14.12.2021 Views

Holmiensis-Nummer-4-2021-Stockholms-nations-tidning

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Nummer 4 2021. Sedan 1963. Stockholms nations tidning.

Dansa tryckare med

Augustine

Ämbetena du inte visste

fanns

Vadå gås?


redaktionen

REDAKTÖREN HAR ORDET

Max Verstappen tappar kontrollen över styrningen i en

millisekund och plötsligt är hela hans racerbil ovanpå

Lewis Hamiltons. Alla flämtar till och den trettiogradiga

luften i sportbaren i den italienska kustbyn Monterosso

står stilla. Dropparna rinner längs ryggraden och på de

kalla glasen. Händerna som för en sekund stannat i luften

börjar åter att gestikulera och Ferrarifansen tar sig för

pannan. Kampen om tvn har inte varit en lätt match. Det

lokala laget La Spezia spelade en långsam Serie A match

och det var länge sedan italienarna kunde känna någon

stolthet i Formel1. En blonderad, tatuerad, barbröstad

ungkarl använder baren som sin scen då han högljutt

reagerar på händelseutvecklingen. Aska singlar ner över

barens golv när han svänger runt med den ciggbeklädda

handen i luften. En riktig eldsjäl.

Nio månader tidigare tar universums kortaste skidsäsong

slut i en källarlokal i södra Chamonix. Den unga sjukgymnasten

har rufsigt hår, snälla ögon och varma händer

som undersöker det svullna knät som varit med om en

ordentlig smäll i offpisten. Varken han eller läkaren på

sjukhuset ville lämna några definitiva besked utan att ha

sett en magnetröntgen, men min magkänsla säger att det

här är en kille som känner igen ett trasigt korsband när

han ser det. Mitt hjärta gick i tusen bitar. I stället för lunchbaguette

och ständig träningsvärk väntade operation och

evighetslång rehabilitering. Men beskedet hade inte kunnat

levereras av en finare person. En som lever för sjukgymnastiken

och för bergen han bosatt sig i.

Jag vill ta er till ett middagsbord i Uppsala där nästan

ingen sitter bekvämt. Vissa sitter på pallar, andra sitter

nästan i knät på varandra, någon sitter i en fåtölj. Min

blick vandrar över mina vänner och en känsla av hopp

inför framtiden bubblar upp i magen. Det här är personer

som ska ut och möta människor i sjukvården, på arbetsintervjuer

och i rättssamhället. Med en aldrig tidigare

upplevd inlevelse och ett intresse för att förstå varandras

discipliner avhandlas ämne efter ämne. Det kokar inte

sällan ner till diskussioner om digital sjukvård som visat

sig vara den perfekta skärpunkten av de olika perspektiven

vi oundvikligen fått genom våra olika studier. Vissa

har bytt studieinriktning – från civilingenjör till juridik,

från juridik till personalvetare, från personalvetare till

sjuksköterska. Andra hittade rätt på direkten. Alla gör

redan världen till en bättre plats.

Hjärtan som brinner.

Kön till pyttipannan som aldrig tycks bli klar ringlar

från Kakelbaren genom Beige ut till Övre hall. Ännu

ett Lagtima landskap är genomfört och det finns många

känslor i luften. Förstagångssökandens förvirring har inte

ännu avtagit, de konkurrensutsattas tummar krampar från

att de hållits så hårt och de som ifrågasätter motioners

hjärnor går fortfarande på högvarv. Vårterminen är runt

hörnet och ingen vet vad som väntar. Det enda som är

säkert är att solen och värmen kommer tillbaka och att

Nationen kommer fortsätta vara en samlingsplats för alla

som vill engagera sig. Dessförinnan väntar julledighet,

nyår och tentor. Personligen planerar jag att äta gubbröra

tills det sprutar ur öronen. Berätta inte för någon i Italien,

men helt ärligt börjar jag bli rätt mätt på pasta och pizza.

Jag hoppas att ni vill slå mig följe i det nya året, i att göra

saker vi brinner för och då och då stanna upp för att

fundera på vad som får våra hjärtan att banka. Mot det nya

året!

Hjärtliga hälsningar,

Ansvarig utgivare

Sigrid Holm

1q@stockholmsnation.se

Annonsförsäljning

holmiensis@stockholmsnation.se

Tryck

Wikströms Tryckeri AB

018-15 62 90

Omslagsfoto

Wilma Nordin

Fotograf

Claudia Fax

Liisa Eelsoo

Kontakt

Drottninggatan 11

753 10 Uppsala

072-964 75 50

holmiensis@stockholmsnation.se

Sonya Sammarco

Redaktör

2


redaktionen

Stjärntecken?

Väldigt mycket fisk...

Nyårslöfte?

Att unna sig mer!

Andra medverkande:

August Ahlin

Gästskribent

Sonya Sammarco

Redaktör

Trendspaning 2022?

Inne: Kakelbaren. Ute: Snacka tele i

airpods.

Stjärntecken?

Den enivsa och känslosamma kräftan.

Nyårslöfte?

Lära mig dansa klubbdans.

Trendspaning 2022?

Omikron.

Stjärntecken?

Jungfru, det är en sak som är säker.

Nyårslöfte?

Sluta vara en “woogirl”.

Trendspaning 2022?

TikToks fortlevnad.

Philippa Nilsson

Art Director

Wilma Nordin

Art Director

Felicia Westling

Redaktionssekretarere

Eric Winell

Redaktionssekreterare

Stjärntecken?

Fisk... -.-’

Nyårslöfte?

Sluta referera till TikTok 24/7.

Trendspaning 2022?

Bootcutjeans på snubbar.

Stjärntecken?

Tvilling (adda mig på Co-star!).

Nyårslöfte?

Lära mig ett till språk.

Trendspaning 2022?

Ute: Att gymma. Inne: Att inte bry sig.

Ida Appelgren

Redaktionssekreterare

Richard Martin

Redaktionssekreterare

Stjärntecken?

Lejonet.

Nyårslöfte?

Borsta tänderna på min hund.

Trendspaning 2022?

TikToks död.

Stjärntecken?

Den mäktiga stenbocken!

Nyårslöfte?

Börja vattna mina växter.

Trendspaning 2022?

Pikéns återkomst såklart!

INNEHÅLL

Nummer 4 2021

1Q har ordet 4

Bildcollage Gåsbalen 5

Vadå gås? 6

Bildcollage Höstgasque 8

Dansa tryckare med Augustine 9

Uppsalavyn 12

Hedersledamoten 13

Fem unika ämbeten i centrum 16

Studenten på Studenternas 20

Korsord 22

Recept 24

Kuratelet 25

Kalendarium 28

3


1q har ordet

1Q HAR ORDET

Kära Stockholmare,

Terminen går mot sitt slut och likaså gör 2021.

Höstterminen började med en uppskattad kräftskiva

och lyckad inskrivning. Traditionsenliga evenemang och

vardaglig verksamhet tvingades emellertid anpassa sig

efter råd och restriktioner. Åtta vid varje bord, sittklubb,

avstånd. Till allas förvåning, och störa glädje, meddelade

Johan Carlson den 7 september att ”vaccinerade kan i

princip leva som vanligt efter 29 september” och torsdagen

den 30 september genomfördes en vanlig Torsdagsklubb

för första gången på 1,5 år. Sedan dess har allt gått i ett

nervkittlande tempo. Vi har genomfört en högtidlig

Höstgasque och storslagen Gåsmiddag. Det har rivits av

två Landskap och tre städsexor. Heltidarna har dessutom

hunnit besöka såväl Malmö nation som Göteborgs nation

i Lund. Det kan helt enkelt konstateras att vi lämnar en

annorlunda hösttermin bakom oss.

Jag slutar aldrig imponeras över Nationens förmåga att

anpassa sig efter de ramar som verkligheten runtomkring

uppställer. I tre terminer har Heltidarna rättat sig efter

regeringens presskonferenser och Ämbetsmännen efter

Heltidarnas ord. Tack till alla Heltidare, Ämbetsmän och

medlemmar för den flexibilitet och kreativitet som ni har

skänkt Nationen under annorlunda tider. Nationen är er

evigt tacksamma.

Vi lämnar en annorlunda tid bakom oss och det är dags att

rikta blicken framåt. Men trots att vi för var dag närmar

oss en ”vanlig” vardag, så hoppas jag att vi fortsätter sträva

efter att ständigt utvecklas. Nyår markerar möjligheten

att släppa det gångna och fokusera på framtiden. Nyår

markerar också möjligheten att testa nya saker.

Jag är övertygad om att 2022 har mycket att erbjuda. Här

på Nationen är vi i full gång att förbereda oss på allt vad ett

nytt år innebär. Sedan någon månad tillbaka planerar vi för

den femte upplagan av Stocken garden och en spektakulär

Champagnegalopp. Vårterminens kalendarium fylls på i

rasande takt och våra nyvalda Heltidare jobbar hårt med

sin upplärning.

Men än är terminen inte riktigt slut. Det stundas ett tredje

Landskap där vi tillsätter merparten av nationens ämbeten.

Det nalkas dessutom en sista städsexa för att fixa huset fint

inför Luccehelgen. Verksamheten fortsätter rulla på fram

till den 16 december och jag hoppas vi hinner springa på

varandra i huset innan dess.

Vi lämnar en annorlunda tid bakom oss där behovet

av vänskap och gemenskap har fortsatt visa sig mer än

någonsin. För mig har Nationen i osäkra stunder alltid

varit en trygg plats. Här kan inte livets alla besvär lösas,

men det finns alltid någon som lyssnar på en när man

behöver prata. Här kan inte livets alla besvär lösas, men det

finns alltid något att sysselsätta sig med om man behöver

fly undan sina egna tankar. Jag hoppas att Stockholms

nations samtliga medlemmar också betraktar Nationen

som återkommande trygghet, en beständig samlingsplats

som alltid välkomnar dig tillbaka.

Med det sagt, vi ses igen efter nyår!

Nationen längtar redan efter er.

Med allra varmaste vinterhälsningar,

Sigrid Holm

Förste kurator

4


Tryck Höstgasque CMD+Shift

för att ändra text

5


Tryck nationen CMD+Shift

för att ändra text

VADÅ GÅS?

Av: Richard Martin

När det här numret av Holmiensis släpps kommer

Gåshelgen på Nationen redan ha gått av stapeln.

Det är inte lättvindigt man säger att det är en av

november-månads höjdpunkter. Jag hoppas därför

att du som läsare har fått uppleva denna storslagna

helg med allt vad det innebär. Om inte, misströsta

ej, Gåshelgen kommer förmodligen att bestå som

tradition på Nationen även i framtiden.

Men vad är egentligen Gåshelgen för något? På

Nationen firas denna tradition vanligtvis med två

middagar. Ett slabb, det så kallade Gåsslabbet, och

en bal, Gåsbalen. Du har säkert hört vad en Gåsbal

innebär i stora drag, inte minst med tanke på vad

som serveras, nämligen den notoriska svartsoppan.

På andra nationer, sällskap och sammanslutningar

runt om i landet kan firandet se lite olika ut, men

sammantaget är det sig likt. Så var kommer egentligen

den (om man får kalla den så) lite udda traditionen

ifrån?

Traditionen med gåsmiddag är kanske mer känt

under namnet Mårtensgåsfirande. Idag förknippas

firandet främst med Skåne. Det är dock endast på

senare tid som denna association har tillkommit.

Seden har nämligen anor från medeltiden då det

firades runt om i stora delar av Europa och var

faktiskt en av den tidens viktigaste högtider. I Sverige

har man firat Mårtensgås i de högre samhällsskikten

sedan åtminstone 1500-talet. Det var först när

välståndet i samhället sakta men säkert ökade runt

1800-talet som gåsätandet tog fart på riktigt.

Men vem var den här Mårten egentligen? Och vad

har gäss med saken att göra?

Historien har sitt ursprung i början av 300-talet med

den romerska soldaten Martinus, hemmahörande

från det område som idag är Ungern.

Man kan säga att Martinus historia började med en

händelse som skulle visa sig vara avgörande för hans

väg i livet. En dag mötte nämligen Martinus och

några vänner en frusen tiggare på en stig. Martinus,

som inte hade några pengar att ge den stackars

tiggaren, ska ha rivit av halva sin mantel och givit

tiggaren den i stället. På natten uppenbarade sig Jesus

framför Martinus bärande den halva manteln och

sa till sina änglar att han hade fått den av Martinus.

Efter denna händelse lät Martinus sig döpas och

blev en hängiven kristen. Martinus spenderade

därefter sin tid med att åka på missionsresor runt om

i Frankrike för att konvertera folket och sprida sin

lärdom. I den franska staden Tours fattade folket stort

tycke för Martinus och ville göra honom till biskop.

Det skulle inte ha fallit Martinus i smaken på grund

av det stora och tunga ansvar som ämbetet förde med

sig. I ett försök att komma undan den stora samling

ortsbor som ville göra honom till biskop gömde

sig Martinus enligt sägen bland en flock med gäss.

Gässen, som tydligen inte uppskattade Martinus

6


Tryck natiionen CMD+Shift

för att ändra text

sällskap, ska ha börjat kackla och avslöjat honom,

till hans stora besvikelse. Martinus hade därför inget

annat val än att acceptera stadens vilja och blev

sedermera biskop. Efter sin död blev han utnämnd

till Frankrikes skyddshelgon under namnet Martin

av Tours. Gässen äts således idag som ett straff

för att de låg bakom avslöjandet av Martinus. Hur

Martin av Tours blev till Mårten i svensk folkmun är

däremot råder det dock tvivel om.

året. Det som traditioner dock har gemensamt är

att de är återkommande, och med tanke på gåsmiddagens

uråldriga rötter hyser jag inga tvivel om att

den kommer förbi en del av vår historia i många,

många år framöver.

Foto: Liisa Eelsoo

Firandet av Martin av Tours sker traditionellt på

Mårtensafton, vilken infaller den 10 november

varje år. Av förklarliga skäl firas högtiden på

Nationen på den närmast efterliggande helgen. Den

11e november infaller Sankt Martins minnesdag,

Martinsdagen. Något förvirrande är att den 10e

november bär Martins namn i almanackan, medan

den 11e november bär Mårtens. Egentligen åsyftas

här två olika personer. Den 10e november 1483

föddes nämligen Martin Luther, den protestantiska

reformatorn, och hans namn har därför fått pryda

våra almanackor den här dagen. Mårten, med vem

åsyftas Martin av Tours, har däremot sin dag den

11e november då det enligt sägen var denna dag år

371 som de där gässen ska ha avslöjat hans gömställe

med sitt kacklande.

”Det mest kontroversiella på menyn är

givetvis svartsoppan, vilken är gjord

på gåsblod i kombination med lite

andra läckerheter såsom buljong, sirap,

starkvin och cognac.”

Den klassiska gåsmiddagen innebär som bekant att

man äter svartsoppa till förrätt, gås till varmrätt och

skånsk äppelkaka till efterrätt. Det mest kontroversiella

på menyn är givetvis svartsoppan, vilken

är gjord på gåsblod i kombination med lite andra

läckerheter såsom buljong, sirap, starkvin och

cognac. För den som inte har haft nöjet att pröva

denna delikatess kan smaken beskrivas som något av

en blandning mellan pepparkaka och blodpudding.

Mums!

Som sagt har tyvärr denna trevliga, festliga, och en

aningen udda högtiden passerat oss förbi för det här

77


Tryck Gåsbalen CMD+Shift

för att ändra text

8

8


Tryck KULTUR CMD+Shift

OCH NÖJE

för att ändra text

DANSA TRYCKARE MED AUGUSTINE

Av: Felicia Westling

Det svenska Indie-pop-undret Augustine har nyligen

släppt sitt första album och kommer under våren att

ge sig ut på en Sverigeturné. Med en diskografi som

utgjort soundtracket till min egen sommar och höst

är jag överförtjust över att med denna artikel få ge er

ett smakprov av Sveriges mest aktuella artist.

Det är få som lyckas åstadkomma den bitterljuva

dansar-medan-jag-gråter-känslan som Augustine gör.

Med sin pulserande bas och synt kombinerat med

vacker lyrik som uttrycks i en omisskännlig falsett

är hans låtar ett säkert kort till alla tillfällen. Samma

låt som agerar dansvänlig dänga i Landskap på

Torsdagsklubben gör sig minst lika bra på den något

melankoliska nattpromenaden hem.

En fredagsförmiddag i slutet av september talas

jag och Augustine vid via länk och diskuterar allt

från hans kärlek å den för honom nyfunna staden

Stockholm till skapandeprocessen bakom hans

musik. Kära Stockholms nations medlemmar - tillåt

mig att få presentera, Augustine.

Felicia: Hur skulle du med egna ord beskriva din

musik?

Augustine: Jag skulle beskriva den som varm, både

i ljudlandskapet och i budskapet. Dansant vill jag

också att den ska vara. Även lite melankolisk, eller

vad säger man, sentimental. Jag vill liksom att man

ska kunna dansa men att det ska finnas något extra

lager där, om man tittar lite närmare.

att hamna i en annan värld.

Det är lite eskapistiskt nästan, att få komma bort

till en annan, kanske vackrare miljö?

Ja verkligen! Men sen tycker jag verkligen mycket

om det här vädret och sånt också. Regn och grått, för

då får man ju vara inomhus också och inte känna så

mycket stress över att man går miste om saker.

Den eskapistiska känslan syns tydligt i hela

Augustines estetiska framtoning, som präglas av

solvarma färger och miljöer som tagna ur The

Talented Mr. Ripley; italienska skjortor, pittoreska

kustbyar och mjuka, romantiska filter. Med

musikvideosen och låtarna lämnas inga spår av

Augustines ursprung från Göteborg. Kan detta

vara förklaringen till varför han, till skillnad från

många andra svenska artister i sin demografi,

lyckats lämna Sverige och slå så stort utomlands?

Jag själv har ju varit väldigt intresserad av brittisk och

amerikansk musik och fått en del influenser därifrån,

men det har väl många artister varit egentligen. Jag

tror att jag siktat väldigt mycket åt det hållet. Men

jag vet faktiskt inte. Det är ju otroligt kul att folk från

andra länder än Sverige tycker om det jag gör.

Den varma stämningen du beskriver visar sig

tydligt i bildspråket som förmedlas - både via dina

låtar och de musikvideos som släppts till. Hur har

du fått in den känslan under en pandemitid - där

värme och resor varit svårtillgängligt?

Jag har varit en del på Gotland och skrivit,

och då får man mycket hjälp av havet och allt

runtomkring. Men ofta sitter jag här på i mitt rum i

Midsommarkransen när det är supergrått där ute. Jag

tror liksom jag kan ta hjälp från filmer och serier för

9


Tryck kultur CMD+Shift

och nöje

för att ändra text

Vilka svenska artister skulle du säga har

inspirerat dig allra mest?

Det måste jag nog säga är Thåström. Jag

lyssnar väldigt mycket på honom, och

Håkan Hellström har jag såklart också

varit besatt av ett tag som så många

andra från Göteborg. Jag tror jag fastnat

för att musiken är så pass textbaserad.

Lykke-Li är också väldigt cool, om vi ska

hålla oss till det lite det mer internationella

Med den vida spridning och all

uppskattning du fått kommer också

väldigt mycket förväntningar på vad

som kommer näst. Hur har du

hanterat dessa?

Det är ju konstigt det där. I början tror

jag inte att jag egentligen tänkte att det

var någon sorts press, utan det var mest

så otroligt kul och lätt att tycka om. Jag

släppte de första låtarna, och sen så ville

jag bara göra mer och mer. Ibland kan det

komma in en känsla av att jag inte vill göra

någon besviken, men i slutändan så kan

jag bara göra den

musiken som jag själv

tycker om. Ibland tänker

jag nog att det inte riktigt är

någon som lyssnar, det är en sorts

försvarsmekanism kanske.

Du slog igenom med din

debutsingel “Luzon” under

2019, och strax därefter stängdes

samhället ned. Har du, trots det,

fortfarande en tanke på hur dina låtar

kommer låta, kännas och framföras live

när du skriver dem?

Ja men det är det verkligen - nästan mer

nu än från början. Vi hann spela en del

precis innan restriktionerna infördes, och

de upplevelserna har gjort att låtarna jag

skrivit efter det blivit än mer anpassade

för livespelning. Till exempel min senaste

singel, Fragrance, ser jag jättemycket fram

emot att spela inför publik. Att få tweaka

låtarna lite, sätta intron och övergångar

så att det blir som en ny upplevelse för

lyssnaren att höra musiken live är sjukt

kul!

10 10

Foto: Rassmus Björnson


Tryck kultur CMD+Shift

och nöje

för att ändra text

Snart är det dags! Efter årsskiftet åker du ut på

Sverigeturné, och den 18 februari kommer du

till Uppsala. Hur skulle du beskriva din ultimata

spelning?

Spelningen har mycket dans och klubbkänsla skulle

jag säga. Det finns mycket kreativt utrymme med de

visuella intrycken så att de går i ett med musiken,

och jag ser fram emot att skapa ett driv i spelningen

- föra upp allting till en ny nivå. Den varvar mina

lugna låtar med de lite mer dansvänliga, och leker

med olika element för att skapa en ordentlig upplevelse.

Gud vad kul! Det ser vi fram emot. Vad kan vi

vänta oss av ditt senaste album, som släpptes den

29 oktober?

Precis som tidigare musik jag släppt vill jag alltid ha

en fin dynamik mellan det lite mer dansgolvsvänliga

och det lugnare, så det blir en bra blandning. Det blir

mycket nytt, man vill ju aldrig skriva samma låt två

gånger utan komponera något nytt varje gång.

Jag tänkte att vi skulle avsluta med tre snabba

frågor! Först och främst, synten eller basen?

Synten.

Tame Impala eller Foster the People?

Hade du frågat mig för några år sedan hade jag

garanterat sagt Foster the People, men på senare tid

svänger jag mig nog mer mot Tame Impala.

Sist men inte minst, Göteborg eller Stockholm?

Det är ändå Göteborg. Hemstaden. Men jag trivs

väldigt väldigt bra i Stockholm också.

Hoppsan då, men är du i Uppsala är det fortfarande

Stockholms nation du väljer, eller hur?

Haha ja, givetvis är det så!

Vi avslutar samtalet med att konstatera att vi snart

ses även i det verkliga livet, då ett flertal av oss i

tidningsredaktionen redan köpt biljetter till hans

konsert på Katalin i Uppsala den 18 februari. Med

Augustines charmiga, jordnära framtoning känns

spelningen som att se en god vän framträda, och

jag lämnas med en varm, förväntansfull känsla

inför februarikvällen. Tills dess är jag dock mer

än nöjd med att fortsätta lyssna på mina favoriter

ur hans repertoar och - såklart - det nya albumet.

Vem vet, kanske blir han min “Top artist of the

month” på Spotify för tredje månaden i rad?

MATCHA LÅT TILL TILLFÄLLE:

Du tryckte precis på “lämna in”-knappen till hemtentan du suttit med i en vecka och behöver känna eufori:

Picking Up Speed

Felicias sommar 2021:

Coast

När det är dags att vakna från bakishänget:

Guts

Gråt-dansa:

Prom

Förgyller bil- eller cykelturen i alla väder:

Sweet Love

11


Tryck UPPSALAVYN CMD+Shift

för att ändra text

v

UPPSALAVYN

Av: Philippa Nilsson

12 12


hedersledamoten

Tryck NATIONEN CMD+Shift

för att ändra text

HEDERSLEDAMOTEN

Av: Carl Fredrik Bergström

Carl Fredrik Bergström lär vara ett känt namn för Nationens jurister och jurstuds. Han

är professor i Europarätt vid Uppsala universitet och har tidigare varit forskare och

tillförordnad direktör vid Svenska institutet för Europapolitiska studier. Han kommer nu ta

med er på en resa över årtionden och landsgränser.

Sonya Sammarco

Redaktör

Det var ganska mörkt i seminarierummet

men oändligt hett. Fönsterluckorna

stängde solljuset ute. Mitten av juli i

San Domenico utanför Florens. Där Girolamo

Savonarola och hans bröder planerat sitt uppror mot

bankirerna. Under renässansen.

Jag smet ut i trädgården, förbi en påfågel ner till

en fontän. Mötte en annan student, som jag sett

men aldrig tidigare pratat med. Hon hade lärt sig

engelska från Radio Free Europe. På vinden till det

hus där hon växte upp …i hemlighet …i ett helt

annat land. Vi var överens om att vi visste allt vi

behövde veta om juridik, den dagen, och fångade

tillsammans bussen upp till Fiesole. För första

gången. Ingen av oss hade någonsin varit där. Den

branta kullerstensbacken upp till toppen och sedan

försiktigt in genom porten till det svala klostret. Nu

helt tysta. I stillheten kunde vi ana vatten porla och

fågelsång, längre in. I skuggorna gled munkarna

förbi. När vi senare steg tillbaka ut i värmen

bländades vi av solen …och sedan av synen av

staden vid bergets fot.

”FOLK HAR ALLTID TYCKT ATT

JAG PRATAR FÖR MYCKET MEN

HÄR MÄRKTES JAG KNAPPT. SOM

ANKUNGEN.”

Två år senare var jag tillbaka i San Domenico.

Nyss färdig med min svenska juristexamen och

antagen som doktorand på Istituto Universitario

Europeo, European University Institute, Europeiska

universitetsinstitutet. Jag lämnade livet i Stockholm

bakom mig och Florens blev mitt hem. Fick nya

vänner från många länder – upptäckte likheter och

skillnader – och blev van att leva i ett land som var

olikt det som dittills format mig. En påträngande

närhet mellan människor. Folk har alltid tyckt att jag

pratar för mycket men här märktes jag knappt. Som

ankungen. Dagar blev år, flera år, och till slut var mitt

arbete färdigt. Min bok blev bra …mycket bättre än

den skulle blivit om jag aldrig hade åkt dit. Jag blev

mycket bättre än jag skulle varit om jag aldrig hade

åkt dit.

Sedan dess har jag fått en familj. Mitt första barn

föddes samma år som jag kom tillbaka. Nu är han 19.

Jag är i Florens igen, några veckor, för att skriva en

annan bok och jobba med forskare från olika länder.

Flera av dem har jag känt länge men några har

jag bara mött på Zoom. Ett samarbetsprojekt som

snart är färdigt. När jag reste från Sverige såg allt ut

som vanligt; som det gjorde innan pandemin. Men

utanför syntes det snabbt att världen fortfarande är

annorlunda. Människorna på gatan bär ansiktsmask

och har redan vant sig att visa covidpass för att

13

På bild: Laura

13

13


hedersledamoten

Tryck NATIONEN CMD+Shift

för att ändra text

få komma in. Ändå ser de ut att känna sig fria. Jag

anpassar mig snabbt men inser samtidigt att jag saknar

den påträngande närhet som jag för länge sedan lärde

mig leva med. Det osynliga fält som alla bär runt sig

känns nästan så stort som det svenska. Samtidigt har

jag förstått att det svenska är alldeles för litet. Under

senaste tiden. Kanske gör pandemin att vi blir mer lika?

Jag träffar ofta min lärare från förr; la professoressa

emerita. Adrienne Héritier. Då var hon lika gammal

som jag är nu. Nu är hon 76. Men full av nya idéer

och fortfarande vetgirig som ett barn. Fast mycket tid

tillbringar jag ändå ensam. Mer än vad jag är van vid

och egentligen kan. Alltid frukost ofta middag. Men jag

lär mig.

Upptäcker plötsligt klichén. En halvgammal professor

som under en särskild höst dragit sig tillbaka till ett

toskanskt pensionat. Det blir allt tommare. En film i

kategorin drama …kanske Matt Damon i huvudrollen?

Tänkt att vara intellektuell men mest seg. Så långt

från Bourne man kan komma: måltider och ändlösa

HEDERLEDAMOTEN

konversationer bland olivträd. Tveksamt om något

kommer att hända innan den är slut. Nej hellre en

skröna av Wes Anderson; med skarpa konturer och ett

öga som kan uppfatta alla färger. Den handlar inte om

han som är där utan istället om det universum som ett

pensionat utgör …i Europa.

På bild: Adrienne

En antik plats med en modern historia. Som börjar

1925. Flera generationer från samma familj har

investerat sin tid och kärlek …sina liv. Trots allt som

hänt – och fortfarande händer – runt omkring. Uppe i

bergen till vänster står ett monument över 100 mördade

partisaner. Några kilometer rakt fram ligger ändlösa

rader av pojkar från wehrmacht begravda. Då ett

Europa i kaos. Sedan upprättat ur ruiner och nedbrutna

14 14


hedersledamoten

Tryck NATIONEN CMD+Shift

för att ändra text

murar. Nu starkare än någonsin och mer likvärdigt

...trots allt.

Jag gör min dagliga löprunda; ner till Maiano – där

jag friade till min flickvän – och upp till toppen på

Monte Ceceri. Berget där Michelangelo hämtade sten

och Leonardo provade att flyga. Tillbaka via Piazza

Mino. På avstånd ser Pensione Bencistà ut som förr.

Men nu när jag kommer nära märker jag att inget är sig

likt. Tre unga kvinnor bygger något nytt. I mitten står

Laura Maggi. Som pluggat i Bologna och London – fått

vänner från många länder – och hunnit ta flera steg in

i sin karriär: Rom, London, New York, Paris. Men det

var här hon växte upp. När de som var äldre inte orkade

och de som var yngre inte ville klarade hon inte att välja

att inte komma hem. Nu tänker hon förena familjens

traditioner med sina egna visioner. Tillsammans med

Anna från norr och Letizia från söder.

ÖVERTYGADE att ett organiserat och levande Europa

kan ge ett bidrag till civilisationen som är oumbärligt för

att upprätthålla fred;

MEDVETNA att Europa inte kommer kunna byggas upp

utan att först göra konkreta insatser för att åstadkomma

en äkta solidaritet och slå fast gemensamma grunder för

ekonomiskt tillväxt;

BESLUTSAMMA att överge en flera hundra år gammal

rivalitet genom att integrera sina viktigaste intressen,

att genom upprättandet av en ekonomisk gemenskap

lägga den första grundstenen till en bredare och djupare

gemenskap mellan folk som under lång tid splittrats av

blodiga konflikter, och att skapa institutioner som kan

visa vägen mot ett nu gemensamt öde.

”KÄNNER MIG STOLT ÖVER ALLT

JAG REPRESENTERAR OCH FULL

AV FÖRVÄNTAN PÅ ALLT SOM ÄR

KVAR.”

Jag lär mig så mycket. Upptäcker åter igen det stora

i det lilla och nya färger på Europas palett. Min

inspiration växer och min nyfikenhet. Det är så mycket

jag vill se …så mycket jag vill förstå …så många jag

vill möta. Känner mig stolt över allt jag representerar

och full av förväntan på allt som är kvar. Inser till slut

att jag för första gången förstår de ord som jag ofta

använt för att visa mina studenter hur de som startade

EU förklarade sig (i ingressen till det grundfördrag

som undertecknades 1951) och vad de ville att vi skulle

uppnå:

Carl Fredrik Bergström,

Professor i Europarätt

Hedersledamot

På bild: Jag framför pensionatet

15 15


Tryck nationen CMD+Shift

för att ändra text

FEM UNIKA ÄMBETEN I CENTRUM

Av: Ida Appelgren

Redan i årets första nummer av Holmiensis kom

Eric Winell med en spaning – att engagera sig på

nation är det absolut trendigaste år 2021. Och fel, det

hade han inte! Att vara Ämbetsman på Stockholms

nation har klart sina fördelar. Inte nog med att det

medför gemenskap och sammanhang, man erhåller

även förmåner som brytleg, sexor och förköp till

Stockens alla evenemang. Brytleg har nog aldrig varit

så lockande som nu, när kön till Torsdagsklubben

antagit nya former ringlandes hela vägen runt

Riddartorget. De flesta som besökt Nationen har

troligtvis sett en hårt arbetande Klubbverkare

springa runt en sen torsdagskväll letandes efter

glas på dansgolven, fått panerad fisk serverad av en

Lunchverkare eller njutit av en hamburgare tillagad

av en av våra kära Kvällsverkare. Stockholms nation

har dock massor av ämbeten, där vissa hamnar lite i

skymundan och inte riktigt får den glans de förtjänar.

Denna artikel är tillägnad er! Nu ska vi alla få lära oss

om dessa fem kreativa, lite ovanligare, ämbeten.

FANFÖRARE

VÄLJS: FÖRSTA LAGITIMA LANDSKAP

MANDATTID: 1 ÅR

Det senaste året har dessvärre evenemangen

varit på paus och därför har även uppgifterna för

fanförarna varit knapphändiga. Fanförare in situ

Victor Rydgård berättar dock med glädje om hur

han och övriga nationers fanförare fick delta som de

enda studentrepresentanterna vid den nerskalade

rektorstraderingen i december år 2020 då rektor

Anders Hagfeldt installerades. I oktober år 2021 var

det dock dags för Victor och resterande fanförare

att representera nationerna utan några restriktioner.

Uppsala universitet firade nämligen sin 544:e

födelsedag och det bjöds på fullsatt aula, orkester

och körframträdanden. När jag frågar Victor vad

det allra bästa med att vara just Fanförare är svarar

han att det är roligt att få klä upp sig i akademisk

högtidsdräkt och spela en viktig roll vid universitetets

häftiga och spännande ceremonier. Han berättar att

han ser rollen som Fanförare som ett sätt att bidra till

att hålla liv i Uppsalas rika akademiska traditioner

samtidigt som man blir ett ansikte utåt för Nationen.

Holmiensis tackar Victor för de fina orden och

önskar honom fortsatt lycka till i sitt uppdrag. Det

låter otroligt kul att vara fanförare och en erfarenhet

man säkerligen endast kan få under studentåren i en

riktig studentstad!

Om du någon gång varit med på Kuratorkonventets

recentiorsmottagning kanske du la märke till att

varje nation hade en egen fanförare vid marschen

till Universitetshuset. Fanföraren bär nationens

fana och flor vid högtider och särskilda tillfällen,

till exempel vid Gustav Adolfs-dagen, doktors- och

professorspromotion, eller då universitetet får

besök av Kungen. Att vara Fanförare är ett ärofyllt

uppdrag som en av Nationens främsta representanter.

Traditionen är mycket gammal då alla nationer sedan

1843 har en fanförare som representant. Fanföraren

bär den klassiska akademiska högtidsdräkten vid sina

framföranden – handskar och frack eller balklänning.

Numera finns det stipendium specifikt för fanförare

att erhålla för högtidsdräkten genom Uppsala

Akademiförvaltning.

16 16


Tryck nationen CMD+Shift

för att ändra text

INTERNATIONELL

SEKRETERARE

VÄLJS: ANDRA LAGITIMA LANDSKAP

MANDATTID: 1 ÅR

Uppsala universitet tar årligen emot cirka

tusen internationella studenter. För att ta hand

om dessa, och se till att de får ut det mesta av

sin tid här i Uppsala, finns våra fantastiska

Internationella sekreterare. De hjälper både

internationella studenter att hitta till Nationen och

bli medlemmar samt Landsmän att bli informerade

om universitetets och Nationens utbytesprogram.

Tillsammans med de andra nationernas

internationella sekreterare i Internationella

konventet arrangerar de en välkomstvecka och

en välkomstgasque varje termin, vilket är mycket

uppskattat.

I skrivande stund innehas ämbetet av Moa Rihne

och Sjoerd Koopman. Tillsammans svarar de på

alla sorters frågor som nya internationella studenter

kan tänkas ha. Främst gäller det boende, aktiviteter

i Uppsala och nationsrelaterade frågor. Sjoerd

är även aktiv i en PR-grupp som driver sociala

medier för internationella studenter i Uppsala.

Ett viktigt ämne på kanalen är mental hälsa, då

han själv blev chockad över vintermörkret när

han kom till Sverige. Det bästa med deras ämbete

är enligt Moa att få hjälpa studenterna att hitta

vänner och aktiviteter, vilket ofta är lite svårare om

man kommer som ny internationell student till

Uppsala. Hon är även väldigt positivt överraskad

över det fina och täta samarbete hon och Sjoerd

har med de andra nationerna på Internationella

konventets sammanträden. Ämbetet har medfört

vänskaper till de andra internationella sekreterarna

och tillsammans har de haft både sittningar och

pubrundor. Sjoerd instämmer med Moa om att

det bästa är att få hjälpa alla nya internationella

studenter att hitta sin plats i Uppsala och de nya

bekantskaper de fått med de andra internationella

sekreterarna.

Till skillnad från andra nationer har Stocken relativt

få internationella studenter och jag frågar Moa

och Sjoerd varför de tror att det blivit så och hur

de arbetar för att få fler internationella att hitta

till Stocken. Sjoerd tror att det är flera bidragande

faktorer, men främst att det skapas en ”ond cirkel”

då internationella studenter gärna umgås med

andra internationella studenter. Därför blir det

naturligare att gå till de nationer som redan är

populära bland internationella studenter. Moa tror

också att det till stor del beror på att Stocken inte

har så många betalade ämbeten. Tillsammans har

de arbetat för att bli mer tillgängliga och visa upp

sig på internationella event samt planera in event

på Stocken för internationella studenter. De är

även måna om att bygga upp starka relationer till

övriga nationers internationella sekreterare och

det Internationella konventet. När jag hör Moa

och Sjoerd berätta om sitt ämbete blir jag rörd

över vilken fin och viktig roll de har på nationen.

Jag är helt övertygad om att deras gedigna insatser

kommer få fler internationella studenter att hitta till

Stocken och känna sig trygga och välkomnade här!

17 17


Tryck nationen CMD+Shift

för att ändra text

KAPELLMÄSTARE

VÄLJS: ANDRA LAGITIMA LANDSKAP

MANDATTID: 1 ÅR

Är du musikintresserad är Kapellmästarrollen

perfekt för dig! Kapellmästaren leder Nationens

orkester och informerar Marknadsgruppen

om orkesterns framträdanden samt har det

yttersta ansvaret för Nationens instrument.

I Orkesterkonventet sker ett nära samarbete

med alla nationers studentorkestrar och de

håller sammanträden tre gånger per termin.

Orkesterkonventet håller även i en väldigt

uppskattad sittning, kallad BRUNK, för nationernas

orkestermedlemmar där alla orkestrar får uppträda.

Nuvarande Kapellmästare Susanna Boder tog över

rollen efter att den förre Kapellmästaren Dylan

Holtlind uppmanade henne att vidareutveckla

verksamheten. Dylan är en stor profil bland

Nationens musikintresserade då han grundade

Vibrato. För Susanna är ämbetet en helt perfekt

kombination av engagemang på Nationen och

hennes stora passion för musik. Det bästa med att

vara Kapellmästare är enligt Susanna att få utveckla

den perfekta balansen i en repertoar för att sedan

chocka publiken under spelningen. Hon tycker

också att något av det roligaste är att möta nya

bandmedlemmar och lära känna helt olika sorters

människor, som pluggar helt olika ämnen, men har

musiken gemensamt. Min sista fråga till Susanna

är var hennes musikintresse kommer från och hon

svarar att alla i hennes familj jobbar som musiker,

men att hon känner att det är ett tråkigt svar. Hon

har alltid haft musik som sitt starkaste intresse, om

inte enda. Susanna har, likt många andra studenter,

prestationsångest och trivs därför mycket bra med

att producera och utveckla covers. Enligt Susanna är

det en perfekt blandning av att skapa sitt eget, men

ändå inte stå helt till svars!

MARSKALK

VÄLJS: FÖRSTA LAGITIMA

HÖSTLANDSKAP

MANDATTID: 1 ÅR

I sällskap med Fanföraren finns ytterligare ett

representationsämbete – Marskalkarna. Stockholms

nations två Marskalkar jobbar under högtidsevent

och ceremonier, till exempel doktorspromotioner,

recentiorsmottagningar och professorsinstallationer.

Marskalkarna representerar då Marskalkkonventet

och Uppsala studentkår genom att flankera och

hjälpa till med ordningen på tillställningen. De

bär då akademisk högtidsdräkt, vilket innefattar

studentmössa och svart långklänning för kvinnor

och frack för män, samt de klassiska blå-gula

marskalksbanden. Nuvarande Marskalkar Emilia

Gjöthlen och Nathali Soto tycker det bästa med

ämbetet är att få representera Nationen och gå

på alla högtider och sittningar. De berättar att

Marskalkämbetet ofta leder till många spännande

och ibland oväntade möten och att man lär känna

många nya människor. Även detta ämbete är något

alldeles unikt för en gammal studentstad med

kvarlevande traditioner!

18


Tryck nationen CMD+Shift

för att ändra text

SÅNGANFÖRARE

VÄLJS: ANDRA LAGITIMA LANDSKAP

MANDATTID: 1 ÅR

Nationens kanske mest spexiga ämbete, vid sidan

av Teaterföreståndarna, är Sånganföraren, vars

främsta uppgift är att välja sånger som passar

till olika sittningar och ta ton under middagen.

Tidigare var det nästintill kutym att den som

sökte ämbetet Sånganförare framförde ett spex

på Landskap. Ibland måste Sånganföraren även

informera om etikettsreglerna, eftersom det finns

en tendens att middagsgästerna glömmer bort

dessa under middagens gång. Då är Sånganföraren

snabbt där och påminner om att bordsskålar inte

hör hemma på Nationen eller att toaletten endast

får besökas under pausen. Som Sånganförare har

man stor kreativ frihet och nuvarande sånganförare

Joakim Elmström berättar att han försöker koppla

sina framföranden till aktuella och relevanta

händelser eller till temat på den aktuella sittningen.

Några veckor innan sittningen har Joakim möte

tillsammans med 3Q Caroline Holst där han pitchar

idéer och Carro kommer med synpunkter och

förslag.

Det bästa med att vara Sånganförare är enligt

Joakim att få vara med i planeringsprocessen inför

en sittning och den ökade förståelsen för Nationens

traditioner som det har inneburit. Joakim förklarar

att konsten att kunna tala och underhålla en stor

publik nog är något han alltid velat kunna och även

om det inte alla skämt går hem så är det alltid kul

att försöka. En till stor bonus med ämbetet är enligt

Joakim att få prata med Tord (reds. anm. Tord

Ekelöf – Nationens Inspektor) som alltid har något

intressant att berätta. Jag frågar Joakim om han inte

får scenskräck varpå han svarar ”varenda gång”!

Han utvecklar:

Är man inte nervös, så tar man inte något på

tillräckligt stort allvar. Jag brukar vara väldigt

fåordig på förminglet precis innan jag ska framföra,

då jag är så fokuserad och nervös. Men känslan efter,

när man känner att man har gjort bra ifrån sig slår

alla Bäska droppar i världen.

I senaste numret fick ni veta Redaktionens

favoritsånger i sångboken och därför kan jag

inte låta bli att fråga vilken sång som är självaste

Sånganförarens favoritsång. Svaret var självklart,

då det förmodligen är Joakims för terminen mest

spelade låt på Spotify, nämligen Måltidssång av

Bellman.

Genom denna artikel har vi nu fått en inblick i

några av nationens mindre kända, men desto mer

kreativa och intressanta, ämbeten. Personligen är

jag imponerad av det ibland dolda, men hårda,

arbete som dessa Ämbetsmän utför och jag tycker

att de förtjänar lite extra uppmärksamhet. Kanske

har någon av er till och med blivit inspirerad till att

våga söka något ovanligare ämbete. Det är lätt att

missa de många kreativa ämbetena, men det finns

verkligen något för alla!

19


Tryck kultur CMD+Shift

och nöje

för att ändra text

STUDENTEN PÅ STUDENTERNAS

Av: August Ahlin

Det är med tunga ögonlock och en kvarvarande

upprymd känsla i magen jag slår upp min laptop

på bussen hem från Listerlandet. Tankarna snurrar,

huvudet bankar och scenerna från gårdagskvällen

spelas upp på mina näthinnor. Det må låta som en

bakfylla av den bättre sorten, men det är faktiskt

efterspelet till min första allsvenska vinst. Projektet

att ta tag i min gästkrönika har jag skjutit upp

gång efter annan, mycket på grund av att min

sinnesstämning, och därmed textens tema, har

fluktuerat kraftigt beroende på mina idrottsliga

prestationer. Det som har varit tänkt att bli en

hoppfull novell den ena dagen har bytts ut mot

tankar på en avgrundsdjup dystopi den andra.

Gårdagskvällen var en pärs utan dess like. Ett

tvåmålsunderläge borta mot formstarka Mjällby

med halvtimmen kvar (stod Jimmie i klacken igen?)

vändes till en monumental och förhoppningsvis

säsongsdefinierande 3-2-vinst efter ett avgörande

i matchens absoluta slutskede. Lyckoruset var

totalt, och segerscenerna stundtals grisiga, när

vi sjöng allsång med de tappra, barbröstade

Siriussupportrarna som bemödat sig att åka den 123

mil långa resan tur och retur. De hesa rösterna ekade

och blandades med doften av svett, lera och folköl när

vi stod på varsin sida kravallstaketet och sjöng ut vår

glädje och vår lättnad. Ett adrenalinpåslag för dagar,

och ett minne för livet.

och en brant utvecklingskurva för egen del har

gjort att min tilltänkta plats på läktaren ersatts av

en mer och mer frekvent platsi startelvan. Efter

min otippat starka debut för en och en halv månad

sedan har jag fått vara med om ett publikrekord på

nya Studenternas när vi tog emot Hammarby, och

kort därefter fått mäta mina krafter mot Champions

League-laget Malmö FF. För någon som är van att

endast spela inför de närmast sörjande har det varit

omvälvande upplevelser. Det är nästan så att jag blivit

glad när motståndarfansen öst glåpord över mig. Att

de ändå tagit sig tiden att lära sig mitt namn!

Positiva upplevelser och insatser i all ära så har

förlusterna avlöst varandra. På mina fem första

allsvenska matcher inkasserade vi blott en poäng

- 1-1 borta mot Halmstad, ett resultat som inte kan

beskrivas på något annat sätt än som ett rån. En en

gång så trygg och säker tabellplacering blev mer och

mer ångestframkallande samtidigt som

dagarna blev kortare och mörkare.

”Det är nästan så att jag blivit glad när

motståndarfansen öst glåpord över mig.

Att de ändå tagit sig tiden att lära sig

mitt namn!”

För det var inte utan ångest jag klev ut på den leriga

mattan i Sölvesborg igår. Bara tre månader har gått

sen jag hux flux åkte hiss

genom seriesystemet och bytte

en anonym tillvaro i division

2 till en plats i svensk fotbolls

finrum. Skador, sjukdomar

20


Tryck kultur CMD+Shift

och nöje

för att ändra text

Resultatet efter 90 minuter är i slutändan allt som

räknas, och att gång efter annan få gå och tacka av

supportrarna efter mer eller mindre hedersamma

förluster har tärt både på självförtroendet och på

självkänslan.

”Då jag saknar både frack och dejt

stannar helgen vid Torsdagsklubben och

slabbet.”

Samtidigt så har Gåshelgen krupit närmre och

närmre. Då min tidigare studentikosa tillvaro

bytts ut mot ett liv som idrottare på heltid har jag

även till mitt stora förtret distanserat mig från mig

studentlivet. Borta är rutinen med sju snabba på

förfesten, en skelögd episod i Kakel och en lätt

ångestfylld fredagsmorgon. Istället är det allt som

oftast mer ålderdomshemsliknande vanor som

präglar mina torsdagskvällar. Kyckling och ris,

värkande leder och att somna framför SVT Play. En

tragisk tillvaro, kan man tycka.

Det finns dock undantag. Då undertecknad är ljusår

ifrån en plats i landslaget så innebär de månatliga

landslagsuppehållen en välkommen respit från den

disciplinerade tillvaro som allsvenskt spel innebär.

Dessutom verkar FIFA och Stocken ha synkat sina

kalendrar med närmast kirurgisk precision, då både

Schtocktober och nu även Gåshelgen sammanfallit

med Sveriges VM-kvalsamlingar. Någon form av

yrkesstolthet har jag dock. Att unna sig en blöt

helg efter fyra raka nederlag hade faktiskt varit

uteslutet, hur gott gravöl än smakar. Triumfen i

Blekinge har därför inte bara givit mig och alla

andra i och runt Sirius gott mod inför de avslutande

matcherna, utan även gott samvete att njuta av det

finaste Uppsalas studentliv har att erbjuda. För om

det är det någonting jag saknat under 18 månaders

pandemi och fotbollsspelande så är det kvällar vid

långborden i Landskap. Trevligt sällskap, sång, ett

behagligt sorl och Edward Blom-mässiga mängder

god dryck. Uppsala i sitt esse! Då jag saknar både

frack och dejt stannar helgen vid Torsdagsklubben

och slabbet. Det blir en sista fulsittning med gänget

innan min generations juriststudenter lämnar

kvarteren kring Trädgårdsgatan för att påbörja

hundåren i Stockholm. För egen del så får dock due

diligence-rapporterna och nyemissionerna vänta

en stund. Tre omgångar återstår av årets allsvenska

säsong, och söndagen den 21 november kommer IFK

Göteborg på besök till Uppsala. Vi spelar fin fotboll,

motståndarlaget är fyllt med gamla landslagshjältar

och det finns både folköl och varmkorv att köpa i

kiosken. Någonting för alla, helt enkelt.

Vi ses på Studan och i Kakel!

August

21 21


Tryck nationen CMD+Shift

för att ändra text

KORSORD

Av: Richard Martin

FLYGER PÅ

BILDEN

ZAR

*

FAST H2O

VÄXTSAFT

HÅLLA FULL

FART

KATT

STRÖM

MJÖLK-

PRODUCENT

MANLIGT

KÖN

SLOTTS-

GRILLENS

SPECIALITET

KRAV FÖR

STOCKEN

GARDEN

22


Tryck nationen CMD+Shift

för att ändra text

Skicka ditt svar till

holmiensis@stockholmsnation.se

för evig ära och berömmelse!

PRIMUS

OMRINGAD

AV VATTEN

SHOWA

S

BESTÅR

KORSORD AV

PIRATDRYCK

KRÄVS FÖR

LÄKARE

PROFILBILD

FINNS I RYGG

FÅRKLÄDER

AVKOMMA

MED XX

VAPEN VID

TRÄDMORD

KADAVER

SNO

PLATS FÖR

STATSKUNSK

AP

INTE PÅ

PRATAR VID

MIDDAGAR

LÅGT INNAN

DEN 25E

GÅR

SINGLAR PÅ

*

TRADITION

* *

I VERKLIG-

HETEN *

IRLÄNDSK

TERROR

OCH FASA

SKRIDSKOR

SUNDBERG

23


Tryck Recept CMD+Shift

för att ändra text

1Q SIGRIDS ÖRTVÅFFLA MED KYCKLING

Av: Sigrid Holm

Min pappa brukar påstå att denna måltid är lite för somrig för att tillagas under vinterhalvåret. När jag lagar

mat så sker det inte säsongsbaserat, utan endast utefter vad magen suktar för tillfället. En dag som denna så

suktar jag efter örtvåffla.

Vid första anblick kan denna maträtt framstå som lite underlig. Champinjoner i våffla? I dessa situationer

brukar jag förklara örtvåfflan som våfflans motsvarighet till matcrêpes och försäkra om att örtvåfflan är

otroligt mycket godare än vad den framstår som.

Alla som känner mig väl vet att jag lever och dör för örtvåffla med kyckling. Alla ni som läser Holmiensis

vet att jag dessutom lever och dör för Stockholms nation, så vad passar bättre än att ni får ta del av detta

fantastiska recept? Familjen Holms favorit (sommar)måltid tillagas på följande vis:

INGREDIENSER FÖR 4 PORTIONER:

Våfflor:

4 äggulor

2 dl mjölk

2,5 dl vetemjöl

100 g smält smör

50 g champinjoner, finhackade och smörstekta

1 schalottenlök, finhackad och smörstekt

1 knippe finhackas persilja

1 knippe finhackad körvel

1 knippe finhackad gräslök

Salt och nymalen vitpeppar

TILLAGNING:

Vispa äggulorna med mjölet och 1 dl av mjölken.

Smält smöret. Rör ner hälften i smeten. Spar resten

till gräddningen av våfflorna. Smaksätt med örter

och den stekta löken samt svampen. Smaka av

med salt och vitpeppar. Tillsätt resterande mjölk.

Grädda våfflor på vanligt sätt. Håll dem varma.

Bland ihop dressingen.

Bygg ihop våfflan med fyllning samt ringla på

dressingen - så den liknar bilden!

Fyllning:

1 avokado

1 pkt skivat bacon

2 tomater

1 rödlök, skuren i tunna ringar

200 g grillat kycklingkött, skuret i skivor

Senapsdressing:

4 msk Crème Fraiche

1 msk ljus fransk Dijonsenap

1 msk ljus sirap eller honung

24

24


heltidarna

2Q

John Milton

Kära Stockholmare,

Det är delvis med ledsamhet men även med glädje jag inom några veckor lämnar över stafettpinnen

till min fantastiska efterträdare Maya. En ledsamhet för att det är över men samtidigt

en otrolig glädje och tacksamhet för att det har hänt. När jag klev på som Andre kurator

hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle behöva skära ner på ämbetsmannaförmånerna för

att kostnadsbespara och ett halvår senare sitta och spendera pengar på pyroteknik inför

ett stundande restriktionssläpp. Det är på något sätt surrealistiskt att jag har fått äran

att vara med Nationen i dess svåraste tider men även i en av dess mest lyckliga, allt från

klockan åtta-restriktioner med inställda ämbetsmannadagar till en klubböppning med nytt

försäljningsrekord!

Tack till er som gav mig förtroendet under dessa tider och som framförallt stöttat mig när man

varit trött och sliten.

Tack till alla heltidare, ämbetsmän och vänner! Och framförallt tack till Sigge Paues!

John Milton,

Andre kurator

3Q

Caroline Holst

Hej vänner!

Efter ännu en helg spenderad med vännationer i Lund kändes inledningen på denna vecka

tung. Huvudet värkte på morgonen när jag klev in genom dörren till Bakfickan och hällde

upp dagens första kopp kaffe. Den första snön föll utanför de stora fönsterrutorna - jag

älskar snö! Fast inte när den blir till slask... Då slår det mig, snö i september? Men så

kommer jag på att det är ju inte september, det är i skrivande stund november och på

lördag är det Gåsbal. Tänk hur fort tiden går när man har roligt och tänk hur mycket

roligt vi fått vara med om under all den här tiden. Om några veckor kommer inte längre

Zacke, John eller Louise vara en del av gänget och istället kommer Maya och Jens bli våra

nya kollegor. Tråkigt såklart, när man kommit in så bra i allt tillsammans, men också otroligt

roligt att få in lite ny energi i gänget. Nu börjar veckan lida mot sitt slut. Även den har gått fort

och huvudvärken har bytts ut mot uppladdning inför Gåshelgen. Trots att snön blivit till slask

utomhus så känner jag mig upprymd och glad inför resterande tid på terminen med mina snart

avklivande kollegor.

Caroline Holst,

Tredje kurator

25


heltidarna

Barmästare

Zackary Dratwa

Ärade Stockholmare,

När jag skriver det här har vi precis kommit hem från vår andra sejour i Lund där vi besökte

Göteborgs nation och gick på deras Gustav Adolfs bal, wow vilken helg! En storhelg avlöses

av en annan och vi är i full förberedelse inför Gåshelgen! Netflixtema på slabbet… Undrar

vad man ska ha på sig? Sen kommer alla Heltidares föräldrar upp för Gåsbalen, det blir

spännande att visa upp vad vi faktiskt gör som Heltidare. De verkar tro att de enda vi gör är

att festa, stämmer väl lite kanske.

Snart har det gått ett år sen jag klev på som Barmästare och vad fort det har gått.

Det har minst sagt varit ett annorlunda år med många toppar och dalar - men det mynnar ut i

en otrolig avslutning. Vi har tagit del av STHLMS-veckan, kickoffer, storhelger och mycket mer.

Jag vill säga STORT tack till Marcus, Sigge, Hugo, Louise, John, Emilie, Carro, Jesper och Sigrid för

detta år. Jag vill även rikta min otroliga tacksamhet till personalen i Sthlms Bar som är helt fantastiska.

Och lycka till Jens!

Jag vill önska er, otroliga medlemmar av den bästa av nationer, ett fantastiskt avslut på 2021, en mysig jul och ett

lysande nyår!

Varma hälsningar

Zackary Dratwa

Barmästare

Restaurangchef

Emilie Aly

Det var inte längesedan sist jag skrev min allra första spalt som Heltidare, ändå känns det som det

var evigheter sen. Tiden har med skräckblandad förtjusning flugit fram. Snart är denna termin

över. Terminen då vi äntligen fick öppna upp dörrarna till allt som är roligt igen. Det är med

glädje man hämtar sin sjätte kopp kaffe för dagen och möter alla Ämbetsmän som skrattar och

minglar i Bakfickan. Att små saker kan göra en så glad är lite av magin här i livet, samtidigt

som det är den största boven i att få kontorsjobbet gjort.

Sedan sist jag skrev ha vi Heltidare hunnit med två besök till Lund, och vi har hunnit

genomföra en Hösthelg. Nu blickar vi även framemot en fantastisk Gåshelg och en minst

lika underbar Luccehelg.

Jag vill även rikta ett stort tack till Zackary Dratwa, John Milton och Louise Wernblom som

kliver av efter denna termin. Jag hade inte kunnat önska mig bättre människor att få spendera

mina dagar med. Jag vill även skicka en extra kram till alla Ämbetsmän som klarat sig igenom den

mest intensiva terminen på länge. Stor eloge till oss alla!

Vi ses i Kakel!

Kram,

Emilie Aly

Restaurangchef

26


heltidarna

Bakfickanchef

Louise Wernblom

Kära gamla och nya Stockholmare,

Otroligt vad snabbt denna termin har gått! Känns som det var igår vi satt med varsin öl på

utegården och njöt av sensommar solen och idag tittar jag ut i mörkret samtidigt som snön

sakta faller ner på marken. Jag längtar så mycket till första advent då det äntligen är dags för

julmusik och Zeunerts julmust (ja, det är den enda rätta julmusten!).

Detta blir mitt avslut, mitt adjö till Nationen och till Uppsala. Det känns sorgligt att säga

hejdå efter sex år men jag ser fram emot att flytta tillbaka till Stockholm och börja ett nytt

äventyr, även om jag har lite lätt panik då jag inte vet vad jag ska göra efter jul, men som allt i

livet till slut gör så kommer det säkert lösa sig.

Jag vill tacka alla mina heltidarkollegor, Marcus, John, Zacke, Jesper, Sigge, Hugo, Emilie, Sigrid

och Carro för ett fantastiskt år. Jag vill tacka Uppsala och framförallt Stocken för alla funna vänner

under åren och för fantastiska studieår som har tillbringats mest på den bästa Nationen.

PoK,

Louise Wernblom

Bakfickanschef

ÖPPETTIDER BAKFICKAN

Frukost mån - fre 7:30 - 10:00

Dagverksamhet mån - fre 11:00 - 16:00

Kvällsverksamhet tis - lör 16:00 - 00:00

Brunch lör 11:00 - 15:00

27


KALENDARIUM

Höstterminen 2021

8 Oktober

9 Oktober

28 Oktober

8 November

12 November

13 November

25 November

6 December

10 December

11 December

12 December

Höstgasque

Oktoberfest

STOR-Torsdag

Andra Lagtima Höstlandskap

Gås-slabb

Gåsmiddag

STOR-Torsdag

Trejde Lagtima Höstlandskap

Lucceslabb

Luccegasque

Luccebrunch

stockholmsnation.se

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!