Nya Phosphoros IV 20/21

NYA PHOSPHOROS
ÖSTGÖTA NATION
Nr 4 | 20/21
släktsagor
från
östgötaslätten.
OM DEN
LIDNERSKA
KNÄPPEN.
ETT BRANDTAL
TILL
NATIONEN.
fotboll,
stolen
by the rich
Sida 6
Sida 20
Sida 10
Sida 16

Hälsningar från
kontoret.
6
Hungersnöden.
Axel Falk.
8
Vardagsreflektion.
Maximilian
Haglund Holst.
9
Moral.
Elma Pålsson.
10
Brandtal till ÖG.
Hannah Ullhamre.
12
Poesi.
Agnes Rickhammar.
INNEHÅLL
4 Kuratorsspalter.
14
Slutet av livets
skådespeleri.
Douglas Lundkvist.
16
Created by the poor.
Markus Hällje.
18
Här eller i luren.
Linnéa Korpi.
19
Studentens kval.
Annie Hogner.
20
Lidnerska knäppen.
Lisa Söderberg.
22
Trender.
Julia Toräng.
24
Tidningskonventets
vinnarbidrag.
Shane Kamil.
25
Fjärilar i magen.
Wilma Kloo.
26
The Chemistry of
Love.
Minttu Kuusisto.
30
Bild av ungdomen.
Linnéa Korpi.
31
Nationen.
Redaktionen.
INNEHÅLL
2
Ris, ros och allmänna livsråd skickas till:
nyaphosphoros@ostgotanation.se

REDAKTIONELLT
Kära läsare,
Vad vore egentligen en nationstidning utan sin hembygd? Vårt fagra
Östergyllen har satt sin prägel både på oss och på utgåvan. Vi
gästas av nationsvänner, vännationer, nationens engagerade och
forna nationsaktiva, men även av östgötar som ännu inte tagit del
av vår nation i sin fulla prakt. Nya Phosphoros är en samlingsplats
för alla.
Början på slutet, det är terminens sista tema. Som trogna läsare av
tidningen redan vet ges skribenterna fritt tolkningsutrymme av
temat, vilket som vanligt gjorts med bravur. I detta nummer leds
ni från kuratelets kontor, tar ett sidospår till östgötaslätten, och
landar till slut på vår finska vännation. På resan finner ni tips och
tricks, provokativa tolkningar av livets märklighet, vacker poesi
och mycket, mycket mer. En riktig pangtripp!
Vårterminens sista utgåva har inte bara temat början på slutet,
utan är även början på slutet för redaktionens tidningsengagemang
i Uppsala. Vi lämnar med detta nummer över stafettpinnen
till nya redaktörer och skribenter. I våra hjärtan kommer Östgöta
nations alldeles egna tidning för evigt att ha en speciell plats, för ej
finns en nejd så härlig, så solig som vår bygd, vårt barndomshem,
vårt fagra Östergyllen!
Tack för oss!
Hanna Walfridsson
Redaktör och layout
Annie Hogner
Redaktör och illustration
REDAKTIONELLT
3

Det snöar idag, ganska rejält till och med. Efter lite mer än en vecka av regelrätt
sommarväder faller snön likt aska över Pompeji, och till råga på
allt precis när vi skaffat oss en glassfrys. På något sätt känns det som
en ganska slående sammanfattning för hur den senaste tiden förflutit;
ständigt bär vi på vetskapen att vi går mot ljusare tider, och när förhoppningen
gläntar på dörren kommer ytterligare ett bakslag och tar
ned en på jorden. Pandemin har sedan det senaste numret gått in i sitt
andra år, och trots att saker och ting är i görningen (ping Pfizer, Astra
Zeneca, Johnson & Johnson) är tillvaron fortsatt vakuumförpackad.
Visst är det ganska enkelt att som nationsräv tycka synd om sig själv
under omständigheterna, men det är en annan grupp som den senaste
tiden upptagit min tanke: alla ni arma studenter som skrev in
er under eller precis innan pandemin. Att prata om dessa saker leder
nästintill oundvikligen in en på det osköna gamling-spåret, då man orerar om studentlivets helgade härligheter
och allt det ni gått miste om. Jag kommer inte gå in alltför djupt på det nu, men hoppas att ni vet med er att ni
har allt framför er. Låt er inte förgås av kylan och tristessen, och låt mig vara så pass självparodisk att citera vår
egen skald Tage Danielsson:
”Tror du kanske människan, utan skönhet leva kan?
Själen har det illa ställt, ty även den kan dö av svält”
Den upsaliensiska våren är, trots allt, kommen. Ta tillvara på den, andas in allt björkpollen och ta en sväng förbi
vår nya glassfrys - se bara till att lyda de allmänna råden och restriktionerna.
God vår, skål och gutår, gaudeamus igitår!
Simon Lindgren,
Förste Kurator
Hej.
Snart kommer ljusare tider.
Tack för att ni orkar!
Martin Holmqvist,
Andre Kurator
KURATORSSPALTER
4

Den besvikelse jag (såklart) ibland känner över att smittspridningen
aldrig vill sluta och alla restriktioner förlängs och förlängs förmildras av alla er som trots allt vill delta när
det händer något och göra det bästa av situationen! Men nog om ni vet vad. Har ni SETT hur mycket plantorna
i fönstren växer?! Punschen har gått från gammal manchestergubbe till trendig växtgäri, inget ont om den ena
eller andra såklart.
På tal om att jag snart är inne på halvlek av mitt kuratorsår så betyder ju det att sommaren står för dörren. Halvlek.
Sommar. Fotbolls-EM! Ett av få sportevenemang som även engagerar mig! Det ska bli kul att kunna hänga
med fotbolls-twitter igen, eller att gå en hel dag och vara svinnervös över en match senare på dagen och sen
vid mål (av lycka eller olycka) kunna kasta upp ett plastglas med en liten ölslatt rakt upp i luften! Skoj ska det bli.
Vårterminens restaurangverksamhet stänger 30 maj, men det betyder inte att huset kommer eka tomt i sommar,
jag vill ju ha er medlemmar och besökare här året runt! I vilken form verksamhet kommer bedrivas i sommar
är fortfarande inte ristat i sten – men känner du att du i sommar vill testa på livet som nationsengagerad
är du jättevälkommen att maila mig på 3q@ostgotanation.se!
Matilda Sköld,
Tredje Kurator
HEJ ALLA COOLA KOMPISAR!
Helt plötsligt var det alltså maj och jag har snart överlevt halva mitt
kuratorsår. Världens äldsta spaning att tiden går fort, men så är det
faktiskt. Särskilt våren. Trots pandemin har de senaste månaderna
varit fullspäckade med aktiviteter, om än väldigt annorlunda från
tidigare år. Vi har hunnit med allt från digital gasque i cybespace
till boule ute på parkeringen. Ett normalt år hade nog en 3Q behövt
lite valborgs-rehab just nu – men nog för att det har varit stressigt
och kämpigt att styra ihop en smittskyddssäker, rolig, säker, trevlig,
supersäker boule-pub – glädjen över att det blev så lyckat tar ändå
över. Rehab tar vi efter första januari!
Ärade medlemmar,
Vårterminen börjar lida mot sitt slut och så också mitt kuratorsår.
Många kuratorer brukar i sin sista spalt se tillbaka på sitt år och allt
de gjort, men det tänker inte jag göra. Främst på grund av att det
dels känns som jag inte gjort så mycket, dels på grund av någon
slags prestationsångest. Jag har inte kunnat ordna särskilt många
uthyrningar, så har jag utnyttjat mitt år tillräckligt för nationens
bästa? Men om det är något som jag har arbetat med och ska
arbeta vidare med när min ämbetsperiod är slut så är det nationens
375-årsjubileum. För vi fyller faktiskt jättemycket och
vi har ett hus som är jätteslitet och behöver rustas upp, allt
från yttertaksfärg till källargolv. Om ni funderar på hur slitet vårt tak är går
det att kolla upp på Google maps satellitbild över huset. Kollat upp det än? Då förstår du vad jag menar. Huset
byggdes 1885 och har rustats löpande men nu behövs det verkligen krafttag. Kul kuriosa är att marken som
huset byggdes på skänktes av Oscar II, det är inte alla nationer som fått sin mark av en kung! Vad som också
är kul är att följa @ogjubileum på Instagram och Östgöta nations 375-årsjubileum på Facebook, så det tycker
jag att du ska göra. Vill du engagera dig i upprustning eller i jubileet? Släng iväg ett mail till mig så ordnar vi det!
Frida Ohlström,
Fjärde kurator
KURATORSSPALTER
5

Hungersnöden
har ingen lag
av Axel Falk
ÖSTERGÖTLAND
6

Mina ättlingar kommer från området mellan Kisa och Vimmerby,
ett sagolikt landskap som inspirerat myter och sagor
av många dess slag. För några nummer sedan skrev
jag en berättelse som min farfar förtäljt om sin hembygd i
Björkfors, strax utanför Kisa. Berättelsen handlade om trollen
i Rödberget och den snikne bonden som med hjälp av
en tunna vin skapade ett sjuhelsikes slagsmål som ledde
till att trollen i berget slog ihjäl varandra.
Min farfar har fler berättelser om
Björkfors emellertid, och den som
följer här handlar om en dräng vid
en gård strax utanför byn som heter
Ryda. Gården är numera känd för sin fina
bredd av viltkött som de säljer på lokala marknader
i Östergötland, men var under slutet av
1800-talet en betydelsefull gård för bygden.
Under just denna tid, slutet av 1800-talet, var
man ibland helt utelämnad till vädrets makter
och ett speciellt år hade Ryda gård otur med
sina fält med korn. Detta var, självklart, synnerligen
tufft för gården, ty detta var en tid
då många gårdar helt levde på det bröd de
själva kunde producera eller det kött de själva
kunde slakta.
Gården hade flera drängar, men den mest anmärkningsvärda
var Lillen. Lillen, en till växten
stor karl med breda axlar och ett kraftigt
pannben som sades vara gjort av hårdaste
granit, var Björkfors Mårten Gås. Alltid hungrig,
stor och varmhjärtad, men inte den skarpaste
kniven i lådan. Långt ifrån faktiskt. Men
han var envis och det sades att han skulle gå
genom berg och över vatten för att hitta källan
till doften av paj. Det var inte en överdrift,
han var verkligen extraordinärt hungrig av sig.
Då året var tufft och kornet inte växt bra för
gården i Ryda var Lillen extra hungrig. Men
detta kunde man minsann utnyttja, för det
fanns en tävling några gårdar bort. Den man,
eller kvinna, som kunde lyfta en säck med korn
fick ett pris – en silverljusstake. Och om man
kunde bära säcken hela vägen hem så fick
man behålla den.
Lillen gick till gården där tävlingen ägde rum.
Han tittade på sina medtävlare. Där fanns
den lille Puttefnasken från Rödberget, där
fanns unge adjunkt Alexandersson, senare
Falk (min farfars farfar) från gården vid Äbo.
Där fanns även en kraftig kvinna som hade
ett rykte om sig i byn att kunna sluka en älg
hel. Sanningshalten i det låter jag vara osagd.
Lillen såg hur de alla misslyckades med att
lyfta den tunga säcken med korn, en efter en.
Sedan plockade han upp den över axeln, helt
sonika, och började vandra.
”Ursäkta mig, herr Dräng!”, ropade den skärrade
förrättaren av tävlingen. Han ville ge Lillen
silvret. Men Lillen ruskade på huvudet. Vad
ska det vara bra för? Går silver att äta?, tänkte
han och började sedan den långa vandringen
hem. Men förrättaren envisades med att
i alla fall följa med och se till att den gode
Lillen faktiskt bar säcken hela vägen hem.
För säcken var ju så tung och det var nästan
otänkbart att någon människa av något slag
kunde bära en så tung säck så långt.
Men förrättaren underskattade hur hungrig
Lillen var och vad hunger kan göra med en
människa. Halvvägs hem till Ryda gård såg
förrättaren att Lillen började bli trött. Hade
säcken börjat skava? Eller var den store lunsen
framför honom helt enkelt för utmattad för att
fortsätta? Lillen stannade. Han suckade. Han
tittade bak på förrättaren och lutade sig ner,
med säcken ännu hängandes på axeln. Med
sin stora hand grabbade han tag i en kvist
med lingon, slet upp den ur marken och började
tugga. Sen fortsatte han vandringen hem.
ÖSTERGÖTLAND
7

Början på slutet för
bekvämlighetens tid
V
i har gått in i, vad som kan tänkas
vara, de sista skälvande månaderna
av pandemisamhället. En period
som gjort att corona inte längre
ger oss härliga associationer till
en svalkande öl, utan snarare gett upphov till
avgrundsdjup ångest. Åtminstone är det den
utbredda bilden hos fölket. Jag vill däremot
ta tillfället i akt och se tillbaka med nostalgisk
blick på de delar av vardagen som vi kanske
aldrig mer kommer få uppleva när farsoten
sprutats bort.
Missförstå mig rätt - ett uttryck jag aldrig riktigt
förstått mig på, men som jag tror passar in här
- Covid-19 har på intet sätt varit en lagerljus
period. De hemskheter som drabbat världen
är ett mörker utan tillstymmelse till ljus. Men,
det jag vill reflektera över är de regler, riktlinjer
och restriktioner som vi fått anpassa våra liv
efter. Begränsningar som, på vissa sätt, ändå
gett oss en guldkant på vardagen.
Sällan har tid använts så effektivt som under
pandemisamhället. Långa pendlingsdistanser,
föreläsningar, möten eller jobb som följt
på varandra med ogynnsamma geografiska
placeringar. Stressen. Pressen. Borta. Vi har
bokstavligt talat haft hela världen samlad i vår
lilla dator. Det kanske har lett till att de sociala
delarna som förknippas med dessa sysslor fått
stå tillbaka. Men ärligt talat, har det varit så illa?
På tal om sociala situationer har det senaste
året varit lika mycket himmel som helvete.
Varför det fallit in under den sistnämnda kategorin
kan vi nog alla enas om. Men jag tror
inte vi fokuserat tillräckligt mycket på hur sanslöst
skönt det har varit att tacka nej till diverse
samkväm man inte orkar med - med en legitim
anledning som understöd till att man helt enkelt
inte vill, orkar eller har lust. När man tackat
nej till något “häng” har man tagit ansvar. Man
har dragit sitt strå till stacken. Gjort skillnad i
det tysta.
Det har varit superaccepterat att spendera en
helg ensam i sitt kyffe, liggandes i framstupa
sidoläge framför teven konsumerandes intelligensdevalverande
kommersiell skit, ätandes
friterat helfabrikat. Och det har varit SÅ skönt.
Personligen flyttar jag snart från Uppsala till
sydligare breddgrader för att inleda någon
form av karriär i Stockholm. Hittills har mitt
arbete kunnat skötas smärtfritt på distans,
en tongångarna är nu annorlunda. Man ska
börja förbereda sig på att infinna sig på kontoret
inom snar framtid. Besinningslös glädje
bland kollegorna. Försiktig pessimism hos undertecknad.
För man får väl inte gå till jobbet i
boxershorts?
KRÖNIKA
av Maximilian Haglund Holst
8

DET BARA BLEV
SOM DET
BLEV.
Jag ljög för en vegetarian en gång
En fredagskväll när jag skulle bjuda på mat
Sa att soppan var gjord på grönsaksbuljong
Men jag hade bara kycklingfond och var lat
Jag tog en Snickers utan att betala igår
Inte för att mitt CSN är slut
Såklart vet jag om att man inte får
Men den låg ju bara där och såg frestande ut
Förra veckan snodde jag en cykel
Min är sönder och jag orkade inte gå
Ägaren hade glömt sin nyckel
I låset, man får faktiskt skylla sig själv då
Sen knuffa jag en tant med rullator
Hon var långsam och jag ville förbi
Jag vet att de också har rätt att gå på våra gator
Men jag hade bråttom och kunde inte låta bli
Det handlar inte om att min moral är skev
Eller att jag är helt från vettet
Men saker bara blev som de blev
När jag var svag i anden och köttet
AV ELMA PÅLSSON
9
RIM

Ett brandtal om
NATIONSENGAGEMANG
Bli klubbverkare och få färdigheter
du sent skall glömma!
Minnet fungerar på ett besynnerligt
sätt. Fragment, urklipp och intervaller
ur vad som kan liknas vid scener ur en
film faller samman och pusslas ihop
till något vi kallar en färdighet. Vissa
minnen etsar sig fast så starkt att de
aldrig tycks försvinna.
Till dig som läser denna upplaga av
Nya Phosphoros och samtidigt funderar
på att åta dig ett ämbete på
Östgöta nation; här är egenskaper
och färdigheter du framtida klubbverkare
kommer besitta för evigt.
Med risk för att låta sentimental,
nostalgisk och melankolisk på samma
gång, vill jag nu redogöra för
hur minnen av en svunnen tid som
ÖG-aktiv fortfarande influerar min
vardag efter fem år som pensionerad
från ämbete. Fem färdigheter har
etsat sig fast så djupt att jag med
beslutsamhet vill dela med mig av
dessa erfarenheter.
Om du överväger att bli en del av
nästa klubbverk - här är färdigheter
du kommer glänsa med!
BRANDTAL
10

Tallriksjonglör
Vill du införskaffa en förmåga av slippa
vända mellan köket och en middagsbjudning
färre snarare än fler
vändor? Se då hit! Som aktiv i klubbverket
kommer du bli en mästare på
att jonglera med välpositionerade tallrikar
med diverse delikatesser, samti-
1. 2.
digt som du elegant kan bygga travar
av disk på din ena handled! Låter detta
inte som något för dig vill jag tipsa
om att brickor går att införskaffa samt
att knytis är jävligt trevligt i goda vänners
sällskap.
3.
blandning av alla tre. Vill du också briljera på en
Mythfantast
Något som jag än idag skryter med är min fantastiska
förmåga att öppna bubbelflaskor. I mina dagar
som klubbverkare öppnade jag tusentals flaskor
Myth sparkling. Men under EN dag öppnade jag
över tusen! TUSEN?! Ja, ni hörde helt rätt. Jag var
spritt språngande galen. På rad stod vi i klubbverket
i en soppa av lera, regn och Myth sparkling. Om
ni undrar ifall det var lera, vatten eller Myth sparkling
som regnade så kan jag meddela att det var en
tillställning där det vankas bubbel? Se då hit! Att
arbeta i klubbverket under valborg kan inte bara ge
dig en av de bästa upplevelserna i ditt liv utan även
ge dig färdigheter din familj och vänner sent skall
glömma! Är detta ändå inte något för dig? Då har
jag inga tips.
Ölskumsexpert
Efter alla kvällar i Tages bar samt en ändlös
inlärningskurva för att tappa upp den
perfekta Gränges-ölen kan jag nu stolt titulera
mig som ölskumsexpert! När kan
jag använda denna egenskap tänker du?
Först och främst vill jag påstå att du kan
hjälpa en vän i nöd. Om vännen inte har
samma titel som du kan du kort och gott
förhindra en fördröjning av intagandet av
5.
en riktigt frisk öl! En egenskap som vi såklart
applåderar hos alla som besitter den!
Vinglasfläcksfanatiker
Våren nalkades och det var i vanlig ordning dags
för bal. Som klubbverkare putsade vi vansinnigt
många ölglas, snapsglas, bubbelglas men framförallt
vinglas. Om denna erfarenhet har satt ärr
eller galenskap i minnet kan diskuteras. Vi uppfann
under denna tid en ny metod för att inte få
en endaste liten antydning till fläck på dessa mytomspunna
vårbalsglas. Denna metod omfattar ett
hett ångbad, rena handdukar och en hårfön - samt
en gnutta envishet. Vill du också besitta titeln som
vinfläcksfanatiker? Gå med i klubbverket! Låter
detta inte som något för dig? Kontakta mig för
tydliga instruktioner eller använd inte vinglas.
4.
Drinkimprovisatör
Under mina dagar i klubbverket
blev det en hel del klubbande!
Vi arbetade flitigt i baren
med att koka ihop den ena efter
den andra drinken. Somliga
bättre än andra. Ofta fick vi ge
rekommendationer om drinkar
- en kunskap jag inte kan påstå
mig vara expert på. Detta gav
utrymme för kreativa lösningar.
Vill du också bli en fantastisk
drinkimprovisatör och förvandla
den tråkigaste screwdriver
till en fabulös bubbelinmartinizucchini?
Då ska du SJÄLV-
KLART gå med i klubbverket.
Så sök till klubbverket! För trots det att
klubbverket tillhör mitt förflutna, och att
minnet fungerar på ett besynnerligt sätt, influerar
dessa fem kunskaper fortfarande min
vardag fem år efter att jag gått i pension från
mitt ämbete. Minnet fungerar på ett besynnerligt
sätt. Fragment, urklipp och intervaller
ur vad som kan liknas vid scener ur en film
faller samman och pusslas ihop till något vi
kallar en färdighet. Vissa minnen etsar sig
fast så starkt att de aldrig tycks försvinna.
av Hannah Ullhamre
BRANDTAL
11

poesi
av AGnes Rickhammar
Bättre tider
Tittar ut genom fönstret
där ute pågår allas liv
solen är tillbaka
musik i öronen
fläkt som brusar
Tankar på med ny kunskap
njuter av avlägsna skratt
molnen skingras sakta
träd som susar
bättre tider
är på väg
POESI
12

KRAV
Vill dansa till sent
släppa alla krav
flyta i ett hav
söderut
glömma ögonblick individer
men minnas fler
Vill sluta bry mig
leva ett enklare liv
fokus nästa kliv
andas djupt
strössla stressen sakta
över marken
låta den absorberas
av jorden
Obekvämt
överväger att
kasta mig ut
i ovissheten
skäl nog finns inte
för att stanna
i tryggheten
om det stjäl
av min tid
betalas jag
i erfarenheter
POESI
13

Början pa slutet
av livets
.
skadespeleri
av douglas Lundkvist
.
När den 84-åriga påven Franciskus
satt i sitt palats i Vatikanstaten
med en - av högsta
sannolikhet - okristligt svällande kuk
och likeade inte bara en, utan två, lättklädda
porrbilder på Instagram så
började man fråga sig om det här var
början på slutet. Inte början på slutet
för den katolska kyrkan, eller kristendomen,
eller ens någon religion i allmänhet
- utan början på slutet för hela
detta skådespeleri till liv. För om till och
med Guds bästa kompis, påven, kan bli
lika kåt som många andra män i hans
ålder över lättklädda unga Instagrammodeller,
så vill jag inte fortsätta skådespeleriet
om att han inte kan bli det.
Bara för att han har en hög och märklig
hatt på sig ibland betyder inte det att
han är någon.
Jag kanske är hård mot gubben, men
han blir ett bra exempel för just början
på slutet av livets skådespeleri. Samtidigt
har jag dock suttit och kliat mig i
huvudet över vad det egentligen är som
jag stör mig på med att påven har gillat
två porrbilder på Instagram. Kan det
vara att en så högt uppsatt person inte
ska syssla med dessa aktiviteter? Nja.
Kan det vara att åldersskillnaden påven
och modellerna emellan är läbbigt stor?
Jo, förvisso, men det är inte det. Kan det
vara att han har en makaber och hög
hatt på sig ibland? BINGO, där har vi
det! Skådespelarkläderna!
För varför i hela fridens namn är det
fortfarande ett måste för folk att gå runt
utklädda överallt i vardagen? Man går
ut på klubb och där står en ordningsvakt
i märkliga kläder och frågar hur
mycket man har druckit. Inte vet jag, sju
öl kanske, Peter. Man går till Max hamburgerrestaurang
och köper en hamburgare
av någon tjej med en megaful
hatt på sig. Varför kan inte Lovisa bara
få använda sin snygga favoritkeps istället?
Man läser en nyhet om att påven
gillat två porrbilder, och där syns han
med sin höga och märkliga hatt. Varför
ser han ut så, vill han det?
KRÖNIKA
14

Jag tror inte varken Peter, Lovisa eller
Franciskus (eller Jorge, som han egentligen
heter) vill ha på sig kläderna som
de bär. De hade garanterat presterat och
mått mycket bättre om de fick ha på sig
sina egna kläder och slippa skådespelarkläderna.
Man går på klubb och titta
där, där står ju Peter i sitt favoritnätlinne
och frågar hur kul man haft på förfesten.
Man köper en hamburgare på Max - inte
ett enda hårstrå i burgaren och kepsen på
Lovisas huvud sitter som en smäck! Jag
tror bannemig att Franciskus inte ens hade
sin otympliga hatt på sig när han likeade
fotona, för hatten är inte han.
Men jag tror folk är för vana vid skådespeleriet
i vardagen. Peter ska ha en reflexväst
och stålhätteskor på sig, Lovisa ska ha på
sig sin lilla hatt med Max-emblem och
Franciskus ska ha på sig sitt stora åbäke
till hatt. Och när påven likear lättklädda
bilder så föreställer sig folk att han har haft
sin stora hatt på sig under tiden, de ler åt
tanken och går vidare med dagen. Men
vänta nu. Det var ju påven! Tänk att det
var påven som likeade bilderna. Det är en
skandal utan dess like! Påven! Som likeat
halvnakna bilder! På Instagram! Världen
är upp och ner. Det har aldrig skett något
märkligare i världshistorien. Jag visste inte
ens att påven hade elektricitet hos sig och
nu säger du att han sitter och likear porrbilder
på Instagram. Vad i.
Franciskus del. Nu är det början på slutet
av att se människor som något annat än
just människor. Det finns ingen outfit som
lurar mig längre iallafall.
Det ska sägas att det har pågått en intern
utredning om hur det gått till när dessa
två porrbilder fått likes från Franciskus
konto. I skrivande stund finns det inget
klart bevis för hur det gick till. Det kommer
garanterat framkomma att någon ur
hans stab råkat göra det. Eller att någon
hacker hackat sig in på påvens konto och
likeat bilderna. Och du kan lura många,
men du kan inte lura mig, Franciskus. Din
kåte jävel.
Nu måste folks ögon öppnas: Det finns en
helt vanlig människa i varje skådespelarklädsel.
Påven är inget undantag. Jag
har tröttnat på vardagsskådespeleriet och
dess utklädnader, både för min egen
del och för Peters, Lovisas och
KRÖNIKA
15

Created by the poor.
Stolen by the rich.
De krafter som nu är i rullning
är av historiska mått.
av Markus Hällje
SPORT
16

Qatar gör detta eftersom ett världsmästerskap i
fotboll, no matter what, brukar innebära positiv
marknadsföring för värdnationen. Skurkstaten
hoppas därigenom vinna legitimitet. Ryssland
gjorde samma sak 2018.
Som jag har fått det berättat för mig kom fotbollen
till Sverige genom att skotska arbetskraftsinvandrare
vid en fabrik i Trollhättan började leka
med bollen på sina kafferaster.
Och nyligen meddelade Europas tolv rikaste fotbollsklubbar,
de med starkast varumärken, att de
tänkte bilda en egen sluten liga utan sportslig
risk för att icke kvalificera sig. Syftet var mycket
enkelt: att cementera sin plats i hierarkin och
säkerställa intäktsströmmarna. Genom att döda
tävlingsmomentet.
Fotbollen var en lek medtagen av industriarbetare
från de brittiska öarna för att göra de
tunga arbetsdagarna något lättare för folket
på fabriksgolvet.
Jag vet inte om detta stämmer. Jag tänker inte
faktagranska exakt hur bolleken kom hit. Men
ungefär så var det. Och ni fattar grejen. En arbetarklassport.
Som en framgångssaga och förbannelse på
samma gång, har denna sport kommit att bli
världens populäraste idrott, vilket är sekundärt.
Framför allt är fotbollen världens största kulturyttring.
Vad innebär allt detta?
Jo, bland annat att det finns pengar att hämta
när något drar intresse av sådan magnitud
världen över.
Idag är den globala fotbollen en hyperkommersialiserad
mångmiljardindustri som är lika korrupt
som den är populär.
Nästa världsmästerskap i fotboll kommer att gå
av stapeln i Qatar. Diktaturen, som bland annat
gjort det olagligt att vara homosexuell, mutade
sig illegalt till värdskapet för cirka tio år sedan.
Sedan dess har, enligt engelska The Guardian,
över 6500 östasiatiska gästarbetare dött i förberedelserna
av fotbollsturneringen, exempelvis
vid bygget av arenor. Glöm inte mörkertalen.
Qatar lockar utsatta gästarbetare, som när de
nappar, blir fråntagna sina pass och tvingas slava
i ordets rätta bemärkelse. Tills de dör. Turneringen
kommer bokstavligen spelas på tusentals
gästarbetares gravar.
”
De allra rikaste skulle bli ännu rikare, de allra
fattigaste ännu fattigare. De redan enorma klyftorna
oöverstigliga.
Men här kommer så vändpunkten i denna mörka
text. Ligan blir inte av. Ägarna av de tolv fotbollsklubbarna
pudlar. Ber om ursäkt.
Många tolkar detta som en följd av en hel fotbollsvärlds
enade protest. Om så är fallet, eller
om något dolt maktspel ligger bakom, vet jag
inte. Men en sak är säker.
Sådan omfattande revolutionsstämning som råder
i fotbollsvärlden idag kan jag inte föreställa
mig att den kollektivt känt tidigare.
Vanliga supportrar upplever att de har en chans
att påverka. Och det är kanske det mest värdefulla
av allt.
Tron på att det är möjligt.
Jag hoppas att detta får vara början på slutet
för den utveckling som pågått under lång tid.
Början på slutet för icke sportintresserade clowners
kapning av den bollek så många människor
älskar, som så många människor vigt sina liv åt.
Den bollek som varit och är så många människors
räddning. Början på slutet för en kapning i
syfte att exploatera människors kulturyttringar
eller för att rentvå en skurkstat som Qatar.
Må de härskande ägarna darra för en fotbollsrevolution.
Supportrarna har ingenting annat
att förlora än sina bojor. Men de har en värld
att vinna. Supportrar i alla länder, förena er!
”
- Karl Marx
17
SPORT

HÄR ELLER
I LUREN
Alla i bussen luktar lika mycket cigg och billig Bellmans.
Gropen i halsen växer varje minut. Jag vill bara komma
hem, finns inte längre 20 minuter i världen. En tjej stiger
på och letar sig fram efter en ledig sittplats. Hon frågar om
platsen är tagen och slår sig ned. Hon kommenterar den
outhärdliga stanken som spridits i hela bussen och jag instämmer
med ett skratt. Jag frågar om hennes hand som ser
nyligen omplåstrad ut och om allt är okej. Hon berättar om
kvällen och om hur allt till slut ledde till ett brutalt fall in
i dyra champagneglas. Sedan frågar hon mig hur min lördag
varit. Jag är full och ärlig och snart vet hon att jag ikväll
blivit någons ex. Denna söta främling med en uppskuren
hand ger mig en halv kram med armen runt mina axlar.
Jag går av två stationer innan henne. Hon säger att hon
hoppas vi ses nån gång, och önskar mig lycka till.
Gropen i halsen känns mindre nu, och jag går hem till mig.
Alla i bussen luktar lika mycket cigg och billig Bellmans.
Gropen i halsen växer varje minut. Jag vill bara komma
hem, finns inte längre 20 minuter i världen. Jag tar upp
mobilen och kollar snapstories från kvällen. En tjej stiger
på och letar sig fram efter en ledig sittplats. Hon frågar om
platsen är tagen och slår sig ned. Hon fortsätter att prata
men väldigt snabbt. Jag frågar vad hon sa men får inget
svar. Hon tittar på mig och visar upp mobilen, hon pratar
med någon. Jag fortsätter med att titta på stories och ser honom
på det flesta. Gropen växer sig större och mina ögon
är på gränsen till översvämning. Jag byter till Instagram.
Jag ber tjejen flytta på sig, jag ska av före henne. Jag drar
fram huvan så långt det går för att dölja mitt slitna ansikte.
BERÄTTELSE
1818
Jag går hem till mig.
AV LINNÉA KORPI

Den priviligerade
studentens
livskval
Lilla vän,
Vad ska du bli när du blir stor?
Göra något viktigt, fylla stora skor
Bli en sån där häftig idol
Ha ett utstakat liv med tydliga mål
Kanske ska du bli något stort
Rädda vår värld som ingen annan gjort
Eller dra el genom kablar och hus?
Kanske bli youtuber och hitta på massa bus
Civilekonom, lärare, president eller kung
Äsch oroa dig inte, ännu är du ung
Men polis eller kock eller atlet eller så?
Jo varför inte, hur fel kan det gå?
Tänk vad skönt om du vore visionär
En som vet vad hon vill och lever som hon lär
Du vet en sådan vars val alltid verkar självklara
En som från barnsben vetat vem hon är och vill vara
Men när tankarna snurrar känns ingenting rätt
Antagning.se blir till rysk roulette
Blunda och välj eller dra täcket över huvet
Gråt en skvätt, allt är ändå så kluvet
Kroppen fylls av ångest på en orimlig nivå
Lugn lilla vän, ta ett andetag eller två
Glöm inte bort att livet är en process
Är det värt att fylla nuet med magsår och stress?
The world is your oyster var det någon som sa
Det är faktiskt sant - så privilegierat, hurra!
Men om världen är ett ostron och du är vegan
Då är det lugnt att tänka om, tro mig jag är van
Ett snedsteg i livet kan kännas som dess slut
Men lilla vän jag lovar, det finns en väg ut
Början på slutet kan vara slutet på en start
Andas lilla vän, en dag ser du klart
av Annie Hogner 19
RIM

Lidnerska
knäppen
av Lisa Söderberg
KRÖNIKA
20

En morgon år 1768 knäppte det till
på ett smärtsamt, men snabbt
övergående sätt i den elvaårige
Bengt Lidners huvud. Knäppen i fråga
föranledde en förvandling, i egen utsago
gick Lidner från att vara ytterst
“trög och oläraktig” till att bli “högst
begåfvad”. Drygt 250 år senare framhålls
Bengt Lidner som företrädare för
en litterär känslokultur, en tårarnas
poet. Lidners inre emotionella landskap
visualiseras i hans poesi av blixtar
och dunder, orkaner och piskande
regn.
Den intellektuella förmågan bestod
och resulterade i uttrycket den Lidnerska
knäppen, som än idag lever
kvar. Att en knäpp i huvudet skulle ge
upphov till en övernaturlig progression
av förmåga har sedan länge förkastats
och “torde emellertid vara ett
af de påhitt, som Lidner uppdukade
om sitt lif, utan grund i verkligheten”.
Personligen kan jag förstå den spontant
pessimistiska inställningen till det
nästintill övernaturliga skiftet i Lidners
intellekt. Att alla pusselbitar plötsligt
skulle falla på plats låter för bra för
att vara sant. Eller?
En morgon i september knäppte det
plötsligt till på ett smärtsamt, men
snabbt övergående sätt i mitt dåvarande
22-åriga och nydiagnostiserade
ADHD-huvud. Vågor av hypokondrisk
paranoia sköljde över mig innan
jag lyckades ta mitt förnuft till fånga
och fortgå med dagen. Men till skillnad
från alla forna dagar var huvudet
skarpt, fokuset intakt och känslolivet i
harmoni. Det var dagen jag började ta
Ritalin.
”
Saker som verkat
solklara för andra
har tagit mig år
att begripa.
”
Hela mitt liv har i stort sett känts som
ett konstant snubblande över mina
egna och andras fötter. Saker som
verkat solklara för andra har tagit
mig år att begripa. Iallafall fram tills
septembermorgonen då dimman lyfte
från min mentala koordinationsförmåga
och jag för första gången kunde se
klart.
Jag önskar att jag kunde säga att Ritalin
var början på slutet av överdrivet
mobilanvändande, dåliga träningsrutiner
och ofokuserade veckor. Bengt
Lidner må ha vänt sitt liv över en natt,
men mina fötter kommer att snubbla
och huvudet kommer att knäppas
om och om igen. Jag är trots allt bara
människa och inte en 1700-talspoet.
KRÖNIKA
21

Trender som inte
2
TRENDER
förtjänar sin
1.TikTok-pastan
Det tar emot att erkänna, men jag måste erkänna
att jag är svag för TikTok och har fler
gånger än vad jag vill erkänna försökt lära
mig danser, testat challenges och skrattat
orimligt mycket åt videor på djur med skojiga
bakgrundsljud. Men det som så oundvikligt
också trillat in på min for you page är alla
dessa recept och däribland den berömda Tik-
Tok-pastan.
Ni vet vilken jag menar - du slänger in lite fetaost
och tomat i ugnen med smaskiga kryddor
och olja, rör ner pasta och VIPS så har du
en riktigt trendig middag. Men ack så lurade
vi blev, den är ju inte ens god! Den är ätbar
och konstigare matkombinationer har absolut
flugit förbi i flödet, men för att ha varit så hypad
förväntade jag mig inte en middag som
kletade fast sig i gommen och detta helt utan
smak. Jag är besviken!
Slutsats: Gott + gott blir inte alltid gott.
Kom ihåg det.
stämpel
AV JULIA TORÄNG
Det är vår. Det är början på ljusare tider,
början på sommaren och början på slutet
av terminen. Dessa fantastiska tider är ofta
förknippade med någon form av nystart,
new season - new me, ni vet. Och inte ska väl
jag vara den som är den och motsätta mig
detta, för här ska nystartas! Denna gång är
det dock inte jag själv, utan det är dags för
trenderna att få sig en vårstädning. Ut med
det gamla, in med det nya.
Vi säger HEJ new season och HEJDÅ till…
22

.Hetsen om att allt ska vara nyttigt
Som den gottegris jag är unnar jag mig gärna en chokladbit
eller två ibland (apelsinkrokant, who’s with me?) och
pastasallad är en personlig favorit, men på sistone har
jag märkt att det inte är okej längre. Allt och då menar
jag verkligen ALLT ska vara nyttigt. Vissa mer hälsosamma
substitut går att leva med, men mina två ärkefiender
måste ändå vara ersättarna för chokladbollar och pasta.
Först ut - dadelbollen. Ett bättre namn skulle vara torrbollen.
Fy satan vad den inte smälter i munnen. Ungefär
som att äta en upptinad falafel utan tillbehör. Saftigt!
Sedan vill jag presentera hyvlad zucchini istället för pasta.
Den är nästan värst. Köttfärssås med hyvlad zucchini
ligger liksom inte helt rätt i munnen. Eller i magen. Mättar
det ens? Jag är skeptisk.
Slusats: En chokladbit om dagen är bra för magen.
PUNKT.
Avokadomackan
3.Japp, jag sa det! Det här måste faktiskt vara den mest
överskattade mackan någonsin. För det första blir en
fullständigt ruinerad om en vill unna sig en Instagramvänlig
frulle lite då och då på en studentbudget. Plus att
en avokadomacka på dagens caféer kostar ungefär sextio
svenska riksdaler. Det är minst 3 paket havregryn, förstår
ni hur många grötfrukostar det går på EN smörgås?
För det andra finns det inte mycket som provocerar mitt
icke-existerande tålamod så mycket som att avokadon
aldrig mognar och när den väl mognat är den rutten efter
två timmar. Aldrig lyckas jag komma hem med en lagom
mogen avokado, trots ett frenetiskt klämmande på de
stackars gröna frukterna på ICA i jakten på att hitta den
perfekta. Ni hör ju, mina i-landsproblem skjuter i höjden!
Slusats: Köp en ost. Inget slår en ostis.
Vad kan vi då ta med oss av denna (lite väl korta) lista på trender som inte förtjänar
att vara trendiga längre? Först vill jag understryka hur otroligt komplicerat det
faktiskt är att fastslå hur länge en trend är en trend. När är det nog liksom? Finns
det ens ett slut? Det kanske det inte gör, men vad vi vet är att trender kommer
och går. Ibland försvinner de för alltid medan vissa riktiga kämpar överraskar och
gör comeback i nya decennium. Trenderna på min lista hoppas jag inte kämpar
sig vidare. Må dem försvinna lika snabbt som “gummiband-på-byxan-trenden”
från 2009 och (förhoppningsvis) aldrig visa sig igen.
Nu är det bra!
Slusatsernas slusats: Lita inte på TikTok, släng alltid i lite extra socker och låt
inte trendiga pålägg krossa din studentbudget.
TRENDER
23

’
You re wrong
Vinnare av tidningskonventets skrivartävling
Shane Kamil
VINNARBIDRAG
24
“Please don’t upset gramps honey.”
“I won’t.” Alice replied. She bit into a
particularly stubborn piece of cuticle
sticking out, until the blood welled
up. She wiped away the crimson red
on her shirt before her mother could
make a fuss about it.
“Besides, I think you’re overreacting.
Grandpa’s cool.”
Her mother was in the middle of cooking
up a feast. She paused to spare a
glance at Alice.
“He’s…. he’s old, s’all,” her mother
said, “You know he’s confused enough
as it is.”
Alice smiled. “Sure mum.”
The sweater did a poor job of shielding
her from the cold, but better outside
than inside with the little gremlins
that passed for her cousins. She heard
another crash, high-pitched giggles
and the stern voice of one of her uncles
in quick sequence.
The door creaked open.
Her mother with her wheelchair
bound grandfather, and a tray with
two mugs of steaming hot chocolate
resting in his lap.
“He wanted some fresh air, before presents.
Come back inside in ten, yeah?”
Alice stepped forward to give him a
careful hug so as not to knock over the
hot chocolate, and rolled him away
from the door to one of the patio chairs
to sit down.
“Don’t tell your aunt, but boy those
kids are a handful!” he groaned. Alice
smiled in response and grabbed one
of the mugs.
“So how’s school my girl?” he asked,
“What was it again you were studying?”
“Psychology gramps, should be done
by summer, fingers crossed.”
“Ah, a shrink!” He exclaimed dramatically,
“You know this family sure
could make use of one”
“They’ll get a family discount” She
said deadpan.
He roared with laughter. “I see my wit
has passed down the family line. And
you haven’t been distracted from your
studies by them university boys, have
you?”
“Maybe I don’t like boys.” Alice answered
quietly.
“Ah, don’t you worry; boys grow up
into good men! You’ll find yourself
one sooner or later!”
Alice took a sip from the hot chocolate
and opened her mouth.

Fjärilar
i magen.
Det är något nytt, pirrigt och skrämmande
Som känns i hela mig
Och jag tror inte, att det bara är vårens ankomst
Som får mig att känna
Det här är början på slutet
Av en tid i en stad
Som jag i tre år fått kalla hem
Men om det finns något jag är säker på
Är det att ordet slut denna gång
Framkallar fjärilar i magen
För även om han är värd
Varenda mil som finns emellan oss
Vill jag inget annat än att våra hjärtan
Ska slå i samma stad
Och även om hela livet är en resa
Vill jag tro att jag hittat min slutdestination
För med honom behöver jag aldrig
Le på beställning
En dikt av Wilma Kloo.
POESI
25

”
The Chemistry of
Can one see love i
VÄNNATION
26

Falling in Love:
n the brain scan?
”
Kära östgötar,
Nationsvärlden sträcker sig
långt över Uppsalas gränser,
och ensam är inte stark. Här
kommer ett bidrag från Östgöta
nations finska vännation, Varsinaissuomalainen
osakunta, vid
Helsingfors universitet.
Texten publicerades ursprungligen
i tidningen Varsinaissuomalainen
och handlar om kärlekens
kemi.
Läs och njut!
VÄNNATION
27

The Chemistry of Falling in Love:
Can one see love in the brain scan?
Falling in love is a brain-chemical process where a hormonal chain reaction makes
even a stranger look like perfect. Dopamine, noradrenalin and endorphin make a
human being in love to feel euphory which can be seen in brain scanning too: the
brain scans of a person who has newly fallen in love remind of the scans of a person
under the influence of morphine or a mother who has just gave birth to. The chemical
neurotransmitters of the body work for finding a partner while we don’t realize it. Our
brain system tries to find a partner whose immune system is the opposition of ours by
comparing pheromone particles. Thus, genetically appropriate partner smells good
and has pleasant appearance subconsciously. The cliches of universally pleasant
appearance are symmetric face and hourglass body for women or broad shoulder
combined with thin pelvis for men.
Roughly, people can be shared in two main
categories, serotonin-type and dopamine-type,
because the balancing well-being
hormones and stress hormones have
an effect on our behavior. While choosing
a partner we favor our type of human being.
If one loves suspense, is creative and
looks constantly for something new, one
belongs to dopamine type. In turn, serotonin-type
individuals are calm, safe and
respectful of tradition. Once own type has
been found, the brain’s hypothalamus encourages
to have a sexual relationship
with the new partner. Finding a partner is
most likely at the time of ovulation when
men find women most attractive without
realizing it.
The logical reasoning is disrupted in the
romantic newlywed stage as the frontal
lobe of the brain slows down, making the
new partner seem to be perfect. The activity
of amygdala fades which can make
that person fearless. When the feelings
of fear dissipate, anger, sadness and depression
disappear, meaning that falling
in love may be said to be good for the
mental health! The product of hormonal
chain reaction, dopamine, focuses the
loving attention on the positive sides of
the partner ignoring the negative sides.
Indeed, dopamine promotes wakefulness
and remembrance of new stimuli, which
can lead to insomnia in love.
Neuro-chemical changes evaporate
during one and half year after which there
are two options to happen: oxytonin
creates the feeling of affinity and the relationship
continues or hormonal chain
reaction comes to a stop finishing the
relationship. If no neurochemical balance
is found during the one and half year,
the parties of the relationship face the feelings
of disappointment and emptiness.
Body demands a new portion of dopamine
then, as if a drug addicted demands
more stimulants. People who are addicted
to dopamine have fallen in love with the
feeling of falling in love ergo they aim at
experiencing how it feels to be fallen in
love in the beginning for which their romantic
relationships live shortly. In addition
to love addiction dopamine can cause
addiction to alcohol, exercise and even
work.
VÄNNATION
28

Falling in love is a chemical process but
also a stress condition. In the beginning of
falling in love body secrete stress hormone
cortisol even 40 per cents more than
before falling which helps to fasten one’s
eyes on the new partner. A man who has
fallen in love is more peaceful because his
body produces testosterone 40 per cents
less than at the other times. In turn the
secretion of testosterone doubles for women
that makes women more adaptable.
Stress condition and altered levels of sex
hormones help a couple to concentrate on
each other. Unfortunately, finding a genetically
suitable partner doesn’t guarantee
smooth coexistence.
As there are several changes in number
of hormones and neurotransmitters while
falling in love, it is hard to condense the
brain chemical process of falling in love
into one love potion. Over the course of
history people have tried to use special
ingredients, like chocolate or cinnamon,
for falling in love but the science hasn’t
found an evidence of their effectivity. Even
though there doesn’t exist a cocktail for
falling in love, there might be some means
to further the process of falling in love.
A shared exciting experience, like being
in the rollercoaster or watching a horror
movie together, can underlay the process
of falling in love.
When the heart pulse rises in the safety
environment, the allure of the other can
rise as well. If one doesn’t have a special
sight but he wants to fall in love, spring
and summer time is the optimal time for
getting in touch with other people. There
is more ultraviolet radiation from the
Sun that increases the production of beta-endorphins.
Beta-endorphins provoke
the feeling of satisfaction. The visible light
from solar radiation in turn speeds up the
hormonal chain reaction and the process
of falling in love by increasing the production
of serotonin.
The whimsical chemical tips: How can one
find a genetically appropriate partner?
1) If you have already found a partner
candidate whose appearance you find
attractive, make sure that your immune
systems fit together by asking the candidate
to run with you. After a sweaty round
sniff the shirt of the candidate imperceptibly.
This tip helps only women because
men don’t subconsciously choose the
partner by the smell.
2) Spend time with the partner candidate
in exciting situations. Shared scary
experience can bring closer you two.
3) Try to get contact with the partner
candidate during spring and summer
when the production of beta-endorphin
and serotonin are on your side.
Written by Minttu Kuusisto
VÄNNATION
29

Måste man bli vuxen
för att bli sig själv?
BILDKONST
Av Linnéa Korpi
30

ÖSTGÖTAR!
VAR MED OCH
BIDRA TILL
NYA PHOSPHOROS.
illustration: Lovisa Aronsson
Vi söker ständigt illustratörer och skribenter som vill vara med och göra
Östgöta nations tidning ÄNNU bättre. Vi välkomnar all hjälp vi kan få.
Hör av dig till redaktionen! Du når oss på:
nyaphosphoros@ostgotanation.se
NATIONEN
31

VI FYLLER ÅR!
I ÅR ÄR DET 375 ÅR SEDAN ÖSTGÖTA NATION
BLEV ETT ANDRA HEM FÖR LÅNGVÄGA
STUDENTER ÅR 1646.
VILL DU HJÄLPA OSS HJÄLPA NATIONSHUSET?
SWISH: 123 202 85 53