare ett eget omslag, till de limiterade

turnépressarna av vinylen, som var mer i

linje med hur vi ville ha det från början.

Lyssnar inte så mycket på musik

Björn säger att han har dålig koll på hur

dagens punk- och hardcorescen låter, däremot

håller sig han uppdaterad om vad som

”Live the storm”

Det har gått åtta år sedan Disfear gav ut det händer.

formidabla albumet ”Live the storm”, ett – I ärlighetens namn så lyssnar jag faktiskt

mästerverk i den svenska hardcorepunkhistorien.

Björn har en lite mer ödmjuk är inte av ointresse, men jag vet inte riktigt,

inte så mycket på musik överhuvudtaget. Det

hållning till skivan och tycker den håller det prioriteras inte i nuläget. Ser dock fram

hygglig klass.

emot den dagen när man hittar något som

– Jag lyssnar sällan på det jag själv medverkat

på. Men jag gjorde det dock för en tid sluka allt som finns utgivet.

man verkligen tycker är bra och bara vill

sedan och jag tycker nog att ”Live the storm”

Mikael Sörling

”Jag hade inga

direkta förväntningar

men det var

bra drag, lite oldschool

med bra pit

och stadgediving

och röj.”

det var bra drag, lite old-school med bra pit

och stadgediving och röj. Jag tror kanske att

folk behövde röra lite på sig efter nästan tre

dagar av lite långsammare musik, möjligtvis

något band undantaget. Det kändes lite så,

att det släpptes löst lite uppdämd positiv

energi. Det var faktiskt över förväntan.

Vad har ni annars gjort under våren?

– Vi har mest repat inför Roadburntrippen

och styrt med allt annat runt om. Det är

rätt mycket att aktivera igen efter ett långt

uppehåll. Vi har även

börjat att jobba lite med

återutgivningar av våra

plattor. ”Misanthropic

Generation” kom precis

i tid för gigen, både lp

och cd, och det är mer

på gång framöver. Det är

ungefär vad tiden räcker

till med just nu, vissa av

oss har ju även andra

aktiva band att sysselsätta

sig med.

Vad händer i sommar/höst?

– Nästa gig är K-Town HC Fest 17 juni i Köpenhamn,

det ska bli väldigt kul. I september

ska vi göra tre gig (Leipzig, Prag, Berlin)

med Wolfbrigade och Cyness, i Berlin lirar

även Crude S.S. Det är ingen slump att vi valt

att göra något speciellt i dessa tre städer,

har alltid varit ställen som ligger varmt

om hjärtat och supportat. I oktober gör vi

Bloodshed Fest i Eindhoven, det blir några

gig till under 2017 sedan får vi se vad som

händer. Förhoppningen är att börja göra lite

nya låtar också, vi får se...


Mikael Sörling

4 turist i tillvaron fanzine


OBNOXIOUS YOUTH

"Disturbing The Graves" LP

LYSSNA OCH BESTÄLL I SHOPPEN: WWW.CRITICALMASS.SE ELLER FRÅN GINZA, BENGANS, CDON ETC

turist i tillvaron fanzine

5


Vet Hut

tar ton på

nytt i höst

Vet Hut är ett av Malmös ballaste

punkrockband. För snart

två år sedan langade de ut lp:n

”Översittarjävlar/Vafan!”, så det

hade ju suttit fint med något nytt

snart.

– Det kommer nytt till sensommaren,

hösten, lovar Jenka Jenkins. Vi var i Tambourinestudion

igen i mitten av maj. Vi

har planer på en digital-ep på Heptown.

Vad har ni pysslat med sedan sist?

– Vi har spelat alldeles för lite och skrivit

hela fem nya dängor.

Vad gör ni i sommar?

– Dricker öl, vissa klipper gräs. Förhoppningsvis

trillar det in nån spelning,

det hade varit trevligt.


Mikael Sörling

Canan drog in nästan 70 000:-

Klara - Crucified Barbara &

The Heard

Tess - Memoria & Snake

Kajsa Grytt - soloartist &

Tant Strul

Tumult kör

Ebba Grön

– på tyska

Jenka

Jenkins

lägger sång

på kommande

ep:n.

Det är alldeles för få svenska band som

sjunger på tyska. Det tänker Stockholms

Tumult råda bot på. I våras damp det ner

en replokalsinspelning i min mejlkorg

som gjorde mig på gott humör. Tumult

hade lirat in Ebba Gröns ”Turist i tillvaron

på – just det – tyska!

– I vår tappning heter den ”Alltagsturisten”,

vilket direktöversatt blir typ

”Vardagsturisten”, berättar sångerskan

Jessica. Vi har ju egna låtar också, men vi

tyckte det kunde vara kul att ha ”egna”

texter till just covers. Jag kan tyska och

efter ett rep så testade vi. Texterna får en

mer egen tappning när man gör det på ett

annat språk eftersom du måste omformulera

meningarna.

Förutom Jessica består

Tumult av Elin

(Framfall/Spotlicks)

bas, Magnus (Catmanpigbird)

gitarr samt

Nikko (Psykbryt) på

trummor. Planen

inför framtiden

är först och

främst att spela

in en debutdemo.

Mikael

Sörling

Madde - Snake Frida - The Baboon Show Hanna - Satirnine

I höst går tolv grymma musiker in

i studion för att där och då skapa

svensk musikhistoria. Hjärnan

bakom är Canan Rosén (Tiger Bell/

Twin Pigs).

Canan Rosén hade en dröm om att samla ett

dussin av landets bästa musiker i studion

för att genomföra ett första svenskt Riot

Grrrl-Session.

– Jag har varit peppad på ett renodlat

riot grrrlband ett par år men

inte hittat musiker som har tid

att starta ett. En dag när jag

och min hjärna samarbetade

extra bra så kläckte jag idén

att det kanske kunde gå om

jag skulle göra det under väldigt

begränsade former. Det var

så det började

– Hela idén med Riot Grrrl Sessions

är att jag och elva andra musiker ska ses i en

studio under en helg för att skriva, repa och

spela in en Riot Grrrl-platta. Den ska sedan

ges ut, fysiskt och digitalt. Alla inblandade

i projektet i alla led är kvinnor och/eller

transpersoner.

60 000 kronor krävdes

Canan behövde dra in 60 000 kronor för

att ro projektet i hamn. Och hon gjorde det

genom crowfounding. I sista stund donerade

en person 2 000 euro, nästan 20 000 kronor

och finansieringen var med råge fixad.

– Det var en random snubbe från Brasilien

som gillar punk som langade in den

summan. Han driver en liten punkfanzinedistro

och har troligtvis för mycket pengar.

Han är jättetrevlig och vi har chattat lite

på WhatsApp i och med att han donerade

pengarna. Han hade lite frågor typ som

jag gladeligen besvarade. Han hade

fått upp ögonen för projektet när

han följde oss på instagram och

jag (mitt sociala medier-geni)

följde tillbaka.

Trodde du att det skulle gå

att dra in 60 000 kronor?

– Jamen alltså ja. Eller vissa

dagar trodde jag absolut inte

det. Men jag utgick liksom utifrån

vad vi faktiskt behövde dra in för att

kunna genomföra det. Sedan så valde jag

alternativet flexible funding vilket skulle

innebära att man mot en högre administrationsavgift

på crowdfundingsajten ändå

skulle få behålla pengarna även om man inte

nådde upp till sitt mål. Det hjälpte till att

våga sätta den summan.

Det var cirka 250 personer som backade

projektet. Totalsumman landade på 7 149

euro, nästan 70 000 kronor.

6 turist i tillvaron fanzine


till Riot Grrrl-projekt

Canan - Twin Pigs & Tiger

Bell

Katja - Drömfakulteten

Nicki - Crucified Barbara &

The Heard

Maja - Heavy Tiger

Manuela - Pascal

Agnes - Call Cat

– Helt sjukt fett! Många bäckar små så inåt

helvete!

Nu pågår efterarbete efter crowdfundingen

– det gick till exempel att lägga en viss summa

och i utbyte få en t-shirt eller en tygpåse.

Så Canan packar och skickar iväg allt sådant.

– Sedan så är det förberedelser inför inspelningen

som pågår hela tiden. Vi kommer

ju behöva ha med oss låtidéer in i studion så

jag försöker slipa på lite idéer. Överlag så är

det ju ett logistiskt helvete, men jag

får skylla mig själv eftersom jag

kom på det här, så det är bara

att bita ihop och styra upp. 99

procent av tiden känns det

superfett och gåshudsmäktigt.

Många tillsammans

Projektet kommer att dokumenteras

ordentligt och även det kräver en

hel del arbete.

– Jag håller också på att försöka lösa

dokumentationsprocessen – jag har filmare

och fotografer men skulle behöva ytterligare

medel eller bara att få kunna låna utrustning

(feta grejer helst liksom) så vi kan

dokumentera skiten ur detta! Tips mottages

tacksamt!

Och Canan betonar att detta inte är ett

enmansprojekt.

– Överlag

så ser jag

detta som

ett projekt som

endast är möjligt om många gör det tillsammans.

Nog kan jag hålla i alla trådar och dra

i grejer, men jag kan ju inte genomföra detta

själv på något sätt. Till exempel har jag fått

ovärderlig hjälp av musikjuristen Eva Karman

som liksom ställer upp helt pro bono

för att hon tycker det är en bra grej. De

flesta ställer upp utan betalning.

Har du några tips till andra

som vill dra igång ett projekt?

– Gör det du drömmer om. Var

beredd att det är mycket mer

jobb än du någonsin hade kunnat

ana men låt det inte skrämma dig.

Be om hjälp! Ge inte upp. Var snäll

mot dig själv. Var ödmjuk och tacksam

för den hjälp och stöd du får. Folk har ofta

huvudet väldigt långt uppe i sina egna rövar

så om någon faktiskt tittar ut och erbjuder

sina tjänster till något annat så är det faktiskt

ganska stort!

Canan avslutar med en hälsning till er som

läser detta.

– Om någon av er har goda idéer, tips eller

tänker att ni kan vara projektet till gagn på

något sätt, hör gärna av er!


Mikael Sörling

Ruiner ska

ge Myteri

en het höst

Göteborgs Myteri gav för två år

sedan ut ett formidabelt crustalbum.

Nu är de redo för uppföljaren

”Ruiner”, som ges ut på

vinyl efter sommaren och på cd

kanske lite tidigare.

– Vår målsättning var att det skulle

vara mer av allt det vi kände att vi gjorde

rätt med debutalbumet. Vi ville att de

skulle innehålla fler spår, bättre spår, fler

instrument för att ge utrymme till fler

känslomässiga upplevelser. Vi ville inte

låta kostnaderna begränsa oss på samma

sätt utan ville ge albumet de ekonomiska

förutsättningar det enligt oss förtjänade,

berättar gitarristen Johan.

Myteri valde även denna gång att spela

in hos vännen Kim Gravander i Studio

Svavel och skickade sen iväg inspelningen

över Atlanten för att låta Brad Boatright i

Audiosiege utföra mastringen. Designarbetet

lämnade vi till Sascha Voß , Written

in Black. ”Ruiner” ges ut av ett flertal olika

bolag men i Sverige är det Halvfabrikat

som sköter releasen.

Johan, vad händer i sommar?

– Vi ska göra en spelning på Obscene

Extreme Festival vilket vi hoppas kommer

bli så galet roligt som vi tror. I övrigt så

kommer sommaren vara väldigt lugn för

Myteris del. Livet står helt enkelt i vägen

för mer aktivitet än så. Vi hoppas kunna

ta igen detta senare i höst.


Mikael Sörling

turist i tillvaron fanzine

7


Sju Svåra År

redo storma

hjärtan igen

Hej Sara Hedberg i Sju Svåra År, 2011

gav ni plattan ”Storma varje hjärta”,

vad hände sedan med bandet?

– Det är lite hop on hop off med aktiviteten

i vårt band. Vi hade inte tänkt oss

något uppehåll, det bara kom så mycket

annat emellan. Flytt till andra städer,

andra band och utbildningar slukade tid.

Men vi har hela tiden haft aktivitet i vår

chatgrupp! Där vi diskuterat spelningar

som inte blivit och planerat studiotid som

bokats av. Inte har vi legat på latsidan!

Heh... Efter att skivan kom ut gjorde vi

spelningar i Tyskland, Polen och Sverige.

Och det senaste året har vi faktiskt varit i

Göteborg Luleå Umeå och Stockholm och

gigat. Det var rasande roligt.

Ni drog för en tid sedan igång igen.

Varför det? Och vad skiljer dagens upplaga

av Sju Svåra År mot gårdagens?

– Plötsligt stod planeterna rätt! Närå. Men

det var bara dags helt enkelt att göra väsen

av sig för att fortfarande räknas som band.

Och vi låter som förr! Eftersom vi är gillar

hur det låter när vi kommer samman har

det inte funnits nån ambition att göra det

annorlunda. Det är fortfarande melodiös

politiskpunk med poetiska utbrott. Den

stora skillnaden är vår nya trummis, Erik

som smattrar på väldigt bra.

Ni har spelat in nytt material, berätta.

– Efter att ha skjutit på inspelningen i flera

år satte jag tillslut kniven mot strupen

på de andra och bokade en helg i Studio

Wolfden i Hökarängen, Stockholm. Och

hotade med att ta den till ett annat musikprojekt

ifall Sju Svåra År inte skulle lyckas

få till det. Och då blev det fart! Vi nailade

4 låtar. Och nu har jag bytt kniv mot piska

för att få ut ep:n i sommar.

Vad händer i sommar/höst?

– Vi tar med glädje emot förfrågningar om

spelningar. Ännu är inget bokat. Vi är rätt

snabba på att repa ihop oss när det gäller.

Jag ser med glädje fram emot kommande

spelningar. Bara locka på oss så ska vi se

till att befinna oss i samma stad och på

samma scen!


Mikael Sörling

Eli.

Giftigt Avfall

- en reaktion

mot det perfekta

Det händer roliga saker mest hela

tiden på den svenska scenen och

en av många ljuspunkter var när

Giftigt Avfall dumpade sina inspelningar

i min mejlkorg. Jag blev

svårt tagen av den förtjusande

råpunken som osade göteborgskt

åttiotal i samklang med det monster

som växt upp i sunkiga squats i

Bristol. Giftigt Avfall presenterade

sig under våren med inte en, utan

två vinylskivor – ”S/t” och ”Krossa

SD”. Ganska kaxigt.

– Jag var en aning deprimerad för

jag hade lagt undan lite pengar

för att ha råd ge ut en sjua med

mitt gamla band, inleder Linus

”Siken” Sikström. Det blev dock

inte av och jag valde att lämna det

bandet för att satsa mer på Giftigt

Avfall istället. Pengarna tog jag

till våra sjuor istället, det var en

förlustaffär men det var fan så

roligt trycka upp skiten på riktigt.

Vi visste att plattorna var bra

och tänkte att svensk hardcore

på vinyl säljer säkert, och de har

faktiskt sålt ganska bra!

På singlarna består Giftigt

Avfall av Siken och Johanna

Kängvall, duon startade bandet efter att ha

hängt på Andra långs skivhandel i Göteborg

där samlingsplattan ”GBG hardcore”

inhandlades.

Siken om Johanna, Eli, Siken och Linnéa:

7 Johanna vrålar i Giftigt avfall. Hennes röst har

formats genom åratals av hat mot överheten och

patriarkatet. Johanna älskar all möjlig musik och

har också ett stort hästintresse och utbildar sig just

nu till hovslagare.

7 Eli fann så att säga punken bakvägen. Tidigare

har hen stått på scen som slam-poet och konstnär,

och är utöver gitarrist i Giftigt Avfall akademiker

och odlartönt.

7 Siken spelar trummor i Giftigt Avfall och gitarr

och sång i rock n rollpunkbandet Jerrys Farsa. Han

Linnéa. Siken. Johanna.

– Vi tänkte att det vore kul att skapa något

liknande som TASK, Disarm och Nisses Nötter.

Så vi bara bandade ett gäng låtar en dag

mycket sparsamt uppmickat, 100 procent

improviserat och oplanerat resulterade

detta i vår självbetitlade EP. Vi gjorde några

månader senare samma sak med uppföljaren

”Krossa SD”.

Vad är så bra med svensk råpunk från

1980-talet?

– Jag älskar det råa analoga soundet med

mycket mid, reverb och inslag av flanger.

Det känns som man flyttas bakåt

i tiden till en tid då det var farligt

att vara punkare. Det är ett aktivt

val från vår sida att ha ett så rått

mid-igt sound vi kan med mycket

reverb och en del flanger. Vi vill

vara en motreaktion mot det moderna

”perfekta” punksoundet

med finkornig dist och metalproduktion.

Vi vill mangla allt vi har

utan en tanke på att det ska vara

”tekniskt bra”.

Idag har duon blivit en kvartett,

och förutom Siken och Johanna

består Giftigt Avfall även av

Eli Göthe och Linnéa Dahlén. I

augusti spelar de på Hygget och

planen är att ytterligare en singel

ska komma ut – dessutom kommer de att

medverka på den gratissingel som följer

med nästa nummer av Turist i tillvaron.


Mikael Sörling

är bandets gamling och har varit med i punkscenen

i över ett decennium och har bland annat spelat

gitarr i Moderatjävel, Smurfslakt och Civil Olydnad.

Siken är utöver musiken sjukligt intresserad av: Star

Wars, Nintendo 8-bitars och skumma brädspel.

7 Om Siken är gamlingen i bandet så är Linnéa

bebisen. Linnéa har dock hunnit lyssna på punk

och hardcore i flera år, dock så är det här med att

spela en relativt ny grej. När hon inte repar med

bandet är hon i skolan och pluggar humanistiska på

gymnasiet.

8 turist i tillvaron fanzine


Barbiepunks

har inga positiva låtar om män

Agzy Pop, Loco Linn, Krazy K och Sassy

Zandra tänker låta barbiepunken skölja

över landet. Beväpnade med debutalbumet

”Radio hour” är Call Cat redo att sätta sin

prägel på scenen. Hipsterskägg beware!

– Barbiepunk är glad, tjejig, lekfull och

feministisk punk, säger Agzy Pop. Vi

spelade tidigare i ett annat band där vårt

största fokus var feminism, allt vi gjorde

i det bandet skulle vara feministiskt. Vi

är fortfarande feminister men vill inte att

det ska behöva framföras så seriöst.

Eftersom det är vår

egen grej kan vi också

göra typ vad som helst

och säga att det är

barbiepunk.

Inga begränsningar

”Radio hour” har

formen av ett radioprogram,

en idé som

kläcktes i studion, vilket

förstärker det budskap

Call Cat vill skicka vidare.

Texterna på skivan handlar om allt från

dryga hipsterkillar till galna festkvällar

och Buffy the vampire slayer.

– Vi har inte satt några begränsningar

på vad vi kan skriva om men just nu har vi

inga positiva låtar om män.

Vad blir ni inspirerade av?

– Främst av saker vi är med om själva,

till exempel fick vi inspiration till

”Bearded Burden”

när vi spelade med ett

skäggigt band som fick

all uppmärksamhet trots

att de sög och vi var bäst.

Musikaliskt är det vida

ramar som gäller.

Allt från kommersiell

pop på radion

till riot grrrl och

hårdrock.

– Men gemensamt för

alla i bandet är att vi älskar

Tiger Bell, Vengaboys

och alla Kathleen Hannas

projekt.

Endast digitalt

Debutalbumet ”Radio

hour” finns bara digitalt

och det är inte säkert att den kommer ges

ut fysiskt alls, även om Call Cat gärna vill

det.

– Vi har inte ekonomin till det. Det blir

eventuellt så att vi trycker upp cd-skivor

i en jätteliten upplaga – men helst vill vi

ju trycka upp rosa kassetter och vinyler,

avslutar Agzy Pop.


Mikael Sörling

”Vi spelade med ett

skäggigt band som

fick all uppmärksamhet

trots att de

sög och vi var bäst.”

Foton: Martin Wilson

turist i tillvaron fanzine

9


Foto: Martin Wilson

Jag vet inte hur många gånger

jag såg Sixten Redlös när det

begav sig på 1980-talet. Men

jag har två starka minnen från

deras konserter. Som när bandet

ägde Stora dans-scenen på

den allra första Hultsfredsfestivalen

1986. Det var magi. Total

eufori. Minns det som igår hur

Jöjje (sång) ömsom omfamnade

ömsom rispade oss i publiken.

Jag blev kär den eftermiddagen.

Ett annat gig som etsat sig fast

var i Motala året efter. Sixten

Redlös spelade i Stadsparken

mitt i stan. Det var kanske ett

dussin glada själar på plats,

där flera gick när Sixten började

spela. Ändå gav de ta mig

tusan allt för oss fyra, fem som

pogade runt framför scenen.

Storartat. När det blev klart att

Sixten Redlös skulle följa med

på KSMBs Sverigevända så var

det Husqvarnas finest jag verkligen

ville se. Och vilket gig de

bjöd på – igen! – den där kvällen

i mars. Fräscht, piggt, peppigt.

Det kändes som att alla de låtar

jag älskade för 30 år sedan var

nyskrivna. Jag gick hem i natten

med ett varmt hjärta och

ett stort leende. Sedan mejlade

jag Jöjje (Jörgen Andersson)

för jag hade ju några

frågor jag ville ställa.

I wish

I woz

Sixten

Redlös

an animal

10 turist i tillvaron fanzine


Ni var ruskigt bra i Malmö? Hur kändes

det att stå på scenen igen?

– Tack. Det var väldigt kul att stå på scen

igen efter sju års uppehåll. Första giget

på turnén var i Malmö och det kändes

faktiskt riktigt bra direkt. Vi fixade till

lite inför de kommande gigen så att det

skulle bli ännu bättre. Men det var bra

publik i Malmö och vi var taggade till

max.

Det kändes som att ni längtat efter

detta?

– Vi har ju laddat på det sen i november

då vi repade första gången så det kändes

som inspirationen var på topp.

Jag tyckte låtmaterialet lät väldigt

fräscht, visst hade ni arrat om en del?

– Några låtar har vi arrat om men i stort

sett är det originalversioner. Under

senare månad har vi försökt bättra på

lite småsaker och vi har jobbat ganska

mycket på körer. Lutten som spelar trummor

har tidigare inte haft tillgång till

någon mikrofon men

helt plötsligt så hade

vi fyra mikrofoner och

det visade sig att hans

körstämma var grym.

Hur valde ni låtar?

Var ni överens?

– Det har förkommit

lite tjafs gällande

låtarna men i stort sett

första rephelgen så blev det klart. Vi gick

igenom låtarna vi hade. Spelade ganska

många. Betygsatte och plockade fram tio

bra låtar. Sen hittade vi några till under

tidens gång som vi inte hade tänkt på.

Hur var turnén överlag? Vilka var

topparna?

– Det var kalaskul. Det var väldigt roligt

att arbeta med ett proffsigt gäng som

skötte alla instrument och scenljud. Topparna

var väl i Stockholm och Huskvarna.

Stockholm för att det var utsålt med

1750 personer på Cirkus och Huskvarna

för det var vårt hemmagig med en helt

galen publik. Det kunde däremot slutat

redan efter första giget då vi blev påkörda

i Lund när vi var på väg till vårt hotell.

Turligt nog enbart materiella skador på

bilen men det hade kunnat vara spiken

i kistan för turnén efter först giget. Personligen

så mådde jag askasst på slutet

då jag hade feber och var förkyld men

det är sånt man får sätta sig över. Roligt

att träffa massa människor vi inte sett på

flera år. Också väldigt kul att det var så

många som kom till oss efter spelningarna

och sa att vi var bra. Sånt är viktigt.

Vad är skillnaden med att spela live

med Sixten idag och när ni var aktiva

som band?

– Vi är idag mycket bättre och tajtare än

förr. Vi har repat mycket mer. Vi undvek

att dricka massa alkohol före konserterna.

Sånt märks och känns. Vi är väl lite

mer mogna även om vi stundtals under

”Det var magiskt

men vi

ska nog låta

det vara så.”

dom där veckorna varit som 14-åringar

igen. Vi försökte säga ”inga könsord i

bilen under den här resan”. Två minuter

senare så var vi fast igen. Att man kan gå

i barndom på det sättet tror jag beror på

att vi är kamrater sedan skolåldern.

Hur resonerade ni när frågan om en

re-union dök upp?

– Vi tänkte först: okej, kanske det. Sen

gick det ju nästan 1 1/2 år innan det blev

allvarligt snack om det. Och sedan var vi

tvingade att räkna och bedöma om det

skulle gå tidsmässigt och ekonomiskt.

Och efter lite diskussioner fram och tillbaka

med arrangören så fick vi villkor vi

kunde acceptera. Sen gick det undan.

Varför återupplivar ni inte Sixten på

riktigt?

– Sixten Redlös är vårt ungdomsband.

Att spela en låt som Feminint 81 som jag

skrev nät jag var 15 år inför ett utsålt

Cirkus i Stockholm gör man nog baran en

gång. Det var magiskt men vi ska nog låta

det vara så. Om vi skulle

spela mer skulle vi

antingen till slut spela

inför elva personer på

en pizzeria i Ödeshög

eller börja skriva nya

låtar och inget av dom

alternativen känns

speciellt lockande.

När var det sist ni

spelade live som Sixten Redlös?

– Vi gjorde en spelning 2010.

Finns det några planer på att återutge

erat material på nytt?

– Vi har lite löst pratat om vi skulle spela

in några gamla låtar igen bara för att

dokumentera men det är krångligt. Johan

bor i Jönköping, jag och Henrik i Stockholm

och Lutten i Hälsingland.

Vad gör ni nuförtiden, när ni inte

spelar i Sixten?

– Jag arbetar på Sverige Radio och har

gjort det i nästan 25 år. Jag är journalist

i grunden men har haft olika chefsjobb

sedan slutet av 90-talet. Henrik är fotograf

och redigerare på SVT. Johan driver

sin firma Lundgren pickups och säljer

mikrofoner till gitarrer över hela världen.

Lutten har sitt företag Träplan som bygger

bland annat tv-studior. När det gäller

musik så spelar Johan i ett Ebba Gröncoverband,

Lutten spelar med massa

olika band. Han har på senare tid spelat

bland annat med Fas 3. Henrik ligger

lite halvlågt på musikfronten och när vi

klev in i en replokal i november så hade

jag inte varit i närheten av en mikrofon

på nästan 7 år. Men vem vet. Vi fick ju

lite blodad tand. Och vi måste väl spela

igen innan det är för sent. Nästa turné

kommer nog heta ”Rock’n’rollatour 1”.

Kanske 2035. Men vi har blivit övertalade

förut...


Mikael Sörling

Per Eriksson blev för några år

sedan utmanad av en amerikansk

tjej att göra en kortfilm om punk.

Projektet har sedan dess växt och

nu handlar det om en långfilm, som

kanske får premiär i höst.

– Min första impuls var att göra en femton

sekunders film, men det

svällde till en minut, sedan

fem minuter. Och så sa jag

till mig själv, varför inte

göra en halvtimmes film om

Stockholmsscenen? Men så

ville resten av landet vara

med och då blev det så. Även

om fokus ligger på Stockholm.

– I Youtube-eran där nästan allt som spelats

live läggs upp dagen efter behövs kanske

någon som binder ihop det. Som sätter det i

ett sammanhang, en tidskontext.

Jävla skitliv

– en film om svensk punk här & nu

– Sedan är jag sjukt trött på dokumentärer

som auktoritärt börjar med CBGB, 100 Club

eller Oasen – som om punken tog slut med

Sex Pistols undergång.

”Sedan är jag sjukt

trött på dokumentärer

som auktoritärt

börjar med

CBGB, 100 Club

eller Oasen.”

Ingen nostalgi

Per är i första hand videokonstnär och hans

verk har visats världen över. Men han poängterar

att Jävla skitliv är

en dokumentär. Han har

följt Ligisterna, Topper

och Fuck Frankie på

turnéer, festat och lärt

känna dem. Vi kommer

att få se livematerial, intervjuer,

replokalshäng

och bandmedlemmarna

i sin vardag – men även

den politiska turbulensen som vi lever mitt

i får plats.

– Jag vill inte ha så mycket nostalgi utan

mer varför och hur det är idag. Jag har också

valt en ganska bred definition av punk: DIY,

politik, sport, föräldraskap etcetra. Så den

som väntar sig ett fullskaligt krig mellan

Oldschool, trall, Oi!, ska och HC blir nog

besviken.

Naiv vision

Per har oftast filmat med handhållen

kamera, ”att filma i moshpiten kräver sitt”

skrattar han, men i vissa tagningar har han

använt tre kameror på stativ.

– Förhoppningsvis blir den ballt MTVklippt,

det är min stil.

När får vi se den?

– Min vision att i princip endast visa den

på konstgallerier var nog naiv? Förhoppningsvis

i höst. Eller nästa vår, då svensk

punk fyller 40 år. Arbetet är ett och ett halvt

år försenat år försenat på grund av familjeskäl…

Vilken punkfilm tycker du själv är bäst?

– The Filth and the fury är väl bäst?

Från Turist i tillvaron #1

Filmen om

svensk punk

snart klar

I första numret av Turist i tillvaron

berättade filmaren Per Eriksson

om sin kommande punkfilm Jävla

skitliv. Nu ett år senare menar Per

att arbetet är på sluttampen.

– Det betyder inte att den är färdig i morgon,

jag saknar några tunga intervjuer som

jag hoppas få till ganska snart. Jag filmar

också en del kompletterande berättande

bilder som för filmen framåt och ger en

helhetsbild, där är jag inte riktigt nöjd än.

Jag letar tålmodigt efter miljöer och vinklar

som höjer upplevelsen, men visst – det finns

givetvis en gräns för det vansinnet, skrockar

Per.

– Sedan är det ett mycket tidsödande jobb

att mixa ljudet. Det är inte direkt Pink Floyds

mixerbord som jag har tappat liveljudet på,

så det är en del EQ-ande och filtrerande.

Inte lika glamoröst som att filma, men lika

viktigt.

Förändrad punkscen

En annan sak som gett Per visst bekymmer

är att scenen förändrats en del under det

senaste året.

– Det är mycket mer konflikter mellan olika

grupper och individer i Stockholm nu än när

jag startade. När jag började snackades det

om enighet och att lira tillsammans, nu ser

jag lite mer separatism igen. Vi är mest punk

och ni är inte välkomna, typ.

– Men eftersom jag såg mig färdigfilmad så

påverkar det inte så jättemycket, jag måste

ändå fundera på hur mycket plats det ska få

ta. Jag tänkte att bandkonfliktskapitlet skulle

vara kort och sakligt. Men så inser man att

exempelvis KSMB-bråket kanske inte helt

kan ignoreras. Och då kommer frågan om

jag vill att det ska ta en sådan plats att alla

pratar ut – eller överskuggar det resten av

filmen? Sabotage och fencewalkerdebatten?

Riktig punk kontra antifagalan? Hur mycket

plats vill jag ge det? Och blir de bråken

respektlösa mot de andra som jobbar hårt i

replokalen och inte får rubrikerna?

Per siktar på att ha filmen klar innan året

är slut.


Mikael Sörling

turist i tillvaron fanzine

11


Psykbryt

tar farväl

med gig

Zackarias,

varför lägger

ni ner Psykbryt?

– För att allt

har sin tid,

och Psykbryt

har haft sin.

Har man inte

koll på sånt kan det sluta med

att man börja lira på Cirkus för

femhundra och tar trehundra

för en tröja. Som tur är har ju ett

sådant horriblet gyckelspel aldrig

ägt rum.

Crossler

om vikten

av samarbete

inom punken

Är det inte knäppt att göra det

när ni precis gett ut en lysande

skiva?

– Kanske det, men vore det inte

ännu knäppare att släppa en kass

skiva och sen lägga ner?

Vad var bäst med Psykbryt?

– För mig var det bästa att få

spela med tre briljanta medmusiker

och bli en del av den svenska

punkscenen. Att upptäcka att det

finns en publik och att folk faktiskt

gillar vad vi håller på med. Om

jag ska våga mig på en gissning

om vad som var bäst med oss i

allmänhet skulle jag tro att det var

livespelningarna, Tobbe och Nikkos

förmågor som låtskrivarduo

och att vi faktiskt är rätt dugliga

på våra instrument.

Vad händer nu?

– Nikko lirar med Avgå! och har

lite andra bollar i luften, Linus har

börjat spela klaviatur (!) i Hyrda

Knektar. Jag smider en del planer

men har inte bestämt mig för

vilket projekt jag ska börja med,

men lär säkert vara med på något

hörn med Fas 3 eller några andra

farbröder så länge. Ska jag gissa så

tror jag att det kommer dyka upp

något nytt-och-poppis-band med

metodiskt ihopskrivna låtar i penta,

och sen kommer nån falkögd

jävel längst fram säga ”vafan,

gitarristen... Är inte det Tobbe från

Psykbryt?”

– Vi kommer att ha en rejäl

avskedsspelning i höst och går ut

med datum och plats (någon kan

säkert gissa var det blir) när det är

dags. Efter det? Då bildar vi väl ett

synthrockband.

– Stort tack för ett bra zine och

fina recensioner genom åren. En

ära.


Mikael Sörling

Grupprunk

& dubbelmoral

Punkrock anno 2017. Sitter backstage å

snackar med en veteran inom svensk punk

och inser att han å jag har helt olika bilder

av punken å vad som är vad.

Medans jag halva mitt liv levt livsstilens legend

maximalt och sedan spenderat resten med att

reparera skadorna, har han etablerat sig som en

välmående medelålders man tillsammans med

andra välmående medelålders män och dom har

skrivit om kartan vad gäller svensk punk.

Den punk media,

klubbar, publik och

radio menar när de

relaterar till svensk

punk har inget med mig

eller det jag gör att göra.

Min punk har aldrig

varit välmående, utav

den enkla anledning

att den aldrig har vare

sig domesticerats eller

blivit nedbruten i små

sekter av världsfrånvända

hare krishna-typer

i hundratals nitar eller

färdigpreppade uniformer.

Den punk jag levde

i och med har aldrig

blivit en del av dagens

svenska musikkultur.

Ändå ser jag hur

svensk punk idag är

vital, med mångfald och flertalet nya, gamla

och redan etablerade band som täcker hela

genrespektrat från umpalumpierna inom crust-,

kängscenen till ompa ompa-banden inom

skinheadscenen. Och banden är många men

publiken gles, förutom när det ska skrålas med

i nostalgisk allsång. En allsång som inte väcker

en jävel, eller inspirerar till ett endaste nytt

punkband!

”Min punk har aldrig

varit välmående, utav

den enkla anledning

att den aldrig har

vare sig domesticerats

eller blivit nedbruten

i små sekter

av världsfrånvända

hare krishna-typer i

hundratals nitar eller

färdigpreppade

unifor mer.”

Problemet är vad det varit sen mitten av

åttitalet; det finns ingen sammanhållning,

inget sammanhållande intresse för själva

musiken, livsstilen eller det positiva utanförskapet

som inte ruttnar i dubbelmoralens,

egenintressets eller det ständiga grupprunkadets

namn!

Nu har vi femtielva idioter som kör sitt eget

rejs, med en liten grupp som har ett fast grepp

på landets scener och respekten fraktionerna

emellan är noll och intet!

Om tre av dessa duktiga

idioter slog ihop sina

huven skulle vi svenska

punkband kunna åka land

och rike runt å sprida

den här den bästa av alla

musikstilar till fler huven.

Och det är egentligen det

viktigaste vi kan göra

– dela med oss av det som

gjorde att vi själva inte

gick under...

För som det är nu är

dom enda som drar

land och rike runt

dom som håller den här

kulturen kvar i 80-talets

trallande - I ett jävla

fiolgnisslande, knätofsvippande

å pinsamt yxigt

långfilsdoftande trallande! Punkrocken blir då

lika jävla rolig, ball och utmanande som anslagstavlan.

Å gubbarna fortsätter å va välmående

men musiken blir bara allt sämre...

Antagligen borde jag väl identifiera mig med

de här gubbarna, men nu gör jag inte det och

absolut inte med dom vars gig jag inte ens gick

på när det begav sig...

Roger Crossler, SMASH IT UP

12 turist i tillvaron fanzine


”Prettoskit” fick

Ragata att agera

Malmös Ragata langade upp tre

grymma låtar på nätet, ”Dissa”,

”Gammal punk” och ”Livsdömd”,

och Turist i tillvaron blev eld och

lågar över den smått aviga new

wave-punken.

Hur var tanken när ni drog igång Ragata

för ett år sedan?

– Vi var trötta på prettoskit och ville bara ha

roligt. Vi ville starta ett band vi själva ville

se.

Hur tänker ni nu?

– Att vi har skitkul! Att

det blev precis vad vi

hoppades på... kanske

ännu bättre faktiskt!

Vilka musikaliska

bakgrunder har ni

och på vilket sätt har

de erfarenheterna

tagit plats i Ragata.

”Vi gillar att vi är

olika. Olika är

roligast och mest

inspirerande. Vi

blickar sällan bakåt

utan strävar framåt.”

– Vi är olika som personer och kommer från

olika håll musikaliskt. Vi gillar att vi är olika.

Olika är roligast och mest inspirerande. Vi

blickar sällan bakåt utan strävar framåt.

Vad inspirerar och influerar er?

– Vi blir inspirerade av varandra. På reporna,

spelningarna och när vi hänger tillsammans.

Vi brukar ha bandhelger ute på landet.

Lyssna på varandras historier. Tänk vad vi

varit med om!! Ge oss själva tid att lyssna

på oss. Det finns andra också såklart som

kämpar på olika sätt i livet. Det är inspirerande

att vara en av dem och att möta och

höra hur de kämpar mot orättvisor och för

en bättre värld. Att träffa människor som

överlever och att höra deras berättelser. Det

inspirerar!

Hur skulle ni vilja beskriva en konsert

med Ragata?

– Vi har skitkul! Det är fantastiskt vad många

som vill komma och ha roligt med oss. Och

så många trevliga arrangörer. Så fint att folk

ordnar och fixar så att vi får

stå på scen och spexa!

Vilket gig har varit roligast

hittills och varför?

– Alla är härliga på sitt sätt.

Alla ligg är ändå ett ligg

liksom! Men vi måste nog

ändå säga att spelningen

på ”Dåligt rykte” på 128A i

Göteborg var speciell. Det

var en härlig klubb. Goa

människor. Bra ljud! Eenergi!

Alla dansade! Kändes som att spela på bästa

kompisens fest liksom...

Vad händer i sommar/höst?

– Vi ska repa in några nya låtar. Hänga

tillsammans. Spela på några roliga ställen,

bland annat Mossagårdsfestivalen. Åka på

minisemester till Flensburg där vi också ska

spela. Hoppas på gött mos!


Mikael Sörling

10-i-topp

Mika & Yxan

Puntala Rock - Festival

Blackbird - Restaurang

KIR - Alkohol

Wolfpack - Band

Baboon Show - Band

First Blood - Film

V (originalet) - Tv-serie

Jeansväst - Kläder

Cyklopen - Spelställe

Skansen Kronan - Gött ställe

att bärsa vid

Johanna, Giftigt Avfall

Kaffe - livselixir

Sonic the hedgehog - spel

Gamla KSMB - band

Harry Potter - böcker och filmer

Choklad - godis

Katter - djur

Stigmata - Skitsystem-platta

Sleepy hollow - tv-serie

Muang thai - restaurang

Pilbågar - vapen

Lisa, Fuck Frankie

1. Känslan när en vaknar och

inser först efter några sekunder

att det är helg

2. Mina bandisar i Fuck Frankie -

ett härligt gäng helt enkelt.

3. Öl i allmänhet, lunch-öl i

synnerhet.

4. En varg söker sin pod - podcast

med liv Strömqvist och Caroline

Ringskog Ferrada

Noli.

5. Död kompis -

seriebok av Simon

Gärdenfors.

6. När ens tiomånaders

taggar

till som en liten

vildvetting till den gamla Misfits-dängan

Where Eagles Dare.

7. Queendom Crew tatueringsstudio

”feministisk och underjordisk,

ett systerskap i bläck”

8. Grillade grönsaker, sås och

sangria.

9. Nätverket Ingen människa är

illegal och deras arbete.

10. Feminism, vilken grej!

Fippe, Peking Punk

Lag i hjärtat: Peking

Amnesti: Vackert ord

Möllevångstorget:

Demoplats

Nobes: Legendarisk

pub

Thåström: Legend

Redemption song: Kampsång

Rickenbacker: Bas

Scarface: Episk film

Metropolis brinner: Fet låt

Sex Pistols: Såklart

turist i tillvaron fanzine

13


Döda Katten

– en punkpodd

Yxan är en välkänd profil i

scenen sedan många år tillbaka.

Tidigare i år drog han

igång podden Döda Katten

som hittills producerat åtta

långa, nyfikna, engagerade

och proffsiga avsnitt.

Hur kom du på idén med podd?

– Jag har lyssnat en del på poddar framförallt

under långa bilresor och där någonstans

började jag fundera på det. Sen blev jag

arbetslös och rastlös och tänkte att nu drar

jag fan igång!

Vad är poddens fördelar?

– Det är att du som lyssnar gör det när du

vill, var du vill. Har man till exempel inte

jättemycket surf på sitt mobilabonnemang

så kan man tanka ned avsnitt när man har

wifi och sedan lyssna offline på spårvagnen,

tunnelbanan eller vart fan som helst. Enkelheten

att du kan lyssna via en podcastapp

där du kan prenumerera på podcasts.

Beskriv Döda Katten?

– Det är en svensk podcast som görs av mig.

Den röda tråden är punk men det pratas om

allt möjligt med eller utan gäster. Namnet är

ett uttryck för när man lämnar krogen utan

att säga hej då till sina polare. Man gör en

Döda Katten och smyger ut i natten. Myten

säger att katter som vet att de skall dö smyger

undan och dör för sig själva. Jag har döpt

utgivaren av Döda Katten till Ninjabomb

Produktion eftersom när jag förklarade

namnet Döda Katten för Stoffe i Fredag Den

13:e så svarade han ”Jaja, en vanlig ninjabomb

alltså?”

Hur tänker du kring varje avsnitt?

– När jag kommit på idén så kollar jag upp

vem eller vilka som vill vara med och efter

det så skriver jag ihop ett gäng frågor som

bas för avsnittet. Ofta så tillkommer det

nya frågor eller ämnen av sig självt under

inspelningen.

Yxan var en gång i tiden redaktör för

klassiska zinet Banka Bäver. Idag hittar du

honom bland annat i Wolfhour.

Hur gör man en podd, rent tekniskt, vad

använder du för utrustning/program?

– Man kan göra en podd på många olika sätt.

Jag kör på ett mellandyrt alternativ med ett

riktigt ljudhotell där man kan lägga till sin

podd på iTunes. Fördelen med det är att det

gör man bara en gång sedan sköter det sig

självt, det vill säga att så fort ett nytt avsnitt

läggs upp på servern så fattar iTunes det och

det är tack vare den tjänsten som det går att

lyssna på podden i alla podcastappar på alla

plattformar. Ljudhotell kostar en tusenlapp

om året medan iTunes podtjänst är gratis.

Sen kan man gå bananas med mickar,

mixerbord och inspelningsprogram. Jag kör

på en USB-mikrofon av bra kvalité som kan

spela in antingen som en vanlig mick eller

som en intervju eller 360-mick. Det blir ju

givetvis inte lika bra som när alla gäster har

en egen mick men jag kände att man måste

börja någonstans. Jag spelar in och editerar

i gratisprogrammet Audacity. Hittills har jag

lagt 6 400 kr på podden. Varav 4 200 kr är

på utrustning och ljudhotell och resten har

gått till öl, diesel och bussbiljetter.

Hur många lyssnar?

– I skrivande stund har podden 2704 downloads.

Helt okej efter åtta avsnitt tycker jag.

Vad säger de som lyssnar?

– De gillar det! Jag har fått en del mail och

meddelanden på Facebook samt direkt feedback

från vänner och bekanta. Jag försöker

göra podden bättre ljud och editeringsmässigt

hela tiden och det tycker jag märks och

att jag orkar lägga upp till 14-15 timmar

på editering beror på att jag dels tycker att

det är en kul skapandeprocess och att jag är

ganska petig men även konstruktiv feedback

har gjort att jag har tagit till mig folks tankar,

förslag och idéer.

Vilka är planerna för framtiden?

– Målet är ett avsnitt varannan onsdag vilket

jag har hållit hittills. Det gäller dock att jag

får mer idéer om innehåll till kommande avsnitt.

Jag är tacksam för alla förslag! Har du

som läser detta ett förslag eller kanske rent

av vill vara med i ett avsnitt så är det bara

att höra av sig till dodakatten@gmail.com

Till sist, vem är Yxan?

– Yxan heter egentligen Nicklas men har dragits

med detta smeknamn sedan tidigt 90-tal

på grund av en packad snubbe som kallas

Katten. Jag gav ut fanzinet Banka

Bäver/ Backlash tillsammans med några

polare under åren 1994 till 2009. Jag har

gastat i några band också: Bloomcore,

F.U.C.T. Slaktattack och numera i Wolfhour.

Jag flyttade till Göteborg 96 och bor sedan

2011 med min fru i Majorna. Jag gillar att

gå på spelningar, resor, dricka öl och lira

bowling. Ibland gillar jag även att stå på scen

med mitt band. Senast det hände var i oktober

förra året då vi lirade i Prag på Enemy Of

The Sun Fest och det var kul som fan att dels

lira och dels bärsa med gubbarna i Lautstürmer

på ett rökigt hak någon kilometer från

spelstället.


Mikael Sörling

14 turist i tillvaron fanzine


turist i tillvaron fanzine

15


Foto: Helge Schreiber

BLITZ-

PUNKS

Kafka

Prosess

”Ett av de bästa europeiska

hardcorebanden under hela åttiotalet”

”Vi vil ikke ha mur eller piggtråd”!

Via en postorderkontakt fick jag i

åttiotalets mitt mina första doser

av norsk punk. Kassetten ”Lov &

Orden” plus samlings-LP:n ”Tjernobilly

Boogie” inhandlades tillsammans

med en bunt sjutummare,

och ur högtalarna dundrade rå

hardcore i form av Barn Av Regnbuen,

Overlagt Drap, Brent Flagg

och Stengte Dører. Men huvud

och axlar över dessa höjde sig ett

band, nämligen Kafka Prosess.

Övriga gäng var hårda och råa,

Kafka Prosess var knivskarpa och

stenhårda! Jag återkommer ofta

till dem, och riffen och texterna

sitter i ryggmärgen på något sätt.

Så hos mig gjorde de avtryck. Och

jag är inte ensam…

– I mitt tycke var Kafka Prosess ett av de

bästa europeiska hardcorebanden under

hela åttiotalet!

Orden är Helge Schreibers, mångårig

skribent på tidningar som Ox och Plastic

Bomb samt författare till boken ”Network

of Friends”. Han är nära vän med flera i

bandet och följde dem redan från gruppens

start.

– Jag kände sångaren Gunnar Nuven

redan innan när hans dåvarande band

Svart Framtid turnerade med Disorder i

Tyskland. Jag sålde skivor på postorder,

bland annat dem från Gunnars etikett

X-port Plater.

– Deras sound var unikt, och det är lätt

att känna igen deras speciella stil i det

enorma hav av hardcoreband som fanns

på den tiden. De hade alltid väldigt bra

och catchiga melodier, kombinerat med

direkta texter du inte kunde undkomma.

Riffen, basslingorna och det stadiga

trumkompet var också bitar som definierade

dem.

Tidigare Svart Framtid

Sångaren Gunnar var liksom gitarristen

Nils Aune och basisten Fridtjof Benneche

tidigare medlemmar i Svart Framtid.

Bandet turnerade flitigt i Europa, men

efter en sväng på vägarna med brittiska

Disorder lades bandet ner 1984. Ur

askan steg Kafka Prosess istället och

Stian Løken på trummor kompletterade

sättningen. Kort därefter utökades bandet

när Stian också blev gitarrist samt att

Geir Strand togs in som trummis. Sista

rockaden blev sedan att Geir hoppade

av och ersattes av Thomas Fosseide

på trummor. Bildandet av bandet och

16 turist i tillvaron fanzine


Foto: Helge Schreiber

Foto: Al Hicky

Foto: Jenny Plaits

Foto: Helge Schreiber

bytena av medlemmar gjordes med det

legendariska Blitz-huset i Oslo som nav.

– De flesta i bandet kände varandra

från förr, genom husockupationer och

liknande aktioner, berättar trummisen

Thomas.

– Det ockuperades hus på flera håll

i Oslo då, men just Blitz var en vanlig

träffpunkt, tillägger gitarristen Nils. Det

var vi ”Blitzare” mot polisen och resten

av världen kändes det som då. Det är

lätt att romantisera i efterhand, men det

var en väldigt våldsam miljö denna scen

växte fram ur.

– Jag kom till Blitz från Trondheim (via

London) 1982, fortsätter Nils. Där träffade

jag Geir Brurok som tog med mig i sitt

band Betong Hysteria. När sedan Gunnar

Nuven dök upp i Oslo bildade han bandet

Svart Framtid, och efter ett tag kom jag

med som basist.

Nils fortsätter att berätta att Gunnar var

en fena på boka spelningar, både för att

få ut sitt Svart Framtid på Europas vägar,

men även att ta bra band till Oslo för spelningar

på Blitz. På den tiden hade huset

inget eget PA-system, och det var något

Nils tog tag i och blev på så sätt kunnig

inom det ljudtekniska området.

Blitz-rutten

Enligt Helge var Kafka Prosess ett av de

ledande banden att ge sig ut på turné i

Europa och visa att man genom kontakter

i DIY-scenen kan komma långt och uppnå

mycket.

– Det kom att kallas ”Blitz-rutten”, berättar

han, alla band med förgreningar till

Blitz-huset som tog sig runt i Europas underjord.

Kafka Prosess gjorde bland annat

en turné med Nottinghambandet Heresey

som banade väg för många andra norska

band åren därpå.

– Mellan 2014 och 2015 hade Network

of Friends en utställning i Trondheim om

just ”Blitz-rutten” och dess betydelse,

fortsätter han. Jag kände att det var viktigt

att dagens unga band får ta del av det arvet

och själva inspireras att ta tag i sin situation

och fixa gig och turnéer de också.

Ett annat band som Kafka Prosess knöt

turist i tillvaron fanzine

17


Foto: Helge Schreiber

tajta vänskapsband med var tidigare

nämnda Disorder. Nils berättar att Gunnar

och hans flickvän Ote reste till Bristol

i tre veckor och lärde känna bandet där.

Efter att de kom hem fick Gunnar ett brev

från basisten Taff, med erbjudandet att

Svart Framtid kunde hänga med dem på

deras Tysklandsturné.

– Samarbetet fortsatte sedan när vi

bildade Kafka Prosess, säger Nils, och de

kom sedan att bli vår nyckel ut i Europa.

En nyckel som även ledde till en split-

LP med Disorder, den lysande ”One day

son all this will be yourz” där vi kunde

höra Kafka Prosess i sitt esse.

Inledande ”Vi vil ikke ha” är i mitt tycke

en av de bästa hardcorelåtar som spelats

in, ”Tro Håp Og Kærlighet” och ”Mentalt

utan balanse” är ytterligare två låtar

som tillhör det bästa bandet gjorde, plus

den rasande ”Så Diktatorisk” som måste

vara en av de hårdaste och mest furiösa

låtarna genren presenterat på den här

sidan Atlanten. Disorder får ursäkta, men

på denna vinylbit är det ingen tvekan om

vilka det är som stjäl showen!

Dessa låtar samlades år 2000 på lp:n

”Ingen Fattige, Ingen Rike” (Skuld Releases)

där allt bandet spelade in plockades

ihop. Kafka Prosess fick tyvärr aldrig

ut någon egen release under sin livstid

(även om en ep låg på planeringsstadiet,

men hann aldrig ges ut innan bandet lades

ned), men medverkade desto flitigare

på diverse samlingsskivor och kassetter.

Och från dessa kan vi på lp:n få njuta av

pärlor som titelspåret, ”Hun Lever Ikke

Lenger”, ”Er Du Stolt Av Å Være Hvit” och

”90 Åra”.

Såg för snobbig ut

På frågan om minnen från tiden med

bandet lyfter Nils fram hela deras sista

Tysklandsturné som den absoluta höjdpunkten,

och Thomas instämmer:

– Undergroundställen i städer runt om

Europa, trevligt folk och bra band överallt,

kan det bli bättre, menar han.

– En kul anekdot jag minns var att Stian

”De satte standarden

för det som

idag ses som det

klassiska norska

hardcoresoundet.

De norska banden

hade en egen stil

som inte var en

direkt kopia av

den hardcore som

spelades i USA och

Storbritannien.”

inför en turné köpte en hög kostymskjortor

att spela i. På ett av spelställena gick

han sedan ut för att hämta en nypa frisk

luft, varvid han inte blev insläppt i lokalen

igen för att han såg för snobbig ut!

– Annars var vår spelning på Ungdomshuset

i Köpenhamn en höjdare. Ett av

våra favoritband, B.G.K., var förband till

oss då.

Och på avdelningen vänskapsband är

jag naturligtvis tvungen att kolla om de

hört vännerna Rövsvetts cover på ”Vi Vil

Ikke Ha”:

– Den har jag självklart hört, svarar

Thomas, och jag tyckte de gjorde den

jävligt bra!

Spreds för vinden

Sagan Kafka Prosess tog som sagt slut

i mitten av åttiotalet. Enligt Nils och

Thomas fanns det ingen mer dramatisk

orsak än att medlemmarna spreds för

vinden till andra projekt istället.

Gunnar fortsatte som sångare So

Much Hate och återfinns idag i Tyskland

där han frontar Bone Idols. Stian

gick vidare till att bli trummis i Within

Range. Thomas fortsatte i Stengte Dører

och avslutade sedan sitt musicerande

i bandet Stookers för tiotalet år sedan.

Fridtjof slutade spela i band, men var

chaufför åt Stengte Dører istället. Nils

plockades upp av Raga Rockers och har

sedan gett ut skivor tillsammans med

Prepple Houmb. Idag släpper han musik

under sitt eget namn och tanken är att

det framöver ska utmynna i ett riktigt

band.

Avslutningsvis frågar jag vad i karriären

de är mest stolta över, och förvå-

18 turist i tillvaron fanzine


”De flesta

i bandet

kände

varandra

från förr,

genom

husockupationer

och

liknande

aktioner.”

Foto: Jenny Plaits

Foto: Helge Schreiber

nande nog nämner ingen av dem Kafka

Prosess!

– Svår fråga, svarar Thomas, men jag

hamnar nog tillbaka på Bannlyst och

Psykisk Terror. Det är från dessa band

min punksjäl kommer ifrån.

– Jag är glad över att ha spelat så pass

länge i så pass många band, och ändå

känner att jag har mer att ge, menar

Nils. Annars är jag väldigt stolt över att

varit med i Raga Rockers på ”Übermench”-plattan

och den efterföljande

turnén.

Norskt hardcoresound

Helge avslutar med att ge sin syn på

vad Kafka Prosess betydde både för

norsk och europeisk hardcore:

– De satte standarden för det som

idag ses som det klassiska norska hardcoresoundet.

De norska banden hade en

egen stil som inte var en direkt kopia av

den hardcore som spelades i USA och

Storbritannien.

– Då var de det starkaste kortet i en diger

hand bestående av gäng som Stengte

Dører, Barn Av Regnbuen, Life But How

To Live It? och Data Morgana. Idag heter

några av efterföljarna Knuste Ruter,

Urbanoia, Faensmakt och Terrorstat,

och scenen är lika vital idag som under

åttiotalets glansår.

Kommer vi då få se ett återförenat

Kafka Prosess kan en undra? Ja, när Blitz

firade tio år var det tänkt att de skulle

spela. Bandet repade och namnet fanns

på affischerna, men väl framme vid

jubileumsgiget drog de sig ur. Så ur den

synvinkeln ser det inte speciellt ljust ut.

Men Nils kan istället bjuda på en annan

nyhet:

– Vi har beslutat oss för att göra en

återföreningsspelning med Svart Framtid,

berättar han. Tanken var att vi skulle

spela på Blitz i våras, men då vi inte hann

knyta ihop projektet får det bli nu i sommar

istället. Det kommer bli lite speciellt

att träffa Gunnar igen, vi har inte pratat

med varandra på 20 år!

En godbit som vi ändå kan hoppas

ger mersmak, och eventuellt ett sug att

även ge Kafka Prosess en ny chans. Tills

vi vet mer får vi plocka fram de gamla

vinylerna och låta oss svepas med den

västliga virvelvind bandet en gång var i

vår punkvärld.

Patrik Södling

turist i tillvaron fanzine

19


Turist i tillvaron gillar ska, därför viker vi 10 sidor

Ska är det nåt att ha? Turist i tillvaron

är väldigt förtjust i några av de

banden som gör sig hörda på den

svenska scenen just nu, som Spökstan,

Ska’n’Ska och The Liptones.

Men hur mår scenen? Inget vidare

enligt de experter Turist i tillvaron

konsulterat.

– Det finns en del band men scenen är inte

jättespännande, inleder Rikard Schaffer på

långlivade zinet/skivbiolaget/distron

A message to you.

– Hela ska scenen generellt har väl mer

eller mindre stått stilla i 20 år. Det kommer

nya bra band men den får ingen större

uppmärksamhet och publiken är på ungefär

samma nivå. Det brukar ju komma en liten

våg vart tionde år, men det har det inte gjort,

lägger Stefan Widell (A message to you) till.

– Den svenska ska-scenen skulle verkligen

förtjäna ett genomslag till gemene man,

menar Henrik Bjugård (A Message to you).

På 90-talet hade vi en hel mängd kul och bra

band som Chickenpox och Liberator. Och

den fantastiska känsla som

drabbar de som idag går och

ser en spelning med Liptones

borde få drabba fler.

– De bästa banden idag

ligger redan på vårt bolag,

fortsätter Rikard. Vi kommer

att släppa T-Shirts i

höst vilket är så himla kul

då det är musik som vi lyssnade

på i början av våra karriärer. Jag tycker

att det bästa svenska bandet genom tiderna

dock är USCB Allstars, de är svårslagna. En

av mina bästa ska live upplevelser på sista

tiden var dock Ska’n’Ska som vi körde ett

gig med på en knökfullt Staybar våren 2017.

Sånt sjukt jäkla drag! Det var roligt. Sedan

bör jag väl tillägga att det är nog vi som

utvecklat vårt lyssnande genom åren. Det

som funkade för 20 år sedan funkar inte alla

gånger idag. När snabb ska var det som var

mest poppis då var vi såklart mot det och

idag när vart och vart annat band spelar

någon form av original inspirerad ska då

vill vi såklart som de antagonister vi är

hellre höra snabb ska.

”Den svenska

ska-scenen skulle

verkligen förtjäna

ett genomslag

till gemene man.”

Står still

A message to you-trion får medhåll

av Spökstan om tillståndet i

scenen. De menar att den svenska

ska-scenen alltid varit ganska

liten. Och även Ska’n’Ska målar

upp samma bild.

– Den svenska ska-scenen står ju

i princip helt stil i nuläget! Det finns

några gamla rävar som håller fanan

högt och sliter på. Men spelar man ska så

snittar man väl på en 10-20 bandmedlemmar.

Så det är både svårt ekonomiskt och

att hålla ihop det som ”kompisar”.

A message to you, Spökstan och Ska’n’Ska

huserar i Stockholm, där finns också Skandalites.

Anna Koman i sistnämnda väljer

att peka på att det finns en skara trogna

ska-fantaster i huvudstaden och några ställen

att hänga på.

– Organisationen ”Spela live” verkar för

en livescen med förkärlek

för ska, rock, punk och har

bland annat intagit scenerna

Göta källare, Broder

Tuck och Kings Table och

några mindre pubar. Klubben

”Oldies”, som regelbundet

spelar gammal vinyl,

håller liv i ska-, rock steadyoch

northern-movesen hos

övervintrade mods, originalskins och dreads

och har bidragit till att föra intresset vidare

till nya generationer. ”Stockholm ska-scen”

(hittas på Facebook) håller alla ska-fans

uppdaterade och annonserar kommande gig

i Stockholm.

Svårt hitta vettiga blåsare

The Liptones från Tidaholm och Malmös The

Bustups är mer eller mindre veteraner, trots

att deras perspektiv är lite annorlunda är

slutsatserna desamma.

– Den har ju snarare avvecklats tyvärr. Det

kan vara en svår musik att klura ut också

som kräver många medlemmar med blås

och allt. Och ju fler kockar destå mer strul.

Det kan säkert vara ett hinder. Jag menar var

hittar man vettiga blåsare lixsom, skrattar

Henke i The Liptones

– Just nu känns det ganska trött, säger

Anders Baeck i The Bustups.

Men han väljer att tolka det rådande tillståndet

som något positivt.

– Men kanske behövde den dö innan den

ska (!) leva igen. Ska-vågorna har kommit

och gått under alla år. Det finns några band

som jobbar på och gör det bra. Den svenska

reggaescenen har ju exploderat de sista

åren och vi jobbar för att ska-musiken ska

följa det exemplet. Ska är ju grunden och

föregångaren!


Mikael Sörling

20 turist i tillvaron fanzine


åt den svenska scenen då och nu.

Vilka band/

artister skulle ni

vilja tipsa om?

The Bustups:

The Talks, The Frightnrs,

The Slackers, The One Night

Band, The Steady 45s, The

Sidewalk Doctors, The

Liptones, The Beat from

Palookaville och Westcoast

Backbeat Orchestra.

Fokus på

danssväng

med tempo

Skandalites bildades hösten 2005 av Bödeln

(Anders Westholm) och Dr. Painkilla’ (Anna Koman)

som hade snackat om att starta ett skaband

i tjugo års tid. De lyckades få med sig några av sina

favoriter från sitt tidigare muskaliska liv i Baby

Snakes, Bushtrain, The Joints, Klinga och Kokowerk.

Idag är Skandalites ett åtta–nio personers

skaband.

– Vi spelar övervägande egna låtar och ska-beats

inspirerade av alla skavågor från jamaicanskt

60-tal via brittiskt 70-80-tal, amerikansk 90-tal

nedkokat till ett eget Skandalitiskt sound, säger

Anna Koman. Förutom detta har vi tolkat death

metal, tysk electronica och andra favoriter i rask

baktakt. Allt med fokus på danssväng med tempo.

Våra egna låtar är skrivna av olika medlemmar

och texterna är en mix av existensiella teman, bara

nonsens eller smått bisarra.

En spelning i månaden

Skandalites har i genomsnitt ett gig per månad och

spelar över hela Sverige, men mest i Stockholm

och närliggande städer som Norrköping, Örebro,

Linköping, Hällefors, Uppsala och Bredsjö, där Bödeln

har sitt andra hem. I Stockholm har de bland

annat spelat på Mosebacke, Klubb Kalashnikov,

Göta Källare, Kulturhuset, Klubb Rudette, Tantogården

och ett lång rad mindre sunkhak, fester och

mindre festivaler genom åren.

– På fritiden ägnar sig våra medlemmar åt bland

annat båtbyggeri, kirurgi, betongtransport, skriver

manus till julkalendern och mer barnförbjuden litteratur,

logopedi, utformar landskap och skulpterar

lik. Utöver det pågår helt vanliga familjeliv som

med tiden kommit att invävas i bandets sociala

sfär. Bödelns dotter har till exempel skrivit en av

låttexterna på senaste skivan. Eget krogliv och

nätverkande med scenerna kommer tyvärr lite på

undantag därav och i avsaknad av manager blir det

djungeltrumman som sköter våra gig-uppdrag. På

grund av alla medlemmars plikt-fyllda ”fritid” och

ytterst skral ekonomi har vi fått avböja smickrande

erbjudanden efter att ”Skank or die” strömmat

ut i etern att besöka Venezuela, USA och Spanien.

Vi får nöja oss med äran och passa på att skryta

för läsarna här i ett försök att erövra en något

svårfångad rock’n’roll-image för ett gäng hårt

arbetande musiker.

Skandalites har släppt två plattor. ”Golden classics”

2012 och ”Skank or die” 2015.

– Vi är stolta över att den första mastrats av

framlidne Stig Vig och är utgiven av bolaget Ball.


Mattias Grenholm

Spökstan:

Jävlar va svårt, det finns

ju hur många som helst,

särskilt om man tar med

all musik som vi i bandet

lyssnar på, från reggae och

punk till jazz och country

mm. Om vi pratar ska-musik

så kan man ju förutom

Liptones, Ska’n’Ska, Charlie

Skaville, Autoklang också

nämna utländska band

(låtar) som The Aggrolites

(Work to do), Ocean 11

(Let´s start again), Dr Ring

Ding (One Scotch, One

Bourbon, One Beer), The

valkyrians (Mongoloid),

Giuliano Palma & The Bluebeaters

(till exempel den

gamla ”synth”-klassikern

Wonderful Life). Kompbandet

The Bluebeaters har

också gjort egna grejer som

är bra, youtuba på True

Confessions.

Ska’n’Ska:

Om du vill lyssna på lite bra

latinamerikansk SKA så får

man inte missa band som

Los Calzones, Panteon Rococo,

Los Fabulosos Cadillacs

och karamello Santo. När

det kommer till balkanmusik

så är Goran Bregovic ett

måste. Men också band som

Fanfare Ciocarlia, Mahala

Rai Banda och Shantel. Sen

har vi såklart Daniel Norgren,

han är det bästa som

har hänt Sverige!

The Liptones:

Mårten: Blues Busters!!

Finns en Trojansläppt samling

med denna Jamaica

duo, sent 60 - tidigt 70-tal.

Lite soulig ska när den är

som absolut bäst!

Mo: Har man ingen koll på

2-Tonebanden så kan du

börja där. Och The 4-Skins

såklart.

Henke: Engelska dj:duon

Thievery Corperations

senaste är en riktigt grym

reggaeplatta. Punkmässigt

sett stockholmsbanden The

Tlark och Psykbryt som jag

tycker är svinbra. Och har

du inte lyssnat på Ska’n’Ska

så gör det för dom är

grymma.

turist i tillvaron fanzine

21


A message to you

Henrik Bjugård Rikard Schaffer Stefan Widell

Lyssna, dansa och

A message to you är ska-scenens sambandscentral i dagens

läge. AMTY ger ut skivor, arrangerar spelningar och har en

webshop där du hittar det du inte visste att du ville ha. En

gång i tiden gjorde AMTY dessutom fanzinet A message to

you.

Ni drog igång AMTY med fanzinet redan

1991. Är det samma personer som varit

aktiva hela tiden? Vad var syftet/tanken

i början?

– Det var jag (Stefan Widell) som drog

igång tidningen med en kompis 1991. I början

var det lite olika människor inblandade.

Rille (Rikard Schaffer) kom med tidigt och

något senare Henke (Henrik Bjugård) också.

Så cirka de senaste 20 åren har det varit vi

tre. Utan dem hade nog inte AMTY överlevt

så länge. Måste nämna Anders också som

var med länge och gjorde mycket för oss.

Tanken med fanzinet, från början och så

länge det begav sig, var en ren passion och

kärlek till skamusiken. Jag ville göra något

för scenen, och var väl lite bättre på att skriva

eftersom jag inte kan ta en ton med ett

instrument. Jag började åka på ska festivaler

och spelningar i främst England och Tyskland

i slutet av 80-talet och inspirerades av

scenerna där. Jag köpte alla nya skivor som

kom och hade bra koll på de nya banden, så

jag ville förmedla det vidare här i Sverige,

där scenen var väldigt mycket mindre.

Berätta om tidningen.

– Det blev 24 nummer. Det sista utkom

2007, tio år sedan alltså. Inte så länge sedan

men det har ändå hänt mycket de tio senaste

åren. Då gick det fortfarande att sälja

cd-skivor och vi var inte fullt lika digitala. En

tidning var nog rätt ok att sälja fortfarande

då (även om upplagan alltid varit ganska

blygsam). Tror åren efter 2010 så skulle nog

en tidning få väldigt lite uppmärksamhet i

hård konkurrens med bloggar etc. Kanske

har det vänt lite nu och fler vill återigen ha

en tidning eller en vinylskiva.

Blir ni inte sugna på att sätta igång på

nytt?

– Vi har alltid sagt att vi ska göra ett sista

nummer då vi begraver tidningen. Men den

är nog redan nedlagd för gott. Det är svårt

att hålla igång allt, tidningen, skivbolag, spelningar,

och webshopen. Man måste prioritera

och då fick tidningen stryka på foten, det

tar ju så lång tid att skriva ihop ett nummer.

Vi säljer lite lösnummer fortfarande och vi

blir alltid lika glada när någon beställer ett

nummer, så man vet aldrig!

Hur ser ni på AMTYs utveckling under de

här 25 åren?

– Från väldigt lite till lite mera. Vi har

egentligen utvecklats enormt om man jämför

från starten till idag. Men eftersom det

gått så långsamt över så många år reflekterar

man inte över det. Men för att vara en

hobby har vi gjort ganska bra ifrån oss. Ser

vi till postorder och skivbolaget så har vi

hela tiden haft en expansiv kurva. På gigsidan

har det varierat desto mer. För drygt

tio år sedan sa vi till exempel ”aldrig mer

konsertarrangör” men så gjorde vi ett litet

gig igen och det gick bra och då får man ju

blodad tand. Men det händer förstås även nu

att vi står där med en för stor lokal, eller för

lite folk på spelningarna. Vi har alltid varit

Vilka fem-tio ska-skivor skulle ni sätta

i öronen på den som aldrig hört ska?

Det här är klurigt. Det spänner ju över så lång

tid, från början av 60-talet fram till nu.

Någon samling med Skatalites och Prince Buster

för att få inblick i hur det lät från början. Här

nedan kommer ett axplock från lite olika epoker.

The Wailers ”The Wailing Wailers”

Desmond Dekker ”The writing on the wall”

The Specials ”Same”

Bim Skala Bim ”American playhouse”

Hotknives ”Home”

Mr. Review ”Walking down Brentford road”

(egentligen alla skivor med dem).

Dr. Calypso ”Toxic sons”

Ventilators ”Orange flowers”

USCB Allstars ”Class brutàls”

The Liptones “Sidospår”

noga med att banden vi gjort konsert med

ska få betalt och att ingen ska behöva lira

gratis. Det har varit viktigt för oss. Under ett

par år körde vi klubb varannan torsdag på

Läckerbiten vilket var en kul era, men inget

vi skulle hinna med idag. Festivalförsäljning

är en annan del som sina upp och nergångar.

Störst för oss var helt klart Augustibuller.

Där kunde vi verkligen nå ut till många

och det gav riktigt bra pengar. De pengar

som kommit in / kommer in investerar vi i

scenen. Vi tar inget för egen vinning förutom

att vi bjuder oss själva på resor till ska-festivaler

etcetra. Det är ett bra upplägg.

Idag är AMTY bland annat ett skivbolag,

hur tänker ni där?

– Ja det kan man undra ibland? Att släppa

skivor var något vi ville göra tidigt. Det första

släppet kom 1999. Anledningen var att

det blev just då var att vi både hade råd och

22 turist i tillvaron fanzine


njut

hade funnit ett band vi verkligen gillade. Det

dröjde nog ett tag innan vi ens vågade kalla

oss skivbolag. Under en ganska lång tid nu

har vi ökat takten på utgivningarna, men får

nog lugna oss lite. Den här vinylhypen är ju

väldigt överdriven. Det är ju inte så konstigt

att försäljningen av vinyl går upp med flera

hundra procent när det var noll innan. Vi har

ganska svårt att få våra släpp att gå runt (undantaget

Liptones) men i långa loppet ska

nog de flesta gå runt. Men vi måste erkänna

att vi gjort några rejäla djupdykningar. Det

är väldigt frustrerande när en skiva man tror

på, och verkligen gillar, som sedan alls inte

säljer.

Hur ser ni på framtiden för AMTY, vilka

är er planer?

– Vi försöker dra ner på skivsläppen just

nu. Vilket är lättare sagt än gjort då vi har

en del projekt att slutföra. Plus att det alltid

dyker upp något vi inte kan säga nej till, för

att det är så bra. Närmast kommer en singel

med de gamla svenska ska bandet T-Shirts.

Efter det en 10” (ett format vi länge velat

ge ut) med Headons och en Lp med Scenic

Belly uppföljt av Dokas nya LP. I sommar

åker vi med The Liptones till Rosslau ska

festival i Tyskland och Rebellion i Blackpool.

Till hösten/vintern kommer vi förmodligen

anordna några spelningar.

– Kontinuerligt tar vi in nya skivor och

annat till webshopen, och jagar hela tiden

begagnad vinyl. Det är en viktig del för att

hålla intresset uppe för kunderna. Sälj eran

skivsamling till oss!

Till sist, vad är grejen med ska?

– Vilken dum fråga!? Det är bara att lyssna,

njuta och dansa!


Mikael Sörling

Vad är grejen

med ska?

The Bustups:

Varje subkultur behöver

sin dansmusik och ska är

det som blir dansant för

just oss. Testa själv vetja!

Men akta er, ni fastnar

lätt!

Spökstan:

Svår fråga egentligen.

Vad är grejen med

musik? Men ska-musiken

har väl en energi som

vi tycker om. Allra helst

när det finns lite svärta

i botten. Det är ju en

ibland ganska misshandlad

musikform (och det

finns säkert någon som

tycker att vi gör det ha

ha) där den serveras som

enbart en sorts trallvänlig

kostymmusik av studentband…

det är inget vi går

igång på. Sen spelar vi ju

inte bara ska utan också

reggae. Så länge alla i

bandet är nöjda med

resultatet så spelar det

ingen roll.

Ska’n’Ska:

När vi fick höra Manu

Chao och hans Radio-

Bemba-platta så var vi

helt sålda! Då insåg vi att

man kan göra hård röjig

musik men ändå få det

att svänga som satan.

Antar att det är det som

är just grejen med SKA,

väldigt medryckande,

dansant och fartfyllt på

samma gång.

The Liptones:

Mo: SKA-musik i all ära

men det är 2-Tone ska:n

som är grejen typ The

Specials och Madness:

Det är baktakten och den

coola estetiken som gör

grejen.

Henke: Grejen är att

det är världens gladaste

argaste musik. Jag får ut

lika mycket aggressivitet

genom vår typ av ska som

genom punk. Man lurar

folk att man är ett trevligt

band sen får dom en

känga i nyllet. Fast på ett

trevligt sätt!

Mårten: Ska är ju en

jävligt uppryckande stil

att både lyssna på och

lira. Och fortfarande en

utmaning att fixa till när

man egentligen tänker

i termer som punk och

rock.

Medvetna och

tacksamma

The Liptones slog världen, eller åtminstone mig, med häpnad

för något år sedan med det excellenta albumet ”Sidospår”, där

skaraborgarna för första gången skrev låtarna på svenska. I år

fyller bandet 20 och en kan ju undra vad som inspirerat och

influerat bandet under alla åren.

– Jag tycker vi är jävligt bra på att ta upp influenser från det

mesta. Allt från Jamaica och engelska ska/punkscenen såklart

till Kraftwerk, svensk progg och black metal. Det finns även en

låt som är helt byggd av en Eddie Meduza låt. Säger inte vilken

dock, säger Henke.

Mårten nämner Dead Kennedys, The

Replacements, Rancid, 60-tals ska,

northern soul och The Who. Medan Mo

väljer de tunga klassikerna.

– Specials och Madness såklart men

också Liberator och Rancid. Desmond

Dekker och Jimmy Cliff.

Hur skulle ni vilja beskriva gårdagens

The Liptones, och hur beskriver ni dagens?

– Förr repade vi jämt, hade större drömmar, fattade ingenting

och hade ett jävla ös. Nu är det mindre rep och vi är mer medvetna

och tacksamma över den lilla plats vi har i musikvärlden

och över alla människor och platser vi får uppleva genom

bandet. Livsglada och fortfarande ett jävla ös, säger Mårten

– Jag tycker fan inte det är nån skillnad. Tycker vi kör på i

samma stil som förr... eller? funderar Mo

– Vi är mycket fetare nu förutom saxofon-P-A som smalnat

av som fan och delat ut sina kilon till oss andra. Vi kanske är

något nyktrare på scen nu än förr, tror Henke.

The Liptones spelar i sommar på tyska This is ska-festivalen

samt Rebellion i England. De hoppas också kunna fira 20-årsdagen

på hemmaplan

– Vi ska försöka få till någon spelning här hemma med lite

gästartister. Men det är inget bokat än, säger Mo.


Mikael Sörling

turist i tillvaron fanzine

23


T-Shirts satte

ska på listan

för 37 år sen

Foto: Tuva Ramberg

1979 släpptes den första singeln

på den brittiska etiketten 2-Tone,

och därmed var stenen i rullning.

Snart skulle baktaktstonerna ljuda

över fler städer än Coventry och i

fler länder än England. De smittande,

dansanta skatakterna gjorde

också sina avtryck här i Sverige.

Band som Dag Vag, Ebba Grön och

Knugens Håf hade en eller ett par

skalåtar på sin repertoar, men rena

skaband fick man leta länge efter.

I Stockholm fanns dock en nybildad

grupp som gick under namnet Taxi.

Med sångaren och gitarristen Jon

Hammer, basisten Anders Engström

och trummisen Pelle ”Pop” Nordwall

kompletterades sättningen

med leadgitarristen Bie Karlsson.

– Pelle och Jon bildade bandet redan 1977,

men det var inte förrän Anders anslöt som

de började testa att spela låtarna i baktakt,

berättar Bie. Och själv anslöt jag till bandet

året därpå och då var det fullt skafokus.

En monsterhit

Taxi släppte en singel, ”Time in a bottle”,

på egen etikett innan de plockades upp av

Sonet. Då hade de efter flera byten antagit

namnet T-Shirts. Om huruvida T-Shirts var

landets första skaband, och huruvida de

var ett renodlat skaband eller inte, tvistar

de lärda om lite då och då. Men faktum är

att de med sin monsterhit ”Walk on water”,

debutsingeln på Sonet, var först med att

placera en skalåt på de svenska listorna.

Singeln följdes upp av en mini-lp, som släpptes

samtidigt som bolagskompisarna Docent

Död och Dave & The Mistakes paketerades i

samma format. Och dessa tre akter skeppades

sedan iväg på en längre Sverigeturné.

Det är nog inte helt fel att säga att det var en

paketturné med landets då tre hetaste unga

band som drog land och rike runt.

– Det var otroligt kul att åka runt tre unga

band på det där viset. Ett rullande 24-timmarparty!,

minns Bie. Banden turades om

att toppa men som sista extranummer

körde vi alltid Arthur Conleys ”Sweet Soul

Music” tillsammans. Mottagandet var lite

olika i olika städer för alla banden, men att

”Walk on Water” var en stor hit det var alltid

uppenbart, nästan i klass med Docent Döds

”Solglasögon”.

En ung upplaga av undertecknad såg spelningen

på Hofors Folkets Hus, en lyckoruskväll

som toppades av att jag fick skaka hand

med min stora idol Joppe Pihlgren i Docent

Död.

– Hofors minns jag mycket väl, det var sista

spelningen på turnén före avslutningen i

Stockholm. Bokningsbolaget kom upp och

bjöd på sprit, så efterfesten på hotellet spårade

ur lite, ler Bie.

”Trodde vi var helt bortglömda”

1981 utökades sättningen med Ylva-Li Björk

på klaviatur, och T-Shirts släppte med denna

konstellation sin första och enda lp ”Mr

Swing”. Skavågen hade dock börjat klinga av,

så trots en ytterligare hit med singeln ”I’m

The Television” började bandets saga lida

mot sitt slut. Jon satsade på en solokarriär

istället och resten av gruppen fortsatte under

namnet Gang Bang. Bie dök sedermera

upp som gitarrist i vad som då hette Docenterna,

och medverkade på deras lysande lp

”Söderns Ros”. Men T-Shirts var ett minne

blott. Lite då och då har namnet dykt upp

i olika skasammanhang, när det pratas om

band förr och då, och inte minst när det i

olika forum diskuterats vilka som egentligen

var störst och först. Något Bie visade sig vara

totalt ovetande om:

– Nej, jag trodde vi var helt bortglömda,

24 turist i tillvaron fanzine


Hej kompis,

det här är Spökstan!

tills Universal beslutade sig att släppa hela

vår katalog på olika streamade tjänster,

berättar han. I samband med det beslutade

Pelle, Anders och jag att ses, ta ett par öl och

prata gamla minnen.

– Vi skämtade om att vi borde göra några

spelningar, fortsätter han, och när jag

nämnde det för en bokare jag jobbat med i

andra sammanhang satte han en spelning på

en festival direkt! Det var bara att börja repa

och lyckligtvis satt baktakten i fortfarande

efter över 30 år. Vi kollade med Jon och

Ylva-Li, men de var inte intresserade av att

vara med utan önskade oss lycka till. Efter

det pratade vi med Ludde Lorentz som nu är

vår fjärde medlem.

Nyskrivna låtar

Så är det återbildade T-Shirts bara en kul

grej för ett par spelningar, eller vad har de

för planer, undrar jag.

– Senare i år kommer A Message To You

släppa en 7” med två nyskriva och nyinspelade

låtar. Förhoppningsvis kommer vi göra

några fler spelningar i sommar och höst.

Först? Störst? Om detta kan de lärda

fortsätta träta. Att T-Shirts fortfarande är relevanta

får däremot de kommande spelningarna

och nya singeln bevisa. Gott så!


Patrik Södling

Spökstan har precis spelat in en lp.

Inspelningen gjordes i Dissekerad-Andrés

studio i Hökarängen.

– Jätteskönt ställe och bra känsla, säger

Magnus.

Spökstan spelade in alla grunder live på

en dag med tre gitarrer, bas och trummor

och sedan la de på lite mer gitarr, sax och

sång.

– Vi hoppas och tror att resultatet av

att spela in det mesta live och under begränsad

tid blir att musiken får en extra

energikick, vi är i alla fall nöjda med det

så här långt. Det är en del äldre låtar som

vi inte gjort ordentliga inspelningar på,

hela vägen från ”Hål i betongen”, en av de

första låtar vi gjorde, till de senaste som

vi bara spelat live den senaste tiden. Så

det är som en sammanfattning av Spökstans

första decennium.

Lyrik på svenska

Spökstan skriver alla sina texter på

svenska, det var ett medvetet beslut

bandet tog tidigt.

– Kanske på grund av att reggae, punk

och hiphop (som flera av oss också gillar)

tidigare lämnat engelskan till förmån för

svenskan. Ska-scenen har längre hållit

fast vid engelskan, kanske på grund av att

scenen är ganska liten och rätt anglofil.

Magnus menar att det finns några få

lysande undantag i historien, som ”Stå

upp Svensson” med Reinholds.

– Lite märkligt är det att det tagit sådan

tid med tanke på att många svenska artister,

som var tidiga med att spela reggae

körde på svenska, som till exempel Peps,

Dag Vag och Kalle Baah. Men det kanske

kommer att ändras, inte minst med tanke

på de många reggaeband/rappare som

gjort en och annan ska-låt. Gränserna

mellan olika musikstilar och subkulturer

är inte lika tydliga som de var i slutet av

70- och större delen av 80-talet… det är

skönt.

Ska, reggae och råpunk

Spökstan har en ganska skön musikallisk

bredd, här har det spelats ska, reggae och

råpunk sedan urminnes tider.

– Jag, Magnus (bas) och Janos är

uppvuxna ihop i Sundbyberg och har

spelat tillsammans i olika konstellationer

sedan 90-talet. Det började i ska-bandet

The Crooked Beat, som gav ut en skiva

på AMTY och bland annt backade Judge

Dread när han var här 1998.

– Ur The Crooked Beat bildades reggaebandet

Black Mariah som fanns i några år

men som spelade sparsamt ute.

– Anders, Pona (gitarr), Carl (trummor)

och Felix (gitarr) är uppvuxna tillsammans

i trakterna av Östersund och har

spelat ihop i olika hög grad under åren.

Anders och Pona har lirat mycket punk

och hardcore i band som Strychnine,

Monkey Radar och Rouges Utd. Idag

spelar de utöver Spökstan också tillsammans

i Knark och Makabert Fynd. Anders

spelar även trummor i Societys Decline

och säkerligen i något annat eller några

projekt som inte jag har koll på.

– Felix har spelat en massa reggae,

bland annat i Congoman Crew som gjort

rytmer till och backat flera reggaeartister.

Carl har spelat alltifrån pop till reggae.

Han har även gjort en skiva i eget namn

och spelat i reggaebandet Paraden. Sofia

(sax) spelar förutom i Spökstan också i

nyss nämnda Paraden.


Mikael Sörling

turist i tillvaron fanzine

25


Stockholm skank

En fredag i augusti 1980 ringde jag på

hos min nyfunna vän Rudis. Vi var femton

år och skulle ses för första gången

sedan han kommit hem från sin språkresa

i England. När han öppnade kände jag först

inte igen honom. Han var kortklippt och

klädd i vit skjorta, smal svart slips och svarta

kostymbyxor. Ivrigt bad han mig att komma

in. När vi lärde känna varandra, någon

månad tidigare, hade jag bland annat spelat

Madness för honom i min kassettbandspelare

och han verkade lika fascinerad som jag

blev första gången jag hörde ska på radion.

(One step beyond var det.) Det var som att

allt stannade upp för ett tag och jag klev in

i en ny värld. En instrumental och eggande

värld. Jag följde honom upp till vardagsrummet

där han satte på en skalåt och började

dansa. Jag kopplade stilen till Madness

skivomslag men hade aldrig sett rörelserna

förut. Han berättade om klubbarna han varit

på, musiken och dansen som han lärt sig där.

Det var underbart att se. Jag tänkte att jag

måste också lära mig det där.

Det som fångade mig med ska var glädjen,

rytmen och den coola attityden.

Men jag lyssnade på lite av varje. Mest

det jag hörde på radion, som new wave,

The Jam, reggae, Ramones och en del punk.

Några år tidigare hade jag fastnat för Dag

Vag när de kom med sin första skiva. Där var

också mycket glädje men det var lite mer

flamsigt, och pubertalt.

När vi lyssnat på skivorna han köpt sa

Rudis att vi kunde gå hem till några polare

han lärt känna som också var inne på ska. Vi

gick dit och satt i ett litet rum i en lägenhet

och lyssnade på musik och snackade. De var

alla klädda i vit skjorta, svart slips och svarta

byxor. Jag trivdes verkligen där. Så nästa

fredag efter skolan gick jag till frisören och

klippte mig.

Pappa var svingpjatte i slutet av trettiotalet

och hängde på Nalen. I källaren stod

några snygga myggjagare som han sparat

från den tiden. Och han hade ett gäng smala

enfärgade slipsar i snygga färger hängande i

garderoben, som han inte använde eftersom

det var breda slipsar med fula mönster som

gällde. Så de kunde jag också ta. De hänger i

min garderob än idag.

På Stora Nygatan i Gamla stan låg en

affär som sålde begagnade kläder och

prylar. (Det fanns inte många sådana

affärer på den tiden, undantaget Myrorna

och Militärens överskottslager). Jag hade

Gränden vid Dirty Dickies i Gamla Stan.

hört att de skulle sälja både tyska och

engelska parkas där. Jag tyckte bäst om den

engelska parkasen, men tyckte bara att jag

hade råd med en tysk.

Det ångrade jag ibland.

Så var jag för första

gången klädd på ett sätt

som sa vilken musik jag

lyssnade på och vilket

gäng jag tillhörde. När

jag kom in i lägenheten

till mina nya polare lät

de nästan lite besvikna

över att jag övergivit min

diffusa plastreggae look.

Det gjorde mig lite förvånad,

men det var skönt

att känna att jag hade

varit välkommen även om

jag inte bytt stil.

Vi började hänga på en fritidsgård i Hässelby

och skankade i ring när personalen gick

med på att spela någon låt vi hade med oss.

Men efter några gånger tröttnade gänget

av hårdrockare, som också hängde där, så de

följde efter oss när vi gick därifrån. Jag bar

på bandspelaren och hann inte reagera när

mina vänner började springa. En av hårdrockarna

tog min hatt och slängde in den i

en trädgård och slog mig på käften. Sedan

gick vi inte dit mer.

Efter att ha provat ett disko på Söder där

vi fick dj:n att spela ska så vi kunde dansa i

ring igen, hittade vi till Dirty Dickies i Gamla

Stan. Stället låg nere i en källare

i en av de smala gränderna

ner mot Skeppsbron. Där var

trångt, svettigt och helt underbart

att dansa. Och folk var

så snyggt klädda. Där blev jag

riktigt bra på min version av

skank, som gick ut på att lyfta

knäna riktigt högt och få till

en knyckighet i rörelsen som

förstärkte rytmen.

Enda nackdelen med stället

var att det låg i Gamla Stan.

Skinheadsen hängde ofta vid

tunnelbanestationen och de

gillade inte ska-mods. Jag gillade

inte dem heller, trots att

vi lyssnade på samma musik. De ansåg att

vi var medelklass och jag gillade inte rasism

och våld. En dag blev någon brutalt misshandlad

i gränden utanför Dirty Dickies.

Jag snöade verkligen in på ska och köpte

varenda singel och lp som gavs ut i den

engelska skavågen. Svenska T-shirts och

tyska Nighthawks köpte jag också skivor

av, även om de inte var lika bra. Genom The

Specials live-EP fick jag upp ögonen för den

26 turist i tillvaron fanzine


1980

Ska’n’Skas dist drev

publiken till vansinne

jamaikanska ska’n. Även Nighthawks och

Selecter gjorde gamla ska-covers upptäckte

jag efterhand.

Två samlings-lp med jamaicansk ska och

rock steady från 60-talet lyckades jag få tag

på och den musikaliska historien började

klarna. Jag som trott jag att ska var en blandning

av punk och reggae som växt fram ur

punken, insåg nu att den här coola musiken

blev till innan rock och pop ens blivit tillräckligt

intressant för att lyssna på.

Jag gillade alla de engelska skabanden

lika mycket, men på olika sätt. De låtar jag

tyckte allra bäst om att dansa till var The

Beats ”Mirror in the Bathroom”, The Specials

”Too Much too Young” och Madness ”My

Girl”. Rent socialt var The Beats ”Ranking

Full Stop” roligast, med de snygga stoppen i

musiken som vi timade in.

Själv kom jag inte till England förrän sommaren

1981 och då var ska-vågen på väg att

dö ut. Många av mina polare hade gått över

till mods-musik och jag började utforska den

musiken jag med. Vi klädde oss fortfarande

likadant men dansen var inte lika rolig. Bara

på en fest när någon satte på ”You Really Got

Me” med The Kinks, kände jag en liknande

dansglädje igen.

Bengtzon

Jag har inte kunnat sluta lyssna på

Ska’n’skas sjua ”A-team” som kom ifjol.

Dunder dansant ska filtrerad genom Goran

Bregovis galenskap. Inte illa av ett gäng

gamla metalmusiker får jag nog lov att

säga.

– Vi ville ha ett band där vi bara kunde

ösa på, utan pretentioner och krav. ”Fan,

ska vi inte starta ett kängpunkband där vi

bara kan kötta på hur vi vill?” sa vi på en

krog i Stockholm för drygt 13 år sedan,

säger Ska’n’Ska i ett kollektivt svar.

Det var det första lilla frö som sedan kom

att bli Ska’n’Ska. Men som tur var blev det

ingen kängpunk.

– Många av oss spelade i metalband

tidigare. Därav blev det ganska så ”hård”

ska-musik. Det fick vi väldigt mycket kritik

för i början, bara det att vi blanda in dist

lite då och då gjorde folk helt vansinniga.

Men det är ganska så blandat, vi har folk

som är skolade musiker och har det som

yrke. Men merparten gör det på en passionerad

hobbynivå och har ”vanliga/riktiga”

jobb på sidan om.

Balkankrydda

Ska’n’Ska är ett riktigt storband, tio personer

ingår i truppen. Då blir det väldigt

många olika smaker och influenser som

ska samsas. Men de har faktiskt några

gemensamma hjältar: Goran Bregovic,

Shantel, Manu Chao, Los Fabulossos Cadillacs

och Rage Against The Machine.

Och det är förstnämnda Goran Bregovic-influensen,

den här balkankryddan, som ger

Ska’n’Skas sound en extra skjuts men även

en egen identitet.

– Ja den kryddan är helt och hållet Emir

Kusturicas förtjänst! Både hans musik och

filmer är helt fantastiska. Och dom har

fått oss att upptäcka och älska balkanmusiken.

Men till en början var det absolut

inte någon självklarhet att blanda in det.

Våra stora idoler i början var band från

Latinamerika och det var mer så vi ville

låta. Men vi skriver all musik tillsammans i

replokalen och testar/jamar/blajar väldigt

mycket. Så då faller det sig ganska naturligt

att också Balkaninfluenserna smyger sig

in i musiken. Sedan har vi en sån extremt

grym blåssektion som också bemästrar

att spela sådan typ av musik. De ska dom

fan ha grabbarna! Håller absolut med om

att det ger musiken en extra skjuts och

blir jäkligt röjig. Och desto röjigare, desto

bättre!

Ifjol kom den utsökta singeln ”A-team”,

hur ser ni på den idag?

– Först och främst så har vi alltid drömt

om att få släppa vår musik på vinyl, vilket

vi fick med ”A-Team”. Sen har ett annat mål

varit att släppa något på AMTY Records. De

har liksom varit kungar i branschen sen vi

började och AMTY var även väldigt kritiska

till vår lite speciella ska när vi precis hade

startat. Om inte säga att de rent av hatade

den. Sen gick det några år och de kom krypande

på knäna och bad om att få släppa

grejer med oss.. Men det ska nämnas att vi

kanske inte var svinbra i början, så deras

kritik var väl inte helt obefogad...

Ny skiva i höst

I höst ska det enligt planen komma en ny

sjua med tre låtar.

— Tre riktigt bra låtar om du frågar oss

så det går inte riktigt att kalla det en singel.

En av låtarna är en cover helt på spanska

och med vår ena gitarrist på sång. Första

gången vi släpper en låt där han sjunger

och det är riktigt jäkla bra! Men vi har tio

starka viljor i bandet och ibland är vi inte

helt överens, då har saker en tendens att

dra ut på tiden. Men som sagt, till hösten är

det tänkt i alla fall.


Mikael Sörling

turist i tillvaron fanzine

27


Det här reportaget publicerades i Aftonbladet 1986,

Skinheads,

ska och

antivåld

På konsert med åttamannabandet Reinholds.

Spelning i Stockholm. Längs väggarna

står människor i jeans och kostym.

Framför scenen dansar, hoppar och

vrålar unga män med stora kängor och

renrakade skallar.

De rör sig likt popcorn i en kastrull.

På scenen står Reinholds – åttamannabandet

som är både långhårigt och prydligt

klätt – och som är Stockholms skinheads

hjältar.

Bandet spelar snabb, dansvänlig musik.

Publiken dansar. Ibland lugnt. Ibland mera

vildsint och ibland närmast våldsamt. De

stöter på varandra. Och ibland omkull

varandra. Det verkar som om det är en del

av meningen. Man kan förledas att tro att

dessa unga män med sin tuffa framtoning

och med sina kala huvuden kompenserar

tider av brist på kroppslig närhet i sin dans.

Även om de aldrig erkänner det. Deras

trubbiga närhet blir exakt lagom när de

dansar.

Reinholds har total kontroll över sin

publik. När det blir för våldsamt lägger

sångaren som kallas Jacke sin hand på ett

huvud. Strävheten gör att dansaren blir

lugn. Jacke blir ett slags messiasfigur med

guldtand och mohikanfrisyr.

När det blir så känslosamt i publiken att

det är förvillande likt slagsmål tar Jacke en

skinnskalle i handen. Jacke leder honom ut.

Och likt en skolpojke går 17-åringen som

just tänkte skalle en annan rockälskare

hand i hand ut ur lokalen med sin sångare.

Reinholds är ett av Stockholms två

skinheadsband. Reinholds är det

band i Stockholm som klarast tar

avstånd från ungdomsvåldet och går till

direkt angrepp mot det. Både under spelningar,

före och efter.

Era fans är skinheads som i tidningar

skildras som blodtörstiga idioter

– skäms ni inte över er publik?

– Absolut inte. Skinheadsen är en suverän

rockpublik. Dom dansar och lever ut. Även

om det inte är särskilt kul att se dom dansa

vilt på golvet medan övrig publik står uppträngda

längs väggarna och ser rädda ut.

Men skinheadsen är härliga. De vågar leva

ut, de vågar dansa. Andra vågar bara dansa

när de är skitfulla, säger Björn Öqvist, 18,

som spelar klaviatur.

– Men jag mår dåligt när en invandrare

jag känner från mitt jobb inte vågade komma

till en av våra spelningar därför att han

var rädd för vår publik, säger Olov Öqvist,

19, som spelar trummor.

– Men jag blir ofta skrämd över skildringen

av skinnskallar. De beskrivs ju inte som

människor utan som djur. De utsätts för en

rasistisk smutskastning. De är otäckt, säger

”Jacke” Sjöstrand, 18, sångare.

– Vid kravallerna i Gamla Stan greps 23

skinheads. Tidningarna skrev spaltmil om

det. Men några kvarter längre bort, några

minuter senare blev några skinheads nerklubbade.

Det skrevs det inget om.

Vad tycker era fans om att ni spelar på

ANC-galor som faktiskt är mot rasism

och invandrarfientlighet?

– I början hånades vi en del för det av vår

28 turist i tillvaron fanzine


men även i Antivåldsjournalen januari 1987.

publik. Men vi pratade mycket med dom

om det och det är klart att de egentligen

höll med oss: dom är inte rasister.

– Dessutom skulle ju inte skinnskallarna

komma och betala inträde på de här

spelningarna om de var rasister. Senaste

ANC-galan vi spelade på var det fullt med

skinheads som dansade som galningar.

Ni brukar direkt ingripa när era spelningar

urartar till våld?

Jakob: – En gång på Kolingsborg skrek

alla ”Sieg heil” gång på gång i talkör. Jag

försökte prata med dom men inget hände.

Till slut fick jag hota med att vi faktiskt

inte tänkte spela om de fortsatte med sina

”Sieg heil”. Då, till slut, la dom av.

– Förra spelningen så var det förresten

en som såg ut som Carl Bildt som dansade

allra värst. Han dansade runt som en galning

med kostym och portfölj, ler Jakob.

Det var skamusiken som gjorde att

Reinholds fick den publik de har.

Skamusiken är en sorts snabb

reggae – ungefär sån som Madness och

Specials spelat de senaste åren och Millie

på 60-talet i ”My boy lollipop”. Om man

blandar Madness med Sham 69 får man

möjligen Reinholds. Skamusiken tilltalar

Englands skinheads och alltså även Sveriges,

utan att någon riktigt vet varför.

– Vi märkte det direkt på första spelningen.

Då kom både skinheads och mods. Fast

modsen försvann när de fick stryk.

Reinholds musik har utveklats mera från

ska till soulmusik och bluespop. De har

gjort en skiva - en singel som släpptes för

ett år sen. ”Jag har hört det förut” och ”Stå

upp Svensson” blev en

bestseller – åtminstonde

på skivaffären

Pet Sounds. Den sålde i

500 exemplar.

– Det är väl åtminstone

bronsskiva! säger

Oskar.

– Vi hade massor av

spelningar i början. Det

gick sanslöst bra. Folk

gillade vår glada och svängiga dansmusik.

Det var när punkvågen började och då

kom vi med glad musik med blås och orgel.

Medlemmarna i Reinholds kommer från

skilda delar av Stockholm. Några från innerstaden,

några från Hässelby och någon

ifrån Vällingby. Några studerar, en är sotarlärling,

en flyttgubbe och en vårdbiträde.

De repar på Fryshuset vid Danvikstull.

– Vi kom med där för två år sen. Det är

suveränt. 150

band spelar och repar

där. Vi var med och

byggde om lokalerna, byggde

väggar, isolerade och målade.

”Senaste ANC-galan

vi spelade på var

det fullt med skinheads

som dansade

som galningar.”

Medlemmarna i Reinholds tycker

att föräldrarna måste ta mer

ansvar när det gäller ungdomsvåldet.

– TV borde sluta sina sändningar varje

kväll med att lägga ut en skylt med texten:

”Vad gör dina barn just nu?” Det finns

13-14-åringar som driver omkring på

gatorna sent på kvällarna och är med i

kretsarna som sprider

våld. Föräldrarna måste

bry sig mera om vad deras

barn sysslar med.

– Tidningarna måste

också ta sitt ansvar. De

måste sluta peka ut

grupper som ansvariga

för våldet. Tidningarna

får aldrig skriva att

skinheads ligger bakom

ett våldsdåd när man

inte vet hur händelsen har gått till, vad

som legat bakom och ens försöker skildra

händelsen och våldsvågen med ett uns

djup, menar Jakob.

Vad kommer att hända med våldet den

här vintern?

– Det viktiga nu är att man klargör att

alla dom här grupperna som är med och

slåss inte behöver förvandlas till några

”Svenssons”

över en natt.

Det viktiga är att

dom slutar slåss innan

några fler allvarliga händelser

inträffar. Sen kan man börja diskutera vad

som är fördomar och vad som kan ändras.

Det är när man hackar på skinnskallarna

och invandrarna som dom börjar slåss,

säger Björn.

– Rockmusiken får nog ta sitt ansvar

också. Ta ett band som Wasp, till exempel,

som styckar en ung kvinna på scenen. Det

är inte klokt. De har ju mellanstadiebarn

som publik, menar Jakob.

Har stämplingen som skinheadsband

hjälpt er i karriären?

– Tvärtom, det har försenat vår karriär

(skratt). På en del spelningar blir vi inte

insläppta för dom är rädda för att vår

publik och det har faktiskt varit en av

avsikterna med att vi spelat på ANC-galor

– för att tvätta rent vårt rykte.

Själv går jag från spelningen med Reinholds

och begrundar författaren Slas ord

från 1982: ”Vårt land om något har väl råd

att hålla sig med en rå, brutal och stökig

arbetarklass. Vad vi inte har råd med är en

förbannad tennisspelande medelklass. En

överklass är lite lattjo att ha. Dom kan putta

lite krocket och spela golf. Dom får det

om vi får slåss. Efter egna regler förstås.

Den allmänna förståelsen för varandras

problem måste få ett slut.”

Lasse Anrell

turist i tillvaron fanzine

29


Slacker om upptäckten av Youth Man

Foto: Peter Troest

Kärlek

ett klick bort

30 turist i tillvaron fanzine


Nattkröken, dygnets bästa och jag ska bara … kolla

en grej till på youtube. Ett klick och: Youth Man

från Birmingham, UK. Det är BAM! En känga rakt i

magen, kroppen som elektrifieras och far rätt in ett okänt

universum. På 10 sekunder. Kärlek.

Heavy Rain, debutsingeln från 2013, är något alldeles

extra. Nerven i det jazziga introt, manglet som drar igång,

det är spitting word, larmigt, flummigt, mera jazz och allt

med respektlöst aggressiv energi. Fast egentligen saknar

jag ord.

Inget horisontalläge efter det. Nästa fynd blir Live at the

lab: Skin och Deadweight (2015) samt Pigs (2017). Här har

de lagt i en växel till, Kaila Whyte och Miles Cocker vrålar

bitar av lungorna ur sig, filar stenhårt på gitarr och bas

och Marcus Perks är infernalisk med stockarna. Det är mer

hardcore, mer självsäkert än första ep:n och det är uppenbart

att Youth Man ska upplevas live.

Och jag har flyt. Några dagar senare lirar de på

Pumpehuset i Köpenhamn. Trots måndag, tunt med

folk, kör de ett intensivt set. Jag kan hänga ostört vid

scenkanten, byter några ord med Kaila Whyte efteråt, hon

lyser upp när jag säger att jag åkt från Malmö enbart för att

se dem, och jag ser till att få en knallorange bandtröja med

hem.

Egentligen är det ett ofog att en ofta ger nya låtar max tio

sekunder. Är intresset inte fångat då – hejdå. När fan förvandlades

jag till en pösig skivbolagsdirre utan skivbolag?

Den rastlösheten utgår Youth Man ifrån när de håller sig

till ep:s. De knåpar ihop materialet i flykten och så rätt in i

studion.

Marcus Perks: ”Vi har aldrig ro sätta oss och skriva

ett helt album. Ur ett logiskt perspektiv, det finns inte

många som har nog med uppmärksamhet för ett album.

Människor gillar att snabbt fånga upp något och leka med

det en stund, och överger det sedan lika snabbt igen.”

Jag funderar lite på var tålamodet tog vägen. Som när

jag var 14 och bodde i Uddevalla, där Smokie, 10 CC och

det lokala dansbandet Christers regerade. Jag överlevde

detta mörker vid radion, i timmar, med fingrarna redo på

play/rec, i hopp om guld, som ”Angels With Dirty Faces”

med Sham 69, den sitter djupt i hjärtat, och ”Crazy” med

999. Ändå lägger jag fem gånger så mycket tid på youtube.

En kan gräva i oändlighet, icke-mainstream, rariteter och

udda grejer, så djupt att 11-kilometershålan i Marianergraven

i Stilla havet känns futtig i jämförelse.

Men en ratar det som inte genast sticker ut, bokmärkar

det som låter lovande… och så vidare, ständigt letande.

Birmingham har av tradition en spretig musikscen

– gospel, jazz, metal, punk, ska, reggae, garage, postpunk,

hardcore, dub, techno, you name it - och bland

legenderna finns Black Sabbath, GBH, Au Pairs, The Beat

och Steel Pulse.

Det präglar Youth Man, men de nämner gärna amerikanska

inspiratörer som New York Dolls, Stooges, Black Flag,

Fugazi, Dead Kennedys, Deerhof, The Flaming Lips, M.I.A.

Kaila Whyte har en del av hjärtat i riot grrrl-scenen, men

det är The Breeders med Kim Deal som är nummer ett:

”I stället för att kräva jämlikhet och respekt, som vi alla

förtjänar, gestaltar Kim slutmålet. Kim Deal lever det. Kim

Deal är vad vi kämpar för. Jag vill inte vara en kvinnlig musiker.

Jag vill vara musiker. Jag vill vara som Kim Deal.”

Det måste vara ett tecken att förra vändan jag var på

Pumpehuset var det just The Breeders jag såg. Och jag

minns känslan att det var första gången som jag verkligen

närvarade på en konsert. Det är kanske det jag ska sträva

efter. Den stillheten.

Marie Slacker Olsson

Marcus Perks.

Kaila Whyte

Miles Cocker.

turist i tillvaron fanzine

31


Laddat Lugn

i Köpenhamn

”Det är

Ibland överträffar dikten verkligheten.

Den svensk/danska noise/

punkgruppen Laddat Lugn startade

som en kul grej en blöt kväll i mars

2016 då skåningarna Tom och Mik

rumlade runt på Köpenhamns barer

och stötte på den danske seriehjälten

Steen. Redan på småtimmarna

under deras första möte spelade de

in hälften av vad som skulle komma

att bli deras legendariska demotape

”Dine Penge Mig I Røven”.

Ryktet gick snabbt att en ny spännande

grupp hade bildats och Laddat Lugn fick en

del uppmärksamhet via Turist i tillvaron.

Tom och Mik blev kvar i Köpenhamn, de

sov på golvet hemma hos Steen och taggade

av intresset för Laddat Lugn spelade in

fler låtar och under hösten 2016 kom alltså

deras demo Dine Penge Mig I Røven ut, men

endast i 25 exemplar.

Jag fick utan större problem tag på Steens

mobilnummer, men han var inte vidare

intresserad av att ställa upp på en intervju

förrän jag lovade att det var jag som skulle

stå för eventuella inköp av öl under intervjun.

Steen föreslog att vi skulle träffas

nästkommande lördag på Floss bar som

ligger på Larsbjørnsstræde i Köpenhamns

latinkvarter.

Det var med stor förväntan jag satt vid ett

bord på Floss och väntade på att får göra en

exklusiv intervju med en av medlemmarna

av Laddat Lugn, ingen av dem hade tidigare

pratat med pressen. Steen släntrade in strax

efter utsatt tid, med en blå King’s i mungipan

och beställde två Tuborg Guld till sig själv

och sa: ”Okej, shoot!”

När träffade du Tom och Mik första

gången?

− Det var under en hejdlös krogrunda i

Pisserenden i Köpenhamn. Jag satt ensam

vid ett bord och drack och så dök de två upp

och efter fem minuter satt vi och snackade

om olika grymma rockband.

Hur kom det sig att ni bildade bandet

Laddat Lugn?

32 turist i tillvaron fanzine


konst før

HELVETE”

− Jag tror att det började med ett vad, eller

så betalade de mig för att vara med i bandet.

Vad betyder egentligen ”bildade”?

Jag försöker mig på en förklaring, men

Steen börjar direkt flacka med blicken och det

är tydligt att han inte är intresserad av mitt

svar så jag går vidare med nästa fråga.

Danmark måste vara fullt av duktiga musiker,

vad har Tom och Mik som du gillar?

− Jag känner inga andra musiker, nä, jag

skojar bara, jag känner många duktiga

musiker här i Köpenhamn, men de är alltid

så jävla upptagna med allt annat än musik.

Till exempel att gå med sina barnvagnar, äta

korv eller spendera hela eftermiddagarna

med att ta svartvita fotografier med en ”riktig”

fotograf. De lägger ner så satans mycket

tid på att se deprimerade ut framför en

10 000 kronors kamera att det är pinsamt.

Hur gick själva inspelningen till, hur

skrev ni låtarna?

− Det kommer jag fan inte ihåg, jag var full

hela tiden.

Vilka grupper är dina förebilder?

− En grupp av nakna tjejer på en

strand? Nä, för helvete, jag skämtar

bara, men jag måste lyfta fram Toto, Huey

Lewis and the News och det danska bandet

Sneakers.

I det här läget börjar jag undra om Steen

driver med mig eller om han bara är berusad.

Han har redan sänkt sina två Tuborg Guld

och viftat till sig två nya, och jag misstänker

att han dessutom druckit några öl innan vi

träffades.

Tror du Laddat Lugn kommer att spela

live någon gång?

− Absolut inte. Eller, om Roskilde ringer så

kommer jag att överväga det, men definitivt

inte på Oranga scenen, där är alltid så usel

ljud. Kanske skulle vi passa på Arena-scenen,

ha ha.

Hur är din relation till Tom och Mik idag?

− Tja, om de bjuder på ett par öl så kan jag

tänka mig att träffa dem igen, men de är tål

inte sprit så bra så de är rätt uselt sällskap.

Er demo tryckte ni bara upp i 25 exemplar,

varför då ?

− Det är ju konst för helvete! Nu får du

sluta med alla dessa frågor, svenskjävel!

Jag avrundar med en sista fråga. Vad

menas med titeln: Dine penge mig i

røven?

− Jag vet inte om jag orkar berätta den

historien, ska jag? Okej då, du får den korta

versionen om du bjuder på en vända till.

Alltså, det var för två eller tre år sedan på ett

värdshus i Vesterbro, klockan var väl runt

fyra på morgonen när jag försökte köpa en

fatöl till en riktigt vacker och trevlig kvinna

som stod ensam i baren. Hon måste varit

runt 50 år. När jag närmade mig henne lugnt

och stilla, som ett lejon som ska anfalla

ett byta, hinner jag inte ens sätta in stöten

förrän hon vänder sig om och studerar mig

med sina trötta bruna ögon och säger helt

kallt: ”Dine penge mig i røven”. Ah, jag har

blivit törstig av allt detta prat, fixar du en öl

till?

Vi dricker ett par öl tillsammans, och Steen

blir mer och mer osammanhängande. Jag

vet inte om den här intervjun hjälper till att

förklara Laddat Lugn eller inte, men jag kan i

alla fall starkt rekommendera Floss Bar.

Ett par veckor efter att jag träffat Steen

nåddes jag av ryktet att Turist i tillvarons

egen Mikael Sörling blivit sångare i Laddat

Lugn. Jag bestämde mig för att ringa

upp Steen och få det bekräftat. Hans svar

var kort:

− Ja, fy fan.

Var det inte Sörling som sågade

”Dine penge mig i røven”?

− Som jag sa, fy fan.


Simon Lack

turist i tillvaron fanzine

33


”Vår samtid är så

kall och själlös”

Allvaret: Vi kanske gör lite mer ledsna och trötta låtar

För några år sedan spelade Allvaret

på Inkonst i Malmö. Det var en

hisnande upplevelse. Någonstans

i mitten av giget försvann tid och

rum och kvar blev jag och Allvaret,

armhåren reste sig och en overklig

euforisk känsla brann i kroppen.

Jag vet det låter helt knäppt, men

så var det.

Allvaret gav nyligen ut sin andra

platta, ”Skuld och skam”, som trots

det dystra budskapet lovar gott

inför framtiden.

Det har gått fyra mellan plattorna ”Tänk

på döden” och ”Skuld och skam” och det

beror bland annat på att sångerskan Sushila

Gautam haft skrivkramp, men också på att

vardagen kommit emellan.

– Plugg och jobb och folk som fått barn och

haft att göra med det, säger Sushila. Mellan

det och att Chris och Kiba flyttade från

stan har det vart svårare att få till det goa

vardagsrepet som vi hade i början. Saker blir

alltid annorlunda i distansrelationer även

om alla parter fortfarande gillar varandra

så att säga. Det blir alltid undantagstillstånd

och man måste ses och ställa upp oavsett om

man är på humör eller inte.

Chris och Kiba har alltså lämnat Göteborg

och det har som sagt påverkat Allvaret.

– Det var mer replokalshäng och vi gjorde

allt tillsammans. Nicke och Kiba kom med

idéer och Chris gjorde sitt. Jag kollade om

jag hade texter som passade eller satt och

skrev när dom provade grejer. Nu för tiden

blir det mest jag och Nicke som ses, eller

att dom skickar grejer som jag kan kolla

hemma. Men oftast så är det inte förens vi

är i repokalen som jag tänder på låtidéer.

Det är inte samma sak att sitta hemma och

lyssna på gitarrslingor eller ackordföljder.

Det är alltid när vi är tillsammans som det

känns bäst.

Vad skiljer Allvaret 2017 musikaliskt

från Allvaret 2013?

– Vi spelar det som kommer ut bara. Hur

det låter beror väl lite på hur man känner sig

när man gör låten, men sånt hör inte jag. För

mig låter allt vi gjort som oss bara. Ibland

gör vi arga låtar, ibland uppgivna, ibland

34 turist i tillvaron fanzine

ledsna... Vi kanske gör lite mer ledsna och

trötta låtar nu för tiden, men det har mer

med hur livet sett ut att göra. Man har olika

faser och det märks väl i allt man gör.

Avtrubbade människor

Sushila skriver texter som griper tag, hon

säger att hon inte direkt inspireras av något.

– Snarare oinspirerad. Jag bara skriver vad

jag känner, och sen när killarna spelar nått

som har den känslan blir det en låt liksom.

Men hon säger att hon påverkas av samtiden

och sin omvärld.

– Människor man möter eller sammanhang

man är i. För mig handlar det mer om

överlevnad än inspiration. Vår samtid

är så kall och själlös. Allt handlar

om att köpa saker. Människor

är helt emotionellt avtrubbade

och utslitna och ointresserade

och självupptagna. Alla som

blir utbrända får jobba med

”terapeutiska” verksamheter

typ som att sy eller väva

eller odla mat eller snickra

eller blåsa glas... sånt som var

det enda folk gjorde om dagarna

för 100 år sen. Idag kan man inte

leva på det, utan får bara göra

det för att må lite bättre ett tag

om man blivit själsligt förbrukad.

Nu ska man bara sälja,

det är det enda som räknas. Du

får två månader för våldtäkt

och tre år för fildelning. Folk

köper kläder för 49,90:- och

reflekterar inte ens över vad

som krävs av andra människor

eller naturen för att göra den

jävla plastbiten. Det finns inget

människovärde och ingen som

helst självinsikt eller känsla av

sammanhang. Allt är att generera

likes. Folk vänder in och

ut på sig själva för att försöka

synas och finnas och betyda

nått för någon. Det är så jävla

sjukt så jag spyr. Och värst

är det för dom yngre som ska

försöka växa upp i det här jävla

hell-hålet.

Allvaret får henne att må bättre,

– Att repa och göra låtar och vara ute och

spela är som att andas. Att träffa folk som

gillar det vi gör och mår lite bättre för en

stund gör att vi mår lite bättre för en stund

med.

Vad gör du när du inte spelar i Allvaret?

– Försöker överleva.


Mikael Sörling

Foto: Martin Wilson


turist i tillvaron fanzine 35


Foton från tuben.

Luigi Scorcia

– överlevaren från

Måndagsbörsen

Musiknyheter var inte helt lätt att få i nordvästra Skåne 1982, så när gitarristen från

New York Dolls, Johnny Thunders, figurerade på framsidan av Kvällsposten blev jag

naturligtvis intresserad. Att artikeln handlade om att tv-programmet Måndagsbörsen

känt sig tvingade att plocka bort Johnny Thunders framträdande från sändningen.

Enligt uppgifter hade Johnny varit drogpåverkad. Ord som ”skandal” nämndes. Det

räckte för att jag, som 11-åring, skulle påbörjade min livslånga fascination av Johnny

Thunders.

Text: Mikael Ekström

Johnny hade kommit till Sverige i mars

1982 med sin gamla vapendragare och

tillika trummis från New York Dolls, Jerry

Nolan och med nyrekryteringen Luigi Scorcia

på bas. Den korta turnén som bland annat

skulle innehålla ett tv-framträdande på

Måndagsbörsen urartade omgående. Johnny

hamnade på kvällspressens löp under ett

par tillfällen den veckan, och det handlade

aldrig om musiken, utan om droger. Framträdande

på Måndagsbörsen stoppades, men

sändes senare i något dokumentärprogram

som avhandlade knark. När Johnny och bandet

lämnade ett chockartat Sverige bakom

sig hade de i alla fall fått ett nytt fan. Johnny

dog 1991 och Jerry året därpå. Den enda

person som lever från bandet som spelade

på Måndagsbörsen är alltså Luigi Scorcia.

Han bor i New York, och han brukar inte

vilja prata om det som har varit, men gjorde

ett undantag för Turist i Tillvaron.

Vilka grupper hade du spelat med innan

du hamnade i Johnny Thunders band?

– Innan jag påbörjade mitt äventyr med

Johnny Thunders hade jag ett band som

hette Luigi And the Wise guys. Frank Zappa

36 turist i tillvaron fanzine


tog namnet och skrev en låt med den titeln.

Han såg oss på Max’s Kansas en kväll när

jag hade en argumentation med bandet på

scenen och Zappa tyckte att det var komiskt.

Sedan hade jag ett band som hette The

Knots, döpt efter en av mina låtar med Tony

Cairo, som även han lirat med Johnny. Walter

Lure gick senare med i The Knots. Tony och

jag var kompisar, han var från Bronx, jag från

Brooklyn och Johnny från Queens. Det är de

områdena som gör ”Knew Yawk Shitty”.

– Johnny kom en dag till The Knots replokal

och sa något i stil med att jag lät som Jeff

Beck, jo tjena. Jag gjorde lite studioarbete

med Alan Vega vid det tillfället. Alan producerade

en platta och jag spelade på den. Det

ska finnas en video på YouTube med Alan

Vega och Johnny Thunders där de spelar

”Dream Baby Dream” med The Wise Guys på

Max’s. Johnny brukade hoppa in med olika

band, han älskade att spela, och han lirade

med mitt band ett par gånger. Alan Vega var

en fadersfigur för mig. Han var vid min sida

när jag hade en motorcykelolycka efter en

konsert med Johnny. Alan ville inte att jag

skulle spela med Johnny. Han sa att Johnny

var dålig inflytande. Jag tror att det fanns en

sorts rivalitet mellan Alan och Johnny.

Hur kom du i kontakt med Johnny och

hur hamnade du i hans band?

– Det var Johnny som tog kontakt med mig

efter ha sett mig med The Knots. Han ringde

upp mig och sa med sin nasala röst; ”Hey,

Luigi, vill du åka på turné med mig? Möt

mig på flygplatsen.” Jag sa att jag inte kunde

någon av hans låtar, men han sa att han

skulle han lära mig dem på planet. Så blev

det såklart inte, men efter tre gig så kunde

jag spela dem i sömnen.

Hur var bandets förberedelser inför

turnén?

– Helt obefintliga. Under soundchecken

”Det blev bara två,

tre konserter sen

blev vi förbjudna

att spela mer. Vi

var huvudnyheter i

kvällstidningarna

under några dagar.”

eller mitt i konserten kunde Johnny berätta

vilken tonart låten gick i. Chuck Berry gjorde

samma sak med sina konsertband. När

jag turnerade med Bo Diddley hade vi en

halv repetition där han enbart instruerade

trummisen hur han skulle spela. Bo var fantastisk.

Vi spelade till och med in en låt efter

turnén; “Don’t Know where I’ve been”.

turist i tillvaron fanzine

37


Luigi Scorcia spelade med Johnny Thunders

under ”Skandalturnén” i Sverige

1982.

Hur förberedde sig Johnny för en turné?

– Det handlade mest om hans kläder. Han

reste lätt, väska och gitarr, så det skulle gå

enkelt att göra en snabb exit.

Hur länge spelade du med Johnny?

– Det kändes som en evighet, men det var

mindre än två år. Jag spelade bas och gitarr

mellan 1981 och 1983.

Vilka minnen har du från turnéerna?

– Min dröm som ung pojke som växte upp

i Brooklyn var att försöka komma på hur i

helvete jag skulle ta mig därifrån levande.

Mina tre bästa vänner blev antingen skjutna

eller överdoserade. New York var ett rufft

ställe på den tiden. Att åka på turné var en

dröm som gick i uppfyllelse, men det skulle

snart utvecklas till en mardröm. Vi hade problem

att komma in i Kanada då vi inte hade

arbetspass. Jag minns att tulltjänstemannen

sa till Johnny att antingen har du en ängel

som vaktar över dig eller så gillar någon här

dig, för vi brukar inte släppa in band utan

arbetstillstånd. Vi träffade Sydney Gustafson

i Vancouver och hon var ”barnvakt” till

Johnny. Och i San Fransisco var där en kille

som häcklade Johnny så Johnny slog honom

i huvudet så han fick hjärnskakning. Sedan

sålde vi ut Whisky a go-go, men Johnny

trillade framåtstupa i första sången. Och så

åkte vi fast i San Diego och hamnade i fängelse

i tre dagar. Lori Deep ordnade ett ”ut ur

fängelse” party för oss och Tom Petty och

hans kompband The Heartbreakers dök upp

och deras trummis sa; varför ändrar ni inte

namn till Johnny Thunders and the Lawbreakers?

Johnny skrattade inte, men jag tycket

det var rätt kul.

”Jag för facklan

från Johnny Thunders

och Jerry Nolan

vidare, må de vila i

frid, och jag lever

livet”

38 turist i tillvaron fanzine


”Johnnys timing och hans tystnad och

pauser var perfekta. Han är gravt underskattad

som gitarrist och låtskrivare. När

han plockade upp en gitarr visste man

direkt att det var Johnny Thunders. Det är

skandal att New York Dolls inte är med i

Rock Roll Hall of Fame.”

Vad tyckte du om Sverige?

– Jag älskade det, men det blev bara två, tre

konserter sen blev vi förbjudna att spela

mer. Vi var huvudnyheter i kvällstidningarna

under några dagar. Turnén startade och slutade

där. Jag håller fortfarande kontakt med

Toril Vigerust som räddade oss och Lotten

Sunna som jag presenterade för Jerry Nolan.

Lotten och Jerry gifte sig sedan.

Hur var det att spela med Jerry?

– Jerry var som en äldre bror för mig, han

pratade med mig, inte till mig, försökte lära

mig om livet och han fick mig att hitta min

stil, vilket jag än idag är tacksam över. Och

jag håller traditionen DTK vid liv.

Kom Jerry och Johnny bra överens under

turnén i Sverige?

– Ja, det gjorde

de. De älskade

och respekterade

verkligen varandra

och snackade

aldrig skit om varandra.

De var rock

och soul-bröder.

DaDame

and

DaBabe

Hur var Johnny

som bandledare

och person?

– Han var inte

ledaren, han var bandet. Som person var han

busig och snäll. Jag upptäckte först flera år

senare hur speciell han var. Det fanns ingen

som han.

Tycker du att historieböckerna har gjort

honom rättvis?

– Ibland, en del inte. Filmen “Looking

For Johnny” är bäst hittills. Boken ”In Cold

Blood” var cool. Johnny var inte bara droger.

Han älskade sin musik, kvinnor och sina

fans. Han var en plågad själ, och jag tror att

han kände sig missförstådd. Han lärde en hel

generation att man inte behöver spela tusen

noter i sekunden. Johnnys timing och hans

tystnad och pauser var perfekta. Han är

gravt underskattad som gitarrist och låtskrivare.

När han plockade upp en gitarr visste

man direkt att det var Johnny Thunders. Det

är skandal att New York Dolls inte är med i

Rock Roll Hall of Fame.

Varför slutade du spela med Johnny?

– Den vilda resan slutade. Jag tog mig ur

den levande, livet blev lite tråkigare, men jag

var i alla fall vid liv. Nya personer hoppade

på Johnnys galna tåg, Tony James från Generation

X ersatte mig. Än idag är jag tacksam

för chansen att få spela bas och gitarr med

Johnny.

Vad gjorde du efter tiden med Johnny?

– Jag spelade med Cheetah Chrome från the

Dead Boys ett tag, det är ännu en underskattade

musiker. Jag försökte få igång mitt liv

igen. Arbetade på The Miami Herald som fotograf.

Öppnade en nattklubb som hette Fat

Black Pussy Kat i South Beach Miami. Startade

The Swing Dancing Scene under 90-talet i

New York, jag blev Luigi Babe Da’ Impresario

Crack Daddy av Swing, var manager för ett

band som hette Dem Brooklyn Bums, var DJ

på radion och hade ett program på Pseudo,

ett av de första internetbolagen i Silicon

Valley. Och jag skrev en

bok; “Acting teachers of

America”, som nu finns

på Amazon.

Spelar du i något

band idag?

– Ja, för fan! Dame

and the Babe med

Alisa Ermolaev.

Är du intresserad

att spela i Sverige igen?

– Absolut! Boka mig nu! Jag är verkligen

intresserad av att komma tillbaka. Jag har

både vänner och goda minnen från Sverige.

Vad håller du på med nu?

– Just nu har jag producerat filmen

”Sad Vacation” tillsammans med Danny

Garcia som gjorde “Looking for Johnny”

och “ Rise fall of the Clash” och vi arbetar

nu med en dokumentär om Stiv Bators.

Nästa projekt som vi letar finansiärer till

är Dannys Spaghetti Westerns. Jag har

ett par manus och böcker liggande. Förra

året producerade jag Prima Donna Reeds

album och jag har medverkat i en del

filmer och reklamfilmer.

– Jag har även spelat live med Da’ Dame

and Da” Babe och lärt ungdomar vad

riktig Knew Yawk Rock and Roll är, jag

för facklan från Johnny Thunders och

Jerry Nolan vidare, må de vila i frid,

och jag lever livet. Du är en lycklig kille

Mikael, för jag brukar inte gilla att gå

tillbaka och minnas. Love and Peace and

Rock Roll.

turist i tillvaron fanzine

39


Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-du

T-Ban och Bad Dreams Always i fokus.

Bergslagens

Metallica har

inte bråttom

Vad gjorde du 1988 egentligen?

Jag var 19 år, jobbade på stålverk

och gjorde fanzinet Profit Blaskan.

T-Ban och Pontus i Fagersta

drog igång Bad Dreams Always.

De anade nog inte att de 29 år

senare fortfarande skulle vara

vid liv och dunka in en förnämlig

sjutummare vid namn ”Inavelns

maktkorridor”.

– Vi har vilat oss i form med mycket kir

och kebab, skojar T-Ban. Musiken idag är

en blandning av järnverk och en vrålsnabb

Ford escort motor, rå hardcore

med influenser

av tidiga DRI och

Agnostic Front

– den spelas utan

krusidueller. Vi

kompromissar

aldrig med hatet,

farten och kraften

i musiken.

Texterna handlar

om sådant vi ogillar och hatar: religioner,

politiker som bara skor sig själva och ljuger,

överklassmänniskor och rövslickare.

Ni har hunnit med fyra cd och två sjuor

på nästan 30 år, lite Metallica över det?

– Man ska inte ha för bråttom och häva

ur sig låtar, då blir lagret snabbt tomt.

Med andra ord får en nog vänta

ytterligare några år på en uppföljare till

”Inavelns maktkorridor”.

– Vi fortsätter att vila oss i form, bland

annat genom att kolla dokumentären

om The Allins plus gubben i stugan. Men

sedan blir det nog träningsläger med BDA

som kanske kan leda till något gig någonstans

i världen.


Mikael Sörling

40 turist i tillvaron fanzine

Inte på flera decennier har det införskaffats

så många vinylspelare – och vinylpressar.

Dom få vinylpressar som finns

kvar går för högtryck, man letar i gamla

lador efter övergivna maskiner för att kunna

möta efterfrågan på vinylskivor.

Äntligen börjar folk hajja att vinylskivor är

fantastiska ljudbärare... eller vad är det som

ligger bakom hypen?

Förklaringen till hypen för vinylen sägs

vara många, till exempel att se något röra

sig.

Som punkare kan jag ju inte låta bli att

problematisera detta – allt går att problematisera

för en punkare. Hur kan det komma

sig att man väljer ett format som är så dåligt

för miljön? Massa plast, tunga transporter,

energikrävande produktion, farliga kemikalier,

materialkrävande maskiner. Ändå ska

folk ha vinylskivor.

Vad hände med miljöengagemanget?

Näe, skämt åsido, det finns faktiskt ett

rejält och allvarligt

problem

– kunskapsbristen.

Gubbarna (ja, det är mest

män) som kan hantverket

är redan döda eller har

gått i pension för länge

sedan.

Ni som känner mig väl

vet att jag skrev låten

”CD-suger” 1994 och att

Hellacopters använde

delar av min ”pro-vinyl/

anti-cd artikel” till sitt

första album. Jag har alltid

varit en förespråkare

för vinyl som ljudbärare.

Just det ljudbärare.

”När det gäller

ljudet – det där

härliga stöket

blandat med ”in

your face” karaktären

som gamla

punkvinyler har

– så har det inget

med vinyl att

göra.”

Det är ju ljudbärare det är i första hand och

det är just detta som är problemet, vinylen

av idag låter inte bättre än cd-utgåvan. Det

är mindre diskant, svagare nivåer, smalare

stereobredd, brusigare och så vidare. Både

i en jämförelse med äldre vinylskivor och

cd-skivor/filer. Många utgåvor låter illa helt

enkelt

Finns liksom ingen anledning att ge ut vinyl

idag så länge kvaliteten är så här kass på

de flesta utgåvor, det är ett jävla lotteri vem

som graverar och så vidare.

När det gäller ljudet – det där härliga

stöket blandat med ”in your face” karaktären

som gamla punkvinyler har – så har

det inget med vinyl att göra har jag kommit

fram till, det har att göra med mastringsmetodiken

som krävs för vinylens fysiska

begränsningar. Går att få samma karaktär på

en digital fil. Jojo.

Så jag ser ingen anledning alls att pressa

vinyler – men ändå, jo visst fan vill jag det

om ljudet var lika bra som förr.

Förutom bristen på kunnandet så finns

det ett till stort problem. Små skivbolag

är inte välkomna kunder längre.

Ordrarna är för små så man tvingas gå via

”brokers”. Brokers är en slags agenter som

samlar ihop ett flertal mindre bolags utgåvor

och på så sätt kommer upp i vettiga volymer

för att vara välkomna kunder hos presserierna

– som ju ska ha sin del

av kakan. Många brokers

har ingen koppling till

ljud eller vinyl, dom kunde

lika gära sälja dammsugare

eller begagnade

bilar – eller kanske gillar

vinyl för ”artworkdelen”

och lägger krutet

på färgtemperaturer.

Men visst finns det dom

som är genuint engagerade

i vinylskivor.

Att inte längre vara

välkommen kund hos

presserierna är liksom

tacken för alla år som

punkbolagen var en del

av ett fåtal genrer som höll några presserier

levande. Nu är det dom stora multijättarna

som har företräde och tillgång till de få pressar

som finns. Jaja, sådan är kapitalismen...

tralalalaa.

Jag var uppe på Sveriges Radio i Uppsala

för några dar sen. Såg ett par nya inplastade

lp-skivor på ett bord och undrade vad detta

var. Det var recensionsex som ett bolag

Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-du


pp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du

Här står jag med modermatriser till Disclose/Totalitär split-lp. Matriser är nickelbeklädda

plåtskivor som man kan göra pressmatriser av. Pressmatriserna används till pressning av

vinylskivor. Än så länge är kunskaperna kring matristillverkningen begränsade i Sverige

men jag hoppas på att kunna få rätt på ytterligare en gubbe som kan just detta. Matriseringen

är förutom gravering och pressning den tredje yrkesgruppen som behövs för att

överföra musiken från hårddisk, usb, rullband etcetra till vinylskiva.

skickat. Nu har ju inte radion i Uppsala

någon fungerande vinylspelare så om dessa

plattor någonsin kommer spelas är mycket

ovisst. Jävla slöseri.

Nu finns det ju trevliga planer på gång i

Sverige.

Yessss!

En av de ”gamla gubbarna”

som graverade skivor på

Cutting Room för 20 år sen

har köpt ett riktigt högklassigt

graververk. Matrisering

och press finns i Köping hos

entusiastiska punkentreprenörer.

”Vinylen av

idag låter

inte bättre än

cd-utgåvan.”

Så inför nästa nummer av Turist i

tillvaron så har jag förhoppningsvis

intervjuat en broker på plats i Prag, kört

en 80-åring till Köping som delat med sig

av sitt kunnande kring vinylpressning (han

hade 50 års erfarenhet vid olika vinylpressar).

Och även ”Svarvaren från Solna” ska väl

få berätta om högkvalitativ skivgravering

hoppas jag.

Känns jävligt hoppfullt men

troligen kortvarigt. För som

med alla hypar så är det som

slutligen tar knäcken på något

(gäller musikgenrer i alla fall).

När den stora massan upptäckt

det entusiasterna sysslat

med så försvinner charmen

och därmed entusiasterna, när

den stora massan hittar någon ny hype och

rör sig dit så finns inte entusiasterna kvar.

Så länge leve vinylen – ett tag till i alla fall.


Jan Jutila


”Jag vågar

tro mer på

mig själv”

Det dök upp en singel, ”10:15,

med för mig okända Världen

Brinner. Jag blev nyfiken och

mejlade över några frågor till

sångerskan Malin.

Vad är Världen Brinner för ett band?

– Vi är ett gäng kompisar som har spelat

ihop i många år och i olika konstellationer.

Jag, Anders och Alle började till

exempel spela ihop första gången redan

för 21 år sedan, så vår vänskap sträcker

sig långt bak i tiden.

Vad är den stora skillnaden med

Världen Brinner om du jämför med

tidigare band du spelat i?

– Det känns som att det är först nu som

jag har vågat satsa lite mer och tro mer

på mig själv. Äntligen skiter jag i om

folk har svårt för ”tjejsång” eller tjejer

som tar plats inom musik. Vi har släppt

skivor och åkt runt och spelat en del med

tidigare projekt, men jag har alltid känt

en viss osäkerhet. Jag började jobba med

ett projekt som hette Rebel Girls, där

jag pushade och peppade unga tjejer att

börja spela och bilda band- då tänkte jag

att ”VA FAN! här peppar jag andra och så

vågar jag knappt satsa själv” då hittade

jag en helt annan säkerhet och beslutsamhet

i att det visst kan va lika ”coolt”

att ha ett band som har en tjej på sång.

Ni har nyligen gett ut en sjua, vad kan

du berätta om den?

– Vi hade tänkt att det var dags att spela

in en ep efter att ha släppt några låtar

digitalt innan. När jag sen träffade Håkan

Sörle på en fest i Stockholm och han sa

att han hade en studio så bestämdes det

att vi skulle spela in hos honom. Vi är

skitnöjda med resultatet.

Vad händer i sommar?

– Vi hoppas att ep:n ger lite ringar på

vattnet så klart. Planer finns på att dra ut

på en liten turné till hösten och förhoppningsvis

spela in igen.


Mikael Sörling

pp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du Bupp-u-dupp-u-du

turist i tillvaron fanzine

41


PUNX

SOM PLÅTAR

Turist i tillvaron gillar bra foton, därför bad vi fyra utmärkta punkfotografer att

42 turist i tillvaron fanzine


Hugo

Nabo

Ia

Hammar

Martin

Wilson

Roine

Lundström

skicka in bilder som säger mer än tusen ord om dagens punkscen.

Foto: Hugo Nabo

turist i tillvaron fanzine

43


Hugo

Nabo

44 turist i tillvaron fanzine


Röj i Malmö

turist i tillvaron fanzine

45


Martin

Wilson

Rome is not a town

Rotten Mind

Matriarkatet

Nightmen

Nya Given

46 turist i tillvaron fanzine


Lava Bangs

Night Terror

Systemkollaps

Grå Vardag

Call Cat

turist i tillvaron fanzine

47


Martin

Wilson

Midnite Stalkers

Twin Pigs

48 turist i tillvaron fanzine


23 Till

Allvaret

The OhNos

Stry

turist i tillvaron fanzine

49


Framfall

Ia

Hammar

Kovaa Rasvaa

Sthlm

hardcore

fest 2015

Insect

Vicious Irene The Baboon Show

50 turist i tillvaron fanzine


Mascara

Snakes

Axe Rash

Fuck

Frankie

Kai Martin & Stick

Idiot

Ikon

turist i tillvaron fanzine

51


Asta

Kask

Slobobans Undergång

Roine

Lundström

Troublemakers

Trubbel

52 turist i tillvaron fanzine


Bäddat

för trubbel

Anatomi-71

Dave Vanian

Insidious Process

Perverts

turist i tillvaron fanzine

53


Roine Lundström

Jag bestämmer

över kameran

Jag har fotat musik i rätt många år nu. Men det är väl egentligen först de senaste

10 åren som bilderna har blivit som jag vill. Förr kom jag ofta hem efter en konsert

med bilder som var både suddiga, oskarpa och rent ut sagt sketdåliga.

Frustrerande! Det var helt enkelt kameran som bestämde och skit bakom

spakarna. Med åren har den allt bättre utrustningen, och lite kunskap, gjort att det

oftast blir fler bra bilder. Numera är det jag som bestämmer över kameran!

Eftersom jag har rätt starka drag av samlarsjuka så har jag grymt svårt att slänga

någon bild. Även de allra sämsta finns kvar i arkivet!

Jag har ingen aning om hur många konserter jag har fotat, men det är många

hundra. Sällan kommer jag hem med färre än femhundra exponeringar på ett band,

ibland till och med fler än tusen. Summerar man det så blir det några bilder…

Jag har själv spelat i band sedan början av 80-talet och hjärtat sitter i punken så

det är ett privilegium att få fota just punkscenen. I stort sett alla man stöter på är

trevliga och ödmjuka. Annat kunde det vara i början av 80-talet.

En lustig grej är somliga i publiken som vill att man fotar just de. Det är ofta

okända som ställer sig och ”posar” och bönar och ber om att bli fotograferade. Då

är det bara att spela med och ta en bild. Så blir alla nöjda och glada.

Som fotograf söker jag situationer där det finns någon form av energi eller

uttryck som skiljer sig från standard. Många skrikande sångare, vilt slående

trummisar och knutna nävar blir det. Jag försöker i det längsta undvika bilder

på sångare med en mikrofon i ansiktet eller gitarrister som glor på sin gitarr. Det

finns ju så många andra som tar de bilderna. Eftersom jag själv spelar bas så blir

det ofta några extra bilder på just bassisterna såklart.

Bäst är det om man får möjlighet att komma upp på scenen under konserten och

ta bilder från andra vinklar än de som man kan ta från diket eller från publikplats.

Men det är såklart så att uttrycket i bilden är viktigare än till exempel vinkel,

skärpa och annat fotograftjafs. Jag har också märkt att jag blir inspirerad, och

bilderna blir mycket bättre, när jag gillar bandet jag fotar.

Vi som fotar mycket på konserter i Göteborg känner varandra mer eller

mindre. Ofta stöter jag på väldigt trevliga fotografer i punksvängen. Det blir

mycket snack om utrustning, inställningar och bildredigering. Jag har fått

många tips av mina ”konkurrenter”. Det finns otroligt mycket att lära sig, om man

vill.

Som fotograf vill man att det är bra scenljus så att bilderna blir extra snygga. Man

kan gnälla över dåligt ljus i det oändliga, nästan som bönder som nästan alltid klagar

på för mycket eller för lite regn. Men som alla som läser detta vet så är ju inte

snyggt scenljus det viktigaste på en punkkonsert. Många spelställen har obefintligt

eller hemskt ljus. Ibland är det några glödlampor, ibland är det en massa ljus ut

mot publiken istället för på bandet. Varje ställe har sina utmaningar. Det finns några

ställen som har grymt bra ljus. Favoriterna är Frysen i Stockholm, Nöjesfabriken

i Karlstad och Musikens Hus i Göteborg. Men min favorit är ändå under bron i

Gamlebyen i Oslo. Där kan man få till grymt snygga bilder.

Lite kort info om mig

53-åring från Göteborg. Sambo.

Två vuxna barn som varken gillar punk eller fotografering!?! Enl sönerna är jag

mest bara jävligt mossig med kass musiksmak.

Några av banden som jag varit/är med i: Psychotic Youth, Red West, Roines Kvartett,

Instigators + en drös lokala band.

Fotat sedan sent 90-tal (ångrar djupt att jag inte började långt tidigare).

Kombinerar heltidsjobb, familj, Psychotic Youth och frilansfoto för främst tidningen

Nostalgia. Det går nästan bra.

54 turist i tillvaron fanzine


Dropkick Murphys

Foto: Roine Lundqvist

turist i tillvaron fanzine

55


FREIGHTTRAIN.SE

OUT NOW ON LÖVELY, GAPHALS AND THE SIGN RECORDS

Rotten Mind - Rotten

Mind CD/LP

The Dahmers - In the

Dead of Night CD/LP

Nightmen - Can’t Avoid

Sucess CD/LP

Knifven - Brinner LP

Paranoid

Praise No Deity 7”

WE CARRY ALL THE RELEASES FROM:

AND OTHER GOOD STUFF..

WWW.FREIGHTTRAIN.SE


Bakom mixerbordet:

Brooke

Delarco

Trots att det är över 25 år sedan Johnny Thunders dog så kommer det med

jämna mellanrum nya skivor, främst liveinspelade bootleg. De är av naturliga

orsaker av varierad kvalitet, men ibland så kommer det en skiva som

man bara undrar; hur i hela världen har denna lyckats vara outgiven?

Johnny Thunders & The Heartbreakers – L.A.M.F. – Live At The Village Gate

är kanske den absolut bästa liveplattan med Johnny Thunders som kommit

ut. Den är inspelad och mixad av ljudteknikern Brooke Delarco 1977.

Personen som är ansvarig för denna kulturgärning var jag bara tvungen att

få kontakt med. Har man jobbat som ljudtekniker på CBGB’s under 70-talet

så var man där allt hände. Ängelholm 1977 i all ära, men New York 1977

känns betydligt intressantare och Brooke hade inget emot att dela med sig

av sina minnen.


Text: Mikael Ekström

turist i tillvaron fanzine

57


Du var ljudtekniker under den så kallade

”New York scenen” under 70-talet. Hur

hamnade du där?

– Jag hade flyttat till New York City 1975

och gick på Institute of Audio Research där.

Efter det fick jag jobb som assistenttekniker

på Vanguard Records genom en vän som var

chef där. De hade en fantastisk studio som

var fylld med diverse vintage utrustning

och de hade en av de första Neve multitrack

konsolerna i USA.

– Jag hade en annan vän som mixade ljudet

för Television och han tog mig med till CB-

GB’s för att se dem. Vid den tiden letade alla

band efter skivkontrakt så de var öppna för

att låta någon mixa deras ljud under konserterna.

De verkade också intresserade av att

ha en personlig mixning för att säkerställa

att deras sound kom fram, och jag fick till

och med betalt för det.

– Jag började arbeta som ljudtekniker för

The Feelies och det spred sig fort att jag

mixade så varje band fick ett unikt sound

och ganska omgående var jag ljudtekniker

för nästan alla band utom Television, Talking

Heads och The Ramones. Jag tackade nej till

Blondie, det var ett stort misstag.

– Jag fick kontakt med Terry Ork som hade

gett ut den första singeln med Television,

och han hade en vision om vad som var på

gång. Terry var väldigt stöttande och jag

började arbeta som ljudtekniker på några

Ork Records singlar som han gav ut. Jag

lämnade punkscenen runt 1980 och började

installera studios i New York och på 90-talet

flyttade jag till Washington där jag jobbade

på Inner Ear Studios med olika prominenta

musiker och band.

Vad gjorde du innan du kom till New

York?

– Jag är född och uppvuxen i Woodstock.

Min mamma anordnade den första folkmusikfestivalen

där innan den stora festivalen

1969. I slutet av 60-talet flyttade vi till

Atlanta och jag sprang på alla möjliga konserter.

Trots att jag växte upp i en musikalisk

familj insåg jag tidigt att jag inte skulle bli

tillräckligt bra på något instrument, så jag

började spela in andra och mixa band som

spelade live. Jag upptäckte att jag hade en

naturlig fallenhet för processen att få fram

ett bra sound. Eftersom jag hade en pojkvän

i ett band så började jag spela in dem och

var ljudtekniker på deras gig. I den vevan

hörde jag New York Dolls och så fort jag var

tillräckligt gammal för att flytta hemifrån

åkte jag raka vägen till New York City.

”Jag mixar inte varje band

likadant. Jag försöker ge varje

band en unik mix som passar

deras sound.”

”Jag hade turen att få vara med om en spännande

era i rockhistorien. Jag såg nästa alla band som

spelade på CBGB’s mellan 1976-1980.”

Du måste ha sett alla de ikoniska banden!

– Jag hade turen att få vara med om en

spännande era i rockhistorien. Jag såg nästa

alla band som spelade på CBGB’s mellan

1976-1980. Inte bara alla New York band,

men även The Jam, Wire och till och med

Devo när de provspelade där. Det var något

av den bästa tiden av mitt liv. Alla umgicks

med alla och CBGB’s var vårt andra hem. Det

var verkligen som Richard Hell beskrev i sin

låt ”Down at the Rock and Roll Club”. Det var

en otrolig känsla när man öppnade dörren

och blev välkomnad av alla som var där.

Vad kommer du att tänka på om jag säger

Television?

– De är mitt absoluta favoritband. De var

det första bandet som jag såg på CBGB’s.

Tom Verlaine och Richard Lloyd är båda

briljanta musiker och i mitt tycke hade det

bandet alla delar som behövs för det perfekta

rockbandet. Att se dem på CBGB’s var en

transcendental upplevelse. Jag blev kär! Fast

jag jobbade aldrig med dem, jag gjorde ett

par singlar med Richard Lloyd och mixade

hans band efter Television splittrades. Jag är

fortfarande vän med alla i bandet.

Patti Smith?

– Jag var ljudtekniker för henne från mitten

av 1977 till början av 1978. Det var bra konserter

och det var bra gitarrister i hennes

band. Patti hade en energi som trollband

publiken. Minnesvärda konserter med henne

var på Elgin Theater och CBGB Theater på

nyårsafton 1977 med Bruce Springsteen. Jag

gillade att Patti Smith Group var ett traditionellt

rockband med ett stort sound.

Ramones?

– Jag såg de flesta av deras gig på CBGB’s

58 turist i tillvaron fanzine


”Konstformen har dött ut med hela DIY

attityden med låga kostnader och hemmastudios.

Endimensionellt ljud och komprimerade

MP3-låtar har blivit normen. Varje

musiker och band verkar tro att de kan

göra det själv och de vill inte betala för

en producent eller ljudtekniker.”

Patti Smith

och de var fantastiska. Jag hade många roliga

nätter på CBGB’s tillsammans med dem. Med

undantag av The Dead Boys så var Ramones

det enda “punkband” jag gillade.

Växte inte Peter Criss från Kiss och Jerry

upp tillsammans?

– Ja, det stämmer och Kiss startade ju som

ett glamband.

Johnny Thunders?

– Johnny var en underbar person. Han var

supertrevlig och respektfull mot mig när vi

jobbade ihop vid konserter. Även när han

tog mina droger hade han det charmigaste

leendet, det var en minnesbild som etsat sig

fast. Jag ser alltid det leendet när jag tänker

på honom. Jag hade inte sett eller hört The

Heartbreakers innan jag jobbade med dem

på The Village Gate. Jag hade hört ryktena

om Anarchy-turnén i England, men jag hade

ingen aning om hur de lät. De gillade det

kraftfulla soundet jag gav dem live och det

resulterade i att jag var ljudtekniker till de

flesta av deras konserter på Max’s Kansas

City.

– Johnny och Walter Lure hade en unik

kemi tillsammans, men de skulle aldrig

erkänna det. Soundcheckarna var kaotiska,

de två brukade tjafsa om vem av dem som

lät mest. Hela stan var fylld med energi de

kvällar de spelade. Jag har inte så många

anekdoter om Johnny. Han var alltid i tid för

soundcheckar och han hade en hyfsat professionell

attityd trots ryktena som föregick

honom. Han var alltid trevlig mot mig under

konserterna.

– Jag minns i och för sig en gång då han

lurade mig att köpa dåliga droger av honom.

Alla vill tro att han hade ett självdestruktivt

beteende hela tiden, men om sanningen ska

fram så var vi alla mer intresserade av musiken,

drogerna kom i andra hand. Johnny var

en charmör och han respekterade kvinnor

och han behandlade kvinnor som jämställda

i musikbranschen.

Wayne County & the Electric Chairs?

– Jag såg dem bara en gång och de berörde

mig inte alls, samma sak med The Dictators.

Suicide?

– Jag gillade dem, men de gjorde inget

större avtryck hos mig, eftersom jag hellre

lyssnar på gitarrbaserade band.

Vilka andra band har du jobbat med?

– The Feelies, Lester Bangs, John Stabb,

Mars och B52’s för att nämna några.

Mitt favoritband när jag var liten var Kiss,

vad tyckte du och dina vänner om dem?

– Ha, ha, nja, som du säkert kan tänka dig

så hade vi inte så höga tankar om Kiss, men

jag har för mig att Ramones gillade dem, och

Jerry Nolan.

Vilket band anser du är sorgligt bortglömt

och som inte har fått det erkännandet

de förtjänar?

– The Senders. De var ett fantastiskt rock

& roll band och de var Johnny Thunders

favoritband.

Vilket band var enklast att arbeta med?

– The Feelies. Vi hade samma inställning

till produktion och vi gillade samma band.

De var stora fans av tidiga Beatles samt

Brian Eno och Robert Fripps prylar. Från

min tid hos Vanguard var jag van vid det

engelska sättet att producera så jag kunde få

till soundet som de ville ha.

Och vilket var det jobbigaste bandet att

arbeta med?

– Patti Smith. Patti hade precis haft sin

nackskada när jag började jobba med henne.

Jag var nära vän med hennes trummis och

vi hade jobbat ihop tidigare. Patti hade fortfarande

ont i nacken efter sin skada och dök

inte upp till soundcheckarna. Det var också

svårt att få tag på en del av utrustningen

som jag ville ha till deras turné, framförallt

en speciell mikrofon till henne. Patti och jag

var rätt lika, kanske för lika, vilket resulterade

i en del missar i kommunikationen.

Hon bestämde sig för att sparka mig mitt

under Europaturnén. Hela versionen av den

händelsen kommer att berättas i ett kapitel i

min framtida bok.

Vad är hemligheten bakom att få till ett

bra ljud på en liten klubb?

– Jag angriper livemixning på samma sätt

som om det skulle vara en studioinspelning.

De flesta ljudtekniker försöker få ett klart

ljud och behandlar alla band på samma vis.

Det mesta du hör är bastrumman, bas och

sång.

– Själv är jag mer intresserad att få fram

gitarrerna och hela trumljudet, gärna med

lite reverb och det är viktigt att sången kommer

in i ljudbilden och inte ligger ovanpå.

– Jag mixar inte varje band likadant. Jag

försöker ge varje band en unik mix som

passar deras sound. Vid livemixning är det

centralt att mixa bort frekvenser som kan

bli problematiska, speciellt i små lokaler.

Vid studiomixning försöker man lägga till

effekter som tar fram harmonierna.

– Jag försöker uppnå en kombination

mellan ett sterilt torrt ljud och effekter som

lyfter fram instrumenten och ger värme

Ramones

Johnny

Thunders

Wayne County

& the Electric

Chairs

Suicide

Television

turist i tillvaron fanzine

59


till ljudbilden. Jag har läst recensioner av

konserter som jag har gjort med både The

Feelies och The Heartbreakers där uttrycket

”wall of sound” har använts.

– Det som skilde mig från andra ljudtekniker

var att jag arbetade med banden som

deras ljudtekniker och inte som klubbens

ljudtekniker.

– Jag ser mig främst som en studiotekniker

och jag föredrar processen i studion där

man kan forma soundet, fast att mixa ljudet

under konserter har sin charm.

Av någon anledning så verkad det mest

finnas manliga kända producenter och

ljudtekniker, varför är det så?

– Nuförtiden finns det knappt producenter

och ljudtekniker, manliga eller kvinnliga.

Konstformen har dött ut med hela DIY attityden

med låga kostnader och hemmastudios.

Endimensionellt ljud och komprimerade

mp3-låtar har blivit normen. Varje musiker

och band verkar tro att de kan göra det själv

och de vill inte betala för en producent eller

ljudtekniker. Vi har tappat skivkvaliteten

som alla de talangfulla producenterna under

70-talet stod för. Jag brukar inte spela könskortet

och jag har lyckats göra karriär i yrket,

men ibland verkar det som en del killar

inte kan hantera en kvinnlig producent eller

ljudtekniker. En sak som var bra med hela

”New York scenen” var att det fanns inga

könsbarriärer, man, kvinna, gay, hetro eller

bara udda, vi var alla på samma planhalva.

”Själv är jag mer

intresserad att få fram

gitarrerna och hela

trumljudet, gärna med

lite reverb och det är

viktigt att sången kommer

in i ljudbilden och

inte ligger ovanpå.”

Brooke back in the days.

Du har gett ut Johnny Thunders & The

Heartbreakers livealbum ”Live at the

Village Gate 1977”. Har du några planer

att ge ut fler skivor?

– Det finns ett par videos med the Heartbreakers

från Max’s som jag mixade. Jag

skulle gärna vilja få ut dem på skiva och det

jobbar jag på just nu. Det finns också en del

inspelningar med The Feelies från CBGB’s

som kanske ser dagens ljus inom den närmast

framtiden.

Har du många konsertinspelningar liggande?

– Tyvärr så ville många band inte bli

inspelade, men jag lyckades ändå spela in en

del via soundboarden och med en rumsmikrofon

till en två-kanalsbandspelare. Dessa

var egentligen mer referensinspelningar till

banden så de skulle få chans att höra hur de

lät och hur låtarna funkade. Det var det som

var bakgrunden till The Heartbreakers at

the Village Gate. Tack och lov så tyckte rätt

personer att den konserten lät tillräckligt

bra för att ges ut. Jag har inspelningar med

de flesta band som jag arbetat med, fast

bara några av dem skulle hålla som officiella

utgivningar. De inspelningarna som jag har

som är mest intressanta är ett par konserter

med Patti Smith som ingen har hört och som

inte kommit ut på bootleg. Vem vet, kanske

blir de släppta en dag.

Vad gör du nuförtiden?

– Som jag tidigare sagt så jobbar jag med att

få ett par inspelningar från mitt arkiv att bli

utgivna, och sedan finns det några nya band

från Washington som jag hoppas ge ut. Jag

ansvarar för ett par Facebookgrupper och jag

åker runt i landet och går på konserter och

jag arrangerar ett par konserter med Walter

Lure. Jag är välsignad att jag har alltid har

arbetat med det jag älskar och jag har vara

relativt framgångsrik. Det här är allt jag kan.


Mikael Ekström

60 turist i tillvaron fanzine


Skivsamlaren

För fan,

sköt om

era skivor

Vem har inte fått frågan: ”Varför lägger

du ut pengar på vinyl*, skaffa dig ett

Spotifyabonnemang för 99 kronor i

månaden så spar du pengar, dessutom det

låter bättre och det är mindre krångel!”

Helst vill jag säga som det är: det är jävligt

mesigt att lägga bilder på instagram när man

spelar strömmad musik. Men att lägga upp

plattor på instagram – det är betydligt mer

true och mycket tuffare.

Dödsspiralen

Men låt oss reda ut ett par saker. Analogt

låter bättre än digitalt. Tänk på hur det var

förr, åtminstone ni över 40 bast. Då hade

du en kamera och bilderna blev bra, om du

visste lite om foto och rengjorde linsen lite

då och då. Sedan fick något idiot för sig att

stoppa in en urkass digital kamera i en

mobiltelefon och alla bilder blev skitkassa.

Samma sak hände med musik: förr hade

alla som var värda att känna en stereo – det

vill säga en skivspelare, en riktig försäkrare

och riktiga högtalare. Det lät skitbra. Sedan

uppfann någon cd:n, det lät sämre och

skivbolagen fick oss köpa de skivor vi redan

hade på ett digitalt format.

Århundradets blåsning!

Dödsspiralen var i gång och kraschlandningen

kom med några muppar som började

ladda ner mp3 låtar från nätet och spela

dem på urkassa datorhögalare. Och nu började

det låta riktigt urkasst.

Låt oss illustrera detta

Upplösningen på de ”bästa” mp3 ljudet är

320 kbps vilket innebär att ljudet består av

320 000 bitar av data varje sekund. En cd

har mer än fyra gånger mer information. En

skiva går inte att mäta i kbps men upplösningen

på en hygglig stereo är betydligt mer

än så. Det vanligaste mp3 upplösningen är

dock mellan 96 och 160 kbps, det är vad

som gratisversionen av Spotify strömmar.

Det innebär att upp till 92 procent ljudet har

tagit bort jämfört med en cd. 92 procent!

Okey, den som uppfann mp3-filen (det var

en tysk) påstår att det är sådant du inte behöver

höra i varje fall. Ett gott råd, lita aldrig

på en tysk – lyssna själv.

Trots detta försvarstal så gnäller en del

fortfarande på skivor, de knäpper och

knastrar. Vissa försvarar sig med att det är

fräckt med lite knäpp och knaster och får det

att verka vara äkta punkskick.

Det är skitsnack – det ska inte vara något

shabby chic med plattor. Skivor ska låta bra

och skivomslagen ska se schyssta ut, punkt

slut.

Så sköt om dina skivor.

Här har du

några tips

1, Skivomslagen bör

ligga i en plastficka. De

skall vara tillverkade av

polyplast och inte av PVC.

De senare är de tjocka

plastomslagen som har

lite apelsinskalsyta. PVC

reagerar med vinyl och

förstör skivor. Själva

skivan ska ligga i sin

innerpåse bakom skivomslaget.

Det gör att det

inte blir ringmärken på

omslaget när det förvaras.

2, Skivor ska förvaras stående och får inte

ligga i hög, för då blir de vinda efter ett tag.

3, Om du tycker ljudet är viktigt, glöm bort

bildskivor, de låter skit. Och om du inte är

helt galen i färgad vinyl, köp svarta skivor

– de låter bäst.

4, När du köper en begagnad platta, tvätta

den först. Det lättaste och billigaste sättet

”Vissa försvarar

sig med att det är

fräckt med lite

knäpp och knaster

och får det att

verka vara äkta

punkskick. Det är

skitsnack – det

ska inte vara något

shabby chic med

plattor.”

är att tillverka en egen rengöringsvätska.

Gör så här: köp en literflaska batterivatten

på macken. Det kostar typ 20 kronor. Detta

vatten är helt rent. Häll ut en skvätt vatten

(max en halv deciliter) och fyll på med

isopropanol-alkohol (det hittar på på Kjell

& Co) samt ett par droppar handdiskmedel.

Man kan också ha i lite vätmedel (sådan

som man använder i mörkrum), men det

är lite överkurs. Lägg din skiva på en ren

handduk och droppa rengöringsvätskan

på bomullsrondeller och rengöra skivan i

cirkulära rörelser (motsols). Torka skivan

med torra bomullsrondeller. Lägg sedan

skivan att torka en stund

innan du stoppar en i en

NY innerpåse (den gamla

innehåller ju damm och

skräp).

5, Se till att du har en

borste som du dammar

av skivan med innan du

spelar, och håll skivan i

kanten för att undvika

att peta på spelytan med

dina skitiga fingrar.

Följer du dessa enkla

råd så kommer din

favoritmusik låta kanon

– ”charmen” med knäpp

och knaster finns inte där och du får bra

ljud till skillnad från komprimerat digitalt

skräpljud. Dessutom kan du ta bilder på dina

skivomslag och lägga upp på instagram – det

får dig att verka jävligt tuff och cool – en

schysst bonus, eller hur!


Cod

* Och återigen, det heter skivor, de råkar

vara tillverkade av vinyl. Andra ljudformat är

cd:n och kassetter. Okey?

”När du köper en begagnad platta, tvätta den först. Det lättaste

och billigaste sättet är att tillverka en egen rengöringsvätska.”

turist i tillvaron fanzine

61


Hedemora

Hardcorepunks

Den 24 mars 1984 lämnade

ett gäng hardcorepunkarna

Hedemora för att ta sig de

knappa fem milen söderut

till Fagersta. De passerade

smått klassiska punkhålor

som Kärrgruvan och Norberg

innan de landade på

Kottmossen. Inte kunde de

tro att det som spelades in

där senare skulle leda till

en musikalisk revolution.

Asocial manglade snabbare

än de flesta och Fagerstatrippen

resulterade i splitkassetten,

med The Bedrövlers,

”How could hardcore

be any worse?” som idag är

en viktig del av det svenska

kulturarvet. Nu är Asocial

tillbaka igen, i våras gjorde

de två redan legendariska

spelningar på Cyklopen i

Stockholm. Och snart kommer

bandets debut-lp, 33 år

sedan den där dagen då de

omedvetet skapade musikhistoria.

Författaren och musikern Daniel

Ekeroth gav för några år sedan ut

en superfet bok om svensk death

metal. Den svenska råpunkscenen

nämndes som en tidig utgångspunkt

för det svenska death

metal-undret.

– Den hastighet och brutalitet

som Asocial uppvisade med ”How

could hardcore be any worse?”

är helt klart en viktig länk mellan

extrem punk och extrem metal,

menar Daniel.

– Band som Napalm Death sägs

ha inspirerats av denna demo när

de utvecklade sin hastighet, och

kopplingen är uppenbar. Därtill

hade TB Asocial, och kanske än

mer Jörgen i Svart Parad, ett speciellt

sätt att sjunga som gränsade

till den senare growl-stilen inom

death metal. Jag vet att några

av medlemmarna i Entombed

har nämnt Svart Parad som en

föregångare till growl. Sen blev

väl Asocial mer eller mindre

ett death metal-band i början

av 90-talet, särskilt deras sista

inspelning hos Dan Swanö är mer

death än punk. Många av Asocials

otaliga medlemmar har genom

åren också spelat mycket metal,

i band som Interment, Beyond,

Uncanny, Dellamorte, Centinex,

Entombed AD, Demonical, Agony,

Hatred... ja, en jävla massa. Johan

Jansson är väl den mest skyldiga!

Helt kapitel om Asocial

Daniel arbetar nu med en bok om

svensk 80-tals hardcore. När jag

kontaktar honom har han precis

korrläst det 24 sidor långa kapitlet

om just Asocial.

– De hade större betydelse än

folk fattar. Framgångsmässigt

var väl Asocial kanske aldrig ett

av de ledande banden vad det

gäller svensk 80-tals hardcore,

men såväl musikaliskt som

engagemangsmässigt betydde de

mycket. Den korta period då de

spelade proto-grindcore under

1984 var kanske den största

musikaliska nydaningen av alla

inom svensk hardcore, även om

de aldrig fick något erkännande

för den.

– Demon ”How could hardcore

be any worse?” är sinnessjukt

bra. Medlemmarna var ju också

drivande i ett par fanzines (även

62 turist i tillvaron fanzine


om det blev få nummer), och

Håkan Aspnäs hade ju etiketten

Dis-Cassettes/Dis-Records. Dessutom

var det kretsen kring Asocial

som drev spelstället Bunkern

i Hedemora i mitten av 80-talet,

där många av de svenska banden

fick tillfälle att spela. Mob 47

gjorde bland annat sin första

spelning där. Medlemmarna i

Asocial var också aktiva i andra

band, som Svart Parad, Distrust,

Discard med mera. Personligen

håller jag Asocial väldigt högt.

Daniel anser att allt de gjorde

under 1984 ”håller sjukt hög

klass”.

– ”How could hardcore be any

worse?” är en av mina favoritdemos

någonsin, och ”Det bittra

slutet...” är en av de starkaste

svenska sjuorna från 80-talet.

De hade ett jävla ös, direkta

låtar samt en rå desperat sång.

Allt känns så jävla äkta. ”Asocial

Attack” är nog låten med Asocial

som ligger mig närmast om hjärtat,

den är så jävla brutal.

Fans bakom järnridån

Men det var såklart inte bara i

Sverige som punks gick igång på

den här kassetten. Amerikanska

punkbibeln Maximum Rocknroll

med Tim Yohannan i spetsen älskade

den och i Prag i dåvarande

Tjeckoslovakien satt en 16-åring

och blev fullständigt överkörd av

dalmasarna.

– Jag bytte kassetter med en

brevvän i Polen och han skickade

en tejp med Really Fast vol 2.

De här två Asocial-låtarna var

så otroligt råa men ändå catchy,

framför allt ”Rustning är mord”.

– Och ”How could hardcore be

any worse?”-kassetten, alltså

ingen spelade så supersnabbt

och galet som de gjorde då.

Den som berättar detta heter

Martin Suicixx Cesky och är en

välkänd tjeckisk punkprofil som

bland annat jobbar med nätzinet

Kids and heroes. Kort efter sitt

första möte med Asocial dök

”Religion sucks”-ep:n upp i en

skivaffär i Prag. Martin köpte den

omedelbart och har den fortfarande

kvar i samlingen.

– Jag blev helt golvad av den

skivan. Ilska, mörker och råhet

på en och samma gång. Soundet

var mörkt, kryddat med de

där djävulska ekot på sången

mixat med riff som stannade kvar och

Discharge-trummor. Perfekt soundtrack

för min tonårspunkångest.

Martin berättar att han nyligen

lyssnat igen och han tycker att singeln

åldrats väl. Samtidigt undrar han om

Asocial spelade in fler låtar än de som

hamnade på samlingarna ”Hardcore for

the masses” och ”Attack is now suicide”.

– ”No time to be nice” och ”Religion

sucks” är mina favoriter, slår han fast.

Mess från hela världen

Ifjol två utgåvor på vinyl som dokumenterade

Asocial, och 2015 gav

originaltrummisen Håkan Aspnäs ut

samlings-cd:n ”Det bittra slutet”.

– Jag fick en massa meddelanden från

punkare i Brasilien, Japan – i princip

hela världen – som berättade hur mycket

de lyssnade på oss redan 1984 och

att Asocial betytt mycket för dem.

Håkan är inte med i det Asocial som

återbildats. Han har dock sin uppfattning

om dagens Asocial klar.

– Deras nya material är ju sjukt bra.

Och det är en åsikt som många skriver

under på. Asocials sångare TB vittnar

om att reaktionerna på återfödelsen

varit lysande, på gränsen till galet i

såväl Sverige som utomlands.

– Det hade vi ju delvis förstått, säger

TB. Men kanske inte riktigt så mycket,

att vi är kult ute i världen.

TB och Tomas ”Tompa” Andersson

diskuterade för flera år sedan att dra

igång bandet igen, men de fick aldrig

riktigt ihop med de gamla

medlemmarna. Istället bildade

de Utanförskapet. Men ifjol tog

de upp diskussionen igen. Mats

Svensson var pepp, men Håkan

tveksam.

– Vi frågade Johan Jansson

om han ville spela trummor. Det

ville han och så var det klart. Vi

började repa och allt kändes rätt

och bra.

Hur kändes det att stå på

scenen igen som Asocial?

– Vi drog ju igång med dubbelgig

på Cyklopen. Det var jävligt

bra och det var jävligt kul, och

en aning nostalgiskt att köra

de gamla låtarna igen efter så

många år.

Hur var det att sjunga texter

ni skrev på 1980-talet?

– Det kändes inte så konstigt

tycker jag egentligen, samhället

är förändrat men ändå mycket

samma skit.

Asocialsjuorna, och framför

allt ”Det bittra slutet”, har ju

stått sig otroligt bra genom

åren. Vad hände egentligen

när ni spelade in ”Det bittra

slutet”?

–Det hände väl bara att vi drog

till Töreboda och Kloakens alternativa

antistudio och brände in

sex låtar. Vi fixade och trixade en

del, jag hade supit och tappade

rösten helt redan vid sångtestet.

När sången skulle läggas var det

bara att väsa fram sången så gott

det gick. Resultatet blev ju ”Det

bittra slutet”. Efter inspelningen

hade jag pratförbud i flera veckor

innan rösten kom tillbaka.

Varför tror du att ”Det bittra

slutet” idag är en klassiker

med samma dignitet som Anti

Cimex ”Victims of a bombraid”

och Mob 47-debuten?

– Jag tror att den är jävligt rå

för den tiden. Asocial var eget

och brutalt in your face mangel.

Debut-lp på gång

I höst kommer Asocials debut-lp.

10 låtar spelades in hos mangellegendaren

Mattias ”Kenko”

Kennhed och ges ut av FOAD.

När det gäller gigs kommer

Asocial dyka upp på Hygget men

är också bokade på Cyklopen tillsammans

med Discharge i höst.

– Framtiden är punk och atomkrig,

avslutar TB.

Mikael Sörling

turist i tillvaron fanzine

63


”Jag valde

mellan

tusentals

texter”

Författaren och journalisten Peter Kagerland gav tidigare i år ut

boken ”Punklyrik - svenska punktexter 1977-1982”. Turist i tillvaron

ville så klart veta hur han resonerade under framväxten av den, men

också vilken punklyrik som betytt lite extra för honom.

Hur kom du på idéen med Punklyrik?

– Jag ville skriva en bok till om punken. Många tjatade om att jag

borde göra en uppföljare till Ny Våg, en bok om om punken från

1983 och framåt, men jag kände att jag inte var rätt person att skriva

den. Även om jag tycker att det är häftigt att sätta på Huvudtvätt,

Anti Cimex och Skitslickers ibland är jag inte tillräckligt intresserad

av hardcore-punken som ju dominerade under resten av åttiotalet.

Kraften är häftig i mindre doser men jag gillar melodier och det är

det ju ont om där. Dessutom kände jag att jag inte pallade att dra

igång ett sådant mastodontprojekt till. Ny Våg tog tio år från start

till mål och det var svårt att hålla energin uppe under så lång tid.

Men jag hoppas verkligen att någon tar tag i det och gör den boken.

Det är viktigt.

– För det är det allting handlar om. Punken har varit så himla

viktig för mig hela livet och och jag vet att den varit det för väldigt

många andra. Mycket inom punken skedde ju ute i marginalen där

många band på sin höjd omnämndes i obskyra fanzines, ofta inte

ens det. Om ingen skulle skriva ner den historien skulle det mesta

vara helt bortglömt om tio-tjugo år och det vore sorgligt eftersom

så mycket är så bra. Jag tycker att det jag gör är viktigt, men jag är

långt ifrån ensam i denna mission. Jocke Sundberg på Punktjafs gör

ett oförtröttligt kanonjobb, liksom de skivbolag som återutger de

gamla skivorna och de arrangörer som anordnar punkspelningar

osv. Och så klart alla som fortsätter att köpa punkskivor. Punken

ska inte få dö!

– Att min andra bok skulle handla om låttexterna kändes naturligt.

Det var ju där skillnaden mellan den övriga rocken och punken

var som störst. Det de tidigare punkbanden sjöng om hade ju ingen

sjungit om förut, i alla fall inte på det sättet. Så tanken dök upp

om att det skulle kunna bli en bra bok om man bad låtskrivare och

bandmedlemmar berätta historierna bakom texterna. Varför de

skrevs och vad de fick för reaktioner på dem. Jag menar, det var

rätt modigt att skriva hatlåtar om raggare på den tiden. Hur vågade

Skäms, P-Nissarna och The Rude Kids göra det? Vad hände när de

visade sig på stadens gator?

Hur resonerade du när du skissade på boken i inledningsfasen?

– Egentligen visste jag inte var jag skulle hamna när jag startade.

Jag hade haft idéen i skallen ett tag. Ny Våg var ju förhållandevis

torr. Även om jag där försökte få in en del skojiga anekdoter blir

ju bandpresentationer faktabaserade. Man måste ju liksom rabbla

upp medlemmarnas namn och årtalen måste ju med. Nu skulle jag

ju få chansen att komma lite närmare.

– Jag hade nog inte riktigt tänkt att det skulle bli så många kapitel

som tjugotvå men så blev det. Huvudtanken var att berätta bakgrunden

till en massa låttexter. Det jag däremot redan från början

bestämde mig för var att inte analysera texterna mer än att möjligen

placera dem i ett sammanhang. Därför stoppade jag in en sida i

början av varje kapitel där jag gjorde just det, där jag också bjöd på

några nedslag från mina egna tidiga punkår.

Vad var knepigast med arbetet den här gången?

– Det mesta knepiga betade jag av på förra boken, exempelvis

att hitta de människor jag ville ha kontakt med. De flesta som

medverkar i Punklyrik hade jag ju kontakt med när jag gjorde Ny

Våg. Nu visste de flesta dessutom vem jag var, vilket gissningsvis

gjorde det lättare att få folk att berätta en massa saker. Krånglet

var kanske att få folk att minnas. Det visade sig att det inte alltid

var lätt att komma ihåg varför en text skrevs eller ens vem i bandet

som gjorde just den texten jag var ute efter, det har ju gått några år.

Men många hade mycket att berätta och orden bara flödade medan

64 turist i tillvaron fanzine


Lyrik som träffade Peters hjärta

Innan punken var många texter jag hörde av nonsenskaraktär. Jag gillade

The Sweet men de sjöng mest om ”pappa ramba ramba hey poppa joe coconut”, ”oh

chi cacao coco” och liknande. Annars var det kärlekstrams eller sådant man

inte fattade alls. När punken kom blev texterna tydligare och jag gillade

det. Oftast gick det inte att missta sig på vad de handlade om. Det var inte

alltid man hörde allt de sjöng men oftast fattade man ändå. Så för mig är en

bra punktext tydlig. Men det är också så att det är svårt att separera texten

från musiken. En bra text blir ju på något sätt ännu bättre om själva låten

är skitbra.

Att välja ut fem texter av de tusentals punktexter som skrevs de här åren

är självklart helt omöjligt. Här kommer i alla fall fem texter som träffade

mitt hjärta:

”We’re only in it for the drugs” - Ebba Grön

För mig som landsortspunkare var Stockholm

ett paradis med alla band och alla spelställen.

Och Rågsved må ha varit hårt och tufft

för dem som bodde där men i och med att Ebba

Grön höll till där blev Rågsved helig mark.

I texten får man en liten men spännande

inblick i förortslivet, med tunnelbanor och

droger. Men just denna text tjänade också som

inspiration för många. I och med att Ebba

var inblandade i kampen för egna lokaler

där fungerade det som inspiration för musikföreningar

ute i landet. Jag tror att den

gjorde det för oss i föreningen Rock d’Amour

i Linköping. Den gjorde det i alla fall för

mig. Och för oss gick det bättre än för Oasen.

Vi fick ett hus som kommunnen byggde om till

replokaler.

”Raggare is a bunch

of motherfuckers” - The Rude Kids

Jovisst är texten smått naiv, det

håller jag med om. Kanske är det

därför jag gillade (och gillar) den

så mycket. Raggarna, som man man ju

inte kunde låta bli att tycka illa om

eftersom de så ofta gav sig på sådana

som oss, var på något sätt inte värda

mer än en naiv text. Det skulle ha

varit kul att vara en fluga på väggen

i raggarkåken när de hörde den

låten första gången. Sedan kan man

ju så här i efterhand tänka att vi

hade mera gemensamt än vad både vi

och raggarna trodde. Vi var ju båda

outsiders som ville stå en bit utanför.

”En meningslös dag” - Attentat

Vid den här tiden gjorde i stort

sett alla lumpen, det gick knappt

att komma undan. Totalvägra var det

inte så många som vågade då, sitta i

fängelse lockade inte särskilt mycket.

Alternativet för många var att

i alla fall skriva låttexter om hur

illa det var. ”En meningslös dag” var

en av dem som satte sig sig hårdast,

säkert också till stor del på grund

av den svängiga melodin.

”Ronka” - Perverts

Det är klart att det hade sjungits om snuskiga

saker tidigare i rockhistorien men det

kändes ändå spännande när punkbanden skrev

texter som denna, inte minst för att det

var på svenska. Jag minns att man funderade

på vad Christer Blomgren och de andra

Perverts-killarnas föräldrar tyckte när de

fick höra den. Och väldigt många vuxna blev

förstås upprörda när de hörde den. Det tyckte

man ju var kul.

”Så jävla svensk” - Urban Släke

Vissa textförfattare under punken hade

förstås lite mer att komma med än andra.

Per Seigerlund i Urban Släke var en av

dem, det förstår man snabbt när man läser

igenom texten till denna låt på debutsingeln.

Här handlade det inte bara om att

vräka ur sig något, här fanns en massa

tankar bakom. Synd att bandets historia

blev så kort.

turist i tillvaron fanzine

65


”Tyvärr fick jag aldrig med Thåström. Han är ju som de

flesta vet inte så förtjust i att prata om det som varit och

det får jag självklart acceptera. Men i en soffa i logen

efter en spelning gav han mig i alla fall en halvtimmes

redogörelse om varför han helst låter den biten vara. Han

sa bland annat att han är stolt över vad Ebba Grön åstadkom

men att han själv inte blev helt nöjd med sina texter

förrän en bit in i Imperiet.”

andras minnen var vagare. Att få med folk på tåget var egentligen

inte svårt, även ett par som egentligen tyckte att texterna de skrivit

kändes smått patetiska idag. Någon till och med skämdes för sin

text med gick ändå med på att ge några kommentarer, men det hör

ju också till. Allt man gjorde som femtonåring kan ju inte kännas

bekvämt att konfronteras med när man har fyllt femtio, och det ska

det väl inte heller vara.

– Tyvärr fick jag aldrig med Thåström. Han är ju som de flesta

vet inte så förtjust i att prata om det som varit och det får jag självklart

acceptera. Men i en soffa i logen efter en spelning gav han mig

i alla fall en halvtimmes redogörelse om varför han helst låter den

biten vara. Han sa bland annat att han är stolt över vad Ebba Grön

åstadkom men att han själv inte blev helt nöjd med sina texter förrän

en bit in i Imperiet. Det var ett tungt vägande skäl för honom.

Fjodor fick jag i alla fall med.

– Det kändes lite trist att vissa band jag tycker mycket om inte

riktigt gick att trycka in i boken eftersom de inte skrev ”regelrätta

punktexter”. TT Reuter är med men bara med en text, Kai Martin &

Stick! är inte med alls. Den typen av band, med den typen av texter,

hamnade tyvärr lite utanför denna gång.

Hur många texter valde du mellan? Hur många läste du?

– Först skrev jag ner tänkbara texter ur minnet under respektive

ämne, sedan började jag bläddra igenom alla svenska punkplattor.

Jag läste texterna på de omslag där texterna fanns tryckta och

lyssnade på massor av låtar och lade till efterhand. Man kan alltså

säga att jag valde mellan tusentals texter. Här och där blev det

ganska trångt så jag blev förstås tvungen att rensa. Det var inte lätt.

Jag hade flera tankar under tiden jag valde. Jag försökte exempelvis

tänka på den geografisk spridningen, förhållandet storstad och

landsbygd och att få en bra blandning mellan större och mindre

band. Där det var möjligt försökte jag också få med olika vinklingar

av det aktuella ämnet.

– Med andra ord är det alltså inte så att jag har försökt välja ut de

160 bästa texterna till boken. Jag brukar säga att åtminstone hundra

av texterna lika gärna hade kunnat bytas ut mot hundra andra

och att det hade blivit en lika bra bok ändå.

Kan du säga något generellt om den svenska punklyriken 77-

82?

– Först och främst bör man kanske tänka på att väldigt många av

de punktexter som skrevs under de här åren författades av förhållandevis

unga människor som i många fall knappt hade skrivit mer

än enstaka uppsatser i skolan. De flesta hade definitivt inte skrivit

någonting utifrån sig själva. Dessutom tror jag att dessa texter

ofta skrevs ganska snabbt, kanske i replokalen veckan innan en

spelning på den lokala fritidsgården. En låt behövde helt enkelt en

text, något måste man ju sjunga. Det var självklart ingen som tänkte

på att de kanske skulle bli tillfrågade om att berätta om sina texter

till en bok nästan fyrtio år senare. Men allt detta borgar ju för en

spontanitet som är häftig. Fram med det ur hjärtat bara, liksom.

– Sedan är det klart att det skrevs en himla massa texter av olika

karaktär. Bland alla snabbt ihoprafsade texter fanns även motsatsen,

där textförfattare hade kommit lite längre. Men jag lägger

egentligen ingen värdering i det, jag lyssnar lika gärna på förhållandevis

simpla texter som mer genomarbetade med mer finess. Jag

tycker de kompletterar varandra på ett bra sätt. Punken var spretig

i sig så det är klart att det avspeglar sig även i texterna.

– Självklart var det också så att inte riktigt allt kanske kom från

det egna hjärtat. Flera som medverkar i boken erkänner till exem-

pel att ett stort skäl till att de gjorde texter om kungen var att Sex

Pistols skrev ”God save the Queen”. Några stycken erkände också

att de hade en bucket list där de bockade av ämne efter ämne. Som

punkband skulle man ju gärna ha låtar om disco, raggare, polisen

osv. Men det kom ju ändå från hjärtat på något sätt, ingen sjöng ju

texter man inte stod bakom. Lite inpiration är aldrig fel.

Vad kan du säga om språket i lyriken, finns det ett speciellt

”punkspråk” eller ”punkton”?

– Jo, det måste man väl ändå säga. De flesta texterna präglas ju

av en tydlighet, en rakhet, som inte var så vanlig vid den här tiden.

Ofta var verserna ganska korta och refrängerna bestod inte sällan

bara av en enda rad som upprepades åtta gånger. Och alla som

skrev texter förstod ju att texterna blev ännu mer effektiva och

provocerande om de kryddades med diverse svordomar. Men återigen,

det finns många exempel på mer poetiska låttexter i boken.

Dessutom blev det, som exemplifieras i det sista kapitlet, relativt

vanligt att skriva nonsenstexter om slemmiga torskar, cornflakes

och att gå till tandläkaren. Så humorn fanns också där, alla var inte

arga. Åtminstone inte hela tiden.

Lärde du dig någonting du inte visste?

– Grundtanken med boken var att låta banden berätta historier

runt sina gamla texter, men boken som helhet berättar väldigt

mycket om hur det var att vara ung i Sverige vid den här tiden.

Det var inte det som var meningen men det blev en väldigt trevlig

bonus. Vi som var med då var ju inte bara punkare. Vi var samtidigt

ganska normala tonåringar, åtminstone de flesta av oss, som tänkte

normala tonårstankar. Många bjuder väldigt mycket på sig själva

och berättar öppet till exempel om känslan av utanförsskap, sin

inställning till religion och poliser. Man får helt enkelt veta massor

om vad som rörde sig i en flera hundra ungars skallar och det är

häftigt tycker jag. Jag är säker på att man kan ha stor glädje av att

läsa boken även om man inte gillade punk. Det är en samtidsskildring

så god som någon.

Vilka slutsatser kan du dra av arbetet med boken?

– En slutsats skulle kunna vara att väldigt många fortfarande

präglas av de där tidiga punkåren. Åren mellan femton och tjugo

brukar ju sägas vara viktiga för det fortsatta livet och så tror jag

verkligen att det varit för majoriteten av alla som bidragit till

boken. Ett stort antal gör fortfarande musik i olika sammanhang,

ofta till och med i punkband. De flesta står dessutom än idag för de

åsikter de gav utlopp för i texterna de skrev som tonåringar. Några

sa att de kanske skulle uttryckt sig annorlunda idag men att de

ändå sympatiserar med sitt tonårsjag.

– I vilket fall som helst tror jag många är stolta över att ha varit

en del av punken under de där åren. Punken må ha varit bespottad

av samhället i stort men efterhand har acceptansen ökat och numera

förstår nog de flesta musikintresserade hur viktig punken var för

rockens utveckling. Jag tror att många av de gamla punkare känner

att de var med och bidrog till något ganska unikt.

Vad blir nästa bokprojekt?

– Ingen aning. Idéer finns men det är inte alls säkert att det blir

fler böcker. Men jag kommer att fortsätta med de projekt jag redan

är inblandad i, Slyngel Rekords och sajten Punk Östergötland, och

jag kommer säkert att sätta igång ytterligare något som har med

dokumentation att göra. Jag tycker att sådant är viktigt.


Mikael Sörling

66 turist i tillvaron fanzine


IF THE KIDS ARE UNITED

A message to you - www.amty.se

Reggae Punk Mod

SKA

2

Tone

NORTHERN SOUL

K E E P

T H E

FA I T H

ONCE A

PUNK

ALWAYS A

PUNK

Oi!

Postorder:

Mängder med vinyler, CDs (nytt och begagnat) - här hittar du tips på

massor med härliga släpp som du annars missat, eller möjlighet att

komplettera din samling. Vi har bandtishor och annan kul merch,

samt ett av världens bästa sortiment av brutusskjortor.

info@amty.se

www.amty.se

AMTY HB

Box 794

120 02 Årsta

AMTY RECORDS

AMTY REC

turist i tillvaron fanzine

67


RAS

ett band att älska

Jag fick ett mejl från chefredaktören,

han var pressad: ”RAS

har gett ut en svinbra skiva,

men jag hinner inte göra en artikel,

någon som är pepp?” Jag

hade faktiskt inte hört talas om

RAS och kan väl inte påstå att

jag varit ”pepp” på någonting

den senaste tiden, men chefredaktören

gjorde mig lite nyfiken

på det här bandet, och för

det är jag evigt tacksam.

”Se inte så förvånad ut när jag sparkar

på din kuk

ser inga blåa skyltar men du beter dig

som en snut”

Ovanstående textrader

återfinns på första

låten ”Värddjur” på RAS

senaste skiva Entreprenad,

som innehåller de bästa

punktexterna jag hört på

länge. RAS består av Äcklet

på sång, Vogler på synth,

Kort Datum på Bas, Miami

Weisse på trummor och

Karl Hygien på gitarr. Fem

fullkomligt geniala namn,

som Sveriges punkvärld inte

skådat sedan Stig Vig och

Tage Dirty turnerade land

och rike runt med Dag Vag.

”Entreprenad” var såklart knäckande bra,

chefredaktören överdrev inte, så det var bara

till att kapitulera och kontakta Karl Hygien

för att få reda på lite mer om RAS.

”Tror att det kommer ta

tid innan vi orkar göra

en ny fullängdare men

vi har lite planer på

några bra singlar. Sen

vill man ju alltid störta

hela skiten och slå ihjäl

nazister och kristna.”

68 turist i tillvaron fanzine

Jag måste tyvärr erkänna att jag inte hört

talas om er tidigare.

– Ingen fara. Vi har inte hört om dig tidigare.

Redan med detta svar insåg jag att det här

skulle bli en lysande intervju.

RAS? Vad är bakgrunden till namnet?

–Det verkar vara någon optisk konnotation

folk gör. Vi stavar aldrig med bara stora

bokstäver men alla andra envisas med det.

Våra första skivor la till och med Skrammel

Records upp under namnet R.A.S på Spotify.

Folk får väl göra hur dom vill eftersom det

är ett hopplöst namn från början. För oss

är namnet en beskrivning på människorna

vi sjunger om, oftast då idioter. Det är

dock mångfacetterat. Folk fast i sms-lån,

Sverigedemokrater,

medvetna Riche-besökare,

hantverkare,

vaccinvägrare, 40-talister,

mobbare, dj-s and

so on… Allt hänger på

dessa människor hur

samhället ska fungera

och det säger sig själv

att det är hopplöst.

Det fanns liksom ingen

anledning att fylla ut

texten med min bristfälliga

historik över

bandet, så jag bad Karl

Hygien ösa på och la mina anteckningar åt

sidan.

– Vi bildades 2009 i Oxelösund. Vi gjorde

ett antal spelningar och spelade sen in en

singel och en ep. ”Vill ha mer” på Push My

Buttons och en ep som jag aldrig har fattat

vilka som släppte. Efter det så spelade vi

in två lp-skivor som släpptes samtidigt. En

på Push My Buttons och en på Skrammel

Records. Det var första inspelningen för Kort

Datum som till en början hoppade in när vår

tidigare basist Mack The Makadamm-ass

inte kunde. Vi gjorde några spelningar på

skivorna men allt gick ganska trögt. Folk

blev mest arga och jag ledsnade på allt

som hade med gitarr att göra. Vår trummis

Philthy Collins tröttnade också och gav fan i

att vara med.

– Några månader innan det så kastade vi

in Vogler på Synth för att balansera upp den

mentala biten. Han fipplade lite med någon

trummaskin men vi fick inte till det så jag

ringde upp Miami Weisse som jag visste satt

och var förbannad i något hus. Han hoppade

in på trummor och styrde upp vissa bitar

men drog ner det mentala biten igen. Det får

vi helt enkelt leva med.

– Under tiden mellan dubbelsläppet och nu

så har vi bara jobbat på den nya skivan ”Entreprenad”

som släpptes nyss på Ultraljud

Records. Tidigare band vi har smekt med

våra intellekt är Local Oafs, Manikins, Henry

Fiats Open Sore, Assid, Unabombers.

Jag får härliga Bakverk 80/Suicide-känslor

när jag lyssnar på er, vilka är era

största influenser?

– Det var kul att höra. Jag tycker det där


Foto: Mathias Johansson

med influenser är jävligt svårt att svara

på. Jag menar, vi är fem personer som har

konsumerat musik i alla former i flera

årtionden och då snappar man ju upp lite

olika grejer överallt.

Personligen lyssnar jag

mycket på tidig punk/HC

typ Damned, Dicks och

så vidare samtidigt som

det är mycket N.W.A, Wire

och Sodom. Det kan dock

ändras snabbt. Nästa

vecka lyssnar jag kanske

bara på Kraftwerk och

Blitz. Vi har nog alla slutit

upp bakom att vi gillar

G.G. Allin och Devo.

Så härligt att höra lite nytänk med syntljud

i punklåtar, hur hittade ni ert sound?

Görs musiken ”live” eller programmerar

ni a la Suicide en del?

”Sen får man ju aldrig

glömma kraften

som finns i en textrad

som till exempel

”dra åt helvete ditt

jävla äckel”. Det är

sånt allt ska utgå

ifrån.”

–Det är lite olika, men vi brukar ha en

ganska tydlig grund för en låt när vi går in i

replokalen som vi utgår ifrån. På skivan är

det väl någon låt som har trummaskin där

vi programmerade den

utefter en gitarrslinga.

Några låtar på skivan är

också inspelad direkt i

replokalen där vi bara

kör på liksom.

Jag vill påstå att era

texter är de bästa jag

hört sedan Thåström

var ung och arg. Vad är

er syn på punktexter?

– Tack! Jag tycker att

texter är viktiga och jag tycker att man ska

ha ganska höga krav på dem när man sjunger

på svenska. Däremot är det svårt att hitta

den rätta tonen i texten så att det inte blir

för pretentiöst eller för larvigt. Jag tycker att

man ska utgå ifrån Sparks texter om man vill

ha en bra måttstock. Sen får man ju aldrig

glömma kraften som finns i en textrad som

till exempel ”dra åt helvete ditt jävla äckel”.

Det är sånt allt ska utgå ifrån.

Vad är bandets vision och framtidsplaner?

– Vi hoppas kunna spela lite mer än vad vi

har gjort de senaste åren. Jag är sugen på att

spela lite death så vi får se vad som händer

med det. Tror att det kommer ta tid innan vi

orkar göra en ny fullängdare men vi har lite

planer på några bra singlar. Sen vill man ju

alltid störta hela skiten och slå ihjäl nazister

och kristna.

Karl har i mitt tycke levererat de bästa svaren

på några enkla frågor sedan Sex Pistols satt

och småpratade med Bill Grundy. Det finns seriöst

inget mer att tillägga. Köp plattan för fan.


Mikael Ekström

turist i tillvaron fanzine

69


Mirek

svenskt

mangel

Mangel från Sverige har fortfarande

kvar kvalitetsstämpeln som

tatuerades in under 1980-talet. Om

det inte spelas covers på svenska

skillingtryck runt om i världen så

köps och säljs det gamla reliker

för smått absurda summor, eller så

gör du som 38-årige Mirek Vokal i

Tjeckien och grottar ner dig i dagens

svenska scen.

Mirek driver skivbolaget Phobia Records

som varit inblandad i ett flertal utgåvor

med svenska band, så som Warvictims,

Paranoid, Dödsdömd, Human Waste,

Crutches, 365 Dagar av synd, Electric

Funeral, Dissekerad, Makabert Fynd,

Societys Decline, Ursut, Voidfiller,

Svaveloxid, Venegeance of Karma,

Mardröm, Personkrets 3:1, Discover,

Besk, Brottskod 11, Suffer the

pain, Förgiftad, Passiv Dödshjälp,

Kronisk Misantropi, Bomangrepp,

Kakafoni, Malcontent, Irritation,

Bring the drones, Achilles, Nervgift,

Myteri, Återfall, Vanvett, Adrestia, Utanförskapet,

Arrogant State, Slutet och Honnör SS.

– Det finns så många otroligt bra band

i Sverige och då menar jag inte bara de

gamla. Alltså, jag upptäcker nya gäng hela

tiden. Visst, jag vet att det råder viss inavel i

banden, men än sen då? Det är inga konstigheter

att en person spelar i fem band. Ni är

helt galna däruppe, beror det på den mörka

vintern, skrattar Mirek. När jag spelade med

mitt band Fear Of Extinction i Sverige träffade

vi så många genuint trevliga människor

på varje spelställe, det verkligen flödade

positiv energi.

– Jag gissar att de flesta punkare i världen

emellanåt lyssnar på svenskt mangel. När

jag började lyssna på punk så var det

band som Anti Cimex, Crude S.S.,

Asocial, Skitsystem, Protes Bengt,

Disarm, Crudity, Wolfpack, Disfear,

Victims, Mob 47, Discard tillsammans

med manglet från England,

Japan och Usa som gällde för

mig.

150 titlar

Mirek sparkade igång Phobia

Records 2001, innan dess hade

han under några år haft en tapedistro. Första

utgåvan var en re-press av See You In Hells

debutsjua. Idag har katalogen växt till cirka

150 titlar, där många av dem som sagt är

med svenska band.

– Ja så är det. De första svensk grupperna

jag gav ut på Phobia var Human Waste,

Dödsdömd (båda på kasssett) och 365 Dagar

av synd. Sedan kom jag genom Personkrets

3:1 i kontakt med Danne (Halvfabrikat) som

jag gett ut många skivor tillsammans med.

Och efter det var det väldigt enkelt att få

kontakt med fler och fler band som jag ville

ge ut plattor med. Jag har nästan bättre koll

på den svenska scenen än den tjeckiska.

Och den tjeckiska scenen lovordar Mirek.

Han säger att den för tillfället är stark, med

många spelningar, nya band och framväxten

av pappersfanzines.

– Den som vill ha färska nyheter om den

tjeckiska scenen kan surfa in på www.

perifiera.cz eller www.czechcore.cz, och vill

du ha koll på den slovakiska så bokmärker

du www.punkgen.cz. Jag vet att all text är på

tjeckiska men det fixar du lätt med google

translate, säger Mirek.


Mikael Sörling

70 turist i tillvaron fanzine


Fear Of Extinction med Mirek på sång.

Mirek tipsar om tjeckiska och

slovakiska band att hålla koll på:

See You In Hell, Mörkhimmel, Gride, Krüger,

Gomora, Slavery, How Long?, Beton (SVK), Roxor

(SVK), Lahar, Fear Of Extinction (hehe), Ginnungagap,

Brüuner Todesmarsch, Sheeva Yoga,

Lycanthrophy, Needful Things, Controlled Existence,

Genom Bastard, Afterlife, Ficken Leben, Angry

Brigade, Tomorrows Hell, Rozpor (SVK), Kovadlina,

och Repelent SS .

turist i tillvaron fanzine

71


NIKE

minns sin punk med kärlek

Nike Markelius, punklegend, multimusiker, författare och skribent är ständigt

aktuell. Förra året gav hon ut den hyllade självbiografin Trumslag Hjärtslag

som du bör läsa om du inte redan gjort det. Och i ett tidevarv då konsten, och även

punken, blir mer och mer urvattnad, känns det skönt att det fortfarande finns

några artister som fortfarande levererar och vågar gå framåt och vara kreativa.

Nike Markelius är en av dem.

Hur känns det att ha gett ut en biografi,

att ha gått igenom det som man upplevt?

Har du lagt allt bakom dig nu eller tror

du att du i framtiden kommer att göra en

reviderad version av Trumslag Hjärtslag?

– Det har varit härligt och flödigt att skriva

om livet jag levt. Det har gått lätt och lustfyllt

för det mesta. Att göra alla dessa minnesresor.

Naturligtvis smärtsamt också, när det

gäller vissa saker, men livet är ju både ock

och det tror jag framkommer bra i den här

boken. Sen kändes det viktigt att berätta

om punkens födelse i Stockholm, musiklivet

som det var under mina ungdomsår och

fortsättningen sen musiken blivit mitt yrke

och ansvaret det innebär. Skönt att nörda

loss i beskrivningar av arbete med låtskriveri,

turnéer och skivinspelningar. Det var

ju också väldigt skönt att skriva boken på

uppdrag, som jag hade förmånen att göra,

att veta hela tiden att den skulle komma ut

och nå sina läsare.

– Nej någon ny version av boken kommer

inte. Det här var första 50 åren, kanske

skriver jag om nästa 50 också så småningom

haha! Jag har skrivit kontrakt för fler böcker

och jobbar nu med två nya bokprojekt, av

helt annat slag.

Finns där någon händelse i boken som

du i efterhand kom på att du glömt skriva

om?

– Nej faktiskt inte. Men jag är övertygad

om att det finns en hel del som jag inte

minns som skulle

varit roligt att skriva

om. Turnéminnen

och sånt som är dolt

i ungdomens vilda

festdunkel. Minnet är

ju så selektivt, det har

jag märkt när jag tagit

hjälp av vänner och

kollegor att minnas

under arbetet med

boken, vi minns alla

olika saker. Men det

var bra att sitta ner

och prata minnen

med dem, vi triggade varandra och mindes

tillsammans.

”Världen har hårdnat

så pass och allt

fler har fått det allt

sämre och skillnaderna

mellan de

som har och de som

inte har är större.

Det är en olycklig

utveckling.”

Hur har reaktionen på boken varit bland

dina vänner och gamla bandmedlemmar?

– Bra tycker jag. Det är ingen som haft

någon invändning om något som nått mig i

alla fall.

Skulle vara kul om du orkar guida oss

genom din karriär längs memory lane för

de som kanske inte känner till din karriär

med några kommentarer om några av

dina band, vi börjar med USCH:

– Fina första kanonbandet!

Punken hade just kommit till

stan, jag var 16 och hängde

i Gallerian med de andra

punkarna. Alla spelade i band.

Vi ville också starta ett. Så

Irre (Irre Terad, bas) och jag

bestämde oss för att starta

USCH. Efter bara några få månader

i replokalen fick vi följa

med som förband till Ebba

Grön på en liten förortsturné

plus Uppsala. Det var stort

och vi gjorde succé. Att jag så

tidigt fick starta mitt liv som

musiker i det här bandet, har betytt så himla

mycket för mig. Det har varit min musikaliska

grund. Vi var så modiga, så sorglösa och

vågade sjunga om relationer också mitt i alla

samhällsomstörtande vråltexter. Det var så

befriande och skönt att spela i ett punkband

på den här tiden. Kraftfullt och livsnödvändigt.

72 turist i tillvaron fanzine


”De nya texterna

känns så personliga

och annorlunda än

något annat jag

skrivit förut så jag

har bestämt mig för

att ge ut det och

turnera som soloartist

nu. Jag jobbar mycket

med röster och med

täta skimrande

gitarrvävar och

kommer att ha

flera elgitarrister

på scen.”

Foto: Cristian Saltas

turist i tillvaron fanzine

73


Tant Strul:

– Ett underbart band! Det föll sig naturligt

att bli en del av Tant Strul när de frågade

om jag ville vara med. Jag bodde redan ihop

med Kajsa och vi var redan vänner allihop.

Musikaliskt var det som att hitta hem och en

solklar utmaning för mig som instrumentalist

och jag utvecklades mycket som trummis

under de åren. Det blev några år av ganska

stora framgångar med bandet. Vi blev väldigt

väl emottagna och turnerade mycket i hela

Sverige, i Danmark, Norge, Finland, gjorde

tv-shower och släppte plattor. 1985 gjorde vi

vår sista spelning på Roskildefestivalen inför

25.000 personer. Men sen gjorde vi också

en återföreningsturné under hela 2012. Det

var riktigt roligt! Vi spelade bara gamla låtar

i originalversionerna. Förutom alla medelålders

jämnåriga med oss som kom och

återupplevde gamla minnen så var där nu

massor med unga människor i publiken, som

stod längst fram och sjöng med i låtarna.

Vi insåg att en helt ny generation lyssnat in

sig på oss och kom för att se oss för första

gången live. Många var inte ens födda när

det begav sig.

– Jag har under alla år i tiden här emellan

spelat i olika fria musikgrupper, varit teatermusiker,

dramatiker och skrivit och spelat

musikteater för små barn.

Nike & Röda Orkestern:

– Bandet kom från början till ur en frustration

över sakernas tillstånd när borgerligheten

och deras sunkiga värderingar

tog över allt mer. När högerpopulism och

rasism började normaliseras samtidigt som

jag såg att vanligt folk fick det allt sämre,

klassklyftorna ökade och alla människors

lika värde ifrågasattes i vardagen. Jag kände

att jag måste göra något och jag var nyfiken

på hur andra människor såg på samhället så

som det hade blivit. Så jag startade bandet

som ett samarbete med olika textförfattare

och musiker. Jag kontaktade ett ganska stort

antal författare och bad dem skriva varsin

sångtext ur ett politiskt, existentiellt perspektiv.

Jag fick in många fina texter som jag

sedan tonsatte. Jag satte ihop bandet och vi

började spela live inför valet 2010. Sen fick

vi den fantastiska möjligheten att samarbeta

med Benny Andersson som bjöd in oss till

sin fina studio på Skeppsholmen och där

spelade vi sen in två album. Det första ”Det

står skrivet” kom 2012 och det andra ”Vi är

alla” kom 2014. Jag samarbetade med till exempel

Bruno K Öijer, som skrev ”Arvet” (som

finns som video på Youtube), med Susanna

Alakoski, Göran Greider, Inger Edelfeldt,

Jenny Wrangborg m.fl. författare. Skivorna

finns på Spotify. Vi spelar fortfarande live då

och då.

Du är en av få musiker som vågar säga

vad du tycker samt att skriva texter som

kritiserar samtiden, väldigt många artister

idag är så försiktiga i sina åsikter, så

beiga, även inom punken. SD, Trump och

miljöförstöring borde vara självskrivna

textuppslag för punkare, ändå är det få

grupper som skriver texter som är något

att ha. Vad har hänt?

Usch

"Vi var så modiga, så sorglösa och

vågade sjunga om relationer också

mitt i alla samhällsomstörtande

vråltexter. Det var så befriande och

skönt att spela i ett punkband på

den här tiden. "

Tant Strul

"Musikaliskt var det som att hitta

hem och en solklar utmaning för

mig som instrumentalist och jag

utvecklades mycket som trummis

under de åren "

Nike

& Röda

Orkestern

" Bandet kom från början till ur en

frustration över sakernas tillstånd

när borgerligheten och deras sunkiga

värderingar tog över allt mer."

Foto: Mats Bäcker

– Ja du, svår fråga. Tiden går. Tiden är ny.

Många är rädda. Livet handlar för många om

överlevnad. Världen har hårdnat så pass och

allt fler har fått det allt sämre och skillnaderna

mellan de som har och de som inte

har är större. Det är en olycklig utveckling.

Kanske finns inte lika mycket utrymme för

kampvilja, genuint mod och klarsynthet hos

människor när vi har allt större maskor i

skyddsnäten och du behöver kämpa hårt för

att inte bli en av dem som faller igenom.

– Och vad gäller musikbranschen så är det

ju oerhört svårt att leva på musik, det är

en liten elit förunnad, då ligger inte de som

sjunger arga politiska texter särskilt bra till.

Det kan nog finnas en rädsla för att publiken

sviker, vilket den ju faktiskt också gör i ganska

stor utsträckning. När världen är skakig

och världsutvecklingen skrämmande på så

många sätt som nu, så vill nog många hellre

ha glad underhållning som kan få dej att

glömma en stund, snarare än att påminnas

om sakernas tillstånd. Och då spelar folk den

musik som säljer för att kunna försörja sig.

Så kan det vara.

Det pratas om att skivindustrin är illa

ute, det säljs inga skivor etc, men jag tycker

att det ges ut minst lika många skivor

idag som det gjorde för 30 år sen. Hur är

det att spela in en skiva idag jämfört med

hur det var förr?

– Skivindustrin är illa ute. Ingen säljer

fysiska skivor längre som det gjordes innan

streaming och nedladdnings-tjänster kom.

Själva inspelningsprocessen är också väldigt

annorlunda än på 70-, 80- och även 90-talet.

Nu ska det gå fortare. Många spelar in hemma.

Lågbudgetproduktioner är lättare att

göra i o m den nya tekniken. Du är inte lika

beroende av studios och skivbolag längre. På

gott och ont.

Du har en ny skiva på gång.

– Ja nu har jag suttit och skrivit nya låtar

det senaste året. De nya texterna känns så

personliga och annorlunda än något annat

jag skrivit förut så jag har bestämt mig för

att ge ut det och turnera som soloartist nu.

Jag jobbar mycket med röster och med täta

skimrande gitarrvävar och kommer att ha

flera elgitarrister på scen. Jag håller just nu

på att sätta ihop bandet, söka nya samarbeten

och vi ska börja spela live under våren.

Musikalisk inriktning är alternativ rock med

punknerv, drömkänsla och stor dynamik.

Lämnar också öppet för improvisation. Det

är det som är skönt med att ha hållit på så

här länge att det kan få vara lite spännande

och oförutsägbart.

– Sen hoppas jag att vi kan komma igång

och spela in den nya skivan under året, eller

allra senast i början på nästa.

Vad kan vi förvänta oss av Nike 2017?

– Vi ska spela live en hel del. Annars jobbar

jag ju på som vanligt med mina kulturartiklar,

debattartiklar, mina kommande böcker

och andra texter.


Mikael Ekström

74 turist i tillvaron fanzine


turist i tillvaron fanzine 75


Skivor och kassetter

16 BLÅSARE

UTAN HJÄRNA

Vi ska gå till botten

med det här lp

(Power it up/

Fetvadd)

Historien om den

här plattan är minst lika underhållande

som själva musiken. 16 Blåsare Utan

Hjärna (kanske det bästa bandnamnet

någonsin) klev in i studion en vinterdag

i februari 1989 för att spela den

här lp:n. Skivan skulle ges ut av tyska

etiketten Dissonance Records. Efter en

tid trillade det in fem provpressar hos

bandet i Tranås. Men punkaren som

drev Dissonance hade drogproblem

och hamnade i fängelse. 16 B.U.H. försökte

få kontakt men lyckades aldrig.

Det skulle dröja hela 27 år tills skivan

kom ut. För ifjol hittade Helge från

Filthy Few 975 exemplar av ”Vi ska gå

till botten med det här” i en källare i

Oberhausen. Tillsammans med tyska

bolaget Power it up har nu 16 B.U.H.

sett till att lp:n till slut är ute.

16 Blåsare Utan Hjärna var ett på

många sätt väldigt speciellt band.

Soundet var eget och textförfattandet

annorlunda och klurigt, få band

landar en text som ”Anarki, men inga

fiskpinnar” bättre än det här hardcoregänget.

De tio spåren här har åldrats väl

och den egensinniga hardcoren känns

fortfarande som väldigt egen.

Avslutningsvis kan jag tillägga att

även jag skulle ge ut en 16 B.U.H-platta

en gång i tiden. Det rörde sig om

en splitsjua tillsammans med Brutal

Personal. 500 omslag trycktes upp och

mastertejperna skickades till Ljudpress

i Östersund, någonstans på vägen försvann

dem. Ljudpress sa sig aldrig ha

fått några. Posten visste ingenting. Jag

satt med 500 omslag till ingen nytta.

Jag flippade och la ner skivbolaget.

Några år senare gavs splitten ut av

Crash Mag. (3)

76 turist i tillvaron fanzine

AFTERLIFE

S/t 12” (Phobia)

Afterlife – din

portal till ett rike av

ångest. Första låten,

”Forget regret”, är

drygt åtta minuter

och berättar hur snabbt och enkelt

allt kan förstöras, hur du kan förlora

allt i en sekund, att din dröm blir din

mardröm.

Och det blir inte mycket muntrare i

fortsättningen heller.

I avslutande ”Key of life” konstaterar

den här tjeckiska crustensemblen att

döden är livets nyckel. Jag tycker att

det är ganska behagligt att lyssna på

Afterlife och tycker de bygger upp

många nyanser av grått och svart som

lyfter den atmosfäriska crusten. Inte

så pjåkigt. (3)

BELTA 53

Diktatur 7” (egen)

Smålands Belta

53 gav ifjol ut den

finfina cd:n ”Ingen

vinner”. Nu är det

dags för bandets

första vinyl, en tvålåtarssingel, som

fått snurra en hel del den senaste

tiden.

Låtarna ”Diktatur” och ”Tjejen i

publiken” klockar in på dryga tre

minuter stycket har en ganska proggig

hårdrockig karaktär. Jag saknar lite

bett i uttrycket, kanske ett extra

sylvasst gitarrpålägg som river sönder

och skakar om. (2)

BRING THE

DRONES

Ignorance paradise

lp (Phobia)

Jag har inte klickat

med Bring The Drones

nya platta alls.

Det tog ett tag att sätta fingret på vad

som var problemet för mig, men när

polletten trillade ner var det ju glasklart.

”Ignorance paradise” påminner

ganska mycket om den hardcore som

The Guilt – electropunks som oftast löper amok

existerade i England mellan 1985-

1989 och som Ian Glasper skriver om i

Trapped in the scene.

Jag tycker det är den tristaste

perioden i brittisk punkhistoria eftersom

den dominerades av en massa

pre-crust band som aldrig fick det att

lyfta. Och lite så upplever jag den här

skivan. (1)

BROMURE

A la roquette 7”

(UVPRV)

Frankrike alltså,

älskar stället –

eller framför allt

saxofonpunken

som produceras där. Bromure är ett

klockrent argument för fler saxofoner

i punken. Inledande ”Catacombes” är

så nära en betygsfemma det går att

komma. Om du gillar Maraboots och

Gatans Lags saxigaste låtar kommer att

du älska detta. Jag gör det. (4)

ROB

COFFINSHAKERS

Underground fire

7” (Critical Mass

Recordings)

Jag blev aningen

besviken på den

här sjutummaren. Jag trodde Rob Coffinshakers

skulle bjuda på en nattsvart

giftig country men möts inte alls av

mörker, eller country för den delen,

utan ganska småputtrig garagerock. (2)

THE DAHLMANS

Play it on repeat 7”

(Beluga)

Ljuvlig handklappspop

från Norge. Jag

har lyssnat på The

Dahlmans när det

dykt upp länkar i

mitt flöde och blev väldigt peppig när

jag fick denna. Titelspåret är en catchy

Blondie-rökare jag gärna spelar på

repeat. B-sidan är en kul tolkning av

Katarina & The Waves ”Do you want

crying”. (3)

DAMAGED HEAD

Gone 7” (Adult

Crash)

Det här är fjärde

singeln från

hardcorekrigarna i

Damaged Head. Här

langar de ut sex moshvänliga låtar som

uppmnar till dans, headbanging och

luftgitarrshow. Jag gillar nog crossoverpärlan

”Smoke them out” bäst

men samtidigt är de rakare attackerna

i ”Gone” och ”Häxprocess” feta. (3)

DISSEKERAD

S/t 7” (Phobia)

Poffen! Egentligen

räcker det så. Hans

hetsiga jävla röst

är smått oslagbar.

Och när jag njuter

av Dissekerads nya singel funderar

jag på hur coolt det skulle vara att

höra honom i ett lite annat musikalisk

sammanhang. Jag tänker att hans röst

skulle kunna göra underverkt med ett

-77band eller i ett stimmigt saxofonpunkgäng

eller ett röjigt oi!-band.

Jag gissar att jag får fortsätta leka

med de tankarna i fantasin – och

fortsätta njuta av det grymma råpunkmangel

Dissekerad står för. (3)

DIVERSE ARTISTER

Bombo Hotel

kassett (Medan vi

rökte Kent tapes)

Bara det faktumet

att någon 2017

sätter samman en

samlingskassett är bisarrt härligt. Och

ungefär detsamma kan en säga om

blandningen på ”Bombo Hotel”. Här

möts Jet Black Gasoline och Headons

med Psychedelic Cowboy, Patrick

O’Brien och Svarta Ön Gospel. Festlig

lyssning rakt igenom. (3)

DIVERSE ARTISTER

The new wave

of the grave new

beat Vol 2 cd (Our

future)

Jag vet inte hur

ofta du köper

samlings-cd:s. Jag minns inte när jag

gjorde det sist. Jag undrar därför hur

många coola plattor som jag missat,

för det är ju tveksamt om jag exempelvis

hade inhandlat denna efter att ha

plöjt en distro.

Och det hade ju varit jävligt synd

för jag hade missat så otroligt många

grymma band som visar upp sig på

den här superfeta internationella kompilationen

där svenska Price of silence

och Paranoid medverkar.

”The new wave of the grave new

beat vol2” är fantamig proppad med

den allra råaste och svettigaste hardcorepunken

du kan tänka dig och jag

har fått ett helt gäng nya favoriter jag

tänker undersöka närmare, som: Bombardement,

Final Fukker, This Close,

Gaze och Indian Nightmare. Totalt 17

band och 24 låtar.

Missa inte om du gillar Dischargeinspirerad

råpunk. (4)

DRIP FEED

Music strikes like a

fucking dagger 7”

(Elände)

Jag trodde först jag

dragit på någon av

”A country fit for heroes”-volymerna

när Drip Feeds slummiga

punkrock fyllde mitt punkkontor.

Jag tyckte till en början att det lät lite

halvsunkigt, men när jag efter ett par

lyssningar fått lite ordning på ”Music

strikes lika a fucking daggar” har den

lyft flera nivåer. Det finns jävligt coola

detaljer, som den där knäppa basen i

”Dagger” och gitarrliret överlag.

Sugen på UK82?

Spana då in den här singeln. (3)


5 Klassiker 4 Utmärkt 3 Bra 2 Godkänt 1 Inget vidare

Samtliga skivor och kassetter som jag har tyckt till om här är sådant som skickats till mig.

OBS! Det här är egentligen inga recensioner utan mer lite löst och slappt tyckande.

FAN TA ER

Vid liv men iskall cd

(egen)

Du som gillar crustmangel

med black

metal-detaljer ska

absolut spana in det

här svinråa gänget från Mariestad. Här

bjussar de på ”Jag hatar dig”, ”Lägg an,

sikta, bränn av” och ”Lik på parad”, en

trojka sånger med övergrym sång och

delikat mangel. Lite Skitsystem, lite

Totalt jävla mörker och lite Norge. Ge

mig mer! (3 )

FIVE THOUSAND

Monadh cd (Our

future)

Jag var smått sugen

på den här plattan

efter att ha hört det

viskats om både

Amebix- och Antisect-influenser. Men

det vet i tusan alltså, det är inte alls

på den nivån skottarna Five Thousand

huserar. Jag fattar kopplingen till

nämnda band, men ”Monadh” är en

lågmäld jämtjock i utgåva som saknar

galenskap och överraskningar. (2)

GIFTIGT AVFALL

Krossa sd 7”

(Anti-ljudkvalité)

S/t ep 7” (Anti-ljudkvalité)

Så otroligt kaxigt

att debutera med

inte en utan två

glödande sjutummare.

Giftigt Avfall

gör det och sätter

därmed ett par

rejäla avtryck i den

svenska punkmyllan. Jag är mycket förtjust

i bandets old school råpunk som

minner om hur det lät en gång i tiden

i Göteborg när Nisses Nötter, Disarm

och Tatuerade Snutkukar chefade.

Lyssna, fatta, dyrka! (4/4)

GUBBJÄVLERS

Analysera varenda

jävel kassett (Computer

killed the

record store)

Det var så här det

lät när man lyssnade

på Delirium Tremens-kassetter en

gång i tiden. Gubbjävlers definierar

old school och anti-trendkänslighet

på ”Analysera varenda jävel”. Jag gillar

dem allra bäst i korta Protes Bengt-rökare

som ”Googla det”, ”Vem är rädd

för gubbjäveln” och ”Näthat”. (3)

THE GUILLOTINES

Heads will roll lp

(Just 4 Fun)

Robert Conn har

härjat runt i punkscenen

ända sedan

Sex Pistols dagars.

Jag har inte följt honom speciellt noga

även om jag ibland lyssnat på The

Pagans och The Plague. Men jag gillar

nog The Guillotines allra bäst. ”Heads

will roll” är en grym punkrock’n’rollplatta

som främst får mig att tänka på

Dead Boys och Electric Frankenstein,

utan för den skull vara något annat än

The Guillotines först och främst. (4)

THE GUILT

S/t cd (Heptown)

Live är The Guilt

synnerligen

effektfulla. Emma

rasar runt som en

spastisk slängdocka

och Tobias kör coola poser mest hela

tiden. Jag har gillat det här bandet

sedan deras medverkan på Turist i

tillvaron vol 6. Den elektroniska punkmanin

som flödar ur duon får dig att

drömma om alla de där rejvfesterna

du aldrig var på. ”Hate hate hate” och

”I don’t care” är essen här, men övriga

låtar smiskar bra också. (3)

GRÅ VARDAG

Allting är grått cdr

(Egen)

Linköpings Grå

Vardag har steppat

upp rejält sedan

sist, nog för att

jag tyckte de var helt okej - men nu

är de mer än så. ”Allting är grått” rör

sig i en miljö runt äldre namn som

KSMB, Attentat med en del Sixten

Redlös-vibbar. Elva låtar finns på den

här inspelningen som ges ut på vinyl i

höst, håll utik då. (3)

I 11:E TIMMEN

Samlade verk cdr

(Egen)

Det här var en

väldigt trevlig ny bekantskap

måste jag

säga. För trots att

Inget

omslag

Stockholms I 11:e timmen har spelat

tillsammans i cirka fyra år är detta mitt

första möte med dem.

Basisten Johan Holmer skickade en

cdr med nio låtar som lyft ett snäpp

efter varje lyssning. Låtarna känns

genomtänkta och det finns en hel del

smakrika gitarrpålägg som river och

sliter. Magnus Öhrn har en väldigt bra

röst som ger texterna en extra skjuts.

I 11:e timmen gör punk på svenska i

samma tradition som exempelvis Los

Bohemos och Force Majeure gjorde en

gång. Jag vill höra mer! (3)

INGEMANSLAND

Lycklig men

förbannad cd (Egen)

Jag kan inte påminna

mig om att jag hört

de här Motalapunksen

tidigare, och har de alltid låtit så

här är de lite synd. ”Lycklig men förbannad”

är inte bara en bra titel den

ramar dessutom in soundet på den

här ep:n väldigt bra. Ingenmansland är

upprörda över sakernas tillstånd och

de berättar det genom ganska gladlynt

punkrock - sådan där du sitter ler över

när du hör den. Sympatisk punkrock

någonstans mellan Asta Kask, Social

Distortion och Johan Johansson, typ.

(3)

JUNTA

Vertigem E.p. 7”

(Egen)

Live var Köpenhamns

Junta en

fet upplevelse. Det

är de även när de

snurras på skivspelaren. Rå hardcorepunk

som får mig att tänka på såväl

italienska kaoslegender som Eu’s Arse

och Wretched men också spanska

hardcorehjältarna H.H.H. och brittiska

Chaos U.K. (4)

KRYMPLINGS

Första var gratis cd

(Birdnest)

Jag trodde inte

att det här skulle

vara något kul alls

att lyssna på. Det

kändes som Krymplings fungerade

bäst när det begav sig sist – du vet när

Thomas Ravelli, Kenneth Andersson

och Klas Ingesson grävde brons i USA.

Jag vill minnas att ”Burk-luft”, ”The

lok of love” och ”Dunken” spelades

ganska frekvent på kalas. Men det var

då, nu är nu.

Och nu visar det sig att Krymplings

kanske till och med är bättre idag än

igår. Det är väldigt roligt att lyssna

och texterna är överlag träffsäkra och

fyndiga, och tolkningen av KSMBs

”Sex noll två” är ljuvlig. Ser redan fram

emot en uppföljare om sisådär tjugo

år, för visst blir det så? Redan på debuten

från 1994 deklarerade de att ”Ni

blir aldrig av med oss”. Tur det! (3)

LASTKAJ 14

Becksvart cd (Second

Class Kids)

OMG! WTF! Yes,

exakt så tänker jag

när ”Becksvart” exploderar

igång. Och

så tänker jag, vad f-n har hänt. Det är

mangel som kommer att ge trallpunkarna

hjärtattack och svår ångest.

Men så förändras ljudbilden och palestinasjalarna

kan andas ut. Eller?

Jag tycker det här är en jäkligt ball

platta för att Lastkaj 14 spänner över

ett så stort musikaliskt spektrum: det

är trall, visa, råpunk, hardcore och

power metal i den ena oheliga alliansen

efter den andra. Svårlyssnad till en

början men den som ger ”Becksvart”

tid blir belönad. (3)

OBNOXIOUS

YOUTH

Disturbing the graves

lp (Critical Mass

Recordings)

När jag slog på

”Disturbing the

graves” var det som att sätta sig i en

tidsmaskin med destination typ 1984.

I ett pojkrum i Östergötland satt ett

gäng tonåringar och lyssnade på obskyra

speed metal-samlingar som jag inte

längre minns namnet på. Kompisarna

kryddade dessutom med Metallica

och Voi Vod. Jag tyckte det var okej,

men det var inte min värld. Obnoxious

Youth, hajja att det är sex år sedan

debut-lp:n ”Into the void”, är mer min

värld eftersom de dessutom befruktar

speeden med rikliga mängder crossover

och hardcore: läs RKL, Septic Death

och Cancerous Growth. Slutresultatet

blir ganska så mäktigt. (3)

ORREAGA 778/

GREBOL

Split 12” (Mendeku

Diskak)

Det här är en finfin

split med baskiska

Orreaga 778 och

svenska Grebol. Jag var väldigt nyfiken

på förstnämnda och tycker de infriar

förväntingarna hyffsat med sin fransk

inspirerade streetpunk, hade dock

önskat att de vågat använda saxofonen

än mer. Grebol är ju garant för hög

kvalitet och det gäller de fyra låtarna

som de bidrar med här. Gapigt, störigt

och smått underbart. (3/4)

PLANET Y

S/t 7” (Adult-Crash)

Köpenhamns punkscen

har bjudit på

många utsökta band

under 2000-talet

och Planet Y är

inget undantag. Jag är väldigt förtjust

i den här självbetitlade sjutummaren.

Jag tycker det emellanåt påminner

en del om Gorilla Angreb, samtidigt

som det är aningen surfigare och mer

-77skramligt. Dessutom ett extra plus

för den giftiga countrygitarren som

spökar i bakgrunden. Mycket bra. (4)

P.R.O.B.L.E.M.S

Enemy/Spy 7” (Just

4 Fun)

Drygt tre minuter

pur hardcorefest

levererar

P.R.O.B.L.E.M.S

på den här sanslöst underhållande

singeln. Du som har smak för MDC och

Dead Kennedys, fortfarande lirar ”We

got power”-samlingarna och hånglar

med Circkle Jerks kommer älska ”Enemys

spy” och ”Every day”. (3)

PSYKBRYT

Livsfarlig ledning lp

(Noise of Sweden)

Psykbryt tyckte det

fick vara nog nu

och lämnar därför

scenen. De gör det

på allra bästa sätt, men platta som

kommer att leva länge. ”Livsfarlig ledning”

är trettio minuter adrenalinstinn

punkrock i Asta Kasks åttiotalsanda.

Psykbryt nailar fast melodierna

varenda gång och tricket att låta flera

turist i tillvaron fanzine

77


Skivor och kassetter

i bandet gapa är ju så klart genialt.

För fem år sedan blev jag knockad när

jag första gången hörde ”Åk hem till

Täby”, idag är känslan densamma när

Psykbryt bränner av ”Du är ingenting”,

”Stämpla in” och briljanta ”Jag minns

min punk”. Tack som fan för det! (4)

RAS

Entreprenad lp

(Ultraljud)

Har du bara råd att

köpa en endaste

skiva i år är det för

denna du ska swisha

cashen, jag lovar – du kommer inte

att hitta en bättre platta än denna.

Musiken är ju rakt igenom totalbäng

på ”Entreprenad” och det är framför

allt den där helt spejsade zynthen

som skapar galenskap. Det är Devo,

Krunch, Dead Kennedys, Rövsvett-

Jerker, Flipper och Suicide på en och

samma gång. Sångaren Äcklet känns

närgången i ditt ansikte hela tiden.

Det är lite läskigt och härligt på en och

samma gång.

Musiken är som sagt formidabel,

detsamma gäller texterna och

exempelvis ”Kylan slår hårdast mot

en småstad”, ”Värddjur” och ”Gör

som jag säger” är genialiska. Det är

även gästartisterna som dyker upp

Hjelle, Sthlm Inkasso och Mia Maria

Johansson.

Som sagt, ska du bara köpa en lp i år

så är det denna – annars är du dum i

huvudet! (4)

THE

REVERBERATIONS

S/t 7” (Beluga)

Det ligger en skön

orgel över den här

singeln och för en

novis som mig i det

här sammanhanget så är det ju främst

Doors-referensen som poppar upp.

Men desto mer jag lyssnar på det

här garagepsychbandet från punkmeckat

Portland i Usa hör jag en hel del

Rolling Stones och Byrds också.

The Reverberations får mig att vilja

dyka ner i den här myllan för att ta

reda på mer och förhoppningsvis upptäcka

fler eminenta låtar som b-sidans

”Why ya gotta be so mean”. (3)

ROYAL CREAM

Big words, small

talk lp (Beluga)

En rock’n’rollplatta

för förfesten innan

festivalhänget.

Royal Cream får

mig att drömma om An Emotional

Fish, indiepop och Hultsfred en solig

eftermiddag i augusti. Fint. (3)

RÄTTENS KRATER

Urrah! cdr (Conquest

of noise)

Jag älskar knäppa

band, som Ras och

som Rättens Krater.

Med knäpp menar

jag band som bryter regler, går egna

vägar, formulerar sitt eget språk. Precis

det har Norbergs Rättens Krater gjort

sedan de första stapplande stegen

därute i Bergslagens ödemarker.

Nya plattan ”Urrah!” är ”ett

motstånd på samtliga nivåer. Ett

psykedeliskt bondeuppror mot allt”,

rapporterar bandet. Och ”Urrah!”

fängslar från första stund i ”Lyftet” via

”Det skimrar bland soporna” och ”Rå

kraft” till avslutande ”I stålstormen”.

Synthen ger en extra dimension till de

flesta låtarna och när Läderbiffen tar

ton lyssnar en.

Bästa new wave-punken som gjorts

i det här landet och den perfekta plattan

för dig som går igång på Cortex,

Dansdepartementet, Blue for two och

Commando Musse Pigg. (4)

S81

S/t 7” (egen)

En gång i tiden

skrålade jag högt

när Sabotage 81

rullade igång på

något blandband,

helt ärligt så tycker jag fortfarande att

”Det är bara USA” och ”Håll käft” är

väldigt bra.

Men jag är inte lika begistrad i Halmstadsönernas

nya sjua.

Det är för mycket stabbig rock över

de de två spåren och ljudet är riktigt

muggigt, låter som om någon låst in

det i ett bankvalv och slängt nyckeln.

(1)

SLOMARP

Christer Petterssons

ögon kassett (Egen)

Världen är ju inte

rättvis, för om

den varit det så

hade åtminstone

halva punkscenen tjatat om Motalas

Slomarp, som hade fått åka land och

rike runt för att lira sin utsökta egna

77-punk.

”Christer Petterssons ögon” briljerar

med sex låtar som soundmässigt

påminner om Bakverk-80 och där

titelspåret är en grym svensk tolkning

av Adverts klassiska ”Gart Gilmore’s

eyes”. Lyssna! (3)

STRUL

Lennart och asen lp

(Ken Rock)

Det är ju så här det

ska manglas. Pang

på, utan krusidueller.

Kängnäven pumpar,

benen sprattlar. Rock’n’roll fast på

hardcorepunkvis.

Det svänger konstant. Jag tror jag är

på kalas hos Missbrukarna och Totalitär.

Festen tar aldrig slut. Strul chefar.

”Lennart och asen” är inget annat en

orgie i punkglädje.

Utmärkta texter dessutom, som

i programförklaringen ”Hifi-punx”

där Strul konstaterar att ”punk ska

vara bösigt, inte snyggt och polerat”,

annars kan du ”ta din metalproduktion

och cykla till Bahamas”.

Köptvång! (4)

SVART STÄDHJÄLP

Avveckla dig själv

7” (-)

Äntligen en ny platta

från Svart Städhjälp,

de tidigare släppen

har jag i princip

spelat sönder och ”Avveckla dig själv”

lär gå samma öde till mötes, för det

här är i-ditt-jävla-ansikte-råpunk-tokvevar-rens

från första stund, helt sjukt

jävla lysande. (4)

SVAVELDIOXID

Krigets brutalitet 7”

(Phobia)

Svaveldioxid följer

redan upp tolvtummaren

”Ändlös mardröm”

med denna vassa fyralåtarssjua.

Och som jag skrev i förra numret

är manglet av ypperlig klass och svårt

att värja sig emot, däremot tycker jag

forfarande krigslyriken är ganska platt

och entonig. Fet cover på DNA:s

4 000 000 000 döda kroppar. (3)

SWINEHOOD

Looks like shit to

me 7” (Ken Rock)

Buller och oljud i

en rufflig miljö blir

naturligtivis något

alldeles extra när

ex-Totalitär möter ex-Missbrukare.

11 låtar punkterror där framför allt

”Another wageslave to the grave”, ”I

feel fine in the welfare line” och ”Family

führer” är lite extra maffiga. (3)

TOMMY & THE

ROCKETS

Rock’n’roll wrecking

machine 7”

(Beluga)

Charmig sjutummare

från danska

Tommy & The Rockets som låter sin

frejdig surfgarage blomstra i de fyra

låtarna. Det är mer Beach Boys än

Ramones över inspelningen, mer 60-

än 70-tal. Titelspåret är riktigt bra, en

låt -77punks lär kunna umgås ledigt

med. Men även avslutande ”Gonna be

alright” sitter väldigt fint. (3)

TYRANT

S/t 7” (Adult-Crash)

Ny bekantskap från

Köpenhamn jag gärna

hänger mer med

i framtiden. Bäst

är sista ”Count me

out” en rå oi-dänga

med klockren sing-a-long-refräng, de

två första spåren gillar jag också - men

där lutar det mer åt Motörhead-hardcore.

(3)

URBAN SAVAGE/

SYNDROME 81

Split (-)

Urban Savages inledande

”Cruel new

order” är en drygt

tre minuter lång

zombievaggandestomp-dänga som

har potential att urarta i kaos och hets

live. Jag ser mycket fram emot att få

avnjuta den live. ”Darwin against the

machines” är mer poga själv och njuta

av livet tills alla löper amok på slutet.

Franska Syndrome 81 är något helt

annat. Gladare och piggare. Sneglar

ibland på Blitz, ibland på Rixe. Starka

melodier, skön sång och en grym bas

som wobblar runt. På det hela taget

en split att återvända till. (3/3)

VÅLDSAMT

MOTSTÅND

The great equalizer

cd (Högre tempo)

Karlstads Våldsamt

Motstånd krämar ur

sig elva monstruösa

crustbomber som lätt borde attrahera

även black metal-publiken, för det är

i det gränslandet du hittar ”The great

equalizer”. Jag tycker det finns en kraft

i de här låtarna som tilltalar och jag

gillar även flörtandet med corpsepaintmänniskorna,

samtidigt går jag

inte riktigt igång på detta. Varje gång

jag lyssnat har jag från och till tappat

koncentrationen, kanske för många

låtar? (2)

VÄRLDEN

BRINNER

10:15 7” (Egen)

Jag blev glad av den

här sjutummaren

när den dök upp i

brevlådan. Världen

Brinner bjuder på punkrock på svenska

av det snittet du kunde hitta på Studio

Otukt/Beat Butchers förr i världen.

Och trots att bandmedlemmarna har

ganska många år i scenen bakom sig

låter detta väldigt mycket här och

nu-engagerat. Plattan är producerad

av Håkan Sörle, The Baboon Show. (3)

ZERO ZERO

I hate 7” (Egen)

Jag hade helt missat

det här Stockholmsgänget,

hur det nu

är möjligt med tanke

på hur bra den

här plastbiten är. Zero Zero tycker jag

landar någonstans mellan Turbonegro

och Suzie Beats Them All. Här både

hatas det och sjungs ”Fuck you” med

attityd och skärpa. Gott nog! (3)

ÅTERFALL/

VANVETT

Split 10” (Phobia/

Buzzbox/PPP/

MOG)

Det tar aldrig slut,

det här flödet av

mangel du blir så peppad att mötas av.

Den här gången är det framför allt

svinigt råa Vanvett som får mig på

gott humör, pisket i ”Abrakadabra für

alles” är löjligt bra liksom metalröjet i

”Zombieapokalypsen”.

Polarna i Återfall langar mer åt

crusthållet och det som Driller Killer

en gång pysslade med. Bra grejor det

också. (3/3)

78 turist i tillvaron fanzine


Entreprenad

LP/digitalt ute nu via Ultraljud Records

”Fan, tänk om vi vågade låta så här!”

Ena brorsan i Teddybears

”Om Devo och KSMB låg med varandra i

Samhalls fikarum skulle det låta så här”

Hört på Carmens toalett

”Så fräckt att jag tappar underbettet!”

Anton Abele

”Jag hatar dom!”

Jan Emanuel

Gatefold LP med textblad | 150 kr + frakt

WWW.ULTRALJUDRECORDS.SE

turist i tillvaron fanzine

79


KNIVEN I

o

... eller sa

Att ha ett band är som att ha

förhållanden, med flera personer

samtidigt. Och likt ett förhållande

är det inte lätt att avsluta.

Jag har frågat några olika

personer om deras upplevelser

i samband med att de lagt ner

sina band. Det har kretsat kring

två enkla frågor: När insåg du

att det var dags att lägga ner

bandet och hur kändes det?

Foto: Michelle Olaya

Beyond Pink är ett band jag hyser stor respekt för.

Jag minns att jag hade några låtar från första ep:n

på ett blandband. Från att vara något som vissa

skrattade åt, till att vara en given del av den svenska punk

och hardcorescenen. Ja, dom hade fan erövrat scenen. Jag

känner att dom är ett gäng människor som investerat lite

mer än många andra i sitt band. I alla fall så ville jag prata

med någon om hur det kändes med uppbrottet och Clara

Magdesjö var ju först att lämna bandet.

Pendlade Stockholm-Malmö

Clara flyttade till Stockholm och började med att åka ner

till Malmö en helg i månaden för att repa, vilket funkade

i något år. Men efter hand började hon känna det som en

uppoffring och att det roliga allt mer försvann. Hon kände

hur hon kunde bli sur på de andra om de inte kunde komma

och repa de dagarna hon var nere. Typ “Jag skiter väl i

att du känner dig förkyld, nu har jag stressat efter jobbet,

betalat 1500 kronor, åkt tåg i fyra timmar och offrat min

helg!” Och när det kom förfrågningar om spelningar

kände hon ofta att hon ”inte ville offra en helg till”. Det var

där någonstans insikten kom, det ska ju inte kännas som

att du offrar något när du spelar. Hon konstaterar ”Det

ska ju vara kul. Det var ju alltid kul när vi väl spelade, men

innan jag skulle åka kände jag bara nej, jag vill inte”.

Kände sig som en bromskloss

Till slut kände hon att hon var mer av en bromskloss än en

tillgång för bandet och det då var bättre att hoppa av. Våren

2015 pratade hon med bandet om att hon ville sluta efter

sommarens turné. Det kändes bättre att säga det i god tid

så att de kunde vara öppna och ärliga med varandra.

80 turist i tillvaron fanzine


oo

HJARTAT

oo

oo

kanns det nar det ar slut

oo

Men det här var inget lätt beslut och inte lätt att säga till

sina bandkamrater. De hade spelat ihop i 15 år och vuxit

upp tillsammans i bandet.

Clara hade aldrig varit vuxen utan bandet, när dom

började var hon 19 år, så bandet var en stor del av vem

hon var. När hon väl sa det så bölade dom allihopa, men

det kändes ändå bra.

Antiklimax

Sedan ville det sig så illa att sommarturnén fick ställas in

på grun av att Tijana fick njursten. Ett riktigt antiklimax.

Istället för att sluta med flaggan i topp gick luften bara ur

bandet. ”Det kändes så orättvist mot vår nya skiva att inte

få den turné den förtjänade. Men samtidigt kändes det

orimligt för mig att hålla på sådär i ett år till, bara för att

få avsluta med en fet turné.”

Innan Clara tog beslutet att hoppa av hade hon först

hoppats på någon mellanvariant, att de skulle lägga bandet

på is. Något som inte kändes så slutgiltigt.

Det retliga är att det var typ så det blivit efter att hon

hoppade av, på grund av diverse graviditeter och annat.

Så ibland önskar Clara att hon inte sagt något, så de

fortfarande officiellt hade varit ett band. ”Men samtidigt

kändes det mer ärligt såhär, och jag utesluter inte att vi

någon gång kommer spela ihop igen. Vi pratade, redan då

när jag sa att jag skulle hoppa av, om att det inte nödvändigtvis

var för alltid och evigt, utan att vi kanske kunde

göra spelningar/turnéer ihop längre fram” avslutar Clara.

Nästa person jag frågade var Charlie Claesson för att

han växt upp som en del av Anti-Cimex och att det

format honom till den han är idag. Det kanske är

svårt att tro att Anti-Cimex la ner på grund av att skivor

som inte sålde och utebliven publik på konserter. Men

lägger man till att livet hann ifatt och att barn föddes är

det kanske lättare att förstå. När insikten kom var det

såklart ett stort nederlag. ”Man skulle ju erövra världen

och istället hamnade man i Neverland” säger Charlie och

jag kan inte mer än att känna igen mig i den känslan. Det

hela dämpades lite av att han fick barn som höll honom

sysselsatt ”...men känslan av att det man skapat under

tolv år skulle falla i glömska var ganska hemsk. Jag var 15

när vi startade bandet och 27 när vi lade ner” konstaterar

Charlie.

Tomheten infann sig

Senare hoppade Charlie på Troublemakers och det var ett

rätt hetsigt tempo både vad gäller spelningar och alkohol.

Men han tyckte att gruppen stagnerade och att dom stod

Clara,

Beyond

Pink

”Det kändes


orättvist

mot vår

nya skiva

att inte få

den turné

den förtjänade.

Charlie,

Anti

Cimex

”Man

skulle ju

erövra

världen

och istället

hamnade

man

i Neverland”

på samma plats och trampade. ”De var nöjda med att

spela staden Göteborg på Hönö med tillhörande fylla och

hångel. Det var inte jag” berättar han. Det var inget lätt

beslut att ta men när han beslutade att hoppa av kändes

det betydligt bättre. Trots det infann sig ändå tomheten

när han väl lämnat Troublemakers. Bandet var ju en

del av hans sociala liv under tio år och de hade umgåtts

mycket. Nu fick det ett abrupt slut. Kanske var det lite

enklare den här gången säger han, då han inte var med

och startade Troublemakers.

Själv kan jag, Johan Malm, som den drivande i mina

band tycka att det är dags att lägga ner när det känns

jobbigt att ringa och fråga bandmedlemmarna om

de vill repa. När man vet att de inte längre vill men ändå

måste ringa för att man har saker inuti som måste ut.

Ibland är det en enstaka person som inte längre vill och

då kan det räcka att göra sig av med den medlemmen och

få in lite nytt blod men ibland kan det välta hela bandet

över kanten.

Jag är livrädd för att inte ha ett band att kanalisera min

kreativitet genom. Ibland har jag vägrat ge upp innan jag

hittat nya människor att spela med. Det är förbannat jobbigt

när man lagt all sin energi och levt sitt liv genom ett band

och helt plötsligt inser man att det inte är hållbart längre.

Jag var besegrad

En gång var jag ensam kvar och två medlemmar bodde i

andra änden av Sverige och en i USA. Jag var arbetslös och

satt nätterna igenom och la till folk på myspace, jag hade

en replokal fullt bestyckad där allt var sorterat och låg

perfekt på sin plats. Det slog mig när jag började måla om

lokalen att det var dags att leta nytt band. Jag gick hem

och skrev ett avskedsbrev till bandets myspacevänner

och gick vidare. Det var lättande men samtidigt jobbigt.

Jag hade ju erkänt mig besegrad.

Vad skulle jag göra med all tid jag lagt på bandet? Det

som jag hade lutat mig mot i fem år fanns inte mer, det

var borta. Alla timmar jag lagt på att skriva och memorera

texter var inte längre till någon nytta. Sedan dess har jag

haft ett gäng andra band och det jag lärt mig är väl att

inte hålla krampaktigt tag i det gamla utan att våga chansa

och kasta sig ut i tomma intet och leta nya projekt.

Framför allt att prata igenom vilken ambitionsnivå man

vill hålla. Så att inte en person tror att man ska försöka

slå igenom och ständigt turnera medan de andra är nöjda

med att träffas varje tisdag och prata skit och spela lite

musik.


Johan Malm

turist i tillvaron fanzine

81


PUNKFIOL

for the masses

”Fiolen är mångsidig

och passar

både för smetiga

melodier och upprepade

kompfigurer.

Den är också som

ett kitt som ’mustar

till’ ljudbilden.”

Sir Reg live.

Foto: Martin Wilson

I vintras såg jag Sir Reg på KB i Malmö.

Jag var inte superpepp på dem,

hade hört någon skiva som jag tyckte

var sisådär. Men den där kvällen blev

jag helt uppslukad av bandet och framför

allt av Karin Ullvins oemotståndliga

fiol-lirande som verkligen lyfte

soundet.

– Det var trevligt att höra, säger Karin som

berättar att hon började spela fiol när hon var

runt 7 år gammal.

Punkfiol har hon lirat sedan 2009. Men hon

inspireras främst av musiker från den klassiska

musikens värld som exempelvis Itzhak Perlman

och Japp Schröder. När det gäller fiolband nämner

hon The Dubliners och Flogging Molly.

Vad tycker du fiolen tillför ett band?

– Fiolen är mångsidig och passar både för smetiga

melodier och upprepade kompfigurer. Den är

också som ett kitt som ”mustar till” ljudbilden.

När kommer du in i låtskrivarprocessen?

– Det är olika. Ibland är jag med och petar ganska

tidigt. Det viktigaste är den fulla frihet jag

har då det gäller fiolgrejorna.

Karin har examen från Kammarmusikerutbildningen

på högskolan i Västerås, hon läser gärna

böcker och lyssnar på samhällsdokumentärer.

När hon inte spelar i Sir Reg lirar hon i Banshee

Rebels.

– Vi spelar irländsk musik på pubar och vid

andra festligheter. Annars har jag mest spelat

klassisk musik i olika konstellationer

och gör det till viss del fortfarande.


Mikael Sörling

82 turist i tillvaron fanzine


turist i tillvaron fanzine 83


84 turist i tillvaron fanzine

More magazines by this user
Similar magazines