Stensuggorna i Storvretabygden - ett spännande kulturstensarv. Sven-Inge Windahl, 2018

O
D
E
t
i
l
l
s
t
e
n
s
u
g
g
o
r
n
a
Beskrivningen av den äldre stenhuggningen i Storvretabygden skulle egentligen kunna utformas som ett ode till de vackra
stensuggorna, som står uppställda eller uppallade på natursköna platser i de skogsområden, där människor kan ha bott redan
under sen stenålder. En del av suggorna kan nog ha placerats i skyltlägen redan under fångstfolkets tid. Andra kan vara
betydligt yngre. Men oavsett ålder kan de ha huggits fram med samma gamla stenhuggningsteknik och använts för skyltningssyften.
Den här vackra stensuggan, som lutar sig lite mot det huggna blocket framför, står i Storskogens kant mot järnvägsslätten.
I ett antal avsnitt nedan får vi bekanta oss med Storvretabygdens stensuggor – också dem, som huggits fram med yngre
borrteknik. Ock kanske behöver man lite druvsocker nära tillhands för att få lite extra energi. För trots att de är både vackra och
intressanta så kan man lätt bli utmattad. De är så många - och dessutom så svårtolkade - att man kan bli alldeles slutkörd både i
huvud och ben, när de formligen kastar sig över en. Men det är först när vi lärt oss att uppmärksamma dem, som de lämnar sin
anonymitet och passiva tillvaro och lite mer aggressivit börjar hävda sin plats. För de flesta av oss ser dem inte och vet inte ens
om att de finns. Och det som inte finns i vårt medvetande letar vi förstås inte efter. Någonstans på en skogsväg upptäckte jag
sent i livet min första stensugga. Jag vet egentligen inte hur det gick till. Men det var en stor ynnest att upptäcka stensuggornas
värld. Och lite av de erfarenheter, som jag gjort under min upptäckarjakt vill jag här förmedla. Förhoppningsvis blir också Du
någon som ser och bekräftar de spännande stensuggorna, när Du vandrar fram i skog och mark.