För Gustav - Smakprov

brer ut filt och sitter och tittar på Lilla Värtans vatten där det ligger
glittrande i det avtagande ljuset. Fast klockan inte är mer än
tre är solen redan på väg ned, och vi pratar som alla svenskar vid
den här tiden på året om vilken tung vinter det kommer bli och
om hur vi ska klara oss igenom till andra sidan. Herregud, redan
december säger vi.
”Och vet du vad det är för dag idag?” frågar Martina.
”Är det en särskild dag?”
”Det är ju tremånadersjubileum”, säger hon, ”sedan du kysste
mig första gången.”
Tänk att hon räknar! Det hade jag aldrig trott.
”Sedan jag kysste?”
”Ja inte var det jag som gjorde det”, säger Martina, ”det vore
mig fullständigt fjärran att kyssa främmande karlar med berått
mod sådär.” Jag är inte säker på om analysen stämmer men finner
ingen anledning att protestera. Jag tycker det passar mig, att
vara den som kysser. Jag sträcker nöjd ut mig på filten. Den sista
solen värmer och vi knäpper upp jackorna, Martina lägger sig på
rygg bredvid mig och vi ser gemensamt på himlen där den flyter
förbi.
”Berätta något om dig själv”, säger Martina.
”Vad ska jag säga? Född på Danderyds BB, gymnasiestudier
vid Norra Real.”
”Ja ja, det där vet jag. Berätta om kvinnorna i ditt liv.”
Och vad säger man då?
Martina ligger tyst och väntar på att de dramatiska kärlekshistorierna
ska börja. Jag blir stressad. Jag är rädd att hon ska skratta
åt bristen på kärleksrelationer i mitt liv, jag menar, om det är
något som verkligen har format mig som romantisk varelse så är
det icke-relationerna, trånandet. Och nog kunde jag berätta om
det. Det finns en sådan mångfald analyser och teorier och felslagna
kärleksförhoppningar att jag skulle kunna prata i timmar.
Man det är ganska patetiskt alltihop. Och inte gör det sig särskilt
bra som spännande kärleksdrama heller: historier om det som
aldrig hände.
49