MAKE BUTTER OR LEAD A HORSE AT WILL

När man har tömt sitt innehåll ner i någon annan, ner i en
gapande stum toalett, så vill man efteråt helst inte bli konfronterad
med vad som just hände och heller inte med vilket
pris det kom. Jag ger 200 kr för ett tio till femton minuters
långt toabesök, och då får man inte ens papper att torka sig i
röven med när man är färdig.
Det hela är bara pinsamt.
”Eeeh, jaha här varsågod tack för det ha en god dag” Och
så ut ur källaren snabbt som fan innan skammen hinner etsa
sig fast eller tvingar en att på stället vända om för att genast
boka ett ny akut session senare samma eftermiddag för att
deala med smutsen. Det är antingen det eller utveckla en
orimligt omfattande renlighetsritual som du kan utföra 50
gånger om dagen. Bara att välja.
Om jag ville bli hans case study? Ja, kanske. Då skulle jag i
det minsta fått en slags bekräftelse på att jag var hans bästa
galning.
“Abjektionen är för Julia Kristeva en idé
om hur vämjelsen inför och dragningskraften
till smutsens sammanblandningar
är central för den moderna människan
efter att hon inte längre definieras av religionens
fadersmakt. Kristeva formulerar
en ny poetik utifrån abjektionen där den
romantiska och modernistiska romankonstens
fascination för det fasansfulla,
vämjeliga och perversa uppfattas som
en på nytt aktualiserad skräck inför en
förtärande och förförande moder. Kristeva
betonar att fixeringen vid smutsen
och sammanblandningen har en politisk
dimension ‘Det är alltså inte frånvaron
av renhet eller hälsa som gör något abjekt,
utan det som stör en identitet, ett
system, en ordning’.“
—— Anders Carlsson, Det Realas Teater
Men mest ville jag nog bara ta det på mig, det som ändå
redan är.