Katalog Hoffmans Antikhandel 2020

Dörrkläpp i järn från tidigt 1800-tal. Diameter 19 cm 24 000 SEK

Olivecronas väg 4
113 61 STOCKHOLM
Sweden
info@hoffmansantikhandel.se
+46- (0)707 22 98 20
Hoffmansantikhandel.se

LJUSKRONA
1700-talets andra hälft.
Högklassigt stockholmsarbete i rokoko utfört i Olof Westerbergs
art (spegelmakare, glasslipare och tillverkare av ljuskronor
i Stockholm, verksam 1769-1811). Franskinspirerad
burformad stomme för sex ljus i brännförgylld brons. Behängd
med slipade prismor av hög kvalitet.
Kronans utförande med en rikare uppsättning av prismor i
spindelbindning förekommer på ljuskronorna i Gustav III:s
paviljong på Haga, de s.k. Hagakronorna, som levererades av
möbelhandlaren Carl Adolph Grevesmühl. Med tanke på
ljuskronans storlek och exklusiva utförande så är det med
största sannolikhet ett beställningsarbete för en specifik
uppdragsgivare och miljö.
Ljuskronor i rokoko levde kvar långt fram på 1700-talets slut.
Prismorna på denna ljuskrona är av gustaviansk modell och
visar att det fanns en efterfrågan på dessa ljuskronor även efter
rokokons tid. Till skillnad från traditionella ljuskronor i rokoko,
som oftast har gjutna och slipade lövprismor, så representerar
denna krona en exklusivare typ med dyrbara slipade klumpar
som sannolikt importerats från kontinenten, troligen Böhmen.
LITTERATUR:
Eva Dyrssen: Magiskt ljus, Stockholm 2002, jämför ljuskrona
av Olof Westerberg på Skokloster sidan 46.
Ingrid Sjöström, red: Haga - Ett kungligt kulturarv, Karlstad
2009, jämför s.k. Hagakronor sidan 156 & 167.
Bukowskis Auktioner, Rolf Schmitz Collection, Stockholm 9
oktober 2018, nr 62.
Höjd 120 cm

LJUSSTAKAR 1780-tal
Ett högklassigt par ljusstakar sannolikt tillverkade i S:t Petersburg
under Katarina II:s period. Modellen som är mycket
ovanlig och exklusiv tillverkades i Ryssland under influenser
från de samtida modestäderna i Europa, i ciselerad och
brännförgylld brons som står i vacker kontrast mot finaste
skulpturmarmor från italienska Carrara. Dekoren består av
klassisk växtornamentik i form av akantus- och lagerblad som
omsluter såväl den spolformade pelaren som ljuspipan, det
raffinerade genombrutna bandet på midjan tillför ytterligare en
dimension av djupverkan.
Kulturutbytet mellan väst och öst var trots krig och osämja på
det politiska planet utvecklat redan på 1700-talet mellan såväl
Paris, Stockholm och S:t Petersburg. Paris var Europas modecentrum
och formgivningen spred sig som ringar på vattnet
till övriga huvudstäder. Flera länder ville ha en inhemsk
produktion av lyxföremål och försökte få utländska hantverkare
att slå sig ner i landet för att utveckla sina verkstäder.
Till Ryssland kallades flera tyska bronsgjutare som tog med sig
franska modeller för att använda som förebilder i S:t Petersburg.
Höjd 24 cm
75 000 SEK

BYRÅ 1780-tal
Högklassigt gustavianskt stockholmsarbete utfört av Johan Neijber
(ämbetsmästare i Stockholm 1768-1795/1808). Byrån är fanerad med
vackra träslag såsom björk, björkrot, rosenträ, buxbom samt amarant.
Den samkomponerade fronten med ett något utskjutande mittparti
har rikliga inläggningar av intarsiadekor med ett fruktstilleben och à
la grequebård som blickfång, ackompanjerat av klassicerande urnor
vilka är ett av Neijbers signum. Möbelns beslag och listverk är
tillverkade av brännförgylld brons och krans av en importerad skiva i
italiensk Carraramarmor. En snarlik byrå förvärvades till Ekolsunds
slott av adelsmannen Alexander Seton under 1780-talet.
Snickarsläkten Neijber härstammade från Sachsen i Tyskland,
varifrån Johan Neijbers farfar, Martin Neijber d.ä., invandrade till
Sverige under 1600-talets andra hälft. Johan Neijber var ett av åtta
barn till Ludwig Neijber d.ä.och hans hustru Margareta Nyman.
Tillsammans med två av sina bröder, Martin och Eric, kom han att
arbeta inom möbelsnickarämbetet. Johan Neijber föddes 1740 i
Stockholm och började sin lära som 15-åring hos Johan Åbrandt. Av
de 35 lärlingar som fanns inskrivna hos Åbrandt blev 15 gesäller, och
av dessa blev endast Johan Neijber ämbetsmästare. Istället för det
obligatoriska salskåpet presenterade Neijber en byrå för ämbetet
1768, vilket är ganska unikt. Först två år senare ansökte och fick
Georg Haupt ett skrivbord godkänt. Neijbers mästerstycke i rokoko
var utfört med sådan skicklighet att ämbetet gav särskilda lovord för
genomförandet. Tidpunkten för Neijbers mästarstycke inföll strax
före den gustavianska erans genombrott och många förknippar hans
namn med de skickligt formgivna byråar i rokoko som utgör
majoriteten av hans produktion. Neijber var en mycket skicklig
formgivare och snickare med stor känsla för detaljer, som utan
problem kunde följa stilövergångarna från rokokotid och framåt.
LITTERATUR
Torsten Sylvén: Mästarnas Möbler - Stockholmsarbeten 1700-1850,
Stockholm 1996, jämför detalj av urna i intarsia av Johan Neijber
sidan 274.
Stockholms Auktionsverk, Klassiska, våren 2014, nr 2118, jämför
snarlik byrå utförd av Johan Neijber med lärlingspåskrift av Johannes
Magnusson.
Höjd 85 bredd 117 djup 57 cm
195 000 SEK

BRONSSKULPTUR
Grand Tour souvenir från Italien, sannolikt Rom under
1800-talets början. Tillverkad i patinerad brons med fotplatta
av italiensk Carraramarmor.
Skulpturen är utförd efter en antik förlaga med titeln Ludovisi
Ares, vilket syftar på Villa Ludovisi i Rom, som uppfördes av
kardinal Ludovico Ludovisi (1595-1632). Ares var den grekiska
mytologins krigsgud och motsvarades i den romerska
mytologin av Mars, som syns sittande vid en trofégrupp av
vapen och vid hans ena fot hans och kärleksgudinnan Venus
son Amor.
Genom kompositionen presenterades krigsguden i ett ögonblick
av lugn som ett kärleksobjekt. Förlagan för skulpturen
var en romersk kopia från 2:a århundradet e.Kr., efter ett
förlorat grekiskt original från 4:e århundradet f.Kr. Ludovisi
Ares återupptäcktes 1622 i närheten av kyrkan i San Salvatore
in Campo och infogades i kardinal Ludovicos samlingar, där
den under 1700- och 1800-talet väckte stor uppmärksamhet
bland arkeologer och konstkännare. Numera ingår statyn i
Museo Nazionale Romano i Rom.
Höjd 49 cm
85 000 SEK

KANDELABRAR
Högklassiga parisarbeten omkring år 1800 i directoire, Claude
Galles art (1759-1815), utförda i brännförgylld och mörkpatinerad
brons samt postament i porfyr, för fyra ljus vardera.
Kandelabrarna är ett lysande exempel på den internationella
egyptiserande stilen, Retour d’Egypte, där de kvinnliga karyatiderna
bär huvudduken nemes som associeras med de egyptiska
faraonerna. Den egyptiska porfyren är bergarten som gett
porfyren dess namn, benämningen kommer från grekiskans
ord för purpur. Ursprungligen bröts porfyren i ett otillgängligt
stenbrott i Egyptens öken, där den åtråvärda stenen upptäcktes
av romerna under Antiken. Sedermera föll det egyptiska
porfyrbrottet i glömska och under 1700-talets andra hälft kom
istället ett stort antal porfyr- och granitellsorter att brytas i
Älvdalen vid Elfdahls Porphyrverk som grundades av Gustav
III.
Kandelabertypen har sitt ursprung i den franska directoire
periodens egyptiska stilströmning, där Napoleon Bonapartes
fälttåg mot Egypten 1798 var helt avgörande för fascinationen
av den forntida kulturen. Detta gav på samma sätt som den
romerska kulturen upphov till fantasifulla skapelser under den
franska empiren. I början på 1800-talet blev L'Egyptomanie ett
begrepp i Frankrike, när den egyptiska febern drabbade såväl
vetenskapen, som arkitektur, inredning, konst och mode. Det
politiska budskapet inom rörelsen var tydligt, här gavs uttryck
för ett mångtusenårigt härskarrike, vilket var ett utmärkt
formspråk för den kejserliga makten.
Att brännförgyllda bronsföremål inte bara är till lyst utan också
skapar oslagbar stämning med levande ljus är något som
uppskattades både under sin samtid som under vår egen tid.
Mötet mellan det klassiska arvet och våra nutida hem är ofta
fruktbart och skänker en djupare dimension åt vardagen. Vad
kan vara mer festligt än att duka middagsbordet med ett par
ljusstakar som berättar om svunna tiders expeditioner till
Egypten?
Höjd 82 cm

KONSOLBORD
Sengustavianskt stockholmsarbete 1800-talets första kvartal, i den
egyptiserande stilen, tillskrivet Jonas Frisks verkstad (spegelfabrikör i
Stockholm 1805-1824). Det lunettformade konsolbordet har
träskuren dekor och blyornament som förgyllts och mörkpatinerats
för att accentuera dekorelementen. Benen är helt skulpterade i trä
med egyptiska karyatidbyster som övergår i ett bladhölstrat ben med
lejontassar. Skivan är av italiensk Carraramarmor medan sockeln är
imitationsmålad för att efterlikna portoromarmor.
Förlagan för konsolborden är hämtad från den antika tripod, vilken
upptäcktes i Isis templet under utgrävningar av Pompeji på 1760-
talet. Designen kom att få spridning till hantverkare runtom Europa
genom Francesco Piranesis gravyrer. Den egyptiska Isis-kulten hade
kopplat greppet om Rom under 1:a århundradet e.Kr., då man
började dyrka den mäktiga fruktbarhetsgudinnan, något som
fortsatte fram till 6:e århundradet. Fascinationen kring Egypten hade
en lång historia i det romerska riket. Under samma period flyttades
åtta obelisker från Egypten till Rom som ett uttryck för denna kult.
Mot denna bakgrund utgjorde Isis-tripoden en utmärkt förlaga för
den egyptiserande stilen, som gjorde sitt intåg i Europa efter
Napoleons fälttåg till Egypten. Svenska konsthantverkare kom under
den sengustavianska eran på ett utsökt sätt att lyckas förena ett
mångtusenårigt formspråk i inhemska material.
LITTERATUR:
Bo Vahlne: Nyinredningen av Rosersbergs slott 1797-1818, Stockholm
1988, sidan 116 jämför pelarbord i form av en tripod.
Håkan Groth: Nyklassicismen i Sverige, Stockholm 1991, sidan 212
jämför snarlikt konsolbord.
Karl Johan - Konst, inredningar och teknik i empirens Sverige,
årsbok för Statens konstmuseer 37, Stockholm 1991, se Ursula
Sjöbergs artikel om Jonas Frisk, sidan 113ff, sidan 123 & 125 jämför
bilder.
Höjd 85 bredd 80 djup 40 cm
125 000 SEK

VÄGGPENDYL 1790-tal
Sengustavianskt stockholmsarbete av Johan Gladman
(urmakare i Stockholm, verksam 1760-1800). Med ett träskuret
förgyllt och rikligt dekorerat fodral möjligen utfört av hovbildhuggaren
Ernst Philip Thoman (verksam i Stockholm 1796-
1818). Urmakaren Johan Gladman är framförallt känd för sina
dyrbara och vackra fickur i flerfärgat guld. I svensk litteratur
omnämns endast en känd väggpendyl med förgyllt fodral
Urfodralets speciella utformning ger associationer till hertig
Karls inredningar i Hoglandssalen på Rosersbergs slott, där
Gustaf af Silléns formgivna trofégrupper gestaltades av Ernst
Philip Thoman. I Hoglandssalen ville hertigen manifestera sin
framgång, i egenskap av storamiral, under sjöslaget vid Hogland
1788. De krigiska emblemen har säkerligen sitt upphov i
uppdragsgivarens yrkesutövning eftersom temat är genomgående
för fodralets dekor. I krönet syns korslagda fanor,
spjut, yxa och värja med en centralt placerad sköld och antikiserande
hjälm. Basen har artilleripjäser i form av mörsare och
eldrör. På vardera sidan om urhuset återfinns parställda
pilkoger och facklor som syftar på upplysning och frihet.
Framför pendeln syns en ljungeld av fyra blixtar, ett attribut
som ofta associeras till Jupiter som var gudarnas konung i
romersk mytologi.
Höjd 112 Sbredd 50 cm.
90 000 SEK

LJUSSTAKAR 1790-tal.
Ett par högklassiga sengustavianska arbeten troligen utförda i
Åbo, Sveriges vid den tiden tredje största stad. Ljusstakarna är
utförda i brännförgylld brons och postament av italiensk
Carraramarmor. Själva pelarna utgörs av kvinnliga karyatider
med blottad byst och huvudena täckta med en hätta, deras
utdragna kroppsform är ovanlig medan den krönande ljuspipan
är av finaste gustavianska stockholmstyp.
Modellen är en klassisk variant av de populära ljusstakar som
ursprungligen tillverkades av den kungliga hovciselören Fredric
Ludvig Rung i Stockholm. Hans utsökta arbeten blev
stilbildande för den inhemska tillverkningen i Sverige och
modellen med kvinnliga karyatider i olika former anammades
runtom de större städerna i landet.
Utöver Stockholm fanns även en betydande tillverkning i Åbo
som vid tidpunkten ingick i det svenska territoriet. Med sin
position i närheten av S:t Petersburg och Baltikum skedde
säkerligen ett utbyte av idéer och kunskap kring tillverkning av
bronsföremål Flera svenska blivande bronsfabrikörer gjorde
sina lärlingsår i S:t Petersburg och kom att ha en parallell
tillverkning av modeller som tillverkades i Ryssland.
Höjd 38 cm
65 000 SEK

SPEGEL FRÅN NYNÄS SLOTT
Högklassigt gustavianskt stockholmsarbete tillverkat år 1781 av Johan Åkerblad
(spegelfabrikör i Stockholm 1758-1799) och Anders Öberg (rammakare och bildhuggare
i Stockholm 1780–1800). Spegeln har sin originalförgyllning i polerat guld och slagmetall,
samt kvicksilverfolierat originalglas med kantslipning. Spegeln är signerad IÅ under
krona, AÖB samt med blyertspåskrift Löjtnantens spegel. Spegeln utgör en av ett
ursprungligt par som beställts till Nynäs slott, pendangen ingår än idag i slottets
samlingar.
Under 1600-talets mitt började det nuvarande Nynäs slott av bebyggas av Erik Karlsson
Gyllenstierna, egendomen gick sedan i arv inom släkten Gyllenstierna fram till 1744, då
Beata Gyllenstierna testamenterade egendomen till friherren Claes Gustaf Rålamb, en
av hennes släktingar. Rålambs änka sålde Nynäs 1769 till ryttmästaren David Henrik
Hildebrand (1712-1791), som var en av de rikaste privatpersonerna i 1700-talets Sverige.
Hildebrand mötte en nergången anläggning; "Stenhuset aldeles otiänelig...", "de andra
husen dels nedfallen..." och "trädgården så sumpig at inga trän der kunna trifwas." skrev
han bland annat i ett brev 1769. Hildebrand satte igång ett omfattande upprustningsarbete
på såväl byggnader som tomt. Han lät bygga ekonomihusfyrkanten och platta till
marken för bättre utrymme kring gården. Det tog 44 år och 6500 kg krut samt 6361
dagsverken innan skärgårdslandskapet var förvandlat i en ståndsmässig park. Nynäs gick
sedan i arv inom familjerna Hildebrand, och Bonde samt till Johan August Anckarsvärd
som överlät godset 1856 till svärsonen statsrådet Johan August Gripenstedt.
Spegeln utgör en av ett ursprungligt par som tidigare hängt tillsammans på Nynäs slott i
Södermanland. Den andra spegeln ingår fortfarande i slottets samlingar. I David Henrik
Hildebrands bouppteckning finns speglarna upptagna; "Nedtagna ock på ett ställe
samlade i avseende till Sätes=byggnaden för närvarande Reparation äro följande 2. St.
Större Speglar a 25 RB 50:". Med tanke på den befintliga blyertspåskriften på spegeln,
"Löjtnantens spegel", verkar det troligt att paret delades vid arvsskiftet efter Johan
August Gripenstedt 1874, då sonen Johan Theodor blev löjtnant 1875.
PROVENIENS:
Adelsmannen godsägare David Henrik Hildebrand (1712-1791) gift med Agneta Sofia
Söderström (1734-1796), Nynäs slott, Bälinge socken, Södermanlands län
genom arv inom ätterna Hildebrand och Bonde.
genom köp Johan August Gripenstedt (1813-1874) gift med Eva Anckarsvärd (1819-
1887).
genom arv sonen friherre kammarjunkare Johan Theodor Gripenstedt (1851-1918),
ägare av Bystad med Brevens bruk fideikommiss 1874-1918 och Nynäs slott 1914-1918
brorsdottern Dagmar Carolina Michaëlla Gripenstedt (1888-1969) gift med Magnus
Reinhold Elgenstierna (1877-1960)
Höjd 200 bredd 68 cm
145 000 SEK

KANDELABRAR
Högklassiga parisarbeten i empire från 1800-talets början,
Antoine-André Ravrios art (1759-1814), kandelabrarna för fyra
ljus vardera är utförda i brännförgylld och patinerad brons
med en pylonformad sockel i verde anticomarmor.
Antoine-André Ravrio startade sin egen bronsgjutarverkstad
1790 i Paris och blev genast känd för sina högkvalitativa
bronser och hade ett prestigefyllt klientel med kejsar Napoleon
i spetsen. Kandelabrarna kröns symboliskt av den romerska
segergudinnan Viktoria och en fackla som en symbol för
friheten vilken också återkommer som emblem på sidorna av
postamenten. Få gestalter förknippas så intimt med den
kejserliga empirestilen som Viktoria, i vars händer de romerska
krigarna lade sitt öde och dyrkade efter sina framgångsrika
segrar på slagfältet.
Empiren under 1800-talets första decennier innebar en
guldålder i ordets verkliga mening, i Paris fanns under 1820-
talet omkring 1 200 stycken förgyllarverkstäder, Thomire,
Galle och Ravrio anses vara de främsta representanterna för
det exklusiva hantverket. När exempelvis Thomire levererade
sina bronser till det kejserliga hovet motsvarade fakturorna
miljonbelopp i dagens penningvärde. Under Karl XIV Johans
tid uppdaterades den kungliga taffeln betydligt, när exporten
av älvdalsporfyr tog fart till Paris. I utbyte importerades
brännförgyllda bordsgarnityr och inte minst belysningsredskap
i form av kandelabrar och ljusstakar från de främsta
verkstäderna i Paris
Höjd 65 cm
185 000 SEK

LJUSRING
Sengustavianskt stockholmsarbete från omkring 1800, troligen
utförd av Carl Henric Brolin (bronsfabrikör i Stockholm,
verksam 1799-1827). Brännförgylld stomme för sex ljus, med
tidstypiska ljusarmar i form av siffran fem liggande. Överst
kröns ljusringen av en plym med prismor vars syfte är att likt
en fontän med vattendroppar reflektera ljuset. Själva kronringen
har dekorer av lejonmaskaroner och växtornament samt
en kjol av slipade piggar, själva korgbotten har doserade
prismor i fallande storlek och avslutas med en pinjekotte i
botten.
Ljuskronor som denna kom att bli populära i inredningen i
Sverige under det senare 1700- och tidiga 1800-talet. Modellen
ger ett lättare intryck än andra ljuskronor och tillverkades i
olika modeller, vissa med glasskålar eller urnor eller som denna
med en korgbotten. Ljusringarna försvann som inredningsföremål
i och med att empiren gjorde sitt intåg i Sverige och
andra stilideal tog över.
PROVENIENS:
Enligt uppgift Gunnebo slott, Fässbergs socken, Västergötland.
LITTERATUR:
Ursula Sjöberg, red: Rosersbergs slott, Stockholm 2005, jämför
ljuskrona i Biljarden på Rosersbergs slott sidan 165.
Höjd 94 cm
110 000 SEK

LJUSSTAKAR
Ett par högklassigt parisarbete i Directoire, troligen tillverkade
vid Claude Galles verkstad omkring 1800 (förgyllare och
bronsgjutare i Paris, 1759-1815). Utförda i matterad och
polerad brännförgylld och patinerad brons.
Ljusstakarna har en för directoire-stilen signifikativ stramhet i
designen och förebådar den kommande kejserliga empirens
prakt. Genom kontrasterna mellan guld och patinering skapas
ett vackert och mer dämpat uttryck, vilket dock accentueras av
den koniska pelaren som är uppburen av lejontassar och kröns
av ett slät band med klassificerande lejonmaskaroner.
Höjd 30 cm
55 000 SEK

KONSOLBORD 1780-tal
Gustavianskt stockholmsarbete av slottsverkstadskvalitet
tillskrivet ornamentbildhuggaren Jean Baptiste Masreliez
(1753-1801). Konsolbordet är träskuret och förgyllt med
polerat och matterat guld. Den rikliga dekoren är en provkarta
över den gustavianska stilens formspråk; bandfläta, blomsterfestonger
och fleuronger. Centrerad på fotkrysset en klassificerande
urna behängd med lagerfestonger. Bordet kröns av en
ovanlig och vacker italiensk skiva av Calacatta oro-marmor
från Apuanska alperna norr om Toscana.
I litteraturen anges ofta bordstypen vara ritad av hovintendenten
Jean Eric Rehn, dock föreligger ritningsmaterial av Jean
Baptiste Masreliez som återger mycket snarlika konsolbord
som figurerar i såväl galleriet på Övedskloster som i Sofia
Magdalenas paradsängkammare på Stockholms slott. Jean
Baptiste Masreliez var ornamentbildhuggare och inredningsarkitekt,
tillsammans med brodern Louis Marsreliez kom
dessa att ha en stor inverkan på den gustavianska och sengustavianska
tidens inredningar och möbeldesign. Interiörer såsom
Stockholms slott, Tullgarns slott, Sophia Albertinas palats och
Gustav III:s paviljong på Haga är bara några exempel på
högklassiga inredningar som bär deras signum.
LITTERATUR:
Göran Alm: När franskt blev svenskt - den franska konstnärsfamiljen
Masreliez i Sverige under 1700-talet, Lund 1991,
jämför Jean Baptiste Masreliez ritning av ett konsolbord sidan
88.
Höjd 90 bredd 71 djup 49 cm

SPEGEL
Holländskt arbete i barock, fanerad med sköldpadda och
svärtade hopplister, kvicksilverfolierat glas från 1600-talets
andra hälft.
Sköldpadden nyttjades redan tidigt som prydnadsmaterial i
Orienten och kom via Egypten till det romerska riket, där man
uppskattade det vackert mönstrade materialet. Genom sågning,
filning och polering bearbetades materialet som efter upphettning
kan böjas eller sammanpressas allt efter behag. Hårdare
och mera sprött än vanligt horn användes sköldpadda till
exklusiva bokpärmar, dosor, kabinettskåp, skrin och ramar.
Under barocken blev materialet populärt inom de kunglig
hoven och högadeln, som lät tillverka dyrbara föremål i det
exotiska materialet. Barockens lust att dekorera kom till uttryck
genom hopplister, en trälist med krusig profil, bildad av små,
regelbundet upprepade vågformer. Genom svarvning kunde
man framställa de avancerade listerna i ebenholz eller lövträd
som svärtades.
Höjd 70 bredd 60 cm
48 000 SEK

AMPEL
Östersjöarbete i empire, troligen tillverkad i Åbo omkring
1815, i dåvarande ryska storfurstendömet Finland. Monteringar
i brännförgylld brons och stomme i patinerad mässingsplåt.
Ampeln har formen av en romersk oljelampa hängande i
kedjor med fästen av lejonmaskaroner. Fyra ljusarmar i form
av örnhuvuden med ljuspipor, botten med avslutande pinjekotte.
I jämförelse med svenska samtida amplar så har dessa
uteslutande patinerade örnhuvuden, medan man i Frankrike
och Ryssland föredrag förgyllda dito.
Fram till 1809 var Åbo med sina 11 000 invånare det svenska
rikets tredje stad näst Stockholm och Göteborg. I motsats till
dessa och exempelvis till Lund och Uppsala var Åbo både en
livlig handelsstad och en universitetsstad. Genom Finlands
närhet till Ryssland och i och med att landet integrerades 1809
och bildade det ryska storfurstendömet Finland så fanns ett
naturligt utbyte av idéer och varor.
Under 1800-talets början rådde det, enligt tsarens beslut, i
princip införselförbud av utländska lyxprodukter, såsom
bronser till Ryssland. Denna protektionism innebar att
inkallade bronsgjutare såsom Lancry, Bauman, Bergenfeldt och
Schrieber kunde etablera sig i S:t Petersburg och sätta upp
verkstäder, där franska bronser utgjorde förlagor för en
inhemsk produktion. Fransmannen Jean-Pierre Lancry startade
tillsammans med sin landsman, mästaren Michael Pivert, ett
bronsgjuteri i S:t Petersburg 1804. Under åren 1804-1807
tillverkade verkstaden bronsföremål till det kejserliga ryska
hovet med stor efterfrågan. I Pavlovskpalatset finns flera
amplar tillverkade vid Lancrys verkstad, med just förgyllda
örnhuvuden.
Höjd 87 cm
75 000 SEK

LJUSSTAKAR
Ett par parisarbeten i empire, tillskrivna Claude Galles verkstad
(förgyllare och bronsgjutare i Paris, 1759-1815). Utförda i
brännförgylld brons omkring 1805. Fotplatta med palmettbård,
slät konisk pelare på naturalistiska fötter, krönt av karyatidhuvuden
med hårflätor, urnformad ljuspipa med palmetter, lösa
manschetter.
Upphovet till den spektakulära modellen härrör från Paris och
brukar ibland tillskrivas Claude Galle. Till skillnad mot de
traditionella franska förlagorna, som brukar vara brännförgyllda
och patinerade, är detta par helt brännförgyllda. Modellen
levererades till slottet Fontainebleau 1804. Även bronsgjutaren
Andrei Schreibers verkstad i S:t Petersberg tog upp
tillverkningen av bronser efter parismästarnas förebilder,
däribland denna modell med egyptiserande karyatidhuvuden.
Claude Galle anses vara en av de främsta förgyllarna och
bronsgjutarna från den sena Louis XVI-epoken och fram till
den kejserliga empiren. Galle föddes i Villepreux nära
Versailles. Han tjänade sin lärlingstid i Paris under bronsgjutaren
Pierre Foy och gifte sig 1784 med dennes dotter. 1786
blev han en mästare inom bronsgjutning och efter svärfaderns
död 1788 tog Galle verkstaden och förvandlade snart den till
en av de finaste i staden, med drygt 400 anställda hantverkare.
LITTERATUR:
Marie-France Dupuy-Baylet: Les Bronzes Du Mobilier
National 1800-1870, Dijon 2010, jämför ljusstakar från
omkring 1800 i Versailles sidan 146.
Höjd 27 cm
65 000 SEK

BYRÅ
Tillverkad av Christian Linning (mästare i Stockholm 1744 –
1779) signerad CLN på baksidan. Byrån har en bukig form och
är fanerad i parkettmönster med plommon, körsbär och padok.
Brännförgyllda och ciselerade beslag av brons med dekorer av
accantus samt rocailler. Byrån kröns med en skiva av
Kolmårdsmarmor.
Christian Linnings produktion under tre decennier ger en
intressant bild av hur stilidealet förändrades från senbarock till
rokoko. Under senbarocken var inflytandet störst från Tyskland,
Holland och England men från 1750-talet blev franska
influenser tydligare.
Linnings rokokobyråer har oftast brännförgyllda beslag och
skiva av den inhemska Kolmårdsmarmorn, något som blev
stilbildande för rokokons möbelkonst. Linning avlade sitt
mästarprov 1746 och fick burskap samma år. Han blev med
åren schatullmakarnas ålderman, en post han behöll till sin död
1779.
Höjd 82 bredd 93 djup 58 cm.
185 000 SEK

LJUSSTAKAR
Stockholmsarbete i mahogny och försilvrad brons från
omkring 1790.
Ett elegant par ljusstakar i mahogny från sengustaviansk tid.
Modellen, i det för tiden exotiska träslaget, har influenser från
England och möbelkonstnärerna George Hepplewhite och
Thomas Sheraton.
I litteraturen kallas Hepplewhite, Sheraton och Chippendale
för ”the Big Three”.
Dessa tre fick stor inverkan på 1700-talets design och
kopierades flitigt runt om i Europa och USA. Svenska hantverkare
var lyhörda för tidens modeförändringar och dessa par
ljusstakar är ett resultat av det.
Höjd 35 cm
38 000 SEK

FINE ART CHROMOGENIC PRINT 2014
Natalia Mikkola (född i Ukraina, verksam på Åland)
Sylt, Kampen, Nordfriesland I. 2014 upplaga AP 1 (5 + 2AP).
Chromogenic print mounted on acrylic glass, Diasec.
“Jag är inte intresserad av en enkel dokumentation, utan strävar
efter att förmedla en viss känsla och stämning.” Natalia
Mikkola målar med sitt kameralins - utforskar exotiska platser,
skapar mystiska scener som suddar ut gränserna mellan det
verkliga och det föreställda. Hennes skarpa bilder av Island,
Karelen, Victoriafallen i Zimbabwe och Sydafrikas magnifika
vilda djur är bevis för att Natalia inte bara dokumenterar. I
serien Sylt, Kampen, Nordfriesland, utvecklas det grafiska
landskapet långsamt precis framför betraktarens ögon. Natalia
Mikkola retuscherar inte sina bilder, istället arbetar hon med en
teknisk sofistikering och montage vilket skapar en magisk
känsla av det sensuella och mytiska.
Höjd 165 bredd 110 cm.

FINE ART CHROMOGENIC PRINT 2014
Natalia Mikkola (född i Ukraina, verksam på Åland)
Sylt, Kampen, Nordfriesland I. 2014 upplaga 3/5 (5+2 AP).
Chromogenic print mounted on acrylic glass, Diasec.
Som barn gjorde Natalia Mikkola helgutflykter tillsammans
med sin farmor, som var konstexpert. Tillsammans gjorde de
otaliga var besök till Vorontsovpalatset beläget vid foten av
Krimbergen, en enastående miljö där den historicerande
1800-tals arkitekturen samspelar med de välskötta parkområdena
och dramatiska bergsmassiven i fonden. Här tillbringade
delar av den ryska kejserliga familjen sina somrar, en
miljö vilken också lade grunden för Mikkolas intresse och
bidrog till den position hon har idag som konstnär.
85 000 SEK
Höjd 110 bredd 165 cm.