Nya Phosphoros vinter 21

Nya Phosphoros
- ÖSTGÖTA NATION -
Nya Phosphoros NyA Phosphoros Nya Phosphoros VinterNya
Phosphoros
Nya Phosphoros NyaPhHöosphoros
2021
Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya
Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros
Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros
Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya Pros Nya Phosphoros
Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros
Nya Phosphoros Nyas Nya Phosphoros Nya Phosphoros
Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya
Phosphoros Nyphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros
Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya
Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosoros Nya
Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros
Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros
Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya
Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros
Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya
Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros
Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya
Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros
Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya
Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros
Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya
Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros
Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya Phosphoros Nya
Phosphoros
Sveriges
Nya Phophoros
mest
Nya
lokala
Phosphoros
lokaltidning

Redaktionellt
Foto: Jonas Söderberg och Lukas Levan Clauson
Grip på omslag: Lovisa Aronsson
Östgötar!
Nya Phosphoros flyger igen! Denna gång
lastat med något som är bedrägligt
vackert, skapligt förvirrande, yvigt,
spretigt och redigt trevligt - en hästkur
mot vintermörkret helt enkelt. Men vad
annat kan man vänta sig från ett gäng
Östgötar i Uppsala?
För vilken höst det ändå har varit! Vi har
hittat tillbaka till värmen och varandra
på nationshuset, Tages källare har öppnat
igen (även den varmare än någonsin) och
Östgöta nations storspex kommer
spelas inför publik i december. Och trots
en mycket prövande tid har Nationen
bevisat att den kommer stå pall i minst
375 år till.
FÖR icke att förglömma, en viss nation
firar ett visst jubileum i år!
För att sätta detta i perspektiv, var det
245 år sedan USA blev självständigt,
235 år sen Svenska akademien bildades
och 371 år sen René Decarte dog i av
kylan i Stockholm. Östgöta Nation är
alltså äldst i skaran! Rafflande!
VIKTOR EKDAHL
VIKTOR EKDAHL
VIKTOR EKDAHL
PUA LANdbeBERG
PUA LANDBERG
PUA LANDBERG
PUA LANDBERG
VIKTOR EKDAHL
Ett hjärtligt tack till alla fantastisk
skribenter, fotografer och kreatörer som
gjort tidningen till vad den är.
Detta gör vi om!
Trevlig läsning!
VIKTOR EKDAHL
PUA LANDBERG

BLA-
BLABLABLA-
BLAABLABLA BLA BLA BLABL
KURATORSSPALTABLA BLA
BLABLABLABLA BLA BLABLABLA
BLABLABLABLABLAABLABLA BLA
I N N E H Å L L
I HUVET PÅ EN KURATOR
BLA BLABLABLABLA BLA BLA
BLABLABLABLA BLA BLABLABLA
BLABLABLABLABLAABLABLA BLA
BAKLÄNGESGASQUE BLABLABLABLA
BLA BLA BLABLABLABLA BLA BLABLABLA BLABLABLABLA-
INNE- OCH UTELISTA AABLABLA LANDSKAP BLA-
BLABLA BLA BLA BLABLABLABLA BLA BLABLABLA BLABLABLABLA-
BLAABLABLA B LABLABLABLABLABLARIM LA BLA BLABLABLABLABLA-
BLABLABLAB BLABLABLABLATRÄDGÅRDSGATANLABLA BLA BLA
BLABLABLABLA BLA BLABLABLA BLABLABLABLABLAABLABLA BLA
BLA BLABLABLABLA BLABLABLALA3Q MOT VÄGGENBLA
BLA BLABLABLABLA BLA BLABLABLA BLABLABLABLABB-
LABLBLBLABLABLABALBLABLABLABLBLABLBAL-
BALBALBBLABLABLABLABLALAABLABLA-
VÄGBYGGE BLA BLA BLABLA
BLADÖDSANNONSBLABLA BLA
BLA BLABLABLABLA BLA BLABLA-
BLA BLABLABLABLABLAA- BLA-
BLA BLA BLA BLABLA-
BLABLA BLA BLA BLABL
SVANARABLABLA
BLA BLABLABLA BLABLA-
BLABLABLAABLABLA BLA
BLA BLABLABLABLA BLA
BLA BLABLABLABLA BLA
BLABLABLA BLABLABLA-
BLABLAABLABLA BLA
BLA BLABLABLABLA BLA
BLA BLABLABLABLA
BLA BLABLABLA
BLABLA-
BL

Kuratorsspalter
TÄNKA SIG, tiden går! Jag skrev in mig i nationen 23 augusti
2017, och nu är jag precis i slutspurten på min tid som ämbetsverkare.
Jävligt märkligt, kan tyckas. En syssla jag lagt mig till med
ganska frekvent på sistone är att tänka tillbaka på hur nationen
såg ut, både till sin verksamhet och rent fysiskt, verksamhetsåret
17–18. När man inser hur mycket och samtidigt lite som förändrats
på de få år jag varit med i svängen slås man av någon form av
storhetsvansinne, när insikten landar att jag själv haft ett finger i
spelet rörande många av de där förändringarna. Samtidigt är jag
blott och bart en fjärt i sammanhanget. Även om det innevarande
kapitlet av min tillvaro drar sig mot epilogen lär det dock dröja
ett tag innan dessa 45:0r satts på nationens mark för sista gången.
I vår kommer denna fjärt i 45:or sitta på Övre Slottsgatan i egenskap av Curator Curatorum, så
rent engagemangsmässigt går det väl knappast någon nöd på mig i alla fall. Framförallt ska det bli
riktigt roligt att få hålla ett fortsatt öga på den ökände trashanken Adam Liljas (i folkmun kallad
”1Q electus”) fortsatta ÖG-eskapader. I skrivande stund sitter jag överbelamrad av förberedelser
inför morgondagens gåsbal, som jag är fullkomligt övertygad om kommer bli lika fantastisk som
vanligt. Ni läser ju förresten det här efter att gåsbalen gått av stapeln, så jag kan väl lika
gärna fråga: hur var gåsbalen?
Jag kanske låter optimistisk, men det ska sägas att det faktiskt är en riktigt omskakande känsla att
ställas inför, att ha ett slutdatum på kalaset. Å andra sidan finns det ju fler goda saker som har en
ände: en ljummen Gränges, en kuplett av Tage Danielsson och ett nummer av Nya Phosphoros,
till exempel.
/Simon Lindgren, Förste kurator
KÄRA ÖSTGÖTAR,
TVÅ MÅNADER HAR nu gått sen vi hördes av senast, och
på de två månaderna har en hel del hunnit hända!
Jag och mina kollegor har hälsat på våra vänner på Östgöta
nation i Lund och SF-klubben i Åbo. Det var oerhört roligt
att få uppleva nya städer och traditioner, inte minst att få
knyta nya vänskapsband. Jag har även hunnit med att besöka
vintern uppe i Västerbotten. Jag glömmer ofta bort hur
mycket jag tycker om vintern tills jag åker hem och får se
hur den ska vara (sorry not sorry). Det är ju faktiskt så att
det finns mycket fint med Uppsala men tyvärr är inte vintern
en av de sakerna.
Trots den tråkiga vintern i Uppsala så hoppas jag att ni får
en fortsatt fin termin och en trevlig (förhoppningsvis snöig)
jul!
Ps. det är inte för tidigt att lyssna på julmusik!
/ Vilma Tornberg, Andre Kurator

PRECIS SOM MED det mesta jag gjort senaste månaderna
så kommer denna kuratorsspalt bli till lite för hastigt gjord
och lite för sent påkommen.
Därför finns egentligen inte tid att leta fram det djupa tack
som jag tycker ni förtjänar, så ni får hålla er till lite klassiskt
klysch-trams. Mitt kuratorsår börjar lida mot sitt slut och
det har varit ett av de mest händelserika, lärorika och snabbaste
åren i mitt liv. Jag vill tacka ÖG, alltså er, för att ni gav
mig den här möjligheten, och för att ni kört på utefter bästa
förmåga både vid restriktioner, återöppningar, obesvarade
messengermeddelanden, avsaknad av romansallad, kyliga
mornar vid en låst expdörr, borttappade bordsbokningar
och andra prövningar. Tack för ni välkomnat mina idéer och
kommit med en rad egna! (Både bra och dåliga - i båda fallen

I Huvet på en kurator,
i ett korridorsrum, På en nation,
i ett ...
Text och foto: William Norling
“JAG MÅSTE VARNA DIG,
jag bor fyra trappor upp men
du är välkommen in.”
Maggio-referensen går inte hand i hand
med hans yttre. Han, Simon Lindgren,
sjunger just nu på sin sista vers som
förste kurator och det är svårt att föreställa
sig någon annan än den välklädda och
skäggprydda unga farbrorn på 1Q-kontoret.
För ett otränat öga är Simon som
alla andra lillgamla studenter med fäbless
för punch,cigariller och allt studentikost.
Men för mig, det tränade ögat, är han
mycket mer.
För mig är han fortfarande estetaren från
Folkungaskolan som mycket begåvat gestaltade
Max Detweiler i hans klass uppsättning
av Sound of Music. Om jag redan
då anade att han i framtiden skulle
utföra stordåd? Självklart. Jag besitter ju
som bekant ett tränat öga. Vidare är han
även geniet bakom
soundcloudfenomenet Simp Sylvesters
Midiorkester. Om han även är geniet som
ligger bakom det faktum att ÖG:s flaggor
har gripen liggandes istället för ståendes?
Absolut, även om han vill påpeka att flaggorna
är av mycket god kvalitet och felet
gjordes av leverantören och inte han
själv.
När jag berättar för Simon, eller
Kuratorn som han säkert vill bli kallad,
att jag har vissa förväntningar på hur hans
kommer att se ut svarar han att jag inte
kommer att bli besviken. Och besviken
blir jag inte. Innan jag hinner kliva innanför
hallen (täckta av persiska mattor),
fästa blicken på modellfartyget i fönstret
(en fullriggare döpt efter upptäcktsresaren
Amerigo Vespucci), eller ens hinner
ta in rummets dofter
(mahogny och vanilj), ställer Kuratorn
frågan som han ställt så många gånger
förut “Får man fresta med en
cognac?”.

Och frestas bör man när man umgås
med en livsnjutare som Simon så jag ser
på med förtjusning när han häller upp
vad man bäst kallar en rejäl skvätt Grönstedts.
Edward Blom skaldade en gång
“Som ungdom ska man dricka punsch,
röka cigarrer, läsa poesi och lösa världens
alla problem över på tok för mycket rödvin!”,
en verklighet som inte ligger alltför
långt ifrån Kuratorns. Ett antal glas
punsch i veckan blir det, ofta i nationens
tjänst, och medan det inte blir några cigarrer
händer det att en cigarill avnjuts
vid skrivbordet med fönstret på glänt.
“Det räknas som normalslitage” får jag
veta när jag undrar om det verkligen är
tillåtet. Istället för poesi är det
Hasse Alfredsons samlade verk som avhandlas.
Men frukta inte kära läsare,
självfallet har Tage Danielsson sin plats i
bokhyllan.
Då ställer kuratorn
frågan som han ställt
så många gånger förut
”Får man fresta med
en cognac?”
Vidare vill jag inte påstå att bokhyllan
osar lika mycket testosteron som de
herrsällskapsmiddagar som han vägrar
spilla några detaljer om, men de läderband
med Selma Lagerlöf i guldtext står
i betydlig minoritet. Bortförklaringen
kommer snabbt - mycket är kurslitteratur
som “tyvärr sällan skrivs av kvinnor”.
Och den bortförklaringen får man nog
köpa.
Han är ändå i botten en historikerstudent
med klockarkärlek till svensk
kultur- och nöjeshistoria, ett fält jag antar
domineras av flintskalliga medelålders
män med kortärmade skjortor som
helhjärtat påstår att kupletter och de
gamla Jönsonliganfilmerna är det roligaste
som finns. Men någon framtida
Kalle Lind är han inte, Kuratorn. Vad en
framtida karriär kommer att erbjuda vet
han inte, närmast i kikaren har Kapten
Lindgren en eventuell post inom kuratorskonventet
och fortsatta studier. Någon
politisk karriär kan han däremot
inte satsa på efter han på frågan “Vad
har du för favoritkrig?” berättat att han
som barn älskade Karl XII, och sedan på
följdfrågan “så du var nazist som barn?”
svarat “ja”. Om hans svar var ironiskt eller
inte tvistar de lärda fortfarande om.

Förutom i bokhyllan gör sig historieintresset
påmint i hans inredningsstil. På
väggen hänger det tavlor på både kung
Oscar II:s familj och Per Albin Hansson.
Rojalist? Javisst! Men han är ingen
fanatiker (“hälften av kungafamiljen är
ju ändå idioter”). Däremot gillar han det
estetiska. Just estetik och skönhet är höga
ideal som genomsyrar hans åsikter, vem
han är och vad han gör. Det tränade ögat
ser detta i hans första år som kurator:
renovering av nationshuset, nedflyttning
av gamla tavlor från vinden, men kanske
framförallt - totalförbud av silvertejp. Det
finns fler skatter gömda på ÖG, exakt vilka
dessa är avslöjar han inte av rädsla för
stöld likt den stora bibliotekskuppen
under 80-talet då lektyr till ett värde av
300 000 kr försvann. Däremot uppmuntrar
(nåja) han till stöld av bibliotekets
missfärgade kopparbord, de kommer
nämligen egentligen bara ifrån IKEA.
Antingen är det cognacen som börjar
verka eller så har vi det verkligen trevligt,
Kuratorn och jag. Jag får ta en titt i hans
garderob (två sidenmorgonrockar, fyra
frackar och oräkneliga kavajer), inspektera
hans vinylsamling
(mycket Taube och Lill Lindfors) och
fråga honom hur ofta han tror en
kvinna tvättar en BH (han överskattar
den kvinnliga renheten). Han beskriver
sin inredningsstil med “tyger, arvegods
och second hand” och som bevis pekar
han på den stora samling av likör- och
spritglas som startas av hans mor och
underhålls av han själv, den Östgötska
vapenskölden han fått av sin far och tja,
allt tyg som finns i rummet.
Efter 90 minuter börjar intervjun likna
en våldgästning och det är dags att
säga adjö. Jag bedyrar att jag ska skicka
en “riktig fotograf ” om några dagar när
ljuset är rätt, men tills dess nöjer jag mig
mig med att knäppa några bilder med
min engångskamera-app. Jag bjuder in
honom att ansluta mitt sällskap som sitter
på ÖG för middag, och han accepterar.
Vi hinner knappt entra nationen
innan det slits i Kuratorn och han meddelar
att han måste rycka in till kontoret.
Det är mycket möjligt att detta var blott
en futil ursäkt för att slippa mitt umgänge,
men det fick mig ändå att inse att
jag angripit Kuratorn från helt fel vinkel.
Merparten av hans vakna timmar spenderas
ändå på kontoret, och han erkände
att han la mycket möda under sin första
tid på jobbet på att inreda hans arbetsplats.
Att en förste kurator egentligen
skulle bo på kontoret, vem kunde förutse
det? Inte det här tränade ögat iallafall.

De folkkära Fikaverkarna Henrietta, Agnes, Emelia, Ludvig och
Elise hade klätt upp sig temaenligt!
DRA MIG BAKLÄNGES!
En sån’ gasque!
DET VAR ÄNTLIGEN DAGS! För första gången på länge fick
Östgötarna med vänner sitta i en fullpackad Stora salen.
Den traditionsenliga Baklängesqasquen med årets tema
”Superhjältar”var en ren braksuccé som sent kommer
glömmas! Nya Phosphoros var på plats för att få se en skymt
av stjärnorna. Foto: Lucas Clauson
Giacomo Luani
var namnet på
allas läppar i sin
stiliga frack!
Övre bild:
Tredje kurator electa,
Filippa Karlsson vid
ankomsten tillsammans
med den förtjusande
Cornelia Fransson som
bar en fräck snus under
läppen!
Den spektakulära Edda
Carl-Henricsdotter med kumpanen
Olle Wikström
I sittningens vimmel skymtas Henrik
Elofsson och Gemma Gray som tindrade lika
mycket som kristallkronornas glitter!
Tredje kurator, Matilda
Sköld, SJÖNG ett
förmaningstal som blev
kvällens skräll!
Det otroliga Klubbverket
serverade både mat och
dryck
Pärla Nguyen hade svårt att
hålla minen under
Matildas framträdande

NYA pHOSPHOROS
vIKTOR eKDAHLS
iNNE- OCH UTELISTA
Av: viktor Ekdahl
Välkomna till tidningens nya segment:
Nya Phosphoros egna ”inne/ute-lista”.
Här kommer jag skriva vad som ÄR inne
eller ute baserat på fakta.
Vad kommer jag hylla? Vad kommer jag
grilla? Jo! Saker som kläder, ideologier,
nationen, personer och mat. Nog med
denna nödvändiga onödiga introduktion -
NU KÖR VI!
Om Viktor:
Viktor Ekdahl är långt ifrån
kvalificerad för att skriva en inneoch
utelista, men pga hans roll som
redaktör så finns det inte mycket
som kan stoppa honom.
Förvänta er ingenting.
1Q Electus och 3Q Electa: INNE
- Känner ni vindarna? Något är på gång i huset. Det är dags för byte
av kuratorer! Adam Lilja (1Q Electus) och Filippa Karlsson (3Q Electa)
befinner sig just nu i ett träningsmontage i stil med Rockys fight mot
Clubber Lang och kommer vid årsskiftet sitta på expeditionen i absolut
toppform. Riktiga tungviktare. Riktigt hög kompetensnivå. Riktigt jävla
INNE.
Quiltade jackor: UTE
- Ja, ni vet de där jackorna. Jackorna som
ni har checkat in och tänkt: ”Wow, det här
känns lite coolt och fräscht att ha på sig.
Många modemedvetna har ju såna på sig
just nu.”. Well, du har tänkt fel. Det är ute.
Du ska väl liksom inte ut och rida, duh?
Festsnus: UTE
- Säger väl sig självt.
Antingen snusar man
eller så gör en det
inte. Get a grip.
På bilden till höger
har vi någon som
vet att hon är ute
när hon bär en
quiltad jacka.

Att vara ”inne”: UTE
- Att vara inne, status quo, trendig, etc. är ute som bara den. Kör ditt eget race.
Ha på det som du känner dig bekväm med. Tro på det som du faktiskt tror på.
Och sist, men inte minst, lyssna ALLTID på Inne/ute-listor.
Att stoltsera sig med åsikten ”att vara inne är ute”: UTE
- Världens tröttaste take? Kom med något nytt.
Sittande 1Q och 3Q: UTE
- Om Adam och Filippa är Rocky, så måste
Simon Lindgren (1Q) och Matilda Sköld (3Q)
vara Clubber Lang. Ni har gjort det bra. Ni
bjöd på en bra show. Nu är det dock över för
er. Tack för er grymma insats, men gammalt
måste bytas ut. Nu är ni ute.
Metahumor: INNE
- Har alltid funkat och kommer alltid att göra
det. Never going out of fashion.
Matilda Sköld (till vänster) och
Simon Lindgren (till höger).
GUD VAD UTE!
Danmark: INNE
- Jag går efter uttrycket ”Treat Thy neighbor as Thyself” (Albert Einstein, 1882),
men fan vad Sverige inte har gjort det. Danmark har så mycket att erbjuda (kan
dock inte nämna vad här. Kanske gör det senare), så Du, ÖG, Sverige: Ryck upp
er! Älska din granne!
LÄS VIDARE:
BILDER: HÄR FESTAR KURATELET
TILL DET REJÄLT I LUND
Hemligheten om vad som friteras i
fritösen: ”Pommes & dylikt”

Dårskap, Frändskap, Landskap
Text: Filippa Kindblom
Foto: Pua Landberg och Lovisa Snickars
JAG SKA VARA FULLKOMLIGT ÄRLIG:
jag låg i sängen hela dagen då mitt första landskap
skulle äga rum, på grund av en rejäl
bakfylla sedan KMK-sexan dagen innan. Det
var alltså med svaghet i både ande och kött som
jag klev ur min säng – en god kvart innan
mötesstart – och hastade iväg på min cykel för
att träda in i stora salen och göra min östgötska
röst hörd.
Vi ropar vårt svar
rakt ut och de som
gör mest oljud
vinner
Tyvärr fick jag tillbringa pauserna (tacka vet jag
rösträkning) i horisontalläge i bibliotekets soffor.
Jag mådde nämligen så illa att jag inte kunde
sitta upp i längre perioder. Och ändå, ändå
ville jag vara där. För så spännande det var! Det
var så många viktiga beslut som skulle tas, så
mycket som kunde gå fel. Jag är inte heller
bättre än att jag älskar en arkaiskt högtidlig
stämning – det ligger ett slags heligt skimmer
över ett gammalt förfarande som går i arv. Vår
inspektors träklubba, till exempel, och att de
flesta omröstningar går till som i brittiska
House of Commons: vi ropar vårt svar rakt ut
och de som gör mest oljud vinner.
Mitt första landskap blev ett aningen stökigt
sådant. Inte nog med att vi var ganska få
östgötar på plats och att en stor del av oss var
bakfulla – det blev också ett antal mindre eller
större missar och lite klassisk hets. Vår inspektor,
Pernilla Åsenlöf, hade fullt sjå med att
banka sin träklubba i bordet och dela ut bakläxor:
bokslutet 20/21, som skulle redovisas på
landskapet, var inte färdigställt.
Nationsstyrelsen hade bara en medlem på plats
– Henry Sjögren – som utan förberedelse fick
springa fram och tillbaka och hålla i diverse
punkter på dagordningen. Om det hade varit
en av bolltrollarnas fotbollsmatcher hade han
blivit matchens spelare. Tyvärr var det ingen
fotbollsmatch utan ett ganska viktigt möte, så
Henry fick ta emot den ena tillrättavisningen
efter den andra. Jubileumsgruppen hade en
kontroversiell idé som fick visst mothugg, och
det resulterade i en lite obekväm – snudd på
hård – stämning. Mer än så kan jag tyvärr inte
berätta. De som vet, de vet. Vill ni också veta
får ni komma på nästa landskap, den åttonde
december.
jag får tyvärr
erkänna att vi var
flera som råkade
rösta på oss själva
till positionen som
förste kurator.

Med gemensamma krafter lyckades vi i alla fall
till slut välja både en fantastisk 1Q, Adam Lilja,
och en fantastisk 3Q, Filippa Karlsson.
Och sexan då? Den som jag genom hela landskapet
hävdade att jag inte skulle gå på eftersom,
tja, jag var så bakis att jag behövde lägga
mig ner i pauserna? Jag gick på den. Vi fick äta
gulaschsoppa med nybakt bröd (tack Anton och
Sara!) och se herrlandslaget vinna mot Grekland
med 2-0. Vi sjöng vackra sånger och hade sällskap
av några av nationens trevliga seniorer. Så
kanske blev landskapet inte ett jippo ändå, kanske
var det precis som det ska vara – lite stökigt,
lite hetsigt och väldigt roligt.
Adam Lilja och Filippa Karlsson valdes till
förste och tredje kurator på terminens första
landskap.
Det roligaste och kanske viktigaste syftet med
landskapet var att vi skulle rösta fram nästa års
förste och tredje kuratorer. Vi var trots allt ett
gäng tappra östgötar på plats just för att vi
ville se till att det skulle bli bra. Men eftersom det
bara fanns en (fantastisk!) kandidat för vardera
post blev “skriv förnamn och efternamn på en
lapp” en något krånglig instruktion för
röstningen – jag får tyvärr erkänna att vi var flera
som råkade rösta på oss själva till positionen
som förste kurator. En generös tolkning ser det
som en väldigt misslyckad kupp. En krassare
skulle ta fasta på det faktum att vi inte kunde ta
till oss en enkel instruktion, och kanske inte borde
vara röstmyndiga. (Inspektorn upplyste oss
senare om att man såklart röstar anonymt och
att det var kandidatens namn vi skulle
skriva, inte vårt eget.)
Filippa Kindblom och William Norling på
Lanskapssexa.

Vill du också gå på landskap?
Här är din chans!
Kallelse till landskap
8/12
18.00
Kära östgötar!
Ni är härmed samtliga kallade till
höstterminens andra lagtima landskap,
onsdag 8 december klockan 18.
Landskapet hålls i vanlig ordning i stora salen
med efterföljande sexa. Föredragningslista
finnes på nationens anslagstavlor samt på
ostgotanation.se/landskap!
Allt gott,
Simon Lindgren
Förste kurator

Post-pandemipoesi
Försöker att inte rimma om en viss pandemi
Men ibland är liksom lite svårt att låta bli
Och kanske är ett covid-rim det sista vi behöver
Nu när den faktiskt, nästan, är över
För medan löven (Löfven?) faller och träder blir kala
Återgår livet mer och mer till det normala
Äntligen får vi dansa under veckans alla nätter
Feströka, discohångla och spy på nationstoaletter
Äntligen får vi skrika könsord på fulla fotbollsläktare
Och bli utslängda från efterfester av trötta väktare
Vi får vakna med kemisk ångest i varje lite lem
Och äntligen, äntligen ha fysiska sem!
Återigen spenderar vi hela vårt CSN på Gränges i puben
Och svettas halvt ihjäl oss nere i Rave Cave på klubben
Uppsalastudenterna har vaknat och är mer än på gång
Jag menar, till och med kön utanför ÖG:s klubb är lång?!
Ojdå, det blev visst ändå ett rim på temat post-pandemi
Det här jäkla viruset påverkar till och med min poesi
Hur som helst, vi ses väl snart på ett dansgolv i närheten
Kära Östgötar, välkomna ut i friheten!
- Elma Pålsson

TRÄDGÅRDSGATANS
MYSTERIUM OCH PÄRL
Under årens lopp har Trädgårdsgatan, som heter så eftersom den ligger vid Vasaslo
trädgård, varit både en gata för nöje och bildning. Den relativt centrala gatan har o
skonats från tät kommers och parkeringshus och istället lever och verkar studenter,
katoliker, ungdomar, kulturarbetare, lektorer, Röda Korset-damer och Östgötar här.
Nu tar vi oss en närmare titt på Uppsalas vackraste promenadstråk.
Under stora delar
av 1900-talet var
Trädgårdsgatan
en riktig bio-gata
med två biografer.
På bilden är Grand
som visar Pinoccio
1941.
Östgöta nation på 1910-talet.
Huset är sig utvärtes likt.
Till höger: trädgårdsgatan, 1970-tal.

OR
Förutom ÖG och GH låg
även Göteborgs nation på
Trädgårdsgsatan. Huset
på bildet revs tyvärr 1960
och Göteborgarna flyttade
från Trädgårdsgatan
ttets
troligt nog
I det här huset tillbringade Ingmar
Bergman sina första år i livet hemma
hos sin mormor. De gick ofta på matiné
Slottsbiografen.
En av Sveriges bäst bevarade
biografer med lokaler från 1914
Mystisk inskription i
gatustenen på Trädgårdsgatan
Gravkapellet på
Trädgårdgatan uppfördes
1896 för att den
patalogogiska institutionen
skulle kunna förvara
liken med vördnad
mellan obduktionerna.
Flustret är så gammalt som 179 år. Under en period gick
dansstället under namnet ”Lilla fördärvet” bland Uppsalas
studenter. Till höger är Brigitte Bardot framför Flustret
under en filminspelning 1972.

Ett kafferep på 6 minuter och 21 sekunder
med Matilda Sköld (+ några andra kuratorer)
Jag kommer in på expeditionen med en färsk kopp kaffe. Detta har varit en rutin
som jag har haft sedan Matilda Sköld klev på som tredje kurator i början av året.
Förra hösten blev jag tillfrågad att agera som stödperson åt Matilda - en roll som jag
var stolt över. Det visade prov på att min kompetens behövdes som stöd åt en ännu mer
kompetent person. Detta visade sig mest bara resultera i att jag och Matilda satt och
snackade strunt över en kopp kaffe vid det där stökiga bordet. Trots att Matilda inte är
bra på att städa sitt bord, så är hennes kompetens intakt - eller till och med större än
vad den var i början av året.
Nu ska Matilda kliva av och lämna plats åt en ny 3Q. Därför vill jag för en sista gång
snacka lite strunt med henne och dela med mig av det till er (i format av Sitcom-manus,
därmed byter vi till typsnittet Courier).
Scen XII: ”Kafferepet”
Mr. X sätter igång inspelningen och riktar mikrofonen mot
Matilda.
X: Matilda är du okej med att jag använder materialet från
denna inspelning helt ocensurerat?
M: HAHA! Ja.
X: Ja, då sätter vi igång då, […]
M: Vad roligt!
X: […] det är så jävla dåliga frågor… DEDÄ SKA VI FAN HA MÄ!
Okej, första frågan! Tråkig fråga måste jag säga.
”Vad är du mest glad över med din tid som kurator?”

M: Mest glad är jag nog över att jag lyckats åstadkomma
mycket grejer jag ville göra inför min kuratorstid och att
sätta min prägel på verksamheterna. Jag har också haft så
himla roligt: jag har lärt känna många nya verkare,
kuratorer och gå på roliga fester.
X: Mindre nöjd över något?
M: Mindre nöjd är jag nog… eh… kanske med att jag lite
senaste tiden fick lite för mycket på mitt bord (ironin) och
inte kunde göra så bra jobb på vissa delar som jag hoppades
att jag kunde göra. Typ svara mail eller beställa
romansallad. I sin helhet är jag dock nöjd.
X: Okej. Jättebra! Följdfråga: ”Varför heter det kurator?”.
Simon Lindgren, 1Q, sitter i rummet bredvid och lyssnar
intensivt.
M: Heh… jag tror att kurator på latin står för… Gud! Det är
ju också pinsamt när Simon lyssnar på det här och vet! Hahaha!
S: (Något otydligt) … lyssnar … noga!
Mr X stänger dörren till 1Q:s kontor. Matilda skrattar.
M: Nej men, jag tror att kurator är ett latinskt ord som
står för antingen typ vårdare eller… JO! Vårdare! Jag tror
att det står för vårdare eller så här… nej, jag tror det
står för vårdare! (1)
Mr X undrar fortfarande vad som skulle komma efter ”eller”.
Mr X bekräftar (från höften) att det betyder vårdare.
Vilma Tornberg, 2Q, ger en tumme upp.
M: Yaay! Språkvetar-Vilma ger en tumme upp!
X: Okej. Nästa fråga: ”Har du lärt dig något om dig själv
som person under din tid som kurator?”
M: Jag har lärt mig att jag är extremt mån om att få säga
det jag tycker. Jag har blivit en sådan som ifrågasätter
väldigt mycket. Ibland ifrågasätter jag traditioner och
saker görs endast för att folk säger ”Vi har gjort så
jättelänge.” - till sådant frågar jag ”Men varför?” […]
X: Najs.

M: […] Jag tror att jag såg mig själv som en så mycket
mindre sådan person än vad jag faktiskt är. Jag trodde jag
var väldigt medgörlig och lyssnade på alla, men jag tror jag
faktiskt är väldigt ifrågasättande och lite rebellisk.
X: Det är bra. Det är ju skitbra… fan vilka dåliga frågor
det här är.
M: Hahahaha.
X: Vad händer nu när du kliver av?
M: Just nu hoppas jag att jag kommer in på mina C-kurser jag
ska läsa till i vår. Så det är det… eh… eller ja! Jag ska ju
regissera ett TekNat-Spex (2) också i vår. S/O till ett Tek-
Nat-spex, som jag med andra har skrivit. Det får man söka
till!
X: Tänker att jag slänger in lite info om det. Men nu när du
kliver av, kommer du ändå jobba lite i smyg?
M: Jag tänker att jag kommer göra mig tillgänglig som någon
form av 3Q-jour till Filippa, för att det känns inte mer än
rätt. Jag kommer inte hinna lära henne allt nu under
hösten. Det är svårt att vara kurator, så precis som jag
bombarderade Lukas (3) första månaderna, så kommer hon också
få göra det. Sen ska jag försöka släppa det till henne och
låta det vara hennes grej… eh… inte baksätesköra. Det är ju
det fina med den här sandslottsreferensen (4): ”Nu är det dags
att riva ner mitt sandslott.”
X: Näst sista frågan: kommer du bli gladare eller vresigare
efter att du har klivit av?
M: Alltså, jag tror jag kommer bli en sån som kommer slänga
sig med uttryck som ”på min tid bla bla bla”, men jag tror
att jag ser fram emot mycket av vara på ÖG som endast medlem
och gäst, inte jobba och se hur duktiga alla som jobbar är.
Dessutom att se hur andra bygger något eget av Nationen.
X: Fint! Sista frågan: vad är det första du gör efter att du
kliver av?
M: Det första jag gör efter att jag kliver av är nog […]
X: Noll censur här. Skjut.
M: […] det är nog att jag tar en vardag det jag egentligen
har viktiga grejer jag behöver göra som bara är mina egna
viktiga grejer och skiter i dem och sover hela dagen. Hehe.
X: Mellanmjölkssvar för en inte mellanmjölksperson!
M: Vad var det för något annat jag skulle kunna göra då?
X: Supa dig skitfull.
Mr X avslutar inspelningen.

Matilda har dock rätt. Hon har redan gjort det där under sin kuratorstid. Nu får hon
fokusera på det hon vill göra och ta det lite jävla lugnt. Nu får någon annan städa kontorsbordet.
Tack Matilda (och Simon, men i denna text främst Matilda) för ett fantastiskt verksamhetsår
som började med Covid-19 och slutade med fantastiska verksamheter som
har gett ÖG sin livskraft igen.
Förtydligande:
1. Curator på latin betyder enligt wiktionary.org: ”one who has care of a thing, a
manager, guardian, trustee”. Ja, typ vårdare.
2. Ett TekNat-spex är en ideell och fristående kulturförening i Uppsala vars
främsta syfte är att sätta upp spex. Mer information hittas via deras
Facebook-sida @Ett.teknat.spex
3. Lukas Forell (i folkmun: Lukas) var 3Q på Östgöta Nation VT20-HT20 och var
Matildas företrädare.
4. Oklart vad Sandslottsreferensen faktiskt är, men den funkar.
Intervju & Text: Viktor ”Mr. X” Ekdahl

Nytt vägbygge – men för vem?
Och vad blir konsekvenserna?
ÖSTERGÖTLAND:
En ny motorled har börjat
byggas i de norra östgötska
skogarna på bud av
Isterprinsen själv. Men för vem
byggs egentligen vägen?
Nya Phosphoros undersöker
bygget och de människor och djur
som inte tagits hänsyn till.
För ett drygt halvår sedan inleddes bygget av
den nya moterleden som är tänkt att fungera
som länk mellan de större städerna i landskapet.
Jordbruket spås skjuta i höjden och erbjuda
landskapet otaliga nya arbetstillfällen. Något
som dock verkar hamnat i glömska verkar vara
de folk som bor längs vägen. I den lilla orten
Tjällmo har Tjällmokaninerna huserat sedan
urminnes tider. Ett krigsfolk, som på senare tid
har sadlat om för att i stället livnära sig som
ledarskapskonsulter, men som nu tvingats lämna
sina kaninhål och tvingats migrera. Det hela
låter kanske inte allt för allvarligt om än fel, men
det har inkommit rapporter som bekräftar att
flertalet kaniner fått sätta liven till.
Tjällmokaninerna har genom tiderna fungerat
som kanske den främsta leverantören av
legoknektar i området. Således kretsar deras
djupa tradition kring stridskonst och
vapentillverkning. Styrs gör de av generalen,
för närvarande Stampe IV Lagomorf, som med
ett järngrepp kontrollerar stammen.
Rapporter indikerar att inte allting är som det
ska, utan att styret tangerar en diktatur.
Antalet avhoppare sägs vara många, men de
kaniner som stannar beskrivs som extremt
lojala. Omorganiseringen till att, i stället för
krigskonst, livnära sig på ledarskapsutbildningar
och skrotkonst, verkar dock ha
skett sömlöst och utan allt för många protester
från underhuggarna, bortsett från
veterankaninerna i kansliet. Nu finns dock
risken för att allting ställs på ända.
Nya rapporter tyder på att Tjällmokaninerna
med våld tvingats bort från sina hem. Dessa aktioner
ska ha skett plötsligt och kaninerna blev
överrumplade. Således åsamkades kaninerna
svåra skador, men med all deras krigserfarenhet
är de inte långsamma med att rusta för ett svar
på vad de betraktar som en krigshandling.
Konsekvenserna av detta kan i värsta fall gå ut
över allmänheten och att tillgripa säkerhetsåtgärder
är av största vikt.
Vad som kommer att hända går endast att spekulera
kring, men det som kan
sägas är att tiderna är oroligare än någonsin.
Utan att ta för mycket för givet, bör man ha i
åtanke att framtiden kan komma att präglas av
något som inte är allt för långt ett krig.
- Hazy Lazy

dd
Våra kära
TRÄD PÅ
ÖSTGÖTA NATIONS
PARKERING
* 23 april 1932
Har lämnat oss i
stor sorg och saknad
21 oktober 2021
PUA LANDBERG
VIKTOR EKDAHL
Giacomo Luani
Ylva Ledberg
Övrig släkt och vänner
Någon andemakt,
någon hemlig makt
har i trädens gömda rötter
sin vilja lagt
Karin Boye

Regi & illustration
av Hugo Jonsson
Vad tycker egentligen folk om Östergötlands
landskapsdjur? För att reda ut denna stora fråga
trackaserade jag nationens medlemmar samt
universitetets lärda och olärda med de
knöligaste klurigheter och de svanigaste spörsmål.
Åsikter, annekdoter, käbbel & dylikt av
östgötar, östgötarnas vänner
& annat löst folk
Jag matade ankor en gång och så kom det en arg svan och snodde brödet från dom.
Sen hoppade han på mig men då kastade jag bröd på hans huvud. Men jag förstår
svanen, hade nog också blivit bitter om alla bara matade ankorna hela tiden.
- Wilma Ohlsson, sjuksköterska
Knöligt.
- Agnes Behrman,
statsvetare
Knölsvanar? Älskar skiten. Gick på
vita svanens dagis. Älskade skiten.
- William Norling, mångsysslare (arbetslös)
Knölsvanen går väl an som landskapsdjur, men jag tycker
att igelkotten är mer representativt för Östergötland.
Förbannat att gotlänningarna skulle hinna före med den...
- Tim Berndtsson, fil. Dr. i litteraturvetenskap

Kuratorsspalterna (knölsvans-edition)
Knölsvanen är absolut det mest majestätiska
vattenlevande djuret på norra halvklotet. Dock
väldigt otacksamma varelser; gav halva min pinnglass till en
svan en gång men den försökte bita mig. Jävligt otacksamt.
- Simon Lindgren, förste kurator
Svanar är jättestora. De har en vingbredd på 2,4 meter.
Det var allt för dagens ”2Q:s kluriga knölsvanskuriosa”.
- Vilma Tornberg, andre kurator
Jag har aldrig ätit svan, men jag
har ätit krokodil och skallerorm.
- Matilda Sköld, tredje kurator
Svanar är som män,
missförstådda.
- Tim Norinder Jonsson,
f.d. förste kurator
Svanar är som män, fina på
långt avstånd men ganska
obehagliga på nära håll.
- Ylva Ledberg, fjärde kurator
Vad fan är grejen med gåsbal?
Jag vill se SVANBAL!
- Ulrika ”Ullis, Ullet” Schildt, klubbverkare
Svanar är boss bitches. Mitt patronus [nån nördig Harry
Pottergrej] är en svan, så jag är också en boss bitch.
- Emilia Nordström, polkandare
Svanar är livsfarliga. Jag älskade Barbie i Svansjön när jag var liten.
Men en dag var vi ute vid en sjö på dagis så väste en svan mot mig
och jag blev livrädd. Sen dess har jag hatat svanar. Fuck svanar.
- Filippa Karlsson, lördagsfikaverkare, 3Q electa, svanhatare
Jag föredrar änder framför svanar,
för dom är mer färgglada.
- Viktor Ekdahl, nationsredaktör
Visste du att en svan kan
bryta lårbenet på en unge?
- Filippas dagisfröken

Svanar är mitt favoritdjur. Den fula ankungen är väldigt gripande, och
jag känner att jag kan relatera till den. För som fikaverkare får man
ofta höra att man inte är något kul, men sen förvandlas vi till vackra
svanar, typ.
- Elise Ambec, fikaverkare, svanentusiast
Gåsar? Vad är grejen?
- Lukas Forell, skön snubbe
Knölsvanen har gjort mig grundligt besviken.
- Anonym östgöte
Men det ska vara sagt att jag föredrar
östgötska svanar framför skånska, för
dom är mindre främlingsfientliga.
- Viktor Ekdahl, nationsredaktör
Ja! Jag älskar knubbsälar!
- Minna Reiderstad, skåning
Förstod aldrig varför den hette Den fula ankungen
när det handlar om en svan, det är ju hela poängen
med berättelsen att han är en svan. Jävla danskar.
- Berit Bullebäck, hammocksittare
SVANEN
Melodi: Så lunka vi
Text: Simpa Limpgren, spexmästare emeritus
En svan som satt på Svandammsön
blev trött på smul från kaffebrön
När man är granne med cafét
får man en fast diet
Fastän svanen har en klädsam knöl
får väl han sig också ta en öl
Häll en slurk, ur din burk, ned i dammen din skurk
så svanen blir en nöjder liten lurk

Ett helt okej landskapsdjur, bättre än igelkotten
men den går ju inte att jämföra med älgen.
- Lovisa Åslund, kälkborgare
Svanesång
Via Nationalencyklopedin
sva`nesång subst. ~en
ORDLED: svane--sång-en
• avskedsdikt till livet el. sista uppträdande.
Nog är knölsvanen fin men jag tycker fortfarande
att EPA-raggaren ska vara vårt landskapsdjur.
- Ola Softhammar, ordförande Raggarnas Rätt
Knölsvanen… är… vattnets giraff.
- Isabelle Wallgren, ordförande
utredningsutskottet
Svanesång refererar till en mycket gammal
föreställning om att knölsvanen (Cygnus olor)
är helt stum under hela sitt liv, men att den är
kapabel till att sjunga endast en oerhört vacker
och hjärtskärande sång precis innan den dör.
Lever dom bara med en partner hela livet?
Fan vad sorgligt man måste ju få testa lite.
- Isabel Dehmer, bittert butiksbiträde
Vet du, jag tror att svanar är ganska bra ändå.
Alla djur är lika viktiga och värdefulla.
- Viktor Ekdahl, nationsredaktör
Jahaja, läser du fortfarande?
Det var väl förbannat...
Men tack, antar jag! Nu ska jag
iväg och göra ett surrealistiskt
vernissage om näbbmusen.
Knöla lugnt!
- Hugo Jonsson,
knölsvanskorrespondent

Puss och Kram!
Vi ses i vår!