Digital VF 2020 - 2 publik

INNEHÅLL Nummer 2. 2020 

6 

42 

6 Postkodlotteriet. BirdLife 

Sverige ny förmånstagare. 

12 Fåglar inpå knuten. Vårfåglar. 

14 Porträtt. Maria Frenne. 

18 Fokus. Artportalen ur ett 

myndighetsperspektiv. 

24 Laholmsbukten. 

Melanittornas Mecka. 

28 Fåglar som försöksdjur. 

Fåglarna i vår tjänst. 

34 Projekt Vitrygg. Hoppet lever. 

38 Fågelskydd. 

Vitryggsseminarium. 

40 SOF – 75 år. Fågelskydd är ett 

av föreningens tre ben. 

42 Vinterfåglar Inpå Knuten. 

Grönsiskan årets raket. 

24 

44 

44 Försvunna fåglar. Paradisparakiten 

i Australien. 

50 Tågskådning. Storliens 

storslagna fjällvärld. 

52 Ornitologiska tidsbilder. 

Tofslärkan i Europa. 

54 Recensioner. Jonathan 

Franzens nya essäbok. 

56 Brev. 

57 Knivigt. Lär dig skilja på 

småspov och storspov. 

58 Fråga Experten. Varför har 

talgoxen tappat fjädrar? 

60 Krönika. Maja Aase. 

61 Korsord. 

62 Retro. När tornsvalan blev 

tornseglare. 

REDAKTÖREN: 

Invasioner 

JUST NU ÖVERSKUGGAS i princip 

allt av coronavirusets framfart över 

världen. Jag har precis fått besked 

om att vårens riksstämma är inställd 

och istället kommer att genomföras 

digitalt i mindre skala. 

För fåglarna är det emellertid som 

vanligt. Redan har många sånglärkor, 

tofsvipor och svarthakade buskskvättor 

anlänt till Västkusten där jag sitter. 

Ja just det – svarthakade buskskvättor. 

En art som under de senaste åren ökat 

i antal varje år och som nu häckar på 

flera ställen här längs landets västra 

kustlinje. 

I Torslandaviken har en svarthakad 

buskskvätta, hanne, övervintrat. 

Kanske kommer den från sydvästra 

Norge där en liten population av den 

västligaste av de två underarterna av 

svarthakad buskskvätta, hibernans, 

häckar? Den har en utbredning som 

inkluderar Storbritannien, Irland, 

Frankrikes västkust och den Iberiska 

halvön. Om inte så hör den till den andra 

underarten, rubicola, som häckar 

i södra och västra Europa. Det är den 

som antas ha koloniserat de södra 

delarna av vårt land i närtid. Men de 

bägge underarterna är oerhört svåra 

att skilja på. Inte ens med de bästa 

bilder kan man vanligen vara säker. 

Det är det som är så spännande 

med fåglar och fågelskådning. Allt 

som är kvar att upptäcka. Det mesta 

faktiskt. 

NIKLAS ARONSSON 

CHEFREDAKTÖR 

vår fågelvärld | 2.2020 3

LEDARE 

Lotta Berg 

Vår 

Fågelvärld 

ges ut av Sveriges Ornitologiska Förening – 

BirdLife Sverige. 

Glädjen i att skåda 

MAN KAN VARA medlem i BirdLife Sverige av flera olika skäl. 

Många av våra medlemmar brinner för fågelskydd, men även för 

naturskydd och miljö- och klimatfrågor i stort. Andra vill ta reda 

på mer om fåglarnas flyttvägar eller födoval. Amatörforskningen 

och även den professionella fågelforskningen har en given plats i 

föreningen, även i min egen vardag. 

Men när nu våren står för dörren kan det inte hjälpas att det 

nog är själva fågelskådandet som lockar mig mest, även om ”skådandet” 

egentligen handlar minst lika mycket om att lyssna som 

att titta. Att gå ut om morgonen och höra de första sånglärkorna 

drilla, de första tranorna trumpeta och de första stararna gnissla 

och härma allt från ormvråkar till ljungpipare är alldeles ljuvligt. 

Och veta att inom en inte alltför avlägsen tid kan vi också höra 

morkullornas knispande och knorpande, lövsångarnas vemodiga 

drillande, och så till sist tornseglarnas 

Vi har till 

och med 

blivit tvungna att 

omvandla föreningens 

riksstämma 

med 75-årsjubileet 

till en digital 

miniversion. 

svirrande över nejden. Det är lika härligt 

att varje år ha alla fågelmöten att se fram 

emot! 

I DESSA TIDER AV coronavirusets härjningar 

kan man också trösta sig med att just 

fågelskådning, i de former där man ensam 

eller med en handfull vänner beger sig ut 

i skogen, till havet eller längs våtmarkens 

spänger, måste betraktas som en lågriskaktivitet. 

Massor av frisk luft och ingen 

trängsel, helt enkelt. 

Med större allvar får vi konstatera att föreningens verksamhet 

likväl påverkas av coronautbrottet. 

Flera regionalföreningar har 

ställt in sina årsmöten, och även 

om tranorna troget rastat vid 

Hornborgasjön så har Tranfestivalen 

för oss människor ställts in, 

för att minska risken för smitta oss 

emellan. 

Vi har till och med blivit 

tvungna att omvandla föreningens 

riksstämma med 75-årsjubileet till 

en digital miniversion. 

Det är ju tur att vi ändå har 

själva fåglarna att glädjas åt! 

Lotta Berg, 

ordförande 

CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Vår Fågelvärld, Flygfältsgatan 16 A, 423 37 Torslanda 

Tel: 0739-15 60 99 

ANNONSER 

Niklas Aronsson, niklas.aronsson@birdlife.se 

Tel: 0739-15 60 99 

TRYCK 

Exakta, Malmö, 2020 

ISSN 

2002-8717 

OMSLAG 

Tofslärka (Niklas Aronsson) 

Nästa nummer av Vår Fågelvärld kommer 17 juni. 

Sveriges Ornitologiska Förening – BirdLife Sverige – är en 

obunden och riksomfattande förening för främjande av 

fågelintresse, fågelskydd och fågelforskning. Föreningen 

är den svenska grenen av BirdLife International som 

arbetar med fågelskydd i hela världen. Vår webbadress 

är www.birdlife.se. Vi administrerar grupperna Fåglar inpå 

knuten och Vår Skådarvärld på Facebook och har även en 

egen sida. På Twitter heter vi @BirdLifeSverige. 

MEDLEMSAVGIFTER 

Ordinarie medlemskap: 330 kronor 

(inklusive Vår Fågelvärld). 

Ungdomar upp till 25 år: 165 kronor. 

Familj: för 60 kronor extra blir alla i familjen medlemmar. 

PLUSGIRO 19 94 99–5 BANKGIRO 311–1994 

FÖRENINGSKANSLI 

Stenhusa gård, Lilla Brunneby 106, 

386 62 Mörbylånga. Tel: 0485-444 40 

medlem@birdlife.se, www.birdlife.se 

FÖRENINGSFRÅGOR 

info@birdlife.se 

FÅGELSKYDDSFRÅGOR 

Daniel Bengtsson, daniel.bengtsson@birdlife.se 

NATURBOKHANDELN 

Stenhusa gård (adress och telefon, se ovan) 

info@naturbokhandeln.se, www.naturbokhandeln.se 

AVIFAUNA 

Stenhusa gård (adress och telefon, se ovan) 

admin@avifauna.se, www.avifauna.se 

OTTENBY FÅGELSTATION 

Ottenby 401, 386 64 Degerhamn 

Tel: 0485-66 10 93, ottenby@ottenby.se, www.birdlife.se 

4 vår fågelvärld | 2.2020

0485 — 444 40 | ADMIN@AVIFAUNA.SE | WWW.AVIFAUNA.SE 

NATURUPPLEVELSER FÖR EN GOD SAK 

LÄS MER OCH BOKA PÅ WWW.AVIFAUNA.SE 

SIBIRIEN 10 – 22 JUNI 

Åk med till drömresemålet Sibirien! Följ 

med Magnus Hellström till flera av hans 

smultronställen i öster. 

PRIS: 38 900 KR 

GOTLAND 18 – 23 MAJ 

Följ med bofaste Jim Sundberg till Gotland 

under bästa fågelflyttningstid! 

PRIS: 15 900 KR 

FALSTERBO 4 – 8 SEPTEMBER 

Ta chansen och beskåda höststräcken på 

norra Europas finaste flyttfågellokal, Falsterbo. 

Ola Bondesson visar fåglarna för dig. 

PRIS: 12 900 KR 

ÖSTERLEN 19 – 24 MAJ 

Njut av frisk luft på Österlen i maj när blomningen 

och fågelsången är som bäst. Curt 

Johnsson leder gruppen med van hand. 

PRIS: 14 900 KR 

ALBANIEN 21 – 28 JUNI 

Kom med i den lilla skaran som upplevt 

Albaniens fantastiska natur! Åk dit med 

Göran Pettersson. 

PRIS: 19 700 KR 

ABISKO 22 – 28 JUNI 

Fjällfåglarna väntar på oss i fjällvärldens port, 

Abisko! Följ med färdledaren PM Åhrén på 

en resa i stärkande fjällen! 

PRIS: 16 900 KR 

Besök www.avifauna.se för hela utbudet!

AKTUELLT 

POSTKODLOTTERIET 

BirdLife får välkommet stöd 

BirdLife Sverige har blivit ny förmånstagare hos Svenska Postkodlotteriet. 

Det innebär ett årligt stöd till utökad verksamhet för riksföreningen. 

Föreningen har under ett par år 

ansökt om att få bli förmånstagare i 

Postkodlotteriet och därmed få del 

av det överskott som går till ideella 

föreningar. I år lyckades BirdLife 

Sverige ta sig igenom nålsögat och 

blev därmed den 57:e föreningen som 

får verksamhetsbidrag. Bland andra 

förmånstagare märks systerorganisationerna 

Naturskyddsföreningen 

och WWF. 

FOTO: LOTTA BERG 

TISDAGEN DEN 18 februari samlades de ideella 

organisationer som är förmånstagare 

till överskottet av Postkodlotteriet vid en 

middag i Stockholms stadshus. Fredspristagarna 

från förra året, doktor Denis 

Mukwege och Nadia Murad, som båda 

arbetar mot sexualiserat våld som vapen 

i krig och konflikter, var både huvud- och 

inspirationstalare. För första gången var 

BirdLife Sverige inbjudna och presenterades 

under kvällen som ny förmånstagare. 

– Det är givetvis överväldigande och 

otroligt roligt för en relativt liten ideell organisation 

som vår att utses till förmånstagare 

för Svenska Postkodlotteriet. Det här 

kommer att ge oss stora möjligheter att 

arbeta ännu mer aktivt för fåglarnas skull, 

med både människor och miljö i fokus, 

säger Lotta Berg, ordförande i BirdLife 

Sverige. 

I ÅR FYLLER som bekant föreningen 75 år, 

vilket innebär ett utmärkt tillfälle att 

kunna ta avstamp och utöka verksamheten 

med stödet från Postkodlotteriet. 

– Detta ger oss möjlighet att kunna satsa 

mer på den yngre generationen, skapa 

inkluderande evenemang för nysvenskar 

och människor med funktionshinder, öka 

insatserna för fågelskyddet och fortsätta 

den viktiga forskningen. Vi får också 

större möjligheter att kommunicera med 

allmänheten som är nog så viktig när vi 

gör stora landsomfattande inventeringar! I 

samarbete med våra 25 regionalföreningar 

Stina Rigbäck, föreningschef, representerade BirdLife Sverige när föreningen presenterades som ny 

förmånstagare i Postkodlotteriet av Rickard Sjöberg och Hélène Carlbark. 

som finns över hela landet ser vi verkligen 

fram emot att fortsätta jobba för att 

öka intresset för fåglarna, den biologiska 

mångfalden och vår fantastiska natur. För 

fåglarnas skull, säger Lotta Berg. 

EKONOMISKT INNEBÄR DET att riksföreningen 

får ett bidrag på flera miljoner 

kronor per år (fem miljoner för 2020) att 

använda till att utveckla verksamheten. 

Med Postkodlotteriets teminologi kallas 

dessa pengar för basstöd och utbetalas 

varje år. Stödet kommer bland annat att gå 

till fler tjänster inom föreningen. Det finns 

också möjlighet att söka extra stöd från 

Postkodlotteriet för särskilda projekt. 

Stina Rigbäck 


FÅGELINVENTERING 

Svensk Fågeltaxering 

behöver dig 

SEDAN 1975 HAR landets fåglar inventerats 

genom Svensk Fågeltaxerings försorg. 

Förre SOF-ordföranden Sören Svensson, 

då vid Lunds universitet, var den som 

startade Svensk Fågeltaxering. Nu drivs 

projektet av Åke Lindström, Martin Green 

och Fredrik Haas. Svensk Fågeltaxering 

drivs på uppdrag av Naturvårdsverket 

och är en del av den nationella miljöövervakningen. 

I dagarna har den senaste 

årsrapporten kommit ut och en ny inventeringssäsong 

står för dörren. Projektet 

bygger helt på insatser av landets kunniga 

ornitologer och det finns flera olika delprogram 

att delta i. 

Förutom standardrutterna, som är 

rutor slumpade i landskapet och som 

drogs igång 1998, finns fortfarande det 

äldre inventeringsprogrammet som heter 

sommarpunktrutter kvar där inventeraren 

själv väljer en rutt. 

Nattrutterna görs under mars, april och 

juni och är en blandning standardrutt och 

punktrutt. 

Vinterpunktrutterna görs på samma 

Svensk Fågeltaxerings senaste årsrapport finns 

att ladda ned på webbsidan www.fageltaxering. 

lu.se/resultat/arsrapporter. 

sätt som sommarpunktrutterna fast på 

vintern då förstås, medan sjöfågelrutterna 

som är ett samarbete med Birdlife Sverige 

genomförs i maj med syftet att räkna och 

övervaka sjöfåglarna. 

På www.fageltaxering.lu.se finns mer 

information om om hur du kan medverka 

i den viktiga övervakningen av landets 

fåglar. 

Niklas Aronsson 

Ungdomsläger i Leksand 29–31 maj 

BirdLife Sverige och Leksands Fågelklubb 

hälsar fågelintresserade 10–13-åringar varmt 

välkomna till Siljansbygden i Dalarna och en 

fågelhelg med ugglor, hackspettar och hönsfåglar 

med mera. Vi kommer bland annat att 

vara med om ringmärkning av slagugglor. 

Gryssenstugan, där vi kommer att bo, är 

belägen mitt i vildmarken och erbjuder plats 

för 8 deltagare. 

Vi startar klockan 17 på fredagen den 29:e 

maj och avslutar på söndagen klockan 14. 

Kostnad per deltagare är 100 kronor och då 

ingår mat, logi och transporter i minibuss. 

Ta med sovsäck, örngott, lämpliga kläder 

och, om du har, fågelbok och kikare. 

Ledare är Staffan Müller och Wilhelm 

Oscarsson från Leksands Fågelklubb. 

Frågor och anmälan till: Staffan Müller 

070–322 23 45, staffan.myller@gmail.com. 

Varmt välkomna till en mycket spännande 

och lärorik helg! 

Staffan Müller och Wilhelm Oscarsson 

Gryssenstugan är belägen mitt i vildmarken. 

FOTO: MAGNUS ULLMAN 

Gråspett. 

FOTO: STAFFAN MÜLLER 

FOTO: MAGNUS ULLMAN 

Slaguggla. 

TOPP 5 

Störst ökning de senaste 

tio åren av vanliga arter * 

(Enligt Svensk Fågeltaxerings standardrutter) 

Sidensvans. 

Sidensvans (15,9 %) 

Varierar dock stort i antal mellan olika år och 

1 

under periodens sista två år har antalen varit 

lägre. Arten har ökat kraftigt som svensk häckfågel de 

senaste 20 åren. 

Gärdsmyg (13,5 %) 

Har gynnats av 

2 

klimatförändringen 

som kanske framför allt ger 

oss mildare vintrar, vilket 

passar gärdsmygen som 

övervintrar i landet. Under 

kalla vintrar är dödligheten 

hos arten stor. 

Sydlig gransångare (12,7 %) 

Den sydliga underarten 

av gransångare 

3 

collybita hör till de senaste 

årens verkliga vinnare. Men 

också den nordliga 

underarten av gransångare 

abietinus ökar, om än inte 

lika mycket. 

Steglits (11,9 %) 

Hör tillsammans med 

4 

hämplingen, en annan 

fink, till de senaste årens 

vinnare. Bägge dessa 

fröätare har gått starkt 

framåt, inte minst de två 

senaste åren. För steglitsen 

pekar kurvan rakt upp. 

Storskrake (7,7 %) 

Många änder går 

5 

tillbaka, men för några 

går det uppåt. Det gäller till 

exempel snatterand och 

storskrake, den senare finns 

i hela landet och bor gärna i 

uppsatta holkar. 

Gärdsmyg. 

Gransångare. 

Steglits. 

Storskrake. 

FOTO: JENS B. BRUUN 

FOTO: JOHN LARSEN FOTO: TOMAS LUNDQUIST/N 

FOTO: ULRIK BRUUN FOTO: NIKLAS ARONSSON 

* Gäller vanliga arter med trender som har den största 

statistiska säkerheten i Svensk Fågeltaxerings data. 


AKTUELLT 

NOTISER 

FOTO: ULRIK BRUUN 

FOTO: NIKLAS ARONSSON 

Tofsvipan är ett säkert vårtecken. 

Fågelkalendern finns nu för 

både Android och Iphone 

För tre år sedan lanserades Fågelkalendern. Målsättningen 

med Fågelkalendern är att med hjälp 

av frivilliga samla in landsomfattande, standardiserade 

observationer av häckfågelarternas vårankomst 

och höstflyttning, samt även datum för 

revirhävdande hos flytt- och stannfåglar. Nu finns 

för första gången appen Fågelkalendern för både 

Android- och Iphonemobiler. För mer information: 

www.naturenskalender.se/fagelkalendern.php. 

Nedåt för Indiens fåglar 

State of India’s Birds 2020 är en sammanställning 

av landets fågelpopulationer och bygger huvudsakligen 

på rapporter lämnade till det digitala 

rapporteringsverktyget eBird. Resultatet visar en 

fortsatt nedgång för de flesta fågelarter i landet. 

Hårt drabbade är rovfåglarna, varav gamarna 

ligger värst till. Tidigare bruk av det anti-inflammatoriska 

preparatet diklofenak på lantbruksdjur 

har lett till förgiftning hos Indiens asätande fåglar. 

Trots förbud av substansen fortsätter minskningen 

av bland annat bengalgam, smutsgam 

och indisk gam. Indiens stannfåglar är något 

mindre påverkade av den negativa trenden. För 

långflyttande fåglar har det däremot gått brantare 

neråt och det syns tydligt hos arter som trädärla, 

sibirisk tundrapipare och gluttsnäppa. Rapporten 

visar enstaka positiva fall såsom en stabil 

population av gråsparv och en ökning av landets 

nationalfågel – påfågeln. Men för Indiens övriga 

vanliga fågelarter går det generellt sämre. Överlag 

uttrycks det i rapporten en oro över utvecklingen 

och behovet av vidare forskning. 

Besprutning ger utmärgling 

I en kanadensisk studie gavs infångade vitkronade 

sparvar foder kontaminerat med bekämpningsmedel 

som är vanliga inom jordbruket. De fåglar 

som fick en högre dos av giftet förlorade snabbt 

i vikt. I snitt förlorade fåglarna 16 procent av fettreserverna 

på bara några timmar, och sparvarnas 

födointag gick ner till en tredjedel av det normala. 

Efter frisläpp stannade de förgiftade sparvarna 

i genomsnitt 3,5 dagar längre än de friska. Rapportens 

författare har en teori om att fåglarna 

behövde återfå aptiten och ta igen de förlorade 

fettreserverna innan de fortsatte sin resa. 

Den nya FSC-standarden ställer högre krav. Förhoppningsvis bidrar det till ett mer hållbart skogsbruk. 

FSC SVERIGE 

Högre krav för miljömärkning 

FSC Sverige har arbetat fram en ny standard 

för skogsbruk i Sverige som gäller 

från 1 september 2020. Den beskriver 

tydligare vad markinnehavaren ska göra 

för att nå upp till en FSC-märkning av 

skogen och virket. 

Dennis Kraft som är ordförande i FSC 

Sverige berättar att miljöskyddet har blivit 

bättre och att man nu avsätter ytterligare 

fem procent av marken till naturvård eller 

för sociala värden. En annan förändring är 

att all underväxt som inte är till hinder vid 

avverkning ska lämnas, vilket bidrar till 

skydd för fåglar. 

Beslut om den nya standarden har tagits 

av FSC:s medlemmar. BirdLife Sverige 

är en av dem och ingår i FSC:s miljökammare. 

Övriga två kammare i FSC är den 

sociala och den ekonomiska. 

Varför bör BirdLife Sverige vara med i 

FSC? 

– BirdLife behövs. Nu är det tre 

medlemmar i miljökammaren – WWF, 

Sveriges entomologiska förening och 

BirdLife Sverige. Utan vår närvaro skulle 

det bli en svag miljörepresentation, säger 

Dennis Kraft. 

REGELVERKET ÄR BRA, menar han vidare, 

och ska efterlevas på bästa sätt. Yttersta 

ansvaret för att standarden följs ligger på 

skogsföretag och markägare. I grunden ska 

markägaren se till att en inventering sker 

inför varje beslut om avverkning. I viss utsträckning 

förlitar sig mindre skogsägare 

på Skogsstyrelsens bedömningar. 

– Men i slutändan ligger ansvaret hos 

ägaren att ha koll på skogen och dess biologiska 

värden, anser Dennis Kraft. 

EN AVVERKNING KAN till exempel påverka 

fåglar under häckningstid. FSC:s krav är 

att det görs en bedömning av hur ”värdefull” 

arten är och om hänsyn bör tas. 

Markägaren väljer utifrån den informationen 

själv om speciella åtgärder ska vidtas 

eller inte. 

BirdLife och andra miljöorganisationer 

har kritiserat FSC för att inte ha tagit 

krafttag när certifierade bolag brutit mot 

regelverket. Flera fall har gällt skogar med 

stor biologisk mångfald som har kalhuggits. 

– Vi kämpar för att få rätt i hanteringen 

så att det inte medvetet görs fel. Misstag 

ska uppmärksammas och utredas. Sedan 

ska certifieraren komma med krav på 

ändringar så att felet inte upprepas, säger 

Dennis Kraft. 

Den nya standarden finns i sin helhet 

på FSC:s hemsida med adressen se.fsc. 

org/se-se/standarder/skogsbruksstandard-2020. 

En sammanställning över de 

viktigaste förändringarna finns här: se.fsc. 

org/se-se/standarder/skogsbruksstandard-2020/viktiga-foeraendringar. 

Gabriella Redebo 


MERLIN 

BIRD ID 

dG 

MAMMALS 

dG 

DIGITAL 

GUIDE 

STAY 

CURIOUS 

Den första optiska enheten 

med digital identifiering av djur. 

SEE THE UNSEEN

AKTUELLT 

FÅGELSKYDD 

En extra markberedning på hyggen kan ge 

bättre förutsättningar för ortolansparven 

I ArtDatabankens nya rödlista är 

ortolansparven placerad i kategorin 

Akut hotad. Minskningen är tio procent 

årligen i jordbrukslandskapet, 

och det finns nu inga par kvar i Götaland, 

och färre än 50 par i Svealand. 

FOTO: JAN LINDSTRÖM 

INGA ÅTGÄRDER SOM ortolanen svarar 

positivt på har kunnat hittas trots snart tio 

års studier och fältförsök. Vid Kvismaren 

har röjning av åkerholmar, lämnande av 

osådda kantzoner och reducerad insådd 

prövats utan resultat. 

De senaste fem åren har ingen rekrytering 

skett till den minskande populationen 

i Kvismaren, som 2019 var nere i tre 

häckande par. Ungfågelproduktionen är 

troligen låg, kanske bara två till tre ungar 

per bo. 

I SKOGSMARK I Norrland är läget inte 

lika förtvivlat. Ett nyligen markberett 

hygge är nära nog ett optimalt habitat för 

ortolansparvens näringssök. Här finns 

skyddade gropar med mineraljord i botten, 

något som ortolanen efterfrågar. Tyvärr 

startar redan första året en igenväxning 

med främst gräs, ljung och björnmossa. 

Efter några år har näringssöket allvarligt 

försvårats. 

När ett nytt hygge tas upp intas det i 

bästa fall av en ung hanne. De första åren 

går häckningen bra, men sedan stannar 

hannen i regel kvar och sjunger till sin 

död, detta om det inte tas upp andra hyggen 

i närheten. En sjungande hanne på 

ett igenväxande hygge som inte duger för 

FOTO: JAN LINDSTRÖM 

Grävmaskin gör två ortolangropar hos SCA, 

Medelpad. 

näringssök åt ungarna får ingen hona och 

häckningen uteblir. 

Fem inventerare i BirdLife Sveriges och 

länsstyrelsernas regi hittade 2019 cirka 

50 ortolanrevir på hyggen i Ångermanland 

och Norrbotten. Dessutom finns ett 

kärnområde på skogsmark i Västerbotten 

väster om Umeå, som inte berördes av 

2019 års inventering. Vi tror att genom 

kompletterande markberedning på äldre 

igenväxande ortolanhyggen kan arten 

fortsätta att producera ungar kanske fem 

år till. På så sätt förlängs tiden som ett nyupptaget 

hygge är ett bra födosökshabitat 

med cirka 100 procent. 

Sjungande hanne ortolansparv. 

DE STORA SKOGSFÖRETAGEN Holmen 

Skog, Sveaskog och SCA har kontaktats 

och lovat utföra kompletterande markberedning 

på av oss anvisade hyggen. Av 

de inventerade reviren 2019 fanns hälften 

på så igenväxta hyggen att häckningsmöjligheterna 

bedömdes starkt begränsade. 

Genom att göra 100–200 nya gropar per 

revir kan denna trend brytas. Vi räknar 

med att innan ortolanen återkommit våren 

2020 ska skogsföretagen ha hunnit åtgärda 

10–15 hyggen. Sedan blir det spännande 

att undersöka om arten svarar med att 

uppträda i större antal där. 

Den extra markberedningen görs bara 

på hyggen där ortolaner hörs sjunga. Hjälp 

gärna till att hitta sådana hyggen och anmäl 

dem på Artportalen eller till följande 

personer: 

◗ I Medelpad och Ångermanland till 

Jan Lindström, 070-238 22 38. 

◗ I Norrbotten till Tord Gustavsson, 

070-516 65 65. 

◗ I Västerbotten hoppar vi över det 

centrala ortolanområdet (Hössjö med 

omnejd) men vill ha uppgifter från 

norra och södra delarna av landskapet. 

Rapportera på Artportalen eller till 

Jan Sondell, 070-318 85 93. 

Ange hannens GPS-koordinater och 

berätta på ett ungefär hur gammalt hygget 

är så vi vet när en extra markberedning 

behöver sättas in. Vem som är markägare 

är också bra att veta men går att ta reda på 

i efterhand. 

Det är tänkt att hyggen med ortolansparv 

ska kunna registreras i skogsföretagens 

databaser för skogsvård. Eftersom 

planeraren vet när hygget togs upp och 

markbereddes kan hen också räkna ut ungefär 

när extra markberedningsgropar bör 

göras, då lämpligen placerade intill närliggande 

skogsbilvägar. I samband med att 

ordinarie markberedning efter avverkning 

ska göras kan man också relativt enkelt, 

då maskiner finns i närheten, även göra de 

extra gropar som förlänger häckningsperioden 

för ortolanerna på äldre hyggen. 

Jan Sondell 


Du har just korsat Sahara och Medelhavet 

i ett svep. En bedrift bortom människornas 

föreställningsförmåga. Du är helt färdig. 

Magen skriker efter smaskiga insekter. 

Var landar du? 

Törnsångare (Sylvia communis) · Foto Thomas Hildh 

Mer växtlighet och fler insekter 

– fåglarna mår bra av ekologisk odling 

Ekologiska köp gör skillnad, oavsett om du matar dig själv eller dina fåglar. 

Genom att välja ekologiskt bidrar du till att öka den biologiska mångfalden. 

Då ger du också fåglarna bättre förutsättningar att hitta mat. 

Ekologisk odling är ingen universallösning på alla arters problem, men det 

är ett enkelt kliv i rätt riktning. 

Slåttergubben stödjer 

Birdlife Sverige. 

Ekologisk apelsingård 

Konventionell apelsingård 

”Vart jag än vänder blicken 

ser jag hur ekologiska gårdar 

ger lite större livsutrymme för 

fåglar och insekter. Bilderna 

på apelsingårdarna tog jag när 

jag arbetade på Sicilien 2011. 

Det var mars månad och 

fåglarna vällde in över ön. Gissa var de landade!”. 

Janne Wester, Slåttergubben 

Slåttergubbens ekologiska fågelmat: 0738-32 25 59 

slattergubben.se

FACEBOOK Fåglar inpå knuten Över 78 000 medlemmar 

FOTO: SUSANNE THOMSSON 

Den lille kungen 

I norra Sverige är kungsfågeln en flyttfågel, medan de som 

häckar i södra Sverige stannar kvar under hela året. 

FOTO: KURT EMTMAN 

Vårkänslor 

Det är under våren det händer. Det är nu 

fåglarna sjunger, hittar varandra och häckar. 

Många fåglar är nyanlända, som strandskator 

och de allra flesta bofinkar, även om en del kan 

försöka sig på att övervintra. Andra har stannat 

i landet under hela vintern, som gröngölingen 

som hittar sin mat, myror, året runt. Merparten, 

sådär 80–90 procent, av alla fåglar i Sverige är 

flyttfåglar. Bilderna kommer från Facebookgruppen 

Fåglar inpå knuten med över 78 000 

medlemmar. 


Sveriges nationalfågel 

Merparten av landets koltrastar flyttar till Västeuropa för att övervintra, 

men numera stannar en del kvar i södra Sverige. 


FOTO: LISBETH GARDELIUS 

FOTO: KIRSTI RISET 

Landets näst vanligaste häckfågel 

I miljoner återvänder bofinkarna under april månad för att häcka. 

Tidig häckare 

Grågåsen är en av de allra tidigaste häckfåglarna 

att få ut sina ungar. Redan i mitten av mars brukar 

de första kullarna av grågås rapporteras i södra 

Sverige. 

FOTO: JERRY ELLESTAD 

FOTO: MATTIAS ELFVING 

Åkerdraken 

Nu är tiden inne att se tofsvipan försvara sig och sitt revir över ängar och 

åkrar. Den påminner då om en flygande drake. 

FOTO: CARL VAHLÉN 

Ropar om regn 

I gamla texter och böcker finns på många håll exempel på hur 

gröngölingens ropande har kopplats till regn. Uttalet av franskans 

ord för regn, ”pleut”, är heller inte så olikt hackspettens 

läte: ”Kly-kly-ky-ky”. 

Tjällen är här 

Strandskatan har många dialektala namn. På Västkusten har den kallats tjäll, 

norr om Koster tjeld. Det är också Färöarnas nationalfågel och på färöiska 

heter den tjaldur. 


PORTRÄTT 

Maria Frenne 

16 vår fågelvärld | 3.2019

Argusögon 

Hon vakar över 78 000 medlemmar i Facebookgruppen 

Fåglar inpå knuten. Är snabb på att 

plocka bort övertramp och moderera diskussioner. 

text och foto Niklas Aronsson 

En flera meter hög tuja utanför radhuset i 

Täby signalerar var Maria Frenne sedan 

30 år bor. Grönsiskorna visar vägen när 

jag kliver ur bilen på parkeringen. På 

baksidan av hennes bostad småkivas 

talgoxar, blåmesar och pilfinkar vid en 

ambitiös fågelmatning. På framsidan hänger ett 

insektshotell till synes obebott i väntan på våren. 

DET HAR GÅTT lite drygt två år sedan Maria Frenne 

blev administratör (admin) i Facebookgruppen 

Fåglar inpå knuten, och nästan sex år sedan hon 

gick med i den. Under åren har den vuxit enormt 

och har nu över 77 000 medlemmar vilket gör den 

till den största naturrelaterade svenska gruppen på 

Att administrera 

gruppen är det 

första jag gör på morgonen 

och det sista 

jag gör på kvällen 

Facebook. 

– Det är fortfarande lika roligt. 

Och en utmaning. Att administrera 

gruppen är det första jag 

gör på morgonen och det sista 

jag gör på kvällen, säger hon. 

Maria är inte ensam som 

admin, utan delar uppgiften 

med fem andra. Det behövs. Bara under den senaste 

månaden har det gjorts över 23 000 inlägg, vilket är 

766 per dygn i genomsnitt. Ett inlägg har som regel 

en bild, text och så ett antal kommentarer som kan 

variera från någon enstaka till flera hundra. Bland 

dessa smyger det sig ibland in olämpliga kommentarer 

som måste plockas bort. Ibland är övertrampen 

så grova att också personen bakom dem måste tas 

bort ur gruppen. Varje dag ska ett stort antal medlemsansökningar 

nagelfaras. Bland seriösa ansökningar 

gömmer sig robotar och oseriösa profiler, 

vilka måste avslöjas innan de gör skada. 

– Konstigt nog blir jag inte trött på det, det blir 

som vilket jobb som helst, säger hon. 

Men hon medger att särbon inte alltid är överlycklig 

och att det händer att hon smyger ut ur 

sovrummet på morgonen med den bärbara datorn 

under armen för att hinna med lite modererande 

innan han vaknar. 

SOM PENSIONÄR HAR Maria gott om tid. Hon 

gick i pension för sex år sedan. Då hade hon varit 

röntgen sjuksköterska på Danderyds sjukhus i 44 år. 

– Jag har alltid gillat teknik. Under lång tid, och 

fram till pensionen, hade jag ansvaret för datortomograferna 

och magnetkameran. 

Fast det var en tillfällighet att hon blev just 

röntgensköterska. Maria säger att hon inte var den 

lydigaste eleven i skolan. 

– Jag fick göra ett test efter flickskolan som visade 

att jag var tekniskt begåvad. 

På kursen för att bli laboratorieassistent 

var det fullt, men på 

utbildningen till röntgensköterska 

fanns det plats. 

På den tiden bodde Maria i 

Karlstad. Hennes pappa var den 

framgångsrike arkitekten Gunnar 

Hollström. Han var med och startade Karlstads första 

golfbana. Maria fick följa med och lärde sig spela 

golf redan som tioåring. Festa kunde hon också. 

Som 19-åring körde hon runt i en mörkblå MG. 

Manfred Manns Earth Band var i stan och Maria 

lyckades plocka med sig sångaren Michael d’Abo. 

– Jag hörde av någon att han ville hitta på något 

och jag föreslog lite kaxigt golf. Absolut sa han, och 

så åkte vi upp till Karlstads golfbana som då var helt 

ny. Han fick låna klubbor. Vi gick till första tee och 

han slog ut en perfekt drive, rakt och långt. Jag blev 

häpen och frågade vad han hade för handicap. Fyra, 

svarade han. Han var alltså mycket duktig. Jag hade 

inte ens ett handicap, men vi fick en trevlig runda, 

säger hon. 

MARIA FRENNE 

Ålder: 71. 

Bor: I Täby norr om Stockholm. 

Familj: Särbo och två vuxna 

barn. 

Gör: Mångsysslande 

pensionär. 

Det visste du inte: Tycker 

om att göra saker med händerna, 

snickrar, målar och 

har lagt nytt golv i huset. 


PORTRÄTT 

Maria Frenne 

Kattuggleungar. Ett av Marias mest gillade inlägg i Fåglar inpå knuten. 

MINA FAVORITER 

Jag har 

en hel 

snickarbod 

här utanför full 

med verktyg 

och diverse 

maskiner som 

grannarna 

brukar få låna 

när de 

behöver ... 

FOTO: MARIA FRENNE 

◗ Fåglar: Egentligen alla sorters fåglar, men kungsfåglar, gärdsmyg, samt rovfåglar och 

ugglor gillar jag lite extra mycket.” 

◗ Fågellokal: ”Norsholmen på Fårö.” 

◗ Bästa skådning: ”Hjälstaviken knappt två mil öster om Enköping och Fårö.” 

– Sedan följde han med hem till pappa för att 

prata om arkitektur. Han ville bygga ett kyrkliknande 

hus, vilket han sedan gjorde och skickade bild på. 

EFTER TONÅREN FÖLJDE ett närmare 40-årigt uppehåll 

med golfen, innan hon tog upp intresset på nytt. 

Numera spelar hon en till två gånger per vecka. 

Fåglarna har funnits med så länge hon kan minnas. 

Hemma stod Fågelboken av Hjalmar Rendahl i 

bokhyllan. 

– Jag brukade bläddra i den och sen ta med kvarterets 

barn upp i skogen på andra sidan Svinbäcken 

i stadsdelen Norrstrand i Karlstad för att titta efter 

fåglar. Min pappa byggde en jättefin matning som 

vi hade utanför fönstret och där jag kunde titta och 

jämföra med bilderna i boken, säger hon. 

Under studieår och de första som yrkesverksam 

sköterska låg intresset för fåglarna i träda, men 

väcktes så småningom till liv igen, i samband med 

att hon flyttade till hus i Täby och fick barn. 

Vid sidan av fåglarna och golfen har även fotograferandet 

följt Maria. Som ung lånade hon sin 

pappas Rolleiflex och framkallade bilder i kontorets 

mörkrum. Därefter följde en rad kompaktkameror, 

innan hon för 15 år sedan köpte en systemkamera så 

att hon kunde växla mellan olika objektiv. 

– Då var jag fast. Även fågelskådandet blev roligare 

när jag kunde få bild på det jag såg. 

RUNT TÄBY FINNS det gott om trevliga utflyktsmål 

för en fågelskådande fotograf. Angarnsjöängen i 

Vallentuna är nära, liksom Fysingen. Hagby Ekopark, 

som ligger på en gammal soptipp, finns bara 

fem minuter bort med bil. Lite längre bort ligger 

Hjälstaviken. 

– Sedan finns ju även Råstasjön i Solna, men där 

tycker jag det är lite tråkigt. Mycket folk som gör 

det svårt att komma fåglarna nära. Jag vill ju komma 

så nära att jag kan fotografera dem. 

Folksamlingar undviker Maria gärna om hon 

kan. Hon är inte den som drar iväg på nya kryss 

direkt, även om hon kan åka och titta på något i 

närheten, som en hökuggla eller svarthalsad trast. 

Facebook gick hon med i för att ha koll på barnen. 

Och på den sociala plattformen fann hon snart 

gruppen Fåglar inpå knuten där hon började lägga 

ut bilder. 

– Det var roligt att få bekräftelse och det gjorde 

mig ännu mer triggad att ta bilder och lägga ut. 

Karlstad har hon lämnat bakom sig, men förutom 

Stockholm finns det ytterligare en pärla i Marias 

liv – Fårö. Föräldrarna köpte en tomt på norra Fårö 

och byggde hus nära stranden. Maria är där flera 

veckor varje sommar och det har hon varit sedan 

hon var två år gammal. 

På ”kändisarnas Fårö” har hon stått bakom Ingmar 

Bergman i postkön utan att känna igen honom, 

inte förrän någon berättade vem det var. Och på 

utomhusfesterna brukade Olof Palme stå i ett hörn 

med korslagda armar och se butter ut. 

– Han var inte särskilt social, säger Maria med 

ett skratt. 

I Fågelboken har föräldrarna antecknat att de såg 

Sveriges och Fårös sista häckande par blåkråka. Det 

var 1967. 

Maria är både tekniskt lagd och tycker om att 

arbeta med händerna. Dessutom en äkta mångsysslare. 

– Jag har en hel snickarbod här utanför full med 

verktyg och diverse maskiner som grannarna brukar 

få låna när de behöver och jag hjälper gärna till om 

det behövs. Jag tycker också om att klä om möbler 

och har lagt nytt golv i huset. 

DET PLINGAR TILL i datorn. Fåglar inpå knuten 

pockar på uppmärksamhet. Kommentarer är anmälda 

och det är fler nya medlemmar att godkänna. 

Gruppen tar aldrig ledigt. 


Frontlins: 80mm Stativtyp: Metall 

Förstoring: 20-60x Totalvikt: 4,6kg 

Synfält: 2,0-1,0° Garanti 5 år 

Frontlins: 50mm Stativtyp: Kolfiber 














Synfält: 2,4-1,55° Garanti 10 år

ARTPORTALEN 

Ur myndigheternas perspektiv 

”Finns fyndet inte i 

Artportalen så finns det inte.” 

Många fågelskådare och andra naturintresserade 

använder Artportalen för att hålla reda på sina 

observationer eller utbyta information med andra. 

Men Artportalen och de uppgifter som finns där 

är också avgörande för flera myndigheter i deras 

arbete. 

text Jonas Grahn, länsstyrelsen Västerbotten, Helena Lager, länsstyrelsen Kalmar, Peter Nilsson, 

länsstyrelsen Västernorrland och Per Flodin, länsstyrelsen Södermanland. 

När någon vill göra en exploatering 

eller något annat som kan skada 

naturmiljön så finns det regler 

om att det behövs ett tillstånd, 

eller att man åtminstone måste anmäla 

vad man vill göra. Beroende på vad det 

gäller så kan sådana tillstånd prövas av till 

Kartan visar ett verkligt exempel på hur rapporteringen 

av en spektakulär häckning kan se 

ut i Artportalen. Samtliga punkter på kartan är 

olika rapporter av exakt samma häckning. Fem 

skådare har rapporterat denna i Artportalen. 

Den exakta positionen är vid punkt A och en av 

personerna har rapporterat föredömligt här. En 

annan person har lagt punkten mitt i en större 

sjö (punkt B), två personer har rapporterat 

häckningen i närmaste tätort (punkt C) och ytterligare 

en person har lagt en punkt i kommunen 

(punkt D). Hade vi bara haft punkt B–D att gå på 

hade rapporterna varit oanvändbara till exempel 

vid en avverkningsanmälan. 

exempel kommunen, länsstyrelsen eller 

Skogsstyrelsen. Den aktuella myndigheten 

utreder då om det är tillåtet enligt gällande 

lagstiftning att göra det som den som söker 

vill. Det kan vara allt från enkla kontroller 

på ren rutin till mycket komplicerade 

prövningar för stora projekt. Jämför till 

exempel en avverkningsanmälan med att 

bygga en helt ny järnväg. 

En av de saker som man oftast måste 

kontrollera är om det finns några kända 

naturvärden som berörs. Här är rapporterna 

på Artportalen helt avgörande! 

Kommuner och myndigheter som länsstyrelserna 

och Skogsstyrelsen använder 

dagligen Artportalen för att se om det 

finns fynd av arter som har betydelse för 

deras bedömningar. Finns det hotade arter 

i området eller arter som visar på höga naturvärden 

har det betydelse för hur ärendet 

hanteras, och i många fall i slutändan 

om eller hur det sker exploatering. Finns 

inga rapporter så finns det heller ingenting 

att ta hänsyn till vid handläggningen av 

ärendet. 

Vanliga fall kan vara när någon vill 

bygga ett vindkraftverk, dra en kraftledning 

eller bygga en väg. Det kan också 

handla om master, bryggor och nedgrävning 

av ledningar. 

SÅ HÄR KAN det gå till när en rapport på 

Artportalen används när ett ärende behandlas 

av en länsstyrelse: 

Fågelskådaren NN hittar ett bo med 

halvvuxna ungar av kungsörn. Boet ligger i 

en tall nedanför branten på ett större berg. 

Hen rapporterar detta till Artportalen och 

Rapporter av kungsörn i Artportalen kan vara 

avgörande för att deras boplats ska kunna 

räddas från exploatering. 

är särskilt noga med att rapportera det på 

rätt plats så att boet ska gå att återfinna. 

Med hjälp av GPS:en i telefonen noterar 

hen läget med 25 meters noggrannhet – 

vilket också är en lämplig noggrannhet för 

att rapportera ett bo på Artportalen. 

När man rapporterar en skyddsklassad 

art med häckningskriteriter döljs fyndet 

automatiskt i Artportalen, så att endast 

personer med särskild behörighet kan se 

det. 

Ett par år senare vill ett företag starta 


FOTO: FREDRIK ANMARK 

en bergtäkt vid berget nära örnboet. Under 

handläggningen gör tjänstepersonen 

på länsstyrelsen en sökning om några 

intressanta arter finns registrerade från 

området. Att det häckar kungsörn uppmärksammas 

och i det här fallet bidrar det 

till att täkten får avslag. Andra utfall hade 

också kunnat vara att man justerar den exakta 

platsen för täkten, var tillfartsvägarna 

ska vara och under vilka tider på året som 

brytning får ske. 

Hade fågelskådaren NN inte 

Exempel på ärenden där en rapport på Artportalen gör skillnad 

◗ Vindkraft 

◗ Avverkningsanmälningar 

◗ Master 

◗ Kabelgrävningar 

◗ Ledningar 

◗ Röjningar i ledningsgator 

◗ Vägar och järnvägar 

◗ Dispenser från biotopskyddet (alléer, stenmurar, åkerholmar, småvatten med mera) 

◗ Täkter 

◗ Dikningar 

◗ Urval av områden till naturreservat 

◗ Hur man sköter naturreservat och andra skyddade områden 


ARTPORTALEN 


FOTO: JOHN LARSEN 

FOTO: GÖRAN JOHANSSON 

Tornuggla som rapporteras med häckningskriterier 

får den exakta positionen diffuserad. 

Duvhökshona. En observation av duvhök som rapporteras med häckningskriterier kommer att döljas i 

Artportalen så att det inte går att hitta exakt var paret häckar. 

rapporterat boet är det tyvärr stor risk att 

kungsörnarna hade missats. Detsamma 

gäller om hen endast rapporterat det på 

en närbelägen existerande fågellokal med 

dålig noggrannhet, eftersom det då inte 

framgått tydligt att boet berördes av bergtäkten. 

Om det inte framgått i rapporten 

att det var en häckning är det också risk att 

örnarna missats. 

INTE SÄLLAN ÄR naturintresserade på 

besök inom olika skyddade områden för 

att få uppleva deras specifika artrikedom. 

Rapportering av fynd i Artportalen från 

dessa områden sker i regel från så kallade 

publika fågellokaler där noggrannheten 

är stor för att den ska täcka så mycket av 

området som möjligt. Det görs ofta i tron 

att området redan är skyddat och att det 

inte spelar någon roll. 

Det finns dock tillfällen när det kan 

vara motiverat att skapa en egen lokal 

med noggrann lägesangivelse även inom 

skyddade områden. Särskilt inom stora 

naturreservat där myndigheterna inte känner 

till allt. 

Vi har några exempel där det varit 

viktigt att få in uppgifter om arters förekomst 

eller boplatser för att relativt snabbt 

kunna ta nödvändig hänsyn eller anpassa 

området för hotade arter. 

Vid planering av naturvårdsbränningar 

är dessa uppgifter särskilt viktiga för att 

man ska kunna styra brandens utbredning 

för att undvika att elda upp boträd, bon 

eller viktiga skyddszoner kring dem. 

Att få människor att röra sig rätt i skyddade 

områden genom planering av stigar, 

broar et cetera är också exempel där vi 

behöver detaljerade uppgifter om vissa 

arter. 

Det finns också tillfällen då man avser 

att bilda nya skyddade områden, utöka 

skyddade områden eller revidera skötselplaner 

för skyddade områden där förekomst 

av vissa arter kan få stor betydelse 

för besluten. I ett av norrlandslänen fanns 

efter invasionen av vitryggig hackspett 

hösten 2015 ett par av dessa inom ett 

skyddat område. Området skulle utvidgas 

och skötselplanen revideras. Närvaron av 

paret hemlighölls till en början och man 

uppmanades att inte rapportera dessa i 

Artportalen. Paret rapporterades ändå, 

men uppgifterna kom länsstyrelsen tillhanda 

i ett mycket sent skede då möjligheten 

till anpassning för arten nästan inte 

var möjlig. 

PÅ ARTPORTALEN DÖLJS fynd som man 

bedömer är känsliga, som häckningar av 

vissa rovfåglar, hackspettar och så vidare. 

Grundtanken är att så mycket som möjligt 

av fynduppgifter ska kunna visas helt 

fritt, men fynduppgifter för ett mindre 

antal arter där det finns ett hot ska inte 

visas öppet. ArtDatabanken och dess 

expertkommittéer har därför tagit fram en 

förteckning över dessa känsliga så kallade 

skyddsklassade arter. De främsta hoten 

som ligger till grund för skyddet är jakt/ 

förföljelse, insamling eller störning/sli- 


Beroende på skyddsklass är diffuseringsytan 

olika stor. 

tage. För de skyddsklassade arterna anges 

vilken hotbild som finns mot dem, och 

med vilken precision artförekomsterna 

ska visas i Artportalen (så kallad diffusering). 

Skyddsklassningen innebär att 

fynduppgifter för våra mest känsliga arter 

döljs eller diffuseras för att skydda dem 

mot olika hot som kan uppstå om de visas 

öppet. De skyddsklassade arterna tilldelas 

en skyddsklass som motsvarar en viss 

diffusering när fynden visas i Artportalen. 

För en vanlig användare som inte kan se 

arter i skyddsklass 3–5 innebär det att förekomsten 

inte anges mer noggrant än i en 

ruta med den storlek som diffuseringsgraden 

anger. För berguv anges till exempel i 

vilken ruta om 25 × 25 kilometer som arten 

häckar. 

Eftersom de skyddsklassade arterna 

ofta är särskilt viktiga att ta hänsyn till i 

prövningar eller samhällsplanering finns 

på varje länsstyrelse en eller några få 

personer som har behörighet att se även 

sådana rapporter. De tjänstepersoner 

som får den behörigheten är sådana som 

behöver uppgifterna i sitt arbete. Myndigheterna 

har som policy att hålla antalet 

sådana behörigheter så lågt som möjligt. 

Allt för att minimera risken att känsliga 

uppgifter sprids. 

Hur hanterar myndigheterna känslig information? 

Fynduppgifter för skyddsklassade arter kan omfattas av sekretess enligt offentlighets- och 

sekretesslagen (2009:400), nedan kallad OSL. Vid förfrågan om fynduppgifter görs sekretessprövning 

enligt OSL. Den aktuella lagtexten lyder: ”Sekretess gäller för uppgift om en djur- eller 

växtart som är i behov av skydd och som det finns ett intresse av att bevara i ett livskraftigt 

bestånd, om det kan antas att ett sådant bevarande av arten inom landet eller del av landet 

motverkas om uppgiften röjs”. Sekretessprövningen görs alltid från fall till fall. 

Uppgifter som omfattas av sekretess får inte röjas vare sig genom att allmän handling lämnas 

ut eller genom att de förs vidare muntligen eller på annat sätt. Denna tystnadsplikt gäller alla, 

oavsett hur de fått del av uppgifterna. För anställda gäller det även efter det att anställningen 

har upphört. 

Det händer att handlingar som innehåller känslig information om fågelhäckningar begärs ut 

av allmänhet eller företag. I dessa fall maskeras dokumenten innan de lämnas ut och all information 

som anger exakta boplatser stryks. 

I vissa fall kan myndigheterna tvingas att lämna ut uppgifter om skyddsklassade arter. Det 

handlar då om att den som är part i ett mål eller ett ärende har större rätt att få ut uppgifter 

som omfattas av sekretess än andra och detta kallas för partsinsyn. Oftast behöver inte exakta 

koordinater lämnas utan det kan räcka med uppgifter som till exempel ”tre havsörnsrevir finns 

inom tre kilometer från den planerade vindkraftsparken”. När skyddsklassat data lämnas ut på 

detta sätt görs det alltid med så kallade förbehåll. Sådana förbehåll kan vara: 

◗ Handlingarna får endast användas i det aktuella ärendet. 

◗ Handlingarna ska förvaras på sådant sätt att någon annan inte kan ta del av dem. 

◗ De sekretessklassade artuppgifterna ska hanteras så att de inte sprids inom den egna 

organisationen, eller offentliggörs. 

◗ Handlingen och kopior av den ska förstöras när konsulten utfört sitt uppdrag eller senast 

åååå–mm–dd. 

Beslut med förbehåll ställs alltid till en eller några personer för att minska spridningen. Om 

förbehållen inte följs är det ett brott mot tystnadsplikten. 

DET FINNS MYCKET Få exakta rapporter på 

häckningsplatser av rovfåglar och ugglor i 

Artportalen. Det är förståeligt att man tvekar 

att rapportera dessa arter, man är helt 

enkelt orolig för att så känsliga uppgifter 

sprids. På några få länsstyrelser finns en 

person som får uppgifter från till exempel 

örngrupperna varje år och har egna 

system för att hantera dessa delikata data. 

Detta fungerar hyfsat så länge det gäller 

länsstyrelsens ärenden. Men alla ärenden 

hanteras inte av länsstyrelsen; kommuner, 

skogsstyrelser, de centrala verken med 

flera tar också beslut som i högsta grad 

kan påverka häckningsmiljön för skyddsvärda 

arter. Om den exakta koordinaten 

för boplatsen finns i Artportalen kan man 

FOTO: TOMAS LUNDQUIST/N 

ta hänsyn till arten. Vår bedömning är att 

man genom att rapportera exakta häckningsplatser 

räddar långt fler häckningar 

än man riskerar, och detta gäller även 

ugglor och rovfåglar. Det man inte känner 

till kan man heller inte ta hänsyn till. 

DET ÄR BARA rapporter med häckningskriterier 

(”Obs i häcktid”, ”lämplig biotop” 

och uppåt) som är skyddsklassade. Om 

du själv är rapportör eller medobservatör 

kommer du att se fyndet. 

Skyddsklass 5: fjällgås, fjälluggla, 

pilgrimsfalk, jaktfalk. 


Jaktfalk som rapporterats med häckningskriterier är placerad i skyddsklass 5, som är den högsta skyddsklassen. Biätare är placerad i skyddsklass 4. 


ARTPORTALEN 


FOTO: NICLAS AHLBERG/N 

Svart stork som rapporteras med häckningskriterier är placerad i skyddsklass 4. 

Skyddsklass 4: kungsörn, större 

skrikörn, berguv, svart stork, stäpphök, 

ängshök, blåkråka, vitryggig hackspett, 

havsörn, biätare, tornuggla. 

Skyddsklass 3: duvhök, kungsfiskare, 

sädgås, jorduggla, fjällvråk, svartbent 

strandpipare, blå kärrhök, mellanspett, 

stenfalk, aftonfalk, lärkfalk, dubbelbeckasin, 

smålom, myrspov, brun glada, röd 

glada, fiskgjuse, bivråk, lappuggla, slaguggla, 

hökuggla, tjäder, härfågel. 

VI HAR OVAN betonat hur viktigt det är 

att rapportera exakt position, särskilt för 

känsliga arter. Fynd med häckningskriterier 

skyddas i många fall automatiskt, men 

du kan också skydda fyndet själv. 

Du kan skydda ditt fynd genom att rapportera 

lokalen som diffuserad (så kallad 

obfuskerad lokal). Då visas inte den exakta 

positionen. Detta görs genom att du skapar 

en ny lokal och anger diffusion. 

Du kan också välja att skydda fyndet 

från publik visning under en tidperiod 

som du själv väljer. I första rutan på rapportformuläret 

fyller du i ett datum i rutan 

”Skydda t.o.m”. 

ENLIGT ARTSKYDDSFÖRORDNINGENS 4 § 

är samtliga vilda fågelarter fridlysta. Även 

om alla fågelarter i grunden omfattas av 

förordningen tillämpas inte detta utan 

någon form av separat prioritering av varje 

art. Hur man ser på de olika fågelarterna 

avgörs i regel av dess nationella bevarandestatus. 

Är en fågelart klassad till att 

vara nationellt hotad enligt den senaste 

rödlistan är det ofta skäl till att särskilda 

bedömningar görs i samband med olika 

prövningar hos myndigheter. Vid vissa 

tillfällen räcker det att en art är nära hotad 

enligt rödlistan för att detta ska ske. Råder 

det ändå en viss osäkerhet kan den globala 

rödlistningen, fågeldirektivets bilaga 1 eller 

att arten har minskat betydande under 

en viss period göra att hänsyn i någon 

form kan bli aktuell för att inte påverka 

arten ytterligare negativt. 

För att underlätta det praktiska 

artskyddsarbetet inom skogsbruket har 

vissa fågelarter pekats ut som nationellt 

prioriterade enligt ovan. Dessa återfinns i 

skogsvårdslagens bilaga 4. 

Av samma anledning har man hos de 

flesta länsstyrelser tagit fram en regional 

lista över prioriterade fågelarter för hela 

landskapet. 


FÅGLAR I FOKUS 

ARES 20-60X85 ED 

Ett av marknadens mest prisvärda 

tubkikarpaket! 

14 995 kr 

(18 990 kr) 

• ED Glas: Reducerar markant kromatiska 

aberrationer och förbättrar skärpan och 

färgåtergivningen 

• Flerlagers multi linsbehandling som gör att 

99% av ljuset släpps igenom 

• Magnesium Chassi: Ger en 30% lättare tub 

• XPL Coating för ökat skydd mot repor och 

smuts 

• Avancerad Fully Multicoating för ökad 

ljustransmission och ljusare bild 

• Argongasfyllt för att stå emot både fukt och 

väta samt temperaturförändringar. 

• Möjlighet att vrida tuben runt sin egna axel 

för att möjliggöra 

skådning från bilen och gömslen. 

• Unik VIP livstidsgaranti 

Athlon Ares 20-60x85 ED använder samma 

okulärinfattning som Swarovski ATS/ 

STS-tubkikarna vilket möjliggör senare 

uppgradering från en övre mellanklassnivå 

till en premiumnivå genom att rusta tuben 

med ett Swarovski 25-50x eller 20-60x zoomokulär. 

WELCOME TO OUR PASSION 

0511-79 81 00 

info@astrosweden.se 

www.astrosweden.se 

Axvallagatan 16, 532 37 Skara

FÅGELSKÅDNING 

Laholmsbukten 

text Anders Wirdheim 

MELANITTORNAS 

MECKA 

Havet ligger spegelblankt och solen står lågt 

bakom oss. Bättre än så kan man inte ha det när 

man besöker Melanittornas Mecka, det vill säga 

Laholmsbukten i södra Halland. Här övervintrar 

varje år flera tusen svärtor och sjöorrar, och bland 

dessa gömmer det sig då och då någon ovanlig 

Melanitta. Det kan vara en sibirisk knölsvärta, 

amerikansk sjöorre eller vitnackad svärta. Men 

redan mängden av fåglar är en upplevelse i sig. 

36 vår fågelvärld | 1.2016

Sibirisk knölsvärta. 

L 

aholmsbukten är ganska speciell 

eftersom den är grund och domineras 

av sand. Det är alltså inte enbart 

stränderna med dess dyner som består 

av sand. Sanden täcker även bottnarna i 

bukten, åtminstone ett par kilometer ut. 

Ännu längre ut är det finkornig lera som dominerar. 

Det är bara i norr som sandstranden här och där 

bryts av klipp- eller stenstränder. Från Båstad och 

västerut dominerar också sten genom att den mäktiga 

Hallandsåsen når ända fram till havet i form av 

Bjärehalvön. 

Bristen på stenbottnar är också anledningen 

till att det endast är i norr samt längs Bjärehalvön 

som man normalt ser flockar med ejdrar. Ejdrarnas 

huvudföda är blåmusslor, och blåmusslor behöver 

något fast att växa på, exempelvis stenar eller berg. 

Sådant saknas utanför sandstränderna förutom 

inom ett begränsat område några hundra meter 

utanför Skummeslövsstrand där det finns ett undervattensröse. 

Alla som någon gång badat vid Laholmsbuktens 

stränder vet att de är grunda. Det är verkligen långgrunt, 

och man får ofta gå 50 meter eller mer innan 

vattnet når över midjan. Vore det inte för vattnet, 

skulle nog buktens botten ha uppfattats som en 

mycket vidsträckt och nästan helt plan slätt. 

Från strandlinjen sänker sig bottnen långsamt så 

att djupet når cirka tio meter lite drygt en kilometer 

ut. Där utanför planar den ut ytterligare så att det är 

först drygt 15 kilometer från stranden som det är 20 

meter djupt. Just dessa förhållanden har avgörande 

betydelse för Laholmsbuktens dragningskraft på 

svärtor och sjöorrar. 

ILLUSTRATION: FRIDA NETTELBLADT 

Anders Wirdheim vid Skäret i 

Påarp, strax söder om Halmstad. 

FOTO: PER-MAGNUS ÅHRÉN 

DESSA ÄNDERS VIKTIGASTE föda i Laholmsbukten 

är nämligen hjärtmusslor. I någon mån äter de 

även andra musslor och krabbor, men hjärtmusslor 

verkar vara den särklassigt viktigaste födan. Efter 

att under larvstadiet ha simmat omkring i vattnet, 

lever hjärtmusslorna nedgrävda i bottensedimentet 


FÅGELSKÅDNING 

Laholmsbukten 

Även 

om 

fåglarnas 

mål ligger 

långt åt 

norr eller 

nordost, 

flyger de 

alltså söderut. 

resten av livet. Själva musslorna ligger oftast runt 

fem centimeter ner i sanden och därifrån sticker 

de upp sina sifoner till bottnens yta. Sifonen är det 

mjuka rör som många musslor och snäckor använder 

för att suga in vatten och föda. 

I Laholmsbukten har man konstaterat tätheter 

av hjärtmusslor på upp till 2 000 individer per kvadratmeter. 

Men hjärtmusslorna finns inte överallt i 

bukten utan är talrikast på bottnar på omkring fem 

meters djup. Det är därför som änderna snart sagt 

alltid ligger i ett långt bälte mellan 300 och 600 meter 

från stranden. Detta bälte sträcker sig åtskilliga 

kilometer i syd-nordlig riktning, från Hemmeslöv 

upp till Gullbranna. 

Nu invänder kanske någon att just Laholmsbukten 

blev känd för återkommande syrebrist och bottendöd 

under 1980-talet. Och visst var det så, men 

denna bottendöd uppträdde framför allt på djup 

större än 15 meter, under det så kallade salthaltssprångskiktet. 

Vattnet i bukten är tydligt skiktat genom 

påverkan från såväl Östersjön som de halländska 

åarna. Från ytan och ner till 15–18 meters djup 

är salthalten oftast bara 15 promille, men därunder 

är salthalten som i övriga Västerhavet, mellan 30 

och 35 promille. Dessa båda vattenmassor blandar 

sig inte med varandra, och det är i första hand under 

språngskiktet som syrebrist kan uppstå. 

FOTO: CRISTOPHER GULLANDER 

Sibirisk knölsvärta och svärta. 

DET ÄR UNDER VINTERHALVÅRET, från höst till vår 

som svärtor och sjöorrar finns i Laholmsbukten. 

Mindre mängder, sannolikt i första hand ettåriga 

fåglar, översomrar vissa år. Men det är först fram 

emot sensommaren som de börjar dyka upp i lite 

större antal. Då är det äldre hannar som anländer, 

troligen efter att först ha varit någon annanstans 

för att rugga. Jämfört med förhållandena i danska 

vatten, är det sällan som svärtor och sjöorrar ruggar 

i Laholmsbukten. Honor och ungfåglar anländer 

normalt under oktober. 

Till skillnad från övriga delar av nordvästra 

Skånes och Hallands kust kan Laholmsbukten bli 

isbelagd under kalla vintrar. Då drar änderna iväg, 

men de återkommer så snart isen släpper sitt grepp. 

Oftast når antalet änder en topp under andra halvan 

av mars. Då anländer fåglar som övervintrat längre 

västerut för att rasta och bygga upp förråden innan 

flyttningsresan fortsätter. 

DE SENASTE ÅRTIONDENA har de övervintrande 

änderna lämnat Laholmsbukten allt tidigare. Under 

1970–1990-talen fanns stora mängder änder ofta 

kvar långt in i maj månad, men numera drar merparten 

vidare redan i april. Vid den tiden kan det 

också rasta mycket stora mängder sjöorrar (åtskilliga 

tusental) långt ut i bukten. Dessa ses normalt 

enbart från land när de fram emot kvällen börjar 

flyga runt för att vinna höjd, troligen för att dra in 

över land när det mörknat. 

I detta sammanhang kan det vara värt att påpeka 

att många änder beter sig till synes ganska märkligt 

längs svenska västkusten. Det synliga sträcket (det 

som försiggår under dagtid) går alltid söderut längs 

kusten. Även om fåglarnas mål ligger långt åt norr 

eller nordost, flyger de alltså söderut. Man får lätt 

intrycket att de helt enkelt är rädda för att ge sig in 

över land. När de omsider når Laholmsbukten, går 

de ner för att rasta. Men så snart mörkret faller, är 

det som att de förlorar rädslan för land. Då lyfter 

de, tar ansenlig höjd och drar iväg rakt mot målet. 


FOTO: ANDERS WIRDHEIM 

FOTO: THOMAS HULTQVIST 

FOTO: JOHAN TUFVESSON 

Bakom sångsvanar, grågäss, kanadagäss, en hybridgås 

(grågås x kanadagås) och några knipor skymtar det 

mörka bandet med mestadels svärtor. 

Sådana kvällar hörs sjöorrarnas kontaktläten från 

skyn var man än befinner sig i Hallands inland. 

ANSAMLINGARNA AV MELANITTA-ÄNDER i Laholmsbukten 

uppmärksammades redan i början av 

1960-talet. Därefter har de följts genom de sjöfågelräkningar 

som arrangerats i drygt 50 år. Under 

en period på 1980-talet sviktade antalen betänkligt, 

men de senaste tio åren är trenden snarare den 

motsatta. Vid januariräkningen 2019 noterades 

exempelvis drygt 7 900 svärtor och 6 300 sjöorrar. 

Som nämndes redan inledningsvis händer det 

att sällsynta arter från Nordamerika eller Sibirien 

dyker upp bland änderna i bukten. Min egen första 

erfarenhet av det slaget går så långt tillbaka som till 

1976. Vi var då två unga skådare som föresatt oss att 

kartlägga sträcket av smålom från Laholmsbukten. 

För det ändamålet hade vi hyrt en sommarstuga 

så att vi kunde utnyttja morgnarna innan jobbet 

kallade. Redan den första morgonen låg en gammal 

hanne av vitnackad svärta några hundra meter utanför 

vår obsplats. Det var nionde fyndet i Sverige. 

Därefter har denna art setts en handfull gånger, 

senast under senhösten 2019. 

Nästa ovanliga Melanitta i bukten blev amerikansk 

sjöorre. Det första fyndet i bukten, tillika 

det andra i Sverige, gjordes 21–22 oktober 1996. Därefter 

dröjde det ganska många år innan nästa fynd 

gjordes, men under senare år har den blivit mer 

regelbunden, om än inte årlig. 

DEN TREDJE SÄLLSYNTHETEN blev sibirisk knölsvärta. 

Mars 2018 var ovanligt kall, dock utan att 

vattnet i Laholmsbukten frös till. En klar morgon 

tog jag mig till Skummeslövsstrand, faktiskt i akt 

och mening att leta efter denna art. Ett par veckor 

tidigare hade det nämligen setts en sådan cirka 100 

kilometer västerut, utanför Själlands nordkust. Döm 

om min förvåning när jag redan efter tio minuter 

fick syn på en svärthanne med ovanligt bister 

uppsyn och en näbb med rejäl knöl. Därefter sågs 

möjligen samma hanne även i mars 2019 och senast 

nu i december. 

Nu är det inte enbart Melanittor som rastar och 

övervintrar i Laholmsbukten. Under senare år har 

en för västkusten stor flock (upp till cirka 1 000) 

bergänder övervintrat. Vidare ligger det ofta en 

hel del smålommar och skäggdoppingar lite längre 

ut. Närmare land, och till synes associerade med 

Melanittorna, finns det nästan alltid en del svarthakedoppingar. 

Möjligen drar dessa nytta av ändernas 

rotande efter musslor i sedimenten eftersom de ofta 

ligger alldeles intill änderna och dyker tillsammans 

med dessa. Kan det vara så att änderna rör upp inte 

bara sand utan även havsborstmaskar och annat 

som kan vara ätbart för en svarthakedopping? 

Näst sist i flocken av sjöorrar 

på den övre bilden flyger 

en vitnackad svärta, en 

ovanlig gäst från Nordamerika. 

På den nedre lyser den 

stora solgula näbben på en 

amerikansk sjöorre, längst 

till höger i bilden. 

FOTO: ANDERS WIRDHEIM 

Melanittornas favoritmat – 

hjärtmussla. 


FOKUS 

Fåglar som försöksdjur 

text Lotta Berg och Adriaan de Jong 

FÅGLARNA 

I VÅR TJÄNST 

Fågelforskning. Vad är det för 

skillnad på ringmärkning och 

fåglar som försöksdjur? Får 

den som har licens att ringmärka 

också plocka en fjäder 

för DNA-bestämning? Forskarna 

Lotta Berg och Adriaan 

de Jong reder ut vilka regelverk 

det är som styr och vilka 

tillstånd som krävs. 

Vad är egentligen ett försöksdjur? 

Många av oss tänker 

nog på råttor, möss, kaniner 

och apor, men desto färre på 

vilda fåglar, trots att även de 

faktiskt kan vara det. 

Den svenska definitionen 

av försöksdjur är, om man 

jämför internationellt, väldigt bred. Det är syftet 

som avgör och inte nivån på djurets lidande. Även 

begreppet forskningssyfte tolkas brett. 

I praktiken räcker det med att en verksamhet 

planeras och dokumenteras utifrån en mer eller 

mindre tydlig frågeställning. Vem som gör det spelar 

ingen roll, inte heller huruvida resultaten publiceras 

vetenskapligt eller ej. Fåglar som fångas och 

hanteras i forskningssyfte är försöksdjur. Det krävs 

varken att man håller fast fågeln särskilt länge eller 

gör något plågsamt med den; det är syftet som styr. 

Att enbart betrakta vilda djur som rör sig fritt i 

naturen är däremot inte djurförsök, även om syftet 

är forskning. Verksamheter inom miljöövervakning 

och viltförvaltning räknas heller inte som djurförsök, 

såvida det inte finns något vetenskapligt syfte 

med verksamheterna. 

Gränsdragningen mellan forskning och förvaltning 

i frågan om hantering av vilda djur diskuteras 

dock flitigt och förändringar av regelverket kan 

komma att ske på både kort och lång sikt. 

I ETT NYLIGEN avslutat regeringsuppdrag har Jordbruksverket 

i samråd med Naturvårdsverket samt 

Havs- och vattenmyndigheten föreslagit en ändring 

i djurskyddslagen som ska förtydliga att åtgärder 

kring förvaltning eller övervakning av vilda djurpopulationer 

inte omfattas av försöksdjursreglerna. 

Så fort något klassas som djurförsök (och djuren 

därmed blivit försöksdjur) ska en mängd olika djurskyddsregler 

tillämpas. Det är Jordbruksverket som 

är ansvarig myndighet för regelverket ifråga, och 


på deras webbplats finns förstås en hel del information 

om detta för den som vill fördjupa sig (www. 

jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/forsoksdjur). 

Om djurförsök ska utföras behövs ett antal olika 

tillstånd – från övergripande verksamhetstillstånd 

till ett specifikt etiskt godkännande för just den 

aktuella forskningsstudien. Dessa djur försöksetiska 

tillstånd är kanske vad som diskuteras flitigast. 

Det är de djurförsöksetiska nämnderna som fattar 

beslut och i dessa sitter jurister, professionella forskare, 

djurskötare, politiker samt representanter för 

djurskydds- eller djurrättsföreningar. 

Förenklat kan sägas att nämnderna ska väga 

nyttan av försöket mot lidandet för djuren. Det är en 

avvägning som vi alla, forskare såväl som skådare, 

har anledning att fundera över. Alla dessa tillstånd 

är rätt komplicerade att få, och kostar därtill en hel 

del pengar. Inget man ger sig på som privatperson 

således, utan vanligen något som sköts av universitet, 

läkemedelsföretag, forskningsinstitut och 

liknande. 

Utöver tillstånden ska alla som är inblandade 

i djurförsök ha särskild utbildning för ändamålet, 

även de som ”bara” är frivilliga medhjälpare. 

Nattskärra som hanteras av 

Ottenby fågelstations personal. 



FOKUS 


MEN RINGMÄRKNING DÅ, undrar någon. Enligt 

ovanstående resonemang borde ju ringmärkning 

betraktas som djurförsök. Men just vanlig ringmärkning 

har ett generellt undantag i försöksdjursföreskrifterna. 

Fångande av fågel och montering 

av vanliga fotringar, (metall + eventuella färgringar 

som sätts på tarsen eller underbenet) får man därför 

göra utan verksamhetstillstånd, etisk prövning eller 

specialutbildning i försöksdjurskunskap. Därmed 

inte sagt att det bara är för vem som helst att sätta 

ut nät eller vittja holkarna och börja ringmärka. 

Även ringmärkningen omgärdas förstås av olika 

tillståndskrav, dock inte samma som för djurförsöken. 

För att ringmärka fåglar måste man ha 

ringmärkarlicens från Ringmärkningscentralen 

på Naturhistoriska riksmuseet. Även den fångstutrustning 

man använder (nät, fällor och så vidare) 

måste vara godkänd. Detsamma gäller om man vill 

använda ljudinspelningar för att locka fåglarna. 

Ringmärkarlicenser är dessutom ofta begränsade 

till vissa arter. Undantaget från försöksdjurskraven 

gäller också sådant som betraktas som normalt vid 

ringmärkning, det vill säga all manuell hantering 

som behövs för art-, ålders- och könsbestämning, 

såsom mätande av vingar, näbbar och tarser, vägning, 

fotografering och så vidare. 

Vanlig ringmärkning är alltså undantagen från 

försöksdjurskraven, men bara om man inte vill göra 

mer med de infångade fåglarna än så. Om man vill 

sätta en halsring, ljuslogg eller sändare på fågeln 

blir verksamheten ett djurförsök med allt vad det 

innebär. Detsamma gäller om man vill ta en fjäder 

för DNA-prov, eller plocka loss fästingar för analys 

av exempelvis olika parasiter, virus eller bakterier. 

Den här typen av projekt förekommer likväl vid 

många av våra fågelstationer och också i samarbete 

med enskilda privata ringmärkare. 

Hur går då detta ihop? Jo, sådan forskning är 

det sällan fågelstationerna eller ringmärkarna 

själva som är huvudansvariga för; den sker vanligen 

i nära samarbete med ett universitet eller en 

högskola, som då står för både verksamhetstillstånd 

och djurförsöksetisk ansökan. I dessa tillstånd ska 

inte bara själva försöket (montering av sändare, 

ryckande av fjäder och så vidare) beskrivas, utan till 

KRAV PÅ UTBILDNING 

Inga fågelstationer eller enskilda ringmärkare 

eller assistenter får medverka vid djurförsök, 

inklusive fångst och hantering, om de inte har den 

utbildning de måste ha enligt djurskyddslagstiftningen. 

Sådan utbildning kan man antingen skaffa sig genom 

betalkurser online (den teoretiska delen, och sedan 

kunna uppvisa även praktisk kompetens) eller vid de 

kombinerade teoretisk-praktiska kurser som ibland 

anordnas vid olika fågelstationer. 

GPS/GSM-sändare ger 

tusentals positionsdata för 

fågelns hela årscykel utan 

behov av observatör/rapportör. 

exempel fångstutrustningen ha specificerats, och 

likaså hur hanteringen kommer att ske, hur länge 

fåglarna hålls innan de släpps, och ifall läten ska 

spelas vid infångning. Men det är inte klart i och 

med detta! Fågelstationen eller märkaren behöver 

likväl tillstånd från Ringmärkningscentralen för 

vanlig ringmärkning och för ljuduppspelning (om 

detta görs), samt från Naturvårdsverket vad gäller 

fångstutrustningen. 

Det senare kan tyckas minst sagt onödigt, eftersom 

den etiska nämnden redan gjort en sådan bedömning 

av fångstutrustningen och processen kring 

infångandet när de granskat den djurförsöksetiska 

ansökan, men så ser regelverket ut i dagsläget. 

VID ALLA TYPER av djurförsök gäller att 3R-principen 

ska tillämpas. 3R står för Replace, Reduce, 

Refine, det vill säga ersätta, minska och förfina. 

3R-principen innebär att när så är möjligt ska försöksdjur 

ersättas med djurfria metoder, att antalet 


Denna pärluggla ringmärktes 

på vanligt sätt, men ingår i en 

forskningsstudie som berör 

dess bytesdjur, smågnagarna. 

Då behöver ansvariga forskare 

fundera över vilka tillstånd 

som krävs. 



FOTO: ANITA NORMAN, SLU 

inblandade djur ska vara så litet som möjligt och att 

skötsel, inhysning och hantering ordnas så att djurens 

välfärd blir så god som möjlig. När det gäller 

studier av vilda djur är det i viss mån svårt att komma 

så långt med Replace, eftersom det till exempel 

är svårt att studera fåglarnas flyttning i provrör. 

Däremot kan datorsimuleringar hjälpa oss mycket 

och ersätta en del studier på levande djur. Det finns 

även många i grunden ”icke-invasiva” metoder, till 

exempel kan DNA studeras i insamlade ruggfjädrar 

istället för i fjädrar som rycks från infångade fåglar. 

Kravet på Reduce kan tillgodoses genom att på förhand 

beräkna och bestämma hur många djur som 

behövs för att uppnå önskat resultat. Då gäller dock 

att man både har tillräcklig fångstkapacitet och tydliga 

rutiner för att sluta fånga när det nödvändiga 

antalet har uppnåtts. Refine kan uppnås genom att 

exempelvis använda små och lätta sändare istället 

för tyngre, eftersom fåglarna då påverkas mindre 

negativt. Eventuella blodprover, svalgprover eller 

När änder ska fångas för provtagning inom ramen för forskningsstudier gällande fågelinfluensa 

krävs utbildning i försöksdjurskunskap för de personer som fångar, hanterar och 

provtar fåglarna. 

kloakprover ska tas på ett så skonsamt sätt som möjligt 

och i så små volymer som möjligt, och man ska 

rent allmänt inte hantera och mäta mer på fåglarna 

än vad som verkligen behövs, innan de släpps ut i 

det fria igen. Det gäller således för den ansvariga 

forskaren att kritiskt granska hela sitt försöksupplägg 

ur 3R-perspektiv. 

PÅVERKAR DÅ DET här regelverket den vanliga 

naturintresserade fågelskådaren? Nej, knappast. Att 

för skojs skull titta på fåglar är inte forskning, och 

att räkna och inventera dem utan att driva samman 

eller ta fast dem är inte heller djurförsök. Den 

FOTO: ADRIAAN DE JONG 

Att provocera häckande 

fåglar i boets omedelbara 

närhet räknas inte som en 

enkel observationsstudie 

utan kräver tillstånd av 

försöksdjursetisk nämnd. 


FOKUS 



När blodprov ska tas, som 

på denna rödhake, är det 

viktigt att provtagaren är 

kunnig vad gäller fågelns 

anatomi och metoden som 

används, och är noggrann 

med hygienen så att ingen 

infektion uppstår. 

som snabbt öppnar holken hemma i trädgården för 

att kolla om några ägg har kläckts ägnar sig inte åt 

forskning, om inte detta görs just i vetenskapligt 

syfte. Den som är ringmärkare ska ha licens, ansvara 

för att assistenterna hanterar fåglarna korrekt, och 

se till att Ringmärkningscentralens regelverk för 

fågelfångst och ringmärkning alltid följs. 

Att plocka bort en fästing som sitter dumt till 

och stör fågeln är inte forskning, så länge syftet inte 

är att undersöka fästingen. Den som medverkar i 

fågelfångst, fågelhantering med mera i forskningssyfte 

utöver vanlig ringmärkning måste ha gått de 

kurser som behövs, och se till att de försöksdjurstillstånd 

som krävs finns på plats. Det finns gott om 

erfarna och kunniga amatörforskare i vår förening 

(ordet ”amatör” syftar här enbart på att man inte 

får betalt, det vill säga att verksamheten inte sker 

yrkesmässigt utan ideellt, och har alltså inte med 

några begränsningar i kompetensen att göra). 

Amatörforskare bidrar verkligen till kunskapen 

om vår fågelfauna! Men det är samtidigt viktigt att 

våra goda syften inte gör att vi glömmer bort de 

regelverk som vi likväl har att följa. 

UR REGELVERKET 

Utdrag ur regelverket SJVFS 2019:9, Statens 

jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om 

försöksdjur (saknr L150), 2 kap. 

19 § Observationsstudier på fritt levande vilda djur 

eller förvildade tamdjur får utföras utan etiskt godkännande 

av djurförsök under förutsättning att djuren inte 

fångas, avlivas, drivs, eller utsätts för andra åtgärder 

som kan medföra lidande för djuret. 

20 § Ringmärkning av vilda fåglar får utföras utan 

verksamhetstillstånd eller etiskt godkännande av djurförsök 

under förutsättning att märkningen inte omfattar 

andra moment än att fåglarna fångas, mäts, vägs, 

ringmärks med fotringar och därefter släpps fria, samt 

ringmärkningen sker med ringmärkarlicens utfärdad av 

Ringmärkningscentralen, Naturhistoriska riksmuseet. 


Costa Rica & Panama 

– unik djur och naturkryssning 

FÖLJ MED VÅRA KUNNIGA BIOLOGER ANDERS ELMFORS OCH HASSE BERGLUND 

på en vacker och bekväm naturkryssning. Vi börjar med världsarvet Casco Viejo och 

Panamakanalen, fortsätter sedan hela vägen till det vackra, gröna och rika – COSTA 

RICA. Med segelfartyget M/S PANORAMA gör vi strandhugg och snorklar bland 

färggranna fiskar och havssköldpaddor. Vi spanar efter valar och delfiner i Stilla havet 

och går iland i Costa Ricas mest avlägsna hörn – nationalparken CORCOVADO. Här 

hjälper våra kunniga guider oss att finna tapirer, 

sengångare, trädmyrslokar, tukaner, tukanetter, 

mot-moter och kolibrier. 

EFTER VÅR VECKA OMBORD fortsätter vi upp 

mot MONTEVERDES molnregnskog för att söka 

efter den skimrande quetzalen och avslutar vår 

resa vid den höga vulkanen ARENAL. Här blir det 

vandring på hängbroar i trädkronorna och bad i 

varma källor. 

En specialkomponerad och unik resa där vi får 

uppleva ett oerhört rikt djur- och fågelliv. 

Upplev allt detta 

n ✔ En veckas unik naturkryssning med M/S Panorama 

n ✔ Fem dagar i Monteverde, Arenal och Panama City 

n ✔ Lokala expertguider som känner platserna vi besöker 

n ✔ Besök i de bästa och viktigaste nationalparkerna i Costa Rica 

n ✔ Flera dagars besök i Costa Ricas molnregnskogar 

n ✔Snorkling, delfinspaning och valskådning 

VI KLIMATKOMPENSERAR 

DATUM: 29 jan – 10 feb 2021, 13 dagar. 

SE ALLA RESOR PÅ: www.aventyrsresor.se 

MER INFO: Ring 08-5560 69 00 eller 

resor@aventyrsresor.se 

Anmäl dig till våra nyhetsbrev på aventyrsresor.se 

Följ oss på Facebook och Instagram 

STORA UPPLEVELSER I SMÅ GRUPPER SEDAN 1984 

Kikare & Tubkikare 

DBA VHD+ 

Kompakt 42 mm serie med vårat Very High Definition 

optiska system. Oöverträffad kvalitet, komfort och 

ergonomi. 8x42, 10x42 Priser från 8150:- 

MM4 77 Fieldscopes 

En ny era i kompakta, lätta och högpresterande tubkikare. 

Finns i rak och 45 ° vinklad modell. Priser från 8795:- 

Unit 21, Titan Court, Laporte Way, Luton LU4 8EF, UK. Tel: +44 1582 726522. Vi har svensktalande personal. Web: www.opticron.se 

För service frågor var snäll och kontakta oss direct på service@opticron.co.uk 


FÅGELSKYDD 

Projekt Vitrygg 

Åtgärder börjar ge 

resultat för vitryggen 

Under lång tid gick en av landets mest hotade 

arter – den vitryggiga hackspetten – kräftgång. 

Men nu ser utvecklingen ut att ha vänt i en 

försiktigt positiv riktning. 

text Kristoffer Stighäll, Michael Tydén, Magnus Liljefors, Stig Holmstedt och Seppo Haavisto 

foto Michael Tydén 

Skarsnön frasar under stövlarna, när 

vi genar över den frusna myren ut 

mot älvstranden. Det har varit en 

kall natt och det är lätt att gå på 

den hårda skaren. Nu ljusnar det och orrar 

pyser och kuttrar i alla riktningar. Flockar 

med sångsvanar drar trumpetande norrut. 

Lärkor, bofinkar och enstaka sävsparvar 

lockar från skyarna. Det börjar våras vid 

älven. 

Vi når älven precis när solen går upp 

och snart börjar hackspettarna trumma. 

De större hackspettarna duellerar med 

korta, hårda trumningar. Gråspett och 

gröngöling ropar. Gråspetten vekt och gällt, 

medan gröngölingen gapskrattar. Fler och 

fler trummande spettar lägger sig i och det 

börjar bli svårt att räkna antalet individer. 

Avlägset brakar det till när en spillkråka 

lägger av sin praktvirvel. Så smyger sig en 

längre trumvirvel in, nästan slingrande, i 

de intensiva trumningarna från de större 

Det första observerade vildfödda vitryggiga 

hackspetten i området, 2K-hona. 

hackspettarna. Så kommer den igen och nu 

är det ingen tvekan, det är en vitrygg! Vi 

tittar på varandra och brister ut i ett spontant 

skratt – vi har hittat en ny vitryggig 

hackspett. 

Lite senare kan vi konstatera att det är 

en omärkt hanne. Det är den nionde fågeln 

för säsongen som vi hittar i Dalälvsområdet, 

och det är en tidigare okänd individ. 

DEN VITRYGGIGA HACKSPETTEN är fortfarande 

en av landets mest hotade skogsarter. 

Från att ha funnits över stora delar 

av landet så finns den nu bara kvar i tre 

från varandra skilda trakter; i Värmland, 

vid nedre Dalälven och i Västerbottens 

kustland. En rad olika åtgärder har genomförts 

i många län och av många olika 

aktörer, men hittills har resultatet varit 

magert. Naturskyddsföreningens Projekt 

vitryggig hackspett ser dock att det finns 

ljusglimtar för vitryggen. I Sverige har 

vi åtta hackspettarter och fyra av dessa 

är brokspettar det vill säga spettar som 

har svartvit fjäderdräkt. Den största av 

dessa är den vitryggiga hackspetten som 

är klassificerad som akut hotad enligt den 

svenska rödlistan. 

Den vitryggiga hackspetten är en så 

kallad paraplyart vilket innebär att den 

lever i en skogsmiljö som ytterligare cirka 

200 andra hotade och rödlistade växt-och 

djurarter är beroende av. Den vitryggiga 

hackspetten kan därför ses som en viktig 

värdemätare för biologisk mångfald. Sedan 

En hanne vitryggig hackspett 

utplacerad av projektet 2017. 

Projekt vitryggig hackspett startade har de 

flesta vitryggarna funnits i Värmland och 

Dalsland, Uppland och Gästrikland samt 

utefter övre Norrlandskusten. 

I början av 1990-talet anslöts skogsbolaget, 

som då hette Stora Skog, till bevarandeprojektet. 

Bolaget hade merparten 

av sitt innehav i det som historiskt varit 

artens viktigaste utbredning i landet, och 

man ville bidra med att ge förutsättning 

för 100 par vitryggar att bo i bolagets skogar. 

100 revir på vardera cirka en kvadratkilometer 

avsattes i ett bälte mellan norska 

gränsen i väster och Gävlebukten i öster. 

Även skogsbolaget Sveaskog har avsatt 

flera stora ekoparker i för vitryggen viktiga 

områden, både i Västmanland, Uppland 

och Småland. 

Men trots skogsbolagens avsättningar 

och åtgärdsplaner så är det fortfarande de 

av staten skyddade skogsområdena som 

idag har störst betydelse för många av 

hackspettarna. Genom riktade åtgärder i 

form av skydd, restaurering, stödutfodring 

och utplantering så börjar vi nu se positiva 


esultat. De fysiska förutsättningarna för 

att återskapa tillräckligt stora områden 

med tillräckligt mycket gamla lövträd och 

död ved skiljer sig åt i olika delar av landet. 

Förutom själva häckningsrevirens storlek 

är andelen lövskog i det omgivande landskapet 

en begränsande faktor på många 

platser. Vi kan nu se att ju större sammanhängande 

områden som restaureras och ju 

mer löv i omgivningen, desto större chans 

är det att lyckas. Likaså är kontinuiteten 

på äldre löv viktig för att garantera bra 

populationer av de vedinsekter som vitryggen 

lever av. 

Ett tydligt exempel på detta är de 

stora lövskogsrestaureringar som har 

genomförts i trakten av nedre Dalälven 

under senare år. Det är skogsbolagen Stora 

Enso, Billerud-Korsnäs och Sveaskog, 

Länsstyrelsen i Uppsala, Gävleborg och 

Dalarnas län samt Naturskyddsföreningens 

vitryggsprojekt som har medverkat i 

restaureringarna. Åtgärderna har varit att 

i lövrika blandskogar hugga ut gran och 

ringbarka träd för att skapa död och dö- 

ende lövved. Resultatet har blivit ljusa och 

olikåldriga lövskogar med varierad mängd 

död ved. Naturskyddsföreningen samarbetar 

med ett antal djurparker för att bedriva 

avel på vitryggig hackspett. De ungar som 

föds släpps ut i de restaurerade områden 

som bedömts vara de bästa reviren. Vi ser 

nu med tillförsikt att de platser där omfattande 

insatser genomförts är de trakter 

där fåglarna ofta väljer att stanna kvar och 

till och med häcka. 

VI (IDEELLT ENGAGERADE I PROJEKTET) 

har under många år inventerat vitryggig 

hackspett vid nedre Dalälven. Vi börjar 

besöka området redan i januari och då bevakar 

vi även de utplacerade talgkorgarna 

där stödutfodring utförs. Fåglarna är vid 

denna tidpunkt generellt tystlåtna. Den 

vitryggiga hackspetten är som nämnts den 

största av våra brokspettar, och har den 

kraftigaste näbben. Hacken vid födosök är 

därför väsentligt kraftfullare, och även om 

den kan småhacka likt större hackspett, 

så avslöjar den sig alltid med några tyngre 

Den mest produktiva honan vid bohålet 2015. 

Hon har haft två hannar samtidigt (vilka nu 

dessvärre är döda) och nu fått ihop det med ytterligare 

en hanne, som är vildfödd. 

och glesare hack. Väldigt ofta är hackspettarna 

svåra att hitta. De döljer sig gärna 

likt en kurragömmalek bakom stammarna 

och är väl medvetna om den mänskliga 

närvaron. Ofta måste man besöka området 

vid flera tillfällen för att lyckas. Den optimala 

tiden då hackspettarna trummar är 

kort både vad avser tid på morgonen och 

på året. 

Fallgroparna vid artbestämning av 

hackspettar enbart utifrån trumningar 

eller kontaktläten är många. Det är alltid 

bäst att försöka få syn på fågeln, vilket för 

oss också har varit en självklarhet, eftersom 

vi alltid försöker fastställa identiteten. 

Avläsning av de ringmärkta fåglarna har 

underlättats väsentligt av den nya digitala 

kameratekniken. 

Flera av paren som häckat i mellersta 

delen av Sverige under senare år får generellt 

många ungar. Ett av paren har flera 

år i rad fått fyra ungar på vingarna, vilket 

jämfört med häckande par i både Norge 

och Finland är över snittet. Det handlar 

ofta om revir i skyddade områden där skogen 

har lång kontinuitet och de restaureringar 

som gjorts har gynnat lövträden och 

de vedinsekter som lever i dessa. 

Finlands positiva populationstrend, 

som beror på en kombination av tillgång 

på lövskog i landskapet, biotoprestaurering 

samt invandring österifrån, ser vi som 

möjlig även i Sverige, om än i en långsammare 

takt. Den stora utmaningen nu blir 

att åstadkomma ett tillräckligt lövrikt 

landskap och tillräckligt många, bra revir 

för de nya vitryggar som föds i våra skogar. 


FÅGELSKYDD 

Projekt vitrygg 

2014 skedde äntligen 

ett genombrott 

vid nedre Dalälven då en 

lyckad häckning genomförts 

i området, vilket inte 

skett sedan 1995. 

Här åligger ett stort ansvar på skogsägarna 

och naturvårdsmyndigheterna. Vi från den 

ideella naturvården står i startblocken. 

NEDRE DALÄLVEN DE SENASTE ÅREN: 

2014 skedde äntligen ett genombrott vid 

nedre Dalälven då en lyckad häckning genomförts 

i området, vilket inte skett sedan 

1995. Under 2014 sågs sex olika individer 

i trakten. 

2015 blev ett än mer spännande år eftersom 

det släpptes ut ytterligare projektfåglar 

2014. Totalt sågs fem olika individer 

men två häckningar genomfördes! Två 

hannar konstaterades efter viss förvirring 

ha samma hona! Den ena hannen var 

dessutom en 2K-fågel. 

2016 hoppades vi med tanke på nytillskotten 

(utplanteringarna och de vildfödda 

fåglarna) att ytterligare häckningar skulle 

ske. Men resultatet blev fortfarande ”bara” 

två även om ett nytt par hittades. Ännu en 

viktig milstolpe uppnåddes då vi i februari 

kunde se den första vildfödda ungen i 

området. Den naturliga överlevnaden för 

ungfåglar är ungefär 20 procent första 

året, så bortfallet är stort. 

2017 var utgångspunkten mycket god och 

vi var alla förväntansfulla. Redan tidigt på 

förvintern fick vi kontakt med ytterligare 

en vildfödd unge” som också valt att stanna 

i området. Under 2017 såg vi tio olika 

individer och två häckningar konstaterades. 

Två av individerna var omärkta honor. 

Sex vildfödda ungar tillfördes till området 

och ytterligare åtta fåglar placerades ut 

av projektet. Nu fanns ännu fler spettar i 

markerna och förutsättningarna ökade för 

ytterligare parbildning och ett spännande 

nytt år. 

En sällsynt syn – revirstrid mellan två vitryggiga hackspettar! En omärkt hona (okänt ursprung) och en 

gammal trogen projektfågel hona. 

2018 fortsatte inventeringsarbetet men 

antalet observerade individer minskade 

något, från tio till sju individer. En bidragande 

orsak till detta kan ha varit ovanligt 

besvärliga is- och snöförhållanden, vilket 

försvårade inventeringarna. Vår förhoppning 

om nya häckningar grusades också, 

utgångspunkten var ju bättre än någonsin, 

men ännu en hanne som häckat i flera år 

försvann. Året gav därför endast ett med 

säkerhet häckande par. 

2019 skulle bli genombrottsåret som vi 

längtat efter och där antalet konstaterade 

häckningar i nedre dalälvsområdet blev 

fyra och vi kunde se tvåsiffrigt antal (elva 

till tolv exemplar) med vitryggiga hackspettar. 

Året inleddes helt oväntat med att 

ytterligare en vildfödd ung hanne (född 

2017) från ett helt annat område hittades 

tillsammans med en hona utsläppt 2017, 

således ett nytt par. Fantastiskt att fåglarna 

hittar varandra trots stora avstånd. Tidigt 

hittar vi fyra bon och vi tror därmed att 

vårt inventeringsarbete är över. Men 

tyvärr så är alla fyra bon övergivna något 

senare och då bebodda av starar. Men fåglarna 

finns kvar och skam den som ger sig. 

Det ena efter det andra boet hittas ännu en 

gång! Slutresultatet blir fyra lyckade häckningar 

– tre nya par och ett gammalt. 

Träden står i skir grönska. Grönsångare 

och svartvit flugsnappare sjunger intensivt 

i den tidiga morgonstunden. Vi får kontakt 

med vitryggarna och beteendet tyder på 

att de häckar i närheten, men vi vill få det 

bekräftat. Plötsligt trummar honan ett par 

En viltfödd hanne som nu lyckosamt häckar med 

en projekthona. 

gånger helt nära oss och strax passerar 

hannen flygande med mat i näbben. Vi följer 

efter i riktningen och efter ytterligare ett 

par timmars letande hittar vi äntligen boet. 

Nu sitter vi, lyckliga och lite rörda, och ser 

hur honan och hennes make, som dök upp 

i våras och som är född vilt några mil bort 

längs älven, flitigt kommer med mat till 

sina ungar i hålet högt upp i en grov asp. 

Det är riktigt stort och tillfället störs inte 

på något sätt av att det samtidigt hittats en 

gulgrå sparv på Gotland. 

Det är med en känsla av lycka och tillfredsställelse 

vi så småningom lämnar platsen. 

Inte bara för att vi, efter att ha lagt ned 

mycket tid på just detta par, har lyckats 

hitta ännu en häckning, utan också för att 

de åtgärder som vidtagits, och alltjämt 

vidtas, i Projekt vitryggig hackspett faktiskt 

har effekt och bevarar den biologiska mångfalden. 

Senare ringmärks fyra ungar i detta 

bo. Dem ska vi leta efter nästa vår … 


-bring our amazing world 

into clear view 

Razor HD 

Från 8x42 till 12x50 

Pris från 11 990:- 

Viper HD 



Diamondback HD 



Vortex Optics distribueras i Sverige av Nordik Distribution AB - Umevägen 3B, 921 45 Lycksele - 0950-120 00 - www.nordik.se 


FÅGELSKYDD 

Vitryggig hackspett 

Norrlandsträff om vitrygg 

Helgen den 7–9 februari i år 

samlades 15 fågelskådare i 

Boden med ett gemensamt 

intresse, vitryggig hackspett. 

Sedan i höstas har ett 30-tal 

”vitryggar” hittats i Norrlandslänen, framför 

allt i den norra delen och företrädesvis 

på fågelmatningar med talg eller späck. 

Många extra matplatser har iordningställts 

i vinter av intresserade fågelskådare 

som stödutfodring för dessa vitryggar. 

Förhoppningsvis kan matningarna leda till 

att några fåglar stannar kvar och häckar. 

I detta skede med ett flertal vitryggiga 

hackspettar i Norrlandslänen kände 

Berth-Ove Lindström från Boden att det 

var angeläget med en Norrlandsträff för 

att tillsammans fundera över ett eventuellt 

gemensamt arbete med arten. På regionalträffen 

i höstas i Sundsvall togs frågeställningen 

upp och en ansökan skickades in 

till BirdLife Sveriges styrelse om ekonomiskt 

stöd för en helg i vitryggsmarkerna i 

norr. Styrelsen beviljade ekonomiskt stöd 

till träffen med syfte att diskutera förutsättningar 

för ett kommande arbete med 

arten i norr, dra upp riktlinjer för arbetet 

och etablera ett nätverk mellan intresserade 

regionalföreningar. 

HELGEN BÖRJADE PÅ lördagen med exkursioner 

kring Luleå till platser där vitryggig 

hackspett har häckat eller vistats länge, 

samt till biotoper som har tillräckliga kvaliteter 

för att kunna hysa ett häckande par. 

Gemensamt för dessa miljöer är att det 

är landhöjningsskogar av gråal som efter 

30–40 år börjar självdö och därmed skapar 

god tillgång på död ved. Kunnig guide var 

Jan Bergström som i flera år inventerat 

möjliga vitryggsskogar i kustområdet åt 

länsstyrelsen. 

Mötesdeltagarna fortsatte upp längs 

Luleälven till Bodens skjutfält för fältlunch 

och möjlighet att få se en lappmes 

som varit flitig besökare på en fågelmatning. 

Tyvärr tog lappmesen liksom vi 

lunchsiesta, utom synhåll. 

Nästa stopp blev Degerbäcken några 

mil uppströms Luleälven. Där har hela två 

honor av vitryggig hackspett hållit till hela 

En av två vitryggiga hackspettshonor vid Conny Viklunds matning i Degerbäcken. 

vintern vid en fågelmatning, tillsammans 

med bland annat fyra större hackspettar 

och ett par gråspettar. En vitryggshona 

hade besökt stället bara 15 minuter innan 

vårt besök, men sedan höll sig hon och 

artfränden nogsamt borta, men sådan är ju 

nu en gång fågelskådningen …! 

FOTO: CONNY VIKLUND 

På eftermiddagen var det samling i 

byalokalen i Smedsbyn en bit nordöst om 

Boden, för ett föredrag av Christer Olsson. 

Christer är en välkänd skådarprofil från 

Umeå som har ägnat väldigt mycket tid 

åt hackspettar, inte minst vitryggen. Han 

höll ett föredrag om arten i Västerbotten – 


FOTO: BERTH-OVE LINDSTRÖM 

Thomas Birkö, Lars-Erik Nilsson, Lotta Berg, Eva Mattsson, Jonas Konradsson, Staffan Müller, Christer Olsson, Lena Bondestad, Lars-Göran Ek, Thomas 

Granfeldt, Gabriel Emanuelsson, Elias Forsberg, Roger Olofsson och Peter Berglund. 

historik, häckningsmiljöer, beteende och 

mycket mer. I Västerbottens län känner 

man i nuläget till tio ställen med vitryggig 

hackspett, där det ena hyser ett par och 

övriga ensamma fåglar. Lokalen var fullsatt, 

och den kunskap och det engagemang 

som Christer visade upp inför ornitologer 

och byabefolkningen medförde att församlingen 

INTE ville ha fika efter en timme – 

en stor eloge till Christer med andra ord! 

Berth-Ove följde därför kortfattat upp 

med nuläget i Norrbotten – fyra lokaler 

med stationära fåglar. Därefter smörgåsfika 

som sponsrats av BirdLife Sverige. 

Fågelskådarsällskapet fortsatte därefter 

till Sörby vid Råneälven för middag och 

övernattning i vackert vintriga omgivningar. 

UNDER SÖNDAGSFÖRMIDDAGEN BLEV det 

exkursioner till lämpliga vitryggsmiljöer 

vid Råneälven och vid kusten, det första 

bestående av igenväxande odlingsmarker 

med en rikedom av levande och död 

lövved. Fyra strömstarar i bråk om bästa 

matställe i Prästholmsforsen underhöll de 

roade deltagarna. 

Lunch blev det i Gemträsk i sällskap av 

två gråspettar ute på fågelmatningen. 

Eftermiddagen ägnades åt fortsatta 

diskussioner om framtida arbete med den 

vitryggiga hackspetten. Deltagarna enades 

om att bilda en informell arbetsgrupp och 

kontaktnät, under våren satsa på utökade 

matningar och inventeringar och att samlas 

igen under hösten för ett nytt möte. 

Lena Bondestad 

FOTO: BERTH-OVE LINDSTRÖM 

Vitryggig hackspettshanne vid Gemträsk. 


JUBILEUM 

BirdLife Sverige – SOF 75 år 

Fågelskydd – 

ett av tre ben 

BirdLife Sverige vilar idag på tre ben: 

fågelintresse, fågelskydd och fågelforskning. 

När föreningen nu fyller 75 år tittar vi närmare 

på hur arbetet med fågelskydd har utvecklats 

under de gångna åren liksom vad som har krävt 

föreningens insatser från tid till annan. 

text Anders Wirdheim 

FOTO: GUSTAV DANIELSSON 

Det var många som satt med svaret på förra numrets 

undran om vilka personerna på bilden är. Bilden är 

publicerad i boken Ölands södra udde – klassisk fågelmark 

av Boris Engström. Stående Arne Orvelius, sittande Tore 

Andersson och Gunnar Svärdson. Vid tubkikarna Boris 

Engström och Sven Armington. 

Det tog sin tid innan fågelskyddet 

blev en viktig del i föreningens 

verksamhet. Det var å andra sidan 

inte så konstigt. Dels gällde det 

för den unga föreningen att få ordentligt 

fäste och utveckla arbetet vid Ottenby 

fågelstation, dels hade frågor om skydd 

av fåglar och natur ingen stark ställning i 

samhället. Fram till 1968 var exempelvis 

alla fåglar jaktbara förutom de som enligt 

beslut blivit fridlysta (och de var en minoritet). 

Först då ändrades jaktlagstiftningen 

till det omvända: Fåglarna var i princip 

fredade såvida det inte beslutats om jakttid. 

Men det ska också sägas att duvhök 

och sparvhök fortfarande var i stort sett 

fredlösa och att arter som jaktfalk, lappuggla 

och fjälluggla fick jagas. 

Det kom att dröja åtta år efter grundandet 

1945 innan det bildades en särskild 

fågelskyddskommitté. Fram till dess var 

ärendena som rörde fågelskydd få, liksom 

artiklar i ämnet i Vår Fågelvärld (VF). Den 

första publicerades 1947 och var något av 

ett försvarstal för hägern eftersom ”fiskare 

och fiskodlare kommit att betrakta hägern 

som fiende”. Året därpå refererades ett 

möte i Stockholm om den ”brännande 

frågan om våra rovfåglars roll i markerna”. 

Flera namnkunniga ornitologer, bland 

andra Gustaf Rudebeck, försvarade rovfåglarna, 

men jägmästaren Bertil Haglund ansåg 

att totalskydd av sparvhök och duvhök 

vore olyckligt – ”folk vill ha möjlighet att 

försvara sina höns och småvilt”. 

För att bättre kunna verka för ”skyddet 

av vårt lands fågelfauna” tillsatte föreningens 

styrelse en fågelskyddskommitté 

1953. De kommande åren dominerade 

jaktfrågorna. Svenska Jägareförbundet 

hade sedan 1938 ett ”allmänt uppdrag” 

att leda jakten i Sverige, och det var också 

Jägareförbundet som tog fram förslag till 

jakttider. I processen ingick att dåvarande 

SOF fick förslagen på remiss. 

Från mitten av 1950-talet blev föreningen 

remissinstans även i andra sammanhang, 

vilket nog kan ses som att den blivit 

en faktor att ta hänsyn till. 

En artikel Vår Fågelvärld om omfattande dödlighet 

hos starar i Krankesjön blev upptakten till debatten 

om gifter i jordbruket. 

I MITTEN AV 1950-talet började SOF även 

agera när det gällde skydd av viktiga 

fågellokaler som hotades. Det gällde bland 

annat Getterön, Asköviken och Lina myr. 

I en del fall nåddes framgång, i andra 

förlorade man. 

Mot slutet av 1950-talet seglade två 

stora fågelskyddsfrågor upp, oljeutsläpp 

i haven och användningen av gifter i 

jordbruket. En internationell konvention 

mot oljeutsläpp hade antagits 1954, men 

den innebar inget totalförbud mot utsläpp. 

I ett större område söder om Gotland 

var det fortfarande tillåtet att släppa ut 

olja. Till detta kom omfattande illegala 

utsläpp även i andra svenska farvatten. 

Dessa utsläpp innebar att det årligen dog 

tiotusentals sjöfåglar i svenska vatten, och 

det var först mot slutet av 1900-talet som 

vi kunde se riktigt påtagliga minskningar 

av oljedöden. 

EN FÖRSTA ARTIKEL SOM antyder att jordbruksgifter 

påverkar fåglarna publicerades 

i VF i slutet av 1958 och handlar om en 

omfattande dödlighet bland starar runt 

Krankesjön i Skåne. Man misstänker starkt 


att bruk av DDT och andra gifter bidragit, 

och artikeln avslutas med ”Förgiftningar 

som härjar i smyg i småfågelbestånden kan 

icke tolereras”. 

Frågan om jordbruksgifter var även 

uppe till diskussion vid en internationell 

konferens i Helsingfors samma år, där det 

konstaterades att situationen i 

flertalet länder är kaotisk och 

att problemet måste ges större 

uppmärksamhet. 

Läget för fåglarna fortsatte 

att förvärras, men det var 

först några år in på 1960-talet 

som användningen av gifter 

började ifrågasättas på allvar. 

Hösten 1962 publicerades 

Rachel Carsons bok Silent 

Spring i USA. Några månadersenare, 

våren 1963, kom den i 

svensk översättning med titeln Tyst vår. 

Trots att boken angreps häftigt av den 

kemisk-tekniska industrin, inte minst 

i USA, fick den mycket stor betydelse. 

Boken handlade i första hand om DDT 

och andra insektsgifter, men i Sverige och 

övriga Europa kom det även att handla om 

Rachel Carsons bok 

Silent Spring. 


den betning av utsäde som gjordes med 

kvicksilverpreparat. 

Den svenska debatten tog fart under 

hösten 1963, men företrädare för både 

jordbruket och den kemiska industrin 

bagatelliserade problemen: ”Om det dör 

fåglar på grund av växtskyddsmedel, är 

det er uppgift att bevisa det”, 

sades det bland annat. Frågan 

gavs stort utrymme inom både 

SOF och i VF, och i januari 1964 

sände föreningen ut ett upprop 

om iakttagelser som kunde sättas 

i samband med giftanvändningen 

(döda eller förlamade fåglar, 

påverkan på häckning, minskande 

antal med mera). Svar begärdes 

inom tio dagar eftersom underlaget 

behövdes för en begäran om 

åtgärder från statsmakternas sida. 

Gensvaret blev mycket stort, och redan 

efter några dagar hade cirka 100 rapporter 

kommit in. Den bild som redovisades i VF 

nummer 4 1964 var mycket dyster. Negativa 

effekter rapporterades från hela landet 

och för många arter var läget kritiskt. 

Trots motståndet från både industri 

Reklam för DDT. Vilka medel görs det reklam för 

idag som blir morgondagens giftskandaler? 

och jordbruk fick debatten effekt. Det blev 

förbjudet att behandla utsäde med metylkvicksilver 

1966, och 1969 var Sverige först 

i världen med att förbjuda DDT. Men då 

hade också följderna för många fågelarter 

blivit påtagliga. Många jordbruksfåglar, 

som tidigare varit vanliga, hade försvunnit 

från stora områden och flera rovfåglar 

stod nära utrotningens gräns. Hos många 

människor fanns en uppgivenhet om att 

det var för sent att vända utvecklingen. 

Med dagens facit i hand, ser vi att det ändå 

gick! 

TVEKLÖST HADE DENNA biocidkatastrof 

även stor betydelse för miljöfrågornas 

framväxt i samhällsdebatten. Allt sedan 

dess dagar har fågelskyddsfrågorna också 

haft en framträdande plats inom BirdLife 

Sverige. De senaste årtiondena har det 

handlat mer om effekterna av industrialiserat 

jordbruk och skogsbruk, även om det 

också dykt upp nya giftfrågor, till exempel 

så kallade neonikotinoider inom jordbruket. 

En sak är sig dock lik: Våra varningar 

om negativ påverkan bemöts fortfarande 

av förnekande eller bagatelliserande. 


RESULTAT Vinterfåglar Inpå Knuten 2020 

Grönsiska årets raket 

En utebliven vinter gav 

svenska folket något 

att bita i när det återigen 

var dags för årets 

största fågelräkning att 

gå av stapeln. Antalet 

fåglar beräknades bli 

färre vid matningarna 

och resultatet visar att 

farhågorna stämde. 

text Maria Strömberg 

Trots en fjärdedels minskning av 

antalet rapportörer i årets omgång 

var det ändå över 15 000 hängivna 

fågelentusiaster som deltog i årets 

upplaga av Vinterfåglar Inpå Knuten. 

Att vi bor i ett avlångt land var något 

som blev tydligt i år, då antalet rapportörer 

från de snötäckta norra regionerna var 

betydligt fler än i det milda Sydsverige 

jämfört med i fjol. 

Resultatet av årets räkning visar både 

FOTO: LOUISE OSBECK 

Fågelskådning på olika sätt är en avkopplande 

hobby, och dit räknas Vinterfåglar Inpå Knuten. 

FOTO: FREDRIK ANMARK 

Efter den varma sommaren 2018 rekordblommade alen under våren 2019, vilket gjorde att många 

grönsiskor stannade kvar och mumsade alkottar under vintern 2019/2020. När kottarna var slut blev 

fågelmatningarna populära tillhåll för stora flockar grönsiskor. 

välbekanta och överraskande inslag. Efter 

14 års raka segrar ser vi återigen den oövervinnerliga 

talgoxen i topp och på plats 

nummer två hittar vi den tveklöst största 

överraskningen: grönsiskan. Denna lilla 

gröngula tätting slår dessutom personligt 

rekord: hela 84 380 individer räknades in 

under de tre dagar som räkningen pågick 

– en ökning med mer än 400 procent från 

föregående år. 

Grönsiskan tillhör en kategori som brukar 

gå under titeln invasionsfåglar – arter 

som rör sig i stora flockar till områden där 

det finns gott om mat, men som stannar 

kvar i häckningsområdet när födotillgången 

är god. 

EN ANNAN INVASIONSART som hamnar på 

topplistan i år den sällan skådade tallbiten. 

Många har fått ett efterlängtat tillfälle att 

se den norrländska arten i vinter då årets 

tallbitsinvasion är den största på 20 år. 

Sidensvansen är också en art som bör 

nämnas i sammanhanget. Den dök upp i 

enorma flockar på många platser runt om 

i landet och klättrar upp på plats tio på 

årets lista. 

Några slitstarka arter håller sig precis i 

närheten av placeringarna från föregående 

år, exempel på dessa är nötkråka, blåmes, 

större hackspett och pilfink. 

KOLTRASTEN STÅR FÖR en dramatisk 

minskning vid årets matningar, vilket mer 

stor sannolikhet beror på att de har haft 

god tillgång till naturlig föda i form av 

mask, bär och insekter. Vid det här laget 

vet vi att väder och vind har stor inverkan 

på fåglarnas beteenden. 

I år är det många räknare som vittnar 

om att det har varit få gäster vid fågelborden 

under hela vinterhalvåret. Anders 

Wirdheim, projektledare för Vinterfåglar 

Inpå Knuten, menar dock att det säkerligen 

var fler fåglar än vanligt som befann 

sig i landet under vintern. 

– Man kan säga att det var lite av en 

fågelräkning med förhinder just på grund 


FOTO: MAGNUS OLOFSSON LINDH 

FOTO: MIA CORNELIUSSON 

FOTO: MATS BOSTRÖM 

FOTO: BENNY RANEBJER 

Några bilder hämtade från Facebookgruppen 

Fåglar inpå knuten från 

vinterns fågelmatningar. Pilfink längst 

upp till vänster som äter jordnötter. Till 

höger en större hackspettshanne som 

tar för sig av skalade solrosfrön. Nere 

till vänster en nötkråka som är en regelbunden 

besökare vid vissa matningar i 

framför allt norra Sverige, och till sist två 

klängande blåmesar kring ett rör fyllt 

med jordnötter. 

av det milda vädret och rikedomen på mat 

i naturen. Under hösten 2019 hade träd 

och buskar en fantastisk frösättning. Detta 

gjorde att även om vi säkert hade betydligt 

fler fåglar som var kvar i Sverige i år än 

föregående vintrar, så var det helt enkelt så 

att färre fåglar kom fram till matningarna, 

säger Anders Wirdheim. 

DET ÄR FÖRSTÅS glädjande att vintern 

har varit så pass mild att våra bevingade 

vänner haft god tillgång till föda, men det 

är också viktigt att så många som möjligt 

fortsätter att delta i Vinterfåglar Inpå 

Knuten. Dels för uppskattningen av fågelarternas 

utbredningsområden i landet, 

men också för att räkningen bidrar till ett 

ökat intresse hos allmänheten för fåglar 

under vinterhalvåret. 

VINTERFÅGLAR INPÅ KNUTEN Talgoxen i topp som vanligt 

Resultat (antal fåglar) 

1. Talgoxe 103 564 

2. Grönsiska 84 380 

3. Blåmes 83 507 

4. Pilfink 82 899 

5. Domherre 48 803 

6. Skata 37 082 

7. Kaja 33 064 

8. Grönfink 30 665 

9. Gråsparv 26 511 

10. Sidensvans 26 406 

11. Koltrast 21 356 

12, Nötväcka 20 567 

13. Gulsparv 18 178 

14. Steglits 17 151 

15. Bergfink 16 437 

Kommuntoppen (antal rapportörer) 

1. Uppsala 16 269 

2. Norrtälje 14 214 

3. Stockholm 10 247 

4. Göteborg 10 220 

5. Falun 9 761 

6. Gotland 9 472 

7. Sundsvall 9 458 

8. Linköping 9 386 

9. Umeå 9 033 

10. Växjö 8 309 

11. Örebro 8 255 

12. Jönköping 8 170 

13. Leksand 8 088 

14. Hässleholm 7 700 

15. Borås 7 569 


FÖRSVUNNA FÅGLAR Paradisparakit text och foto Torgny Nordin 

illustration Jonna Hallberg 

Glimt av en 

förlorad värld 

I 

hjärtat av Sydney, strax intill Hyde Park 

och Robert Burns staty, ligger S:t James 

anglikanska kyrka vars dörrar just nu 

står på vid gavel så att psalmsången 

flödar ut över nejden och King streets förbipasserande 

söndagsflanörer och vidare 

ner mot finanskvarteren där den slutligen 

dränks i trafiken. 

Jag går in. Den sjungande församlingen 

står upp i bänkarna och tar ingen notis när 

jag går fram till väggen med minnestavlan 

över den engelske ornitologen John 

Gilbert som under en expedition till Kap 

York år 1845 stupade av ett spjut i nacken, 

trettiotre år gammal. Texten lyder: Dulce 

et decorum est pro scientia mori – ”Skönt 

och ärorikt är att dö för vetenskapen”. 

John Gilbert arbetade på uppdrag av 

en annan engelsman, John Gould, vilken 

brukar räknas som den australiska ornitologins 

fader. Tillsammans med John Gould 

och hans hustru Elizabeth Gould, som 

var en av viktorianska erans skickligaste 

vetenskapliga illustratörer, hade han genomfört 

en lång expedition till Tasmanien 

samt de södra delarna av sydkontinenten. 

Gilbert återvände några år senare för att 

fortsätta insamlingen av fåglar och naturalier 

åt Gould som vid tidpunkten var mitt 

inne i sitt arbete med sjubandverket Birds 

of Australia. 

Ensam inledde Gilbert sin andra resa i 

Västaustralien som han genomfor under 

svåra umbäranden. Åtskilliga månader 

försenad lyckades han ta sig till Sydney varifrån 

han efter diverse missöden fortsatte 

norrut, upp mot Darling Downs, väster om 

Brisbane i Queensland. Vid Condaminefloden 

stöter han på en sällsamt vacker och 

dittills okänd papegoja. I brev till Gould 

Paradisparakit Psephotus pulcherrimus kallades tidigare paradispapegoja efter engelskans Paradise 

Parrot. Fågeln på bilden är en adult hanne och finns i Göteborgs naturhistoriska museums samling. 

berättar Gilbert ingående om fyndet; hur 

han i juni 1844 sköt en praktfull papegoja 

– ”utan undantag vackrare än alla andra 

i sitt följe i Australien” – varefter han 

vädjar till Gould att uppkalla den efter 

honom. Så snart Gilberts brev når England 

beskriver Gould i februari 1845, inför ett 

sammanträde i Royal Zoological Society 

of London, den nya arten utifrån Gilberts 

anteckningar. Fågeln får namnet Beautiful 

Parrakeet Platycercus pulcherrimus. 

NÄR JOHN GILBERTS insamlade papegoja 

småningom nådde fram till London 

insåg Gould att Platycercus, släktnamnet 

för rosellorna, knappast kunde stämma. 

Sålunda ändrades det till Psephotus. Det 

nya släktnamnets etymologi går tillbaka 

på ett grekiskt begrepp som i överförd mening 

avser mosaik, syftande på papegojans 

skimrande färgfläckar. Artnamnet betyder 

kort och gott vacker. Fast det var inte slut 

där, för Gould upptäckte att trivialnamnet 

Beautiful Parrakeet redan var tingat, 

varför Gilberts papegoja från mitten av 

artonhundratalet kom att benämnas Paradise 

Parrot, Psephotus pulcherrimus. Det 

svenska namnet, vilket kom i bruk långt 

senare, är paradisparakit. 

I John Goulds praktbok om Australiens 


FÖRSVUNNA FÅGLAR 

Paradisparakit 

Endast i museer kan man idag se paradisparakit. Fågeln på bilden är samma individ som på föregående sida. Runt etthundrafemtio skinn finns i samlingar 

världen över. Arten har inte setts sedan 1928 och anses utdöd. 

fåglar illustrerades de flesta arter parvis, 

paradisparakiten utgjorde dock ett undantag. 

Visserligen avbildades två individer, 

men bägge var hannar. Hur honorna såg ut 

visste ännu ingen. Snart nog steg intresset 

och nyfikenheten växte för allt som hade 

med paradisparakiten att göra; fågelparker 

samt privata burfågelidkare och samlare 

trånade hett efter paradisparakiter till sina 

voljärer samtidigt som den var en gåta för 

ornitologerna. 

Det tog en tid och under ett par decennier 

anlöpte fartygen Europa lastade med 

bland annat paradisparakiter. De allra 

flesta försmäktade emellertid under den 

flera månader långa sjöresan, och dog 

de inte till sjöss gjorde de det snart nog i 

fuktiga och kalla burar fulla av andra och 

för dem främmande arter. Så blev de allt 

sällsyntare och berättelserna om paradisets 

papegoja förvandlades långsamt från 

hågkomster och minnen till legender och 

myter. Sanning och sägen sammanflätades 

och i början av nittonhundratalet hade 

paradisparakiten blivit den australiska 

fågelvärldens mest eftersökta och gåtfulla 

art. 

FÖRSTA GÅNGEN PARADISPARAKITEN 

omnämns i svenskt sammanhang är, såvitt 

jag känner till, i norske etnografen och 

naturforskaren Carl Lumholtz reseskildring 

Bland menniskoätare – Fyra års resa 

i Australien vilken samtidigt utkom i 

engelsk, fransk, tysk och svensk upplaga 

år 1889. Lumholtz resa pågick mellan 1880 

och 1884 och spenderades huvudsakligen 

i Queensland. Tidstypisk och nattstånden 

etnografi står i centrum, men boken 

rymmer även åtskilligt av biologiskt och 

ornitologiskt värde. Upptäckten av en ny 

art trädkänguru hör tveklöst dit liksom 

hans lika anmärkningsvärda som gripande 

skildring av paradisparakiter. Lumholtz 

berättelse från Nogoafloden är inget 

mindre än en klassisk passage i australisk 

ornitologi och värd att citera i sin helhet: 

”I denna trakt sköt jag två exemplar af 


den vackra papegojan Platycercus pulcherrimus 

under följande märkvärdiga omständigheter: 

en timme före solnedgången lemnade 

jag lägret med min bössa och fick snart 

sigte på ett par af dessa eleganta papegojor, 

en hane och en hona, som spatserade 

omkring strax bredvid en termithög och åto 

gräsfrö. Sedan jag skjutit hanen, flög honan 

upp i ett närstående träd. Jag gick icke 

strax fram för att upptaga den döda fogeln; 

undergumpens fina, skarlakansfärgade 

fjädrar, som lyste i den sjunkande solens 

sista strålar, kunde tydligt ses på afstånd. 

Strax derefter kom honan flygande ned 

till sin döda make. Med näbben lyfte hon 

upprepade gånger den dödes hufvud upp 

från jorden, gick fram och tillbaka på den 

döda kroppen, liksom för att trampa lif i den 

igen. Derpå flög hon bort, men vände strax 

tillbaka med några torra grässtrån i näbben 

och lade dem framför den döda fogeln, förmodligen 

för att få den att äta af fröna. Då 

äfven detta var förgäfves, började hon åter 

lyfta på sin makes hufvud, spatserade ännu 

en gång öfver dess kropp och flög sedan bort 

i ett träd just då skymningen föll på. Jag 

närmade mig trädet, och ett skott gjorde 

slut på det trofasta djurets sorg.” 

NÄR LUMHOLTZ SKREV detta hade han 

ännu inte fått klart för sig att Gould ändrat 

släktnamnet till Psephotus. Fast förvirring 

och osäkerhet har präglat åtskilligt av vår 

kunskap om paradisparakiten, från släktskap 

med andra arter till samevolution 

med nattfjärilar inuti bohålet. Museerna 

slarvade dessutom med etiketterna på insamlade 

paradisparakiter vilket stundom 

gjort det svårt att säkerställa datum och 

proveniens. Länge var det en vedertagen 

uppfattning att den förekom, om än glest, 

från norra New South Wales till Kap York. 

Numera är uppfattningen att paradisparakitens 

kärnland utgjordes av Queenslands 

en gång frodiga gräsmarker, ungefär från 

dagens Rockhampton vid Korallhavet bort 

mot Diamantinafloden i väst. 

Som Lumholtz noterar höll paradisparakiterna 

till vid termitstackar i vilka de 

även byggde sina bon, något som också är 

utmärkande för två av dess närmaste släktingar: 

Hooded Parrot Psephotus dissimilis 

samt Golden-shouldered Parrot Psephotus 

chrysopterygius. Den förra är sällsynt förekommande 

i Northern Territory och kallas 

på svenska svarthätteparakit, den senare, 

gulskuldrad parakit, är idag akut hotad 

och har en ytterst begränsad utbredning 

på norra Kap York. De två återstående 

arterna i det endemiska papegojsläktet är 

Mulga Parrot Psephotus varius, mulgaparakit, 

samt Red-rumped Parrot Psephotus 

haematonotus, sångparakit, vilka bägge 

har en sydligare utbredning samt häckar i 

ihåliga träd. 

Psephotus-systematiken var i princip 

stabil under hela nittonhundratalet, men 

härom året framfördes åsikten, efter en 

molekylärstudie, att endast sångparakiten 

borde bli kvar i det släktet medan de fyra 

andra, alltså även paradispapegojan, skulle 

överföras till nygamla Psephotellus. Värt 

att notera i sammanhanget är att hybrider 

mellan sångparakiter och paradisparakiter 

inte var helt ovanliga under burfågelindustrins 

glansdagar runt förrförra sekelskiftet. 

MAN FÖRSTOD SIG inte på paradisparakiten. 

Dess suggestiva skönhet liksom 

förstärktes av namnet vilket i sin tur 

antydde metafysiska dimensioner. Att ha 

en uppstoppad paradisparakit i salongen 

blev följaktligen ännu en mättad symbol 

som viktoriansk överklass gärna omgav sig 

med. Men levande exemplar dukade alltid 

under – vilket sannerligen inte var fallet 

med en annan liten papegoja, undulaten 

Melopsittacus undulatus, som paret Gould 

tagit med sig hem från Australien 1840 

efter första resan ihop med John Gilbert. 

Fast det är en annan historia. 

Lumholtz och Gilbert var, skulle man 

kunna säga, ett slags tidsmässiga riktkarlar 

med avseende på exploateringen av 

Queenslands inre och paradisparakitens 

slutgiltiga undergång. Den senare genomfor 

ett ännu jungfruligt land med böljande 

slätter bevuxna av ursprungliga, perenna 

gräsarter och glesa skogar. Visst svedjebruk 

bedrevs av urbefolkningen vilket 

förstärkte landskapets parkkaraktär och 

förmodligen var till fromma för paradisparakiterna. 

Den förre, vår norske resenär, mötte en 

natur vilken var mitt i en genomgripande 

förändring. Skogarna föll, ängsmarkerna 

brändes, klövar från tiotusentals råmande 

biffkor rev upp marken och hundratusentals 

får tuggade sig igenom landskapet 

vilket snart nog förändrades till oigenkännlighet. 

Den forna paradisiska naturen 

transformerades till beteslandskap som 

visserligen hade stor produktionspotential, 

men vars motståndskraft reducerades 

av förlorad förmåga att stå emot långvarig 

torka. Föga överraskande blev den biologiska 

mångfalden reducerad till enfald. 

Och paradisparakitens dagar var snart till 

ända. 

Den sista insamlingen av paradisparakiter 

inträffade troligen mot slutet av 

artonhundratalet. Runt första världskriget 

började australiska ornitologer artikulera 

den obekväma tanken att arten inte längre 

existerade i sinnevärlden. Misstanken 

grundades främst på att inga paradisparakiter 

längre fanns i fångenskap samt att 

inte ett enda exemplar gick att uppbringa 

trots att skyhöga belopp erbjöds av burfågelhandlare 

och ivriga samlare. 

IN I HISTORIEN stiger nu Alec Chisholm, 

australisk journalist och ornitolog som 

bland annat var redaktör för tidskriften 

The Emu under en tid. Som artonåring 

hade han rasat mot hattindustrins användning 

av granna fågelfjädrar och tio år 

senare, 1918, publicerar han ett allmänt 

upprop i The Emu om paradisparakiten. 

Han är helt övertygad om att den inte 

försvunnit – och ber nu läsarna om hjälp 

med att bevisa saken. I likhet med anslag 

om upphittade plånböcker eller bud om 

ubåtar i ytterskärgården vällde svaren 

in. Hur många falsklarm Chisholm fick 

motta är inte känt, men några föranledde 

rejäla utryckningar till alltid lika tvärsäkra 

uppgiftslämnare. Rödvingad papegoja 

Aprosmictus erythropterus, en nordlig art 

som även förekommer på Nya Guinea, 

hörde till de fåglar som paradisparakiten 

ofta blandades ihop med. 

Så en sommardag i december 1921 får 

Chisholm svar från ornitologen och amatörfotografen 

Cyril Jerrard vilken på en så 

kallad station i bushen vid Burnett Valley 

upptäckt paradisparakiter. Och inte nog 

med det! Jerrard hade även hittat ett häckande 

par och satt upp sitt gömsle framför 

termitstacken. Han får flera utmärkta 

svartvita fotografier, men häckningen 

misslyckas och hans förhoppning om att 

dokumentera när ungarna kikar ut ur hålet 

uteblir. Efter en tid gräver han ur termitstacken 

och det visar sig då att äggen är 

sterila. 

Cyril Jerrards fotografier var de första 


FÖRSVUNNA FÅGLAR 

Paradisparakit 

som någonsin tagits av levande paradisparakiter 

– och de skulle även bli de sista. 

Från och till observerar Cyril Jerrard paradisparakiter 

i området, men trots att det i 

flera fall rör sig om par finner han inga fler 

termitstackar med bon. I november 1927 

noterar Jerrard en hanne som visslande 

flög mellan några eukalyptusar och akaciaträd. 

Vad han då inte vet är att han aldrig 

mer ska se någon paradisparakit. Ett år 

senare, alltså 1928, rapporterar grannen en 

fågel, men därefter försvinner paradisparakiten 

bortom synranden – och vad som 

sedan följer, under trettio- och fyrtiotalen 

– ja, under återstoden av nittonhundratalet 

– är bara en lång räcka med overifierade 

observationer. 

ALEC CHISHOLM GER sig emellertid inte, 

utan skriver 1936 ånyo ett upprop vilket 

dock inte mottas med samma entusiasm 

som tidigare. Två år senare beger han 

sig till England där hans sökande ger ett 

annat slags utdelning; hemma hos John 

Goulds släktingar hittar han nämligen en 

stor mängd bortglömda dokument och 

dagböcker som tillhört John Gilbert. I dem 

finns åtskilligt att läsa om paradisparakiter 

och vad som låg bakom Gilberts dramatiska 

död uppe vid Carpentariaviken. 

Chisholm publicerade materialet i den i 

sammanhanget viktiga boken Strange New 

World 1941. Att Chisholm övertolkade en 

del av innehållet, som till exempel Gilberts 

uppgifter om häckande paradisparakiter 

på Kap York, har dock skickligt påvisats 

av ornitologen och vetenskapsskribenten 

Penny Olsen i hennes lysande och synnerligen 

klargörande bok Glimpses of Paradise 

från 2007. 

Föreställningen att paradisparakiten 

levde kvar i någon oupptäckt och undanskymd 

vrå i det innersta av Queensland 

blev för åtskilliga, inte minst Alec Chisholm 

och hans vänner, till en romantisk 

tankefigur. Att paradispapegojan skulle 

vara utrotad framstod för dem som ett 

outhärdligt påstående. 

Med den moderna, bilburna fältornitologins 

genombrott under sextiotalet 

genomfördes otaliga expeditioner i Gilbert 

och Lumholtz fotspår, men alla var förgäves. 

Emellanåt flammar dock intresset upp 

igen och då enligt en logik som känns igen 

från förmenta observationer av exempelvis 

pungvarg Thylacinus cynocephalus och 

Den sällsynta svarhätteparakiten Psephotus dissimilis, Hooded Parrot, häckar i termitstackar i likhet 

med paradisparakiten samt akut hotade gulskuldrade parakiten P. chrysopterygius. Northern Territory, 

Australien. 

nattpapegoja Pezoporus occidentalis; det 

är ett hemlighetsmakeri av guds nåde med 

visning av oskarpa bilder i slutna församlingar 

mot uppgivande av tysthetslöfte och 

viskningar till pressen som blixtsnabbt 

blåser upp allt till gigantiska proportioner. 

Sedan tystnad. 

I MUSEER RUNT om i världen finns runt etthundrafemtio 

bevarade paradisparakiter, 

två av dem i Sverige. Riksmuseet äger en 

hanne som insamlades i Queensland under 

artonhundrasextiotalet och som sändes till 

Stockholm 1902. På Naturhistoriska museet 

i Göteborg ligger det andra exemplaret, 

också det en hanne, vilken insamlades 

några decennier senare, möjligen som en 

av de allra sista individerna. Insamlingslokalen 

anges som Gympie, cirka tio mil 

söder om Burnett Valley där Cyril Jerrard 

fotograferade och observerade den sista 

paradisparakiten. 

Och nu ligger den framför mig, på en 

bänk i museets källare, och jag inte låta bli 

att kippa efter andan när den glänsande, 

juvelskimrande fjäderdräkten blir fri från 

sitt skyddande plasthölje. Det är en märklig 

skönhet och jag kommer på mig själv 

med att viska – som i S:t James kyrka i 

Sydney framför John Gilberts minnestavla. 

Hans önskan var ju att paradisparakiten 

skulle uppkallas efter honom, men så blev 

det alltså inte. Istället är han hågkommen 

i namnet på Australiens sällsyntaste däggdjur, 

det lilla pungdjuret Gilbert’s Potoroo 

Potorous gilbertii. 

Paradisparakiten finns inte mer. För 

den levde i ett landskap som också det är 

borta. Vad som sist och slutligen knäckte 

den är emellertid oklart. Säkert är att 

européernas ankomst förändrade allt i 

grunden. Darling Downs, där Gilbert först 

upptäckte paradisparakiten, var före exploateringen 

ett enastående område – rent 

av paradisiskt – med högt gräs av olika 

torktåliga arter där finkar och trappar och 


Mulgaparakiten Psephotus varius, Mulga Parrot, är en av paradisparakitens tre närmaste släktingar. Till skillnad från de andra är den 

inte lika bunden till termitstackar. Gluepot, South Australia. 

papegojor och mängder med andra fåglar 

trivdes. Så var det runt om i Queensland. 

Med européerna följde biffkor, bränning, 

fårhjordar, skogsskövling och allehanda 

invasiva arter, fikonkaktus Opuntia vulgaris 

är bara ett exempel. 

Intresset för den märkvärdiga och 

vackra papegojan resulterade i omfattande 

insamlingar till burfågelparker medan 

samlarna höll tillgodo med skjutna fåglar, 

företrädesvis av utfärgade hannar. Som 

om inte det var nog inleddes industriell 

utvinning av termitstackar vilka användes 

till golv samt, inte minst, anläggning av 

tennisbanor – varefter kolonisternas katter 

smörjde kråset med det fåtal fåglar som 

återstod. 

Villkoren blev tillslut omöjliga för 

paradisparakiten. Det gick aldrig att samförverkliga 

de hårt arbetande nybyggarnas 

dröm om ett lyckligt Australien med en rik 

och oförstörd natur. Av det forna paradiset 

är det bara namnet som finns kvar. 

Sångparakiten Psephotus haematonotus, Red-rumped Parrot, är vanligast i gruppen färggranna 

gräspapegojor. I ny systematik är den ensam i släktet Psephotus medan paradisparakiten är en av fyra i 

släktet Psephotellus. Riverland, South Australia. 


TÅGSKÅDA 

Storlien 

Kartorna är hämtade ur böckerna Götalands bästa fågellokaler, Svealands 

bästa fågellokaler och Norrlands bästa fågellokaler (Magnus Ullman) där 

nedanstående och andra fågellokaler behandlas utförligare. 

Storlien 

Som på räls 

Bilen är ofta ett helt överflödigt transportmedel, men för 

fågelskådaren ibland det lämpligaste på grund av faktorer 

som tidiga morgnar, otillgängliga observationsplatser och 

snabba förflyttningar. Men det finns också ett antal förstklassiga 

fågellokaler som man kan resa till med tåg. 

text, foto och grafik Magnus Ullman 

Storliens fågelskyddsområde erbjuder fina miljer för vadare. Dessutom vacker 

utsikt över Åsvallmyren från ett väderskydd. 

Blåhake, de svenska fjällens näktergal. Vanlig i videbestånden runt Storlien. 

Sången är lika vidunderlig som färgerna. 

Skurdalshöjden 

2 km 

VAR: Jämtland. Tåg via Östersund–Ånn. 

VÄGBESKRIVNING: Det är gångavstånd mellan järnvägsstationen 

och Storliens fågelskyddsområde: 1,4 kilometer. 

FÅGLAR: Dubbelbeckasin och andra vadare, sjöorre, bergand, 

dalripa, smålom, svarthakedopping, blåhake, lappsparv, gråsiska. 

Chans på fjällabb. 

BÄSTA TID: Maj–juli. Av intresse främst april–augusti. 

PLATSER ATT BESÖKA: Ytterst trivsam skådning med flera områden 

på bekvämt gångavstånd. Storliens fågelskyddsområde är 

en ljuvlig miljö med änder, smålom, spelande småspov och flera 

andra vadare; härlig utsikt över Åsvallmyren från ett väderskydd. 

Ett midnattsbesök på Skurdalshöjden kan ge spelande dubbelbeckasin 

med chans på fler fjällarter om man vandrar vidare 

uppför. Man kan också följa en stig mot väster till det spektakulära 

vattenfallet Brudslöjan på gränsen till Norge (3,4 kilometer 

från järnvägsstationen); chans på tretåig hackspett, ringtrast, 

forsärla och lavskrika. Blåhake är vanlig i hela området. Två till 

fyra dagars skådning i området kan vara lämpligt. 

BOENDE: Hotell i Storlien. 

Blomsterstigen 

Norder- 

Slam- 

Åsvalltjärnen 

damm- 

arna 

Slalombackarna 

J 

Norder- 

Sandtjärnen 

Sönner- 

Sandtjärnen 

STORLIEN 

Stallsjön 

Topptjärnen 

Storliens 

Bergtjärnen 

fågelskyddsområde 

Svarttjärnarna 

Björnklyftan 

Åsvallmyren 


VÄLKOMMEN TILL 

GRÖNHÖGENS STUGBY 

Prisvärt boende på södra Öland! 

10 stugor i vacker omgivning i samhället Grönhögen 

på södra Öland. Stugorna har 3–5 bäddar på 26 m 2 

och är utrustade för självhushåll. 

För mer information och bokning 

www.gronhogensstugby.se 

070-387 62 62 

Studera biologi till hösten? 

Ta del av och tillämpa den senaste forskningen 

om hur klimatet påverkar livet i 

Östersjön, från mikroorganismer och alger 

till fiskar och fåglar. 

Närheten till Öland och 

dess rika fågelliv gör 

Linnéuniversitetet till 

ett självklart val för dig 

som är fågelintresserad! 

Mer information 

En helg med fåglar i Siljansbygden 

Datum: 8–10 maj samt 15–17 maj 

Hackspettar, hönsfåglar och ugglor samt god mat och trevlig 

samvaro står främst på menyn! 

Insjöns Hotell är en pittoresk anläggning som erbjuder helpension i 

mysig miljö. 

Ciceron under helgerna är Staffan Müller från Leksands 

Fågelklubb som tar oss med till bland annat lapp- och slagugglans 

marker, gråspettens och den tretåiga hackspettens revir, samt besök 

vid de restaurerade våtmarkerna Limsjön och Dragsängarna samt 

”lövskogsdjungeln” Hundhagen, med mera … 

Pris: 4 325 kronor (helpension, guidning och transporter) 

Välkommen! 

Insjöns Hotell telefon 0247 – 410 50 

info@insjonshotell.se 


ORNITOLOGISKA TIDSBILDER 

Tofslärka 

text Reino Andersson 

Järnvägslärkan som 

trotsade prognoserna 

DÅ 

FOTO: REINO ANDERSSON 

Tofslärkan expanderade norrut 

under 1800-talet och nådde Skåne i 

vid omfattning under andra halvan 

av detta århundrade. Expansionen 

fortsatte och arten etablerade sig efterhand 

som häckfågel i Halland, Småland, Bohuslän, 

i viss mån Västergötland samt Öland. 

Spridda häckningar rapporterades även 

från landskap som Närke och Uppland. 

Men expansionen ersattes av en reträtt och 

de nordliga landskapen övergavs successivt 

under 1900-talet… Danmark erövrades 

ungefär samtidigt och även i vårt grannland 

har det successivt gått utför under senare 

decennier.” (Skånes Fågelatlas, 2013). 

FÖRST ETABLERING PÅ bred front sedan 

kraftig tillbakagång igen, allt inom loppet 

av ett drygt sekel. Detta mönster går igen 

för en rad fågelarter som hos oss befinner 

sig i periferin av sitt utbredningsområde. 

Några svenska exempel är brunanden som 

invandrade i mitten av 1800-talet samt 

turkduva och rosenfink vars inträde i den 

svenska faunan ägde rum nästan hundra år 

senare. I vår tid har de åter minskat, ibland 

anar vi varför, oftast inte. Men förändringarna 

sker sällan isolerat, utan sammanhänger 

med skeenden längre söder- eller 

österut i arternas kärnområden. Vilka de 

bakomliggande orsakerna där kan vara vet 

vi över huvud taget väldigt lite om. 

När det gäller tofslärkan var den kraftiga 

expansionen kanske särskilt förvånande, 

då den länge ansågs vara extremt 

stationär i sina ursprungliga häckningsområden 

kring Medelhavet. Spridningen 

norrut är väl belagd inte minst i Tyskland, 

där man kunde följa artens erövring av det 

ena området efter det andra. I mitten av 

1800-talet tog spridningen fart i Danmark 

och mot slutet av seklet återfanns den över 

hela Jylland och på öarna. Under 1860-talet 

ökade även det skånska beståndet och 

Tofslärka på Malmö godsbangård 1978. 

några decennier senare var tofslärkan 

relativt vanlig i hela landskapet. Den 

fick under sin fortsatta spridning norrut 

viktiga brohuvuden en bra bit upp i södra 

Sverige. Göteborg var ett sådant liksom 

Örebro, där den lär ha varit ganska talrik 

på 1920-talet. 

Tofslärkan var intimt förknippad med 

bangårdarna, de skräpiga, ogräsbevuxna 

lastplatserna och hamnupplagen och det 

var inte utan fog den gick under namnet 

järnvägslärka. I sekelskiftets Göteborg och 

långt fram på 1950-talet, var tofslärkan en 

välkänd och omtyckt följeslagare bland 

järnvägspersonalen. Den fågelintresserade 

lokföraren Per Olof Slättberg berättade 

1979 om sitt förhållande till lärkorna; ”Jag 

minns tofslärkan från min barndom i början 

av 1920-talet som en mycket vanlig fågel 

nästan överallt på södra Hisingen, exempelvis 

i Frihamnen. Jag kan tyvärr inte ange 

närmare detaljer om förekomsten, eftersom 

man då aldrig reflekterade över denna 

dagligen sedda fågel. Förutom Frihamnen 

minns jag den speciellt från bangårdarna 

vid Kville och Sannegården och kvarnen Tre 

Kronor, samt att man ofta såg dem lite 

varstans utmed hamngatorna. Allmännast 

verkar den ha varit någon gång under 

1920-1930-talen. Det var först under mitten 

av 1940-talet som jag började märka en 

minskning och reflektera över orsakerna.” 

DESS SKANDINAVISKA GLANSPERIOD och 

den inledande nedgången i beståndet 

tycks tidsmässigt sammanfalla väl med Per 

Olof Slättbergs iakttagelser i Göteborg. I 

slutet av 1960-talet återstod cirka 30¬40 

par i en handfull skånska städer, och de 

dokumenterades ganska ingående av 

lokala ornitologer. Även i Danmark ägde 

en tillbakagång rum, men med avsevärt 

högre numerär var populationen fortfarande 

livskraftig med cirka 250 par bara 

på Nordjylland. Så sent som 1979 deltog 

jag själv i en inventering av Fredrikshamn 

som resulterade i inte mindre än 20–21 

par. Bona som var lätta att hitta låg tätt på 

de många ogräsytorna kring hamn- och 

färjeterminaler. Med dagens ögon tillhör 


TOFSLÄRKA 

Tofslärkan är sedan tre decennier 

utgången som svensk 

häckfågel. Numera ses bara 

enstaka exemplar. 

30–40 PAR 

Antalet kvarvarande häckande par av tofslärka i slutet av 

1960-talet. Dessa fanns då i en handfull skånska städer. 

Tidigare under 1900-talet hade tofslärkan varit relativt 

vanlig i städer som Göteborg och Örebro. 


UR HUNTLEYS BOK A CLIMATE ATLAS OF EUROPEAN BREEDING BIRDS 

dock tofslärkan en svunnen fågelvärld, 

då den redan varit utgången som svensk 

häckfågel i tre decennier. Den sista danska 

utposten 2019 återfanns vid Hirtshals med 

ett enda häckande par. Det har naturligtvis 

spekulerats kring orsakerna till nedgången. 

Hästarnas försvinnande ur stadsbilden, 

städning av hamnmiljöer, ökad trafik och 

kalla vintrar har ofta anförts som förklaringar. 

En del av de ornitologer som 

studerat tofslärkor har dock ställt sig tveksamma 

såväl till hästarna som trafiken och 

vintrarna. Uppröjningen av stadsmiljöerna 

skedde inte heller i någon större omfattning 

förrän senare, då lärkorna redan hade 

minskat påtagligt. 

NU 

Tillbakagången för tofslärkan överensstämmer 

dåligt även med de 

klimatprognoser som på senare tid 

tagits fram för europeiska häckfåglar. 

Huntleys omfattande klimatatlas från 

2007 presenterar simuleringar för slutet 

av detta sekel. Av den framgår att tofslärkans 

förväntade utbredning då skulle 

omfatta stora delar av Skandinavien, tvärt 

emot den verkliga utvecklingen. Sannolikheten 

för ett sådant scenario förefaller 

knappast särskilt troligt. Vid en närmare 

granskning finner man förvånansvärt 

många ”felande arter” i dessa klimatprognoser. 

Arter som prognostiserats med en 

framtida ökning men likt tofslärkan gått 

tillbaka kraftigt, utgörs exempelvis av 

fältpiplärka, höksångare, ortolansparv och 

kornsparv. Andra fågelarter som varit synnerligen 

framgångsrika i de skandinaviska 

randområdena har istället framställts som 

förlorare i klimatprognoserna, med en 

förutspådd tillbakagång. Sådana exempel 

kan vara skedstork, ägretthäger och svarthuvad 

mås. Man kan onekligen slå fast 

att ingenting i vår fågelvärld är statiskt, 

snarare dynamiskt och komplext. 

Tofslärkans tänkta utbredning vid slutet av 2000-talet. 

Järnvägslärkorna trotsade hur som 

helst våra prognoser, både när de vandrade 

in i landet och då de drog sig tillbaka. Men 

under den tid de fanns här hann de ge 

stads- och hamnmiljöerna liv och säregna 

ornitologiska upplevelser. Kärleksförklaringarna 

till lärkorna var många, här gestaltat 

av Erik Rosenberg 1942; ”För ett par 

år sedan kom jag i rykande snöstorm med 

buss över Lundaslätten i Skåne. När bussen 

lyckats ta sig fram och jag kunde stiga av 

just på torget i lärdomsstadens ärevördiga 

centrum, löpte ett par små knubbiga, skulderbreda, 

gråbruna fågelskepnader undan 

framför fötterna på mig. Snön virvlade om 

deras kroppar, så att de nästan försvunno i 

ilarna. Undra på om jag blev stående ett tag, 

fångande dem med blicken och undra på om 

det blev varmt någonstädes inne i barmen, 

när jag såg ett par avkomlingar efter barnoch 

ungdomens avhållna sällskapsfåglar, 

sådana de ännu trippade omkring i en ny 

och vansklig tid.”. 

Referenser 

Holmström, C.T., Henrici, P., Rosenberg, E. & 

Söderberg, R. 1942. Våra fåglar i Norden. 

Natur och kultur, Stockholm. 

Huntley, B., Green, R. E., Collingham,Y.C. & Willis, 

S.G. 2007. A Climatic Atlas of European 

Breeding Birds. Lynx, Barcelona. 

Högstedt, G. 1972. Tofslärkan i sydvästra Skåne 

1971–1972. Medd. Skof 11:61–64. 

Möller, A.P. 1978. Toplaerkens Galerida cristata 

bestandsstörrelse og- aendringer i Nordjylland, 

med bemaerkninger om bestandsregulerende 

faktorer. Dansk Orn. Foren. Tidsskr. 

72:189–196. 

Nyegaard, T., Meltofte, H., Tofft, J. & Grell, M.B. 

2014. Truede og sjaeldne ynglefugle i Danmark 

1998–2012. Dansk Orn. Foren. Tidsskr. 

108:1–144. 


BÖCKER 

ESSÄBOK 

Insiktsfullt om artutdöende 

Strålande essäer om kärleken till 

fåglar och kryssande. Insiktsfullt 

om artdöden och hur den 

kan stoppas. Franzen möter 

hänsynslösa gyllingjägare i Egypten, och 

en machokultur som hotar rastande gäss i 

Albanien, i sin nya essäbok. Men han möter 

också hängivna amerikanska biologer 

som skapat stora arealer skyddad regnskog 

i Costa Rica. Och utan lokala beskyddare 

på Chatham utanför Nya Zeeland skulle vi 

varken ha magentapetrellen (”taiko”) eller 

chathampetrellen som möjliga drömarter. 

FOTO: BJØRN OPSAHL 

FÖRFATTAREN ÄR EN hårdskådande kryssare 

med världs- och årslistor. Han försvarar 

sitt resande men erkänner samtidigt 

sin klimatskam och undviker att ta bilen 

till stormarknaden när han är hemma. 

Denna livsbejakande hållning är inte en 

bekväm åsikt på den politiska antingen-eller-skalan. 

Han har råkat i luven på USA:s 

fågelskydds- och miljöorganisation ”National 

Audubon Society” som han tycker har 

svikit fåglarna genom att alltför ensidigt 

fokusera på det diffusa 

och långsiktiga hotet av 

klimatförändringar. Just 

nu dör fåglar av att de 

flyger in i glasbyggnader 

och vindkraftverk, och 

deras miljöer hotas av 

människors konkreta 

aktiviteter. ”Så länge som insatser mot 

klimatförändringarna står över alla andra 

miljöåtgärder går inget landskap på jorden 

säkert. Klimatismen alienerar, precis som 

globalismen”, skriver han. 

”RÄDDA DET DU ÄLSKAR” är en enkel men 

tung sanning som blir uppenbar i essän 

med samma namn: ekoturism till sydamerikanska 

länder kan rädda enskilda arter 

från utrotning. Vikten av de infödda fågelguidernas 

samarbete med lokalbefolkningen 

beskrivs fint när författaren reser i 

Karibien. En skjuten papegoja får inte vara 

värd mer än vad fågelskådarnas turistande 

... en tilltalande 

sak med skådandet 

är att misslyckanden 

är oundvikliga ... 

Den amerikanske författaren och fågelskådaren Jonathan Franzen är aktuell med en essäbok. 

inbringar. På Jamaica dippade Franzen 

förvisso två endemer av öns 28: jamaicaödlegöken 

och tofsvaktelduvan. Men han 

sörjer inte nämnvärt 

för ”en tilltalande 

sak med skådandet är 

att misslyckanden är 

oundvikliga (...) spel 

där framgången är säker 

från början är inte 

värda att spela”. 

UNDER PRESIDENTVALET i november 2016 

skådar Franzen i Ghana för att göra sitt 

bästa big year någonsin – hans tidigare rekord 

var 1 286 arter. När han slår på radion 

och inser att han låtit sig vaggas in i tron 

att Trump, ”den kortfingrade grobianen”, 

inte kunde vinna valet, tröstar han sig med 

att åka ut och skåda krokodilväktare, karminbiätare, 

vimpelnattskärra, dysterspett 

och dvärgnäshornsfåglar. 

TITELESSÄN HANDLAR OM en resa till Antarktis 

och Sydgeorgien. Det ger en märkvärdig 

närvarokänsla att följa med ut ur 

Titel: Här slutar världens ände Författare: Jonathan 

Franzen Översättare: Johan Nilsson Förlag: 

Brombergs Pris: Cirka 300 kronor 

fartyget, till kejsarpingvinen, där den håller 

hov på isen. Ett ädelkryss för Franzen. 

Som läsare deltar man även helhjärtat i 

den oblandade lyckan vid firandet ombord 

på kvällen. 

Ida Westin 


Titel: Birds of Bhutan and the Eastern Himalayas 

Text: Richard Grimmett, Carol Inskipp, 

Tim Inskipp och Sherub Förlag: Helm Field 

Guides Pris: 359 kronor (Naturbokhandeln) 

FÄLTHANDBOK 

Relevant och välillustrerad guide 

ÖSTRA HIMALAYA ÄR ett sägenomspunnet 

område i såväl biologiskt som kulturellt 

avseende. Främst botanister, inte minst 

orkidéjägare, har genomströvat regionen, 

men även i ornitologisk mening handlar 

det om ett område utan motstycke. Till 

skillnad från Anderna är visserligen endemismen 

låg vilket beror på att Himalaya 

är unga berg, men den biotopmässiga 

variationen – från tropisk regnskog till 

karg fjällvegetation runt världens högsta 

berg – har givit upphov till en märkligt rik 

fågelfauna. 

GEOGRAFISKT STRÄCKER SIG området från 

Sikkim över Bhutan till Arunachal Pradesh 

och dess politiskt känsliga gräns till 

Tibet i öst. Vissa delar är helt stängda för 

besökare och de flesta är svåråtkomliga. 

Drygt åttahundra arter förekommer. Den 

första specialinriktade fågelboken över 

området var Salim Alis Birds of Sikkim 

från 1962 följd av samme författares Field 

Guide to the Birds of Eastern Himalayas, 

1977. Senare fältguider över Indien hade 

ambitionen att täcka hela indiska subkontinenten, 

med resultatet att även de 

mest kortfattade böckerna blev tämligen 

omfångsrika. Den nya Birds of Bhutan and 

the Eastern Himalayas (Helm) av R. Grimmett, 

C. Inskipp, T. Inskipp och Sherub är 

en nerkortad variant av samma författares 

Birds of the Indian Subcontinent från 2011. 

BIRDS OF BHUTAN and the Eastern Himalayas 

ansluter till den trend bland 

fågelboksförlagen som går ut på att bryta 

ner större, befintliga verk till mindre och 

mer hanterbara. Syftet torde främst vara 

kommersiellt, men för den som är lycklig 

nog att kunna besöka östra Himalaya och 

inte ämnar utforska Indien vidare är den 

utmärkt. Texten är relevant om än kortfattad. 

Och illustrationerna, utförda av en 

lång räcka tecknare, håller hög klass. 

Torgny Nordin 

ORNITOLOGI 

Utökad upplaga av klassiskt 

verk om fåglars ruggning 

Titel: Moult and Ageing of European Passerines 

Författare: Lukas Jenni och Raffael Winkler Förlag: 

Helm Pris: 1 150 kronor (Naturbokhandeln) 

I mitten av 1990-talet kom 

den första upplagan av det 

här klassiska verket om ett 

antal tättingars ruggningsmönster 

och hur de kan åldersbestämmas. 

Nu kommer 

en kraftigt omarbetad och 

utökad version av samma 

författare. Den nya boken 

innehåller cirka 100 sidor fler än den första och 

16 fler arter så att den nu omfattar 74. Formatet 

är stort (24 centimeter x 30,5) och är på 322 

sidor med fler än 600 fotografier av utbredda 

vingar. Boken riktar sig framför allt till ringmärkare, 

men även till den som är mer intresserad 

av åldersbestämning än den genomsnittlige 

fågelskådaren, även om priset kanske kan uppfattas 

som avskräckande. Boken är pedagogiskt 

uppbyggd med tydlig typografi som känns 

harmonisk. 


JAKT 

Kritisk bok om jakt på fåglar 

och andra djur 

Titel: Jaktkritik – kritiska tankar om vårt förhållande 

till de vilda djuren Författare: Hans Ryttman 

Förlag: Vulkan Pris: 249 kronor (Bokus) 

Jakt är inte sällan minerad 

mark, inte minst när det gäller 

fåglar. BirdLife Sveriges 

ståndpunkt är att acceptera 

sådan jakt där bytet tas tillvara, 

men det finns också en omfattande 

jakt på fågelarter som 

föreningen tar avstånd från. I 

Hans Ryttmans nya upplaga av boken Jaktkritik 

tar författaren upp och ifrågasätter all sorts 

jakt. Han kritiserar dess grymhet, skadeskjutningar 

och lidande. Hans genomgång är både 

personlig och tendentiös, men den presenteras 

på ett ärligt sätt och har rikligt med referenser. 

Han knyter an till samma moralfilosofiska 

skola som Peter Singer som menar att djurens 

rättigheter är jämställda med våra egna. Vi har 

helt enkelt inte rätt att döda andra djur. Hans 

Ryttman menar att jakten är vårt lands största 

djurskyddsproblem. 


TRÄDGÅRD 

Så får du trädgården att 

sjuda av fågelliv 

Titel: RSPB Garden Birds Författare: Marianne 

Taylor Förlag: Bloomsbury Pris: Cirka 260 kronor 

(Bokus) 

Det finns förvånansvärt få 

böcker som handlar om hur 

man kan förändra sin trädgård 

till att passa fåglar och därigenom 

även andra djur. BirdLife 

Sveriges systerorganisation i 

Storbritannien, RSPB, har nu 

gett ut en omfattande guide 

till trädgårdens fåglar. Britterna älskar sina 

trädgårdar men också livet där. Bokens huvuddel 

är en genomgång av 47 vanliga trädgårdsfåglar. 

Varenda en av dessa fungerar lika bra 

för svenska förhållanden. I den sista delen 

tar författaren upp ytterligare ett tjog arter, 

där egentligen bara tornuggla känns som en 

smula mindre vanlig som trädgårdsart hos oss. 

I bokens introduktionsdel berättas en del om 

fågelmatning, holkar och vilka trädgårdsväxter 

som kan vara lämpliga. Mer om det finns sedan 

att läsa i varje arttext. Boken finns bara utgiven 

på engelska. 



BREV 

Skriv till Vår Fågelvärld! 

niklas.aronsson@birdlife.se 

SKOGEN 

För skogsfåglarnas skull – 

miljömärk hyggesfritt skogsbruk 

MÅNGA AV SKOGENS vanliga fågelarter 

minskar kraftigt. För att motverka detta 

borde BirdLife Sverige börja verka för att 

en miljömärkning av hyggesfritt skogsbruk 

med stor miljöhänsyn införs. Kanske en 

svart stork istället för en falk? Det räcker 

inte längre att förlita sig på reservat i skogar 

med höga naturvärden. Ett hyggesfritt, 

miljövänligt skogsbruk skulle kunna 

motverka de storskaliga negativa konsekvenserna 

av det nuvarande kalhyggesbruket 

genom att stödja ett mindre brutalt 

skogsbruk, så småningom förhoppningsvis 

över större delen av skogsmarken. Kalhyggesbruket 

omvandlar hela landets yta då 

skogen kalavverkas, marken såras allvarligt 

genom så kallad markberedning och 

hygget omvandlas därefter oftast till en 

plantage med bara ett trädslag, ofta gran. 

Detta är i längden katastrofalt för fåglar 

och övrigt liv, för miljön och för klimatet. 

En sådan miljömärkning av virke skulle 

också kunna vara ett stöd till de många 

små skogsbrukare som redan idag driver 

ett miljövänligt hyggesfritt skogsbruk. 

EN SKOG ÄR inte bara en massa träd. Det är 

ett helt ekosystem med träd i olika åldrar, 

buskar, ris, kärlväxter, mossor, lavar, 

svampar, insekter, maskar, däggdjur och 

fåglar. Alla dessa delar hänger ihop och 

stora delar av skogsekosystemet dör vid 

kalhuggning. 

Nästan all skogsmark i Sverige kalhuggs 

idag med 50–100 års intervaller. Kalhuggningen 

innebär att i stort sett hela det 

lokala ekosystemet dör. De flesta träd fälls, 

marken körs ofta sönder och blir både 

mera uttorkad och mera försumpad. Erosion 

och urlakning av både näring och giftiga 

ämnen, till exempel kvicksilver, ökar 

liksom förorening av vattendrag och sjöar 

nedströms hyggena. Nästan inga arter 

som vi förknippar med en rik mogen skog 

överlever på ett kalhygge. Intrikata vävar 

av samverkande organismer nödvändiga 

för skogens tillväxt och stabilitet förstörs 

Dagens skogsbruk domineras av kalhyggesbruk, 

vilket brevskrivaren vänder sig emot. 

för lång tid framåt. I nästa steg kan många 

arter inte leva i de ensartade planteringar 

som oftast följer efter kalhygget. Istället 

får vi en tillfällig massutveckling av arter 

anpassade till hyggets och plantagens extrema 

miljö. Massutveckling av skadedjur 

ges goda förutsättningar. Skogsmarkens 

produktivitet riskerar att efter ett antal generationer 

av plantageskogsbruk utarmas 

så att återbeskogning försvåras. 

KALHYGGENAS EKOSYSTEM DEMOLERAS 

ytterligare före plantering genom att så 

kallad markberedning görs på cirka 90 

procent av kalhyggena. Efter stormen 

Gudrun planterades bortåt 90 procent av 

den förstörda arealen med gran trots de 

ökade risker för stormskador, brand och 

skadedjursangrepp som sådana monokulturer 

medför. Eftersom omloppstiden 

på plantagerna är relativt kort kommer 

bortåt hälften av vår skogsmark att bestå 

av hyggen, nyplanteringar, täta bestånd 

av smågranar eller ensartad tät ungskog. 

Mogna blandskogar med äldre träd och 

någorlunda intakta ekosystem kommer 

med nuvarande utveckling, förutom i re- 

FOTO: WIKIMEDIA COMMONS 

servat, bara att finnas kvar på en liten del 

av skogsmarken. 

Vi håller på att istället för skogar få plantager, 

mest av gran, med en mycket fattig 

flora och fauna. Många mindre skogsägare 

som på ett förtjänstfullt sätt driver ett hyggesfritt 

naturnära skogsbruk behöver ett 

bättre stöd från oss som uppskattar deras 

arbete. Större delen av Sveriges skogsbruk 

är miljömässigt ohållbart även om det till 

stora delar är miljöcertifierat av FSC eller 

PEFC. I de nya FSC-reglerna ska minst tio 

procent av arealen undantas från hyggesbruk. 

Gott så, men fortfarande kalhuggs 

90 procent. Proportionerna borde vara 

omvända. 

Detta skogsbruk är skadligt såväl för fågelskydd 

som för ett hållbart resursutnyttjande, 

biologisk mångfald och klimathänsyn. 

Det kan ifrågasättas om det ens är det 

bästa alternativet ur ekonomisk synvinkel. 

De negativa effekterna har redan börjat 

synas då det gäller ett antal skogslevande 

fågelarters populationer. När börjar 

negativ inverkan på virkesproduktionen 

synas på grund av ökad känslighet för 

torka, skogsbränder, stormar, utarmning 

av skogsmarkens näringsförråd och kraftig 

minskning av den viktiga mykorrhizan? 

Sveriges skogar måste börja brukas med 

hyggesfria metoder som tar större hänsyn 

till naturens förutsättningar och kontinuitet. 

FÖR ATT PÅVERKA utvecklingen i skogen 

i en bättre riktning än idag är det kanske 

dags för BirdLife Sverige att börja 

arbeta för en miljömärkning av hyggesfritt 

miljöanpassat skogsbruk av typ Falken/ 

Bra miljöval till exempel i samarbete med 

Naturskyddsföreningen? 

Kan BirdLife Sverige tänka sig att verka 

för att vi får en Falken-/Bra miljövalsmärkning 

av hyggesfritt miljöanpassat 

skogsbruk till exempel i samarbete med 

Naturskyddsföreningen? 

PER MUHR 


KNIVIGT 

Stor- och småspov 

SMÅSPOV 

2 

3 


STORSPOV 

2 

FOTO:TOMAS LUNDQUIST/N 

1 

1 

3 

1 Kortare näbb med tydlig nedåtkrök. 

2 Distinkt ansiktsteckning med tydligt ögonbrynsstreck och ljus mittbena. 

3 Ger ett relativt mörkt intryck. 

1 

Mycket lång näbb. 

2 Jämn ansiktsteckning utan tydliga streck eller markeringar. 

3 Större kropp och upplevs ofta ljusare än småspoven. 

ISverige häckar fyra arter spovar, 

småspov, storspov, myrspov och rödspov. 

Man kan utseendemässigt dela 

in arterna i två grupper där de två 

förstnämnda (släktet Numenius) är lika 

varandra och de två sistnämnda (släktet 

Limosa) likaså. De två sistnämnda är 

mycket ovanliga häckfåglar. 

I DEN HÄR texten ska vi fokusera på släktet 

Numenius. Storspoven är en typisk kulturlandskapsfågel. 

Den förekommer framförallt 

i jordbruksbygd och på strandängar 

över hela landet förutom i de inre och 

norra delarna av Norrland. 

Från att ha varit en allmän häckfågel 

har den minskat kraftigt de senaste 

decennierna och den starkaste stammen 

återfinns numera i Norrbotten och Västerbotten. 

Storspoven flyttar inte så långt, 

de flesta övervintrar i Europa, och enstaka 

individer kan ses övervintra i sydligaste 

Sverige. De återkommer i mars–april och 

inleder häckningen tämligen direkt. Redan 

i början av juni börjar de första honorna 

dra söderut igen och lämnar uppfostran 

av ungarna till hannen, men även han drar 

snart vidare och ungarna klarar sig då 

själva. Från oktober har de flesta storspovarna 

lämnat landet. 

Småspoven ersätter storspoven i Norrlands 

inland och i fjälltrakterna. Den är en 

karaktärsfågel på lågfjäll, myrar, hyggen 

och andra torra och höglänta marker. Till 

skillnad från storspoven är småspoven 

en långflyttare som övervintrar i Afrika. 

I slutet av april–maj återvänder den och 

återsträcket sker från mitten/slutet av juli 

till början av september. 

TILL UTSEENDET ÄR de båda mycket lika 

varandra, och mycket av bestämningen bär 

karaktär av relativitet. Storspoven är precis 

som namnet antyder den större. Hela 

dräkten är på ovansidan gråbrun, undersidan 

är mattvit med täta prickar. Ansiktsteckningen 

är rätt diffus. Den har en lång, 

eller till och med mycket lång, näbb som 

är tydligt nedåtböjd. Honan har tydligt 

längre näbb än hannen och vissa kortnäbbade 

hannar eller ungfåglar med inte fullt 

utvuxen näbb kan i detta avseende vara 

lika småspovar. Det enda som sticker ut i 

dräkten är en vit kil på bakryggen. 

Småspoven har i princip samma 

färgsättning som storspoven, men ger ett 

överlag mörkare intryck. Speciellt vingundersidorna 

är mörkare än storspovens 

vilket kan vara en bra karaktär på en flygande 

flock. Småspovens näbb är betydligt 

kortare än storspovens och variationen i 

näbblängd är inte lika stor som hos storpoven. 

Den kortare näbben ger ett intryck 

att vara kraftigare krökt nedåt jämfört med 

storspovens. Även detta kan vara en bra 

ledtråd, fåglar med genomgående korta 

och kraftigt nedåtkrökta näbbar är med 

stor sannolikhet småspovar. Småspoven 

har en mer distinkt ansiktsteckning än 

storspoven med mer markerad mörk tygel, 

tydligare ögonbrynsstreck och en tydlig 

ljus mittbena. Observera att storspoven 

har en liknande teckning men småspovens 

är betydligt mer framträdande. 

SPOVAR ÄR GANSKA ljudliga av sig, och om 

de är lika till utseendet så skiljer sig lätena 

desto mer. Ofta upptäcker man sträckande 

spovflockar med hjälp av lätet, båda arternas 

läten hörs långt. Storspoven har en 

krökt vissling, ofta två eller tre visslingar 

på rad. Småspoven har en vibrerande eller 

trippande vissling som påminner en hel 

del om gökhonans bubblande läte. 


FRÅGA EXPERTEN 

Har du en fråga till våra experter? 

Mejla till niklas.aronsson@birdlife.se 

FÅGELPARASITER 

Oklart vad som hänt med 

fjädrarna på talgoxen 

Jag hittade en konstig talgoxe vid en fågelmatning 

i Linköping i helgen. Vad tror 

ni har hänt med den här? 

ANDERS FÅK, LINKÖPING 

DANIEL R. GUSTAFSSON: Det dyker då 

och då upp bilder på fåglar som fått delar 

av sin fjäderdräkt förstörd. Ofta rör det 

sig om talgoxar, som förlorat mycket av 

det gula på bröst och mage, och bara har 

svarta tufsar kvar. 

Standardsvaret är ofta att detta beror 

på ”fjäderätare”, det vill säga löss av gruppen 

Ischnocera, eller smalhorniga löss. 

Dessa lever nästan uteslutande på att äta 

fjädrar. I Sverige är det främst tre grupper 

av fjäderätare som parasiterar tättingar. 

Löss i Philopterus- och Penenirmus-grupperna 

är relativt stora och lätta för fågeln 

att putsa bort. De förekommer därför 

uteslutande på fågelns huvud, nacke, och 

hals, där fågeln har svårt att putsa sig. Den 

sista gruppen är Brueelia-gruppen, som 

innehåller flera släkten av löss som lever 

på fågelns rygg, bröst och mage och äter 

fjädrarna där. 

Är det då löss i Brueelia-gruppen som 

ligger bakom de här fjäderskadorna? 

Svaret måste bli att det verkar osannolikt. 

Löss i den här gruppen tycks vara 

mycket sällsynta i Nordeuropa. Checklistan 

över svenska löss (Gustafsson et al. 2019) 

inkluderar bara 18 arter av löss i Brueeliagruppen, 

de flesta från gamla källor, och 

Talgoxen ser ut att ha tappat fjädrar eller fått dem förstörda av någon anledning. Vad som 

ligger bakom är oklart. 

inga från de fågelarter som oftast tycks 

vara drabbade av detta. Bland de tusentals 

fåglar jag själv undersökt i Sverige har löss 

i den här gruppen varit oerhört sällsynta 

Dessutom ser inte fåglar som har löss 

ut så här, inte ens i de fall där jag hittat 

över hundra löss på en fågel. Det beror på 

att löss framför allt äter de duniga inre de- 

FOTO: ANDERS FÅK 

VÅRA EXPERTER 

SJUKDOMAR & ETOLOGI 

LOTTA BERG 

Professor i husdjurens 

miljö och hälsa på Sveriges 

lantbruksuniversitet 

(SLU) i Skara. Ordförande 

i BirdLife Sverige. Svarar 

på sjukdomar och etologi, 

läran om djurs beteenden. 

ALLMÄNEXPERT 

ANDERS WIRDHEIM 

Erfaren fältornitolog som kan 

det mesta som är värt att 

veta om fåglar. Driver podcasten 

”Pippipodden”. Var 

tidigare informationsansvarig 

för BirdLife Sverige och 

redaktör på Vår Fågelvärld. 

FÅGELPARASITER 

DANIEL R. GUSTAFSSON 

Är Vår Fågelvärlds expert 

på fågellöss och relaterade 

ämnen. Forskar på fågel löss 

på Guangdong Institute of 

Applied Biological Resources 

i Guangzhou i Kina. 


larna av fjädrarna, men på frågeställarens 

fågel är det de yttre delarna av fjädrarna 

som angripits. Detta är dessutom delar av 

fjädrarna där lössen skulle vara enklare 

att plocka bort när fågeln putsar sig, och 

det är svårare för lössen att gå på de yttre 

delarna av fjädrarna än på de inre. 

Jag har frågat kollegor som jobbar med 

parasitiska kvalster om de tror att det kan 

vara orsaken, men även de har sagt att 

det verkar osannolikt. Flera rapporter om 

fjädernedbrytande bakterier på levande 

fåglar har rapporterats (till exempel Burtt 

& Ichida 1999), och dessa tycks vara vanligare 

på undersidan av fåglar. Möjligen kan 

det vara någon sådan som ligger bakom de 

förstörda fjädrarna, men det tycks i nuläget 

vara dåligt känt (Gunderson 2008). 

Hur som helst tror jag att vi helt kan 

utesluta fjäderätare som orsaken. Men 

om fåglar som uppvisar de här symtomen 

fångas in vid ringmärkning vore det väldigt 

intressant att få det bekräftat om de 

har stora mängder löss eller inte. De borde 

i så fall vara enkla att se. 

PIGMENTFEL 

Mörk talgoxe 

förbryllade 

Vad har hänt med den här märkligt 

färgade talgoxen. Den har varit vid min 

fågelmatning i Ödsmål en tid nu. 

KATARINA LENANDER, ÖDSMÅL 

ANDERS WIRDHEIM SVARAR: Oj, vilken 

fin bild på en melanistisk talgoxe! Med 

melanism i dessa sammanhang avses att 

en fågelindivid har överskott på de mörka 

pigmenten (melaniner). En melanistisk 

fågel kan antingen bli helt mörk (svart 

eller mörkbrun) eller se ut som denna 

talgoxe. Hos denna individ har de fjädrar 

som normalt är gula, gröna eller blå blivit 

betydligt mörkare och de som normalt är 

opigmenterade (vita) blivit helt svarta. 

Även om kontrasterna mellan undersida 

och bröstband respektive vingar och rygg 

blir betydligt otydligare hos en melanistisk 

talgoxe av detta slag, så går de att skönja. 

Däremot försvinner de annars så typiska 

kontrasterna i form av en vit kind och ett 

vitt vingband. Dessa partier blir helsvarta. 

Något förenklat skulle det hela kunna 

beskrivas som att talgoxens normala färger 

Den melanistiska talgoxen utanför Ödsmål, strax norr om Stenungsund. 

blandats ut med svart, men det bör då 

poängteras att de normalt vita partierna 

saknar pigment. De blir alltså inte grå utan 

svarta. 

NÄBBDEFORMATION 

Borde vi klippt 

näbben på den? 

Denna talgoxe fångades i februari i 

Boden. Deformerade näbbar har vi ju sett 

på en del fåglar genom åren, men denna 

individ var något utöver det vanliga. Fågeln 

var i utmärkt skick och verkade välmående. 

Men hur får den i sig tillräckligt 

med föda? Fortsätter näbben att växa? 

Skulle vi ha friserat näbben med en tång 

när vi ändå hade fångat den? 

JAN ANDERSSON OCH 

ÖRJAN NORDMARK, BODEN 

FOTO: SVEN LENANDER 

FOTO: JAN ANDERSSON 

Deformerade näbbar på fåglar är inte alldeles 

ovanligt, men att de är så här långa och sneda är 

däremot inte så vanligt förekommande. 

ANDERS WIRDHEIM SVARAR: Nej, ni skulle 

inte ha klippt näbben på talgoxen. Det 

hade nog gjort mer skada än nytta. Inuti 

en fågels näbb finns ben i form av utskott 

från skallen respektive underkäken. Benstrukturerna 

är täckta av ett ganska tunt 

keratinrikt lager (näbbslidorna). Detta 

lager växer kontinuerligt under en fågels 

livstid, men i normala fall slits eller putsas 

det ner så att näbben bibehåller sin form. 

Men det förekommer att tillväxten av 

keratinlagret är större än slitaget. Detta 

kan drabba antingen den ena eller båda 

näbbhalvorna. 

Problemet beror på en störning i keratinproduktionen, 

vilket innebär att näbben 

växer mer än den slits. De studier som 

gjorts pekar mot att störningen orsakas av 

ett virus, men det kan även finnas andra 

orsaker. 

Rimligtvis borde en fågel med en så här 

deformerad näbb ha svårt att söka föda. 

Men denna talgoxe var uppenbarligen i 

god kondition, och det finns andra exempel 

på fågelindivider som levt länge med 

förvuxna näbbar. Förutom hos talgoxar 

och blåmesar ses deformerade näbbar 

relativt regelbundet hos kråkfåglar och 

måsfåglar. Gemensamt för dessa grupper 

är att de är generalister. Möjligen har de så 

brett födoval och är så anpassningsbara att 

de hittar tillräckligt med föda trots skadan. 

Att vi sällan ser deformerade näbbar hos 

andra fågelgrupper skulle kunna bero på 

att de snabbt dukar under. 


KRÖNIKA 

”Allra helst ska vi ha tillgång 

till grönt, träd och fågel ...” 

Vår krönikör Maja Aase ser tecken i tiden på att 

intresset för fåglar bland allmänheten ökar, vilket inte minst 

är bra för befolkningens hälsa i stort. 

Succé? Succé! Allt fler vill gå Linnéuniversitetets 

7,5 poängskurs ”Ornitologi – 

artkunskap och ekologi”, så pass många 

söker att platserna inte räcker till. Något 

att vara glad för, så klart, nu när mediernas 

rapportering om natur, miljö och klimat mest 

skapar eko-ångest, som lätt förvandlas till apatisk 

eko-sorg över det som redan gått förlorat. 

Men kurssuccén i Kalmar visar att svensken inte 

bara sitter och sörjer utan stövlar runt utomhus med 

sitt växande naturintresse, samtidigt som synen på 

fågelskådning svänger i allmänhet: från töntigt till 

trendigt. 

Inte för att ni bryr er, kära läsare, 

eftersom ni säkerligen tycker 

att ”ute” alltid är ballare än ”inne”, 

eller hur? Antagligen bryr ni er inte 

heller om att det svenska och extravaganta 

pryl- och parfymmärket 

Byredo tillsammans med Swarowski 

har lanserat en ”lyxversion av 

kikaren EL 42 i limegrön samlarutgåva med matchande 

läderbag och rem”. För att säkra exklusiviteten 

är kikaren gjord i endast 15 exemplar och enligt 

modetidningen Elle, som glatt rapporterar om kikarnyheten 

under rubriken ”Fashion & Fågelskådning”, 

kostar den limegröna skapelsen hela 51 300 kronor. 

TILLBAKA TILL NATURGLÄDJEN: de som söker kursen 

för att lära sig att känna igen fler svenska, vanliga 

fågelarter är mellan 20 och 75 år; en del är biologistudenter 

som vill kunna svara ”talgoxe” när grannen 

undrar ”vaeredärförnåt?”, andra ingår i den köttbergiga 

efterkrigsgenerationen, som verkar att i valet 

mellan golf och gärdsmyg allt oftare välja gärdsmyg. 

Bredden är alltså bred, och jag kan samtidigt ana 

en attitydförändring bland de mer professionellt, 

miljöpolitiskt engagerade, som börjar gå från att i 

första hand vara intresserade av miljö i teorin till att 

kunna tänka sig att gå en tur med termos och kikare 

i skogen. 

Tydligen kan 

fågelsång 

sänka stressnivåerna 

hos de flesta, även 

hos den som ligger i 

narkos. 

Det finns också de som talar om tubkikaren som 

det nya hundtricket. Testa själva: ställ er någonstans 

där det brukar finnas både fågel och människor, kolla 

i tuben och vips – nyktra och trevliga skattebetalare 

stannar till och viskar i förundran ”har du sett nåt?”. 

Fett najs, som vi medelålders brukar säga. 

Andra talar mer om den trendande fågelskådningens 

hälsofördelar. Tydligen kan fågelsång sänka 

stressnivåerna hos de flesta, även hos den som ligger 

i narkos. För att inte tala om ledsna, deprimerade 

och utmattade som vittnar om effekten av att se och 

höra fågel under skogsbad och promenader: dåliga 

värden blir bättre och lugn ersätter 

destruktiva tankar. 

ALLRA HELST SKA vi ha tillgång till 

grönt, träd och fågel i vår vardag – 

på väg till och från jobbet, skolan, 

affären, biblioteket. Enligt Mare 

Löhmus Sundström, fågelintresserad 

forskare i miljömedicin vid 

Karolinska institutet, behöver vi grönska precis där 

vi är, där vi bor och där vi hör hemma – det gör oss 

friskare. Bland alla studier som pekar på detta finns 

det en där tio extra träd i ett bostadskvarter visade sig 

få de boende att känna sig i snitt sju år yngre. Åtminstone 

de som svarade. 

Världen är med andra ord inte helt galen: fågelskådning 

är bevisligen en av de bästa sysslor som 

människan kan ägna sig åt. 

Men det visste ni förstås. 

Maja Aase är frilansjournalist, 

spanare i P1 och kommunikationsstrateg 

för organisationen 

Union to Union. Stolt över att 

vara en ”dålig fågelskådare”. 


mycket små 

fälthöns 

då sågs 

archaeopteryx 

slutstation 

för 

sagohäxa 

korroderade 

sjöfåglar? 

sädesärlans 

artepitet 

gör tid till 

ständigt 

i den världen 

finns 

kolibrier 

KORSORD 

BEVINGADE ORD 

gör vårfåglar 

sig 

förstadium 

till antik 

pappersbild 

drabbar 

ofta 

hybrider 

kan ha 

flingform 

inget för en 

med flygskam 

den blev 

skrivdon 

blir svångrem 

ett oår 

i salagrund 

förr en 

havsfågels 

namn 

busunge 

som 

finkmat 

bildel 

med av 

gör väl 

andliga 

? 

lång 

och blå 

i 3d 

har gott 

om toapapper 

kreaturshindret 

fågelbur med 

gott om plats 

juveltrast 

början 

till tallbit, 

domherre, 

steglits, 

m.fl. 

har du 

kanske 

gåva 

seglares 

är imponerande 

rävepitet 

ung man 

i dallas? 

kritas 

snurra 

förgiftade 

litivinenko 

2006 

invasiv 

egyptisk 

andfågel 

ankunge 

sägs 

flänga 

omkring 

nattryttare 

gör gol 

till avrättnings 

plats 

bokar 

varan 

en tvåbyggare 

en stor 

med 

ståtliga 

steg 

kan sluta 

i snara 

expressen 

i götet 

ses 

orrtuppar 

den 

skumma 

drycken? 

populärt 

boträd 

för hålbyggare 

utfördes 

av 

mara 

1 spett 

har 

bara 3 

kycklings 

kan bli 

grillat 

vkonstruktör & illustratör: anne thorsell 2020-03-10 

BEVINGADE ORD 

skär om 

magen i 

arktis 

med lavar 

b 

b 

luddiga 

och oerfarna 

snacksalig 

tätting 

gör 

tall till 

dumsnutar 

s 

kan 

mjäll på 

krage 

g 

gjorde 

väckande 

tupp 

ragdoll 

j 

r 

a 

t 

i 

d 

e 

n 

över axlar 

o 

k 

tar flyttande 

tranor 

vädrat 

o 

s 

a 

t 

ljudligt 

bearbeta 

får stilton 

göra 

m 

ö 

g 

l 

a 

k 

verkar väl 

vovvar 

med vattuskräck 

roffar åt 

sig längs 

stranden 

åsiktslös 

e 

n 

kurort 

brukar 

piercas 

n 

engelsk 

morgon 

d u n u n g a r 

s 

t 

l 

a 

b 

b 

a 

r 

t 

u 

t 

r 

a 

l 

ä 

r 

t 

u 

r 

a 

v 

l 

a 

r 

m 

kan lappar 

ordna 

gavs liv 

av oden 

a 

s 

k 

a 

l 

b 

a 

k 

å 

k 

s 

p 

a 

r 

k 

med enorm 

näbb 

kräver gt 

i 

s 

HÄR ÄR FÖRRA NUMRETS VINNARE: 

1:a pris 500 kr: Eleonora Petzäll, Mölnlycke. 

2:a pris 300 kr: Lars Bergqvist, Örebro. 

3:e–5:e pris 100 kr: Gunilla Holmér, Dalby. 

Gunn Johansson, Vikingstad. Birgit Jacobsson, 

Borås. Grattis! 

är väl 

kycklingar 

s 

ö 

t 

a 

när 

tuppen 

är 

uppe 

o 

t 

t 

är stund 

med guld 

i mund 

vill 

sig 

mussla 

s 

l 

u 

t 

a 

a t a 

a 

s 

k 

r 

gör de i 

vasaloppet 

tillfaller 

vinnare 

ä 

r 

a 

är brushanens 

krage 

l 

fyller 

bobalen 

med dun 

n 

n 

å 

d 

a 

trallord 

är skrikig 

fjäderdräkt 

äts av 

praktfågel 

madrassunderlägg 

mytologisk 

trädkvinna 

såna vippstjärtar 

ljuger ej? 

tesla 

e 

l 

b 

y v i 

a 

l 

ä 

r 

l 

i 

g 

a 

konstruktör & illustratör: anne thorsell 2020-01-01 

Bevingade ord – ett fullfjädrat kryss 

VINNARE 

1:a pris 500 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

2:a pris 300 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

3:e–5:e pris 100 kr: Presentkort på Naturbokhandeln 

Skriv ned orden som du får fram i de färgade rutorna 

på ett vykort och skicka detta till Vår Fågelvärld, 

Niklas Aronsson, Flygfältsgatan 16A, 423 37 

Torslanda, eller skriv den rätta lösningen i ett mejl 

och skicka till niklas.aronsson@birdlife.se. Senast den 

20 maj vill vi ha ditt svar för att du ska kunna delta i 

utlottningen av de fina priserna. Naturbokhandeln är 

BirdLife Sveriges egen bokhandel där överskottet går 

till fågelskydd. 

Emaljmugg, för 169 kronor. 

Finns med flera olika motiv på 

www.naturbokhandeln.se. 


RETROSPEKTIV 

av Niklas Aronsson 

När tornsvalan blev 

tornseglare 

1978 

UNDER VINJETTEN AKTUELLT i nummer 

3 1978 skriver Lars Svensson och Sören 

Svensson en gemensam artikel. I artikeln 

med rubriken Nytt fågelnamn: tornseglare, 

framgår att de företräder SOF:s namnkommitté. 

De skriver: ”Att byta ett gammalt 

och och invant fågelnamn mot ett nytt är en 

delikat procedur som kan möta starkt känslomässigt 

motstånd. I vårt land har vi till 

skillnad mot flera andra länder varit förskonade 

från särskilt många namnbyten under 

senare decennier. Ett fåtal namnbyten har 

skett: gråärla till forsärla, bastardnäktergal 

via gulsångare till härmsångare, mindre 

kärrhök till ängshök, dvärgfalk till stenfalk, 

gulnäbbad hämpling till vinterhämpling 

samt halvenkel beckasin till dvärgbeckasin. 

Och nu står tornsvalan i tur. SOF har beslutat 

att i stället rekommendera tornseglare 

som officiellt svenskt namn”... ”Det nya 

namnet konstruerats för att tornseglaren 

skall ha ett namn som stämmer med sina 

släktingars, de övriga seglarfåglarnas, samt 

för att markera att tornseglaren inte är 

någon svala, som det gamla namnet kunde 

ge anledning att tro. Mot ett namnbyte av 

dessa skäl kan man givetvis anföra, att om 

man skulle vara konsekvent bleve det nödvändigt 

med namnändringar för ytterligare 

en del vanliga fåglar med etablerade namn: 

spillkråka till spillspett, talgoxe till talgmes 

och sjöorre till svartand, för att ta tre 

exempel. Men när det gäller dessa arter är 

skälen inte särskilt starka för att ändra eftersom 

det knappast föreligger några större 

risker att ta spillkråkan för en kråkfågel 

eller talgoxen för ett kreatur. Tornseglaren 

uppfattas ofta även av naturintresserade 

Omslaget till Vår Fågelvärlds nummer 3 1978, i inbunden version, som innehåller texten som 

förkunnande att tornsvalans namn skulle ändras. 

människor som en äkta svala. Införandet 

av tornseglare är alltså inte början till en 

serie namnändringar av vanliga fåglar”... 

”Slutligen vill vi också betona att det inte är 

av klåfingrighet vi arbetar med namnändringar, 

utan i ärligt uppsåt att åstadkomma 

något som är bättre än det som nu finns. 

Vi kan bara hoppas att Sveriges ornitologer 

tycker som vi och nu närmast försöker 

vänja sig vid tornseglare i stället för det 

invanda tornsvala.” Över 40 år senare får 

redaktionen för Vår Fågelvärld fortfarande 

brev och mejl med synpunkter som tar det 

gamla namnet tornsvala i försvar. Många 

upplevde nog det som just ”klåfingrighet”, 

men det var inte Lars Svensson som 

agerade på egen hand som det ofta har 

påståtts, utan det var ett i högsta grad av 

SOF sanktionerat namnbyte.

Digital VF 2020 - 2 publik

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?