MAKE BUTTER OR LEAD A HORSE AT WILL

Grejen med speglar är att det är så många lager av förskjutning
man måste ta hänsyn till. Många lager av bilder. Många
lager av hänsyn. Det var bland annat därför jag byggde
mina speglar själv. Speglar som man inte kunde spegla sig i.
Blanka men utan förmåga att reflektera. Det blev enklare så.
Hur som helst så har de har alltid varit viktiga för mig. Men
det vet du ju. Som en av dem menar jag.
Jag hade gärna betalat honom för att slippa, för att slippa
ut ur den här nakna bekännelseseskapismen, för att slippa
syna mina egna sjuka begär. Jag är nämligen en ganska konflikträdd
person, förstår du – eller det har du kanske märkt?
Det är inte konflikt med andra jag räds men det finns sidor
hos mig som skrämmer mig och det är framförallt de sidorna
som jag helst inte vill råka i konflikt med. Så där gäller det
att stryka medhårs så de håller sig nöjda och inte visar sig.
Som jag sa hade jag gärna betalat honom direkt i dörren
så slapp jag gå in, ja, så slapp jag gå in på nåt slemmigt och
dessutom sparade vi ju båda in 10 minuter och kunde kanske
istället ta en kopp kaffe ihop ute på gräsmattan. Jag vet inte
med säkerhet om det här är totalt opassande? Det är det nog.
Men jag måste fråga.
Är det inte så, frågar jag, att psykoanalysen är en förespråkare
av att skamlöst följa sina begär och lustar? Och hade vi
inte båda två just nu en trängande lust till kaffe?