Views
4 months ago

Turist i tillvaron fanzine 5

Identifierar du dig

Identifierar du dig fortfarande med skinheadkulturen? – Absolut. Till hundra procent. Men studion var lite hemlig och hade ett begränsat kundunderlag och jag insåg att det inte skulle hålla. Så jag bytte studio och hamnade uppe vid universitet istället. Där hade jag gott om jobb men jag och chefen hade vissa meningsskiljaktigheter så jag tog mina grejer och stack. Istället hamnade jag på Huckleberry Tattoo på Södermalm och där jobbade jag fram till slutet av 2016. Det är det längsta jag någonsin har varit på en arbetsplats. Jag har fortfarande väldigt bra kontakt med dom. Och sedan 2016 är du en del av Queendom Crew där vi sitter nu. – Ja, jag hade pratat lite med Vickan innan hon och Sabina öppnade studion och visste att de hade en uttalad tanke om vad de ville att studion skulle bli: en feministisk arbetsplats fri från fördomar där alla skulle vara välkomna och där kränkningar på grund av kön, sexualitet, etcetra. inte skulle ha någon plats. När jag såg att de sökte en till tatuerare så tog vi ett lunchmöte där de fick berätta mer om studion och jag fick berätta om varför jag ville jobba där. Det viktigaste för mig var studions värdegrundstänk. Är inte det en självklarhet i andra studios? – Nej, jag tror att grejen är att tatueringsbranschen är en orörd bransch vad gäller till exempel fackförbund och jämställdhetstänk. En fråga vi ofta får är om det behövs en feministisk tatueringsstudio. Men frågan borde snarare vara om det behövs feminism. För svaret är ja, självklart. Det vore dumt att tro att vi inte behöver det även i vår bransch. Precis som i alla andra branscher. Men att vi lyfter fram det på det sätt vi gör tycker folk är jobbigt. För många är det laddat, för många är det något rabiat. – Men jag har tatuerat i åtta år nu, varav sex år i Stockholm, och det klientel vi har tack vare vår värdegrund, och kanske också för att vi bara är kvinnor i studion, utgörs av så väldigt många människor som jag aldrig har träffat förut. Det visar ju att vi behövs, för det här är människor som inte känner sig bekväma med att gå till andra studios. Och det känns väldigt bra att kunna vara en sådan plats. Så kort och gott, ja, den här typen av platser behövs. Tillbaka till musiken. Nu finns bandet Tumult också. Hur gick det till? – Det är en rätt kul historia. Det var i samband med att någon la upp en låt eller video i en tråd på ett nätforum som en snubbe skrev att han minsann inte gillade band med tjejer som sjunger. Jag frågade varför och han svarade något i stil med ”nä, liksom, det låter inte rätt”. Jo, sa jag, det finns jättemånga bra band med tjej på sång. Men han malde på, ”nä, det gör det inte, och förresten funkar det inte med tjejer i band för man blir bara kär i dom”. Då startade jag en ny tråd där jag skrev: ”Jag vill starta ett band, är det någon som ”En fråga vi ofta får är om det behövs en feministisk tatueringsstudio. Men frågan borde snarare vara om det behövs feminism. För svaret är ja, självklart.” vill vara med?”. Det tog nog inte ens 24 timmar innan jag hade fått ihop folk som ville vara med. Och själv visste jag ju inte ens om jag kunde sjunga, men det fick jag ju lov att göra. Det så den första line-upen av Tumult blev till. Det roligaste var att samma snubbe som inte gillade band med tjejer som sjöng skrev i min tråd att ”jag kan spela gitarr”. Men jag sa att – näru, jag kommer ju bara bli kär i dig, så det kommer inte att funka. Haha! – Vår första trummis Olivier spelade även med Multi Culti Trash och hade nyckeln till deras repa ute i Årstaberg, så vi gick dit och körde ett första rep. Jag hade plockat ut några låtar som jag tänkte att vi skulle köra, några Ebba-låtar, någon Dead Boys och en GG Allin. Jag tyckte att det var asjobbigt för de andra spelade eller hade spelat i andra band men det hade inte jag. Men jag hade pluggat låtarna och sådär. Och gjorde så gott jag kunde. Efteråt bestämde vi att vi skulle repa igen och sen på andra eller tredje repet så gjorde vi en egen låt. Och sen dess har alla varit jättetaggade. Ni gjorde även en replokalsinspelning av en Ebba Grön-låt på tyska som av någon anledning spred sig ner till en viss redaktör i Malmö som av allt att döma älskade den så pass mycket att han placerade på Bäst just nu-listan i Turist i tillvaron #4. – Haha, ja, det var vår dåvarande basist Elin som sa att vi skulle skicka ner den till Sörling. För, citat, ”han gillar ju fan allt”! (Nja, inte riktigt. :-) , MS) Är det du som bestämmer i bandet? – Nä, alla bestämmer. Vilket kanske också är ett problem eftersom ingen direkt steppar fram och säger ”nu gör vi såhär!”. Men det är väl jag som ser till att vi bokar reptider i alla fall. Och som skriver de flesta texterna. turist i tillvaron fanzine 30 nummer 5 januari 2018

Ni spelade in en demo i september. Berätta. – Japp, vi spelade in tre låtar, varav en på tyska. Vi hoppas ju på att komma ut och spela och då vill vi ju gärna att folk ska ha hört låtarna, och det är väl i första hand det som vi har tänkt att ha demon till. Hur får man tag i den? – Vi har inte fått mixningen ännu, men den kommer nog att läggas upp på Youtube. Och fysiskt i någon form. Hur ser planerna ut för bandet framöver? – Vi har faktiskt fått ett datum för vårt första gig. Men jag kan inte säga mer än så just nu. Dessutom letar vi efter ny basist. Så om någon är sugen att testa så hör av er! Och för dig själv? – Min plan är att fortsätta tatuera så länge jag tycker det är kul och givande. Jag kommer nog att behöva sluta någon gång, men det kommer i så fall att vara av fysiska skäl. Man får lätt arbetsskador av en så statisk arbetsposition. Och kramp i lillfingrarna. Och tinnitus. Annars fortsätter jag som vanligt. Jag tycker att det är jävligt nice vad scenen har blivit för mig. Jag blev punkare som 15-åring, sen skinnskalle som 16-åring och idag är jag 30. Det är ändå en ganska lång tid av livet. Identifierar du dig fortfarande med skinheadkulturen? – Absolut. Till hundra procent. Men på mina villkor såklart. Jag har ju liksom vuxit in i det och det har blivit en så stor del av mitt liv att det nästan är så att jag måste kämpa för att röra mig utanför. Och på många sätt är man ju fortfarande 15 år. Jag är fortfarande superfrustrerad men innan jag hittade in i det här så kände jag mig alltid så jävla fel och bortstött. Men här har jag hittat rätt. Jag har knutit de starkaste vänskapsbanden jag någonsin haft. Jag har folk som tycker om mig. Som lyssnar på vad jag säger. Jag skulle nog inte kunna bryta med det tror jag. Det här är for life. turist i tillvaron fanzine 31 nummer 5 januari 2018

LOCKAR BYBOR OCH TURISTER - Lantmännen
Håverud/Upperud (sv/eng) - Dalslands Turist AB
Go tur i tanum 2011 - Tanum Turist
Turist i egen bygd - Kumla kommun
Samverkan skapar utveckling! - Dalslands Turist AB
No 1 September 2011 - Dalslands Turist AB
go tur i tanum 2010 - Tanum Turist
10 turer och utflykter för turister som reser på egen hand ... - Prag Info
Säljbrevet hittar du HÄR - Dalslands Turist AB
Sätt färg på tillvaron - Framsidan
Konst och Hantverk 2013 (svensk) - Dalslands Turist AB
Turistfolder2013 - Kalmar kommun
Hållbar och innovativ turismutveckling - swedishcleantech.se
Nummer 5 1999 - Contra