Ingen kontroll -- Guds vilja sker

INGEN
KONTROLL
-- GUDS
VILJA SKER
Ingen kontroll
"The most important of all verities is a
verity that cannot be argued." J. Baillie

Vad blir nästa tanke?
Ingen vet. Och när det kommer en tanke
är det inte vi som producerat den. Den
bara kom.
Vi kan medvetet formulera tankar men då
går vi in med vilja och blir självcentrerade.
Om vi inte engagerar viljan kommer tankar
ändå och det är inte vi som framställer
dem. Vi vet inte riktigt vad en tanke är,
ännu mindre kan vi tillverka dem. De
kommer från någon annan källa.
Om nästa tanke blir en ny tanke eller ett
minne vet vi inte heller. Något blir det och
det är inte vi som orsakar det. Många
tankar som är nya, t ex, jag är hungrig, jag
fixar lite mat nu, bara kommer och
försvinner. Med andra, t ex minnet av att

någon var krånglig och besvärlig igår,
startar vi fasthållande vid flera tankar och
vi blir olyckliga.
Det naturliga för en tanke är komma-gå. Vi
involverar oss inte. Vinden blåser, äpplen
faller från trädet, fågeln sjunger, tankar
kommer och går. Häri ligger en viktig
kognitiv upptäckt om vår situation. Det är
nämligen likadant med handlingar och
händelser, inre och yttre. De kommer av
sig själv, vi väljer dem inte. Några väljer vi,
tror vi i, med viljan men de flesta kommer
ändå. Vems är viljan? Vi är inte skaparen
av dem, Guds vilja är det.
Om vi involverar egot i någon tanke som
kommer, förlorar vi kontakten med Källan,
med Gud. Om vi involverar oss i någon
yttre handling, sker samma förlust. Bara i

ett icke-involverande tillstånd kan vi ha
den direkta kontakten med Gud. Det är det
fridsamma sinnet. Där finns lycka.
Vissa personer märker förlusten av
kontakten med Fadern. Man kan inte vara
riktigt lycklig. Andra personer märker inte
utan är helt upptagna i tankar och
handlingar och känslor. Bara gå tillbakatill
det enkla: det är inte jag som producerar
tankar och handlingar. De bara kommer.De
är Guds vilja, allt sker enligt Guds vilja. Jag
blir lycklig bara om jag är i förbindelse med
Källan i Gud.
Om vi ser vår icke-kontroll över allt som
sker i livet, vinner vi vilan och glädjen i
Gud. Vi låter Försynen verka, i stora
händelser, i små händelser, i tankar,
känslor, ord och handlingar. "Ske Din vilja"

är den maxim vi alltid har. Denna vilja är
primär orsak, men också preskriptiv för oss
och uttrycker även Guds kärlek, alltså
utgör Guds intention för oss, Guds plan för
oss.
Om någon säger något ledsamt till mig
behöver jag inte involvera mig. Tanken på
det ledsamma passerar. Slut. Kontakt med
Källan igen. Även de som har problem mår
bäst av detta. Det kan vara svårt, men de
mår bättre av det.
En tanke kommer. Man släpper den. Ny
tanke, man släpper den. Till slut är man i
ett lugnt och konstant "släppande". Då är
vi ett med Guds vilja som ändå alltid sker.
Bönen"inled oss inte i frestelse" är
fokuserad på just detta släppande och
egentligen är bönens mening: "låt mig vara

fri från involverande". Folk pratar runt
omkring en. Tankar kommer, associationer
kommer. De försvinner. Inget involverande.
Att vara i släppande tillstånd är nåd. Du
har ingen kontroll över vad nästa tanke blir.
Ingen handlar utom Gud. Det är frihet. Det
kan inte vara något mer än detta. Det finns
inget mer. Guds vilja sker. Det är allt.
Du har ingen kontroll över vad nästa
händelse blir, utanför dig eller inne i dig.
Det är frihet. Det kan inte vara något mer
än detta. Det finns inget mer. Guds vilja
sker iform av händelser och tankar. Det är
alltihop. Du får frid när du inser detta.
Spänningar och impulser dyker upp i
kroppen. Om du involverar dig i dem,
uppstår en börda att bära på. Om du låter
impulserna komma och gå utan att

involvera dig, slipper du bördan. Det är
som att surfa. Om du surfar på en impuls
får den vara vad som helst, hur stark som
helst. Du endast använder den för att surfa
tills den dör ut, vilket den måste. Men om
du lämnar surfbrädan och dyker i vågen, ja
då lever du på vågens villkor och det kan
gå illa. I vilket fall får du det jobbigt tills det
jobbiga lär dig att släppa och ta emot Guds
vilja.
Att vara upplyst betyder: ingen kontroll
men vaken och lycklig. Då är vi också
naturligt medvetna om att människan är
oförmögen att göra någonting. Allt sker
enligt Försynen från Guds vilja. Ingen
kontroll, oförmögen, vaken och
iakttagande allt som sker enligt den
gudomliga Källans vilja.

Jakob Böhme uttryckte detta så att vår
vilja söker det ingenting som gör den fri i
Guds vilja. Endast där upphör
separationen från alltings Källa och endast
där når vi "min frid ger jag er". Böhme
menar att då har ingenting blivit evigt liv. I
detta centrum förstår vi ljusets värld,
glädjens Rike, Gud såsom Han är i Sig
själv.
När vi iakttar gör vi det med detta
medvetande: "the movie is already in the
can" som en indisk tempelmålare uttryckte
det när han skulle förklara vad Guds plan
för oss var för något. Det som sker är
redan klart, redan inspelat, redan faktum.
Jag upptäckte detta som ung och tänkte:
"När jag vaknar på morgonen har redan
hela dagen gått". Det är en märklig och
befriande insikt.

Det kan alltså inte bli fråga om att vara
olycklig. Hur kan du bli besviken eller
olycklig för en film som "already is in the
can"? Bara om du tror att du gör filmen
själv, att du bör ha kontroll. När du vet att
den är färdig och klar, är din uppgift endast
att bevittna skeendet -- som är Guds vilja.
"Ske din vilja i himlen och på jorden!" Eller
som Juan Falconi, den spanske mystikern,
skrev; "Hagase tu voluntad en el tiempo y
eternidad!" Detta var hans konstanta bön
under flera år.
Njutning och smärta dyker upp på filmen.
Dessa har inte med vår lycka att göra, de
är endast filminnehåll. Lycka är friheten att
se Guds vilja äga rum, just såsom den äger
rum. Lyckan har alltså ingenting att göra
med vad som händer i livet. Biologiska

reaktioner med njutning eller smärta sker
ständigt i flödet av inre och yttre
händelser. Men de ingenting med lycka
och frid att göra. Samtidigt är frid det vi alla
helst vill ha, det är grunden för lycka.
"Guds lamm som borttager världens
synder, ge oss Din frid!" Detta är kanske
den viktigaste allmänna bönen i den
kristna mässan.
Många tror att biologiska reaktioner har
med andlighet att göra. De går in i en
kyrka, det är tyst och skönt därinne. Den
biologiska reaktionen är njutningsfull. Det
har ingenting med Gud att göra. Guds vilja
sker i alla möjliga situationer, varav många
ger smärtsamma biologiska reaktioner.
Eller du går längs en fantastisk havsstrand.
Den biologiska reaktionen är en njutning
av sol, hav och vind och värme. Men Guds

vilja sker inte bara här utan också när
översvämningar från hav och skyfall
förstör hela stranden med plast, skräp och
bråte som följt med vattnet från högre
liggande land. När du bevittnar allt som
Guds vilja är du lycklig, inte annars.
Gud låter sin sol gå upp över onda och
goda, över fattiga och rika, över
jordbävningar och fridfull värme, över
katastrofala skyfall och ljuvlig vårtid i
skogarna. Skeendet har ingenting med
verklig lycka att göra. Om vi däremot
involverar oss tror vi felaktigt att vi är
olyckliga i biologisk reaktion med smärta,
och lyckliga i biologisk reaktion njutning.
Involverandetgör att vi vill undvika smärta
och ha njutning. Vi är olyckliga i detta
eftersom förbindelsen med Källan är
bruten. Så snart vi återfinner den, upphör

involverandet och vi iakttar allt som
händer. Vi är åter lyckliga.
Guds vilja är alltså något som redan skett i
vår erfarenhet. Filmen "is in the can" -- och
detta kan inte upprepas nog. Just detta
faktum ger oss nämligen den frid "som Jag
gerer", när Jesus talar dessa ord. Många
har frågat sig om Gud kan ändra i sin
färdiga film av kosmos. Kanske så. Men
det blir ingen skillnad för oss. Det är redan
klart vad som ärhans vilja, vad som
kommer att hända. Vi kan bli vittnen
endast när detta är klart för oss, vi blir de
verkliga Jehovas vittnen.
Vår ignorans är producerad av Guds vilja
för att vi ska lida av den tills vi upptäcker
den, känner igen synden, eller orenheten.
När vi inser försvinner den i ljuset.

Ignoransen är att involvera ett "sig". När
detta upphör blir allting Guds vilja, allt som
sker externt och internt. Då är gnosis
återställd, liksom renheten och
rättfärdigheten. Vi är fattiga i anden: vi
bevittnar allt som sker utanför någon som
helst kontroll från vår sida. Gud
manifesterar oss som vittnen. Det är
Kristus levande som oss.
När vi fattat att det inte är flödet av
erfarenheter och fenomen, som oftast är
reaktioner av njutning eller smärta, som
ger lycka utan rätt förhållande till Guds
vilja, söker vi inte heller vidarei flödet av
händelser eller tillstånd. Vi behöver inte
"vara här och nu" eftersom också det är
missuppfattning. Vi är helt utan kontroll
över vad som sker inombords och utanför
oss i världen. Helt och hållet bortom

kontroll. Vi kan inte välja något "här och
nu" istället för något annat, trots att vi gillar
att tänka så. Vi kan bara bevittna vad som
sker, vad som är "ske Din vilja". Resten är
illusion och självupptagenhet.
När du är upplyst och vaken kommer du
att fortsätta vara samma ofullkomliga
person, du gör samma misstag, du är
frestad av samma svagheter och du gör
samma synder. Ingenting är förändrat --
men du vet om din maktlöshet och söker
därför ingenting annat. Guds vilja sker och
du är helt nöjd med detta.
Du bevittnar allt som sker och lägger inte
till varken missnöje eller njutning som
reaktion. De vanliga smärtorna och
njutningarna dyker upp precis som
tidigare. Du är inte intresserad av de

biologiska reaktioner eller åsikter om
någonting som dyker upp, för du ser Guds
vilja äga rum i det som sker. Och "the film
is already in the can". Du känner frid,
shalom, shanti, "min frid ger jag er".
Sålänge vi felaktigt tror att vi har kontroll
och kan välja, kommer smärtoreaktioner
att göra mer ont än vad de i själva verket
är. När vi inser att allting sker av Källans
vilja, är smärta endast smärta och vi gör
vad vi kan fysiskt för att mildra den.
Detsamma gäller biologiska reaktioner av
motvilja eller rädsla. De kommer och
försvinner. Vi är inte i kontroll. Därför kan
allt få dyka upp och försvinna.När vi ser
visdomen i att ingen kontroll ha, kan vi
avnjuta de positiva saker som händer och
skilja på smärtan och den frid vi verkligen
har. Vi bär smärtan i Guds frid och avnjuter

de njutningar som ibland kommer och
snart passerar.
.
.
Vad består denna frid av? Den består helt
enkelt av att allt som sker är Guds vilja,
ingenting görs av dig eller mig. Du har full
acceptans av det som är och det som sker,
du har denna attityd, denna inställning. Det
är frid. Du endast lever det som sker, för
det som sker är Guds vilja, oavsett om det
ger smärta eller njutning.
.
.
Mycket av det som sker är varken smärta
eller njutning. När du ser det som Guds
vilja just nu är du i frid. Men när något
smärtsamt eller obehagligt sker och du

protesterar mot det bryts förbindelsen med
Fadern, källan till allt som sker. Den
återställs när du åter har rätt attityd -- att
allt som sker följer Guds vilja. Du är t ex i
ett tillstånd av trötthet. Om du misstycker
ökar smärtan eller obehaget. Om du ser
detta som Guds vilja just nu i din kropp, får
du frid och låter tröttheten pågå tills den
ersätts av något annat efter att du har vilat
eller sovit några timmar. Detsamma gäller
alla reaktioner och tillstånd. Din attityd till
dem avgör hela saken. Du är rastlös och
spänd. Om du ser detta som Guds vilja just
nu, kan du låta rastlösheten övergå i något
annat efter en stund, kanske mycket
trevligare. Men om du känner dig störd av
att du producerar rastlösheten, ökar
endast bördan och det är inte sant. Sant är
att Guds vilja hela tiden pågår. Jesus

visste detta och undervisade om detta
praktiska heliga liv.
.
.
Om du praktiserar detta liv som Jesus
lever, behöver du inte gå i kyrkan eller
bekänna teologiska formuleringar. Du gör
helt enkelt det Han visar: ser allt som Guds
vilja, som Faderns skeende. Det är "min
frid ger jag er". Du märker att du gör rätt
när friden finns där vad som än sker. Då är
det "ske Din vilja".
.
.
Friden kommer endast när vi är borta från
all kontroll. Som Gregorius den store skrev
i sin Moralia in Job: "83. For it is hard for a
man to do great things, and not to harbour
confident thoughts in his own mind on the

score of his great doings. For from this very
fact, that we are living in strenuous
opposition to our vices, presumptuous
imaginations are engendered in the heart;
and while the mind valorously beats down
the evil habits without her, she is very often
inwardly swoln within herself; and now she
accounts herself to have some
specialmerits, nor ever imagines that she
sins in the conceits of self-esteem. But in
the eyes of the severe Judge she is so
much the worse delinquent, as the sin
committed, in proportion as it is the more
concealed, is well nigh incorrigible; and the
pit is opened the wider to devour, the more
proudly the life we lead glories in itself.
Hence, as we have often said before, it is
brought to pass by the merciful
dispensations of our Creator, that the soul
that places confidence in itself is struck

down by a providential temptation; that
being broughtlow it may find out what it is,
and may lay aside the haughtiness of selfpresumption.
For as soon as the mind feels
the blow of temptation, all the presumption
and swelling of our thoughts abates."
.
.
När Guds vilja tar ner oss på jorden igen
kan vi, som Gregorius säger, se fördomen i
vår attityd. Först när vi har attityden: alla
händelser sker utom min kontroll enligt
Guds vilja, kan vi uppleva frid. Fördomen
om "jag gör" är borta och därför finns full
acceptans. Du ser med egna ögon att det
är så. Varje steg du tar är Guds vilja. Allt
som sker, behagligt eller obehagligt är
Guds vilja. Du har full acceptans. Negativa
biologiska reaktioner kan dominera din

kropp under en viss tid. Sedan byts de i
annat. Men din attityd är: allt enligt Guds
vilja.
.
.
Om något händer och måste hända, har
du frid. Det måste hända. Om du gillar det
eller inte spelar dig ingen roll för du vet att
Guds vilja råder. Du anpassar dig och livet
går vidare. Men om du felaktigt tror att det
inte måste hända, uppstår oro och smärta
inom dig. Det blir fel att det händer, vilket
är en omöjlighet och kaos inträder inom
dig. Så visdom är att se hur allt som sker
måste ske. Även oron och kaoset måste
hända enligt Guds vilja. Därav lär sig den
vise men dåren oroar sig och till och med
skadar sig.
.

.
Det finns två sätt att förstå att vi ingen
kontroll har, att all sker enligt Guds vilja.
Det ena är att resignativt sucka "Ja allt
sker väl enligt Hans vilja..." och det andra
är ett fridfullt lycklig "Ja ! Det är Hans vilja,
jag ser det och vet det!" Detta senare är
det autentiska. Det är det äkta "Vaya con
Dios". Vi kan ha en och annan biologisk
reaktion som antyder att vi snarare dras
med av Guds vilja än ser den ske. Men vi
vet snart, efter att reaktionen dött ut, att så
är det och vi får frid igen.
.
.
Vi kan inte veta hur allt som sker i kosmos
sker. Inte heller har vi någon kontroll över
det. Men just detta vet vi: ingen kontroll,

ingen vetskap om vad som händer
härnäst. Skillnaden utgörs av den frid som
övergår allt förstånd, övergår all kontroll
eller viljeordning. Till Gud kan vi säga med
frid i hjärtat: Du Herre är den som gör
något, den som handlar -- och Du Herre är
den som erfar, som upplever.Genom detta
kommer ro. Det som sker är redan klart.
"The film is already in the can!"
.
.
Under hela mitt vuxna liv har människor
undrat över mitt accepterand av allt som
sker. Det ser ju ut som en likgiltihet. Under
en tid på ett zen-kloster blev jag kallad "the
yes-man" eftersom jag accepterade allt
som skedde, trevligt och mindre trevligt, ja
riktigt otrevligt. En kvinna somsenare blev
zen-roshi tyckte jag skulle lära mig säga
nej till något. Hon förstod inte att vi ingen

kontroll har. Följaktligen kände hon ofta
oro och i konflikt med verkligheten.
Zenträningen hjälpte henne inte
synbarligen med detta problem.
.
.
Bibeln och särskilt NT betonar att vår
kärlek till nästan är det som skapar frid.
Livets flöde skapar inte varaktig frid eller
harmoni, endast reaktioner. Men attityden
till andra gör det. Den vanligaste vi har är
dock misstänksamhet och oro för att vårt
välbefinnande eventuelltska störas av den
andra varelsen. En helt annan attityd
måste ersätta denna. Det är en enda: Guds
vilja sker i den andra människan, den
andra varelsen, vilken det än är. När vi ser
att Guds vilja sker genom den andra
varelsen, då får vi rätt attityd. Att älska

Herren vår Gud och den andra varelsen vi
möter, blir nu en och samma sak.
.
.
Det handlar inte om att möta en person
och tycka lite lagom bra om den, sedan
möta en annan och tycka bättre om den.
Detta är endast flödet av händelser och
möten. Nej, det handlar om att Guds vilja
sker och låter dig möta olika varelser och
olika händelser i livet. När du ser att den
andra personen endast är Guds vilja som
sker, då möter du med rätt attityd. Livets
mening och lycka finns i attityden. Ingen
annanstans. När vi ingen kontroll har och
ser Guds vilja ske, då får vi frid. Då har
också sökandet efter lycka i flödet upphört.
Vi har nått det alla andliga traditioner och
alla religioner har som slutmål.

.
.
Om någon beter sig kränkande emot dig,
vet du att det är Guds vilja som sker i
denna händelse och du är inte alls
intresserad av vem som betedde sig
kränkande. Du har din blick på Guds vilja i
alla händelser och blir därför ointresserad
av skuld eller omoraliskt beteende från den
andra människan. Du blev kränkt och detta
gav en reaktion i din kropp, en reaktion
som lämnar kroppen efter ett tag.
.
.
Det kan verka svårt att se Guds vilja på
detta sätt och att inte lägga skuld eller
förargelse på andra människor. Men
egentligen är det ett enklare sätt att se

verkligheten, där vi först följer Jesu ord om
att inte döma för att inte själv bli dömd. Det
är ett sannare och enklare sättatt leva, det
är den upplysning Buddha talade om och
den "mukti" som den indiska religionen
beskriver. Guds vilja sker i allt som händer
och när jag drabbas är det en reaktion som
gåröver inom en viss tid. Detta är att vara
frälst, "fri-halsad" som det gamla svenska
uttrycket säger.
.
.
Skillnaden på en frälst och en ofrälst
människa är således att den handlande
har försvunnit i det ena fallet men inte i det
andra. Den frälsta personen vet att endast
Gud handlar och slipper därmed tyngd och
skuld. Den ofrälsta tror att hon eller han är
den som handlar. Då kommer dom och

dömande, skuld och börda. Dessutom kan
detta leda till självförakt och motsvarande
förakt för den andra personen. Att älska
Gud är att se Hans vilja ske och inte döma
någon, vare sig själv eller andra.
.
.
När jag börjad läsa Bibeln som ung blev
jag arg över att den frälsta människan
kommer undan så lätt och slipper känna
skuld. När förlåtelsen räddar en person
sker allt enligt Guds plan och vilja. Jag ville
inte att vissa personer i historien skulle ha
chansen att leva utan skuld och börd,
tvärtom ville jag att de skulle känna
oerhörd skuld och börda, ja gruvlig smärta
för vad de gjorde och tänkte. Det får inte
vara så lätt ! Men efter en tid insåg jag det
absurda i att önska att det inte finns något

alternativ till lidande, skuld och dom. Om
ett alternativ till smärta och skuld verkligen
finns, ska vi naturligtvis välja detta
alternativ. Det är uppenbart. Jag bad Gud
om förlåtelsen från Korset och fick den.
Jag blev fri från skuld och börda. "Mitt ok
är lätt".
.
.
Den som lever efter Guds vilja är den som
ser att Guds vilja alltid sker. Då försvinner
obehaget och smärtan i dömandet och
skulden. Reaktioner kommer och går. Men
de är alla Guds vilja, du ber endast Gud om
hjälp att låta dessa "frestelser" passera
utan att involvera dig i dem. Bönen "inled
oss inte i frestelse" blir "låt mig inte tro att
det som sker är annat än din vilja Herre!"
Då passerar de. Ingen synd har skett. Men

i samma stund du involverar dig kommer
börda och obehag.
.
.
Vad är då egot? Gud skapar ett ego något
år eller två efter födelsen för att relationer
till andra varelser ska uppstå. Egot är ett
relationsinstrument, oerhört viktigt för livet
tillsammans med andra, först modern och
sedan alla de andra. Egot är inget misstag
som bör rättas till. Det är inte ett hinder för
upplysning och frälsning. Varför skulle det
vara ett hinder? Det är helt enkelt ett
gudomligt skapat instrument, en sorts
gudomlig hypnos, för kärleksfulla
relationer till andra egon. Det är en
identifikation med en partikulär kropp och
form för liv. I sig själv gudomligt och evigt
-- atman, vår ande -- tar det sig en

partikulär identifikation med vår kropp för
att relatera till andra. Inget hinder finns i
detta, tvärtom möjligheten till ett liv som
frälst och fri människa.
.
.
Till detta instrument hör känslan av att "jag
handlar" och att jag är den som handlar.
Den skuld och börda som kommer av
denna känsla leder till att vi byter
perspektiv och ser att endast Gud handlar.
Det är frälsning. Att byta perspektiv är
omvändelse. Vi måste omvända oss och
finna frid. Då har egot fyllt sin uppgift: att
relatera till andra i medvetande om att
allting sker enligt Guds vilja. Egot kan
därför sägas vara Guds vilja, Guds
medvetande, något som alla religioner
antyder eller säger klart. Detta är det

"Jag Är " som Moses hör Gud säga och
som Jesus säger om sig själv.
.
.
När någon involverar sig förloras
förbindelsen med Källan, vår Faders vilja.
Hans vilja sker men egots förbindelse är
bruten, friden är bruten. Detta är så
uppenbart att ingen människa kan betvivla
det. Egot är ett instrument som behövs för
relation. Men dess frid och glädje beror
helt på förbindelsen med Fadern. Allt sker
enligt Faderns vilja, men dessutom kan
egot ha en direkt förbindelse, vara i
Faderns medvetande. Där är endast kärlek
och oskapat ljus.Enligt Filokalia är vrede
och lusta de starkaste brotten i
förbindelsen med Fadern. Men även andra
former av involveranden bryter kontakten.

När vi märker att det sker återvänder vi så
kvickt vi kan. Kanske bönen är bäst för att
återvända, men även tystnad och fokus på
ens andning kan hjälpa. När vi åter ser att
allt sker enligt Guds vilja infinner sig frid. Vi
ser att vi är perfekta i Fadern, som
bogomilerna i Bulgarien uttryckte det.
.
.
Att göra Guds vilja -- vad är det? Jo att se
allt som sker som Guds vilja och även
inkludera allt inom sig sjäv. Alltihop -- både
inre och yttre -- är Guds vilja och ingenting
annat. Med den attityden blir du lycklig, du
gör Guds vilja, du gör det som är gott i
Herrens ögon, som GT ofta säger. Alfonso
Liguori betonade att när vi säger
"Välsignad vare Gud" i alla katastrofala
händelser vi möter, är det värt mer än sex
miljoner handlingar vi gör som tacksägelse

för de trevliga omständigheter vi får njuta
av enligt Guds vilja. Liguori vet att vi lätt
lurar oss själva att vara den handlande,
medan sanningen är att endast Gud är den
som handlar och erfar.
Ett spanskt ordspråk säger: El hombre
propone, Dios dispone. På svenska blir det:
Människan spår, Gud rår. Det spanska är
tydligare. En olycklig människa reagerar
hela
tiden på det som händer och vill ha det
annorlunda. Det är svårt att finna frid den
vägen.
När egot endast blir ett instrument för ärlig
kommunikation och inte används som ett
klister vid det som sker i fenomenens värld,
återstår frid och lugn i människan.

Det finns lyckliga människor men den
totala acceptans de har inför det som
händer har de flesta svårt att förstå. Istället
söker man lycka i relationer till andra
människor genom
att vilja ha det trevliga och behagliga i den
relationen, inte det krångliga, hotande eller
disharmoniska. Men den lyckliga
människan ser alla varelsers handlingar
som helt enkelt
Guds vilja. De sker redan, det är klart.
Eftersom det är Guds vilja behöver egot
inte reagera.
Att göra Guds vilja -- vad är det? Jo att se
allt som sker som Guds vilja och även
inkludera allt inom sig sjäv. Alltihop -- både
inre och yttre -- är Guds vilja och ingenting
annat. Med den attityden blir du lycklig, du

gör Guds vilja, du gör det som är gott i
Herrens ögon, som GT ofta säger.
Ett spanskt ordspråk säger: El hombre
propone, Dios dispone. På svenska blir det:
Människa spår, Gud rår. Det spanska är
tydligare. En olycklig människa reagerar
hela tiden på det som händer och vill ha
det annorlunda. Det är svårt att finna frid
den vägen. När egot endast blir ett
instrument för ärlig kommunikation och
inte används som ett klister vid det som
sker i fenomenens värld, återstår frid och
lugn i människan.
Det finns lyckliga människor men den
totala acceptans de har inför det som
händer har de flesta svårt att förstå. Istället
söker man lycka i relationer till andra
människor genom att vilja ha det trevliga

och behagliga i den relationen, inte det
krångliga, hotande eller disharmoniska.
Men den lyckliga människan ser alla
varelsers handlingar som helt enkelt Guds
vilja. De sker redan, det är klart. Eftersom
det är Guds vilja behöver egot inte
reagera.
Gud är den som handlar och Gud är
samtidigt den som erfar. När Gud handlar
sker saker, vi kallar det händelser. Gud gör
alla händelser. Därför är det helt i onödan
vi reagerar på det. Vi är inte känslokalla,
tvärtom. Men vi ser att det är en smärtsam
illusion att involvera sig med lögnen "jag är
den som handlar" eller lögnen "jag är den
som erfar". Gud är den som handlar och
erfar. Gud är den som talar och lyssnar.
Ske din vilja i himlen och på jorden -- så
sant.

Om du involvear dig i det som sker, som
om du rår över det, iscensätter du en lögn
eller en inadekvat situation, vilket medför
smärta, sorg, förvirring. Tillåt dig istället att
se Gud handla genom det som händer, vad
det än är. Gör det kloka så gott det går
men låt Guds vilja ske i allt som händer
och sker.
Den moraliska aspekten av Guds kontroll
är att vi ökar lidandet varje gång vi
protesterar eller lägger skuld på någon för
det som sker. Gud är närvarande och vi
har ingen kontroll. Den insikten är
moraliskt sett den högsta, för på den följer
att vi inte ökar lidandet ännu mer i en
tillvaro full av lidande.

Den högsta moraliska vägen är att vara i
förbindelse med Guds vilja och inte skada
någon, vare sig själv eller andra. Detta lär
alla religioner med lite olika formuleringar.
Allt som sker är menat att hända enligt
denna allt styrande vilja. Detta innebär att
Gud är den som erfar likaväl som den som
låter allt ske.
Denna Guds vilja som redan sker, behöver
ingen långrandig analytisk interpretation.
Det är inte meningsfullt att skriva
teologiska uppsatser om Guds vilja. Det
väsentliga, som fader Liguori skriver, är att
du är i förbindelse med Gud i denna stund,
och ser Hans vilja ske i precis det som
händer, inom dig liksom utom dig.
En amerikansk soldat i Koreakriget
berättade följande. Han protesterade i sitt

inre mot de grymheter han var inblandad i
och kunde inte som kristen acceptera att
Gud lät detta ske. Ännu mindre att Gud
menade det onda och ville dessa
händelser. Men en dag läste han Fader vår
och stoppade plötsligt vid orden Thy will
be done....Han insåg under några
fasansfulla minuter att Gud verkligen äger
sin skapelse och vill varje händelse, varje
erfarenhet, varje känsla och tanke i detta
universum. Från den dagen var soldaten
kolugn, vare sig kulorna flög runt honom
eller inte. Han kunde hjälpa skadade och
leda sin pluton mycket bättre. Han ville
fred, inte krig, men han såg framför allt
Guds vilja ske i exakt det som hände och
upplevdes.
Guds vilja är intentionell, den har med alla
omständigheter att göra, den utgör den

yttersta viljan i universum och bortom
universum. Guds makt är fullständig och
hans kärlek är den gudomliga naturen, den
gudomliga essensen. Universum är en
manifestation av Guds kärlek. Om du oroar
dig eller har ångest inför vissa saker som
händer, undviker du Guds kärlek genom
att protestera mot att Guds vilja sker. Det
du upplever är en minimal del av de
händelser som sker enligt Guds vilja. Men
detta lilla är naturligtvis i lika hög grad
endast Guds vilja.
Att vara frälst -- eller upplyst -- är att totalt
acceptera att Guds vilja sker. Vi säger då
som Juan de Avila, citerad av Alfonso
Liguori: "Det är överlägset att säga
Välsignad vare Gud, i alla svårigheter och
katastrofer vi erfar, än att utföra sex
miljoner handlingar som tack för goda

omständigheter." Detta är att vara upplyst.
Full acceptans för Guds vilja som sker.
Ingenting kan ske utanför Guds vilja. Gud
kan inte göra misstag eller göra något utan
kärlek. Det som sker perfekt i Guds vilja
sker perfekt -- det är vad vi ser. När
personer söker lycka och ignorerar att
Guds vilja alltid sker, misslyckas de
naturligtvis. Misstaget syns i det lidande vi
erfar, ett lidande som försvinner när vi tar
emot Guds vilja med full och naturlig
acceptans.
Detta finner vi i den senatika kristendomen
hos Boethius, Cassiodorus, Gregorius den
Store. Men det glöms ofta bort. Människan
är inkapabel att göra någonting som inte
är Guds vilja. Allt som sker är Hans
intention, ingen människa kan göra något

annat. Liksom Job inser också Boethius att
Gud är den som handlar, ingen annan.
Endast denna insikt gör Boethius lugn
inför avrättningen för ett brott han
sannolikt inte begått, orsakat av en
komplott mot honom av andra fiender på
det östgotiska hovet i Ravenna hos kung
Theodor av Rom.
Detta lugn är vad varje människa får med
insikten om det som ingen kan betvivla --
att ingenting kan hända som inte är Guds
vilja, Guds intention, Guds val av
omständigheter.
Jag gjorde som ung en resa till Indien och
hamnade i en grotta vid Ganges under en
tid. Oförsiktigt åt jag dadlar som inte var
tvättade och fick ont i magen. När jag en
dag blev hembjuden av en gammal värdig

indisk man i byn Laxmanhjula, han var
tempelmålare och åkte runt i byarna i
norra Indien, klagade jag efter en stunds
allmän konversation, på min smärtsamma
amöbadysenteri. Men han sa endast:
"Don't worry, Gods will, it is already a
recorded film, already in the can." Jag fäste
mig inte mycket vid detta vid första
samtalet. Men allteftersom vi pratade om
livet den tid jag hade kvar innan hemresan
till Europa, förstod jag att han såg allt som
skedde som redan inspelat, som Guds vilja,
redan avklarad men utanför vår kontroll.
När jag tog upp sådana saker som
människans fria vilja, politisk kamp för ett
bättre samhälle, nödvändigheten av
protester mot vad som skedde i samhället,
nickade han med förstående ögon. Men
han återtog sin uppfattning att frid finns

endast i relation till Gud. Vi har ingen
verklig kontroll, endast Gud har det och
därför sker ingenting utanför Hans vilja.
Vill jag finna frid måste jag se detta.
Tempelmålaren hade studerat i England
och hade fin engelska. Men han hyste stor
misstor mot europeisk filosofi. Guds vilja är
större än man förstod, med några
undantag som Juan av Avila och Alfonso
Liguori.
Att se Guds vilja i den totala händelsemängden
i universum, betyder att Gud
älskar hela universum. Att se hur allt i ditt
liv är händelser som är Guds vilja, är att se
Hans kärlek till oss.
Detta är också Guds uppfordran på oss.
Han lär oss att vi gör oss olyckliga genom

att ignorera sanningen. Hans kärlek
använder sig av en rad olyckor och
motgångar i våra liv. Det är så vi lär oss
och det är så vi finner friden -- vi ser att alla
händelser är Guds vilja och lever med
denna sanning.
Den bortskämda människan säger: "Usch,
det här vägrar jag acceptera!" och gör sig
olycklig. Men olyckan sprider sig också åt
alla andra och Gud väntar tålmodigt på ett
riktigt svar, ett riktigt an-svar. Detta är
Guds dialog med alla människor. Hur
mycket de än ignorerar eller undviker, blir
hans närvaro kännbar genom sorg och
uppror tills dess ett igenkännande och
accepterande kommer.
En mycket gammal skrift som visar oss
detta är Jobs bok i GT. Skildringen och

dialogerna i den behöver alla människor
studera. Människan är ett projekt av Gud
som handlar om acceptans av alla de
händelser som sker, därför att de är Guds
vilja. Anden i en människa längtar hem till
Gud och det sker i mogen acceptans av
det som sker i livet.
Job levde ett gott och moraliskt
högstående liv enligt texten, men var inte
mogen att se allt som Guds handling. Gud
använder nu ondskan och djävulen för att
pröva Job genom att hans boskap dör och
sedan hans egna barn och barnbarn.
Övermänsklig sorg drabbar honom liksom
den drabbar varje människa som förlorar
sina anhöriga och sina husdjur. Job ser
inte att allt sker som Guds manifesterade
vija, helt utanför mänsklig kontroll.

Hans vänner som för samtal med honom
står för alla de självanklagelser som
människor gör sig olyckliga med: jag har
syndat, jag har gjort fel, jag är misslyckad,
jag är orsak till detta onda. Men även de
anklagelser vi riktar utåt: andra människor,
andra institutioner i samhället, vissa
kapitalistiska företag, andra folkgrupper,
andra religiösa grupper. Jobs vänner tar
upp framför allt de personliga -- ditt fel, ditt
misslyckande. Det är en mycket modern
text.
Detta undvikande av acceptans inför det
som händer är som Guds lag, om vilken
bibelkommentatorn Bengel skrev: "The law
hounds a man till he betake himself to
Christ; then it says to him: 'Thou has found
an asylum, I pursued thee no more; thou
art wise, thou art safe'.

För vad är lidande annat än det subjektiva
"jag gillar det inte"? När Guds vilja sker får
vi mycket ofta detta "jag gillar det inte",
ibland verkligen akut, som när en anhörig
förolyckas eller dör en förtidig död i
sjukdom.
När du vet att ingenting sker utanför Guds
vilja är de obehagliga händelserna, de
sorgliga händelserna lika oundvikliga som
de sköna och behagliga. Fördelningen
varierar men båda slagen kommer i alla
människors levnad. Men att ignorera Guds
verkliga levande vilja är att inbjuda en allt
mer destruktiv sorg och smärta och
agitation inom sig. Det blir en djup
avsaknad av visdom och insikt.
Gud är inte skild från vår erfarenhet, han
är både den som handlar och orsakar allt

som sker, och han är dessutom också den
som erfar allt som händer. Det finns
ingenting kvar för mig att göra än att vara
mig själv i full acceptans. Då släpper
sorgen och tyngden, vi lägger allt på Gud
och ansluter oss därmed till sanningen.
Vi har ingen kontroll över nästa tanke, vi
vet inte om det blir ett minne eller en ny
tanke. Vi är fundamentalt sett agnostiker.
Vi kan bestämma oss för att försöka tänka
på vissa saker, men vi vet inte om det
kommer att fungera.
Detsamma gäller tillstånd och emotioner.
Vi vet inte vilka som uppstår i nästa
ögonblick. Kanske kroppen får en stroke
och allt går fort. Vi visste inte innan att
detta skulle ske. Kanske en olycka orsakad
av andra inträffar. Vi vet inte när det

händer. Denna grundläggande agnostiska
typ av tillvaro är alla människors situation.
När vi ser Guds vilja som det som
verkligen äger rum, behöver vi inte
involvera oss i det som sker. Det sker och
vi lever i Guds närvaro, ingenting annat.
Endast på den vägen finner vi frid.
När vi inte involverar oss försvinner tanken
som ett löv som rör sig i vinden. På så sätt
kan vi vara i förbindelse med Gud och vara
helt öppna för det som kan hända i nästa
ögonblick.
Dessa enkla observationer gör att vi lätt
kan ha ett öppet sinne. Vi vet inte vad som
ska ske i nästa ögonblick och detta
agnostiska tillstånd öppnar för Guds vilja
att endast ske i sin takt och ordning.

För aktivister låter det hemskt att inte
involvera sig i någonting, men i praktiken
gör detta icke-involverande att vi blir mer
vitala, mer nyfikna och med kommunikabla
eftersom ingen börda tynger oss. Däremot
upplever vi inte mycket uppror eller protest
inom oss, inga starka sorgeprocesser eller
ångerprocesser. Vi är helt enkelt upptagna
av Guds vilja och härlighet i nuet.
En god tanke kan dyka upp men vi kan inte
använda den om vi blir involverade
eftersom förbindelsen med Källan i Gud
övertäcks av detta involverande. Om vi
däremot ser den komma utan att vara
involverade, kan vi använda den i ett
samtal till exempel, eller i en formulering i
en text.

Men friden känns allra tydligast i just
denna igenkänning av den agnostiska
situationen, eller kanske den oskyldiga
situationen där vi inte presumerar någon
kontroll över tillvaron. Då njuter vi av ickevetandes
moln och har kontakt med allt
livs Källa i Fadern.
Kontakt och förbindelse med Faderns
närvaro är ett tillstånd där ingen
obstruktion ligger i dig, du är enkel och
naken. Du behöver ingenting veta,
ingenting kontrollera. Du är stilla. Det kan
kallas rättfärdighet om du vill använda ett
teologiskt belastat ord.
Så glädje och lycka i Fadern beror inte av
någonting, någon händelse, någon
omständighet utan av det enda faktum att
Han vet och handlar i allt som händer och

sker. Jag kan vila i detta utan att veta eller
kunna kontrollera.
"Min frid ger jag er" säger Jesus. När jag
vet att jag inte kan göra någonting, jag är
inte ansvarig för någon händelse i detta
universum, Fadern gör allt, väljer allt, utför
allt. Det blir frid i denna kropp, detta sinne,
även om alla världens vedermödor drabbar
mig. Romarbrevet 8 beskriver en rad
fasliga besvär och lidanden som vi alla kan
råka ut för. Men min lycka är i Herren och
vid allt som sker kan jag säga: Välsignad är
Du Herre !
Att inse sin maktlöshet blir således vägen
till frid. Jag kan inte skada någon, jag kan
inte hela någon. Jag kan inte skapa något,
jag kan inte döda något. Allt sker enligt

Guds vilja och min uppgift är den enkla att
säga: Ske Din vilja !
Du spenderar mindre energi på detta sätt.
Det är Gud som handlar, inte du. Mindre
energi, mindre ryckig framfart, mindre
våldsamma vindar, mindre tvivel eller
övermod, mindre krav och förväntningar.
Mindre är fridfullare.
Fysisk ansträngning kan behövas men
ingen mental stress pågår när du är
inkapabel att göra något, då Gud gör allt
som händer och sker. Smärta eller
njutning har med vad som händer att göra.
Lycka och frid har ingenting med det att
göra utan handlar om min attityd till vad
som än händer. Är min attityd "Gud ensam
gör det" infinner sig frid.

Denna sorts frid är lycka. Men det är även
frälsning och upplysning, visdom och
vakenhet. Och paradoxalt är det inte jag
eller du utan Gud som ger detta.
Lycksalighet är det gamla goda ordet för
denna attityd till det som händer.
Vi börjar förslagsvis med tanken. Du har
ingen kontroll över vilken tanke som
kommer härnäst. Inte heller har du kontroll
över om du kommer att involvera dig i
tanken eller inte. Om du involverar dig
kommer ansträngning och lidande. Om du
låter tanken passera kan du förbli i
förbindelse med Guds närvaro, du
överlåter skapandet av liv till honom.
Många av psalmerna i Bibeln handlar om
att låta Gud skapa det Han vill och vila i
hans närvaro. Men också psykologin talar

om det. Spänningar och oro driver oss att
reagera och involvera oss i vissa
självupptagna tankar. Dessa i sin tur föder
mer spänningar som leder till fler
reaktioner. Lycka och ro börjar endast när
vi ser hur allt redan är skapat av Gud,
inspelat av Gud, och nu "already in the
can".
En person som lever i denna spänning och
reaktion lever ett liv fullt av kriser, större
eller mindre, men nästan ständigt
pågående. Drömmen om ro avlägsnar sig
till en fjärran horisont. Men när du ser att
ingenting kan ske utan att Gud vill det, kan
du släppa allt ansvar för skapelsen till den
Ende som verkligen agerar. Då återfår vi
friden och rättfärdigheten. Det är
upplysning, frälsning, kärlek till Gud i allt.

Att vara öppen för vad Källan ger är att
lyssna på Guds röst. Det räcker. Då har vi
temporärt givit upp idén om vara den som
handlar. I kristet språk heter det: vi
korsfäster det oberoende självlivet. Vi
ersätts av Jesus Kristus, som är själva
öppningen till Faderns röst.
Ersättningslivet börjar, Jesus lever som
oss. Det som sker är nu Faderns vilja,
ingenting kan ske utan att vara det.
Priset för att leva i okunnighet om detta är
ständig oro på lut, ständig ångest inom
räckhåll, ett liv som en vandring mellan
kriser. Distraktion lättar men snart är du
tillbaka till gråt och tandagnisslan,
åtminstone bildligt talat. Det är vad Jesus
säger i sin liknelse om festen. Kommer du
dit och inte är korrekt klädd -- inte har
insikt om att Guds vilja alltid sker i alla

händelser -- blir priset att bli kastad i
Gehenne för gråt och tandagnisslan.
Bilden är stark för Jesus vill vara mycket
tydlig. Ignorans är brist på värdighet och
ödmjukhet inför Den som handlar, Den
som skapar galaxer och mikroorganismer,
som låter sola stråla och levande varelser
finna sin förening i Gud.
I den bibliska allegorin om Adam och Eva
skildras hur okunnigheten startas. Den
kommer att pågå tills vi går i förbindelse
med Fadern igen.
I samma ögonblick vi går i förbindelse med
Faderns vilja i allt som sker, upphör
fantasin om en enskild aktör. Det betyder
inte att vi somnar eller struntar i allt,
tvärtom får vi energi. Men det betyder att
sanninen om Guds kärlek kommer först.

Om Faderns vilja är synlig försvinner
fiktionen om en enskild oberoende aktör
bort ur bilden och ett lugn lägger sig. Vi är
beredda till kärlek istället för att vara
paralyserade i oro och sorg.
Detta är den enkla lag som väldigt många
människor är blinda för, religiösa som inte
religiösa. Varje avbrott i förbindelsen med
Guds vilja såsom den sker i händelserna,
innebär olycka, oro, stress och sorg. Varje
avbrott introducerar mörker. Därför
insisterar traditionen med Filokalia och de
kristna ökenfäderna på den ständiga
bönen, den ihållande Jesusbönen för att
motverka avbrotten.
Det leder således naturligt till att vad du än
gör vet du att du inte gör det, aktören är en
Annan ! Det innebär inte att intellektet eller

moralen kopplas bort, utan att du går
längre och ser det gudomliga i allt som
sker. Du agerar förnuftigt och
medkännande men ser anden i alla
kroppar och förenar dig med alla.
Att vara medveten om att vi inte kan göra
någonting, endast inbilla oss en
självständighet. Det innebär frid och kärlek
istället, dag efter dag. Det är den stora
skatten, den Jesus vill ge oss och alla
religioner söker med olika språk.
Istället för avancerad teologi eller filosofi
kan vi praktiskt bara se detta: allting
händer som följd av Guds vilja. Vi säger
som mystiker Juan Falconi: "Hagase Tu
voluntad en el tiempo y eternidad!"

Detta är dock inte en metod. Det finns
ingenting att göra ! Du behöver inte ens
acceptera på något särskilt sätt, endast
acceptera i medvetande om detta, du helt
enkelt vet att det är så och du märker
stillheten inom dig. Det är gott, bekvämt
för anden, utan oro, vilsamt. Endast
bevittna och leva. Jag ser, Herre, dina verk
och din härlighet ! Och med psalm 4 kan vi
säga att vi går till vila på kvällen i frid och
somnar in i Herrens vila.
Sagt på ett mer rustikt sätt: saker händer
och du behöver inte gilla dem i den form
de kommer. Men du kan ha stor respekt för
Guds vilja som röjs i allt som sker. I den
respekten och vördnaden ligger en fridfull
acceptans. Vördnadsfullt bevittnande där
du avstår från dömande eller reaktivt

fasthängande, blir den naturliga
livsföringen.
Denna enkla fridfulla tystnad och
observation är det upplysta sättet att leva
men den är också de alla längtar efter och
vill uppleva. Alla drömmer om denna ro,
denna frid -- "min frid ger jag er" säger
Jesus Kristus i evangeliet.
Om en terrorist dyker upp skjutande med
sin k-pist i den restaurant där jag sitter och
äter, sker en våldsam biologisk reaktion i
mig, rädsla och flykt undan faran. Men om
jag inte blir träffad och terroristen blir
skjuten och faran är över, sjunker
reaktionen undan. Den har ingenting med
visdomen att göra. Så fort kroppen är
någorlunda lugn kan jag fortsätta se allt
som händer som Guds vilja. Jag behöver

inte döma terroristen, det gör domstolarna.
Jag behöver inte ens tänka på vad som
hände efter en kort tid. Jag vet redan att
jag inte har någon som helst kontroll över
vad som sker. Jag kan leva vidare utan
minne av vad som skulle kunna ha hänt
och utan oro för vad som händer nästa
gång jag äter på den restauranten. Jag
kan äta i ro och se allt som händer som
Guds vilja i aktion.
Kanske har jag ibland en skottsäker väst
på mig och kanske jag är mer
uppmärksam på vilka som kommer in i
lokalen. Kanske jag också röstar på en
politiker som vill införa säkrare polisiärt
skydd av staden jag lever i och stödjer de
som arbetar för säkerhet och trygghet.
Men Guds vilja sker i allt detta och jag är

medveten om att allt är redan klart -- "the
film is in the can".
Trots att jag inte vet vad som händer innan
det händer kan jag alltid veta att det som
skulle hända, det hände också.
Många människor kan inte acceptera
denna syn. Jag minns hur jag lärde mig
tänka på detta sätt redan som tioåring.
Jag hade köpt ett luftgevär av en kompis
och provsköt det upp i luften. Men kula
träffade en hängränna och rikoschetten
träffade min panna, någon centimeter över
ögat. - Mitt öga kunde ha träffats sa jag
högt, varvid kompisen mamma som såg
det sa allvarligt: - Gud ville det inte ! Jag
upptäckte hur lugn jag blev, istället för
vettskrämd för vad som skulle kunna ha
hänt.

Denna enkla ekvation -- det hände, Gud
ville det, det hände inte, Gud ville det inte
-- blev något jag började leva med efter
denna händelse. Längre fram blev jag mer
bildad och glömde bort det. Jag fick då ett
betydligt oroligare och sorgligare liv. När
jag kom till tro på Gud på riktigt, återfann
jag denna enkla ekvation, mycket hjälpt av
Alfonso Ligoris "Conformidad con la
voluntad de Dios" och Baal Shem Tov. Den
senare betonade att vi kan förenas med
Gud i varje händelse som kommer vår väg.
Och därmed vinna djup frid. Den förre har
fortfarande kvar ett agerande jag som
försöker vara heligt.
När varje händelse i ens dagliga liv är
Guds vilja, slappnar vi av i Gud. Samtidigt
blir varje liten daglig handling något av ett
sakrament -- det är ju Guds vilja. På så sätt

blir de flesta vanliga handlingar praktiska
öppningar till lycka och frid i Gud. Men vi
involverar oss inte med ett kontrollerande
jag utan låter Gud sköta allt med våra
kroppar och själar, vi låter Jesus Kristus
göra det vi gör.
Sylvia Pearce, i en serie om Paulus brev till
romarna, berättar om sin mamma som på
sin dödsbädd med cancer, hela tiden
slappnade av för det var Guds vilja och
Kristus var den som låg i sjukhussängen
med cancer. Det var enkelt sa hon till
dottern. Jag behöver inte böner för att bli
frisk, när Gud i Kristus är den som dör i
mitt ställe. Jag har det bra och är lycklig.
Redan innan vi blir gamla och sjuka kan vi
låta Kristus vara den som byter ut oss med
det helt nya livet, som Karl Barth i sin

första period betonade så starkt i sin
förkunnelse. Vi blir endast ett bevittnande
öga av hur Jesus lever som oss, sitter, står,
går och handlar som oss. Guds vilja sker
och vi behöver inte kontrollera någonting.
Vi blir lyckliga genom att Kristus ersätter
den gamla tokiga idén om ett avskilt jag
som försöker kontrollera händelsekedjan.
Vi fungerar därmed lugnare och klokare i
världen, för vi har frid.
Jesus hade den friden, inte endast när han
gick upp ensam på berget för solitär bön,
utan bland människor. Också vi kan mitt i
världen se Guds vilja ske och inte involvera
oss utan låta Honom vara den enda
Agenten, den enda aktören.
Det betyder: inga minnen baköver eller
prospekt framöver, endast se hur Hans

vilja sker i denna stund och göra vad som
måste göras med familjen och boendet.
När vi möter människor, kanske i den egna
familjen, som lider av världens alla
bekymmer, kan vi erbjuda en ordlös frid
och en enkelhet, en glädje och
kompromisslös trohet till bevittnandet av
hur Guds vilja sker i alla händelser.
Egentligen är vår blick på Gud som aktör i
alla universums händelser.
Om jag tror att jag är en separat individ
som kontrollerar min livserfarenhet är jag
fast i ett syndamedvetande. Efter korset
och uppståndelsen är detta en gammal
människa. Nu lever Kristus i oss och allt
som händer är uppenbart Guds vilja.
Tyvärr arbetar många kyrkor med
syndamedvetandet som om inget kors och

ingen uppståndelse alls har skett. Vi måste
alltså ta evangeliet på allvar. Vi är klara för
att se allting som Guds vilja och Kristus
som oss själva, medan åren passerar förbi
på jorden i skön förväntan på himlens
tidlösa verklighet för oss alla.
Den som lastar sina lador fulla med
egendomar och kontrollerar sitt öde till sitt
eget bästa -- kapitalismen i sin kärna -- är
enligt Jesus en dåre, för inatt kan Gud
reklamera just denna persons ande (Luk
12:21). Detta innebär att vi bör istället se
hur Faderns vilja låter allt sker just som det
sker och att vårt verkliga hem inte är av
denna världen.
Vi är helt utan kontroll över händelserna i
livet och vi är dessutom helt hjälplösa
uttryck för vad vi väljer som attityd. När vi

väljer Guds vilja i det som händer, är vi
trygga och fridfulla i att allt som sker är
Guds vilja. Vi vilar i flödet av händelser och
tror inte vi kan finna någon lycka i det
flödet, endast i avståendet från hypnosen
om ett avskilt handlande jag.
Sålänge vi har en performativ avskild aktör
står vi fortfarande "under lagen" som
Paulus säger. Då får vi också ett bittert liv.
Först när vi har tillit till Faderns vilja i allt
som händer oss och inte involverar oss
med "lagen" och den enskilda aktören, har
vi möjlighet att ta emot frid och vila.
Hur många religiösa i alla religioner
kämpar inte med denna avskilda inre aktör
och lider utan att någonsin kunna lita på
Gud i allt som sker? Åren går av bot och
försök till bättring och den stora glädjen

och friheten i Gud ignoreras. Andlig
stolthet och oklart seende låter Satan
stjäla vårt liv i Kristus från oss. Segern i
livet ligger i att inse vår totala hjälplöshet.
Då kan vi äntligen släppa taget i tro och
låta Gud uttrycka sin vilja i allt som sker,
låta Kristus vara dig.
Illusionen att jag är ett själv som kan
förbättra sig, utveckla livet och
åstadkomma storverk på alla nivåer
fungerar som en lögn i våra liv. I själva
verket är vi, som Bibeln säger, helt utan
kontroll och förmåga till någon förbättring
och just därför kan Kristus fylla oss som ett
levande vatten fyller ett kärl. Detta kärl är
förstås helt oförmöget att fylla någon
vätska, det kan bara ta emot. Vi kan ta
emot det som Guds vilja ger dag för dag,
ingenting annat. Det är vad Jesusbönen

säger: Herre förbarma Dig över mig
syndare !
Ett synligt resultat över lögnen om den
egna avskilda aktören är självfördömelsen
som många ägnar sig åt. Man sörjer att
den egna förmågan inte levererar resultat.
Man fördömer sig själv för utebliven andlig
eller världslig framgång. Det är som om en
enskild gren på vinträdet dunkar sig i
marken för att ta ut besvikelsen över att
inga vindruvor växt på grenen. Vinträdet är
Gud och vi är endast grenar i Gud.

© Staffan Humlebo
Vitae et, nunc hasellus hasellus, donec, id elit donec hasellus
ac pede, quam amet. Arcu nibh maecenas ac, nullam duis
elit, ligula pellentesque viverra morbi tellus molestie, mi.
Sodales nunc suscipit sit pretium aliquet integer, consectetuer
pede, et risus hac diam. Scelerisque sodales, mauris lorem
non consectetuer. Felis maecenas sit adipiscing ullamcorper,
amet pede consectetuer quis rutrum, nec vestibulum sem,
integer non felis a vel. Vel proin, sapien, mauris amet in
semper sodales, mauris lorem.
Urna Semper
Storgatan 1
123 45 Storstad
www.example.com

Lorem ipsum dolor sit amet, ligula suspendisse nulla pretium,
rhoncus tempor placerat fermentum.

PROLOG
Vitae et, nunc hasellus hasellus, donec dolor, id elit donec
hasellus ac pede, quam amet. Arcu nibh maecenas ac, nullam
duis elit, ligula pellentesque viverra morbi tellus molestie, mi.
Sodales nunc suscipit sit pretium aliquet integer, consectetuer
pede, et risus hac diam at, commodo in. Scelerisque sodales,
mauris lorem non consectetuer. Felis maecenas sit adipiscing
elit ullamcorper non, amet pede consectetuer quis rutrum sit,
nec vestibulum sem, integer non felis a vel. Vel proin, sapien
sit, mauris amet in semper dolor. Lacus non pariatur et dolor.
Risus mattis. Eu tristique erat a, morbi vel. Tempor quis elit
ac maxime et. Amet mauris nec voluptatum, habitant tellus
dignissim sed eros, justo fames.
Proin volutpat commodo finibus. Maecenas a est id quam
rutrum mattis in quis ante. Vivamus consectetur hendrerit
nibh, eget ornare urna placerat id. Aenean nec libero ac orci
sagittis ultrices vitae eu enim. Integer tempor.

KAPITEL 1
ETIAM SIT AMET EST DONEC
MAECENAS ADIPISCING
”Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipscing
elit; nam nec metus ut tellus suscipit.”
Montes et metus adipiscing consectetuer nunc. Non libero
nam dolor. Nascetur quis ut, tristique libero sit, ac ut in et
felis convallis. Pellentesque dignissim amet commodo, nec
turpis dignissim torquent, laoreet orci unde aptent tenetur,
dolor sit. Sed sed mauris duis. Quis enim ut, dolor id arcu
explicabo, quisque natus mauris sed in, ac sed vehicula.
Arcu habitasse elementum est, ipsum purus pede porttitor
class, ut adipiscing, aliquet sed auctor, imperdiet arcu per
diam dapibus libero duis. Enim eros in vel, volutpat nec
pellentesque leo, temporibus scelerisque nec. Ac dolor ac
adipiscing amet bibendum nullam, lacus molestie ut libero
nec, diam et, pharetra sodales, feugiat ullamcorper id tempor
id vitae. Mauris pretium aliquet, lectus tincidunt.
Porttitor mollis imperdiet libero senectus pulvinar. Etiam
molestie mauris ligula laoreet, vehicula eleifend. Repellat orci
erat et, sem cum, ultricies sollicitudin amet eleifend nullam
erat, malesuada est leo ac. Varius natoque turpis elementum
est. Duis montes, tellus lobortis lacus amet arcu et. In vitae

vel, wisi at, id praesent bibendum libero faucibus porta
egestas, quisque praesent ipsum.
Proin volutpat commodo finibus. Maecenas a est id quam
rutrum mattis in quis ante. Vivamus consectetur hendrerit
nibh, eget ornare urna placerat id. Aenean nec libero ac orci
sagittis ultrices vitae eu enim. Integer scelerisque tempor
vestibulum. Duis placerat eget risus sed tempus. Fusce a
congue magna. Phasellus sem massa, rhoncus nec scelerisque
vel, tempor luctus augue.
Ut sit amet libero laoreet, volutpat elit ac, iaculis ipsum.
Aenean et efficitur quam. Mauris hendrerit metus in volutpat
efficitur.. Vestibulum tempor lectus dolor, eu faucibus eros
iaculis in. Cras sit amet turpis ante. Aenean lacinia tristique
turpis. Donec finibus orci vel massa rutrum, id fermentum
ligula ultrices. Vivamus turpis purus, efficitur a odio et,
imperdiet tempus odio.
Cras at eros at ipsum mattis tempor. Donec rutrum enim quis
libero auctor, non ultricies justo accumsan. Donec fermentum
purus id velit sollicitudin, iaculis fermentum eros tempus.
Maecenas tincidunt erat congue ipsum vehicula dictum.
Aenean lacinia tristique turpis. Donec finibus orci vel
massa rutrum, id fermentum ligula ultrices. Vivamus turpis
purus, efficitur a odio et, imperdiet tempus odio.

OM FÖRFATTAREN
Urna Semper et libero laoreet, volutpat elit ac, iaculis ipsum.
Aenean et efficitur quam. Mauris hendrerit metus in volutpat
efficitur. Aenean vel odio volutpat, porttitor urna sit amet,
vehicula sapien. Class aptent taciti sociosqu ad litora torquent
per conubia nostra, per inceptos himenaeos. Curabitur in
tortor sit amet libero pulvinar auctor.