2020 - Holmiensis 1

Nummer 1 2020. Sedan 1963. Stockholms nations tidning.
Skottårshelgen - om rymden,
Ceasar och frierier.
Svens framtidsångest.
Juriststudentens vy av
Landskap.

redaktionen
REDAKTÖREN HAR ORDET
Låt mig börja den här ledaren med ett litet tankeexperiment.
Tänk efter hur många olika kulturuttryck du tar del av (och
bombarderas med) varje dag. Det är nog fler än du tror. För
min egen del är kultur någonting som är allestädes närvarande,
så närvarande att jag ibland glömmer bort det. Det första jag
gör på morgonen är att sätta på musik när jag lagar frukost.
Det är kultur. Sedan fortsätter jag kanske genom att lyssna på
en podcast. Det är också kultur. När jag pendlade brukade
jag alltid läsa nyheterna på tåget – det är verkligen kultur(ellt
betingat). Jag kanske stannar och tittar på en reklampelare
när jag står vid ett övergångsställe på väg till föreläsningen –
kultur. Det sista jag gör innan jag somnar är, igen, att lyssna på
en podcast eller läsa en bok. Kultur, kultur, kultur.
Hela tiden går jag, och förmodligen du också, in och ut
ur olika kulturuttryck utan att reflektera över dem särskilt
mycket. De finns där, vi konsumerar dem (notera ordvalet),
ofta utan att betala för dem. Jag vågar nog även påstå att vi
tar dessa kulturuttryck för givet, som om de alltid funnits och
alltid kommer finnas där för oss, i vår tjänst. Personligen är
jag ”all for it” – jag älskar kultur och tycker alla ska ha samma
rätt att få ta del av kulturen. Kultur ska inte vara någonting för
de privilegierade få. Samtidigt tror jag också det är viktigt att
vi kommer ihåg skaparna bakom dessa kulturuttryck. Det tar
lång tid att skapa och kräver ofta väldigt många olika resurser
– tid, energi, tankekraft, känslor, kreativitet. Vidare skapar
många av kreatörerna ofta sina verk ideellt. Holmiensis är ett
bra exempel på det.
Vi är i nuläget sju officiella redaktionsmedlemmar i
Holmiensis, och fler inofficiella, som arbetar mycket hårt
och mycket ideellt för att skapa en så högkvalitativ och unik
tidning som möjligt. Ofta har vi mycket som talar emot
oss – tid, pengar, ork et cetera. Men vi gör det ändå. Jag kan
inte tala för hela Holmiensis-redaktionen, men för min del
handlar mycket om det kollektiva skapandet och att få ge
tillbaka. Att alla kulturuttryck vi tar del av kanske inte alltid
handlar om konsumtion, utan om ett gemensamt utbyte. Det
jag ”konsumerar” inspireras jag av och använder i mina egna
kulturuttryck. Som Picasso enligt legenden en gång sa: ”Good
artists copy, great artists steal”. Jag tolkar citatet som ett uttryck
för att man som människa hela tiden inspireras och ”stjäl”
av sina kulturella idoler och att konst och annan kultur, likt
forskning, ska bygga på giganternas axlar.
Vidare är det viktigt att påpeka att världen inte alltid sett ut
som den gör idag. Under en stor del av historien har många
kulturuttryck aktivt censurerats, eller varit rentav förbjudna. Vi
ser tyvärr den här trenden öka idag igen, och jag vill påminna
alla om att läsa (om) Fahrenheit 451 för att verkligen förstå
innebörden av vad denna samhällsutveckling kan ha för
långtgående konsekvenser.
På tal om förbud, vill jag även kort nämna ett annat perspektiv.
Kultur kan också stå för viljan att hedra någonting som är
viktigt för en. Det kan handla om bakgrund, och om kulturell
identitet. För min del handlar det om en slags stolthet över de
små sakerna. Över mitt namn, trots att det klingar obekant
i vissa människors mun. Över att kunna ha fler kulturella
identiteter, och över traditioner som alla kanske inte förstår,
eller vill förstå. Sådana ambitioner är tyvärr inte alltid, formellt
eller informellt, tillåtna.
Slutligen vill jag påpeka att kultur av alla ovannämnda
anledningar är någonting som enligt mig aktivt måste bevaras
för att kunna fortsätta växa och blomstra. Någonting som
behöver hänsyn och omtanke, som vilken annan organism
som helst. Låt oss därför fortsätta inspireras av och reflektera
över alla kulturuttryck i våra liv. Även detta nummer av
Holmiensis är fyllt av kultur som jag, för poängens skull, inte
kommer beskriva mer ingående. Ni får helt enkelt bläddra
och se!
Ansvarig utgivare
Erik Lidén
1q@stockholmsnation.se
Annonsförsäljning
holmiensis@stockholmsnation.se
Tryck
Wikströms Tryckeri AB
018-15 62 90
Omslagsillustration
Kajsalisa Pohl
Kontakt
Drottninggatan 11
753 10 Uppsala
072-964 75 50
holmiensis@stockholmsnation.se
Amela Muratspahić
Redaktör
2

redaktionen
1. Vad ser du mest fram emot under
detta år(tionde)?
Att ta min kandidatexamen!
Amela Muratspahić
Redaktör
2. Vilka nyårslöften har du redan
brutit?
Hade inga, vi behöver bli bättre på att
minska kraven på oss själva.
3. En trend du har anammat 2020?
Släppte aldrig true crime-trenden.
Andra medverkande:
Mireia Lundquist
Gästskribent
1. Vad ser du mest fram emot under
detta år(tionde)?
Att Palermo återuppstår (gärna imorgon).
2. Vilka nyårslöften har du redan
brutit?
Att klara av mina nyårslöften från 2019
som i sin tur handlade om de från 2018.
1. Vad ser du mest fram emot under
detta år(tionde)?
Att min syster tar studenten :’).
2. Vilka nyårslöften har du redan
brutit?
Löftet om att jag skulle se till att ha
några nyårslöften?
Anna Woodcock
Art Director
3. En trend du har anammat 2020?
Att prata om Corona i varannan mening.
Jakob Freund
Art Director
3. En trend du har anammat 2020?
Soppa! Det har jag hört är inne nu.
1. Vad ser du mest fram emot under
detta år(tionde)?
DINC-stadiet.
1. Vad ser du mest fram emot under
detta år(tionde)?
Jag har en bra känsla för sommaren ´23!
Kerstin Blomqvist
Redaktionssekretarare
Markus Hällje
Redaktionssekreterare
2. Vilka nyårslöften har du redan
brutit?
Glömde bort att komma på några bra
nyårslöften, men kanske går än?
3. En trend du har anammat 2020?
Börja spela paddel!
1. Vad ser du mest fram emot under
detta år(tionde)?
Slutet för Trumps presidentskap.
2. Vilka nyårslöften har du redan
brutit?
Skulle man gett nyårslöften?
3. En trend du har anammat 2020?
Står bakom motionerna som vill
förbjuda VAR.
Sonya Sammarco
Redaktionssekreterare
Sven Wilson
Redaktionssekreterare
2. Vilka nyårslöften har du redan
brutit?
Att inte äta Pad Thai i sängen…
3. En trend du har anammat 2020?
Det enda som är säkert är att jag inte
fattat grejen med Tiktok-treden än!
1. Vad ser du mest fram emot under
detta år(tionde)?
Att folk slutar dricka Aperol spritz.
2. Vilka nyårslöften har du redan
brutit?
Min mangel är trasig, så kommer inte
kunna mangla mina lakan varje vecka.
3. En trend du har anammat 2020?
Jag har börjat med nya badoljor.
INNEHÅLL
Nummer 1 2020
1Q har ordet 4
Reccekrönikan 5
Skottårshelgen 6
Marsspexet 8
Hedersledamoten 12
Annons - KULT 14
Uppsalavyn 15
Juriststudentens vy av Landskap 16
Bildcollage - Luccebrunchen 2019 19
Holmiensis historia 20
Svens framtidsångest 24
Trendspaning 26
Recept 28
Kuratelet 29
Kalendarium 32
3

1q har ordet
1Q HAR ORDET
Kära Stockholmare!
I skrivande stund är det början av februari men med det
här vädret känns det som att det lika väl kunde ha varit
mars. Våren är redan på väg om ack lite för tidig, men
det välkomnas av alla heltidare på Nationen. Den här
terminen har vi tre nya heltidare. När ni läser tidningen är
de troligtvis redan varma i kläderna. Carl Fredrik Kjellberg
har tagit över räkenskaperna som Andre kurator från
Victor Wiberg, Tomas Haglund har tagit över dryckeskunskaperna
som Barmästare från Gustav Demmelmaier och
Elsa Kiljunen har tagit över bakkunskaperna som Dagchef
från Annie Fällström. Dessutom är min och Tredje kurator
Vera Olssons efterträdare redan valda. Jag är säker på att
1Q electus Marcus Hellgren och 3Q electus Sigge Paues
kommer göra ett toppenjobb kommande läsår. Stort grattis
till er!
Terminen rivstartades med att inskrivningen öppnade upp
och välkomnade alla nya medlemmar. Just nu har vi skrivit
in flest nya medlemmar av alla nationer i Uppsala under
vårterminen, vilket är otroligt kul att höra. För er som är
nya medlemmar i Nationen, grattis! För er övriga, vad kul
att just DU fortfarande är en del av Stockholms nation!
Våren på Nationen är en fantastisk plats där det finns
mycket att se fram emot. När ni läser denna spalt lär
mycket redan ha hänt. STHLMS-veckan är över och
Skottårshelgen hoppas jag var en succé. Nytt för denna
upplaga av Skottårshelgen var att vi lade till Brunchen på
söndagen, som vi hoppas var uppskattat.
Om vi blickar framåt är nästa stora händelse på nationen
Marsgasquen med Marsspexpremiär. Jag har ett stort
förtroende för att Teaterföreståndarna Isabelle Billstein
och August Mether tillsammans med producenterna
Anna Hallberg och Susanna Palmqvist med en fantastisk
produktion kommer leverera en hejdundrans show! Missa
inte chansen att knipa en biljett till föreställningarna innan
de är slut.
På Valborgsfronten kan jag meddela att kuratelet har
samlats varje onsdag sedan oktober för att planera årets
Valborgshelg. Eftersom det är femårsjubileum för Stocken
Garden kommer vi satsa större än någonsin. Därför ska det
bli otroligt kul att få visa er resultatet senare denna termin.
Nationen har i dagsläget över 200 Landskapsvalda
ämbeten och drygt 180 ämbetsmän. Utan er hade det inte
funnits någon nation att komma till. Jag är tacksam för
all den tid ni lägger ner för att förgylla andra studenters
studietid. Denna nation är byggd av studenter för
studenter och det är tack vare er att jag tillsammans med
mina sex kollegor har en arbetsplats att dra till varje dag.
Stort tack!
Kära medlemmar, som ni säkert förstår finns det mycket
roligt att se fram emot i vår. Jag hoppas att ni nya
medlemmar tar chansen att prova på så många områden
som möjligt. Kom förbi och nissa i något verk och prova
att gå på en sittning som verkar spännande. Jag kan lova er,
ni kommer inte ångra beslutet.
Avslutningsvis ska ni veta att min dörr alltid står öppen
om ni vill prata om allt mellan himmel och jord. Njut av
våren så ses vi säkert inom kort i vårt kära hus på lut!
Vårliga hälsningar,
Erik Lidén
Förste kurator
4

RECCEKRÖNIKA
RECCEKRÖNIKAN
BUBBEL I SJÄLEN
Av: Mireia Lundquist
Ögonen stirrade på mig, bara någon meter bort,
och hjärtat dunkade så högt att jag var säker på
att till och med hajen hörde slagen, när den lugnt
cirkulerade runt oss. Divemastern tittade roat på
mig när jag greppade hans hand och tittade efter
den långa bakfenan som vickade fram och tillbaka.
Efter en stund signalererades det att vi skulle stiga
upp till ytan, och lugnt lämna hajarna under oss
(divemastern var i alla fall lugn, själv hade jag en bild
av Jaws-postern i huvudet alla trettio meter upp). Väl
uppe på båten tog jag tungt av mig min utrustning,
satte mig ner, och började grina av lättnad. Alltså,
verkligen böla, lika illa som när jag var liten och
mamma sa att jag inte fick äta hela bulldegen rå. Men
när adrenalinet slutat susa i öronen ville mungiporna
ändå glida upp, och när min kompis kom för att se
till mig slängde jag armarna runt honom och skrek
lyckligt ”I DID IT!”. Gråten och skrattet blandades
och det kändes som om jag hade bubbel i blodet. Jag,
som varit så nervös innan, visste att jag skulle stå där
igen morgonen efter, redo för nästa dyk.
Det var inte lätt för mig att sluta resa och komma
hem till vardagen, och hade det inte varit för att
degen (den gröna varianten, inte den mamma
vägrade mig) tagit slut hade jag aldrig kommit hem.
Men väl tillbaka i Stockholm började en rastlöshet
krypa i benen, som sa att det var dags för ett nytt
äventyr. Efter mycket tjat från mormor började
jag titta på utbildningar. Ja, varför inte? Var ju
dags att bli seriös nu kanske... (vad visste väl jag
om studentlivet?). Ett halvår av ändlösa gråtfester
med mitt geni till bror om matte 2b och ett hemskt
högskoleprov senare visade jag upp datorskärmen
för föräldrarna, som en stolt treåring visar upp sin
hemska teckning: ”Antagen; Uppsala universitet”.
Skratt och gråt blandandes, precis som på dykbåten,
och jag dansade lyckligt runt, lika fult som jag gjorde
förra Storstocken.
”UPPSALA, DU HAR VARIT LÄSKIGT,
NERVÖST OCH OFTA STRESSFYLLT.
MEN I SLUTÄNDAN STÅR JAG ÄNDÅ
HÄR, MED BUBBEL I SJÄLEN, OCH
REDO FÖR NÄSTA DYK”
Mireia Lundquist.
Man kan väl säga att Uppsala slukade mig hel.
Min recceperiod är snart slut, och jag är utmattad
på ett nytt, men underbart sätt. Uppsala är
överväldigande som etthundra hajar och minst lika
lyckoframkallande. Det har varit en hektisk tid,
full av frukostar på Bakfickan, fester, nya vänner
och tentaångest så grov att jag klippte lugg med
nagelsaxen. För det kan vara svårt att hitta sin
plats i denna stad, där de mer erfarna studenterna
cyklar vant och det finns för många evenemang för
att hinna med ens en tredjedel av dem (på tal om
det, om någon har en klänning att sälja mig billigt
till Vårbalen, hör av er), men jag inser att jag ändå
känner mig hemma. Det var en lång väg hit, till min
nya, underbara lilla vardag, men I DID IT! Uppsala,
du har varit läskigt, nervöst och ofta stressfyllt. Men i
slutändan står jag ändå här, med bubbel i själen, och
redo för nästa dyk.
5

NATIONEN
SKOTTÅRSHELGEN
OM RYMDEN,
CEASAR OCH
FRIERIER
Av: Kerstin Blomqvist
Skottår, vad är det för märkvärdigt påfund
egentligen? Likt mig själv är ni säkert medvetna om
det vedertagna kring skottåret, såsom att det inträffar
var fjärde år, uppfinner en ny dag och innebär att
datumen för veckodagarna efter den 29 februari
förskjuts inte bara en, utan hela två dagar. Detta
fenomen innebär bland annat att jag, som hade
sett fram emot att fylla år på en Torsdag, till min
förskräckelse insåg att födelsedagen istället infaller
på en lördag. Nåväl, den dagen den sorgen – nu till
något mer spännande! Med anledning av att år 2020
faktiskt är ett skottår kände Holmiensis att det var
dags att gräva ner sig lite djupare i detta fenomen och
kanske framförallt utröna vad skottåret innebär på
Stockholms nation. Detta uppdrag skulle visa sig bli
både spännande och innebära en hel del ny kunskap
för mig – och förhoppningsvis för er med!
”PÅ STOCKHOLMS NATION FIRAS
SKOTTÅRET GENOM ATT GÖRA DET
NATIONEN GÖR ALLRA BÄST: STÄLLA
TILL MED STOR FEST!”.
Kerstin Blomqvist.
Skottårets infallande och uppkomsten av den så
kallade ”skottdagen” den 29 februari existerar
eftersom jorden behöver cirka 365 dagar och 6
timmar för att hinna hela vägen runt solen. Således
räcker inte de vanligtvis förekommande 365 dagarna
till, utan var fjärde år behövs ytterligare en dag. Om
vi inte hade skottåret skulle det därmed finnas en
kalenderdag för mycket, vilket på sikt skulle påverka
säsongerna. Följden av detta hade helt enkelt varit
vinter i juli och sommar i december. Med det i
bakhuvudet får vi väl ändå konstatera att det är ett
ganska smart påfund det där skottåret? Givetvis var
det under romartiden som lösandet av skottårsgåtan
påbörjades och sedermera löstes. Till följd av en
riktig oreda i kalendern började Julius Ceasar med
en ”skottmånad” för att ställa tillbaka året så det inte
skulle bli fel med årstiderna för jordbruket. Denna
metod förbättrades sedan succesivt till Skottdagen
som vi har idag (National Geographic, 2016).
På Stockholms nation firas skottåret genom att
göra det Nationen gör allra bäst: ställa till med stor
fest! Den 28 februari börjar festligheterna med ett
hejdundrande slabb med tema ”Studio 54” och på
lördagen, tillika Skottdagen, vankas det Skottårsbal.
Under balen förekommer flera spännande inslag,
bland annat ska alla som deltar i balen bära mask,
vilket ni också kan se på bilderna från den senaste
Skottårsbalen år 2016. Maskerna inger helt klart
en känsla av att Skottårsbalen inte är någon vanlig
sittning, utan den är speciell med sin mystik och
så sällan förekommande närvaro. Under själva
middagen står underhållning och även vissa speciella
tal på schemat. Bland annat ”Friastalet” som
traditionellt sätt ska hållas av en kvinnlig kurator,
vilket innebär att det är 3Q Vera Olsson som får
äran denna gång. Anledningen till att det ska vara
en kvinnlig kurator beror på att kvinnor enligt en
gammal regel endast fick fria den 29 februari, vilket
var en rätt som under årets alla andra dagar framhölls
männen. Denna gamla regel är turligt nog begravd
med en del annan diskriminerande smörja, men
friastalet lever vidare som ett historiskt inslag under
Skottårsbalen. Även ”talet till Skottåret” ska hållas
och denna gång är det Barmästare Tomas Haglund
som ska lyfta skottåret och alla festligheter som det
medför. I skrivande stund ser jag med spänning fram
emot att få höra vad de båda talen har att erbjuda
och jag är övertygad om att både Vera och Tomas
kommer framföra dem med bravur.
6

NATIONEN
Skottårsbalen 2016.
Skottårshelgens roligheter slutar dock inte med
balen; istället knyts säcken ihop på söndagen med en
gammal hederlig brunch på temat ”Big In Japan”! Tre
dagar av härliga festligheter står därmed på schemat
och vi har verkligen mycket att se fram emot. Förste
kurator Erik Lidén sa mycket klokt att:
- Skottårshelgen är ju verkligen speciell och det är
ganska få personer som får delta i två Skottårshelger
under sin studietid. Eftersom det dessutom dröjer
mellan gångerna så blir det lite detektivarbete för oss
i kuratelet inför helgen för att förstå hur upplägget
varit tidigare år – vilket också är kul för då får vi göra
lite vår egen grej av den!
Vid tiden för publicering av detta numera kommer
vi på redaktionen redan ha åtnjutit Skottårshelgens
magi. I skrivande stund är vi dock övertygade om att
helgen kommer bli fenomenal och vi ser med glädje
fram emot ännu en anledning till att få dansa loss på
Uppsalas bästa nation. Hoppas vi ses!
7

nationen
ALL THE WORLD’S A STAGE,
AND ALL THE MEN AND WOMEN
MERELY PLAYERS
Av: Markus Hällje
Den gode Shakespeare och hans verk kräver
inga närmare presentationer. Något mindre
världskänd är dock Uppsalastudenternas gedigna
teatertradition som generation efter generation
förfinats under seklens lopp. En process vars
resultat idag är flaggskepp såsom Stockholms
nations Marsspex.
Sedan universitetets begynnelse har dess studenter
spelat teater, till en början inom språk- och
retorikundervisningen. Genom att framföra
komedier av romaren Terentius (195–159 f.Kr.) skulle
bland annat latinkunskaper främjas. Teaterspråket
ändrades sedermera till svenska när allmän publik
kom in i bilden under tidigt 1600-tal.
Från 1760 till 1839 förbjöd universitetet spex av oro
för stadens studenter. Samhällsfrånvända lustigkurrar
ansågs uppmuntra till omoraliskt leverne hos
ungdomarna.
Runt sekelskiftet 1900 hade kvinnor ännu inte
tillåtelse att ens se alla spex. Det var först i
Marsspexet 1954, Hamlets son, som kvinnliga
skådespelare gjorde entré på studentscenen. Ett
allvarligt ”brott mot traditionen” enligt somliga.
Därtill kan sägas att ynglingar från hela landet övar
sig i det skådespel som framtida yrkesliv och sfärer
innebär, när de studerar i Uppsala.
***
I Bakfickan sitter Marsspexets nuvarande
producenter och umgås över en fika. Hur kommer
det sig att just Anna Hallberg och Susanna Palmqvist
är klistret som hållet ihop pusselbitarna?
- Jag fick den glädjande frågan eftersom jag är
engagerad i många verksamheter och etablerad
här på Nationen, så för mig är äran stor att vara
producent. Marsspexet är som en egen institution
utanför nationslivet, ett parallellt sidospår, börjar
Anna.
- Vi har båda engagerat oss i Marsspexet sedan 2018
och jag har även medverkat i andra produktioner. Jag
blev, som Anna, stolt men också lite rädd. Det krävs
mycket ansvar och är på förhand oklart hur allt ska
lösa sig, berättar Susanna.
”JAG TROR SPEXET BLIR HELGALET
MED VÄNDNINGAR ÅT ALLA
MÖJLIGA HÅLL”.
Susanna Palmqvist.
Hur vill ni göra avtryck under er tid som
producenter?
- Vi trycker på sammanhållningen, svarar
Susanna. - Så att alla lyfter varandra i ett öppet
samtalsklimat där man får tycka och tänka vad man
vill.
- Man gör ju detta för att ha kul med nya människor,
inflikar Anna. - Så vi försöker integrera alla grupper,
målet är att alla som bidrar på något sätt ska lära
känna varandra.
Skiljer sig årets produktion från de senaste?
- I år är många av gruppledarna nya, berättar
Susanna. - Marsspexet har genomgått ett litet
generationsskifte. Standard är att man stannar kvar i
några år men nu har flertalet klivit av, vilka vi ersatt.
Det är kul då nytt blod alltid behövs.
- Detta är en möjlighet för de nya att göra sin egen
grej, så att det inte blir som det har varit tidigare. Nytt
och färskt är bra och nyttigt för alla, säger Anna.
Vad vet ni om spexens historia på Stockholms?
- Jag har hört att Rudolfspexet ska ha varit bland
de första som sattes upp, minns Susanna.
- Ja, men vi kan inte svara på när det var,
fyller Anna i. - Säkert flera hundra år sedan.
8

NATIONEN
Isabelle och August, Teaterföreståndare.
***
Intressant att Rudolf nämns. Det är inte det äldsta
spexet, men kanske det mest uppsatta. Varför
är det få som vet. Detta mytomspunna spex har
satts upp på finska i Helsingfors och på japanska
i form av ett samurajspex i Tokyo 1985. Rudolf
framförs även traditionsenligt på Stock-holms
samtliga Majmiddagar och Nationens mest
framstående spexare tilldelas Rudolfmedaljer av
olika valörer. Enligt sägnen vände man sig 1839 i
tider av skrivkramp till den populäre och komiske
skådespelaren Svante Hedins tio år yngre bror,
Lorenz Anders. Han var då sju år gammal, vilket
erbjuder förklaring till äventyrliga, men simpla,
inslag av onda skurkar, goda hjältar och en avslutande
hamletsk massdöd som pricken över i:et.
***
Vad tror ni om årets produktion?
- Nu ska vi inte säga för mycket med tanke på
teaterföreståndarna, skrattar Anna.
- Jag tror spexet blir helgalet med vändningar åt alla
möjliga håll, säger Susanna.
- Ja, det blir väldigt oförutsägbart, menar Anna. -
Våra teaterföreståndare är kreativa med många galna
idéer. Svängarna kommer att tas ut!
I ett samtal med nämnda teaterföreståndare, August
Mether och Isabelle Billstein, som skriver handling
och manus, yttras flera tankegångar som är slående
lika producenternas. Inte minst produktionens
mantra: förnyelse.
- Vår humor är mörk och ond, inleder August
skämtsamt. - Skämt åsido, inspirerade av Grotesco vill
vi dra saker till sin spets, experimentera och prova
saker som förhoppningsvis inte har gjorts tidigare. Vi
frågar oss alltid om det vi gör är nytt.
Isabelle fyller i:
- Vi försöker gå ifrån klassisk fars med roliga
dialekter och gångstilar till mer skruvad vardagsrealism
som i Kvarteret Skatan.
- Nationen har ett jättefint teaterförråd med kostymer
som vi knappt använt eftersom vikten lig-ger på
personligheterna, berättar August. - Vi försöker skapa
humor utan visuella hjälpmedel.
Historiskt sett har gamla spex ofta återanvänts och
om de inte återgivits fullt ut har arkiven ändå varit
stora inspirationskällor, känner ni igen er i det?
- Absolut inte! utropar August. - Jag är ganska
emot det. Med respekt för historien; humor åldras
alltid dåligt. Egna omtolkningar kan vara kul, men
9

NATIONEN
personligen ser jag sällan underhållningsvärdet i det
som skrevs förr.
- Man engagerar sig i Marsspexet för att göra något
helt eget och nytt, eftersom det inte är traditionsbundet,
säger Isabelle.
***
Våren 1994 spirade drömmarna om ett klassiskt
nationalspex ur marken på Stockholms nation.
Man sneglade avundsjukt på snerkingarnas
På Madagaskar, västgötarnas Napoleon samt
lundensarnas Uarda, men kunde sin anrika
teaterhistoria till trots inte finna någon motsvarighet.
Det lilla hopp som fanns bestod i att möjligen hitta
något bortglömt i arkivet. Klassikern Rudolf ratades
men inte Carl Ridderstads Odysseus hemkomst. Detta
var en sovande jätte. Med dialoger på vers av litterär
kvalité och den klassiska antiken som skådeplats
hade man funnit vad man sökt efter. Dessvärre blev
inte glädjen särskilt långvarig. Det framgick snart att
Odysseus hemkomst förutsatte biblisk och klassisk
bildning från slutet av 1800-talet, vilket inte var
allmänt tankegods bland 90-talets studenter. ”Calle
Ridders” spex fick åtminstone bli inspiration till det
förvirrande Odysseus som, även om det togs emot väl,
inte blev något nationalspex.
***
Varifrån kommer inspirationen?
- South Park är det roligaste som finns, skrattar
August. - Jag har även jobbat i en standup-restaurang
och lyssnar på humorpodcasts som Alla mina
kamrater, Rollspelsklubben och specialisterna med
många fler!
- Jag älskar Grotescos tredje säsong, Kvarteret Skatan
och Pistvakt, säger Isabelle. - Men framförallt är det
människomöten. Som praktiserande läkarstudent
stöter man på många personligheter. Roliga
vardagssituationer, helt enkelt, som sittningar på
Stocken!
- En gång hamnade vi bredvid ett bisarrt sällskap på
Café Linné, berättar August. - De verkade inte känna
varandra men diskuterade allt mellan himmel och
jord. Vi förstod ingenting men underhållningsvärdet
var enormt!
Isabelle fortsätter:
- Vi pausade allt och började i smyg anteckna vad
som sades. Några av anteckningarna är nu del av
manus i årets Marsspex!
- Samtidigt skapas det bästa under repetitionerna
när skådespelare lär känna sina karaktärer och
experimenterar med replikerna, avslutar August.
Kan ni ge alla spextörstande läsare någon karamell
att suga på i väntan på premiären?
- Det heter Godset och handlar om släkten Tjäder
som hamnat i en arvstvist om just släktens gods,
berättar Isabelle. - De potentiella arvtagarna är tre
syskon som möts upp på godset med varsin agenda.
Vilka ämnen behandlas i Godset?
- Vi försöker väcka frågor om aktuella ämnen,
snarare än att ge några självklara svar, säger August.
- Det svingas åt alla möjliga håll och kanter. Det finns
ingen politisk underton, utan mer spaningar. Humor
har prioriterats framför budskap.
Teaterföreståndarnas blickar möts i samförstånd.
- Vad händer när människor av skilda politiska
åsikter möts? Vi driver framförallt med vardagliga
åsikter som kan återfinnas hos grannen, läraren eller
busschauffören. Att vara klimatsmart men ändå
flyga, det handlar om igenkänning. Inga karaktärer är
onda eller goda utan alla har något att säga, avrundar
Isabelle intressant.
***
10

NATIONEN
Som en sen replik till universitetets tidigare hållning om att
spex skulle vara skadliga för studenter vill jag här avsluta
med några namn. Samtliga är före detta spexengagerade
på Stockholms nation och i sig bevis på att skojfriskhet
och inre teaterapor inte är motsättningar för kompetens
och framgång. De namn som inte känns igen är väl värda
en ”googling”. Listan innehåller uteslutande imponerande
människor, allt från ledamöter av Svenska Akademien
till en rysk biträdande kulturminister. Dessvärre är
samtliga män.
Alfred Levertin, Carl Ridderstad, Ernst Meyer, Grigorij
Alexandrov, Gustaf Fredrikson, Henrik Shück, Nils
Personne, Ragnar Josephson.
***
Källförteckning:
Lundin, T, Perup, I, Åsberg, C. (2016). Alla Tiders
Uppsalaspex. Stockholm: Författarna och Carlsson
Bokförlag.
Beer, J, Molin, K. (1999). I ett hus på lut. Uppsala:
Stockholms nation.
11

hedersledamoten
NATIONEN
HEDERSLEDAMOTEN
Dag Sebastian Ahlander, född 1944 i Uppsala, är författare och diplomat. Som generalkonsul i
Leningrad, som blev S:t Petersburg i Sovjetunionen, som blev Ryssland, fick han på första parkett
uppleva kommunismens sammanbrott och våra tre baltiska grannländers återfödelse år 1991. Han
har även tjänstgjort i Moskva, Nairobi, Genève och New York och pensionerades som ambassadör
år 2007. Dag Sebastian är jur.kand. från Stockholms universitet, men tog även en fil.kand. i
konsthistoria, estetik och nationalekonomi vid Uppsala universitet. Våren 2019 kom han ut med
sin tjugonde bok. Det står skrivet att till Hedersledamot kallas envar Nationen vill betyga sin
högaktning. Det är med största sådan jag lämnar över ordet till Dag Sebastian Ahlander.
Amela Muratspahić
redaktöR
Det är fascinerande att fylla 75 år. Det
innebär, att det gått drygt 70 år sedan jag
lekte i sandlådan på Norbyvägen i Uppsala
med min äldste vän, Tord Ekelöf, som numera är
Nationens Inspektor. Som äldre får man ett vidare
perspektiv, så att man kan se från bergstopp till
bergstopp, precis som i Goethes berömda dikt.
Man blir också mer filosofisk. Därför tänkte jag här
beskriva min väg från förhoppningsfull student till
glad gubbe så att du kanske plockar upp något som
du själv kan ha glädje av längre fram, således några
livserfarenheter från den som levt större delen av sitt
liv till den som står i början av det. Då kan den här
artikeln kanske ha fyllt sitt syfte.
Det är nu drygt tio år sedan jag gick i pension och
började ett nytt liv efter fyrtio spännande år på UD.
Den stora skillnaden är att jag plötsligt var fri att
göra vad jag själv ville igen, jag blev min egen chef
igen, precis som när jag skrev in mig på Juridiska
fakulteten i Stockholm och Humanistiska fakulteten
i Uppsala. Jag blev således både jur.kand., för att
kunna söka ett intressant arbete, och fil.kand. för att
tillfredsställa min nyfikenhet. Detta gav mig såväl
stor bredd som en viss ytlighet vilket passade UD
perfekt på den tiden. Där skulle man vara allätare
och kosmopolit.
Jag ville, som många unga idag, inte fastna i ett fack,
utan ha möjlighet att byta under livets gång, och
då är bredden en fördel. Glöm inte heller att era
framtida arbetsgivare får in buntar med ansökningar
med jur.kand.:er och civilekonomer med toppbetyg.
Då är det en fördel att stå ut på något sätt, att
vara annorlunda, i mitt fall med en fil.kand. i
konsthistoria, estetik och nationalekonomi. Ett år vid
universitet i Frankrike hjälpte också.
”VÄLDIGT FÅ MÄNNISKOR
KLAGAR PÅ SIN DÖDSBÄDD
ÖVER ATT DE TILLBRINGAT
FÖR LITET TID PÅ
KONTORET. MOTSATSEN ÄR
VANLIGARE.”
Dag Sebastian Ahlander.
Vad har jag då haft störst glädje av sedan jag började
arbeta på UD och ingen mer frågade efter mina
examina? Konsthistoria och estetik! Med dessa
ämnen i bakfickan har jag alltid kunnat tala med
människor i olika länder och kulturer om saker som
intresserat dem, med dem har jag alltid haft andra
intressen än arbetet vilket är viktigt för livsbalansen.
Väldigt få människor klagar på sin dödsbädd över
att de tillbringat för litet tid på kontoret. Motsatsen
är vanligare. Här vill jag särskilt varna unga kvinnor
som ofta satsar 110% på sin karriär och lätt blir
utbrända, medan jag sällan mött män som satsat mer
än 90% på sin karriär.
12

hedersledamoten
NATIONEN
Var då de fyra årens juridikstudier bortkastade? Nej,
de gav mig ett juridiskt tänkande och språkbruk
som medfört, att jag flera gånger lyckats lösa kvistiga
problem som dykt upp, såväl på arbetsplatsen som i
det privata livet. Som jurist blir man aldrig helt ställd i
svåra situationer.
Blev livet som jag drömt om? Nej, inte alltid, men
det blev faktiskt roligare än jag tänkt mig. Jag har
bott i Moskva, Nairobi, Genève, Leningrad och New
York. Livet är ett lappverk när det är som bäst, så det
gäller att planera lagom för att kunna vara spontan
och gripa tillfället i flykten. Man måste lära av sina
misslyckanden, främst genom att man hela livet igenom
måste justera sin egen verklighetsbild. Det gäller att
till varje pris undvika att fastna eller gräma sig utan
svälja förtreten och gå vidare, helst med ett leende på
läpparna. Själv brukade jag vara förbannad ett dygn för
att sedan gå vidare. Då har man på något sätt besegrat
sitt eget misslyckande och kommit ut on top. Det är
viktigt för det goda humörets skull, för det är ju så som
vi förmedlar oss till andra och förblir lovande. Det
senare är mycket viktigt genom hela livet.
Men det gäller att ha tur också. När jag 1989 blev
generalkonsul i det Leningrad som skulle bli S:t
Petersburg i den Sovjetunionen som skulle bli
Ryssland, fick jag på plats vara med om vår tids största
utrikespolitiska händelse i Sveriges omedelbara närhet.
Det var inget mindre än kommunismens sammanbrott,
ett världsrikes upplösning och Estlands, Lettlands
och Litauens återfödelse som självständiga stater
och grannar till Sverige. Det var otroligt spännande;
jag jobbade natt och dag i tre år, men så var jag
inledningsvis nästan ensam västlig diplomat på plats.
Om detta har jag skrivit i boken Spelet om Baltikum
(1992). Detta kunde jag aldrig ha förutsett när jag
började på UD.
Men privatlivet då? Utan familj, barn och barnbarn blir
livet halvt. Det tänker man sällan på som ung. Själv
fick jag två pigga döttrar och nu fyra små barnbarn. De
är klokare än vad jag är och kommer att medverka till
bättre lösningar av svåra problem i framtiden. Varje
generation står på den tidigares axlar. Därför förblir jag
optimist om utvecklingen i samhället.
FOTO: Fabian af Petersens
Som pensionär har jag ägnat mig åt en ny karriär på
heltid: att skriva böcker. Jag tjuvstartade redan vid
millennieskiftet för en klok äldre man lärde mig redan
som ung, att det gäller att förbereda sina pensionärsår i
god tid. Våren 2019 kunde jag därför ge ut min tjugonde
bok, Sverige vid avgrunden 1808–1814. Dessförinnan
har jag skrivit historiska ungdomsböcker samt en
Handbok för Glada Gubbar (2012). Då lärde jag mig
att livet inte bara är en stege där man klättrar upp eller
ramlar ned. Det är snarare ett spjälverk med många
dimensioner där man kan hitta oväntade glädjeämnen
och vilopunkter. I valet mellan mänsklighetens
första hjältar, ”den snabbfotade Akilles” eller ”den
mångförslagne Odysseus” är valet lätt. Vid 75 år kan jag
fortfarande vara mångförslagen. Men snabbfotad blir
jag aldrig mer. Nu är det ni som är det!
13

Tryck NATIONEN ANNONS CMD+Shift
för att ändra text
KULT är ett onlinemagasin med fokus på konst och kultur i alla
dess former. KULT är en öppen och inkluderande plattform, som
ska ge utrymme till olika kultur- och konstuttryck såväl som
samhällskommenterande texter.
“KULT ska vara en plats som tillför något nytt till den svenska
mediasfären — kvalitet ska gå före kontakter och den kreativitet
som finns, men inte alltid syns, ska få träda fram.” säger
chefredaktör Daria Spitza
14

Tryck UPPSALAVYN CMD+Shift
för att ändra text
UPPSALAVYN
Av: Jakob Freund
15 15

Tryck NATIONEN CMD+Shift
för att ändra text
JURISTSTUDENTENS VY AV
LANDSKAP
Av: Sonya Sammarco
16

Tryck nationen CMD+Shift
för att ändra text
Kära meddragna, stödröstande Uppsalaekonomer,
kära rävar som plockar ert tolfte ämbete, kära
landsmän och landsmaninnor. Stockholms nation,
Primus inter pares, har över 6000 medlemmar som
genom sitt ideella engagemang inte endast förgyller
sin egen studietid utan även verksamhetsbesökarnas
tid i Uppsala. 1 I kaffekön till frullen, i trängseln
i Kakel eller yran på Valborg känns Nationens
styrdokument kanske främmande. ”Vem bryr sig
om stadgar, skynda dig hit innan brytkön stänger!”,
skriker du nog i telefonen till de som är av åsikten att
förfesten är huvudfesten. 2 Men jag, som många andra
jur.stud.:s å denna nation, glömmer inte ens i
adrenalinruset på Voien ner för Carrobacken att det
är Nationens styrdokument, och framförallt dess
högsta beslutande organ Landskap, som är störst av
allt.
I skrivande stund är jag uppfylld av årtiondets Första
Lagtima Vårlandskap, där en rad ämbeten tillsattes
av eminenta Stockholmare. Inte minst valdes en
ny Förste och Tredje kurator in. De kompetenta
kandidaterna bjöd alla på strålande tal, där den
gemensamma faktorn var att ge tillbaka till Nationen
och skapa nytt – särskilt i förhållande till trygghet
och sammanhållning.
Organisationen som är Stockholms nation kan vid
första anblick framstå som snårig och förvirrande,
och det kan ibland förefalla som att en och annan
tappar fokus på de inte sällan långa Landskap som
är ack så viktiga. Franska revolutionens slagord var
”Liberté, égalité, fraternité”, och jag vill föreslå samma
sinnesstämning till varje medlem av Stockholms
nation som deltar på Landskap. Nationens stadgars
femte kapitel fastslår varje landsmans rättigheter och
skyldigheter – och de viktigaste av dessa rättigheterna
utövas i form av yttrande-, förslags- och rösträtt på
Landskap. Men hur går det till?
Här kommer ett faktatungt stycke, så håll fokus nu!
Landskap är högst i hierarkin, trots att Nationens
associationsform inte är en ett formenligt företag
(se högskolelagen 4 kap. 15 § 1 st. 2 p.) kan man
se det som att Landskap är bolagsstämman och
nationsmedlemmarna är aktieägare som utövar
sina rättigheter genom att rösta med en röst värd
lika mycket som alla andras. Landskap inleds med
att röstlängden fastställs med hjälp av rösträknare,
dessförinnan har två justerare valts som följer
Landskap för att sedan signera protokollet och
bekräfta dess sanningsenlighet.
Trots de typiskt långa Landskapssessionerna kan
det ofta upplevas vara ett ohyggligt högt tempo på
beslutsfattandet.
- Kan vi bestämma att X och Y?
- JA!
- Någondäremotfinnerså!, kan det ibland låta.
Röstning genom acklamation innebär att det
räcker med att en majoritet av Landskap muntligen
svarar ja på frågan, men vad händer om man inte
håller med? Eller om man hade en fråga? Eller
ville att formuleringen på beslutspunkten skulle se
annorlunda ut?
”I SKRIVANDE STUND ÄR JAG
UPPFYLLD AV ÅRTIONDETS FÖRSTA
LAGTIMA VÅRLANDSKAP, DÄR
EN RAD ÄMBETEN TILLSATTES AV
EMINENTA STOCKHOLMARE”.
Sonya Sammarco.
Här kommer tre handfasta tips på tillvägagångssätt
för den som känner ”nej” när alla andra säger ”JA!”.
1. Har du en fråga – räck upp handen! Du har som
sagt yttrande-, förslags- och rösträtt. Om du har
något du vill fråga eller ett förslag på en ändring så
föreslår jag helt enkelt att du räcker upp handen så får
Landskapets ordförande, det vill säga Förste kuratorn,
ta det därifrån. Kanske får du prata direkt, eller om
ordföranden bedömer att det är något annat som ska
behandlas till punkt dessförinnan, kommer du få
prata när din tur kommer, då det är din stadgeenliga
rätt. 3
1. Den svindlande höga siffran 6000 medlemmar kommer från 1Q Eriks
meddelande på Första Lagtima Vårlandskap 2020.
2. Jfr personen som inte skriksjunger i Kakel hela kvällen utan hittas i ett
fönster i Beige, djupt försjunken i existentiella samtal.
3. Nationens stadgar 5 kap 2 §.
17

Tryck NATIONEN CMD+Shift
för att ändra text
2. Begär votering, även om det bara är du som säger
”Ja” på frågan ”Någon där emot?” kan andra få tid att
hålla med dig om rösterna räknas vilket i så fall görs
genom handuppräckning. 4
3. Beslutas något på ett annat sätt än du hade önskat,
vilket är mycket möjligt eftersom denna enastående
nation är demokratisk, kan du reservera dig mot
beslutet. Detta sker genom att du direkt anmäler din
reservation och sedan tillhandahåller protokollföraren
denna reservation skriftligen senast två dagar efter
Landskapet. 5
Emellertid kommer ibland stora dragningar som inte
har en solklar riktning. Jag minns särskilt starkt ett
Landskap jag närvarade vid under höstterminen 2019,
då jag överhuvudtaget inte hängde med på var den
stora utläggningen var på väg. Detta gällde ett, enligt
mig, synnerligen viktigt ämne. Men då räckte jag helt
enkelt upp handen och ställde en fråga, precis som
jag uppmanar dig, kära landsman och landsmaninna
att göra. Eller, helt enkelt var det faktiskt inte – jag
tabbade mig rejält. Som vissa andra kan jag ibland
slås av en trång känsla i halsen och märklig känsla i
bröstet när jag ska prata inför en stor folksamling. Jag
tog sats riktigt ordentligt och hade under utläggningen
funderat länge och väl på hur jag skulle formulera mig.
Detta var ett misstag. Det som kom ut var ungefär:
- Vänligen besvara följande frågeställning – huruvida
syftet med denna utläggning är att anta detta beslut
trots att föredraganden hänvisat till eventuella
behörighets- och/eller befogenhetsöverskidningar
som berör Nationens ekonomi i allmänhet och
donationsmedlen i synnerhet.
Mina fem terminers juridikstudier hade uppenbarligen
gjort stor skada. ”Vad försöker du säga?” kom i flera
Snapchat-meddelanden följande minut, men det
gjorde inget för jag hade sagt det jag ville och det fanns
fler därinne som, likt utskänkaren på Schtocktoberfest,
alltid kommer till räddning. En redaktionssekreterare,
tillika tidigare pubverkare ställde bra (mer
välformulerade) frågor, och den tidigare Redaktören
lyckades omformulera min rebus till:
- Jag tror det Sonya vill fråga är om detta är en
beslutspunkt eller informationspunkt.
Med detta sagt vill jag framhålla att det faktiskt
inte varit ett enda beslut jag funnit oklart eller
velat sätta mig emot under mina terminer som
aktiv på Stockholms nation, med undantag för min
ovannämnda fråga. Ett tema som präglat Nationen
det senaste året har, enligt min uppfattning, varit
öppenheten. Ett steg i denna process är också att
varje landsman ska förstå vilken fantastisk möjlighet
som kommer med att de viktigaste besluten fattas på
Landskap där varje landsman får medverka. Det är en
vanlig uppfattning att det är i Kakel, Valborgsyran eller
på Vårbalen allt händer, men jag vill slå ett slag för
Landskap, för utifrån denna juriststudents perspektiv
är det där allt verkligen händer.
4. Nationens stadgar 6 kap 12 §.
5. Nationens stadgar 6 kap 15 §.
LANDSKAP
GRANSKNINGS-
NÄMNDEN
STYRELSE
STYRELSEN
FÖRVALTNINGS-
FÖRVALTNINGS-
NÄMNDEN
NÄMNDEN
VERKSAMHETS-
NÄMNDEN
KURATELET
ÄMBETSMÄN
18

BILDCOLLAGE:
LUCCEBRUNCHEN 2019
19

NATIONEN
HOLMIENSIS - EN TILLBAKABLICK I
TIDNINGENS FARTFYLLDA
HISTORIA
Av: Kerstin Blomqvist
Visste ni att Holmiensis har hela 57 år på nacken?
Personligen var jag knappast medveten om hur
många guldklimpar det fanns att finna i Holmiensis
historia, men efter en djupdykning i Nationens arkiv
hittade jag både det ena och det andra. Historien från
1963 är ju onekligen lång, så i detta nedslag fokuserar
vi på vår kära tidning från 1991 och framåt. Här
kan du ta del av allt från spännande intervjuer med
gamla nationskändisar till nätdejtingtips (kanske
mer aktuellt nu än någonsin tidigare?). Jag har gjort
en sammanställning av några av mina roligaste och
mest hårresande fynd i Holmiensis gamla upplagor –
spana in dem här!
Vidare kan vi ju kika lite
på innehållet. Jag
konstaterar snabbt att
Holmiensis reportage i början
av 2000-talet hade en liten… får
jag säga, kändiskåt period? Intervjuer
med bland annat Filip och Fredrik samt den gamla
nationsräven (2Q emeritus på Norrlands, reds. anm.)
Micke Tornving. Sedan kan vi nog konstatera att
numret med Peter Siepen med största sannolikhet
prytt väggarna i många korridorsrum.
Inledningsvis kan vi konstatera att tidningens
utseende förändrats en hel del under årens lopp. Från
ett svartvitt omslag med ”spela-svår-känsla” år 1991
till en ”hej-jag-har precis-lärt-mig-Photoshop”-layout
år 2006. Vi kan helt enkelt konstatera att Holmiensis
gjort den pubertala resan vi alla fått genomlida –
någonstans önskar vi nog alla att det gick att radera
klädstilen från sjätte klass samt alla skolfoton av den,
inte sant?
20

NATIONEN
På tal om utvik får väl jag, och alla andra kvinnor,
i en smärre chock återigen glädjas över att tiderna
faktiskt förändras. På bilden ser ni en inskickad fråga
till vad som förut var Holmiensis frågespalt. Idag
känns förslag på utvik av ”sexiga nationsbruttor”
ljusår bort i Holmiensis-sammanhang – och likaså
halvnakna bilder på Peter Siepen för den delen.
Däremot tycker jag verkligen att inslaget med
inskickade frågor från tidningens läsare är ett mycket
trevligt sådant som vi på redaktionen borde fundera
över att återintroducera – gällande just frågespalten
var det kanske bättre förr.
Personligen är jag väldigt nyfiken på om denna ölgåta
någonsin löstes, men vem vet, det kanske framkom
i tidningsnumret därpå. Om inte annat får vi väl
hoppas att Nationen idag har något mer täckande
försäkringar…
Förutom ett förändrat artikelfokus under åren så
förändras även språkbruket i tidningen. I ett utdrag
ur ”1Q har ordet” från år 1991 kan utläsas att:
- Nyfikenheten och empirin har återigen överträffat
förståndet. NÅGON försökte värma sin väl kylda öl
i mikrovågsugnen torsdagen den 31 oktober. Detta
fick till följd att flaskan exploderade och ugnen
började brinna. Eftersom inte några av Nationens
försäkringar täcker sådana här sällsynt dumma tilltag
vädjar vi nu till alla som kan ha en aning om HUR
ÖLFLASKAN TOG SIG IN I MIKRON.
21

NATIONEN
”Vi kan helt enkelt konstatera att
Holmiensis gjort den pubertala resan vi
alla fått genomlida”
Kerstin Blomqvist.
Avslutningsvis vill jag påpeka att jag hade kunnat
skriva nästan hur långt som helst om gammal rolig
Holmiensis-historia, men det får bli mer av den varan
i ett framtida nummer. Hoppas i alla fall att ni njutit
lika mycket av historiens vingslag som jag har!
Känner du kanske igen dig själv från någon av
”paparazzi-bilderna” från början av 10-talet?
Visste ni att Nationen haft många spännande
Torsdagstalare under åren? Bland annat Lasse Åberg,
Leif GW Persson och Carl Bildt (som uppenbarligen
även tog sig en svängom i Kakelbaren)
22

NATIONEN
23

NATIONEN
HUR OROLIG BÖR MAN VARA?
STUDENTER SVARAR PÅ FRÅGOR OM FRAMTID
Av: Sven Wilson
Ett splittrad politiskt och medialt landskap kan enas
bakom utsagan: Det finns mycket att oroa sig för. På
individnivå är nyss nämnda utsaga jämngod med:
Det finns många anledningar till att vara ängslig.
Många hävdar rentav, att denna oro och ängslighet
har strikta normativa implikationer: ”Vi bör oroa
oss”. Ett tillräckligt och nödvändigt villkor för detta
bör, är allt utom ingenting: För att människan skall
oroa sig, måste hon ha något som oroar henne.
Detta något har onekligen fortplantat sig i modern
tid, några exempel är: Klimatkris, geopolitik,
sjukhuskriser, pandemier, artificiell intelligens och
övervakning.
En begreppsklass till släktet människan är studenter.
Studenter har mycket att oroa sig för. Utöver ovan
nämnda bevekelsegrunder har studenter även,
på grund av gemensamma materiella villkor, en
mängd invändiga orosmoment som tillkommer med
yrket. Sådana orosmoment beskriver många vara:
Tentaångest, CSN-ångest, jobbångest, pluggångest,
betygsångest och framtidsångest. Men vad av alla
dessa betänkligheter väcker störst oro? Vilken oro
är mest intensiv? Vilken är mest varaktig? För att
besvara dessa frågor är vi tvungna att vända oss till
den empiriska verkligheten och tre ämbetsmän på
Stockholms nation.
En av dem som befinner sig både i den empiriska
verkligheten och på Stockholms nation är Isak
Nodbrink Kuylenstierna. Isak är 21 år gammal,
ursprungligen från Stockholm och studerar fjärde
terminen på Juristprogrammet. Han är inne på sin
andra termin som engagerad på Stockholms nation
och vi möts en tisdagsförmiddag i Bakfickan.
Upplever du framtidsångest?
- Det är varierande, men för tillfället är jag försiktigt
optimistisk.
Vad har du för personliga orosmoln?
- Nu när våren står runt hörnet börjar faktiskt de
flesta oroligheter jag gått runt och burit på under den
evigt långa hösten och vintern sakteligen suddas ut.
Men om det är något jag är ständigt orolig över så är
det mitt minne. Jag minns knappt vad jag gjorde igår
och har redan glömt vad jag ska göra i morgon. Snart
når jag kanske brytpunkten där jag glömmer bort att
jag har glömt bort.
Vad har du för globala orosmoln?
- Det är inte ofta man läser om positiva saker
som händer i världen. Är det inte ett annalkande
världskrig så är det ett coronavirus som riskerar att
sprida sig som Spanska sjukan. Men i slutändan tror
jag inte det tjänar något till att gå runt och oroa sig
hela tiden. Jag upplever att vi som människor blir allt
mer splittrade vilket är något som är väldigt tråkigt
men också problematiskt. Det är nog mitt främsta
orosmoment globalt.
Om du fick ge ett tips mot framtidsångest, vad
skulle det vara?
- Lyssna på Lisa Ekdahl, allra helst när hon sjunger:
”Öppna upp ditt fönster”. Då byts ångesten ut mot
hopp.
Caroline Holst är 21 år gammal och uppvuxen i
Stockholm. Hon studerar fjärde terminen på Politices
kandidatprogram. Hon är inne på sin tredje termin
som aktiv ämbetsman på Stockholms nation. Vi möts
en fredag i Landskap.
Upplever du framtidsångest?
- Absolut! Men mer sällan än ofta. Min
framtidsångest är som starkast när jag är trött eller
bakfull.
Vad har du för personliga orosmoln?
- Jag är orolig över att framtiden inte ska bli som jag
24

NATIONEN
tänkt mig. Att jag inte uppfyller mina drömmar om
en stor lycklig familj med tre katter och fyra hundar,
eller att jag jobbar med något jag inte trivs med. Jag
har ångest över att min familj någon gång kommer
dö i framtiden, jag kommer inte att få dela hela mitt
liv med mina föräldrar.
är redo att motsäga sig ängslighetens dogmer. Eller
så beror denna olägenhet på ren lättja. Det låter jag
läsaren själv avgöra.
Vad har du för globala orosmoln?
- Naturkatastrofer kan jag tycka är läskigt.
Om du fick ge ett tips mot framtidsångest, vad
skulle det vara?
- Jag får det som sagt ofta när jag är bakfull, men
det tror jag andra också lider av. Så, det finns två
lösningar…
Gabriel Boestad Schön är 21 år gammal och är
uppvuxen i Stockholm. Han studerar fjärde terminen
på Ekonomiprogrammet. Gabriel är inne på sin
tredje termin som aktiv ämbetsman på Stockholms
nation. Vi möts en torsdag uppe på entresolen.
Upplever du framtidsångest?
- Ibland, ibland inte. Nu är jag inne i en mycket god
period av mitt liv.
Vad har du för personliga orosmoln?
- Att det här är sista året jag får behålla mitt hår
innan det blir en helikopterplatta på hjässan. Det
är något som bör oroa alla med lite glesare hårväxt.
Men håravfallet ger inte direkt upphov till en
känsla av oro, eftersom det troligen kommer finnas
mycket goda kliniker i framtiden. De bästa finns för
närvarande i Turkiet, tydligen.
Vad har du för globala orosmoln?
- Den här klimatkrisen verkar djupt obehaglig. Jag
gillar inte alls det som jag ser och hör på nyheterna.
Om du fick ge ett tips mot framtidsångest, vad
skulle det vara?
- Vet inte. Engagera dig på Stocken?
Tillåter dessa observationer några generaliseringar
kring studenters oro? Troligen inte. Men ändå är vi
inte tvingade att avhålla oss från dem. Kanske beror
ämbetsmännens aviga inställning till privata och
globala orosmoment på en motreaktion mot den
rådande ängsliga ordningen, kanske tillhör Nationens
ämbetsmän ett avantgarde av upprorsmakare som
25

NATIONEN
VAD HÄNDER I NÄSTA
DECENNIUM?
SVEN SPANAR OM VARA OCH ATT ICKE VARA
Av: Sven Wilson
I samband med det Hegel-klingande decenniets slut
har många som skamlöst titulerar sig själva som
”intellektuella” kommit med idéer om stundande
decennium. Genomgående i dessa – usla – spaningar,
förutom dess ynkedom, är att spanarna inte söker
efter den tid som flytt utan enbart spanar efter den
tid som komma skall. Därför kära vänner (och
fiender), kommer jag, likt Proust, att mestadels spana
efter den tid som flytt. Följande taxonomi kan både
tolkas som en stilguide på individnivå, med välvilliga
avsikter, eller en extensiv spaning på samhällsnivå.
Om du väljer det sistnämnda måste du ha i åtanke att
trenderna i första hand är normativa.
Saker och ting som bör försummas under
kommande decennium:
tillslut: Vad är fram, vad är bak? Padeltennis är en
racketsport för de individer som besitter en fäbless
för piruetter. Om du är en av dessa piruettsvärmare
föreslår jag att du sätter dig i en karusell. Om du
inte, likt mig, gillar en tillvaro i en rotationsapparat
föreslår jag att du spelar en – elegant – sport där du
inte behöver svettas som en dåre, och där du har
möjlighet att lokalisera dig själv i rummet genom att
ha insikt om vad som är fram och vad som är bak. Vi
säger: Au revoir – padeltennis.
Självbiografier – Den mest problematiska
litterära trenden under 10-talet var – förutom
deckarlitteraturen – självbiografierna. Fråga: Vem
är tillräckligt omfångsrik i fråga om vetande och
mänsklighet för att skriva böcker? Svar: Inte någon
som har ställt upp i Melodifestivalen fyra gånger.
”Jag gick vidare till andra chansen, åkte ut, söp bort
plånbok och mobil på efterfesten, vaknade upp trött
och bakfull. Vem är jag – på riktigt?”. Kanske är du
bara korkad. Det är hög tid att källsortera i bokhyllan
och skicka biografierna – och deckarlitteraturen - för
att förmultna på världslitteraturens komposthög.
”Låt oss för sista gången stipulera:
Paddeltennis är inte kul”
Sven Wilson.
Padeltennis - Oräkneliga gånger har jag under
10-talet fått följande fråga av en padelspelare: ”Spelar
du padel?” Och utan att hunnit föra tanke till ord:
Att jag inte spelar padeltennis av orsaken att det är en
sport för samhällets absoluta avgrund, konsulter med
Apple Watch och Airpods, har padelspelaren redan
förklarat för mig att: ”Det är så himla kul”. Låt oss för
sista gången stipulera: Padeltennis är inte kul. Bollen
kommer från alla håll, fram, bak, vänster, höger, över
och under. Till och med den allra visaste undrar
Utropstecknet - 10-talets patologiska, och amorösa,
besatthet av utropstecknet har visat sig både i
chattfönster (”!!!!!”) och i ledartexter. Många av de
moderna samhällets stora tänkare – ledarskribenter
– blev alldeles upphetsade när utropstecknet äntrade
den politiska diskursen under 10-talet. För dessa blev
10-talet en enda lång erotisk novell. Utropstecknets
hegemoniska position bland skiljetecken är djupt
problematisk. Vi - jag och samtiden - har helt
26

NATIONEN
enkelt tröttnat på urusla skribenter som använder
utropstecknet för att liva upp en text som saknar
både liv och rörelse eller vänner som är ur stånd
att lokalisera punkten på tangetbordet. Ha det fint,
utropstecknet!
Saker som blir kvar under 20-talet eller saker som
borde komma tillbaka
Utöver att Bidén skulle göra människor av djur,
kan den även bidra till ett annat, mindre problem,
nämligen, klimatkrisen. ”Bort med papper!”, säger
den civiliserade människan.
Luthagsesplanaden – Den kommer stå kvar till nästa
decennium.
Postmodernism – Under få tillfällen upplevdes
10-talet så mycket som en fars i realtid som när
”tänkare”, ergo: internetkändisar, slentrianmässigt gav
substanslös kritik av postmodernismen. Vi vinkar
vänligt men bestämt farväl till dessa dårar, och ger
åter plats på scen för Foucault och Derrida.
”Utropstecknets hegemoniska position
bland skiljetecken är djupt
problematisk. ”
Sven Wilson.
Väderprat – Det är det finaste vi har.
Bidé – Det är väldigt opoetiskt och nästintill djuriskt
med användandet av toapapper: Att varje dag göra
bekantskap med sin egen ändtarmsöppning, det
organ som vi dagligen begagnar som avloppsrör,
med enbart ett tunt lager papper som säkerhet för de
stackars fingrarna. Bidén skulle av denna anledning
vara lösningen på ett stort samhällsproblem, den
barbariska livsstilen som många åtnjuter. Visst
är man trött på samtidens primitiva svansföring?
27

recept
DC:S BÄSTA CHOCOLATE
CHIP COOKIES
Av: Elsa Kiljunen
Någonting jag alltid älskat är att baka. För mig är
bakning någonting som ger utlopp för min kreativitet
och oftast resulterar i någonting gott som man kan
dela med andra! I detta nummer av Holmiensis
tänkte jag dela med mig av mitt absoluta favoritrecept
på Chocolate Chip Cookies! Dessa är superenkla och
man kan modifiera dem efter tycke och smak!
Ingredienser för 15 kakor:
70 g rumstempererat smör
1,5 dl farinsocker
0,5 dl strösocker
1 ägg
2 dl vetemjöl
1dl kakao
1 tsk bikarbonat
en nypa salt
150 g choklad av valfri sort
1 dl minimarshmallows
1. Sätt på ugnen på 175 grader varmluft.’
5. Dela degen i 15 bitar, rulla dem till bollar
och lägg dem glest på en plåt med bakplåtspapper.
Platta till dem och grädda i mitten av ugnen i ca 10
min.
6. När kakorna är klara, ta ut dem ur ugnen och
lägg dem på ett galler så de svalnar, ligger de kvar på
plåten fortsätter de gräddas och blir inte lika sega!
- Tips 1: Ha i lite jordnötter för att ge ännu mer sälta
i kakorna!
- Tips 2: Vill man inte ha kakao i kan man byta ut det
mot 1 dl mjöl.
- Tips 3: När du ändå är igång kan du göra en extra
sats som du fryser in! Tänk vilken glad överraskning
när man i slutet av låningen, under tentaperiod, letar
efter något gott i frysen och hittar en magisk kakdeg
som det bara är att baka av!
2. Vispa det rumstempererade smöret (låt smöret stå
ute ett bra tag innan du ska baka annars kan du köra
kylskåpskallt smör i micron i typ 10 sekunder) med
både farinsocker och strösocker i en bunke tills det
blir fluffigt. Blanda sedan ner ägget.
3. Ta fram en sil och sätt den över bunken. Sikta
sedan ner alla de torra ingredienserna (mjöl, kakao
och bikarbonat) och arbeta ihop till en deg.
4. Hacka chokladen. Jag brukar blanda olika
sorters choklad, typ 50 gram var av vit, mörk och
mjölkchoklad, men man gör precis som man vill!
Chokladen ska hur som helst grovhackas och
tillsammans med marshmallowsen blandas ner i
kakdegen. Har man enbart stora marshmallows kan
man klippa dem i mindre bitar, går minst lika bra!
28

Kuratelet
2Q
Carl Fredrik Kjellberg
Hello!
Min första spalt! Första 2Q-spalten på decenniet! Vad roligt! Och tack för förtroendet kära
Stockholmare! I skrivande stund har jag varit Andre kurator i snart två månader och det har
varit utomordentligt roligt och fartfyllt. Jag tänker att 3Q och 1Q:s spalter kommer lista alla
lyckade event vi har bockat av hittills denna termin, så jag skippar det, men kort sagt så
är vi (och jag) igång med verksamheten och det tycker jag är läckert. Min fina företrädare
Victor använde sig gärna av vädret och säsongerna i sina spalter, och det känns ju väldigt
passande att fortsätta med det nu när dagarna har blivit lite längre, solen har börjat kika
fram, och det inte är tjugotvå grader kallt som det var så här dags 2019. Våren, Stockholmare,
är på gång, och VILKEN JÄVLA VÅR det ska bli!
Bästa hälsningar,
Carl Fredrik Kjellberg
Andre Kurator
3Q
Vera Olsson
Hej vänner! Nu har vi välkomnat vårterminen 2020 genom att rulla igång våra verksamheter
med helt nya och otroligt duktiga ämbetsmän, tagit emot våra reccar och gett dem en dunderstart
på terminen med vår STHLMS-vecka och såklart kommit igång och jobbat med våra
nya kollegor CF, Tomas och Elsa. Hittills funkar det bra, tursamt nog ;)
I förra årets sista nummer drog jag senaste tidens RIS och ROS och det har ingen klagat
på hittills så här kommer det igen:
RIS:
Stormen Dennis tog vårt parasoll och vände upp och ner på det. Sopgubben från Ragn-Sells
struntade i att tömma våra glaskärl efter Torsdagsklubben då han hellre var ledig på fredagar.
Och sist men inte minst, så bröts min nyckel av i cykellåset förra veckan.
ROS:
I skrivande stund håller vi på att sälja biljetter till Skottårshelgen som jag är så taggad över! Vi hade otrolig
närvaro på städsexan, vilket värmer 3Q-hjärtat! Marsspexet ser ut att bli en riktig dunderproduktion även detta år
och det är så kul att se så många ämbetsmän vara med utöver sina ämbeten! Heja er!
Även denna gång är det mesta ROS här på nationen och det är fortfarande lika fantastiskt att komma hit varje
dag!
Vera Olsson
Tredje kurator
29

kuratelet
Barmästare
Tomas Haglund
Kära landsmän och landsmaninnor!
I skrivande stund har jag närmast i backspegeln en mycket lyckad Bellmansgasque och ett
Landskap där bland annat nya kuratorer och kollegor till mig har valts. Superkul! Jag är ju
relativt sprillans på posten jag själv så det känns verkligen som tiden flyger fram. Men det är
inte helt åt skogen när man vet vad som väntar; en Skottårshelg som bara sker var fjärde år
blir ju något utöver det vanliga. Den lär nyligen ha varit så jag hoppas och tror att den blev
en succé! Valborgsplaneringen är i full gång, artisterna är spikade i relativ helhet och jag är
övertygad om att detta femårsjubileum kommer bli legendariskt. Enormt taggad.
Förra veckan bestämde vi även i Klubbmästarkonventet vilken skumpa vi ska ha till galoppen
och flaskan är spruttestad till belåtenhet av undertecknad. Vi har satt upp nytt ljus på stora
dansgolvet av högsta klass och förhoppningsvis även fasadbelysning att förgylla Torsdagsklubbens
utemiljö med ytterligare. Som ny kurator är det väldigt mycket att lära sig och framförallt mycket
som händer runt omkring en hela tiden. Skönt är det då för mig som Barmästare att barverksamheten rullar
ganska mycket av egen maskin. Coola bartenders som vispar ihop Uppsalas bästa drinkar och törstiga gäster som
inte kan få nog av dem.
Tomas Haglund
Barmästare
Restaurangchef
Felicia Lööke
Kära Stockholmare och småstadsbarn som jag själv,
Termin två och i skrivande stund sitter jag och tittar på min kontorsväxt som jag fick i början
av förra terminen. För er som inte sett min växt kan jag meddela att det är det första levande
ting som får min uppmärksamhet när Nationens verksamheter inte har den. Detta är också
varför min växt är så stendöd den kan bli. Jag vill våga skylla på att detta hade något med
mitt kontorsbyte att göra men jag måste nog omfamna min självinsikt bättre än så.
När ni läser detta har jag, Erik, Vera och Hugo hunnit jobba ett tag tillsammans med CF,
Tomas och Elsa och låt oss bara konstatera att medelåldern sjönk sedan deras företrädare
lämnade oss. En Skottårshelg har passerat, min andra som aktiv på Nationen, hör och häpna, och
trots att jag inte kan se in i framtiden så kan jag nog våga förutspå att slopa bubbelservering på
bricka var ett bra val.
Jag vill bara ta tillfälle i akt att ännu en gång lyfta alla ämbetsmän vi har till skyarna och tacka Louise Wernblom för hennes
utomordentliga tålamod när jag behöver ett stärkande ”skärp till dig” på mörka dagar.
Felicia Lööke
Restaurangchef
30

kuratelet
Dagchef
Elsa Kiljunen
Hej! Elsa heter jag och är Nationens nya Dagchef! Jag är inte helt säker på vad jag vill skriva i
min första spalt så vi får helt enkelt se var vi hamnar. Att vara heltidare på en nation är något
väldigt speciellt. Man jobbar otroligt långa dagar med människor i sin egen ålder som man är
chef över fast man inte ens fyllt 25. Man får inte sådär supermycket betalt, men man har inte
heller någon tid att spendera pengarna på så det gör inte så mycket. Som Dagchef denna
termin har jag fått lära känna ett helt nytt frukost- och dagverk som jobbar på otroligt bra
– Bakfickan går som tåget tack vare dem! Jag fick även äran att hoppa in som vikarierande
Brunchmästare på Skottårsbrunchen vilket var otroligt kul. Men nog om det som varit, nu
ser vi fram emot våren tycker jag, vi ser fram solen och värmen (och att bli lite brun, jag är typ
genomskinlig just nu), vi ser fram emot att äta glass på vår fantastiska innergård och vi ser fram
emot Stocken Garden, för vet ni? Jag har i år fått äran att vara glitteransvarig och ni kommer inte
bli besvikna!
Elsa Kiljunen
Dagchef
Kvällschef
Hugo Bluhme
En hommage till alla verkare,
Recept för studentlivets framgång: addera ca 200 studenter, införskaffa ett lutande hus, ge det
några hundra år och sedan har du ett förgyllt studentliv med alltför många traditioner att
räkna. Lustigt hur ett plus ett blir tre ibland. Kanske inte så lustigt när man tänker efter hur
stor del av sin fria tid studenter väljer att lägga ned på Stockholms nation. Hur så många
hårt slitande personer cirkulerar i vårt kära hus på lut. Det är tack vare dem, de osynliga
hjältarna som plockar glas, moppar golv, steker hamburgare, serverar sittningar, och så,
så mycket mer. Det är lätt att ta saker och ting för givet när de har gjorts många gånger. En
vårbal jämförs med den förra, brunchminnen beblandar sig med de få skärvor man har kvar
från den föregående. Men det är också lätt att vara tacksam när man ser tolv förvirrade klubbverkare
frenetiskt städa ett dansgolv klockan 04:00 en Torsdagsnatt. Det är lätt att vara tacksam
bara man tar ett steg tillbaka och överblickar helheten. Hur personer gör något större än summan
av dess parter. Det är lätt att vara tacksam men kanske svårt att vara ödmjuk när man tänker på
verkarna på Stockholms nation.
Hugo Bluhme,
Kvällschef
31

KALENDARIUM
Vårterminen 2020
21 mars
30 mars
28 april
29 april
30 apil
1 maj
4 maj
22 maj
23 maj
24 maj
6 juni
Marsgasque
Andra Lagtima Vårlandskap
Skvalborg (Stocken Garden)
Kvalborg (Stocken Garden)
Champagnegalopp (Valborg)
Majmiddag
Tredje Lagtima Vårlandskap
Vårbalsslabb
Vårbal
Vårbalsbrunch
Nationalborg
stockholmsnation.se