Stenspåren längs Tipptoppvägen Sven-Inge Windahl 2018

I anslutning till skiftesreformerna under 1700- och 1800-talet skedde en omfattande indelning av skogsmarken i
skogsskiften. I stor utsträckning markerades skiftesgränserna med skyltblock eller olika blockarrangemang.
Mycket av denna gränsmarkerande skyltning finns fortfarande kvar ute i skogsmarken. Ibland uppstår naturligtvis
svårigheter att skilja denna relativt sentida kultursten från den gamla kulturstenfloran från sen stenålder. Och
ibland kan naturligtvis spektakulära block , som haft en funktion redan under stenåldern, ha återanvänts för att
fullgöra en sentida gränsmarkerande funktion. De block och stenarrangemang, som med stor säkerhet kan antas
ha haft (och kanske fortfarande har), en relativt sen gränsmarkerande funktion presenteras i ett separat kapitel.
Den höglänta skogen skulle naturligtvis ibland ha kunnat användas som sentida stentäktsresurs. Man kan ha kluvit
fram lämplig sten i skogen för att forsla hem och använda till stengrunder, jordkällare, grindstolpar m.m. på
slättbygdens gårdar. Frågan är om man verkligen dragit ända upp i den oländiga och svårforcerade Storskogen för
att hämta hem tung och svårtransportabel sten. Det är svårt att tro att rationellt tänkande slättbönder skulle göra
sådana insatser, som kostade mycket tid och arbete, när de oftast hade lämplig sten att tillgå runt den egna
stugknuten. Att det i Storskogen finns åtskilliga stenbrott och klyvplatser, där sten huggits på traditionellt sätt, kan
dock inte förnekas. Förutom gamla huggningar från stenåldern rör det sig då troligen om uppdragshuggning, där
specialiserade huggarlag huggit sten för uppdragsgivares räkning. I sammanhanget bör man komma ihåg att
Uppsala Universitet förfogar över en hel del skogsmark i Storskogen. Kanske har Universitetet under lång tid använt
sin skogsmark för att få fram lämplig sten till olika byggnationer. Även i det här fallet måste man ju räkna med att
tung sten skulle transporteras över långa avstånd. Men en stor resursstark institution som Uppsala Universitet bör
ha förfogat över bättre och effektivare transportmedel än vad enskilda slättbönder kunde uppbringa. Märkliga och
spektakulära stenformationer kan ibland uppstå spontant och oplanerat efter stentägt. Och de kan vara svåra att
skilja från medvetet anlagda skyltblocksarangemang. Men ibland får man en känsla av att stenhuggare vid sina
klyvplatser medvetet skapade ett stenmonument för att markera sin arbetsplats och kanske uttrycka något i stil
med ”Kilroy was here”.
Någon gång under stenhuggeriets långa historia i den höglänta skogsmarken dyker en annorlunda klyvmetod upp,
där klyvning sker med hjälp av borrade klyvhål. Det är svårt att veta när borrklyvningsmetoden når
Storvretabygdens höglänta skogsmarker. Men att den nya metoden når hit står alldeles klart, utifrån en stor
mängd klyvplatser med borrat material, som jag kunnat identifiera i bl.a. Storskogen. Men den traditionella