Views
8 months ago

Turist i tillvaron fanzine 5

Foto: Patrik Södling

Foto: Patrik Södling Arbis. mickstativ i huvudet, tillägger Kagerland. Och vi strök bandets gage direkt efter det, något de tog utan större protester. Och i avdelningen klassiska konserter avslutar Kagerland att berätta om Dom Dummaste som under sin spelning spred ut gödsel över hela scenen. – Ljuduthyrningsfirman var inte helnöjda med oss efteråt, ler han lite snett. Foto: Patrik Södling Skylten. ”Jag tror det handlar mycket om att ålderskillnaden var större bland punkarna i Linköping och därmed hade vi yngre äldre punkare att se upp till och lära oss av.” Coste fortsätter berätta om de band som fanns mellan punkarna i Linköping och de likasinnade i städer som Norrköping, Jönköping och Tranås. Jönköping åkte de ofta till för att se stora, utländska band som sällan kom till Linköping. Den egna livescenen hade däremot andra förtjänster framhåller de tre: – I Linköping hade vi alltid policyn att lokala band skulle få chans att spela förband när vi tog dit större namn, menar Kagerland. Något som gynnade de mindre banden, och därmed fick speltillfällen. Vad var då skillnaden mellan Linköping och grannstaden Norrköping, undrar jag? Trots att Norrköping hade gott om punkare så var känslan att det alltid var mer band i Linköping, fler spelningar, fler skivsläpp och fler fanzines. – Jag tror det handlar mycket om att ålderskillnaden var större bland punkarna i Linköping, menar Coste, och därmed hade vi yngre äldre punkare att se upp till och lära oss av. – Det var bra som inspiration, tycker Packe. De äldre fixade spelningar och gav ut egna skivor, vilket gav oss som var yngre en knuff att också göra saker själv. Något som kanske saknades i Norrköping? – I Norrköping kom det egentligen inte igång förrän alla gamla punkare växt upp och börjat med andra band och annan slags musik, menar Coste och tar skivbolaget Ceilidh och band som Sonic Surf City och Nashville Neurotics som exempel. Vilka Linköpingsband borde då nått ut till en större publik än de gjorde, undrar jag? – IQ55, svarar Packe blixtsnabbt. De hade sådan bredd, och var så genomtänkta. Och de hade en extremt häftig frontfigur i sångaren Leif Larsson. – Synd bara att de spelade in i dansbandet Flamingokvintettens studio, tycker Kagerland. Den inspelningen och mixningen gjorde verkligen inte låtarna rättvisa! – Jag var verkligen inget fan av Raped Teenagers när ni höll på, säger Coste med en nick åt Packe, men jag har lärt mig uppskatta er i efterhand och anser att ni borde blivit större än vad ni blev. Och slutligen enas trion om att ovan nämnda Njurmännen borde uppmärksammats mer även utanför Östergötland för sin innovativa industrimusik. Dagens scen i Linköping då? Ja, själv flyttade jag för sju år sedan. På vägen till vår sittning går jag förbi ett igenbommat Skylten och Arbis som idag erbjuder andra verksamheter än livemusik. De spelställen som jag har varmast minnen från är borta, men staden har naturligtvis gått vidare och bjuder idag på nya oaser för musikälskare. – Spelställen är inga problem, menar Coste. Även om du ofta får spela på dörren, det är inga pengar att hämta någonstans. Men vill du lira finns det ställen att göra det på. Palatset är bra och The Crypt har alltid bra ljud. – Sedan fixar Gaphals en hel del spelningar, fortsätter Packe. Lysande akter som Snake Tongue och Grå Vardag har inte undgått min radar, men annars är mina kunskaper om dagens bandutbud i staden rätt skrala. – Vi har ju Packes TV-Eye, säger Coste, och andra bra band som Systemkollaps, Zoo Party, First In Line och Jamesson. – Och Lowriders, passar Packe tillbaka till Coste. Återväxten är alltså god i staden på Östgötaslätten, och det är skönt att se att en trakt med så rika anor inom punk och skramlig rock fortfarande levererar. För det vore ju tråkigt om Linköping börjat stå still av tystnad, blivit ett tråkigt ingenting på äldre dagar, eller hur?! Patrik Södling Linköping – en oas J ag var 14, gillade punk och bodde i Sveriges pissigaste håla – Motala. Den staden var rena tortyren för de få som på något sett stack ut från mängden. Busslinjerna 520 och 620 tog oss till något annat, tog oss till Linköping. Där fanns det skivaffärer med punkrock i backarna. Där fanns Zip där du kunde köpa nitar, pins, patches, coola t-shirts, ja – allt du kunde tänkas behöva. Och i Linköping kunde du gå på gig och träffa andra miffon. Grottan och Arbis blev mina oaser. Minnena är många. De flesta ganska fina. Som när Asta Kask skulle spela på Arbis. Jag hade luktat på en folköl och blev stoppad i dörren, fick blåsa och uppmanades därefter att gå hem. Det gjorde jag inte. På parkeringen strax utanför satt fyra Astor som jag beklagade mig för, de tyckte min story var mycket upprörande och någon minut senare hade jag blivit Bjurres trumpinnsbärare. Lyckan var stor när jag bakvägen kom in på Arbis. Lyckan var mindre stor när jag stunden senare blev utslängd igen. Och jag minns när Tony B tog med mig hem till Biffen, hur coolt jag tyckte det var, och hur vi senare fortsatte till Coste, som fortfarande låg kvar i sängen när vi ramlade in vid 15-tiden. Han tog någon klunk vin, fixade frukost – ris och ketchup, sedan var det fest. Jag minns hur Rebellen kom insusande på rullskridskor i en av stans skivbutiker för att kränga plattor och hur jag till skivhandlarens irritation lyckades norpa åt mig Negative Approachs ”Tied down” innan de hunnit göra affär. Jag minns SOD-Görans fez. Jag minns hur Anette och några av hennes polare plockade upp mig efter att jag blivit nersparkad på Drottninggatan i Norrköping och tog med mig hem till Linköping. Jag minns en midsommar och en planka... Linköping var oftast fest, glädje och punkrock. Men inte alltid. Toy Dolls kom på besök. Naziskinsen från Stockholm också. De heilade sig genom stora delar av Raped Teenagers gig och fortsatte även när Toy Dolls spelade. 80-talet var inte alltid så ball. Jag flyttade till Bergslagen 1987 men några senare var jag tillbaka i Östergötland. Arbis och Grottan var döda. Däremot sprudlade det av aktivitet på Skylten. Jag vet inte hur många spelningar jag sett där. Det var alltid en speciell känsla att ta trapporna upp till konsertlokalen. Det var sannerligen en oas för oss som inte var som alla andra. Mikael Sörling turist i tillvaron fanzine 64 nummer 5 januari 2018

turist i tillvaron fanzine 65 nummer 5 januari 2018

Sätt färg på tillvaron - Framsidan
Turist i egen bygd - Kumla kommun
Samverkan skapar utveckling! - Dalslands Turist AB
No 1 September 2011 - Dalslands Turist AB
go tur i tanum 2010 - Tanum Turist
När tillvaron känns hopplös är det oftast de små tingen som är ...
10 turer och utflykter för turister som reser på egen hand ... - Prag Info
Säljbrevet hittar du HÄR - Dalslands Turist AB
LOCKAR BYBOR OCH TURISTER - Lantmännen
En bilaga från Dubai Turist - dmp works
Håverud/Upperud (sv/eng) - Dalslands Turist AB
Go tur i tanum 2011 - Tanum Turist
Konst och Hantverk 2013 (svensk) - Dalslands Turist AB
Konst och Hantverk 2012 - Dalslands Turist AB
Läs mer om Biker's Stop koncept HÄR - Dalslands Turist AB
Images of Wildlife 11 - Symposion
Turism - Fakta om turismen på Åland.pdf - Ålands landskapsregering
Bröderna Barsky: Från början stod stugan på Bygghu ... - Highlights.nu