omnivox_dalhalla_magicflute

D A L H A L L A O P E R A P R E S E N T E R A R
W O L F G A N G A M A D E U S M O Z A R T
R E G I : S T E I N W I N G E

Magisk opera i magisk arena
– trolleri i en förtrollad värld
Det är ett stort nöje att få presentera en helt
egen uppsättning av Trollflöjten - skapad för
Dalhalla.
En regi som är skapad bara för Er. En dekor som bara
finns i Dalhalla. Såväl dekor som kostym är framtagna
i ett spännande teamarbete mellan regissör, scenograf
och kostymdesigner. Kostymerna sys i Bäsna, utanför
Borlänge, dekoren byggs i Insjön, rekvisitan produceras
i Dalarna, orkestern och kören kommer från Dalarna,
hela operan produceras i Rättvik och solisterna
kommer från hela Norden. Detta är ett lyckat snitt av
regional kulturpolitik i samspel med professionella
krafter från våra nordiska grannländer.
I år ger vi fyra föreställningar av vår egen produktion
av Trollflöjten. Normalt har Ni som publik mött
ungefär fyra föreställningar av två olika produktioner i
samarbete med Bolshoi Teater från Moskva,
Nationaloperan i Estland, Nationaloperan i Lettland,
Nationaloperan i Georgien, Malmöoperan samt andra
operahus.
I år har vi sålt mer biljetter än någonsin till fyra
föreställningar. Dessutom av samma produktion.
Det tyder på en uppdämd önskan om att Dalhalla ska
skapa sina egna produktioner specialgjorda för vår
fantastiska arena.
Det är en glädje att hälsa Er välkomna till föreställningarna
av Trollflöjten. Ta emot och njut av Mozarts
musik i ett överraskande koncept i en unik miljö.
Stefan Sköld
Konstnärlig ledare
Dalhalla Opera
2

D A L H A L L A O P E R A P R E S E N T E R A R
W O L F G A N G A M A D E U S M O Z A R T
R E G I : S T E I N W I N G E
INNEHÅLL
4 2009 - en milstolpe
6 Resan mot Trollflöjten
10 Regissören Stein Winge
12 Medverkande
14 Handling
18 A journey to the Magic Flute
19 Director Stein Winge
20 Synopsis
22 Biografier
28 Wolfgang Amadeus Mozart
3

w
”Det här är det
största vi har
gjort!”
2009 – en milstolpe
Säsongen 2009 är Dalhallas 14:e säsong och dessutom en milstolpe
i Dalhallas historia. Ambitionen för oss som arbetar med Dalhalla
är att hela tiden vidareutveckla programinnehållet och förbättra
arenan: uppsättningen av Trollflöjten är Dalhallas första egenproducerade
opera sedan 1999 och knyter an till det långsiktiga mål
som funnits med sedan starten, nämligen möjligheten att kunna få
presentera opera utifrån Dalhallas unika förutsättningar.
Med en egenproducerad operaföreställning blir själva arenan en
betydelsefull ”rollinnehavare” genom flera olika spelplatser utanför
scenområdet och med storslagna effekter.
Sedan förra säsongen har Dalhalla Förvaltning AB investerat 8
miljoner kronor i det scentak ni idag ser framför er. Detta ersätter
det gamla tygtaket som höll på att knäckas av ett snöoväder den 17
maj 2008. Det nya taket kan sitta uppe året om och skapar dessutom
helt nya tekniska möjligheter att kunna använda sig av i de olika
evenemangen.
Håkan Ivarson
VD
4

5

En sanslös och
omtumlande resa
mot Trollflöjten
Ibland känns det som om allting bara
faller på plats. Att allting pekar i samma
riktning och att det bara är att anta
utmaningen och se till att man når dit.
Så här i efterhand kan man kanske tycka
att det är självklart att Dalhalla skulle ståta
med en alldeles egen operauppsättning.
Men bakom slutresultatet ligger en lång
process, det handlar om en teknisk, administrativ
och konstnärlig kraftsamling av
sällan skådat slag. Och nästan alla som sett
till att den blivit verklighet, utom solister,
regissör och dirigenter, bor och verkar i
Dalarna.
Hur gick det till? Var och när startade
resan? Håkan Ivarson, VD för Dalhalla
berättar:
– Idén om en egen produktion kom upp
redan hösten 2003. Vi kände att det var
vad som krävdes av Dalhalla. Men det var
6

BILDER FRÅN PRODUKTIONSMÖTE JUNI 2009.
först i februari 2007, när Stefan Sköld, Jill
Sand och jag var på kongressen ”Opera
Europa” i Paris som idén föll på plats. Vi
satt på ett café och spånade om visioner
och en egen produktion och då stod det
plötsligt helt klart: Det var Trollflöjten vi
skulle göra. Stefan Sköld lade förslaget till
styrelsen direkt när vi kom hem.
– Målet var egentligen redan 2008 men
det blev ett år senare, säger Stefan Sköld,
konstnärlig ledare för Dalhalla Opera.
Tidigare har vi alltid samarbetat med andra
operahus, företrädesvis från de baltiska
länderna och Ryssland. Då har de kommit
hit med sina uppsättningar. Nu var det
dags att göra något eget. Från grunden.
Varför valde ni just Trollflöjten?
– Det var tre skäl till att det just blev den
operan, säger Håkan Ivarson. Trollflöjten
har en speciell förankring i svenska folkets
hjärtan, mycket tack vare Ingemar Bergmans
filmatisering. Den är lätt att ta till
sig, även för en operaovan publik. Många
känner igen musiken. Sist men inte minst
är Dalhalla så lämplig för Trollflöjtens sagomiljö,
med sin trolska stämning, med skog,
berg och vatten.
Man ville absolut göra en uppsättning
med stark koppling till Dalarna, såväl tillverkning,
ljud och ljus som orkester och kör
skulle ha regional förankring. Man skapade
ett konstnärligt team där bland andra
Jesper Kjällquist, scenograf, Åsa L Tigerstrand,
kostymtecknare och Arne Almroth,
musikaliskt ansvarig ingick. De hade arbetat
med Dalhalla tidigare.
En som aldrig hade sett arenan förut var
regissören Stein Winge. Honom ville man
ha.
– Vi behövde en regissör med lång erfarenhet
som jag kunde föra djupgående diskussioner
om koncept och utförande med,
säger Stefan Sköld. Egentligen hade han
inte tid, men vi tog upp honom till Dalhalla
för att han skulle få en bild. Då tackade
han ja direkt.
7

Situationen var ovanlig, oftast bestämmer
regissören vilka han eller hon vill jobba
med. Men nu fick Stein Winge ett team
med regional förankring.
Det blev många resor fram och tillbaka
mellan Norge och Dalarna. Diskussioner,
kreativa samtal, olika åsikter, idéer som
bollades fram och tillbaka.
– Jag har träffat Stein flera gånger, säger
Åsa L Tigerstrand. Han är en fantastisk personlighet,
intresserad och samtidigt mycket
bestämd med vad han vill ha.
– Det uppstod snabbt en kollegial kontakt
mellan oss som är nödvändig i sådana
här sammanhang, säger Jesper Kjällquist.
Jag behövde få ett begrepp om karaktärernas
inbördes förhållande. Hur utvecklas
de? Vad kan förstärkas? Jag zoomade in
historien och vaskade fram vissa nyckelbegrepp.
Inspirationen hittade jag lite varstans.
På framsidan av Sergeant Pepper LPn
till exempel. Stein och jag diskuterade de
dramatiska linjerna. Vad kunde vi göra för
kul i Dalhalla? Vår intention var att göra
dramatisk teater, överraska och leka med
publikens förväntningar.
Kostymen är en viktig del av den totala
bilden. Hur har du som kostymtecknare
närmat dig uppgiften?
– Jag har förstås sett några uppsättningar
av Trollflöjten, säger Åsa L Tigerstrand. Det
handlar om att läsa på, skaffa sig inspiration
på olika sätt, bilda sig en uppfattning
om vad man vill och inte vill ha.
– Man måste gå in i vad det är för personer,
vad de gör, hur de förflyttar sig.
Samtidigt måste jag naturligtvis få veta vad
regissören vill med uppsättningen.
För mig handlar det om att få till en personkemi
med varje karaktär och klä dem
därefter.
Åsa L Tigerstrand
Kostym
För kostymtecknaren Åsa L Tigerstrand
är Trollflöjten ett drömuppdrag.
– Det har varit ett intensivt arbete, ett
otroligt roligt projekt med underbara
medarbetare. Avståndet till publiken
har varit en utmaning. Jag har använt
mig av färger för att fånga rollernas
personligheter. Nattens drottning
har fått historiska inslag. Orkestern,
kören, Sarastro och hans män är för
mig den aktiva turkosgröna Dalhalla
vågen som kommer in i scenrummet.
Jesper Kjällquist
Scenograf
Scenografen Jesper Kjällquist står
för den tekniska samordningen.
Varenda liten praktisk detalj ska
klaffa. När väl den stora spelapparaten
drar igång finns 35
personer med som inte är på
scenen.
– En satsning som denna kräver
stor passion och ett totalengagemang.
– Jag arbetar med att skapa
kollektiva bilder. Med det nya
taket ser nästan hela publiken
horisonten runt Dalhalla. Alla,
både de på och runt scenen
och publiken, befinner sig ju
faktiskt under markytan! Jag
har försökt att föra in andra
spänningar som vi, dagens
människor, kan relatera till. Nu
skapar vi något alldeles nytt
och vi leker med publikens
förväntningar.
8

Solisterna valdes ut med omsorg. De
kommer från Sverige, Norge och Danmark.
Ett krav var att de kunde sjunga på svenska.
Ett annat var att de kände sig bekväma
med den talade dialogen.
Dirigenten Arne Almroth
kom in på ett tidigt
stadium och fick axla
det musikaliska ansvaret
samt casting-arbetet
tillsammans med Stefan
Sköld. Han är också den
som varit ansvarig för
den musikaliska instuderingen.
– Det är en så spännande process och
vi har verkligen roligt. Att vara en del av
detta är bara ren glädje och Steins känsla
för fantasterier är motorn i det hela. Mötet
mellan Mozarts geniala musik och Steins
”Att vara en
del av detta
är bara ren
glädje ...”
vilja att gå in i detta med så friska ögon blir
helt fantastiskt. Vi måste alla tänka nytt
och fräscht. Han tar inga hänsyn till gamla
konventioner. Mozart hade samma känsla
för det fantastiska. Han ville också fascinera
och överraska publiken.
Dirigenten Gintaras Rinkevicius,
som framträtt många gånger i
Dalhalla, blev tillfrågad sommaren
2008 om han ville vara med.
Trots välfylld almanacka tackade
han ja.
– Hela orkestern kommer
att vara på scenen hela
tiden. Det blir en mycket speciell
produktion. Men så är också Dalhalla en
mycket speciell plats.
En kollektiv, djärv, konstnärlig megasatsning.
Det är vad det handlar om. I
sommar spelas Trollflöjten i Dalhalla.
Det gigantiska arbetet med att få ihop
alla trådar och att få allt att klaffa kulminerar
den 7 augusti. Då har man gått
från från lustfylld och kreativ oreda till
premiärordning.
Text: Agneta Barle
Foto: Per Eriksson
Arne Almroth
Musikaliskt ansvarig
9

Stein Winge
Var beredd på överraskningar när regissören Stein Winge
tar med sig publiken in i Dalhallas fantasivärld.
Stein, Du har satt upp operor snart sagt över hela världen.
Klarar man att omtolka, göra andra läsningar, när du sätter
upp en opera du gjort många gånger tidigare?
– Jag är mer sporrad nu än tidigare för nu anar jag en väg
att tolka operan.
– Det som är viktigt är att vi inte har några skurkar eller
hjältar. Vi undersöker de mänskliga konflikterna i kampen i
att uppnå något.
– Dessutom är Dalhalla är ett fantasiland i sig själv och det
vill jag utnyttja så mycket som möjligt.
– Dalhalla som en alldeles unik arena leder oss till att Papageno
blir bildhuggare istället för
fågelfångare till exempel.
”Jag har sympati för
Nattens Drottning.
Sarastro måste ha
varit en riktig jävel.”
Hur ser du på de olika rollgestalterna
i ett ”Dalhalla-perspektiv”?
– Papageno är en sagofigur –
egentligen en konstnär, men han
har auktoritetsångest och gör alltid
som folk ber honom om.
– Prinsen Tamino blir använd av Nattens Drottning för att
vinna en kamp mot motståndarna. Poängen är att Tamino
inte vet var han är – han har hamnat i land som han inte har
en aning om varför och hur han hamnade här. Han är naiv
och låter sig fångas in.
Det är ett bruk och missbruk av onda och goda krafter.
– Nattens drottning är, traditionellt, ond. Sarastro visar
sig vara en ledare för ett ortodoxt och strängt trossamfund.
Både Tamino och Papageno blir infångade i detta sektliknande
samfund och glömmer egentligen vad de kommit för.
De blir utnyttjade av Sarastro och hans klan, som inte är de
godes hamn utan snarare en annan maktgrupp.
– Sarastro är skicklig att spela på de strängar som gör att
han får sin vilja igenom. Alla i hans sektliknande klan blir
övervakade via stränga regler så att de följer hans vilja – de
andra har ingen egen fri vilja!
Vem har egentligen ”rätt”? Vem är ond, vem är god? Nattens
Drottning eller Sarastro?
– Nattens Drottning omkommer ju i denna kamp. Hon är
en rigid kvinna men hennes kamp är kanske mer rättfärdig
än Sarastros. Hon är egentligen bara en kvinna som slåss för
sitt barn.
Sarastro matchar henne, men har
mer makt. Jag har sympati för Nattens
Drottning. Sarastro måste ha varit en
riktig jävel.
Du nämner ibland paralleller till vårt
moderna samhälle?
– Det är många som gör sig till tolk
för de ”rätta” svaren i kraft av gammal
hävd. Jag lyfter inte fram frimureriet utan ser snarare en annan
typ av sekt där någon har den där märkliga makten över
de som kommer in i sekten.
Pamina och Tamino blir övervakade för att de är i närheten
av Sarastros organisationsbyggnad/slott.
Tamino och Pamina, de älskade, ska nu överta ansvaret
efter Sarastro, den strikta och ”goda” gruppen, de som menar
att de har svaren på alla frågor.
Vad kommer publiken att möta när de kommer till Dalhalla?
– Hälsa dem välkomna till en spännande föreställning i en
magisk omgivning! Resten blir en överraskning.
10

11

PAPAGENO Espen Fegran
PAMINA Eir Inderhaug
TAMINO Klas Hedlund
PRESIDENT SARASTRO Michael Schmidberger
NATTENS DROTTNING | Queen of the Night Susanne Elmark
MONOSTATOS Magnus Kyhle
PAPAGENA Kamila Benhamza
FÖRSTA DAM | First Lady Marie Alexis
ANDRA DAM | Second Lady Katarina Böhm
TREDJE DAM | Third Lady Maria Sanner
RAT PACK 1 Randi Bjerge
RAT PACK 2 Mikael Bellini
RAT PACK 3 Christian Wegmann
FÖRSTE RÅDGIVARE | First Advisor Balcarras Crafoord
ANDRE RÅDGIVARE och FÖRSTE CEREMONIMÄSTARE
Second Advisor and first Master of Ceremony Michael Axelsson
ANDRE CEREMONIMÄSTARE
Second Master of Ceremony Staffan Alveteg
KÖR | Choir DALASINFONIETTANS KÖR
ORKESTER | Orchestra dalasinfoniettan
Opera i två akter av Wolfgang Amadeus Mozart. Uruppförd på Freihaustheater auf der Wieden i Wien 1791. (Operan i Stockholm 1812)
Text (libretto) av Emanuel Schikaneder.
Fredag 7 augusti kl. 20.00 | Lördag 8 augusti kl. 20.00
Fredag 14 augusti kl. 20.00 | Lördag 15 augusti kl. 20.00
Föreställningens längd: 3 timmar inkl 30 min paus mellan akterna.
Framförs på svenska. Svensk översättning: Jan Mark. Engelsk översättning och text i textmaskinen: Sören Knutsson.
Textbearbetning: Stein Winge
12

SCENOGRAF | Set Design JESPER KJÄLLQUIST
KOSTYMTECKNARE | Costume Design
MASK & PERUK | Make Up Artist
LJUDANSVARIG | Sound Design
LJUSDESIGNER | Light Design
REGIASSISTENT | Assistant Director
INSTUDERING AV KÖR | Choral Master
MUSIKALISK INSTUDERING | Musical Director
ANDRE DIRIGENT | Second Conductor
REGI | Director
DIRIGENT | Conductor
ÅSA L TIGERSTRAND
CAJSA JACKSON
Bengt Park
SVEN PARK
TZARA TRISTANA
GUDRUN DOMAR
ARNE ALMROTH
STEIN WINGE
GINTARAS RINKEVICIUS
KÖR
SOPRAN: SUSANNE ANDERSSON, INGETORA ARETORN, GUDRUN
DOMAR, HELÉNE GRÖNQVIST STENBÄCK, ELISABETH HALL LUND-
GREN, HANNA HUSÁHR, MARIE RÖNNERHOLM, MARIA SJÖNNEBY,
ULRIKA SUNDQUIST, ANNA-KARIN SÖDERBERG, KERSTIN ÅBERG
ALT: SOFIE ALMROTH, KATARINA ERIKSSON FAGERBERG, MARGARETA
HARG, JOHANNA JANSSON, BRITA KOHLSTRÖM, INGER MEYER, ULLA
MILSTAM, HELENA NILSSON, LISBETH SVENSSON, JOSEFIN WESTMAN,
GUNILLA WIKLUND TENOR 1: PER-GUNNAR ALPADIE, KENT ASP,
KALLE JANUSCH, BERNDT LÖFSTRÖM, JON NILSSON, MIKAEL
STENBAEK TENOR 2: LARS GUNNAR AXELSSON, PER ERIKSSON,
MAGNUS HEDSTRÖM, ANDREAS KONVICKA, PETER LINDHOLM,
PHILIP STJERNBERG BAS 1: ANDERS BRUNNSTEDT, SVEN HEDBERG,
ROBIN KARLSSON, TOBIAS NILSSON, OSCAR QUIDING, TOM ÅSBERG
BAS 2: OLLE BORÉN, KARL PETER ERIKSSON, STEFAN HEDFORS,
ROGER HOLMBÄCK, SVEN LAGERSTRÖM, OLLE STENHAMRE
DALASINFONIETTAN
FLÖJT: KARIN LEKTEUS, TOMAS HELLSTRÖM OBOE: PÄR SJÖBERG,
TOMAS BODIN KLARINETT: TOMAS AGNAS, ULF WEDLUND
FAGOTT: MORTEN ØSTERGAARD, LARS HILLESKÄR
HORN: VLADIMIR VASOVIC, PETER LINDBOM TRUMPET: PER
LARSSON TYSK, MATS HEINEMANN TROMBON: ERIK LINDBLOM
JONAS LARSSON, MIKAEL LUNDQVIST PUKOR: HANS ERIK
GRANDIN KLOCKSPEL: DAVID LUNDBLAD VIOLIN 1: TOMAS
GUSTAFSSON, ANDERS JAKOBSSON, STAFFAN ERIKSSON,
JOHANNES PAULSSON, NICOLA BORUVKA, ANNA KROEKER, HÅKAN
SVEDELL, ANNA SJÖNNEMO KONSERTMÄSTARE: ANDERS JAKOBSSON
2:E KONSERTMÄSTARE: TOMAS GUSTAFSSON VIOLIN 2: ELISABETH
LAGERGREN, ERIKA LINDGREN, JOHANNA TYSK, MAUD NORMAN,
ANNA FRÖBERG, INGRID LINDSTRÖM VIOLA: MATS HEDRÉN, ANDERS
NORÉN, KERSTI MACKLIN, JONNA INGE CELLO: TOMAS BLANCH,
MARIKA ERLANDSSON, PETER SVENSSON, SYNNØVE VOLDEN
KONTRABAS: BO EKLUND, JOHAN STRINDBERG, EUGENE MAGUID
Scenmästare: Magnus JOHANSSON Scentekniker: JiM LÅNGBERG Ljusoperatör: MARIAH SJÖBERG Ljudtekniker: DAN PARK
Rekvisita: Kari Ståbi Dekortillverkning: BRÖDERNA PARK AB, CALLE RELDIN, MAGNUS JOHANSSON, LARS LILJEBERG,
MANNE ENGSTAD, MARKUS ENGSTAD, SOFIE PERSSON, TORBJÖRN LINDGREN, GÖTE PARK, ADAM OBERST, MARKUS ENOCSSON,
ERIK FÄNDRIKS, JIM LÅNGBERG, ANDREAS HÅLL, JESPER KJÄLLQUIST, MALIN PARK, KAROLINA ERICKSSON, CHRISTER EEN, REIDAR LINNER
Pyroteknik: EJE BERGLUND AB Kostymtillverkning: skrädderi tigerstrands atlejè, åsa l tigerstrand, sandra tillhammar,
gunilla lindqvist, gun-britt tigerstrand, karin persson, eva daniels, karin nordström, jaleh mobasser, kent vickström
Maskassistent: pelle åkerström Maskpraktikant: matilda allard Repetitörer: Michael Engström, David Lundblad,
Jan-Erik Sandvik Producenter: Lena Kjellander, Anna Söderbäck Produktionsassistenter: Anita Solin, Lena Lindholm
Projektledare: STEFAN SKÖLD
13

Trollflöjten
– en populärmusikal
från 1700-talet
Den sociopolitiska bakgrunden till varför Trollflöjten
skrevs är att både Mozart och Schikaneder
behövde pengar.
Mozart hade redan skrivit 21 operor innan
han skrev Trollflöjten och han dog ganska snart
efter premiären, så han hann väl aldrig få något
riktigt ekonomiskt utbyte av den operan.
Schikaneder (librettisten) hade ansvar för en
liten förortsteater – Freihaustheater - utanför
Wien. För honom var det viktigt att han fick
sjunga rollen som Papageno. Papageno-rollen
motsvarar ju Harlekinen i den tyska sångspelstraditionen.
Schikaneder ville ha bravurnumren
själv och bli berömd!
När Mozart och Schikaneder arbetade med
Trollflöjten insåg de att det vore ”självmord” att
låta ett lejon jaga Tamino. Fursten Leopold (som
betyder just lejon) skulle nog inte uppskatta att
man tog livet av lejonet i första scenen. Eftersom
fursten hade så stort kulturpolitiskt inflytande
vore det politiskt olämpligt. Det vore som att
i vår tid ta död på Statens Kulturråd i första
scenen av en nyskriven musikal. Därför byttes
lejonet mot en orm!
En annan intressant frågeställning är: Varför
byter operan karaktär mellan akterna?
I första akten så är Nattens Drottning den
förorättade mamman vars dotter blivit bortrövad
av Sarastro. I pausen ”byter de plats”.
Man tror det beror på att en liknande pjäs
spelades på en annan teater i Wien samtidigt
som Mozart/Schikaneder skulle sätta upp sin
Trollflöjten. De tänkte säkert: Nu håller vi på att
bygga samma plot – bäst att styra om storyn!
Detta är en tanke och kanske historiken bakom
den något taffliga dramaturgin i Trollflöjten
som drama!
När man närmar sig en opera som Trollflöjten
är den väldigt traditionstyngd, men egentligen
var det en populärmusikal i sin tid. Mozart var
en fantastisk kompositör/låtskrivare, vars musik
överlevt i mer än 200 år! Han var dåtidens Benny
Andersson.
Det är väldigt stor skillnad på de människor
som levde på Mozarts tid jämfört med oss som
lever idag – 1700-talsmänniskan och 2000-talsmänniskan
skulle egentligen inte förstå varandra
beträffande värdegrund och symbolik, men
det finns några saker som binder oss samman:
att vi fortfarande (trots Internet, bilar, teknologi)
trollbinds av Mozarts musik och av berättelser
som innehåller mystik och fantasteri.
Det är med detta som utgångspunkt regissören
Stein Winge medvetet valt att inte göra
en traditionell Trollflöjten, utan placera operan
i Dalhallas unika miljö och därigenom presentera
ett drama där Dalhallas scenrum blir en av
huvudpersonerna och resten av rollfigurerna och
operan blir en spännande överraskning.
Men för att ingen av oss ska hamna i en situation
där vi inte känner oss säkra på hur Mozart
och Schikaneder uppförde sin Trollflöjten, får Ni
också handlingen som den var i sitt ursprung:
Stefan Sköld
Konstnärlig ledare,
Dalhalla Opera
Arne Almroth
Musikaliskt ansvarig
för Trollflöjten
14

Handling
AKT 1
Unge prins Tamino har skilts från sitt jaktsällskap
och förföljs av en jättelik orm. Han
svimmar men räddas av tre damer, utsända
av Nattens drottning, och alla förlorar sitt
hjärta till den vackre ynglingen. Därför
skyndar de alla tre tillbaka till sin härskarinna
för att berätta att de har funnit en
skön prins.
Medan de är borta kommer fågelfängaren
Papageno, som skall skaffa fåglar åt
Nattens drottning. När Tamino återfår
medvetandet tror han att det är Papageno
som har räddat honom undan det rysliga
monstret, och Papageno tar gärna åt sig
äran sedan han konstaterat att ormen
verkligen är död.
De tre damerna har emellertid smyglyssnat
på samtalet och straffar Papageno
med att sätta munlås på honom. De ger
Tamino ett porträtt av Nattens drottnings
dotter Pamina. Han förälskar sig genast
i den vackra flickan. Drottningen uppenbarar
sig och berättar att Pamina blivit
bortrövad av Sarastro, och hon vill nu att
Tamino skall befria henne. Tamino lovar att
rädda henne. Till hjälp får han en trollflöjt
och Papageno, som skall följa med, får ett
klockspel. Tre gossar får i uppdrag att visa
vägen till Sarastros borg.
Pamina har lyckats rymma från sin fångvaktare,
den svarte slaven Monostatos som
åtrår henne, men han hinner ifatt henne.
Lyckligtvis dyker Papageno upp just då, och
Monostatos blir så förskräckt inför mötet
med den märklige fågelfängaren att han
tar till flykten.
Papageno får tillfälle att berätta för Pamina
om den unge prinsen som är på väg
för att befria henne. De skyndar honom till
mötes.
Med de tre gossarnas hjälp har Tamino
kommit fram till Isistemplet och bultar på.
En gammal präst talar om för honom att
Sarastro inte är någon ond ande utan en
vis man, som har fört bort Pamina från
hennes mor för att hon skall komma undan
Nattens drottnings dåliga inflytande.
Tamino andas ut då han får veta att hon
alltjämt är i livet, och han spelar på sin flöjt
som lockar fram alla de vilda djuren.
Även Papageno och Pamina har hört
trollflöjten och ilar för att möta Tamino,
men Monostatos och hans följe hinner ifatt
dem. Papageno kommer att tänka på sitt
klockspel som får alla att dansa, men det
ger dem bara en kort frist ty i detsamma
förkunnar en hyllningskör att Sarastro är i
antågande.
Papageno blir villrådig och vet inte vad
han skall säga men Pamina vill berätta sanningen
för Sarastro, som har genomskådat
15

Handling forts
sammanhanget och straffar Monostatos.
Han har just fört in Tamino och räknat med
en belöning. Det är de båda ungas första
möte men det blir kort, eftersom Tamino
skall vidare till templet.
AKT II
Sarastro och hans präster beslutar att ta
upp Tamino som en av de invigda om han
består de prov de ämnar låta honom genomgå,
och Tamino och Papageno förs in i
ett rum med besked om att de inte får tala
med någon. De första som frestar dem är
de tre damerna, men även om det faller sig
svårt för Papageno att tiga lyckas Tamino
få honom att hålla sig tyst.
Under tiden har Monostatos smugit sig
in till den sovande Pamina, men Nattens
drottning visar sig och befaller honom att
gå. Hon ämnar nämligen övertala sin dotter
att mörda Sarastro för att han har rövat
bort henne.
Pamina vägrar och räddas av Sarastro,
som lovar att inte ta hämnd på hennes
mor.
I templet möter Papageno och Tamino
en gammal gumma som Papageno känner
sig frestad att tala med, men just när hon
skall avslöja vem hon är blir hon uppslukad
av jorden. Nu har Papageno lärt sig sin läxa
och belönas med ett välförsett bord, men
Tamino sätts på ett hårt prov då Pamina
kommer in och blir olycklig då han inte
talar med henne. Hon hotar att ta sitt liv.
Sarastro tröstar henne och förklarar att Tamino
skall genomgå ytterligare prov innan
de kan få varandra.
Papageno däremot faller än en gång i
samspråk med gumman, som nu hinner
tala om att hon heter Papagena och bara
är 18 år, men just när han skall ta henne i
sin famn förs han vidare.
Pamina är i från sig eftersom hon alltjämt
tror att Tamino har svikit henne, men
de tre gossarna räddar henne från självmord
och för henne till Tamino som nu
skall genomgå det avgörande eld- och vattenprovet.
Tack vare trollflöjten bemästrar
de det sista provet tillsammans.
Även Papageno är olycklig och vill ta
livet av sig därför att Papagena är försvunnen,
men också han räddas av de tre gossarna
som trollar fram hans käresta.
I ett sista försök att besegra Sarastro har
Nattens drottning trängt in i templet med
Monostatos, som hon har lovat Pamina till
brud om deras förehavande lyckas, men
under blixt och dunder försvinner de ned
i jorden, och i den avslutande scenen i
soltemplet hyllar de invigda Sarastro och
hälsar Pamina och Tamino välkomna i sin
krets.
16

17

A deliriously exciting journey
to the Magic Flute
e
n
g
l
i
s
h
Now, as we look back, it may seem obvious that Dalhalla
should show off with its very own opera production. But,
behind this final decision lies a lengthy process; a host
of seldom previously harnessed technical, administrative
and artistic forces have been mobilized. And almost all
those involved, with the exception of the soloists, live
and work in Dalarna.
When, and how, did the
journey start? Håkan Ivarson,
managing director of Dalhalla
reports:
– It was in February 2007,
when Stefan Sköld, Jill Sand
and I were at the “Opera
Europa” congress in Paris that
the idea fell into place. We
sat there spinning ideas about
putting on our own production
and suddenly it was
quite clear: we would
put on The Magic
Flute.
– Previously, we had
collaborated with
other opera houses,
primarily from the
Baltic States and Russia,
says artistic director
Stefan Sköld. Now was the time
to produce something of our
own. From start to finish.
What was so special about The
Magic Flute?
– The Magic Flute occupies
a special place in the hearts of
the Swedish people, largely due
to Ingemar Bergman’s film version.
It’s easy to take in, even
for audiences unused to opera.
Dalhalla is well suited to the
fairytale setting with its magical
atmosphere of woods, rocks
and water.
“Being
involved
in this is
pure
pleasure”.
– We set up an artistic team
including set designer Jesper
Källquist and costume designer
Åsa L Tigerstrand. They had
both worked with Dalhalla
before.
One who had never seen the
Dalhalla arena before was the
director, Stein Winge. He was
the man we wanted. He didn’t
really have time but
we took him up to
Dalhalla to give him
an idea of it, says
Stefan Sköld. When he
saw it, he accepted on
the spot.
Most often, the
director decides whom
he or she wishes to
work together with. But, this
time, Stein Winge was presented
with a team with a local
background.
Many trips back and forth
between Norway and Dalarna
took place. Discussions, creative
talks, different ideas and
opinions were exchanged.
The soloists were selected
with care. One requirement
was that they could sing in
Swedish. Another, that they felt
comfortable with the spoken
dialogue.
The creative team behind The Magic Flute.
STANDING: Stefan Sköld and Arne Almroth. Sitting in sofa:
Åsa L Tigerstrand, Stein Winge and Jesper KällqUist.
The conductor, Arne Almroth
was brought in at an early
stage and took charge of the
music. He was also responsible
for rehearsing the music.
– Being involved in this is
pure pleasure. The encounter
between Mozart’s brilliant
music and Stein’s desire to
approach this with so open a
mind is quite fantastic. He has
no respect for old conventions.
– Mozart had the same feeling
for the fantastic. He wanted
to fascinate the audience and
take them by surprise, too.
In the summer of 2008, the
conductor, Gintaras Rinkevicius,
who has appeared at Dalhalla
many times, was asked whether
he wished to participate. In
spite of a well-filled calendar,
he accepted.
– The entire orchestra will
be on stage. This will be a very
special production. But, then,
Dalhalla is a very special place.
A collective, daring artistic
mega venture. That’s what it
is all about. This summer, The
Magic Flute will be performed
at Dalhalla. This enormous
enterprise will culminate on the
7th of August, when we will
have progressed from the very
first idea (chaos in the positive
sense of the word) to premiere.
18

Stein Winge
Expect the unexpected when director Stein Winge
takes the audience with him into Dalhalla’s world of
fantasy.
How do you manage to rethink your interpretation now, when
you are staging an opera that you have staged so many times
before?
– I’m more motivated now than before because now I feel I may
have found a way of interpreting the opera. What is important,
here, is that we don’t have any villains or heroes. Dalhalla is a fantasy
world in itself and I want to exploit that as far as possible.
How do you see the different characters in a “Dalhalla perspective”?
– Papageno is a fairytale character – an artist, really, but he
suffers from authority anxiety and always does what people ask
him to do.
– The prince, Tamino, is used by the Queen of the Night to win
a battle against her opponents. The point here is that Tamino
doesn’t know where he is – he has come to a land and has no idea
why or how he landed up here.
– Actually, the Queen of the Night is the wicked one. Sarastro
turns out to be the leader of a strict religious community and
knows exactly which strings to pull in order to get his own way.
Both Tamino and Papageno are exploited by Sarastro and his clan.
Who is “right”, in fact? Who is wicked and who is good?
– Actually, the Queen of the Night dies in this battle. She is really
just a woman fighting for her child. Sarastro matches her but he
has more power. I sympathize with the Queen of the Night.
Sarastro must have been a real bastard.
What will meet the audience when they come to Dalhalla?
– Wish them welcome to an exciting performance in a magical
setting. The rest will be a surprise.
19

The Magic Flute – a popular
musical from the 18th century.
The Magic Flute was composed
because both Mozart
and Schikaneder were in need
of money. Mozart died quite
soon after the first night so
he never derived any financial
benefit from that opera. For
Schikaneder it was important
that he be allowed to sing the
part of Papageno. He wanted
to be the star turn himself and
be famous!
Why does the opera change
character between the acts? In
the first act, the Queen of the
Night is the wronged mother,
whose daughter has been abducted
by Sarastro.
In the interval, they “change
places” – it is thought that a
similar play was being performed
at another theatre in
Vienna at the same time as The
Magic Flute was to be staged.
They most certainly thought:
“Now, we’re building up the
same plot – we’d better give
the story a twist!”
There is an enormous difference
between the people
who lived in Mozart’s day
and people living today but
some things bring us together:
the fact that we are still bewitched
by Mozart’s music and
Schikaneder’s mysteriousness
and fantasy.
The director, Stein Winge, has
deliberately chosen to produce
an untraditional version of
The Magic Flute in the unique
environment of Dalhalla and,
thereby, present a drama
in which the Dalhalla arena
becomes one of the principal
characters and the rest of the
cast and the opera itself come
as an exciting surprise.
But, in order to give you
some idea of how Mozart and
Schikaneder produced their version
of The Magic Flute, here
comes the original plot.
When one approaches an opera
like The Magic Flute, one feels
weighed down by tradition but,
actually, it was a popular musical
in its day.
20

Synopsis
ACT I
Prince Tamino has been separated from
his hunting party and is pursued by a huge
serpent. He faints but is rescued by three
ladies-in-waiting dispatched by the Queen
of the Night and they all lose their hearts
to the handsome youth. They hasten back
to their mistress to tell her that they have
found a handsome prince. While they are
away, Papageno, the bird catcher, whose
job it is to snare birds for the Queen of
the Night, arrives on the scene. When
Tamino comes to his senses again, he thinks
Papageno has saved him and, after making
sure that the serpent is really dead, Papageno
is more than willing to accept the
honour. The three ladies-in-waiting punish
Papagena by putting a padlock on his
mouth. They give Tamino a portrait of the
Queen of the Night’s daughter, Pamina. He
falls in love with the beautiful maiden. The
Queen tells him that Pamina has been abducted
by Sarastro and she wants Tamino
to deliver her. Tamino promises to rescue
her. To assist him, he is given a magic flute
and Papageno is given a set of chimes.
Three youths are charged with the task of
guiding them to Sarastro’s castle.
Pamina escapes from her jailer, the black
slave, Monostatos, who lusts for her, but
he overtakes her. At this point, Papageno
arrives on the scene and Monostatos flees.
Papageno tells Pamina about the young
prince who is on his way to rescue her.
Aided by the three youths, Tamino has
reached the Isis temple and knocks on the
door. An ancient priest tells him that Sarastro
is no wicked spirit but a wise man who
has removed Pamina from her mother’s
bad influence. Tamino breathes a sigh of
relief when he finds out that she is still
alive and he plays his flute. Papageno and
Pamina hear the magic flute and hasten
to meet Tamino, but Monostatos and his
band overtake them. At this point, a choir
heralds the arrival of Sarastro.
Papageno is undecided but Pamina
wants to tell the true story to Sarastro,
who has seen through the whole intrigue
and punishes Monostatos. He has just
brought the captive Tamino to Sarastro
and had counted on receiving a reward.
This is the first meeting between the young
couple but the meeting is a short one since
Tamino has to continue into the temple.
ACT II
Sarastro and his priests decide to admit
Tamino into their number as one of the
initiated if he succeeds in passing the tests
they plan to subject him to and Tamino and
Papagena are led into room with instruction
not to speak to anyone. In the meantime,
Monostatos sneaks in to the sleeping
Pamina but the Queen of the Night orders
him to leave. She attempts to persuade her
daughter to murder Sarastro for having
abducted her. Pamina refuses and is saved
by Sarastro, who promises not to avenge
himself on her mother.
In the temple, Papageno and Tamino meet
an old woman, to whom Papageno wishes
to speak but, just as she is about to reveal
her identity, she is swallowed up into the
earth. Papageno has now learnt his lesson
but Tamino is put to the test when Pamina
comes in and is upset because he does not
speak to her. She threatens to kill herself.
Sarastro consoles her and explains that
Tamino must undergo more ordeals before
they can be united. Papageno speaks
again to the old woman, who explains
that her name is Papagena and that she
is only 18 years old but, just as he is about
to take her into his arms, she is carried
away. Pamina is distraught because she still
believes that Tamino has deserted her but
the three youths prevent her from committing
suicide and take her to Tamino,
who is about to undergo the final fire and
water ordeal. With the help of the magic
flute, they pass through the final ordeal
unscathed together.
Papageno also wishes to kill himself
because Papagena has disappeared but is
rescued by the three youths, who produce
his beloved. by magic. In a final attempt
to defeat Sarastro, the Queen of the Night
has forced her way into the temple together
with Monostatos, to whom she has
promised Pamina’s hand, but they are swallowed
up into the earth, accompanied by
thunder and lightning. In the closing scene,
the initiated priests sing the praises of Sarastro
and bid Pamina and Tamino welcome
into their community.
e
n
g
l
i
s
h
21

Biografier
Espen Fegran
Papageno
Eir Inderhaug
Pamina
Klas Hedlund
Tamino
Michael Schmidberger
President Sarastro
Susanne Elmark
Nattens drottning
Espen Fegran föddes i Norge
där han också fick det mesta
av sin musikaliska bildning.
Efter att ha studerat oboe
och sång vid konservatoriet
i Bergen gick han vidare till
Musikhögskolan i Oslo och
sedan till Operahögskolan
där han bland annat studerade
för Nicolai Gedda.
1985 anställdes han som
baryton vid Norska Nationaloperan.
1988 flyttade han till
Wiesbaden i Tyskland där
han, förutom Mozarts verk,
sjöng roller som Onegin,
Beckmesser, Belcore och
Spielmann.
1990 hade han titelrollen
som Gagarin i operan av
Haakon Berge som sändes i
TV.
Han har sjungit på
festivaler som Münchener
Bienale , Schweizinger Festspiele
och deltagit i mer än
40 nya operor.
Fegran är också en flitig
deltagare i Oslofjord Opera
Festival och i Spelet om den
heilag Olaf i Stiklestad och
gör ständiga gästspel på
Nationaloperan i Oslo.
Eir är utb. vid Rogaland
Musikkonservatorium, Opera
Akademiet i Köpenhamn
samt Solistklasse vid det
Kongelige Danske Musikkonservatorium.
Hon har sjungit med de
flesta av Norges Symfoniorkestrar
och har turnerat med
Rikskonsertene, Riksteatret
och Det Kongelige Teater
i Köpenhamn, där hon
debuterade som Barbarina
i Figaros Bröllop, 1999.
Samma år sjöng hon huvudrollen
som Giulia i Rossinis
Silkesstigen vid Malmö
Musikteater. Hon har även
varit engagerad vid Operan
i Nürnberg. Vid Deutsche
Oper am Rhein har hon
sjungit roller som Blonde i
Enleveringen och Adele i
Läderlappen.
2006 var Eir med i Les
Miserables vid Trøndelag
Teater och 2007 vid Göteborgsoperan
i roller som
Fiakermilli i Arabella, Blonde
i Enleveringen. Blonde
sjöng hon även vid Komische
Oper i Berlin där hon nu är
fast knuten.
I Norge är hon känd för
sin tolkning av Gudrun i
Spelet om Heilag OlaF (Stiklestad
spelet). 2007–2008
gjorde hon rollen som Solveig
i Peer Gynt.
Klas Hedlund är utbildad vid
Operahögskolan i Sthlm.
Han debuterade som
Alfred i J. Strauss Läderlappen
på Folkoperan.
Vid Kungliga Operan
har han gjort roller som:
Ecclitico Haydns Livet på
månen, Mozarts Don Ottavio
(Don Juan), Ferrando
(Cosi), Tamino (Trollflöjten),
Greve Almaviva (Barberaren
i Sevilla), Greve di Lerma
(Don Carlos), Hertigen
(Rigoletto), R. Strauss
Narraboth (Salome), En
sångare (Rosenkavaljeren),
Nemorino (Kärleksdrycken),
Edmond (Manon Lescaut).
Vid sidan av sin anställning
vid Kungliga operan
har han gjort roller som Tirsi
(Peris Euridice), Pasquale
(Haydns Orlando Paladino),
Momo (Rossis Orfeo) vid
Drottningholms Slottsteater,
Nero (Monteverdis Poppeas
kröning), Norrlandsoperan,
Riccardo (Scarlattis Il trionfo
dell’onore) i Paris, Bryssel
och Caen.
Han har även haft engagemang
vid Folkoperan,
Malmö Opera och Musikteater
och Finlands Nationalopera.
Han är en av våra mest
anlitade konsert och oratoriesångare
med en bred
repertoar.
Basen Michael Schmidberger
var efter studier på
Operahögskolan i Göteborg
anställd vid Operan i Dortmund
1998-2000.
Därefter har han framträtt
på Göteborgsoperan,
Värmlandsoperan, Vadstena
Akademien, Folkoperan,
Opera på Skäret och Kungliga
Operan.
Michael har gestaltat ett
trettiotal stora roller, bland
annat Ramfis och Kungen i
Aida, Sparafucile i Rigoletto
och många andra
klassiska roller.
Michael har varit konsertsolist
hos Finska Radiokammarkören
och mottog 2003
Svenska Wagnersällskapets
pris.
År 2004 medverkade han
vid Nobelbanketten.
På SödertäljeOperan har
Michael bl a gjort rollerna
Goffredo i Il Pirata och
Oroveso i Norma, båda av
Bellini, Padre Guardiano i
Verdis Ödets Makt.
För närvarande är
Michael engagerad vid
Kungliga operan. Nyligen
sjöng han på den TV-sända
Nobelprisutdelningen.
Susanne Elmark är hög
sopran, född i Danmark.
Hon har sjungit Nattens
Drottning i åtskilliga produktioner,
bl a på Deutsche
Oper i Berlin, Det Kongelige
Teater i Köpenhamn och
operan i Tel Aviv.
Zerbinetta i Ariadne
på Naxos är en av hennes
huvudpartier, som hon bl
a sjungit på Staatsoper i
München.
Som konsertsolist har hon
sjungit sopranpartier som
Bergs Lulu-Suite, Pergolesis
Stabat Mater och Mozarts
Exultate Jubilate med
Oslofilharmonien, Gewandhaus
i Leipzig och med S:t
Petersburg Philharmoni.
Hon har sjungit Adina i
Kärleksdrycken i Tokyo,
Valencinne i Den Glada
Änkan i Dublin, Gilda i
Rigoletto i Innsbruck och
Braunschweig och senast
Fiakermilli i Arabella i
Frankfurt.
Kommande engagemang
är bl a Zerbinetta på operan
i Köpenhamn, Nattens
Drottning i Frankfurt och
titelpartiet i Lulu på Teatro
Real i Madrid.
22

Magnus Kyhle
Monostatos
Kamila Benhamza
Papagena
Marie Alexis
Första dam
Katarina Böhm
Andra dam
Maria Sanner
Tredje dam
Magnus Kyhle utbildade
sig på Musikhögskolan och
Operahögskolan i Stockholm.
Sedan snart 25 år ingår
han i Kungliga Operans
fasta solistensemble där han
gjort över tusen föreställningar
i mer än hundra
roller. Bland de viktigaste
kan nämnas Loge och Mime
i Wagners Ringen, Herodes
i Strauss Salome och Canio i
Leoncavallos Pajazzo.
Under 1990-talet var han
anställd på Operahusen i
Darmstadt och Salzburg och
har sedan dess flitigt gästat
både Tyskland och Österrike.
Han har också sjungit
Herodes i Salome i Tokyo.
Magnus har arbetat med de
flesta stora operaregissörerna.
Som kuriosa kan nämnas
att han på Kungliga
Operan framträtt i samtliga
fyra tenorpartier i Mozarts
Trollflöjten.
Kamila Benhamza är utbildad
vid Guildhall School of
Music & Drama, London.
Musikaliska Akademiens
stipendiat 2003.
Kamila har sjungit Syster
Margaretha i The Sound
of Music på Göta Lejon,
Giulietta i Lloyd- Webbers
Aspects of Love och titelrollen
i Lehars Glada Änkan
(Arbisteatern).
För Säffleoperan har hon
sjungit Christel i Fågelhandlar’n
och Bronislava i
Tiggarstudenten.
Kamila sjöng rollen som
Zaïde i Mozart Short Cuts
på Grand Théâtre de Luxembourg,
Operan i Nîmes,
Caen, Vichy och Grenoble.
Hon har medverkat i Figaros
bröllop, Läderlappen,
Kärleksdrycken och Zoroastre
vid Glyndebourne
Festival Opera, BBC Night of
the Proms, Holland Festival,
Kungliga Operan och Drottningholms
Slottsteater.
Man har kunnat se
henne i Jonas Forsells opera
Träskoprinsessan där hon
gjorde titelrollen Stella samt
som Musetta i La Bohème
(Skånska Operan).
Sopranen Marie Alexis
är utbildad vid Kungliga
Musikhögskolan i Stockholm
och gick därefter vidare till
Operahögskolan i Stockholm.
1995-2008 var hon medlem
av Eric Ericsons Kammarkör.
Förutom i Kammarkören
har Marie varit solist vid
flera av de stora operahusen
i Sverige och har bla sjungit
rollen som Zerlina vid
Malmö Opera, Yniold i
Debussys Pelleas et Mellisande
på GöteborgsOperan
samt Voce dal cielo i Verdis
Don Carlo på Kungliga
Operan i Stockholm.
Hon är en ofta sedd gäst
vid olika kammarmusikfestivaler
i Sverige och utomlands.
Marie samarbetar regelbundet
med flera av Sveriges
namnkunniga dirigenter.
Marie Alexis är anställd i
Kungliga Operans kör som
första sopran.
Från och med årsskiftet
2008-2009 påbörjade hon en
anställning i Radiokören och
fick då en utökad möjlighet
till frilansuppdrag.
Sopranen Katarina Böhm
är utbildad vid Operastudio
67. Hon har även studerat
i Salzburg, London och
Stockholm.
Katarina är en efterfrågad
konsertsångerska med
en repertoar som spänner
från barock till nutid. Hon
har också medverkat i ett
flertal operaproduktioner
vid Vadstena Akademien.
Under säsongen
2006/2007 spelade hon
rollen som Annina i La Traviata
på Kungliga Operan.
Katarina Böhm har tilldelats
flera stipendier, exempelvis
av Konstnärsnämnden,
Kungliga Musikaliska
akademien och Drottningholmsteaterns
vänner.
Hon har varit anställd i
Radiokören och medlem av
Kungliga Operans kör.
Maria Sanner, alt, fick sin
utbildning vid Kungliga Musikhögskolan
i Stockholm,
där hon 2004 avslutade sina
studier med solist-diplom.
Med en repertoar som
sträcker sig från barock till
nutida musik, är Maria en
av Sveriges mest etablerade
unga altar.
Hennes hjärta slår extra
varmt för barocken och hon
har sedan 2007 ett återkommande
samarbete med
barockensemblen Arte dei
Suonatori i Polen.
Maria har framträtt i
Finland, Polen, Tyskland,
Schweiz, Spanien, Libanon
och på flertalet av Sveriges
stora konsertscener. Hon
har gjort konserter tillsammans
med flera av Sveriges
ledande barockensembler.
Maria har deltagit i två
operauppsättningar vid Vadstena
Akademie, Jordemor
och Kardinal i Byrgitta av
Carl Unander Scharin och
som Memorinan i Planeten
Opus Opera av Staffan Lundén
Welden. Båda uruppföranden.
23

Biografier forts
Randi Bjerge
Rat pack 1
Mikael Bellini
Rat pack 2
Christian Wegmann
Rat pack 3
Balcarras Crafoord
Förste rådgivare
Michael Axelsson
Andre rådgivare och
förste ceremonimästare
Randi Bjerge är utbildad
vid Norges Musikkhögskole,
Statens Operahögskole i
Oslo och har en Mastergrad
i konstnärligt utövande samt
tagit diplom vid Alexanderskolan
i Köpenhamn.
Vid sidan om sången
arbetar hon med att forska
och undervisa i hur psyket
påverkar det konstnärliga
utövandet.
Hon har bland annat
sjungit Antonia i Hoffmans
äventyr, Serena i Porgy
and Bess, Eurydike i Orfeus
and Eurydike, Genevieve
i Syster Angelica, Siebel i
Faust, Papagena i Trollflöjten,
Serpina i La Serva
Padrona samtidigt som hon
arbetat med förebyggande
verksamhet vid Helsingborgs
Symfoniorkester och skrivit
boken ”Släpp Taget”.
Barockmusiken ligger
kanske Randis hjärta
närmast. Hon arbetar
också som lärare vid Malmö
Musikhögskola samt har
specialiserat sig på problem
som kan uppstå för artister
i samband med konstnärligt
utövande.
Mikael Bellini har studerat
vid Kungliga Musikhögskolan
i Stockholm och gjort
sig känd som Skandinaviens
främste countertenor.
Efter en kritikerrosad debut
i titelrollen (Don Juan)
i A. Melanis opera l’Empio
punito vid Vadstena
Akademien 1986 blev
Mikael snabbt efterfrågad
som operasångare, uppskattad
både för sin röst och för
sin skådespelartalang.
Rollerna inkluderar flera
av operalitteraturens främsta
partier skrivna för manlig
alt. Han har medverkat
i produktioner vid Kungliga
Operan i Stockholm,
Drottningholms slottsteater,
Norrlandsoperan och Nationaloperan
i Riga.
Konsertrepertoaren
omfattar altpartier i de stora
sakrala verken av J S Bach,
Händel, Vivaldi, Purcell och
flera moderna verk.
Mikaels intresse för
1900-talsmusik har också
lett till att flera tonsättare
komponerat musik direkt
för honom.
Född i Bayern/Tyskland och
började sin sångarbana
vid Musikgymnasium der
Regensburger Domspatzen.
Efter studierna ägnade
han sig på heltid åt vokalensemblemusiken.
Tillsammans med vokalsextetten
Singer Pur, en av
Tysklands mest framgångsrika
vokalensembler har han
givit konserter över hela
världen.
1998 flyttade han till
Stockholm. Efter tre års
tjänstgöring i Radiokören
är han numera fast anställd
som korist i Kungliga Operans
Kör.
Christian Wegmann är en
flitig gäst i flera olika vokalensembler
för tidig musik i
Europa. Här i Sverige är han
medlem i ensemblerna Feria
VI och Lamentabile Consort.
Balcarras Crafoord är utbildad
vid Guildhall School of
Music and Drama i London.
Balcarras har deltagit
i operaproduktioner på
GSMD: Claudio i Beatrice &
Bènèdict, Syskos i Sånger
på en bro, samt titelrollen i
Figaros bröllop.
Han har gjort Sjvonder i
Ärret vid Vadstena Akademien
samt varit engagerad
i kören på Drottningholms
Slottsteater.
För Skånska Operan har
han sjungit Shaunard i
La Bohème och Greven i
Figaros Bröllop.
2008 Papageno i Trollflöjten
för Opera Vox.
Han har sjungit bassolopartierna
i de stora oratorierna
av Bach och Händel
både i Sverige och utomlands
och har en bred sakral
repertoar.
Michael Axelsson studerade
klassisk sång vid Kungliga
Musikhögskolan samt
Operahögskolan i Stockholm.
Redan som liten gjorde
han soloframträdande som
gossopran i Lohengrin,
Trollflöjten och En sällsam
historia på Kungliga
operan.
Han har spelat Don
Curzio i Le Nozze di Figaro
och Ecclitico i Il Mondo
della Luna på Drottningholms
Slottsteater, Doktor
Cajus i Falstaff på Kammeroper
Schloss Rheinsberg
och Ferrando i Così fan
tutte på Kungliga operan.
Han har också varit med i
Norrlandsoperans uppsättning
av Trollflöjten som
Tamino/Väktare/präst.
Michael Axelsson
framträder ofta och gärna
i oratorier som t ex Bachs
Johannespassionen,
H-mollmässan och Brittens
St Nicolas.
Han har också sjungit i
konsertversionen av Bizets
Carmen med Stockholms
Symfoniorkester.
24

Staffan Alveteg
Andre ceremonimästare
Staffan Alveteg har studerat
sång för Arne Lundmark
och genomfört interpretationsstudier
för bla Richard
Trimborn, Nicholas Carthy
och BengtÅke Lundin.
Han är medlem i Eric
Ericsons Kammarkör och
Radiokören.
2001 var han anställd vid
Kungliga Operan och gjorde
rollerna: Ceprano i Rigoletto,
Andre väktaren i Trollflöjten,
Fjärde ädlingen i
Lohengrin, Prästen i Clara
och UngHadar i Hummelhonung.
Han har arbetat
på Drottningholmsteatern,
Vadstena Akademin och
med Underjordiska barockbolaget.
Staffan har även varit
med och uruppfört nyskriven
svensk kyrkomusik:
Mässa av Leif Johansson och
Påskoratorium av Roland
Forsberg (2007).
2008 var han solist i
Järnets förbannelse av
V. Tormis med Radiokören
under Gustaf Sjökvists ledning,
som direktsändes i P2.
Jesper Kjällquist
Scenograf
Som ”kulturingenjör” och
scenograf arbetar Jesper
Kjällquist i brytpunkten
mellan konst och teknik.
Han har varit verksam
med teater och teknik i över
trettio år, först med en rad
fria teatergrupper, bland annat
i Lund, Malmö och Gävle.
Därefter var han verksam
vid Dalateatern under tio års
tid som belysningsmästare,
scenmästare och teknisk
samordnare.
Han har ett nära samarbete
med Bröderna Park
AB. Där fungerar han som
idéspruta och projektdesigner.
Hans kontaktnät är stort
och ur det bildar han team,
med rätt kompetens kring
varje produktion.
Jesper Källquist har
arbetat i Dalhalla under cirka
åtta säsonger.
Åsa L Tigerstrand
Kostymtecknare och designer
Åsa började som praktikant
på Dalateaterns kostymateljé
1992 och har sedan varit
teatern trogen.
Hon har arbetat som teaterskräddare
vid olika teatrar
runt om i Sverige, bland
annat vid ett flertal tillfällen
på Göteborgs Operan.
Åsa har även erfarenheter
från att arbeta med rekvisita/
attribut, som masktekniker,
påklädare och som produktionsansvarig
för klädmärket
Klädd i konst.
Hon hjälpte också till med
kostymerna till Dalhallas tidigare
uppsättningar av Arn.
Arne Almroth
Musikaliskt ansvarig
Andre dirigent
Arne Almroth är musikaliskt
ansvarig för årets uppsättning
av Trollflöjten i Dalhalla.
Almroth är utbildad vid
Kungliga Musikhögskolan
i Stockholm där han bl a
studerade för den legendariske
svenske dirigenten Eric
Ericson.
Arne arbetar regelbundet
med körer och orkestrar
i Skandinavien och är en
uppskattad och efterfrågad
gästdirigent och coach. Hans
repertoar spänner över hela
den västerländska konstmusiken
från Bach och Händel till
Pärt och Theodorakis.
1998 till 2006 var han en av
de konstnärliga ledarna vid
Olavsfestspelen på Stiklestad
i Norge. Han har också verkat
som kormästare för den internationellt
framstående Eric
Ericsons Kammarkör. Bland övriga
engagemang kan nämnas
konserter i Sverige och Norge
med Nordiska Kammarorkestern
(Brahms: Ein Deutsches
Requiem) och nyårskonserter i
Trondheim (Haydn: Die Schöpfung).
Här i Dalhalla mötte vi Almroth
senast när han dirigerade
musik av Mikis Theodorakis
vid tonsättarens 80-årsdag
med bl.a. Stockholmsorkestern
och Mikael
Samuelsson.
Stein Winge
Regissör
Stein Winge har regisserat
mer än 150 uppsättningar,
framförallt verk ur den
klassiska repertoaren;
Shakespeares Hamlet,
Richard II och III, King Lear
och Otello, Goethes Faust,
Tjeckovs Tre systrar och
Onkel Vanja, grekiska
tragedier och de flesta av
Ibsens pjäser.
Stein Winge har under
de senaste åren etablerat
sig som operaregissör.
Hans uppsättning av Boris
Godunov i Geneve 1993
blev en succé som också
sattes upp vid Lyric Opera
i Chicago och vid Houston
Grand Opera. Han debuterade
vid Theatre de la
Monnaie i Bryssel med Puccinis
Tryptyken (Il Trittico)
1995 och har där sedan
även regisserat Musorgskij´s
Chovansjtina och en ny
produktion av Sjostakovitjs
Lady Macbeth (samproduktion
med Gran Teatre del
Liceu i Barcelona).
2002 återvände Winge
till Bryssel för att göra
Cavalleria Rusticana/
Pajazzo och för en nypremiär
av Chovansjtina i både
Bryssel och Madrid under
2003.
Forts sid 26.
25

Biografier forts
Vid Deutsche Oper am
Rhein har Winge regisserat
Katja Kabanova, Jenufa,
Fallet Makropulos och
Den lilla listiga räven.
Winge har också regisserat
Tosca i Bonn, Boris
Godunov i Düsseldorf och
Eugen Onegin.
Bland Stein Winges
senare uppsättningar kan
också nämnas Pelléas et
Mélisande i Strasbourg,
Den flygande holländaren
vid English National
Opera och Tristan och
Isolde vid Bastille Operan i
Paris.
Vid Den Norske Opera i
Oslo, där Stein Winge sedan
av 2000 är chefsregissör har
han bl a regisserat Otello,
Macbeth, Falstaff och La
Traviata.
På Dramaten i Stockholm
har han regisserat Ibsens En
folkefiende och Shakespeares
Det blodiga parlamentet
och på Kungliga
Operan i samma stad satte
han 2002 upp Don Giovanni.
Stein Winge har också
regisserat samtida pjäser
bl a Tankred Dorsts Merlin,
Botho Strauss Die Zeit und
das Zimmer och Dorfmans
Döden och Jungfrun.
Stein Winge har arbetat
vid alla norska teatrar och
har också gjort flera produktioner
för TV.
DalaSinfoniettan
DalaSinfoniettans kör
Gintaras Rinkevicius
Dirigent
Gintaras Rinkevicius är
sedan 1988 chefdirigent
och konstnärlig ledare för
Litauens nationalsymfoniker
med vilken han har givit
konserter bl a i Moskva,
St Petersburg och Paris.
1996 blev han musikalisk
ledare och chefdirigent för
Lettlands Nationalopera.
Utbildad i St Petersburg
och Moskva och har vunnit
flera internationella dirigenttävlingar.
Gintaras dirigerar varje år
symfoniorkestrar över hela
Europa och har samarbetat
med flera kända solister.
Han har dirigerat
flera operauppsättningar
på Litauens nationalopera,
såsom Nabucco, Tosca och
Salome. Han har gästat
operan i Oslo och GöteborgsOperan.
Han har varit chefdirigent
för Malmö Opera och
Musikteater, där han dirigerat
Aida, Eugen Onegin
samt Otello.
För Dalhalla Opera är han
ofta engagerad och har
bl a dirigerat Turandot,
Aida och Carmen.
DalaSinfoniettan är Dalarnas
symfoniorkester - en professionell,
heltidsanställd ensemble
som bildades 1988.
2003/2004 byggdes
orkestern ut med 8 nya
tjänster till nuvarande 28
musiker, något som givit
nya förutsättningar att
utvecklas. Målet är att vara
en mångsidig, flexibel och
spännande orkester med
bredd i programutbudet
både när det gäller den
klassiska repertoaren och i
samarbete med musiker från
andra genrer.
Orkestern är omtyckt
av publik, dirigenter och
artister för spelglädjen,
generositeten och den
särdeles goda kamratandan.
Konstnärlig ledare och chefdirigent
är Bjarte Engeset.
DalaSinfoniettan har ett
länsmusikuppdrag och ger
över 80 konserter varje år.
Musiken hörs i konserthallar,
kyrkor, gymnastiksalar,
hembygdsgårdar, parker och
församlingshem.
DalaSinfoniettan ger
varje sommar flera konserter
i Dalhalla och vid Musik vid
Siljan.
Sedan 2006 deltar man i
den återkommande Vinterfest
med Martin Fröst som
konstnärlig ledare.
DalaSinfoniettans kör består
av cirka 40 sångare från hela
Dalarna.
Några av körens medlemmar
jobbar med musik även
till vardags eller är musikstuderande,
de allra flesta har
dock helt andra huvudsakliga
sysselsättningar; alla
med körsången som stort
fritidsintresse.
Kören startades 1994
i samband med Musik i
Dalarnas/Operahögskolans
uppsättning av Tjajkovskijs
opera Eugen Onegin, och
har sedan dess medverkat
i flera operauppsättningar
både i Dalhalla och på turné
i länet, liksom i ett flertal
konserter på egen hand och
tillsammans med DalaSinfoniettan.
Körledare sedan starten
är Gudrun Domar, sångpedagog
och lärare vid Dansoch
Musikskolan i Falun.
Repetitör är Anita Agnas,
lärare vid Musikkonservatoriet
Falun och Musikhögskolan
i Stockholm, även
ofta anlitad som musiker i
DalaSinfoniettan.
26

27

Wolfgang Amadeus
MOZART
Hur presenterar man Mozart - ”Miraklet som Gud
lät födas i Salzburg”?
Om man googlar på Mozart får
man upp mer än 59 500 000 träffar.
Hyllmeter efter hyllmeter med
böcker berättar om underbarnet,
den gudabenådade musikern och
kompositören. Av alla erkänns han
som musikhistoriens största naturliga
geni.
Hans far Leopold Mozart, som också
var musiker, ägnade all sin tid åt
sonens uppfostran och tog med
honom på turnéer runt om i Europa
för att visa upp sonens begåvning.
Som vuxen hade han inte alltid lätt
att få arbete. Under olika perioder
var han anställd vid Salzburgs hovkapell
men bosatte sig senare i Wien
som fri konstnär. I hela sitt liv hade
han problem med ekonomin och sin
svaga hälsa. 1782 gifte han sig, mot
faderns vilja, med Constanze Weber,
vars syster han tidigare varit förälskad
i.
Mozart var en lysande pianist, han
improviserade och komponerade
redan vid sex års ålder. Hans första
symfoni kom till när han var åtta
år, hans första oratorium vid elva
och hans första opera skrev han vid
tolv års ålder. När han var sjutton år
skrev han sex stråkkvartetter. Ingen
har åstadkommit så mycket inom
olika områden så tidigt i livet.
”För mig kommer operan före allt
annat”, skriver han år 1782. Han för
in en ny mänsklig värme, ett nytt
känslodjup i karaktärerna på scenen.
Genom hans musik får de liv.
Arbetet med Trollflöjten påbörjade
Mozart i mars 1791. Operan
var ett konstverk för folket på deras
språk med folkvisans tonfall. Den
hade premiär den 30 september
och blev en stor framgång. Då hade
Mozart bara drygt två månader kvar
att leva.
”Det var som om hans kropp bränt
slut under elden av hans andes oerhörda
produktion.” *
* Julius Rabe ”Musiken genom
tiderna”.
W. A. Mozart föddes den 27 januari 1756 i Salzburg och
avled den 5 februari 1791 i Wien.
Library of Congress Prints and Photographs Division
28

Mitt i Borlänge
ligger museet till Jussi Björlings minne.
Se den stora utställningen!
Två våningar med bl.a. ett dussintal scendräkter.
Lyssna
till Jussis många inspelningar och se honom på video!
Fördjupa
dig i böckerna, klippen och programmen!
www.stiftsgarden.org
Varmt Välkommen till
Stiftsgården Rättvik
- en mötesplats för många!
Bo hos oss när du besöker Dalhalla.
Mat och vila i underbar miljö, (alkoholfritt).
Öppet året runt!
Stiftsgården Rättvik
Kyrkvägen 2, 795 32 Rättvik
Tel 0248-79 78 00, bokning 0248-79 78 17, fax 0248-79 78 10
info@stiftsgarden.org www.stiftsgarden.org
Försäljning
bl.a. stort urval av CD och DVD med Jussi.
”Av alla sångarmuseer, är Björlings bäst”
(The Gramophone)
Öppettider
Juni – augusti: mån – fre 11–18, lör 10–14, sön 12–17
Övriga året: tis – fre (utom helgdagar) 12–17
Inträde: 40 kr, studerande 20 kr.
Borganäsvägen 25, 784 33 Borlänge
Tel 0243-742 40, fax 0243-742 41
E-post jussibjorlingmuseet@borlange.se
www.borlange.se/jussibjorling
URPREMIÄR
Lördag 12 december, söndag 13 december 2009
Julmarknad 15.00-16.30 Julkonsert 17.00-18.30
Julkonsert i Dalhalla
Charlotte Perrelli Lasse Kronér
Stort Luciatåg. Folkmusik. Totalt upp emot 300 medverkande!
Mora Kammarkör. Borlänge Kammarkör.
Elever från: Musikkonservatoriet, Falun.
Haraldsbogymnasiets Musikestetiska program, Falun.
Rättviks Gymnasiums Musikestetiska program.
Vuxen: 345 kr, ungdom: 195 kr, inkl. serviceavgift, onumrerad ståplats.
Biljettköp: www.dalhalla.se
Siljan Turism 0248-79 72 00, Visit Falun: 023-830 50
Borlänge & Co 0243-25 74 90, Ludvika Turism 0240-860 50

Om Dalhalla
Pingsten 1991 väcktes Dalhalla – som då hette
Draggängarna – ur sin anonymitet. Sångerskan
och radioproducenten Margareta Dellefors tipsades
om kalkbrottet som efter 50 års brytning
gröpts ur till en alldeles naturlig amfiteaterform.
Inspirerad av Wagners Valhall i kombination
med Dalarna fick arenan sitt namn – Dalhalla.
Brottet är 400x175x60 meter stort, mått som
bildar ett slags tredimensionellt gyllene snitt.
Detta tillsammans med skrovliga ytor, är anledningen
till den särdeles fina akustiken. Platsen i
sig är en stor skönhetsupplevelse med sin medelhavsgröna
sjö.
Föreningens f.d. hedersordförande, hovsångerskan
Birgit Nilsson, sköt den 23 juli 1994 startskottet
för premiärkonserten. Sedan dess har
mycket hänt i Dalhalla och arenan är numera
etablerad som en av världens vackraste utomhusscener.
Arenan har utvecklats genom stora
investeringar (ca 60 Mkr) och förbättringar sker
för varje år. Det finns 4000 platser, en scen på
över 600 m 2 , restaurang och toaletter men det
finns ändå mycket kvar att utveckla och förbättra.
Antalet konsertbesökare har ökat från ca
38 000 sommaren 1997 till ca 100 000 sommaren
2007. Vad gäller guidade visningar tillkommer ca
15 000 besökare/år. Säsongen pågår från juni till
början av september och innehåller över 30 evenemang
inom olika musikgenrer - varav opera är
Dalhallas signum.
Dalhalla ägs fr o m sommaren 2007 av Dalhalla
Förvaltning AB som arrenderar marken av Rättviks
kommun. Verksamheten bedrivs av föreningen
Dalhallas Vänners dotterbolag, Dalhalla AB.
Den som så önskar kan bli medlem i Föreningen
Dalhallas Vänner och därigenom bli delaktig i
arenans fortsatta utveckling.
Dalhalla AB, styrelseordförande: Leif Borgert • Föreningen Dalhallas Vänner och Dalhalla Förvaltning AB, styrelseordförande: Ann Beskow
Föreningen Dalhallas Vänner, hedersordförande: Margareta Dellefors • Verkställande direktör: Håkan Ivarson
Konstnärlig ledare för Dalhalla Opera: Stefan Sköld • Marknadsföring, försäljning och press: Jill Sand
Kansli: Carina Traung • Ekonomi: Per Sundström, Karin Ingesbo • Producent: Pia Park • Ljud och ljus: Bröderna Park AB
Fotograf: Per Eriksson • Grafisk design: Höglund Design • Tryck: Intellecta Strålins

– Tack till Statens Kulturråd –
Vill du få fina erbjudanden och information från
Dalhalla med chans att vinna Dalhalla-biljetter?
Anmäl dig på www.dalhalla.se!
Dalhalla arbetar ständigt med att förbättra säkerheten.
Gång-, respektive bilvägen är separerade från varandra.
Publiken uppmanas använda gångvägen till och från
parkeringen och att inte gå ut på bilvägen, då detta kan
medföra stor fara.
HÖGLUND DESIGN, 2009 • TRYCK: INTELLECTA STRÅLINS
Dalhalla • Box 1 • 795 21 Rättvik • tel 0248-79 79 50 • fax 0248-79 79 60
info@dalhalla.se • www.dalhalla.se