2018

Nummer 2 2018. Sedan 1963. Stockholms nations medlemstidning. 

En dag med KV En kväll i Storstaden En middag i mörkret

Redaktionen 

REDAKTÖREN HAR 

ORDET 

“Someone - probably not Cristophe - has put on his 

desk a shining silver pot of cornflowers. The dusky 

blueness at the base of the crinkled petals reminds 

him of this morning’s light; a late dawn for July, a 

sullen sky.” 

I natt smidde jag tusen planer. I morse gjorde jag som 

vanligt. Nja, riktigt så illa kanske det här akademiska 

året inte har varit, men något åt det hållet. I somras var 

jag mycket bestämd. Jag skulle göra allt. Varenda gasque 

skulle bevistas, varje städsexa frekventeras och varje 

utomkurslig kvällsföreläsning om ett obskyrt och alldeles 

för välavgränsat ämne besökas. Och tidningen! Här skulle 

det hända saker. Från en redan mycket hög nivå skulle 

en makalös monolit av journalistisk briljans resa sig. Alla 

mina ambitioner blev, som så ofta är fallet, inte realitet. 

Jag gjorde inte allt, men jag gjorde en hel del. Tidningen 

har haft ett riktigt bra år, men att det på inget vis är min 

förtjänst kan vi tala tyst om. Den redaktion vi har haft och 

fortsätter ha är engagerad, fantasifull och skicklig. Jag är 

bara glad att få valla deras skidor då och då. 

“Some of these things are true and some of them lies. 

But they are all good stories.” 

Innehållet i tidningen har varit brett. Vi har haft många 

olika typer av inslag, om olika ämnen och skrivna i olika 

stilar. Vissa, som Uppsalavyn, har inte haft ett enda ord i 

sig. I min värld är det precis så här det ska vara. Det vi gör 

som en del av studentlivet, men utanför själva studierna, 

präglar oss; kanske lika mycket som själva utbildningen. 

Som student i Uppsala har du en unik möjlighet att 

utvecklas. Det gäller bara att ta den. Just mångfalden av 

förmågor som tidningen, Nationen och staden hjälper till 

att kultivera ser jag som en succé i sig. Så även om varken 

ni eller jag har hunnit med att göra allt så har det vi faktiskt 

gjort inneburit att vi vuxit. Personen som planerade 

stordåden är inte samma som den som minns dem. 

“For what’s the point of breeding children, if each 

generation does not improve on what went before.” 

En dogma som jag försökt indoktrinera er med under 

det här året är att vi alla har möjlighet att göra vårt eget 

avtryck. För världen styrs inte därifrån vi tror. Inte från 

militärbaser eller från presidentpalats. Världen styrs från 

kontor, fabrikslokaler och förskolor. Vanligt folk som gör 

vanliga saker, men på ett makalöst vis. De förmågor du 

kultiverar utanför studierna kan vara just de som låter dig 

göra det avtrycket. 

En av de planer jag hade i somras var att gömma ett 

citat eller en parafras från min favoritbok i varje ledare, 

men utan att säga vilken bok det är; det skulle vara som 

en liten gåta för er att lista ut. Hur det gick med den saken 

lämnas, som det så arrogant heter i den matematiska 

kurslitteraturen, som en övning till läsaren. 

Något annat som jag med glädje överlämnar till läsaren 

är det här: terminens andra nummer. Aaron hänger 

med Klubbverket, Sonya med Pubverket och Alice med 

Trygghetsombuden. Theresia lägger sista handen vid sitt 

magnum opus och berättar om vad Nationen gör för att 

hänga med i tiden. 

Mwynhewch eich pryd! 

Ansvarig utgivare 

Edward Nehlbäck 

1Q@stockholmsnation.se 

Annonsförsäljning 

holmiensis@stockholmsnation.se 

Tryck 

Wikströms Tryckeri AB 

018-15 62 90 

Omslagsfoto 

Henric Mörch 

Fotograf 

William Persson 

Kontakt 

Drottninggatan 11 

753 10 Uppsala 

072-964 75 50 


Mattias Forsgren 

Redaktör 

2

Redaktionen 

Mattias Forsgren 

Redaktör 

Ananas på pizza? 

Ja, med banan i en calzone. Lita på mig, 

jag har jättemånga högskolepoäng. 

Pizza på ananas? 

Som sagt; lita på mig, jag har jättemånga 

högskolepoäng. 

Hur ska det fungera rent praktiskt? 

Lugn, jag löser det. Jag har jättemånga 

högskolepoäng. 

Aaron Eidem 

Skribent 


Nu snackar vi! 


Är det här en kuggfråga? 

Kom igen, det blir kul! 

Lägg ner bara! 


Nej. 


Nej?! 


... 


Yes! 


I don’t really understand. 


Well, okay then. 

Sonya Sammarco 

Skribent 

Alice Adler 

Skribent 


Nej. 


Nej. 


Nej. 


Absolut! 


Liten pizza eller stor ananas? 


Hit me up så bjuder jag på minipizzor på 

ananas! 

Theresia Mossberg 

Skribent 

Henric Mörch 

Art Director 


Nej. 


Nope. 


Nja... 

Anton Westin 

Art Director 

INNEHÅLL 

Nummer 2 2018 

1Q har ordet 4 

Så lärde jag känna Klubbverket 5 

Stockholms nations historia 8 

Gubben i graven bredvid 10 

Bildcollage 14 

Uppsalavyn 16 

Hedersledamoten 18 

Trygghetsgruppen 20 

Recept 23 

En kväll i Storstaden 24 

Gamla stan 26 

En middag i mörkret 28 

Pyssla med Pelle 30 

Kuratelet 31 

3

Nationen 

1Q HAR ORDET 

Kära Landsmän, 

Våren kommer tidigare till Lund än till Uppsala. Det var 

något hela Kuratelet samt Klubbverket fick erfara när vi 

i början av april gjorde vårt traditionsenliga besök på 

Malmö Nations vårbal. Som tur är har nu vårtecknen 

även hunnit leta sig upp till oss här i Uppsala. Att våren 

är kommen betyder flera saker. Dels fylls vår härliga 

utegård med både hungriga lunchgäster och törstiga after 

school-besökare, och inne i huset präglas stämningen av 

energi och framtidstro. 

När du läser detta har vi hunnit avverka ytterligare ett 

valborgsfirande. Jag hoppas att det gick bra! I skrivande 

stund är det nämligen svårt att fokusera på så mycket 

annat. Valborg, eller sista april som vi egentligen borde 

kalla det, har firats av studenter sedan mitten av 1800-talet 

och är kulmen av både eufori och levnadsglädje under året. 

Det är roligt att se hur firandena på nationerna utvecklats 

bara under de år jag varit aktiv. Konkurrensen mellan de 

olika arrangemangen är här både sund och utvecklande, 

och det hade krävts ett halvt sekel för att hinna uppleva allt 

som år efter år erbjuds studenter och besökare. 

Inom kuratorsfären och nationsstyrelserna diskuteras 

det just nu mycket kring nationernas ställning i 

dagens Uppsala, och hur vi påverkas av det förändrade 

kårklimatet. Universitetets roll i att värna nationernas 

särart diskuteras även det flitigt av inspektorskollegiet. 

Frågan kring vad nationerna bör vara, och vilken roll de 

kommer att spela i framtiden, är intressant och en vi bör 

ställa oss ständigt, oavsett vad som sker runt omkring. 

Nationernas överlevnadsstrategi har sedan 1600-talet varit 

just förändring och anpassning. De studenter som är i 

kraft att ge sig ut i samhället för att på ledande positioner 

påverka och förändra detsamma har drivit precis samma 

arbete i studentvärlden. Trots att traditionen och kulturen 

alltid värnats så har nationerna på så sätt ständigt legat ett 

steg före. Det ska vi fortsätta göra! 

Mitt år som Förste kurator börjar lida mot sitt slut. 

Det är med en enorm tacksamhet som jag tagit mig an 

uppgiften, och med en om möjligt ännu större ödmjukhet 

och respekt som jag lämnar den. Vad den här organisationen 

givit mig är svårt att sätta ord på, men jag vet att jag 

kommer att bära med mig det hela livet. Jag vill med de 

orden ta tillfället i akt att tacka alla de personer som jag fått 

möjlighet att jobba med under året, på Nationen och på 

annat håll. De är alla människor som utgör Nationen, och 

de är alla runt omkring ämbetet som gör det till vad det är. 

Jag vill uppmana alla er som läser detta att våga ta steget att 

prova någonting nytt. Det är genom att testa nya saker som 

vi utvecklas, och Nationen är en strålande plats för detta. 

Tack för ett fantastiskt år! Må nästa bli ännu bättre! 

Edward Nehlbäck 

Förste kurator 

4

Nationen 

Så lärde jag känna klubbverket - 

en djupdykning i Nationens hjärta 

Av: Aaron Eidem 

Torsdag, klockan 23:14 Som en diskret, nästan osynlig, 

ninja försöker jag ta mig förbi människorna på det trånga 

dansgolvet i det nya huset. Mitt enda uppdrag är att fylla 

den tomma backen jag håller i med så många glas och 

ölflaskor som möjligt. Plötsligt formas en ring av unga 

män omkring mig. Till ljudet av deras rungande entusiasm 

dånar DJ:n ut Levels i högtalarna. Nävarna vispar frenetiskt 

och hårsvallen gungar upp och ner, något i otakt 

med deras energiska hopp. Lagom till droppet uppvisas 

strobesens fulla effekt och det blir som om folkhavet rör 

sig i slow motion. Det går nästan att ta på euforin och den 

totala avsaknaden av ångest. Jag vänder mig om och flyttar 

oblygt på alla i min väg tills jag befinner mig i köket. 

- Två high balls fick du med dig, starkt! muttrar hovmästaren 

Patrik Viklander. 

Det är inte självklart om undertonen är ironisk eller 

uppmuntrande. Hur som helst är det bara att lämna 

glasen och kippa efter andan. Jag blickar ut över köket. En 

klubbverkare står och diskar med en ruskig fart. Två andra 

badar glas i iskallt vatten och de övriga springer in och ut 

ur köket. Jag noterar att allas backar är sprängfyllda. Patrik 

var nog ironisk. Allt sker som på ett löpande band. Som en 

enda organism rör sig klubbverkarna över Nationsgolven. 

Tolv personer men en enhet - det är vackert att skåda. 

Kontrasten mellan det okontrollerade kaoset på dansgolvet 

och den oerhörda metodik som präglar arbetet i köket är 

smått surrealistisk. Hur hamnade jag här? Låt oss backa 

tillbaka bandet en bit! 

Klockan 13:15 [samma dag] Det är lunchtid och 

lyckligtvis värmer solen skönt, i stark kontrast till den 

kalla vind som blåser in från de uppländska slätterna 

utanför stan. Ifrån Drottninggatan, där jag promenerar, 

skymtar krokusarna i Slottsbacken, vilket sägs vara ett 

säkert vårtecken i Uppsala. Det är utifrån dessa förutsättningar 

jag ska ta mig an dagens uppdrag: att lära känna 

Stockholms nations klubbverk. Jag ska ”nissa”, det vill 

säga följa med klubbverket under dagen. Jag kliver in på 

Nationen där förberedelserna pågår för fullt. På utegården 

gör plötsligt Tomas Haglund och Vera Olsson entré med 

breda leenden. Duon är klubbmästare på Nationen och 

därmed ansvariga för att leda klubbverket. Vi slår oss ner 

vid ett bord för en pratstund. Både Tomas och Vera var 

under förra terminen, deras första i Uppsala, klubbverkare. 

Jag frågar vad det är som håller dem kvar inom Nationens 

klubbverksamhet. Tomas börjar: 

- Klubbverket var i princip det första jag hoppade på när 

jag flyttade till Uppsala. Och jag blev förälskad direkt. 

Som klubbverkare jobbar man hårt, otroligt hårt, många 

timmar varje vecka. Men sammanhållningen i gänget 

och det gemensamma uppdraget gör det värt all möda. 

Och trots att det är tidskrävande är det aldrig någon som 

hoppar av. Vera fyller i: 

- Precis så är det. Berättar man om klubbverket för någon 

utomstående så tycker de att man är dum i huvudet. Men 

ingen klubbverkare har någonsin ångrat sin tid här. 

Vad är klubbverket då? För att besvara den frågan 

bör man vara införstådd i veckodagen torsdag och 

dess mytomspunna innebörd i Uppsala. Torsdagar 

tar nämligen sin utgångspunkt på Stockholms 

nations berömda klubb. Enligt Nationens stadgar 

består klubbverket av tolv ämbetsmän, vilka har 

till huvuduppgift att tjäna just klubben. Arbetsuppgifterna 

varierar i allra högsta grad men som 

exempel kan nämnas att maten till Holmiana, 

Nationens finrestaurang, ska preppas och kravallstaket 

ställas ut på utegården. Under klubben ska 

tomglas plockas och husets olika barer förses med 

glas. 

Verkets anor sträcker sig långt tillbaka i tiden. Förr 

i tiden kallades klubbverkare för ”ninnor”. I Ett hus 

på lut, ett samlingsverk som skildrar Stockholms 

nations historia, finns en artikel om en klubbkväll 

från tidigt 1990-tal. Ifrågavarande kväll var så kall 

att ninnorna bjöd de frusna stackarna i kön på 

kaffe och pepparkakor. 

Klockan 14:00 En fullt så romantisk bild av klubbverket 

låter sig emellertid inte målas upp för tillfället. Istället 

befinner sig klubbverkarna Simon Kristiansson, Oskar 

Norstedt, Arvid Larsson, Jakob Leth och Herman Berggren 

på utegården. De arbetar intensivt med att hacka is. Det är 

ett tungt jobb som kräver mycket disciplin. 

- Vinterförmiddagarna på utegården har lite karaktären av 

ett sibiriskt arbetsläger, säger Simon med glimten i ögat. 

Gulagliknelsen till trots bestämmer vi oss för att ta en paus 

i solen. Herman kommer på den kloka ideén att det finns 

kaffe att hämta i köket så i samlad trupp rör vi oss ditåt. 

När vi återvänt till uteplatsen slår vi oss ner. Stämningen 

är god. Himlen är blå. Knappt ett moln att ta skydd under. 

Simon vänder sig mot mig. 

5

nationen 

- Första passet sprang jag runt och stressade som en tok. 

Då kom barmästare Joel Haglund fram till mig och sa 

”Chilla lite, glöm inte bort att det ska vara kul att köra KV”. 

Man måste tillåta sig att ta en kaffe i solen och snacka lite 

skit, för moralens skull. Allt är inte alltid på blodigt allvar. 

Oskar vill ge poängen ytterligare genomslag och tillägger: 

- Vi är ändå här ideellt och gör allt detta på eget initiativ. 

Tomas kommer över till oss och slår sig ner. Osökt glider 

samtalet in på Lund. En förmån som tillkommer klubbverket 

är att man varje vår åker ned till Malmö Nations 

vårbal i Lund. Berättelserna om resan är många och det är 

svårt att hålla isär sanning och myt. Något som är sant är 

att lundatradition föreskriver att män ska ge sina bordsdamer 

en gåva. Tomas erinrar verkarna om hur han själv 

resonerade under sin tid som klubbverkare: 

- Det kan vara festligt att ge ett mini-spel, typ fyra-i-rad. 

Jag köpte ett beer-pong spel till min bordsdam, som vi 

spelade vid bordet. 

Klockan 15:00 En timme senare befinner jag mig i 

köket med klubbverkarna Nora Ekström, Johanna Rehme 

och Clara Wik. Med matematisk precision förbereder 

de räktoasts, vilka ska serveras till förrätt på Holmiana. 

Stämningen är harmonisk och det är uppenbart att trion 

trivs tillsammans. Jag frågar hur mycket tid klubbverket 

spenderar med varandra. Johanna smetar ut en klick 

löjrom på surdegsbrödet innan hon vänder sig mot mig 

och berättar: 

- På torsdagar jobbar vi från klockan 13 till 3-ish på 

morgonen. Sen så brukar vi ha efterfest på okänd ort. 

Andra veckor är det gasqueprepp och städsexor. Och 

såklart omstäd. Så säkert 25 till 30 timmar per vecka i snitt. 

Förlåt, men hur orkar ni? Det låter otroligt slitsamt? 

- På torsdagar kan det kan vara segt fram till klockan 18 för 

då är det inte lika högt tempo. Men så fort klubben drar 

igång är det så mycket som händer och så otroligt intensivt 

att man knappt märker att tiden går. Jag har aldrig varit en 

person som gått på efterfester eftersom jag är en sån som 

däckar efter klubben. Men när man jobbar får man en sån 

energikick av att tagga varandra. Clara inflikar: 

- Vi är väldigt duktiga på att peppa varandra, särskilt 

under städet. 

Jag låter det sjunka in att klubbverkarna spenderar 

så mycket tid på Nationen. Det är klart att vissa uppoffringar 

får ske då. Ändå är de ödmjuka inför uppgiften och 

sprudlar av energisk professionalism. 

Under alla dessa stressade timmar, bråkar ni aldrig? 

En mörk röst hörs bakom mig och jag vänder mig om. Det 

är Jakob som har smugit in i köket och besvarat min fråga: 

- Den största konflikten inom detta klubbverk är mellan 

oss och isen på utegården. 

Då Johanna har flaggat för att passet kommer att ta fart om 

några timmar inser jag att detta kan vara min sista chans 

att få lite insider-info. Jag frågar om det finns någon rolig 

historia de vill delge. Klubbverkarna ser på varandra med 

mystiska blickar. Nora tar initiativet: 

- En sak vi kan berätta om är ninnedjuret. Det är legenden 

om en ninna som höll till på Nationen för många år sedan. 

Det sägs att ninnan kunde bära två soffor och en fåtölj på 

egen hand. Idag har ninnedjuret blivit något av en mytisk 

varelse som rör sig på Stockholms nation om nätterna. 

- Vi är väldigt inspirerade av ninnedjuret, tillägger Clara 

på fullt allvar. 

Klockan 22:00 Klubben har varit igång någon timme när 

det är dags för ”stora röj”. Jag blir upplyst om att dansgolvet 

i nya huset ska röjas på alla bord, soffor och fåtöljer som 

stått där under loungen. Det är uppenbart att detta är 

något slags startskott för kvällen. KV ställer sig på ett led 

i köket och klubbverkarna övergår nu från det tidigare 

så kännetecknande lugnet till en slags kollektiv psykos. 

”Kom igen nu KV, nu jävlar kör vi!” och liknande tillrop 

hörs. Det stampas och high-fiveas. På dansgolvet sätts 

Crazy Frog igång, vilket uppenbarligen är någon form av 

cue. Klubbverkarna rusar in och som de röjer! Jag hinner 

roffa åt mig en fåtölj och följer efter de andra. Genom 

dansgolvet far vi, förbi klubbesökarna som nu står längs 

med väggarna och applåderar. Vi springer genom beiga 

rummet och ut i hallen för att sedan släppa allt i landskap. 

Därefter sticker vi som spjut - genom kakelbaren tillbaka 

in i köket. Processionen fortgår ytterligare ett varv tills 

samtliga möbler har inkasserats. När den sista klubbverkaren 

är inne i landskap drämmer Tomas igen dörren och 

stoppar klockan. Efter en konstpaus betraktar han sina 

undersåtar och vrålar: 

- En minut och elva sekunder! 

Det är uppenbarligen något slags rekord då extas utbryter 

bland klubbverkarna. Nu börjar allvaret. 

6

nationen 

Klockan 02:00 Bortsett från klubbverket och några ur 

baren sover Nationen nu. Det är knappt tretton timmar 

sedan jag klev in på Stockholms nation och timmarna har 

minst sagt tagit ut sin rätt. Jag är helt slut, men tar ändå ett 

krafttag och gnider mopphuvudet mot den ölfläck som jag 

har ombetts att avlägsna från golvet i landskap. Klubbverkaren 

Isabella Åsberg rusar förbi men hinner ge mig ett 

uppmuntrande leende. Återigen påminns jag om klubbverkarnas 

hängivenhet. Bortsett från en och annan tentafirare 

ligger väl de flesta till sängs såhär dags. Jag blickar upp 

och får syn på en tavla som föreställer Carl Axel Torén, 

Teologie professor och domprost i Uppsala sent 1800-tal. 

Stockholms nation grundades år 1649 och historien sitter 

bokstavligen talat i väggarna (eller i alla fall på väggarna). 

Jag slås av kontrasten mellan Nationen som högborg för 

landets skarpaste akademiska hjärnor och det oglamorösa 

slit som klubbverket utför. Om hundra år är det kanske 

dagens klubbverkare som hänger på väggarna. 

Klockan 01:50 Klubben stänger om tio minuter och de 

flesta av besökarna har lämnat lokalen men ännu dröjer 

sig en tapper skara kvar. I köket har klubbverket samlats. 

Inom kort kommer Tommy Körbergs Stad i ljus att spelas 

i kakelbaren och klubbverket ska nu för första gången 

få släppa allt och under låtens dryga tre minuter sjunga 

med på dansgolvet. Förr i tiden avslutades klubben med 

Frank Sinatras New York, New York men sedan några år 

tillbaka har Körbergs ballad spridits som en löpeld genom 

studentsverige, och avslutar nu fester från Linköping i väst 

till Lund i syd. Av tradition bildar återstående besökare en 

ring och arm i arm vrålar de ut det allra sista de förmår ge 

ifrån sig. Vera signalerar att det är dags och klubbverket 

skuttar in i kakelbaren. Vi, uppemot femton personer, intar 

halva dansgolvet och i den här ringen släpps ingen annan 

in. Det går att ta på den förlösande känslan av att kvällen 

lider mot sitt slut. När låten ringt ut tänds ljusen. Klubben 

ska stängas och besökarna forslas ner mot garderoben. Jag 

är beredd att röra mig mot omklädningsrummet när Vera 

rycker tag i mig. 

- Samling i köket, nu. Alla ska få sina städuppgifter. 

Nåväl, kvällen är nog inte över riktigt ännu. 

Klockan 03:20 Nationen är städad och det är dags att 

bege mig hemåt. Om ett par timmar gryr det över Uppsala. 

Klubbverket skulle vidare till ”efterfest på okänd ort”, men 

för egen del är jag färdig. Det är dags att sova. På vägen 

hem möter jag ett tidningsbud - sannolikt har han aldrig 

hört ordet ”klubbverket”. Det slår mig att att det som är 

verkligheten för någon är helt okänt för någon annan. 

Olika cirklar, olika världar. En anledning till att jag ville 

nissa var för att få en inblick i den mystik som klubbverket 

alltid förknippats med. Kanske hör den bilden av 

klubbverket hemma i myternas värld. Nej, nog finns det 

en mystik men den har endast klubbverkarna tillträde till. 

Och vem vill ändra en vacker saga? 

7

nationen 

STOCKHOLMS NATIONS HISTORIA 

DEL 4 – NUTID OCH FRAMTID 

Under föregående samt nuvarande termin följer jag Nationens historia med 

nedstamp i olika tider som känns särskilt spännande för en nutida läsare 

att förkovra sig i. Jag kommer att beskriva vilken byggnad man befann sig 

i, hur många medlemmar Nationen hade och vad medlemmarna sysslade 

med under just den perioden. Jag kommer att undersöka Stockholmarnas 

vardagsliv och vad de haft för intressen och syn på saker i livet. I denna fjärde 

och sista del kommer jag avsluta med att se på hur Nationen ser ut idag och 

vad som utmärker just vår tid, både vad gäller tankegångar och sådant som 

rör byggnaden. 

Av: Theresia Mossberg 

Något som är framträdande i vår tid är 

arbetet för att nå jämställdhet och det har 

på alla nationer förts livliga diskussioner 

kring hur man ska hantera problem med 

sexuella trakasserier. Som ett resultat av 

detta startade Stockholms nation trygghetsgruppen 

på initiativ av bland andra Freja 

Liljedahl. Hon berättar att det under hösten 

2015 uppmärksammades en otrygghet 

på Nationen, där både engagerade och 

nattklubbsbesökare varit med om sexuella 

trakasserier, verbala såväl som fysiska. 

Detta skulle ha skett under torsdagsklubbar 

och sittningar såväl som under arbetstid. 

Därför bestämde sig Freja tillsammans med 

Kristina Lovén, Sofia Wedsberg och Hedvig 

Heijne att de fått nog av en jargong där 

sexism på nationerna kunde avfärdas med 

en grabbig stämning. Vidare såg de utvecklingsmöjligheter 

när det kom till att arbeta 

proaktivt med inkludering, HBTQ-frågor 

och representation för att alla skulle känna 

sig välkomna på Nationen. De kom därför 

att börja ha möten med det då sittande 

kuratelet och kom gemensamt fram till 

att det borde startas en grupp som arbetar 

proaktivt för ett tryggare klubbklimat. 

Gruppen var tänkt att ordna utbildningar, 

undersökningar och evenemang för att ge 

stöd åt engagerade och besökare som ville 

komma med åsikter eller berätta om upplevelser. 

Detta initiativ kom att bli Trygghetsgruppen 

som vi känner den idag där två 

trygghetsombud valda av ämbetsskaran ska 

verka med syftet att göra Nationen till en 

tryggare plats för alla. 

Idag sitter Sanna Wilgodt som trygghetsombud 

tillsammans med Erik Lidén. 

Hon berättar att hon tycker att arbetet hela 

tiden går framåt och är roligt att jobba 

med eftersom man märker att folk tycker 

att det är viktigt. Hon berättar vidare att 

de under våren hållit ett event där det 

diskuterades trygghet ute på öppna gatan 

vilket blev väldigt lyckat och uppskattat. 

Man samtalade kring läget i Uppsala och 

att många blivit utsatta för övergrepp, hur 

man skulle agera och hjälpa varandra och 

vad man skulle vara uppmärksam på. Sanna 

berättar att det var en givande diskussion då 

både tjejer och killar berättade om erfarenheter 

och delade med sig av råd kring 

problemet. I framtiden vill de anordna en 

föreläsning angående jämställdhet men de 

vet i dagsläget inte om de kommer kunna 

genomföra detta redan denna termin eller 

om det blir längre fram i tiden. 

8

nationen 

Nationshuset får idag utstå en stor mängd 

slitage eftersom vi använder det nästan dygnet 

runt hela veckan, från att frukostverkarna 

kommer in vid halv sju på morgonen tills dess 

att klubbverkarna har städat färdigt klockan tre 

på natten (men som Aaron gör klart för oss i 

det här numret så är det otroligt roligt att vara 

klubbverkare, så bli inte avskräckt av det). På 

grund av detta måste byggnadens skick ständigt 

ses över och renoveras. Edward Nehlbäck är 

Förste kurator på Nationen och utöver detta 

både sittande i styrelsen och som ordförande för 

förvaltningsnämnden. Han berättar att det har 

skett många förändringar på sistone och att en 

hel del arbete fortfarande pågår. 

I nya huset har vi fått nya ytterdörrar och 

garderoben har rustats upp. De gamla dörrarna 

var originaldörrar från när huset byggdes under 

1960-talet och har följaktligen varit med ett tag. 

Eftersom huset är K-märkt är dörrarna gjorda 

för att vara så lika de gamla som möjligt. Den 

enda skillnaden är att låskistan nu är något 

större och att de är mer anpassade för vår typ 

av verksamhet där de öppnas och stängs väldigt 

mycket. Garderoben byggdes om alldeles nyligen 

då vi fått föreläggande från brandskyddsmyndigheten 

om att den behövde rustas upp. Den 

nya garderoben går att låsa helt och hållet 

genom att dra ner en jalusi. Taket till garderoben 

har ljudisolerats och man har även installerat 

lysrör enligt hur det såg ut i originalritningen 

från 1960-talet men med lysrör av något bättre 

variant. Det finns dessutom ett nytt nyckelsystem 

i hela huset från och med i somras så 

man kan numera använda samma nyckel till alla 

dörrar. Detta är väldigt praktiskt för kuratorerna 

som får något mindre nyckelknippor att springa 

runt med, men även för Nationen i stort då man 

kan spärra en nyckel om den skulle komma bort. 

Lägenheten uppe vid terrassen håller på att 

renoveras och är snart färdig att användas. Här 

är det tänkt att det ska finnas ett arbetsrum, 

ett konferensrum, ett omklädningsrum och ett 

sovrum. Detta för att kuratelet ska kunna ha 

möten där men även ha möjlighet sova över, 

exempelvis när de jobbar sent på Valborg. I 

dagsläget är det i princip klart med bara några 

smådetaljer kvar att ordna. Tidigare användes 

lägenheten som privat bostad. 

Det har ännu inte tagits något beslut kring 

Print och Redins men det finns långtgående 

diskussioner kring en renovering och ritningar 

har tagits fram av arkitekt. Planen är att slå in 

väggen mellan Print och konferensrummet 

för att här bygga en pubmiljö. Man skulle då 

använda Redins bakom garderoben som kök 

och alltså ha ett separat kök där nere. Ingången 

till puben skulle vara från Drottninggatan och 

poängen med detta är att man då skulle kunna 

ha uthyrning i huset samtidigt som puben är 

öppen. 

Slutligen är internet något som många 

har nytta av och som det har investerats mycket 

pengar i och dragits flera kilometer kabel för. 

Som ni som tycker om att sitta i biblioteket och 

plugga kanske märkt så fungerar det fortfarande 

inte riktigt, men det beräknas vara igång inom 

kort. 

Nationslivet är i ständig förändring samtidigt 

som traditionerna är väldigt starka. Vissa traditioner 

och vanor måste brytas. För drygt 150 år 

sedan fick kvinnor till slut börja studera, och 

idag arbetar vi ännu intensivare mot sexuella 

trakasserier och för en trygg nationsmiljö. Det är 

bra och viktigt att vi ständigt ser över oss själva 

och det vi sysslar med i vårt kära nationshus. 

Samtidigt finns det gott om traditioner värda 

att bevara, som exempelvis att under stim och 

stoj samlas för att äta gott, dricka gott och skaffa 

vänner för livet. Slutligen måste huset ständigt 

tas hand om för att klara ytterligare många år av 

slitage från dessa traditioner värda att bevara. 

LÄS MER OM 

TRYGGHETSGRUPPEN 

PÅ SIDAN 20! 

9

Tryck CMD+Shift 

för att ändra text 

GUBBEN 

I GRAVEN 

BREDVID 

AV: HENRIK LINDSTEDT 

10

nationen 

Många går förbi den varje dag utan att tänka på det. Innanför 

den lilla stenmuren med det svarta järnstaketet så vilar 

en liten skara av kända svenska gestalter. Personer som 

har gjort stora förtjänster internationellt, för landet och 

för vårt studentliv. Gamla kyrkogården som ligger mellan 

Ekonomikum och Engelska parken är en gammal plats, 

precis som flera av byggnaderna runt omkring, många 

med anor från 1600-talet. Den innehåller århundraden av 

historia och många intressanta livsöden. 

Strax nedanför sin fars monolitiska gravsten ligger 

Dag Hammarskjölds något nedsjunkna minnessten. Dag 

föddes i Jönköping 1905, son till Hjalmar Hammarskjöld 

som bland annat var professor och statsminister mellan 

åren 1914-17 samt landshövding i Uppsala. Det är tack vare 

Hjalmars post som landshövding som sonen Dag växer 

upp på Uppsala slott och spenderar större delen av sina 

unga år i staden. 

När Dag är 11 år gammal börjar han på Uppsala högre 

allmänna läroverk, som numera heter Katedralskolan. 

Efter att Dag tar studenten, med lysande betyg, skriver han 

in sig vid Uppsala Universitet. Dag läser franska, praktisk 

filosofi och tar en filosofie kandidat i nationalekonomi på 

endast två och ett halvt år. Därefter åker han på utbytestermin 

till Cambridge, tar en juristexamen, disputerar vid 

Stockholms universitet och blir 1933 docent i nationalekonomi, 

blott 28 år gammal. 

Utöver allt detta studerande, som är en bedrift i sig, var 

Dag året 1929 också Förste kurator på Uplands nation. Dag 

var dock inte särskilt hänförd av festandet och de studentikosa 

aspekterna av nationslivet, som så många av oss 

andra uppskattar. 

Vi snabbspolar framåt två decennier och befinner oss 

i FN:s huvudkvarter i New York år 1953. Hammarskjöld 

är vald till ny generalsekreterare för Förenta Nationerna 

och ärver en ineffektiv och krisdrabbad organisation. 

”Ni övertar världens omöjligaste jobb”, sa den avgående 

generalsekreteraren Tryggve Lie till Hammarskjöld. Dag 

leder förbundet plikttroget de efterkommande 8 åren och 

försöker alltid lösa kriser snabbt och effektivt. Hammarskjöld 

deltog själv aktivt som medlande part i krisområden. 

Det är på vägen till ett sådant uppdrag i Kongo år 

1961 som Dag Hammarskjöld går ur tiden, när FN-planet 

oväntat kraschar. 

En annan herre som kunde ses spatsera i gränderna 

under tiden som Hammarskjöld vistades i Uppsala var 

Pelle Svanslös pappa och upphovsman. En man som skulle 

bli omåttligt populär för sina radioprogram och historier 

om katten med den kuperade svansen. 

Gösta Knutsson läste humaniora och hade för avsikt 

att bli lärare eller bibliotekarie. Studierna verkar dock 

inte ha haft högsta prioritet för Gösta som det mycket 

väl kan vara för en del studenter, även om han tog en 

magisterexamen. Han absorberades snabbt av nationsoch 

föreningslivet och tillvaron tog därmed en annan 

vändning. Engagemanget låg i synnerhet i Stockholms 

nations verksamhet. Han hann med att vara sånganförare, 

bibliotekarie och krönikör. Därtill även Förste kurator i 

hela två verksamhetsår. Som musikintresserad sjöng Gösta 

i kören Allmänna Sången, där han också skulle bli ordförande. 

Gösta antar sedan ännu ett prestigefyllt uppdrag 

efter sin tid på nationen, nu som ordförande för Uppsala 

Studentkår. 

DAG HAMMARSKJÖLD 

GÖSTA KNUTSSON 

11

nationen 

Det är nu Pelle Svanslös tassar in. Genom posten 

som Uppsala studentkårs ordförande blir Gösta 

studenternas ombud och därutöver även hallåman 

för Radiotjänst (läs Sveriges Radio) i Uppsala. 

Han blir fäst vid verksamheten och 1938 berättar 

Knutsson för första gången om Pelle Svanslös. Berättelsen 

om den kloke om något blåögde katten, som 

fått sin svans avbiten av en råtta, blir en succé. Första 

boken publiceras två år därefter. 

Miljöerna i berättelsen bygger till stor del på 

platser, gator och ortnamn i och utanför Uppsala. 

På samma sätt hämtar Knutsson inspiration till 

karaktärerna från personer i sin omgivning. Svanslös 

ständiga plågoande “Elake Måns”, tycks inte göra 

något annat än att tänka ut elakheter och ställa till 

det för Svanslös. Som berättelsens antagonist finns 

det likheter till två andra översittare under den tiden, 

Hitler och Mussolini. Namnet Måns sägs vara taget 

från hans lärare i latin, som han ogillade starkt. 

Gösta Knutsson avskydde nazismen och kritiserade 

de nationalsocialistiska rörelserna i landet, 

särskilt under hans tid som redaktör för studenttidningen 

Ergo. Episoderna slutar oftast med att Pelle 

klarar sig undan knipan och att Måns komplotter 

slår tillbaka på honom själv. En tid efter att Gösta 

träffar sin fru introduceras Pelles flickvän i “Pelle 

Svanslös och Maja Gräddnos” från 1947. 

Med inspiration och karaktärer från Göstas 

eget liv och med Uppsala som scen skapar han en 

klassiker, som har blivit film, musikal, julkalender 

(1997), serietidningar och böcker som översatts i ett 

tiotal språk och sålt i miljontals exemplar. Precis som 

Hammarskjöld vilar Knutsson på gamla kyrkogården. 

Om du promenerar längs med stenmuren och 

kliver vänster i korsningen innan Carolina Rediviva, 

det vill säga där kyrkogården tar slut och Engelska 

parken tar vid, så är du på Åsgränd. Fortsätt den 

gatan ned, förbi Williams Pub, men istället för att 

fortsätta till höger som om du var på väg för att 

avnjuta den goda lunchen som serveras på Nationen, 

så går du till vänster. Fortsätt ett stenkast och du 

hamnar framför Universitetshuset. Precis nedanför, 

i parken, står en stor staty. Så stor att man kan tro att 

den avbildar en gammal kung. 

Statyn föreställer Erik Gustaf Geijer, och man 

kan undra vad man måste göra för att få ett sådant 

monument rest över sig själv. Geijer var professor 

och rektor, bland mycket annat. Han gjorde djupa 

avtryck på universitetet och på Värmlands Nation. 

Geijer kom som 16-åring till Uppsala från 

Värmland, 1799. Hans utbildning tar lite längre 

tid än tänkt. Geijer kommer hem, till familjens 

besvikelse, utan examen julen 1802. Hur besviken 

han är själv, vet jag inte. Om jag tillåts gissa; inte 

särskilt, eftersom Geijer även spenderade mycket tid 

åt livsåskådningsfrågor, politiska och konstnärliga 

intressen, samt ett livligt umgängesliv (läs festande). 

En ytterligare faktor till förseningen är att Geijer 

vacklar en del i sitt val av livsbana och vilka studier 

han ska välja. Något som antagligen är mer självklart 

idag för en person i den åldern. Att åka söderut och 

backpacka är det iallafall inte tal om. Som kontrast 

till hans vacklande har Geijer ett självsäkert yttre. 

Han beskrivs som gentlemannamässig och en person 

med en otvungen säkerhet, som han själv verkar 

alldeles omedveten om. 

Geijers återställer sitt skadade anseende och 

tillfredsställer sin familj när han kammar hem 

Svenska Akademiens stora pris 1803 och kan därför 

med stärkt självförtroende återgå till de akademiska 

studierna. Kulmen på Geijers akademiska karriär 

når han 1817 genom att promoveras till professor 

i historia. Några år tidigare ger Geijer sin första 

föreläsning i Gustavianum, en byggnad precis intill 

universitetsparken, där han nu står staty. Dessa 

föreläsningar i historia, som han ger ett antal gånger 

i veckan, blir mycket populära i staden och drar 

hundratals åhörare. På vårterminen 1820 närvarar 

så många som fyrahundra personer. Geijer kommer 

sedan att vara rektor, rector magnificus, för universitetet 

i fyra omgångar, ett halvår i taget. 

Utöver rektor kunde Geijer titulera sig diktare, 

kompositör, filosof, historiker och samhällsanalytiker. 

Geijer är också engagerad i den politiska 

debatten. Han har ett konservativt ställningstagande, 

påverkat av den akademiska och aristokratiska 

Uppsalamiljö som han umgicks i. 

Vår grannation, Värmlands nation, hade fram till 

1930 inget eget nationshus. Även om nationen i sig är 

mycket gammal och anrik så flackade de runt i olika 

tillfälliga lokaler, fram till Gustav V invigde det nya 

huset. Det kunde den dåvarande konungen göra tack 

vare att Geijer 100 år tidigare i rollen som inspektor 

grundat en fond för ändamålet. 

När Erik Gustaf Geijer till sist lämnar jordelivet 

förs han från Stockholm, där han då bodde, till 

gamla kyrkogården och jordfästs en liten bit från 

kapellet. 

I likhet med Dag Hammarskjöld så läste Elsa 

Eschelsson juridik vid Uppsala Universitet. Däremot 

föddes hon som kvinna, något som skulle komma 

att sätta käppar i hjulet för Elsa och föra ner henne 

i en allt för tidig död. Hon föddes i industristaden 

Norrköping till en välbärgad affärsmannafamilj år 

1861. Uppväxten och de tidiga tonåren skulle inte 

12

nationen 

ERIK GUSTAF GEIJER 

ELSA ESCHELSSON 

Foto: Heinrich Osti 1883 / UUB 

bli helt sorglösa. Modern dog plötsligt när Elsa endast var 

fem år gammal. Familjen som bestod av fadern och hennes 

tre systrar flyttade av den anledningen till Stockholm. 

Att förlora en förälder i sådana unga år är förstås ytterst 

tragiskt, men att förlora en andra är bortom allt vad 

sorgligt heter. Det är i alla fall vad som händer när Elsas far 

Anders, fabriksägare och grosshandlare, går bort 1875. Elsa 

är då 14 år gammal. 

Den äldre systern Anna var änka och skapade ett hem 

för syskonen i huvudstaden. Elsa blev privatundervisad 

i hemmet och dessutom tog hon sig an att på egen hand 

lära sig latin. Efter studentexamen, som hon tog med höga 

betyg, ljusnade livet för Elsa. Hon har sedan ett par år 

tillbaka haft tanken att studera juridik och det kommer 

hon att göra. Men dessförinnan tar hon en filosofie 

kandidat i historia. Som ytterligare komplement till hennes 

allmänna bildning ger hon sig ut på en lång utlandsresa till 

Egypten, Palestina, Konstantinopel och Wien. Det är först 

i samband med hemkomsten som Elsa börjar läsa juridik, 

något som ingen kvinna innan henne gjort vid Uppsala 

Universitet. 

Som första kvinnan i Sverige disputerade hon i juridik 

och utnämndes till docent i civilrätt. Elsa blev därmed 

också landets första kvinnliga universitetslärare. Hon 

föreläste i process- och civilrätt och publicerade flera 

skrifter. Hennes arbete ansågs framstående, i synnerhet 

inom rättsteorin. Uppskattad för sitt arbete som hon 

var föreslogs hon året 1898 av juridiska fakulteten att 

bli professor i både civil- och processrätt. Båda utnämningarna 

stoppades dock av Universitetets ledning med 

hänvisningar till grundlagen som inte tillät kvinnor att 

inneha professorsämbeten. 

Elsa spenderade mycket tid under flera år åt att 

bestrida besluten, bland annat genom en förening hon 

själv grundade 1904. Som grundare och ordförande för 

Akademiskt bildade kvinnors förening tog hon kampen 

för jämställdhet mellan kvinnliga och manliga akademiker. 

Hon förespråkade att kompetens skulle trumfa 

kön eller börd vid tjänstetillsättningar och att kvinnor 

skulle få rätt att inneha högre statliga tjänster. Hon vann 

en seger 1909 när det genomfördes en grundlagsändring 

som gav kvinnor rätt att inneha professorsämbeten. Men 

glädjen varade inte länge och Elsa skulle aldrig få någon 

professorstitel. Ledningen vid universitetet beslutade två år 

senare att professuren i civilrätt skulle undantas och även i 

fortsättningen endast vara tillgänglig för män. Uppenbart 

lite för många gubbstruttar som fick bestämma vid den här 

tidpunkten kan man tycka. 

Stridigheterna med universitetet tog hårt på hennes 

krafter. Elsa Eschelsson avlider några dagar efter beslutet 

av en överdos sömnmedel. Elsa blev den akademiska 

karriären trogen hela sitt vuxna liv, gifte sig aldrig, skaffade 

inga barn och dog 1911 endast 50 år gammal. 

Jag har här inte försökt att göra kompletta porträtt av 

dessa personer, utan snarare lyfta fram aspekter ur deras 

liv som kan vara intressanta för en student idag, samt 

företeelser som går att relatera till, och samtidigt ge läsaren 

en kort historielektion om betydelsefulla personer och 

platser som är kopplade till universitet och nationerna. 

“Låt inte din utbildning stå i vägen för din bildning”. Så 

uttryckte Förste kurator det på min reccegasque. En replik 

som jag för övrigt misstänker upprepas varje termin vid 

det evenemanget. Emellertid har det inte någon betydelse, 

varför ändra något som får publiken att fnissa och är en 

sanning? Bildning för mig handlar om att våga göra eller 

lära sig om saker som man är intresserad av och som till en 

början kanske ligger utanför sin egen “comfort zone”. Det 

behöver verkligen inte handla om att förkovra sig i historia 

och i gamla gubbars dåd och gärningar. Det handlar helt 

enkelt om att bara göra någonting. Ett mycket bra exempel 

på detta är att engagera sig i Nationen eller någon annan 

förening och vara nyfiken och våga pröva. 

13

Tryck STHLMSVECKAN 

marsspexet CMD+Shift 


14

Tryck marsgaqsuen 

CMD+Shift 


15

Uppsalavyn 

Uppsalavyn 

Av: Robert Tang

Tryck CMD+Shift 


LAGTIMA 

VÅRLANDSKAP 

den 14e maj 

Kan du fota, 

illustrera, måla 

eller teckna? 

Holmiensis söker sitt 

nästa omslag! 

Skapa ett stockholmsmotiv och 

skicka in det till: 


senast 1:a augusti 2018. 

En lycklig vinnare får 

en månads brytleg 

till Torsdagsklubben! 

17

Tryck NATIONEN CMD+Shift 


HEDERSLEDAMOTEN 

Lena Marcusson, född 1946 i Bromma, har varit prorektor för Uppsala universitet åren 1997 till 

2006 och Nationens inspektor åren 1998 till 2006. Hon är professor emerita i förvaltningsrätt och 

ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien, men framförallt är hon hedersledamot i 

Stockholms nation. Det står skrivet att till hedersledamot kallas envar Nationen vill betyga sin 

högaktning. Det är med största sådan jag lämnar över ordet till Lena Marcusson. 

MATTIAS FORSGREN 

REDAKTÖR 

Holmiensis hade för ett par nummer sedan 

en artikel om kvinnorna på Stockholms 

nation. Där uppmärksammades med rätta 

att Nationen var tidig med att ta emot de nya studentskorna 

som annars mötte mycket misstro och särbehandling 

under de första decennierna sedan kvinnor 

fått tillträde till universitetet och därmed nationerna 

från 1873. Det berättas bland 

annat om den första kvinnliga 

professorn vid Uppsala 

universitet, Gerd Enequist, som 

utnämndes 1949, att hon på sin 

disputationsmiddag inte fick 

delta, när kaffet och punschen 

skulle serveras efter sittningen! 

Vad finns det då för anledning 

att åter uppmärksamma temat 

om kvinnorna på Nationen – och på universitetet? 

Jo, som av en händelse är det alldeles snart hundra år 

sedan kvinnorna fick allmän rösträtt. Den 18 december 

1918 beslutade Sveriges riksdag om rösträtten för 

kvinnor och 1921 fick därmed alla myndiga medborgare 

i Sverige gå till valurnorna. När jag själv studerade 

historia och statskunskap under 1960-talet, kunde jag 

läsa att allmän rösträtt infördes i Sverige 1909, men det 

var alltså ett grovt felaktigt påstående, eftersom denna 

rätt då bara tillkom männen. Per T Ohlsson har nyligen 

publicerat en bok om år 1918 i svenskt perspektiv och 

om det beslut som format det moderna Sverige. 

Liberaler och socialdemokrater genomdrev rösträttsreformen, 

trots ett hårt motstånd från konservativt håll. 

De generationer kvinnor och män som upplevt 

samhällsförändringarna sedan 1920-talet, då det inte 

fanns en enda kvinnlig rådman i Sverige och ingen 

kvinnlig professor vid vårt universitet för den delen, 

alla vi är naturligtvis på något sätt präglade av denna 

historia och av alla de föreställningar om manligt och 

kvinnligt som vi vuxit upp med. Så trots att situationen 

i dag är helt annorlunda, med en majoritet kvinnor 

inom den högre utbildningen, och trots att Stockholms 

När jag blev professor 

1994 hade jag inte 

en enda kvinnlig 

professorskollega på 

Juridicum 

nation fick sin första kvinnliga Förste kurator i mitten 

av 1960-talet, behöver vi tänka över vad denna historia 

betyder och hur den sätter sina spår i dag och påverkar 

vårt sätt att se på varandra och agera mot varandra. 

Själv har jag flera gånger upplevt att vara enda kvinnan 

i en grupp och att som första kvinna i en position möta 

motstridiga förväntningar. 

När jag blev professor 

1994 hade jag inte en enda 

kvinnlig professorskollega 

på Juridicum, och jag hade 

under min studietid där, på 

1970-talet, bara en gång lyssnat 

till en föreläsning som hölls 

av en kvinna. De flesta av oss 

hittar ju förebilder av båda 

könen på något sätt, även när 

könsfördelningen är snäv, men det är klart att den har 

betydelse för våra förväntningar både på oss själva och 

på omgivningen. 

Vid Uppsala universitet fanns bara 6% kvinnor 

bland professorerna så sent som på 1990-talet. Som den 

första kvinnliga prorektorn (1997-2006) i universitetets 

historia såg jag det som en viktig uppgift att medverka 

till en förändring. Frågan hade hög prioritet och vid 

slutet av min tid i universitetsledningen hade andelen 

kvinnor bland professorerna stigit till nästan 30%. Det 

berodde nog mindre på våra ansträngningar och mer på 

tidens gång och befordringsreformen som gav 

universitetslektorer rätten att söka anställning som 

professor, även när det inte fanns någon så kallad 

lärostol som blev ledig. Men det gällde också att 

uppmärksamma medarbetare med hög kompetens och 

sprida uppdragen mellan olika kategorier. Ofta fick jag 

höra att det var synd om de kvinnliga akademikerna för 

att de fick så många uppdrag och inte kunde hinna med 

sin forskning. Det kan ha legat något i det ibland, men 

min uppfattning är att det betyder mycket att erbjudas 

ett uppdrag och att man själv måste ta ställning till om 

18

Tryck NATIONEN CMD+Shift 


man vill ta det, inte utestängas på grund av att man inte 

ens blir tillfrågad! 

Nåväl. Universitetet ser annorlunda ut i dag och 

de flesta studenter möter både kvinnliga och manliga 

lärare. De flesta ledningsgrupper är också blandade, 

vilket i hög grad bidrar till kvaliteten i verksamheten, 

både på en nation och på en universitetsinstitution. 

När jag blev inspektor vid Stockholms nation 1998 

kunde jag inte se tillbaka på något omfattande nationsengagemang 

under studietiden. Jag avancerade i själva 

verket inte längre än till vikarierande, biträdande bibliotekarie, 

en blygsam position som jag dessutom intog 

mest på grund av att min kusin var ordinarie bibliotekarie 

på Nationen… Men det var med stor glädje jag 

accepterade uppdraget som inspektor, och jag tyckte det 

var viktigt att den nära kontakten mellan universitetet 

och nationerna på olika sätt kunde förstärkas. Sedan 

denna tid finns ett särskilt organ för kontakterna mellan 

universitetsledningen och kuratorskonventet, den s.k. 

Så, vad säger då dessa historiska tillbakablickar oss i 

dag? Ja, vi måste kanske inse att hundra år inte är en 

så förtvivlat lång tid som man ibland tycker, när man 

är ung, och att den här historien som sagt påverkar oss 

än i dag. Nationen ska vara en mötesplats för alla som 

söker sig hit, och vi behöver vara uppmärksamma på 

när det finns inslag i nationskulturen som gör att alla 

inte känner sig välkomna. Ett stort inslag av kotterier 

och till och med hemliga sällskap kan bidra till sådana 

upplevelser. Än värre är förstås regelrätta trakasserier 

eller brist på vanlig ”hyfs”. Visst får man lov att festa 

och umgås med likasinnade, men nationsgemenskapen 

måste bygga på att även de som inte klär sig, uttrycker 

sig eller fungerar riktigt på samma sätt som man själv, 

har en självskriven plats. Då får inte kön, religion, 

härkomst eller hudfärg stå i vägen. Här har naturligtvis 

de studenter som leder verksamheten ett särskilt ansvar, 

men alla nationsmedlemmar måste bidra till nations- 

HEDERLEDAMOTEN 

miljön. 

studentsamverkansgruppen. 

Nationen ska vara en 

mötesplats för alla som 

söker sig hit 

Och sedan var det ju det där, att vara den första 

kvinnliga inspektorn i Nationens långa historia. Det 

förpliktade. Landsmaninnorna och landsmännen mötte 

mig med stor värme och det känns i dag alltid festligt 

och litet nostalgiskt att delta i nationsbegivenheterna. 

I den fina jubileumsboken till 350-årsjubileet 1999, I 

ett hus på lut. Studenter och studentliv på Stockholms 

nation i Uppsala, kan bland mycket annat studeras ett 

kapitel om hur kvinnorna ”tågar in” och så småningom 

deltar till och med i de traditionella stora spexen! Detta 

skedde för övrigt på 1950-talet… 

Att som student leda ett kollektiv av jämnåriga är 

en verkligt krävande uppgift, och så många har gjort 

fantastiska insatser för Nationen, som kuratorer och 

på andra ämbeten. Men när det kärvar är det min 

önskan att ni ska komma ihåg att det finns resurser runt 

omkring att rådfråga. Seniorer och andra äldre landsmaninnor 

och landsmän kan kanske ge perspektiv på 

en knepig situation. Planer, policies och värdegrunder 

i all ära, men till sist måste vi falla tillbaka på förmågan 

att säga ifrån och visa civilkurage. 

Jag vill sluta med att önska alla stockholmare riktigt fina 

och värmande vårmånader i glädjens tecken! 

Lena Marcusson 

Hedersledamot 

19

nationen 

TRYGGHETSGRUPPEN 

Very soon, like many of you, I will (hopefully) have a bachelor’s degree and will be waving Uppsala goodbye. A 

moment that will most likely find me showered in all sorts of emotions and most definitely in a puddle of tears. 

This means waving goodbye to all the wonderful memories, people and experiences this wonderful place has to 

offer. Worst of all, it means waving goodbye to my safe space. 

Uppsala, for a lot of people, is much more than a fancy old university (albeit one of the best). It is a gorgeous, 

stimulating, nurturing and protective environment that becomes a place to call home to almost everyone who 

is lucky enough to attend. The topic of safe spaces has been a hot one recently. It’s worth clarifying that when I 

say “safe space” I do not mean a bulletproof car or a bunker. A safe space can be absolutely anywhere; it could 

be surrounded by your friends, in front of a video game, or curled up with a book, or perhaps cooking a Sunday 

roast. The concept of a “safe space” usually comes down to a place where people can spend time together without 

having to encounter any ideas, words or actions which makes them uncomfortable, sad or hurt. 

The nations are a very good example of safe spaces for most people. At most of them we are lucky enough to 

have groups called safety groups, otherwise known as ‘Trygghetsgrupper”. At Stocken there are two people in 

charge of this; Sanna Wilgodt & Erik Lidén. They were kind enough to explain to me a little better what their job is 

at the Nation. 

20

nationen 

WHAT IS THE ‘TRYGGHETSGRUPP’? 

The group works with questions of equality and 

safety for the members, so that the Nation is a 

place where everyone feels welcome. Simply put, it 

is a place that should be fun to come to, no matter 

who you are. 

WHAT DO YOU MAINLY WORK WITH 

WITHIN THE NATION? 

We are working with questions of equality and 

safety so that it does in fact stay as an evolves as 

a safe space for the members. We are essentially 

a stepping stone between the members and the 

people who work higher up in the Nation. If 

someone approaches us with a problem, no matter 

what it may be, it is our job to discuss what the 

next step is; if we should pass on the information 

or if it should stay with us. Imagine a scenario 

in which someone experiences an unpleasant 

situation or encounter within the Nation. It is our 

job to help them along the way in however they 

decide to deal with it, it’s their choice. We have 

complete professional confidentiality. Whatever 

we are told stays with us unless told otherwise! 

Everyone owns their own story. Whatever they 

tell us in confidence is not our story to tell. This is 

very important that everyone understands! 

Another part of the job is to be a more assertive 

than someone else might be at social events and 

such. We pay a little bit more attention after being 

nominated to these positions. One really gets 

a new perspective on things that one perhaps 

wouldn’t have picked up on before. 

WHY DID YOU TWO GET INVOLVED IN THE 

FIRST PLACE? 

One gets nominated for this position. All the 

“Ämbetsmän” at Stocken vote anonymously for 

the people they feel would do the job best. It 

really is an honour to think that other people have 

thought and believed that we are the right people 

for this. 

HOW DO PEOPLE GET IN CONTACT WITH 

YOU? 

We have an email address: trygghetsgruppen@ 

stockholmsnation.se. 

But really if you just see us feel free to pull us aside 

for a chat or contact us on Facebook! Anything 

goes! 

We really hope that people understand that we are 

open to talk to anyone anywhere. This position 

is relatively new, so we understand that it might 

take a while for people to start to understand the 

concept of this position and to dare to trust us 

with their experiences. Especially as we do a lot 

of work that isn’t presented to anyone, although 

hopefully this term we will be working on a larger 

platform and aiming to an audience being able to 

explain to everyone who we are and what we do. 

DO YOU HAVE ANY PLANS FOR THE GROUP 

ESPECIALLY WITH THE RECENT RISE 

IN AWARENESS AMONGST STUDENTS 

REGARDING SEXUAL HARASSMENT, 

SEXISM AND SAFE SPACES? 

We recently attended a safety talk with the other 

nations about any harassment, sexism and so on 

that might happen in Uppsala. This was extremely 

eye-opening for us as there were both men and 

women sharing their stories at the meeting with 

an unexpected openness. 

We have plans to hold a lecture in the near future 

about safety at the nations. The lecture would be 

focused on equality within the nation life; ranging 

from the night life and clubs to the restaurants 

and bar workers. 

HOW DO PEOPLE GET INVOLVED? 

Whatever is easiest for them! Facebook or mail. 

DO YOU HAVE ANY EXAMPLES OF 

PROJECTS OR WORK YOU HAVE DONE IN 

YOUR TIME AS THE GROUP LEADERS TO 

GIVE THE READERS AN IDEA OF WHAT IT IS 

YOU WORK WITH? 

The group started in 2015, since then there have 

been lectures and meetings dealing with the 

subjects. Over these years the discussion has 

largely been focused on where the lines and 

boundaries are for us. 

21

nationen 

WHEN DO YOU HAVE TO TAKE IT 

FORWARD? 

As we said before we don’t hold any 

official power. We really are just here for 

people to talk to in confidence and 

help them with however they would 

like to handle things. Though of 

course if someone is in danger it’s 

our moral duty as people to take 

it forward to someone who can 

help. 

DO YOU HAVE ANY ADVICE 

TO ANY STUDENTS 

FEELING SCARED ABOUT 

SPEAKING OUT? 

It could be scary going to people 

who are already involved in the 

Nation as we are. The nations 

are known for having tight knit 

groups and people being incredibly 

close within them, so it can of 

course feel odd coming to us as a part 

of that. However, as we said before we 

have complete professional confidentiality. 

This goes beyond gossip and socializing with our 

friends. 

Also, often it just takes one person to open up a dialogue 

about an issue for everyone to gain awareness of the 

problem. Coming to us can help raise awareness about any 

of these issues and we can figure out a way to open up a 

dialogue about this. This does not mean at all that anyone 

will be pointed out or ridiculed for feeling a certain way or 

noticing something that isn’t right. 

ARE THERE SIMILAR GROUPS AT OTHER 

NATIONS? 

Yes! And we have had the pleasure of meeting them. It was 

really great to hear that all the nations have zero tolerance 

of harassment of any kind. There was a discussion 

regarding the concept that if one person has behaved badly 

enough to be banned from one nation then they shouldn’t 

be allowed the privilege of moving on to another. Which 

is of course a hard rule to enforce and carry out, but that is 

the general idea we are working towards. 

WHAT IS YOUR ULTIMATE GOAL? 

Our ultimate goal is to make the Nation a safe and happy 

place. This a place where academic boundaries 

meet and we can experience fun things together. No 

matter what you study, no matter who you are, you are 

always welcome to come and have fun. We want 

it to be fun to come to Stockholms nation. Everyone 

should walk away with a smile on their face and feel as 

though they have been well treated. The Nation is essentially 

run by students, for students. Meaning; if it’s not fun 

to be here then the whole concept just collapses. 

Sanna and Erik’s enthusiasm for their positions shone 

out throughout the conversation. Well done Ämbetsmän 

of Stocken – you definitely voted for the right people! 

So remember that these two lovely people exist. They’re 

there for you no matter who you are, what you study or 

where you’re from! Don’t hesitate to contact them, even if 

it’s just for a chat about a small issue that’s been hanging 

around at the back of your mind. Like they wisely said, it 

just takes one person to raise awareness about an issue for 

it to be addressed. We are so lucky to have the nations as 

safe spaces and lucky to have people like Sanna and Erik 

making it just that much better for us! 

AV: ALICE ADLER 

22

ecept 

Baka med Kakan 

Frågan Mattias bad mig besvara var egentligen mycket mormor som har skafferiet fullt av godsaker och ständigt 

enkel: vilken maträtt beskriver mig som person? Men den försöker mata någon stackars gäst. Mitt namn är Karin och 

frågan visade sig vara svårare att besvara än jag trodde, ett av få smeknamn jag har haft är Kakan. Jag vet inte om 

och krävde faktiskt en del självrannsakan. De som känner smeknamnet har att göra med min dragning till sötsaker, 

mig vet att korv och lättsaltade chips är min största last. Ett det ironiska i att mina föräldrar är tandläkare eller om 

recept på hemgjorda korvar eller egna chips kändes dock min delvis stökiga sida kan illustreras med kaksmulor som 

lite som ett tidsslöseri då Lutis oftast erbjuder bra korvar hamnar precis överallt. Hursomhelst så är receptet jag 

och chips till ännu bättre pris. Så... vidare till nästa idé! har valt en stor personlig favorit. En efterrätt som kanske 

Som person lever jag efter devisen ”allt eller inget”. också beskriver mig som person. Tillåt mig att presentera 

Det betyder att det oftast ser ut som ett bombnedslag 

kakornas kaka, tandläkarnas mardröm, en modern 

hemma hos mig, fram tills dess att mina vänner knackar klassiker med extra allt. Njut! 

på dörren. Då försöker jag genast vara den ordnade och 

Karin Karsten 

välkomnande värdinnan de förtjänar. Lite som en vimsig 

Förste kurator electa 

Chocolate chip-oreo-brownie! 

Ingredienser 

1 sats cookiedough 

1 paket Oreos 

1 paket Non stop/Smarties 

1 sats browniesmet 

Cookiedough 

Fudgy brownies 

50 g smör 

1 dl socker 

1 dl farinsocker 

1 st ägg 

2 tsk vaniljsocker 

1,75 dl vetemjöl 

0,5 tsk bakpulver 

0,5 tsk salt 

150 g hackad mörk 

choklad 

100 g smör 

200 g mörk choklad 

3,5 dl socker 

4 st ägg 

2 tsk vaniljsocker 

1.75 dl vetemjöl 

0,5 tsk salt 

Vispa smöret mjukt och luftigt. Tillsätt socker, 

farinsocker samt vaniljsocker och vispa till en luftig 

kräm. Tillsätt ägget och vispa ordentligt. Blanda ner 

övriga ingredienser så att det blir till en deg. Klä 

en form, cirka 20x20cm stor, med bakplåtspapper. 

Smöra formen lätt innan så fastnar pappret lättare. 

Tryck sedan ut cookiedough i botten av formen. 

Fördela Oreos och Non stop/ Smarties jämnt över 

degen. 

Smält smör och choklad över vattenbad. Ta av från 

plattan och rör ner sockret så att det löses upp i den 

varma chokladsmeten. När det svalnat lite, tillsätt 

äggen ett i taget och rör ordentligt mellan varje. 

Sikta ner vetemjöl, vaniljsocker och salt. Rör ihop 

med en slickepott så att det precis blandat sig. Häll 

smeten i formen ovanpå din cookiedough, Oreos 

och Non-stop/Smarties. Grädda i 175 grader i cirka 

40 minuter. Låt svalna helt och ställ gärna någon 

timme i kylskåpet innan du skär dem i lagom stora 

bitar. Kan med stor fördel serveras med vanilj eller 

chokladglass! 

23

Nudlar, studier 

& stålar 

En kväll i Storstaden 

Av: Sonya Sammarco 

Följ med på en kulinarisk upptäcktsfärd! Det finns mycket man kan göra i Uppsala på tisdags och onsdagskvällar. 

Man kan gå på kompis- eller kärleksdejt på Fyrisbion, promenera längs vattnet med gamla avsnitt av Fredagspodden i 

lurarna eller, på varmare dagar, sitta på valfri uteservering så länge att kvällssolen byts ut mot värmelampor. Av allt man kan 

hitta på i vår stad är nog min favoritsyssla att dra med ett litet gäng man vill catcha up och snacka strunt med till Stockholms 

nations pub och äta riktigt gott. Följande utläggning, empiriska pubstudie om man så vill, är resultatet av att ha ätit 

allt på Pub Storstads meny. Här kommer alltså ett försök att dela med mig av den fantastiska stämningen, otroliga maten 

och härliga gemenskapen i puben. Pubmästare, pubverkare och pubbesökare instämmer helhjärtat i den här beskrivningen, 

det kan ni läsa mer om i intervjuerna! Tillhörande novell är inspirerad av det senaste tillskottet på menyn: ”Gamla stan”, en 

pepprig burgare med tryffelmajo som känns modern och fick betyget ”skitgod” av hela middagssällskapet. Därmed hoppas 

jag att ni får en njutbar läsning, så ses vi i puben! 

Arvids special 

Till skillnad från föregående burgare är Arvid full av överraskningar, först tre tuggor in har du 

med träffsäkerhet identifierat alla toppings. Eva, den första i middagssällskapet att ta en tugga, 

förmedlade den nyvunna kunskapen att det här var den godaste av dem alla: den är spicy men ändå 

rund i smaken på grund av bbq-såsen. Den karameliserade löken bidrar med syran och jalapeñon 

med sting till vad som kom att bli hennes favoritburgare. 

Le francais 

Gillar du ost? Då gillar du den här! Precis som pizzabagaren inte tycker att fyra ostar är för många 

på en pizza så levererar den här burgaren cheddar på chevrè. Osten, på den rediga biten kött, och 

baconet skapar en ordentligt smakrik burgare. Den paras med fördel med fem glas vatten och en 

enorm aptit. 

Halloumiburgare 

Här har du ett riktigt bra vegoalternativ 

Som hackats som ett proffs under verkarens kniv 

Du ropar, när halloumin stekts till perfektion på Stockens grill, 

Pubmästarn, snälla ge mig en till! 

The American 

Kött, klassiska tillbehör, bröd. Punkt. Det enda som är förvånande med den här burgaren är 

hur felfritt tillagad den är. Jag trodde personligen bara att felfria burgare förekom på Instagram. 

Stocken slår till igen! 

Nachotallrik 

Jag skulle vilja påstå att tacos är studentens husmanskost. Det är go to-maten, klassikern, favoriten. 

Pubens nachotallrik är som köttbullarna på Ulla Winblad. Rätten är komplett – pulled chicken, 

guacamole, salsa och syrad rödlök. Det blir inte bättre än så. 

24


& stålar 

Rödbetsburgare 

Den här burgaren smakar som Södermalm. Röd, vegetarisk och på gränsen till (karameliserat) 

lökig. Det är en burgare som kan framstå som opretentiös för det otränade ögat, med klassiska 

pålägg som tomat, burgardressing och romansallad. Men jag genomskådar den. Precis som hos 

södermalmaren finns den lilla extra ansträngningen som tar den från en no factor till snackisen på 

stan - karameliserad lök, aioli och en saftig rödbetsbiff bestående till nittio procent av kärlek. 

Tacos 

Detta är det krämigaste som någonsin lämnat ett nationskök. Varje tugga innehåller fullt tillfredsställande 

mängd sting för att göra stark mat-älskaren mer än nöjd. De vackra färgerna från syrad 

lök, guacamole och mâchesallat gör detta till en av de absolut mest instragramvänliga rätterna på 

hela menyn. En kall ljus lager skulle göra sig ypperligt, såväl till maten som på instagrambilden. 

Rödbetssallad och halloumisallad 

För att bryta av de tidvis för mättande burgarna kan en sallad sitta helt rätt. Då känns både 

rödbets- och halloumisalladen som moderna rätter, båda med brödkrutonger och fullpackade med 

grönsaker. Avnjuts förslagsvis med ett kylt glas vitt. 

TRE RÖSTER OM PUB STORSTAD 

Pubmästare Gustav Gabrils 

Vad är det bästa med att vara pubmästare? 

Att man får ansvara för Uppsalas bästa nationspub och 

komma på nya burgare för att imponera på allmänheten. 

Vad är det godaste på menyn och varför? 

Vår nyaste hamburgare ”Gamla stan”. Den har allt som jag 

behöver här i livet – massa ost, bacon och tryffelmajo. 

Om du fick jobba som restaurangchef på vilken 

krog som helst i världen, vilken skulle det 

vara? 

McDonalds på Kungsgatan i Stockholm. Har för mig att 

det är Sveriges mest besökta restaurang. 

Vad är en perfekt burgare för dig? 

Den burgaren som just då får mig att känna mig älskad, 

och vad det är varierar från dag till dag. 

Pubverkare Tilda Lundberg 

Vad gör du för att få fram så fantastiska 

burgare? Vad är den hemliga ingrediensen? 

Framgångsreceptet (hehe) är att våra mästare Jesper och 

Gustav har tagit fram en meny. Sedan säger de åt oss att 

”allt som finns på menyn ska ni förbereda”, och sen börjar 

det roliga. Vad är egentligen pico de gallo? Vet någon 

hur mycket 140 gram kött är? Hur mycket smör är det 

egentligen rimligt att steka kött i? Ingen av oss som jobbar 

hade någon större koll (i alla fall i början), så vi kör mest 

efter devisen ”hur skulle jag vilja ha min burgare?” och då 

brukar vi få bra resultat! 

Hur skulle du beskriva en perfekt kväll i puben? 

En perfekt kväll i puben är att komma in 15.00, mingla 

runt i en halvtimme, äta fika och dricka supermycket 

kaffe, förbereda all mat och snacka skit med de andra 

pubverkarna som jobbar, lyssna på P4, fortsätta snacka och 

mingla fram till 23, och sen gå hem nöjd. 

Vad skulle du säga till den som stod och 

funderade på att söka ett pubämbete? 

Skulle säga att hen borde komma och nissa hos oss och se 

vilket bra ämbete det är! Det kräver logistik, planering och 

effektivitet, men du arbetar samtidigt under väldigt mycket 

frihet och har möjlighet att påverka vad du gör och vad du 

vill göra! Det är goals. Sök puben! 

FORTSÄTTER PÅ NÄSTA SIDA 

25


& stålar 

Stockholmare Eva Eriksson 

Beskriv ditt första intryck av Pub Storstad! 

Pub Storstad! Det var med skräckblandad förtjusning jag 

klev in där första gången. Jag vet inte vad jag såg framför 

mig, men utan stortorsdagens trygga dimma i kakel 

föreställde jag mig att det skulle vara lite naket liksom? Men 

att kliva in där var som att komma hem – en perfekt kombo 

av känslan av förväntan på var en pubkväll kommer ta en 

och känslan av att hänga i sitt eget vardagsrum. Avslappnat! 

Vad är det godaste du käkat på menyn? 

Det godast, om jag måste välja, var nog Arvids special. Den 

var något helt annat än min sedvanliga linsgryta, jag fattar 

inte varför jag inte unnat mig den tidigare! 

Hur är en perfekt pubkväll för dig? 

Den perfekta pubkvällen ska vara en kombo av social 

stimulans och avslappnad stämning. För mig är puben given 

när utekvällen känns för långt borta men magen kurrar och 

själen hungrar efter folk – det bästa av två världar. En bra 

pubkväll överraskar en, då man inte slutar upp där man 

förväntade sig. Man går dit med hopp om gott käk och kall 

bärs och går därifrån några erfarenheter rikare. 

Gamla 

stan 

- En kunglig burgare med 

fräs, rekommenderas starkt 

på pubdejten 

Framkomligheten på Drottninggatan en 

fredagseftermiddag var under all kritik. 

Delen av gatan som sträcker sig mellan 

T-centralen och Gamla stan känns som 

internationell mark. Efter att man passerat 

Kulturhuset Stadsteatern har stockholmaren 

ingenting att hämta, det är bara 

butiken man hellre skulle besöka någon annanstans och 

turister i grupp på väg till och från Gamla Stan. Dit, mot 

Gamla Stan, var Noah också på väg. Han var alltid i tid, 

men den här gången hade tolvan lämnat honom ännu lite 

tidigare än önskvärt i Alvik. Därför hoppade han av gröna 

en station för tidigt och promenerade mot sin dejt. 

Noah passerar Rosenbad och tänker på Lina. De hade 

träffats på en konferens för ungdomspartiet de båda var 

aktiva i, han aktiv i västerort och hon i söderort. Det var 

valår och förbundet hade många nya medlemmar. Noah 

och Lina hade funnit varandra i känslan av att ha varit 

med i klubben först, deras politiska aktivism och slagkraftighet 

var då inte beroende av något valår, de himlade med 

ögonen åt bloggare som tog partitempen på sina sociala 

medier. De hade börjat följa varandra på sina egna sociala 

medier, och när de stött på varandra i trappan på F12 hade 

hon frågat om han ville ”grogga” nån gång. Han gillade att 

hon var så framåt och verkade så obrydd, en framtoning 

Noah aldrig själv hade bemästrat. Istället framstod han 

ofta som nervös och lite fumlig, men i hennes sällskap 

kände han sig lugn. Senast de träffades hade de stått så 

nära varandra att han sett konturerna av hennes linser runt 

de varmt bruna ögonen, och känt doften av hennes parfym 

blandad med nyrökta cigg. Då hade han lagt armen på 

hennes axel utan att darra alls. 

Över Riksbron genom passagen till Riksdagshuset upp 

till Mynttorget. I lurarna sjunger Erik Lundin ”Alla dem 

suedis som är utomeuropeiska, skål för att historierna 

förevigas, haffla” och Noah kollar på gruppen som står på 

torget och protesterar för sin sak. Han kan inte läsa vad 

som står på plakaten, han känner inte ens igen språket och 

det tror han inte att riksdagsledamöterna skulle göra heller. 

Noah byter låt till Hovet. 

Noah trampar otåligt på stället vid rödljuset utanför 

Högsta domstolen. På andra sidan vattnet skymtar gamla 

riksarkivet och han kommer att tänka på en sensommarkväll 

förra året. Några gymnasiepolare hade plockat ett 

par oproportionerligt dyra biljetter till ravefesten som 

hölls på innergården och Noah hade haft sin sneaste kväll 

någonsin. Han hade hittat sig ut från klubben och snubblat 

omkring på kullersten på Riddarholmen. Med handen som 

stöd mot Svea hovrätt hade han kräkts över en brunn och 

med varje hulkning kom livet tillbaka till honom. Nu höll 

han handen på gatlyktan och funderade på godtagbara 

ursäkter för att slippa gå på dejten ändå, skulle han kunna 

säga att han blivit akut magsjuk för att ursäkta den dåliga 

framförhållningen och samtidigt ha en tillräckligt god 

anledning att stanna hemma? Nej, nu var han här och det 

fanns inget alternativ än att gå de sista hundra metrarna till 

Stampen och ha en trevlig dejt, även om han kände sig så 

nervös att han lika gärna skulle kunna flytta till Lund. 

26


& stålar 

Lina som nästan alltid var sen hade hunnit ta ett bord på 

bänkarna utanför Stampen. Hon hade till och med redan 

beställt en flasköl vars etikett hon satt och pillade på, 

pappret flagnade av flaskan på samma sätt som nagellacket 

släppte från hennes fingrar. Det hade känts viktigt att 

komma i tid till den här dejten. Lina tänkte ibland på det 

samtal hon haft med Noah om Letterman’s nya serie på 

Netflix, och olikt killarna på Tinder hade han inte frågat 

om hon ville kolla nästa avsnitt and chill. Hon undrade 

vad han skulle ha på sig, senast de sågs hade han haft en 

t-shirt med ett tryck som fått henne att skratta, det hade 

varit en illustration av en varg och en björn som sagt 

någonting till varandra. Hon kunde inte riktigt komma 

ihåg vad som var roligt med tröjan men ibland så hade folk 

i hennes drömmar på sig en sån. Tatuerat på den vänstra 

inre fotleden hade hon sitt stjärntecken, och hon tog 

drömmarna som ett tecken. 

För djupt försjunken i sitt twitterfeed missar Lina vilket 

håll Noah kommer ifrån och blir förvånad när hon känner 

hans hand på hennes axel. En släpig version av Take Five 

från husbandet hörs ut till uteserveringen och de unga 

vuxna ler mot varandra. Samtalsämnena avlöser varandra 

och de avhandlar allt ifrån bostadsbristen och Elon Musk 

till framtidsdrömmar. Tänk dig, säger Noah, att sitta på 

karmen intill sin franska balkong i utkanten av Paris med 

ett glas rött (gärna fylligt, franskt såklart) vin i ena handen 

och den perfekta ostiga burgaren i den andra (Le Francais, 

69 kr, 4/5 toasters). Lina höll inte helt med, chevrè var inte 

riktigt hennes grej, tänk istället att sitta och dela på en 

krispig smakrik färgexplosion till nachotallrik (59 kr, 5/5 

toasters) med en välkyld ljus lageröl. 

Den sista kvällssolen lämnar uteserveringen och de 

reser sig för att börja promenera hemåt. Blodet, berikat 

med några extra enheter, pulserar extra hårt när deras 

händer flätas samman. De går över kullerstenen, genom 

gränderna och över torgen i Gamla stan och det känns som 

att de är turister tillsammans i deras egen stad. De går förbi 

slottet där flaggan lyser med sin frånvaro. Istället står en vit 

Privé-skåpbil parkerad på gatan. Även fast Noah sett både 

bilen och de små korten minst hundra gånger har han 

svårt att kolla bort. Lina spanar däremot ut över vattnet 

till Nationalmuseum och frågar om han var där innan det 

stängde för renovering. ”Nej… Nej jag tror faktiskt inte 

det. Nej.” svarar han. 

Med Lina i ena handen och Stockholms försommardoft 

i lungorna förstår han plötsligt vad Parham menade: 

Jag vill bara softa med dig, ofta med dig 

Sova länge, banga jobba, skolka med dig 

Dansa med dig, tramsa med dig 

Tjafsa, gå vi mot alla andra med dig 

Men det har han inte riktigt mod att säga högt. Istället 

frågar han vad hon har för planer i helgen. Det hade varit 

trevligt att, typ, kanske, käka burgare ihop om du vill, om 

du inte har andra planer redan såklart, säger han. Bara om 

du vill såklart, tillägger han. 

Vill du ha sällskap hemåt? frågar han. Att sova på olika 

håll var underförstått, så frågan syftade bara på att följa 

Lina hem så hon skulle slippa gå ensam. Men den här 

historian utspelar sig för några år sedan, så varken Noah 

eller Lina hade haft vänner eller bekanta som blivit utsatta 

för våldtäksförsök på väg hem från klubben, klockan tre 

på eftermiddagen på väg hem från föreläsningen eller 

överhuvudtaget blivit påhoppade av främlingar. Utan 

minsta tanke på systematiskt sexuellt våld mot kvinnor 

tackar Lina glatt nej, hon gillar att ta prommisen hem själv 

och lyssna på en podd eller kanske musik. På det sättet 

varje person som går hem på kvällen utan ett hårt grepp 

om pepparsprejsburken eller överfallslarmet gör på ett 

njutningsfullt sätt. 

Stjärnorna som lyste genom himlavalvets avgasföroreningslager 

smyckade skyn. Månen över Nobelmuseet 

signalerade att ännu en dag hade passerat i Gamla stan. 

Riksdagsledamöter hade twittrat, konungen hade inte 

befunnit sig i ett enda av sina sexhundra rum på slottet 

och gränderna hade sett ännu ett nykärt par vandra hand 

i hand från puben. Lina och Noahs framtid är lika oviss 

som valutgången, men säkert är att politiken kan vara lika 

förenande som den kan vara splittrande. Det är inte alltid 

säkert att sakta gå hem genom stan, och på många håll i 

världen är valresultat skillnaden mellan liv och att dödas. 

Det kan få en att vilja gömma sig i sitt instagramfeed eller 

att bli faktaresistent. Men Gamla stan är vacker - nästan 

lika vacker som studenter som i varandras sällskap njuter 

av de bästa dagarna i sina liv. Kanske över en burgare eller 

två. 

Av: Sonya Sammarco 

27

Tryck Kultur CMD+Shift & Nöje 


En middag i mörkret 

Av: Caroline Westermark 

Hur kan du utmana dina sinnen på ett nytt sätt? Hur ska du förstå dina sinnens gränser? 

Dinner in the dark - en ny, alldeles pirrig och spännande upplevelse som sprider sig som 

en löpeld bland nyöppnade restauranger runtom i världen. Det handlar om att få all fokus 

på smakerna, på dofterna och för att under en middag inte döma maten efter dess yttre. 

I Stockholm city kan prislappen för en sådan upplevelse landa kring tusenlappen per 

person, vilket kan svida rejält i plånboken. Men frukta inte, som student kan du också ta 

del av denna nya trend. En kväll i mars testade ett gäng studenter i Uppsala att återskapa 

en hemma-hos ”dinner in the dark”. Här kommer allt du behöver veta för att bjuda dina 

vänner på en spicead fredagsupplevelse. 

MÖRKRET – Som värd för middagen är din största 

utmaning att skapa ett totalt mörker. Kan verka 

svårt men misströsta inte, svarta sopsäckar och 

silvertejp för fönster och dörrar gör (nästan) 

tricket. Tyvärr är dock våra ögon anpassningsbara 

så en ögonbindel som tillägg är ett måste för att 

upplevelsen ska vara total. Som värd kan det vara 

bra att ha några extra ifall någon gäst glömmer 

sin hemma. För att inte du som värd ska gå miste 

om det fantastiska i att inte se vad du äter rekommenderas 

även du att ha ögonbindeln på under 

rätterna. För allas trevnad är det dock en bra idé 

att lägga undan ögonbindeln under serveringen av 

maten. För det ålderstigna ögat (d.v.s. om du fyllt 18 

år) kan till och med extra ljus i form av en mobillampa 

vara behjälpligt vid framdukningen. 

INBJUDAN – Som alla inbjudningar kräver en 

”dinner in the dark”-inbjudan en klädkod, en 

tid och en plats. För den spänningssökande kan 

enskild inbjudan vara kul, så att gästerna är 

hemliga för varandra. Ett hett tips är också att 

checka allergier innan menyn bestäms, men för 

att vara på säkra sidan kan ett ”first aid kit” vara 

lämplig utrustning. Detta kan även vara gynnsamt 

vid servering av hög- tempererad mat. Sist men 

inte minst måste inbjudan tydligt informera gästen 

att hen ska ta med sig ögonbindel! Denna är som 

sagt helt väsentlig för den ultimata upplevelsen. 

KLÄDKOD – Vad gäller kläder så är detta upp till 

värdens fantasi att bestämma. Gästerna sinsemellan 

kommer inte att kunna berömma eller njuta av 

varandras klädval, men för dig som värd kan ett 

underhållande tema vara ett roligt inslag under 

kvällen. Enda tipset är att inte ha allt för varma 

kläder då växthuseffekten av de svarta sopsäckarna 

är imponerande. Var förberedd på en luftfuktighet 

på cirka 80% och ett högtryck som bjuder på en 

temperatur kring 27°C. 

MATEN – Detta är ett tillfälle att både överraska och 

leka med dina gästers smaklökar. För hur mycket 

äter vi egentligen med ögonen? Ett oundvikligt 

samtalsämne under kvällen kommer att vara ’Gissa 

smaken’, gästerna kommer spekulera kring vilka 

örter, kryddor och råvaror som serveras. Även 

den lättaste rätten kan bli succé (hett spartips för 

dig som är student). Om tanken är trerätters kan 

det vara ett ypperligt tillfälle att utmana gästerna 

på olika sätt under varje rätt; det kan handla om 

dofter, unika smaker eller känsel. Ett tips är att även 

variera svårighetsgraden i ätandet genom att ha en 

rätt som äts med bestick och en annan som äts med 

händerna. Att finna maten på tallriken är också det 

en utmaning. 

DUKNINGEN – Som tur är så krävs varken 

kreativitet eller dyrt porslin för denna middag. 

Eventuella dyrare vinglas kan utan dåligt samvete 

ta en åskådarplats på hyllan. Viktigt är dock att 

förse varje gäst med ett antal pappersservetter, helst 

även ett antal våtservetter – dessa kommer visa sig 

mycket populära. 

LEKAR – Själva middagen i sig är underhållning 

nog, men en och annan lek är inte fel att kasta in. 

Använd gärna gästernas fyra övriga sinnen för 

leken, låt dem dofta, smaka eller känna på olika 

prylar och ätbara ting. Ordlekar och sing-along är 

också riktiga favoriter i mörkret. 

28 28

Tryck Kultur CMD+Shift & Nöje 


SAMTALET – Att konversera i mörkret är som 

att konversera på ett barnkalas med sockerhöga 

femåringar. Det är varken en ovanlighet eller ett 

tecken på galenskap om en person på middagen 

vid flertalet tillfällen sitter och pratar helt med sig 

själv. På grund av detta kan det vara rimligt att 

hålla ner antalet gäster till helst inte fler än sex. 

Ett annat knep är allsång, alla kan stämma in och 

gemenskapen blir total. 

Under just denna kväll i mars som upplevelsen 

ägde rum serverades: Chevre chaud till 

förrätt, vegetarisk fooled pork med jackfruit till 

varmrätt och avslutningsvis en mango-vitchoklad 

cheesecake till efterrätt. Det var en underhållande 

och annorlunda upplevelse sex vänner emellan 

och det kommer troligtvis bli en återkommande 

tradition. Det var mycket skratt och konstigheter 

och att samtalen skulle vara så annorlunda var 

förvånande. Det stämmer att man blir mindre 

dömande vad gäller matens yttre, och det gav 

smakerna ett större utrymme att förvåna en, men 

om smakerna blev förhöjda eller inte är en svårare 

fråga att besvara. Det är helt enkelt upp till dig och 

dina sinnen att bedöma, för visst blir man nyfiken 

att prova en middag i mörkret. 

“Det är märkligt hur snabbt jag kände att 

det var okej att slafsa i mig maten med 

händerna. Ett tidigare gott bordsskick 

glömdes bort kvickare än kvickt.” 

– kimonomannen 

”Det är lite av ett antiklimax när man för 

gaffeln till munnen och märker att den 

är tom.” 

– kräftkvinnan 

”Roligt när man överraskades av rester från 

förrätten på gaffeln när man hugger in på 

varmrätten.” 

– fem filtar varm 

”Jag hade en väldigt trevlig konversation, 

med mig själv och min mat.” 

– filosofen 

”Det var frustrerande att inte hitta samma såser som 

de andra runt bordet, jag undrar fortfarande om jag 

blev snuvad på den av bordsgrannen.” 

– den misstänksamme 

29

Kultur & Nöje 

PYSSLA MED PELLE 

KONSTRUKTÖR: PELLE KYHLÉN 

Vill du vara med och tävla om en månads brytleg på Stockholms nations torsdagsklubb? 

Mejla in rätt lösningsord till holmiensis@stockholmsnation.se för att vara med i dragningen! 

Majs 

höjdpunkt 

Är Hanna 

från 

Becknar 

elektronik 

Elake a apple 1000 kg 

Krill 

96, bra för 

bubbel 

2 

5 

Enbärsdryck 

På cederträbil 

Före bal 

Lögnen 

Sjunger 

Pappa 

Magnus om 

4 

7 

Asheville 

Regional 

Airport 

6 

Jäkta 

Klassiskt 

bilspel 

Mäts 

Ölfat i 

3 

A# 

Insignie 

1 

”En lång, 

en kort” 

Kan man 

råna eller 

av låna 

Kasta om bokstäverna från rutorna med siffrorför att bilda lösningsordet! 

30

Kuratelet 

I skrivande stund sitter jag inne på mitt kontor med neddragna persienner under tiden som ni 

sitter utanför och göttar er i solen på vårens första afterschool på vår fantastiska innergård, jag är 

måttligt avundsjuk! Därför tänkte jag lista tre punkter för att dämpa denna känsla av orättvisa: 

2Q 

Johanna Schwang 

• Det är föör varmt ute, jag har det jättebra härinne med min lilla fläkt. 

• Det retar nog upp andra nationer när de ser att vi har det så sjukt nice med fullpoppat av 

törstiga studenter på gården (vi tjänar nog ungefär lika mycket på den här eftermiddagen 

som de små nationerna med förkortningarna ÖH, VH och GH omsätter på ett helt år). Det 

sticker nog i ögonen, lika bra att jag sitter härinne och låtsas som att jag inte vet vad som pågår 

utanför. 

• Samt att jag älskar excel. 

3Q 

Hanna Skarin 

Äntligen har våren kommit till Uppsala! På utegården flockas studenterna för att njuta av en 

god lunch samtidigt som de njuter av vårsolen. Samtidigt som våren kommer med stormsteg 

så börjar även min tid som Tredje kurator lida mot sitt slut och det har snart blivit dags för 

mig att lämna över till min efterträdare Malcolm. Jag är helt övertygad om att ni kommer få 

ett fantastiskt år med honom som 3Q! Men innan det är dags för mig att säga adjö så ska vi 

fira både en hejdundrande Valborg med Stocken garden, Champagnegalopp och Majmiddag 

samt en fantastisk Vårbalshelg som man såklart firar i dagarna fyra med vårbalstorsdag, 

vårbalsslabb, vårbal och som självklart avslutas med en vårbalsbrunch! 

Hoppas vi ses under vårens alla event! 

Barmästare 

Joel Haglund 

Välkomna landsmän! Välkomna ut ur era vinteriden, för nu är våren här! Helgen innan jag 

skriver det här var ett stort gäng från Nationen nere i Lund på våra vänner Malmö Nations 

vårbal och vi verkar ha tagit våren med oss. Varsågoda! Nu är utegården äntligen fylld 

med solande lunch- och cafégäster igen, men framförallt så är utebaren åter i rullning. En 

barmästares bästa vårtecken! Passa på att svänga förbi en torsdagseftermiddag när vi har 

after school för att få i er lite välbehövd D-vitamin. 

Om ett par veckor firar vi officiellt in våren med Valborg och jag är riktigt stolt över det 

vi kommer att leverera i år. Stora artister är bokade, tusentals flaskor skumpa är beställda 

och vi är redo att ge er Uppsalas bästa firande! När ni läser det här har Valborg redan varit, 

så vi kan alla konstatera att jag hade rätt på den sista punkten. 

Vi ses på Stocken! 

Restaurangchef 

Estrid Ereback 

Våren, och inte minst valborg, närmar sig med stormsteg. På kontoret jobbar vi flitigt för 

att se till att allt är på plats inför den stora helgen. Sedan jag senast skrev har vi hunnit ha 

ett flertal uthyrningar, många härliga gäster på Holmiana och en fantastisk marshelg. Under 

den hade jag möjligheten att visa min familj hur det är att gå på gasque vid Stockholms 

nation, något som uppskattades av alla. Restaurang Holmiana provar nu en ny meny som 

jag rekommenderar er att komma och testa på. Som sagt närmar sig våren med stormsteg, 

något som man inte minst kom att inse när vi besökte vår vännation i Lund, Malmö Nation. 

Malmö nation bjöd oss på årets första men absolut inte sista storslagna vårbalshelg. Hoppas 

att vi kan bjuda tillbaka på en lika magisk upplevelse när de kommer och besöker oss på vår 

egen vårbal senare i vår. 

31

KALENDARIUM 

Vårterminen 2018 

28 april 

29 april 

30 april 

1 maj 

14 maj 

25 maj 

26 maj 

27 maj 

7 juni 

Stocken Garden 

Stocken Garden 

Champagnegalopp 

Majmiddag 

Tredje Lagtima Vårlandskap 

Vårbalsslabb 

Vårbal 

Vårbalsbrunch 

Terminens sista Torsdagsklubb 

stockholmsnation.se

2018 - Holmiensis 2

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

2018 - Holmiensis 2

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?