Hoffmans Katalog 2021
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Olivecronas väg 4
113 61 STOCKHOLM
Sweden
info@hoffmansantikhandel.se
+46- (0)707 22 98 20
hoffmansantikhandel.se
Byrå
Ett högklassigt stockholmsarbete av slottsverkstadskvalitet i tidig
rokoko tillskriven Friedrich Kruus (ämbetsmästare i Stockholm
1745-1768), tillverkad omkring 1750.
Byrån har en vacker fanér av valnöt och fruktträ i kryssmönster, så
kallat “en mosaich”.
Byråns stomme är tillverkad av ek, så som många svenska mästarstycken
från 1700-talet.
Beslagen är tillverkade av brännförgylld brons, i ett högklassigt
utförande. Byrån är femlådig, där den översta har en invändig skinnklädd
skrivskiva med två underliggande järnstag att dra ut för stöd.
Byrån kröns med en vackert profilerad skiva av den blonda kolmårdsmarmor
som bröts i Kolmårdens Marmorbruk under 1700-talets
första hälft.
De raka linjerna som följer byråns mittsektion vid sidan om nyckelskyltarna
är en dekor som Kruus använde på flera byråer men med en viss
variation. Även valet av beslag upprepas i olika varianter.
Friedrich Kruus utbildades i det dåvarande svenska Stralsund. Han tog
sig till Stockholm och blev här ämbetsmästare den 5 januari 1745 och
fick sitt burskap den 11 mars 1746 med ett kabinettskåp som
mästarstycke. Kruus verkstad hade som mest 18 lärlingar inskriva, av
dessa blev 9 gesäller. Kruus arbetade även med kyrkoinredningar där
ibland Klara kyrkas predikstol och hade flera kungliga beställningar.
Han var en mycket skicklig och noggrann snickare. Hans produktion
sträckte sig över 23 år från 1746 till 1768, då han sa upp sitt burskap
och av okänd anledning och lämnade Sverige.
Höjd 70,5 cm, bredd 97 cm och djup 55 cm.
Ljusstakar
Högklassiga sengustavianska arbeten, 1800-talets början. Brännförgyllda
bronsmonteringar tillverkade i Carl Ludwig Mangeots art. Blybergsporfyr från
Elfdals Porphyrverk. Fyrkantig fotplatta med rund pelare krönt av kompositkapitäl,
bladhölstrad ljuspipa.
Den franskättade gördelmakaren Carl Ludwig Mangeot (1777-1846) kom att
utbildas hos Fredrik Ludvig Rung, som under den gustavianska tiden var den
främste och som i egenskap av hovciselör i princip hade ensamrätt för tillverkningen
av högklassiga bronsmonteringar av kontinental klass. Rung hade
dessutom genom sitt engagemang i Elfdahls Porphyrverk, som påskyndades av
Gustav III, kunnat leverera flertalet av de bronsmonteringar som
porfyrföremålen försågs med. Det är intressant att konstatera att Rungs elev
Mangeot tog upp en konkurrerande tillverkning av just brännförgyllda monteringar
till porfyrobjekt. Utan tvekan höll de sengustavianska arbetena av både
Rung och Mangeot en så hög kvalitet att man ofta överträffade de bästa samtida
parisarbetena. Ljusstakarnas kompositkapitäl har stora likheter med monteringarna
på den jardinjär som återfinns i Mahognyförstugan på Rosendals slott.
Karl XIV Johan beställde 1825 jardinjären tillverkad i Åsbydiabas från Elfdals
Porphyrverk, med brännförgyllda monteringar av Carl Ludwig Mangeot.
Porfyren hade sedan faraonernas tid varit populär bland härskarna och genom
romarna introducerades den glänsande hårda stenen till Europa, med leveranser
från de egyptiska stenbrotten. Under 300-talet e.Kr. avbröts importen av
egyptisk porfyr till Europa, men efterfrågan fanns fortfarande. Detta ledde till
att man började återanvända äldre porfyr för att tillverka nya föremål. Genom
intresset för antikens konst under den gustavianska eran och de Grand Tour
resor som genomfördes av såväl Gustav III, som adelsmän och konstnärer,
fanns en utmärkt plattform för porfyrutvinning och tillverkning i landet.
I styrelsen för Elfdals Porphyrverk återfanns många namnkunniga personer;
Carl August Ehrensvärd, Louis Masreliez och Johan Tobias Sergel samt Gustav
III:s konstagent i Italien, Carl Fredrik Fredenheim.
Initialt var tillverkningen mycket begränsad och ekonomiskt inte alls den
framgång som man förväntat, porfyren var hård och svårbearbetad, vilket
krävde mycket tålamod och ekonomiska resurser.
Det dröjde fram till Karl XIV Johans tid, då den nya franska kronprinsen låtit
förvärva porfyrverk i sin son Oskars namn, som verksamheten fick sin blomstringsperiod.
Under Bernadotte kom en omfattande export av bearbetad porfyr
igång till Frankrike, i utbyte mot framförallt brännförgylld bronsföremål.
Höjd 25 cm.
Ljuskrona
1790-tal. Högklassigt stockholmsarbete tillskriven Olof Westerberg,
spegelmakare, glasslipare och tillverkare av ljuskronor i Stockholm.
verksam 1769-1811.
Franskinspirerad burformad stomme för sex ljus i brännförgylld
brons. Behängd med slipade prismor av hög kvalitet. Kronans
utförande med en rikare uppsättning av prismor i spindelbindning
förekommer på ljuskronorna i Gustav III:s paviljong på Haga, de s.k.
Hagakronorna.
Med tanke på ljuskronans storlek och exklusiva utförande är det med
stor sannolikhet ett beställningsarbete för en specifik uppdragsgivare
och miljö.
Tillskillnad från traditionella ljuskronor i rokoko, som oftast
har gjutna och slipade lövprismor, så representerar denna Gustavianska
ljuskrona en exklusivare typ med dyrbara slipade klumpar som
sannolikt importerats från kontinenten, troligen Böhmen.
Höjd 120 cm och diameter 65 cm.
Spegel
Ett högklassigt stockholmsarbete av slottsverkstadskvalitet i rokoko,
utförd i hovintendenten Carl Hårlemans art. Bakstycket bär Stockholms
hallstämpel daterad 1760, vilket är ovanligt tidigt och sällan
förekommande.
Spegelns krön och bas har en pikerad botten ymnigt dekorerad med
akantus, rocailler och vingar. Själva ramverkets inre kant har fasettslipade
glas och den yttre kanten har blomgrupperingar och en yvig
dekor av gröna blad à la chinoise.
Det rådande modet på 1760-talet hade starka influenser från Fjärran
Östern och då huvudsakligen Kina. Med djärva färger och exotiska
former inspirerade av naturens växter, djur och mytologi skapades
inredningar och möbler. Vid den här tiden var uppförandet av Kina
slott vid Drottningholm i full gång.
Upphovsmannen bakom ritningarna var arkitekten Carl Fredrik
Adelcrantz, som arbetade nära Carl Hårleman, med inredningar och
möbelformgivning på Stockholms slott och andra kungliga miljöer.
Höjd 175 cm och bredd 75 cm.
Canovalejonen
Italien omkring år 1800. Skulpterade i carraramarmor föreställande
två liggande lejon efter Antonio Canova (1757-1822).
Antonio Canova uppfostrades i Possagno hos sin farfar som var
stenhuggare. Sina första verk som skulptör gjorde han redan 1773
och innan tjugo års ålder hade han imponerat på konstetablisemanget
i Venedig med skicklighet och känsla.
Under ett besök i Rom 1779 bestämde sig Canova för att slå sig ner
där för gott.
Efter att 1792 ha fullbordat monumentet över påven Clemens XIII i
Peterskyrkan i Rom, där dessa två lejon ligger i fronten vann han
internationell berömmelse och beställningar från hela Europa
började strömma in.
Lejonen, det ena sovande och det andra vaksamt, sägs symbolisera
påven Clemens XIII:s karaktär, hans energiska arbete och hans
måttlighet.
Höjd 37, cm längd 75 cm och bredd 27 cm.
Byrå
Stockholmsarbete i rokoko. Tillskriven Christopher Tietze
(ämbetsmästare i Stockholm 1764-1791). Fanerad med amarant och
jakaranda i friser och fält. Brännförgyllda beslag, lådfronter med
naturalistiska handtag samt nyckelskyltar med bevingade drakar.
Skiva av kolmårdsmarmor med konturerad kant.
Christopher Tietze föddes 1727 i Sachsen och kom till Sverige som
gesäll omkring 1753. Arbetade hos Lorentz Nordin. Av gesällanteckningar
på exklusiva möbler från Nordins verkstad så framgår
hans skicklighet och betydelse för tillverkningen.
Många av Tietzes byråar står under starkt inflytande av Nordins
vackra formspråk, samtidigt som hans läroår i Sachsen gett en
gedigen yrkesskicklighet vilket framgår tydligt av möblernas höga
kvalitet.
Höjd 78 cm, bredd 81 cm och djup 46 cm.
Ljuskrona
Italien 1700-talets andra hälft, tillverkad i området kring Piemonte
för sex ljus.
Burformad stomme i bemålat smidesjärn och plåt dekorerad med
blad och polykroma blommor.
Under rokokon inspirerades formgivningen mycket av naturens
former och växtornamentik. Själva ordet rokoko kommer från det
franska ordet rocaille, vilket betyder konstgjort grottverk med
infogade musslor, snäckor, koraller osv. Rocaille är rokokons
viktigaste ornamenttyp, inspirerad av ett fritt och oregelbundet
formförråd. Stilen uppstod i Frankrike och kom att etablera sig i
Sverige kring kring 1700-talets mitt, då inredningen av Stockholms
slott blev avgörande för stilutvecklingen.
Ljuskronor av denna typ är mycket ovanliga idag, vilket tyder på att
tillverkningen var relativt begränsad och ett fåtal har överlevt till våra
dagar.
Höjd 110 cm och diamater 70 cm.
Ljusstakar Retour d'Egypte
Rom 1700-talets slut. Ett par ljusstakar tillverkade i mörkpatinerad
och brännförgylld brons på postament av marmor.
Dessa spektakulära ljusstakar har sitt ursprung i vurmen för det
forntida Egypten, vilket blev en populär motivkrets för ljusstakar,
kandelabrar, arkitektur och skulptur. Napoleon Bonapartes fälttåg
mot Egypten 1798 var helt avgörande för fascinationen av den
forntida kulturen. Detta gav på samma sätt som den romerska
kulturen upphov till fantasifulla skapelser under den franska empiren.
I början på 1800-talet blev L'Egyptomanie ett begrepp i Frankrike.
Samtidigt tillverkades antikiserande bronsföremål i Rom som riktade
sig till resenärer på den Grand Tour som ingick som en etapp i varje
bildad europés utvecklingsväg.
Höjd 40 cm.
Byrå
Sengustavianskt stockholmsarbete. Fanerad med mahogny, brännförgyllda
beslag, lådförstycken med mässingskanter, snedställda hörn
med kanneleringar och linser, avsmalnande ben och fothylsor av
mässing. Byrån kröns av en skiva av carraramarmor med profilerad
kant.
Höjd 84 cm, bredd 112,5 cm och djup 53 cm.
Appliquer
Parisarbeten i empire, tillverkade under 1800-talets första årtionde.
En ovanlig svit om fyra appliquer för två ljus i brännförgylld och
patinerad brons. I centrum på en förgylld rundel dekorerad med
roulettdekor finns ett mörkpatinerat varghuvud med två pilar i
munnen.
Modellen tillhör de ovanligare och finns dokumenterad i slottet
Fontainebleaus inventarieförteckning. Modellen tillverkades också i
S:t Petersburg.
Höjd 10 cm och bredd 33 cm.
Trädgårdsurna
Italien 1800-talets första hälft. Ett högklassigt arbete, modell efter
Medicivasen, av skulpterad carraramarmor.
Medicivasen är först upptagen 1598 i en inventering av Villa Medici, i
närheten av Rom, även om det finns bevis för att den fanns åtminstone
30 år tidigare. 1780 flyttades vasen till Florens och placerades i
Uffizierna där den finns än idag. Vasen var en av de mest populära
reproducerade antika föremål som kopierades i alabaster, biskvi,
brons, gjutjärn, marmor och terrakotta. Medicivasen utfördes
ursprungligen i Aten, under andra halvan av det första århundradet
e.Kr, som en trädgårdsurna för den romerska marknaden.
I samband med Gustav III:s Grand Tour till Italien inköptes liknande
urnor som skulle placeras i Hagaparken. Dessa är numera uppställda
i Logårdsterrassens trädgård på Stockholms slott.
Höjd 65 cm och djup 53 cm.
Tazzor
Empire, 1800-talets början. Ett par tazzor med hänklar krönta av
bevingade lejon utförda i brännförgylld och mörkpatinerad
brons. Socklar med kymationbård, postament i giallo siena marmor.
Ordet tazza kommer ursprungligen från italienskan och betyder kopp
eller bägare. Formen är ett brett men grunt skålliknande kärl på en
fot. Ursprungligen användes tazzor för drycker eller att servera små
rätter i, eller bara för dekoration. Tazzor tillverkades oftast i metall,
glas eller keramik under Antiken. Den hellenistiska s.k. Farnese-tazzan,
tillverkad i Egypten omkring 200 f.Kr., är ett exempel på en
tazza skulpterad i onyx. Begreppet används också för stora
skulpterade fontäner eller dekorativa urnor som den s.k.
Rosendalsvasen, utanför Rosendals slott på Djurgården.
Under empiren blev den klassicerande formen populär som
prydnadsföremål i form av exklusiva brännförgyllda bronser, efter
antika förebilder.
Höjd 27 cm.
Teckning
1800-talets andra hälft. Akademiteckning efter skulpturgruppen
Silenius triumf, skulpterad av Aimé Jules Dalou 1885. Skulpturen
finns uppställd i monumentalformat i Jardin du Luxembourg, Paris.
Silenus var den äldsta följeslagaren och mentor till vinguden Dionysos,
känd för romarna som Bacchus. Han bär en krona av vinblad och
ländkläde. Drucken av stora mängder vin har Silenus svårt att sitta
kvar på sin åsna och behöver satyrernas stöd. Inom den akademiska
konstnärsutbildningen ingick studier av såväl antikens statyer som
samtida viktiga skulpturverk och kroki.
Taburetter
Gustavianska stockholmsarbeten, av Johan Lindgren (stolmakare i
Stockholm 1770-1800), signerade ILG. Ett par taburetter, träskurna
och bemålade i pärlgrått. Dekor av hörnfleuronger, sarger med
bandfläta, avsmalnande kannelerade ben.
Stolmakaren Johan Lindgren är känd för sina gustavianska salsstolar,
hans driftighet och vackert skurna dekor gjorde att efterfrågan var
stor på hans alster. Trots sin blott 54-åriga levnad levererade hans
verkstad en stor mängd sittmöbler under såväl rokokon, transitionstiden,
som den gustavianska eran. Signifikativt för hans sittmöbler är
den kraftfulla modellen, med en enkelhet och elegans som präglar de
höggustavianska sittmöblerna i stor utsträckning.
Höjd 40 cm.
Torchèrer
Tillverkade i Italien under 1700-talets andra hälft.
Ett par för ett ljus vardera, tillverkade av marmor och smidesjärn.
Den vita marmorbasen i form av en romersk tripod centrerad med
en smidd och vriden järnstång, toppen med en avslutande platta för
ett ljus.
Höjd 155 cm.
Keith Haring
Tuschteckning på papper i svart och gult utan titel signerad med
tusch, från omkring 1985.
Keith Haring föddes i Redding Pennsylvania 1958. Utbildade sig vid
School of Visual Arts i New York mellan 1978 – 1979. Han började
sin karriär med att måla med krita på reklamplatser i New Yorks
tunnelbana och blev arresterad vid ett flertal tillfällen.
Haring slog igenom under 1980 talet då nyexpressionismen var som
mest populär och han hade nära samarbete med gatukonstnärer som
han utbytte erfarenheter med.
Karakteristiskt för Haring var hans figurer i olika rörelser ofta i ett
myller. Han målade gärna stort och tillsammans med andra gjorde
han bla ett verk på en tiovåningsfasad.
Keith Haring dog i New York 1990.
Höjd 23 cm och bredd 30,5 cm.
Olivecronas väg 4
113 61 STOCKHOLM
Sweden
info@hoffmansantikhandel.se
+46- (0)707 22 98 20
hoffmansantikhandel.se