OPERATION MERCY Organisationsnummer: 826001 - 5279 Adress: Hjälmarberget, 702 31 Örebro Telefon: 019 - 22 41 61 Telefax: 019 - 24 78 79 E-mail: info@mercy.se Web site: www.mercy.se Vår vision: Att påverka samhället positivt genom medkänsla i ett trovärdigt bistånds- och utvecklingsarbete <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong> samarbetar med andra organisationer för att hjälpa människor i nöd. För närvarande arbetar <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong> med projekt i Nordafrika, Mellanöstern, Kaukasien och Centralasien. Ekonomisk stöd till dessa projekt öronmärks och sänds till <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong> Postgiro: 90 20 20 - 7 Ansvarlig utgivare: <strong>Bertil</strong> Engqvist Redaktör och layout: Jeanette E. Engqvist Tryck: Welins Tryckeri, Örebro Omslagsfoto: Tadzjikiska ungdomar spelar basket i ett av <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong>s sportsprojekt <strong>Bertil</strong> <strong>har</strong> <strong>ordet</strong> <strong>Bertil</strong> Engqvist, Internationell Ledare för <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong> När vi refl ekterar över utvecklingen av <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong> sen början för 15 år sedan, så ser vi att tillväxten, inte bara skett kvantitativt, utan också kvalitativt. Vi är en organisation som är självkritisk och vi <strong>har</strong> en kunskapshunger. Vi <strong>har</strong> gått igenom, och kommer att fortsätta att gå igenom förändringar, för att på det effektivaste sättet kunna möta de nya behov som utmanar oss idag. Självklart <strong>har</strong> allt inte varit lätt under dessa år. Ibland <strong>har</strong> vi varken haft resurser eller kapacitet att gå vidare. Vid andra tillfällen <strong>har</strong> det varit krig och andra begränsande omständigheter, som hindrat vårt arbete. Jag tänker ofta på hur vi på grund av den förändrade politiska situationen var tvungna att lämna norra Irak efter sju års intensivt arbete bland de utsatta människorna i Zakho efter Gulfkriget. Ofta <strong>har</strong> jag undrat vad som hände med barnen som kom till vår lilla klinik med dess oerhört effektiva intensivvård. Idag är vi glada för att vara tillbaka i norra Irak och arbetet där är uppmuntrande. Vad kan vi säga om Dafur? Där <strong>har</strong> vi varit beredda att arbeta, men omständigheterna är för riskfyllda och vi <strong>har</strong> hittills bara kunnat hjälpa i en oerhört begränsad omfattning, främst genom en samarbetspartner som fått betala ett högt mänskligt pris. Tyvärr <strong>har</strong> vi många gånger inte haft tillräckliga resurser, varken fi nansiella eller personnella, till att ge gensvar på de många förfrågningar om hjälp vi fått. T ex i samband med de stora katastroferna, som efter jordbävningen i Bam 2003. De efterföljande jordbävningarna i Zarand 2005 och i Lorestan 2006 kräver givetvis också stora resurser. Vi arbetar fortfarande i små projekt i dessa områden, men tusentals lever ännu i misär. Samtidigt <strong>har</strong> vi ändå under dessa femton år bland annat kunna bidra till att tusentals barn fått möjlighet till skolgång i Sudan, Afghanistan och Irak, att många fått vidareutbildning i Tadzjikistan, Turkiet och Kazakstan, att tusentals fått ett drägligt boende i Turkiet, Iran, Afghanistan och Irak, att många hundra tusen fått mat och annan nödhjälp i Tadzjikistan, Afghanistan och Sudan, att hundratals rörelsehindrades situation förändrats till det bättre i Uzbekistan, Jordanien, Marocko och Iraq, att tusentals fått tillgång till rent vatten i Iran, Sudan och Kina, att hundratals fått en inkomstbringade småskalig affärsverksamhet i Uzbekistan, Kazakstan, Tadzjikistan, Jemen och Jordanien, att tusentals fått hjälp med hälsan i Azerbajdzjan och Kina. Det fi nns otaliga berättelser om vad det <strong>har</strong> betydd för individer, familjer och samhällen. Nyligen hörde vi om en kvinna som under tidigt 90-tal som en liten fl icka gick i vår förskola i Amman, och idag studerar social rättvisa på universitetet i Jordanien. Under dessa femton år <strong>har</strong> allt detta varit möjligt endast därför att trofasta understödjare och samarbetspartner hjälpt oss. Det sker tack vare pålitliga och kunniga fältarbetare, experter och volontärer, nationella och internationella. Vi är tacksamma för all hjälp hittills. Tillsammans <strong>har</strong> vi kunnat hjälpa många, men vår förhoppning är att hjälpa ännu fl er. text • foto Pam Wilson, Internationell Nödhjälpskoordinator Vår nya “Lady” <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong>s 15 år <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong>’s första räddningshund När en katastrofal jordbävning drabbade Turkiet i augusti 1999 var <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong> en av de första internationella organisationerna att agera. Med hjälp av våra samarbetspartners kunde vi bistå med mat, fi ltar, hygienartiklar och traumarådgivning till de hemlösa och drabbade. Hundratals familjer fi ck sedan skydd inom ett pågående case management program. Men vi hade inte möjlighet att hjälpa under de allra första dagarnas sökarbete för att lokalisera och rädda människor. Under rasmassorna av sönderfallna byggnader fastnade hundratusentals människor. Världen bevittnade hur en överlevande otroligt nog räddades ut så mycket som nio dagar efter jordbävningen! På grund av korruption i många delar av världen faller byggnader som borde förblivit stående, och mödrars och fäders ångestrop efter sina instängda barn är ett ljud man inte glömmer så lätt. <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong> förbereder sig nu för framtiden. Bill Fournier från Kalifornien <strong>har</strong> gått in i <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong>s Nödhjälpsteam med ansvar för vårt sök- och räddningsprogram. Som tidigare bergsklättrare och ambulansförare <strong>har</strong> Bill arbetat i fl era år för Kaliforniens skogsdepartement som brandman och ”rökhoppare” – någon som åker med fl ygplan in över områden med skogsbränder och hoppar ner med fallskärm och Turkiet försöker begränsa brandens tillgång till bränsle, för att på så sätt få den att självslockna! Bills första erfarenhet av hundträning var under sin tid med alpint uppsöknings- och räddningsarbete. Då tränade han “Bandit”, som blev en mycket duktig lavinhund, men som tyvärr fi ck avlivas på grund av cancer. Sedan tränade Bill “Shadow”, som också blev en effektiv och duktig lavinhund. En människa med den rätta träningen och utbildningen skulle kunna hitta en människa begravd i snön på 3-4 minuter, Shadow kunde göra det på 30 sekunder! Bill lämnade Shadow i USA när han fl yttade till Turkiet. Istället fi ck han “Lady” som liten valp på 8 veckor. Lady blir nu två år i juli. Hon <strong>har</strong> svarat väl på den grundläggande träningen och <strong>har</strong> nyligen startat med träning i räddningsarbete. Hon visar god talang för många av de färdigheter som behövs för att bli en bra räddningshund, och <strong>har</strong> dessutom ett trevligt temperament. Inom den närmaste framtiden kommer hennes träning att bestå i: 1. Att resa i olika typer av fordon – med och utan folk, lastbil, minibuss osv. 2. Att vänja sig vid buller av olika slag, från fl ygplan, helikoptrar osv. 3. Att träna i mer varierade miljöer med sök- och räddningsträning. Bill kommer att börja sökträningen med att han själv ”försvinner”. Lady känner igen sin förares lukt och kommer ivrigt att söka upp honom. Stegvis kommer svårighetsgraden att stegras så att hunden lär sig att söka uthålligt. När så Lady är riktigt van vid att söka rätt på sin egen förare kommer en främmande person att få agera försvunnen tillsammans med föraren. Så småningom kommer Lady att lära sig söka rätt på en total främling. 3
Change language