Holmiensis nr 2

nationen
håll och med lackskor liknande vakuumfängelser
på fötterna. Väl inne på utegården möts jag av en
färggrann syn som hämtad ur modemässan Pitti
Uomo i Florens. Det är vackra färgglada klänningar,
det är håruppsättningar som fått Marie Antoinette
att framstå som sjaskig, det är detaljerade
folkdräkter och det är medaljer, herregud så många
medaljer. Den ojämnt fördelade vikten en frack
utstår under bal skulle fått varje kiropraktorklinik i
staden att dregla, utan tvekan.
Nationens vårbal är en sittning stöpt i traditioner.
Inspektor Tord Ekelöf anser att etiketten under
sittningar är det enda som knappt sett förändring
på Nationen efter alla år som passerat innanför
dess väggar, och det kan säkerligen stämma så när.
Anders superba mat, medaljeringar och andra
ceremoniella akter ägde rum samtidigt som spex
och tal avlöste varandra. När giftastalet stundade
satt hela salen på nålar. Under en tid när tidiga
giftermål snarare var regel än undantag användes
talet för att belysa de som funnit kärleken under det
gångna året. Nu däremot, i brist på giftermål, är det
Andre kuratorns härliga uppgift att leka Sherlock
Holmes i Amors tjänst, och därför upplysa salen
om de romanser, korta som långvariga, som inte
minst Kakel beskådat genom året. Jag slapp undan
rampljuset denna gång, men visst kunde man skåda
ett visst antal rosiga kinder i salen under talet!
detta nu Ukraina i en offensiv som Europa inte sett
sedan andra världskriget. Det kan vara svårt att i
dessa tider finna skäl till glädje, och ibland känns
det nästan fel att glädjas i tider som på andra håll
i världen betyder död och kaos. När jag upplever
dessa tvivel tillåter jag mig själv att inse att om
jag gör vad jag kan, om jag bidrar och visar kriget
respekten av att vara påläst och insatt i terrorn som
pågår, så har jag gjort något. Jag tänker inte låta
kriget lamslå mig i mitt vardagliga liv.
Därför är denna vårbal mer efterlängtad än
någonsin. Det är tre år sedan Nationen fick
uppleva en vårbal. Tre år sedan nervösa stollar
skjutsat bordsdamer på pakethållaren. Tre år sedan
kiropraktorsklinikerna dreglade. Tre år sedan
Ämbetsmän och medlemmar fått dansa ikapp i vad
som är bland de vackraste och lyckligaste momenten
de kommer att få uppleva under sin studietid här i
staden.
Hoppas att vi ses där,
Marcus
Att uppleva sin studietid i en studentstad är något
man ofta får rekommenderat från syskon, föräldrar
liksom vänner. Ändå tycks jag alltid finna mig i att
den rekommendationen bleknar i jämförelse med
upplevelsen. Stockholms universitet är för mig vad
Sushi är för Tord. Slöseri. Liksom Tord anser riset i
sushin en hädelse mot sashimin anser jag att studietiden
i en stad ej anpassad för studentliv en hädelse
mot studietiden.
Nationen går igenom ett dussin underbara tillställningar
under ett år, och ändå vill jag påstå att
vårbalen är grädden på moset, grillkryddan på
pommes frittesen eller smöret på wallenbergaren.
Världen har precis tagit sig igenom en pandemi och
det har, som ni alla vet, satt sina spår på Nationen.
Den solidaritet som Nationens medlemmar,
nuvarande såväl som alumni visade under dessa
år kommer varken jag eller Nationen att glömma.
Som om det inte vore nog så invaderar Ryssland i
23