MAKE BUTTER OR LEAD A HORSE AT WILL

Det tog inte lång tid. Redan efter ett par sessioner hade jag
bevisat att jag var äkta galen och jag fick lov att avancera
från den förnedrande sickel-posen längst ut på fåtöljsitsen till
högsta pris: divanen.
Där låg jag och ruvade på en hemlig våldsamhet och jag
njöt vid tanken på den dag jag skulle låta allt mitt vansinniga
innehåll välla ut och över i honom. Jag njöt av tanken på
hur vacker och dramatisk min insida var, hur ostoppbar och
monstruös. Jag njöt av tanken på att bli hans mest tokiga hysterika.
Han skulle skriva om mig, han skulle fascineras och
förundras, hans begär efter mitt innehåll skulle bli lika okontrollerbart
som mitt egna maktutövande Jags begär efter det
Mig som tillät vad som helst att passera. Jag fantiserade om
att han skulle se mig tappa kontrollen. Han tände på mitt
mörker, jag tände på mitt mörker, det var en win win.
Men också
så
jävla
irriterande.
Han satt bakom mitt huvud. Lyssnade han överhuvudtaget
på mig? Tog han anteckningar eller hur fan skulle han annars
komma ihåg allt det här och skulle jag någonsin få veta
vad han tyckte och tänkte om det som strömmade, skulle
betyget, domen, medaljen, tvångsinläggningen komma snart
eller hur länge behöver man vänta?
Jag vill höra dig säga det, fantiserar om att du ska komma
med domen. Komma bärandes på straffet. Ett långt smalt
glänsande instrument i ett lätt grepp balanserande mellan
tumme och pekfinger. Tungan hängandes utanför.
Barasägdetförhelvete, SÄG DET !