Kungen av leder | Kungsleden: 443 kilometer genom de svenska fjällen

Kungen av leder
Kungsleden: 443 kilometer
genom de svenska fjällen

443 km | Hemavan till Abisko
20 juli – 9 augusti 2019, 21 dagar
Första gången jag hörde talas om Kungsleden var i gymnasiet,
en vandringsled som sträcker sig drygt 44 mil igenom de allra
nordligaste svenska fjällen i nordsydlig riktning.
Att det fanns människor som gick den sträckan lät i mina öron
obegripligt. Varför skulle någon göra något så idiotiskt?
Idag kan man lugnt säga att jag helt bytt uppfattning i frågan.
Sommaren 2019 tog jag mitt tält, min ryggsäck och övrig
packning och började gå.

DAG 1
12 km | Hemavan – Syterskalet
Efter en hel del planering och förberedelser hade
jag tagit de första stegen på Kungsleden och
officiellt börjat vandringen, pigg och nyfiken på
vad som skulle passera på min väg norrut.
Dagen startade lite småsegt med växlande väder;
varmt och sol i kombination med duggregn. Lite åska
av och till.
Kanske tre, fyra kilometer från Viterskalstugan kom
en enorm regnskur, följt av en till. Regnkläderna fick
visa vad de gick för tämligen omgående. Framme vid
stugan tittade solen fram och jag stannade en stund
för att torka upp.
Viterskalstugan ligger ungefär en mil från Hemavan,
längs fjällvägen, och min plan var att fortsätta
en liten bit till innan första vandringsdagen var över.
Stugvärden tipsade mig om att gå en knapp kilometer
vidare längs leden och slå läger i dalen Syterskalet.
Utan täckning på mobilen, med en lätt bris och sol
bakom tunna moln kröp jag ner i min
sovsäck, nöjd med en start som
motsvarat alla förväntningar.
Jag passerade många av STF:s fjällstugor
under min vandring. Stugan i Viterskalet
var den första.
Precis i starten, inte ens
uppe över trädgränsen än.

Syterskalet öppnar upp sig.

En härlig morgon.

DAG 2
19 km | Syterskalet – Tärnasjön
Jag vaknade upp till friska
vindar vid sex-snåret på morgonen.
Strax före åtta var jag
på väg och började gå rakt igenom
Syterskalet.
På min väg ”sprängde” jag en
flock renar som gick och betade.
Det var ändå lite speciellt att i
sakta mak passera igenom deras
marker och se hur flocken successivt
flyttade sig från ena sluttningen
och över vattnet till andra sidan.

Vid en avlägsen raststuga tog jag en paus. Efter en stund kom en riktig krutmormor (eller
farmor) gående med en ryggsäck från en annan tidsålder. Med sig hade hon vad som måste
ha varit en sonson. Eller kanske sonsonson. Imponerande.
Där mellan plankorna, mitt under bron,
upptäckte jag det lilla fågelboet.

Under dagen passerade jag Syterstugan
och lämnade sedan de öppna
fjällen bakom mig, till förmån
för vandring i fjällskog.
När jag hade ungefär fem kilometer
kvar till mitt tänkta nattläger
passerade jag en sådan fin
gräsplätt precis vid Tärnasjön att
jag inte kunde låta bli att slå läger
lite tidigare än planerat.
Dessutom var mina fötter trötta
så det var skönt att snöra upp dem
för dagen och spreta ordentligt
med tårna.

DAG 3
18 km | Vid Tärnasjön – Servestugan
Den tredje dagen blev en dag av duggregn. Med cirka 6–7 kilometer kvar började
mina fötter bli riktigt trötta så jag beslutade att inte pusha hårdare, 27 kilometer
till Ammarnäs, utan stanna tidigare och nöja mig med 18 kilometer. Resten fick
jämna ut sig längs vägen.

När vyerna är så här blir det snarare vackrare
när vädret är lite ruggigt.

DAG 4
19 km | Servestugan – Aigertstugan
Paus vid en raststuga som låg efter en lång och brant stigning. Fram tills nu
hade solen strålat på rätt bra, efter en fuktig morgon, men här på toppen såg
det ut som att det rejält oväder var på väg in.

Ovädret kom med ett rejält ösregn även om det skulle dröja tills jag bara hade ett par
kilometer kvar till dagens slutmål: Aigertstugan. Väl där (alltså här) såg jag till att få
en riktigt bra tältplats nära färskvattnet. Regnet avtog så småningom och medan jag
torkade upp och fick i mig lite mat kändes allt så mycket bättre.

Utsikt över Ammarsnäs. Dit ner hade
jag fortfarande flera kilometer kvar att
gå – med bara ett fungerande öga.

DAG 5
29 km | Aigertstugan – Rävfallsstugan
Den här dagen vaknade jag
med ett högeröga som var
helt igensvullet. Första åtta
kilometrarna, genom stenig skogsterräng
ner till Ammarnäs, blev
därför en större utmaning att gå än
det hade behövt vara.
I Ammarnäs hämtade jag upp
mitt första matpaket. Sedan hade
jag tänkt luncha på ortens värdshus
men det öppnade inte förrän
klockan 12 och så länge orkade jag
inte vänta (en hel timme…).
När jag skulle gå vidare efter en
lunch vid en tjärn kom Elin förbi,
en tjej jag träffat av och till sedan
starten av vandringen. Vi slog följe
en bit innan hon älgade på i ett
vansinnigt tempo.
När jag slog läger efter 29 kilometer
var jag helt slut. Jag tvättade
mig i den intilliggande forsande
och iskalla Vindelälven men sedan
var orken slut för dagen. Jag åt lite
småsnacks till middag innan jag
somnade helt utmattad.
Läger bland träden.
På toppen av en skidbacke, utsikt tillbaka över Ammarnäs.

DAG 6
25 km | Rävfallsstugan – Sjnulttje
Merparten av den här dagen hade jag sällskap av Elin. Efter en brant stigning i början
vandrade vi igenom fina öppna landskap och över kalfjället. Lite oväntat passerade vi även
en flock ankor. Eller vilka fjäderfän de nu är. Kul och oväntat.

Här i tältet vid raststugan vid sjön Sjnulttjie var det så många mygg,
knott och otyg att det lät som regndroppar mot tältduken. Stugan låg
rätt långt ifrån färskvatten och igenom ostyrig lågvegetation vilket
gjorde det till ett äventyr i sig att fylla på med vatten. Men det gick bra,
det blev till och med ett svalkande dopp i sjön.

Oavsett var jag satte upp tältet under hela vandringen försökte
jag få det så nära sjöar och älvar som möjligt. Det är bra att ha
snabb tillgång till färskvatten.

DAG 7
29 km | Sjnulttje – Luvtávrre
Trots att dagen både började och slutade med en massa mygg och
ännu fler knott var det här en av de bästa dagarna.
Elin lämnade vindskyddet vid Sjnulttjie en stund före mig. Några
kilometer före Bäverholmen kom jag ikapp, precis när hon var klar med
en paus. Då hade jag gått tolv kilometer utan att stanna för att hinna
med en båt.
Det var härligt att ägna tio minuter på sjön istället för 2,5 timmar och
åtta kilometer igenom myggig skog. Väl i Adolfsström vilade jag i några
timmar.
När jag var på väg vidare kom Elin ikapp. Hon hade valt att ta landvägen
istället för vattenvägen. Vi hade ungefär samma planer rörande
lägerplats för natten och beslutade därför att göra sällskap än en gång.
Knott och andra otyg fanns det gott om
men det var härligt ändå.

DAG 8
16 km | Luvtávrre – Jäckvik
I
Jäckvik var det dags att hämta
upp mitt andra matpaket.
Här stannade jag också över
natten, flera kilometer tidigare än
planerat. Men mellantån och lilltån
gjorde ont så jag tyckte det var en
bra idé att vila några timmar extra.
Dessutom var det sådan trevlig
stämning i Jäckvik fjällkyrka och
för en liten peng fick man tillgång
till både tältplats, vattentoalett, en
varm dusch och ett fullt utrustat
kök.
Halvvägs på väg för dagen och dags att fylla
på vattenflaskan – då är sådant här extra
välkommet.
Vida vidder.
Stigarna längs södra delarna av
Kungsleden såg ofta ut så här.

På vandring finns det mycket lyx i det annars så
lättgängliga, som Coca Cola – och en färsk frukt.

Utsikt över sjön Riebnes.
DAG 9
21 km | Jäckvik – norr om Vuonatjviken
Längs Kungsleden behöver man på flera ställen passera över sjöar
och vattendrag. Vissa kan man ro över, vissa måste man betala för
att följa med en båt eftersom det är för strömt. Den här dagen behövde
jag passa en motorbåt som skulle ta mig över sjön Riebnes. Det
gick bara två båtar om dagen så missade du fick du vänta till nästa dag.
Tidigare under dagen testade jag att ro båt för första gången. Det vara
bara 300 meter men det räckte gott och väl... Jag bestämde mig snabbt
för att i fortsättningen betala för alla överfarter.
Nattläger ett par kilometer norr om Vounatjviken,
vid en bred älv där en fiskare försöker få napp.

Viktigast på vandring? Bra skodon. För mig innebär det
ett par väl ingångna kängor och ett par lätta tofflor som
tas på så snart tältet är fastsatt i marken.

Officiellt finns ingen skylt som markerar var Kungsleden passerar
Polcirkeln. Men i verkligheten...

DAG 10
21 km | Norr om Vuonatjviken – Ardnatjåhkkå
Jag fick välja: antingen en lång dag på 30 kilometer. Eller en kortare
på 21 kilometer. Jag valde det senare. Det innebar att jag redan vid
16-tiden på eftermiddagen slog läger. Mitt på fjället på 710 meters
höjd över havet.
Vinden blåste friskt och det var småkallt men ändå skönt att få ordentligt
med ventilation igenom tältet. Jag räknade med att slippa kondens
på morgonen och därigenom komma iväg lite snabbare.
Tidigare under dagen hade jag kommit i samspråk med en man som
kom från det här hållet. Han berättade att temperaturen hade smugit ner
mot nollan föregående natt på det här stället. Det gjorde mig inget, jag
hade en sovsäck som skulle klara ner mot minus tolv grader så jag såg
snarare fram emot att få testa om det kunde stämma.
Ytterligare en av de otaliga broar som
passeras längs Kungsleden.

Karg men intagande utsikt.

Det är fascinerande att tänka på att den här en gång
använts som verkligt skydd mot vädrets makter.
Gott och törstsläckande fjällvatten, bara att dricka.

Jag slog läger tidigt, redan innan klockan blivit halv fem var tältet
på plats. Jag passade på att njuta av omgivningen på 790 meters
höjd över havet.

DAG 11
27 km | Ardnatjåhkkå – Tsielekjåkka
Efter en bra förmiddag sjönk
temperaturen samtidigt som
jag stretade mig igenom en
kylande vind på kalfjället. Det, i
kombination med för lite mat och
vatten och en lång dagssträcka tog
ut sin rätt: frampå kvällen blev jag
magsjuk.
Jag låg och skakade och frös
hela natten, för svag för att orka
göra några värmande upphopp.
På morgonen hade jag frost på
tältet.

Lite C-vitamin som inte satt fel.

DAG 12 – 13
15 km | Tsielekjåkka – Kvikkjokk
När jag hade kämpat mig fram till Kvikkjokk var det bara att acceptera att jag behövde stanna en dag extra för att vila
upp mig på grund av min magsjuka. Men det gjorde susen. Efter en hel dag spenderad i en säng, inomhus, med tillgång
till en ångande varm dusch, var jag tillräckligt återställd för att åter packa ryggsäcken och gå vidare.

Jag är vanligen inte förtjust i att vandra i skog när jag är i fjällen men vandringen
igenom den skog som var en del av världsarvet Laponia var fullständigt magisk.

DAG 14
16 km | Kvikkjokk – Pårtestugan
Det fanns bara en schysst tältplats där man kunde få den här utsikten vid
Pårtestugan men jag såg till att tinga den. Den här skogen, sjön och fjällen
skulle jag helt enkelt både somna och vakna till.

DAG 15
25 km | Pårtestugan – Aktse
Första delen av vandringen till
Aktse blev kämpig. Särskilt i
en lång stigning upp på fjället
märkte jag att jag inte var i form
än. Jag fick stanna otaliga gånger
bara för att hämta andan. Men
dagen blev bättre och bättre.
Efter en motorbåtstur över en
glaciärsjö var jag framme i Aktse
och tog ett härligt bastubad med
några två glada tjejer som oberoende
av varandra åkt hit från Gällivare
för att gå upp på Skierffe.
Den ena tjejen bjöd mig på vindruvor,
vilket smakade ruggigt
gott. Färsk frukt är man inte bortskämd
med på vandring.

Toppen av Skierffe.

DAG 16
25 km | Aktse – Sitojaure
Utsikten från toppen av Skierffe, en omväg jag
valde att göra och en vy jag hade sett fram emot
länge. Det var precis så fint som jag trodde.

DAG 17
20 km | Sitojaure – Saltoluokta
De två milen till Saltoluokta var som en motorväg. Bara en liten
stigning och sedan var det raka spåret, mer eller mindre utan kurvor.

Sent om sider gick solen ner även på de
här somriga breddgraderna.

DAG 18
24 km | Saltoluokta – Kaitumjaure
Att behöva tajma både båt och buss gjorde att vandringen inte kunde starta förrän vid lunchtid
idag. Å andra sidan hade jag fyllt upp magen med rejält med mat och när jag väl kunde fortsätta
vandringen vid Vakktotavare gick det i en rasande fart uppför fjället. Den här grymma lägerplatsen
hittade jag ett par kilometer söder om Kaitumjaurestugan.

DAG 19
25 km | Kaitumjaure – Sälka
Mitt röda tält är på plats vid Sälka, ett ställe jag gillade: öppet
med mycket vatten, och gott om bra tältplatser.
Efter en ruggig förmiddag
kom jag 13 kilometer senare
fram till Singi där jag stannde
för lunch. Där träffade jag också
på två vandrare jag mött tidigare
längs leden. De hade trott att jag
gick före och ”tog alla båtar och
köpte sista sylten” men nu fick de
veta att jag legat steget efter istället.
Det var kul att snacka och höra
hur de hade haft det.
När jag så småningom kom fram
till Sälka var ett besök till den heta
bastun ett måste.

En raststuga i sikte vilket alltid innebar ett stopp. Det hade blåst kyligt
och småregnat hela dagen så det var skönt att få möjligheten att komma
inomhus en sväng, innan vandringen fortsatte.

DAG 20
25 km | Sälka – Alesjaure
Idag var det dags att ta sig an
det beryktade Tjätkjapasset –
högsta punkten på Kungsleden.
Men det visade sig inte vara så
farligt. Passet gick visserligen upp
till 1100 meter över havet men
eftersom man började redan på
800–900 meter var det ingen jobbig
stigning. Då hade jag gjort flera
stycken längre söderut som varit
mycket jobbigare på grund av terräng
och antal höjdmeter.
Efter en lång lunchpaus i
Tjätkjastugan fortsatte jag mot
Alesjaure och ett väder som sakta
började tina.
Framme i Alesjaure fick jag lov
att inse att jag nog inte var nybörjare
på vandringsliv längre, när jag
fick lära upp en tältgranne hur gas
och tändstål fungerar... Ibland kan
man mer än man tror, antar jag.

Jag var tvungen att skrämma
bort en höna som inte ville sluta
kackla mitt i natten. Men hon var
inte mer lättskrämd än att jag
hann ta några foton innan hon
struttade bort.

Inte trodde jag att det här skulle bli min sista natt, med 35 kilometer
kvar att vandra. Men så blev det.

Här lämnar jag kalfjället och går ner i fjällskogen för sista gången,
mindre än 15 av 443 kilometer kvar att vandra.

DAG 21: MÅLGÅNG
35 km | Alesjaure – Abisko
Planen var att min lillasyster
och pappa skulle hämta upp
mig i Abisko nästkommande
dag men efter att jag fem dagar
tidigare råkade glömma att höra av
mig till min syster och säga att jag
var i säkerhet när jag var i Saltoluokta
– som hon vet har täckning
– tyckte hon och pappa att det var
dags att anmäla mig saknad.
Strax efter att jag anlänt till Abiskojaure
för att vila efter 22 kilometers
vandring hade stugvärden fått
ett samtal från polisen om att en
vandrare som stämde in på min
beskrivning kunde vara borta.
Jag fick låna stugans satellittelefon
för att ringa syrran och
berätta att allt var lugnt. Då kunde
jag be att bli hämtad redan senare
samma dag och därmed slutföra
vandringen en dag tidigare.
Vid klocka 18.30 var jag i mål,
35 oväntat lättvandrade kilometer
senare. 443 kilometer totalt.
Märkligt. Och mäktigt.
“Sandstranden” som stugvärden beordrade mig att
svalka mina fötter i vid ankomst. Det var som iskall
men underbart skön fotmassage.
Framme! Jag visste inte riktigt vad jag skulle känna.

Min vandring i korthet
Distans: Cirka 44 mil, varav en del är färd på vatten. Jag gjorde även
en 16 kilometers avstickare till toppen på berget Skierffe.
Riktning: Hemavan i söder till Abisko turist i norr.
Tidsåtgång: 21 dagar, inklusive en vilodag i Kvikkjokk.
Dagsetapper: Cirka 21 km per dag i snitt men 12 km som minst och
35 km som mest.
Nattlogi: Tältet Hilleberg Niak, alla nätter utom två då jag vilade
upp mig på Kvikkjokk fjällstation efter en magsjuka.
Dag Datum Från Till Km
1 20/7 Hemavan Syterskalet, dalen 12
2 21/7 Syterskalet, dalen Vid Tärnasjön 19
3 22/7 Vid Tärnasjön Servestugan 18
4 23/7 Servestugan Aigertstugan 19
5 24/7 Aigertstugan Rävfallsstugan 29
6 25/7 Rävfallsstugan Sjnulttje 25
7 26/7 Sjnulttje Luvtávrre 29
8 27/7 Luvtávrre Jäckvik 16
9 28/7 Jäckvik norr om Vuonatjviken 21
10 29/7 norr om Vuonatjviken Ardnatjåhkkå 21
11 30/7 Ardnatjåhkkå Tsielekjåkkstugan 27
12 31/7 Tsielekjåkkstugan Kvikkjokk 15
13 1/8 (vilodag) 0
14 2/8 Kvikkjokk Pårtestugan 16
15 3/8 Pårtestugan Aktse 25
16 4/8 Aktse (inkl Skierffe) Sitojaurestugorna 25
17 5/8 Sitojaurestugorna Saltoulokta 20
18 6/8 Saltoulokta Kaitumjaure 24
19 7/8 Kaitumjaure Sälka 25
20 8/8 Sälka Alesjaure 25
21 9/8 Alesjaure Abisko turist 35
446

Älgberget