Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!
Leverage SEO-optimized Flipbooks, powerful backlinks, and multimedia content to professionally showcase your products and significantly increase your reach.
I<br />
N<br />
N<br />
E<br />
H<br />
Å<br />
L<br />
L<br />
Redaktionen 3<br />
Ledare 4<br />
1Q har ordet 5<br />
I rymden finns inga rädslor? 6<br />
Om jag vore din astronaut 8<br />
'Emma hos bibblan 10<br />
Mordet på Kongressen 13<br />
Intervju med 2Q 14<br />
Bland skålar och pokaler 16<br />
Rymdäventyr med heltidarna 18<br />
Rymdsorger 20<br />
Vem är du i Tillbaka till Vintergatan 21<br />
Rymdjuridik 22<br />
Trikadien informerar 24<br />
Bortom det yttre bestämda 25<br />
Helt Spejsat 26<br />
SNerkrysset 28<br />
Kalendarium 29<br />
Landskapskallelser 30<br />
Ämbetsverkarlista 32
REDAKTIONEN<br />
Vilken är din favoritplanet?<br />
Redaktionsassistent<br />
Emma Ljuslin<br />
Stackars Pluto som inte får vara<br />
med de andra:(<br />
Redaktionsassistent<br />
Frida Ågstrand<br />
Jorden!!!<br />
Redaktionsassistent<br />
Linus Engvall<br />
Saturnus, den har fina ringar<br />
R e d a k t ör<br />
Axel Löfqvist<br />
Achelous, duh?<br />
R e d a k t ör<br />
Felicia Kämpe<br />
Neptunus, blått är flott<br />
Redaktörer<br />
Axel Löfqvist<br />
Felicia Kämpe<br />
Kontakt<br />
aktuellt@snerikes.se<br />
Tryck<br />
Wikströms<br />
Tryckeri AB<br />
Ansvarig utgivare<br />
Karl Fredrik<br />
Pettersson<br />
Adress<br />
S:t Larsgatan 4<br />
753 11 Uppsala<br />
3
4-poäng: De tre första är kända rymdforskare. Högtid på KTH är Christer Himmelsfärd och Jessica<br />
Meier är den svensk-amerikanske astronauten.<br />
6-poäng: Frågan alluderar till Voyagerfarkosterna som skickades upp 1977. Musses hund är Pluto.n<br />
Siren är två planeter. Den nya fårahedern är en direktöversättning av Jeff Beezos rymdfarkost New<br />
8-poäng: Apollo 13, Aristoteles är missnöjd över att planeter bär romerska namn. Achelous och<br />
10-poäng: Kennedy Space Center, K-märkt i en bemärkelse då den ryska motsvarigheten till astronaut<br />
kallas för kosmonaut. Carls Saga = Carl Sagan ledde flertalet program om rymden. Husmanstillbehör:<br />
kosmos.<br />
Förklaringar:<br />
S hepa rd .<br />
L<br />
E<br />
D<br />
A<br />
R<br />
E<br />
Perioden som har föregått arbetet med den här tidningen har för mig<br />
präglats av SVT:s långkörare På Spåret, unikt va? Varje vecka har jag<br />
suttit bänkad som en annan frälst, glufsat och smackat i mig Luuks och<br />
Lindströms spetsfundigheter, talat om Josars likeabillity och Cecilia<br />
Düringers genialitet. Visst är han Jonatan Unge rätt skojig ändå!? När<br />
det här numret når er har emellertid redan finalen sänts sedan länge<br />
och tidssloten på linjär tv har fyllts av något tarvligt inköpsprogram<br />
från Storbritannien. Men eftersom den här sidan är min och jag får<br />
bestämma precis vad som står här, helt utan, typ, kommentarer från<br />
mina kära redaktionsmedlemmar (om det inte varit för Felicias vassa<br />
innehållsöga skulle ni läst en text om Reinhart Koselleck nu). Således<br />
har jag lagt mig i den folkliga mittfåran och bestämt att vi ska leka På<br />
Spåret, men i stället för resmål i form utav typ Överkalix får ni gissa<br />
temat på numret i stället.<br />
Jag frågar med högtidlig stämma:<br />
Vart är vi på väg?<br />
10-poäng.<br />
Vi reser från K-märkt plats, men bara i en bemärkelse. Resan går mot<br />
Carls saga där populärt husmanstillbehör avslutar.<br />
8-poäng<br />
Även här är 13 ett otursnummer. I alla fall i väst. Aristoteles skulle<br />
nog ha ett och annat och säga om saken. På resmålet kan man hälsa på<br />
Achelous och Siren, ta den nya fårahedern dit vetja!<br />
6-poäng<br />
Bon voyage sa vi 1977 inte bara 1 utan 2 gånger till alla 116. Guldet<br />
stod Carl för medan blinda Willie Johnsson stod för det melankoliska.<br />
Hoppas någon kom ihåg att mata Musses hund.<br />
4-poäng<br />
Van Allen, de Sitter och Tyson leder dig rätt. Högtid på KTH var<br />
först, i alla fall i svensk bemärkelse, tvåa var Meier.<br />
2-poäng<br />
Nu lämnar vi atmosfären och siktar på nya höjder, det är väl dags att<br />
upptäcka en ny galax? Den kanske är skymd än, bäst vi tar oss ut i<br />
rymden!<br />
4
1Q har ordet<br />
K ära Södermanland-Nerikingar,<br />
Tänka sig va? Nu är det äntligen vår igen och solen börjar lysa tidigare<br />
och tidigare för varje dag som går. Fågelkvittret har börjat höras,<br />
blommorna kommer snart blomma, fiskarna är som fetast inför den<br />
kommande leken, sista april-helgen nalkas och vårbalen är snart runt<br />
husknuten. Passa på att njuta av allt detta innan tentorna gör så att ni<br />
måste låsa in er för att plugga.<br />
Temat för denna utgåva är rymden. ”Va spejsat!” utbrast jag när jag fick<br />
höra temat från redaktörerna. Nja, det är en efterhandskonstruktion<br />
från min sida, men jag började genast tänka på vad jag kan skriva om.<br />
En dag slog det mig, att flytta till Uppsala är som att bosätta sig i ett<br />
nytt universum, eller så vad det i alla fall för mig.<br />
När jag kom till Uppsala kändes det som att hela min värld vändes upp<br />
och ner. Helt plötsligt var det ett helt nytt ordförråd som jag behövde<br />
lära mig. Festkvällarna var inte längre förlagda till helgen utan skedde<br />
mitt i veckan, ingenting började på heltimmar utan alltid med minst<br />
en kvarts fördröjning och så behövde jag köpa en frack. Och jag älskade<br />
det! Jag ångrar inte att jag valde att flytta hit till lärdomens stad och<br />
den främsta anledningen till det är nationen. På nationen kan du göra<br />
allt möjligt. Du kan få vara med och skriva en tidning (som den du just<br />
nu har i handen), du kan laga mat åt andra, lära dig spela ett instrument,<br />
spela fotboll, dansa, gå på improv eller sjunga i kör. Allt under<br />
samma tak i ett rosa slott mitt i sta’n! Om det inte är utomjordiskt vet<br />
jag inte vad! Min uppmaning till er som läser det här och inte tagit<br />
chansen att engagera är enkel: engagera er! Det är aldrig för sent att ta<br />
ett pass i bistron.<br />
Med hopp om att se någon av er i bistron,<br />
Karl Fredrik Pettersson<br />
Förste kurator<br />
Foto: Sara Hovstadius<br />
5
Intervju<br />
i rymden finns<br />
A<br />
stronaut, barnboksförfattare, solparasollsforskare<br />
och professor är<br />
alla imponerande yrkestitlar som de<br />
flesta bara kan drömma om. En som<br />
kan titulera sig alla dessa saker är<br />
dock Christer Fuglesang, Sveriges första rymdfarare<br />
tillika hedersledamot vid den bästa av nationer.<br />
Han må ha satt foten i rymden innan han<br />
klampade in på Snerikes för första gången, men<br />
vad gör väl det när första besöket<br />
blir succé? Vid sin installation<br />
som hedersledamot fick han nämligen<br />
festsalen att jubla som aldrig<br />
förr när han stoltserade med att ha<br />
sett både Södermanland och Närke<br />
samtidigt. Få har sett världen från<br />
hans perspektiv, ändå visar sig Christer vara en<br />
ödmjuk akademiker med båda fötterna på jorden.<br />
Det är åtminstone slutsatsen <strong>Aktuellt</strong>s redaktion<br />
drar efter att ha fått äran att träffa denna mångsysslare<br />
av rang.<br />
Dagen för intervjun börjar inte helt smärtfritt.<br />
När somliga fortfarande snoozar väckarklockans<br />
alarm plingar det till i redaktionschatten. Avsändare<br />
är redaktör Axel som tagit tidspessimismen<br />
till nya höjder genom att råka sätta sig<br />
på tåget till Stockholm en timme för<br />
tidigt. Övriga redaktionsmedlemmar,<br />
med en gnutta mer sömn och tidsrealism<br />
i kroppen, möts på tågstationen<br />
vid utsatt tid för gemensam färd mot<br />
huvudstaden. Ombord tåget är stämningen<br />
hög, redaktionsassistenter Emma<br />
och Frida diskuterar förtjust förväntningarna<br />
över att få träffa sin barndomsidol,<br />
när en dov röst i högtalaren plötsligt meddelar<br />
signalfel. Panikartat möter vi varandras<br />
blickar. Kommer vi missa vår intervju? Har vi<br />
skolkat helt i onödan?<br />
Som tur är har vi universum på vår sida denna<br />
blåsiga onsdagsförmiddag. Tekniska haverier<br />
till trots (Googles usla vägbeskrivning inkluderat)<br />
når vi med tio minuters marginal vår slutdestination;<br />
Institutionen för farkost och flyg<br />
vid Kungliga Tekniska Högskolan. Den morgonpiggare<br />
av redaktörerna ringer upp Christer som<br />
möter oss i entrén. Han bekymras över hur många<br />
vi är. En obefogad oro visar det sig, när vi med<br />
enkelhet klämmer ihop oss på hans hemtrevliga<br />
kontor. Vi tar sats och börjar med att brasklappa.<br />
Det är nämligen inte våra egna frågor som ställs,<br />
utan Snerikes följarskara på Instagram som fått<br />
möjligheten att skicka in sina funderingar.<br />
"Man är ofta rädd för det okända, och efter<br />
alla år av träning kändes inte rymden längre<br />
som en okänd plats""<br />
Christer får börja med att berätta om sin studietid<br />
på civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik.<br />
Han utmärkte sig inte som någon överdrivet flitig<br />
student, men såg till att klara tentorna. ”Man ska<br />
inte bara plugga på universitetet, det är minst lika<br />
viktigt med det sociala”, tillägger han. Redaktionen<br />
nickar instämmande. Chansen att få åka<br />
upp i rymden lockade tidigt Christer, så när en<br />
annons sökandes astronauter dök upp i tidningen<br />
var han inte sen med att anmäla sitt intresse.<br />
Förutom att vara en äventyrlig och ressugen person<br />
vid god hälsa uppfyllde han övriga formella<br />
krav så som utbildning samt arbetslivserfarenhet<br />
inom naturvetenskap, språkkunskaper<br />
i engelska samt medborgarskap i ett<br />
ESA-medlemsland. Av 6 000 aspiranter<br />
knep Christer en av de sex platserna i<br />
den europeiska astronautkåren och<br />
skickades, efter några tuffa år i<br />
NASA:s astronautprogram,<br />
år 2006 ut på sitt första<br />
rymduppdrag.<br />
Den utan tvekan<br />
vanligaste<br />
fråg<br />
a n som<br />
r u l l a de i n<br />
i Aktuel<br />
lt s i n korg
inga<br />
rädslor?<br />
handlar om rädslor inför rymdfärd.<br />
Tanken att lämna allt tryggt bakom sig<br />
för att ge sig ut i en plats där det inte<br />
ens finns mark att stå på är nog<br />
tillräcklig för att ge de flesta<br />
svindel. "Man är ofta rädd för<br />
det okända, och efter alla år av<br />
träning upplevdes inte rymden<br />
längre som en okänd plats",<br />
förklarar Christer.Han var<br />
också väl införstådd i uppdragets<br />
risker. Sannolikheten att<br />
han aldrig skulle få återvända<br />
beräknades innan avfärd<br />
till ungefär en på sjuttio. För<br />
att sätta det i perspektiv kan<br />
jämföras oddsen att förolyckas<br />
i en vanlig charterflygtur,<br />
vilket uppskattas till cirka en<br />
på tjugo miljoner.<br />
Som bekant gick dock allt på<br />
räls för Christer, såväl under<br />
första som andra himmelsfärden.<br />
Han berättar att astronauter<br />
som varit i rymden<br />
under längre tid ådragit sig<br />
åkommor i form av bl a urkalkat<br />
skelett och synproblem.<br />
Christer skonades från långvariga<br />
fysiska men då hans<br />
längsta vistelse inte varade<br />
mer än två veckor.<br />
Det var dock<br />
tillräcklig för att<br />
börja sakna ting vi<br />
tar för givet i vår<br />
Namn: Christer Fuglesang<br />
Ålder: 65<br />
Arbete: Huvudsakligen professor<br />
i rymdfart på KTH, forskare inom<br />
solparasollprojekt i rymden samt<br />
rådgivare på Saab<br />
Fritidsintressen: Resa, segla, åka<br />
skidor, pula runt på landstället i<br />
skärgården, läsa science fiction<br />
Stjärntecken: Fiskarna<br />
jordsliga vardag.<br />
Dusch och tyngdkraft stod högt upp på önskelistan<br />
efter ett par dagar till rymds. Något som även<br />
ska ha smugit sig på var suget efter hamburgare och<br />
en kall öl, vilket fick bli festmåltiden som intogs i<br />
Florida efter lyckad hemfärd.<br />
Numera är astronautkarriären lagd på hyllan, i<br />
dubbel bemärkelse. Det lilla arbetsrummet är<br />
nämligen utsmyckat med diverse rymdmemorabilia.<br />
Från fönsterbrädan blickar ett signerat foto<br />
föreställandes besättningen för Celsiusuppdraget<br />
mot oss, och på anslagstavlan<br />
ovanför skrivbordet sitter fastnålad en<br />
förpackning av Ahlgrens rymdskepp,<br />
som Christer smaskade i sig i tyngdlösheten<br />
(vilket finns förevigat på Youtube<br />
för den nyfikne). I bokhyllan skymtas<br />
en whiskeyflaska med bekant design.<br />
”The Famous Astronaut” lyder etiketten.<br />
För <strong>Aktuellt</strong> avslöjar Christer att<br />
han egentligen är mer av en GT-kille.<br />
"Dusch och tyngdkraft stod högt upp på<br />
önskelistan efter ett par dagar till rymds""<br />
Så småningom svävar intervjun ut<br />
i ett mer filosofiskt skede. Bitvis<br />
till Christers förtret. Han medger<br />
att han tröttnat på att besvara<br />
frågor om huruvida rymdvisiterna<br />
skulle ha lett till några existentiella<br />
uppenbarelser. ”Allt man<br />
gör påverkar en, men det är svårt<br />
att säga exakt hur”. Att diskutera<br />
framtida utforskande av kosmos<br />
visar sig mer fruktbart. Christer<br />
spår att allt fler kommer få möjligheten<br />
att åka ut i rymden, till följd<br />
av att privata aktörer som Elon<br />
Musks SpaceX blivit branschledande.<br />
Han förutser byggandet av<br />
fler rymdstationer, även på Mars,<br />
där han gissar att människan landar<br />
under andra halvan av 2030-<br />
talet. Argumentet<br />
att ”vi borde<br />
ge pengar till<br />
de som svälter i<br />
stället” har han<br />
aldrig förstått<br />
utan menar att det är genom tekniska framgångar<br />
som vi hittar möjligheter att hjälpa folk. Avlsutningsvis<br />
påpekar Christer att rymdkolonisering<br />
är en naturlig strävan för människan och utesluter<br />
inte möjligheten för vår art att i framtiden bosätta<br />
sig på andra himlakroppar.<br />
Text & foto: Redaktionen<br />
7
Krönikörs krönika<br />
jag<br />
om<br />
vore<br />
N<br />
är er krönikör först anlände till Uppsala<br />
fick hon höra att det inte fanns<br />
några gränser för hur roligt man kan<br />
ha det i denna studentstad – om man bara orkar<br />
ta sig ut ur sin bubbla för att utforska nationslivet.<br />
Vare sig det innebär att ta sig ur sängen för<br />
att släpa sig till lördagsfika, eller att ta det lite<br />
läskigare klivet att engagera sig på nationen, så<br />
är varje kliv lite spännande för recentioren. För<br />
äventyrssökare är det bara ett litet steg, för de<br />
blygare är det ett jätte<br />
språ n g .<br />
Dock bryts sakta men<br />
säkert den osynliga<br />
barriären mellan civil<br />
och student ner bit för bit och man blir en ”studentis<br />
upsaliensis”, detta unika kreatur som tycker<br />
det är helt orimligt när en öl kostar över fyrtio<br />
riksdaler och att de som valde Lund helt enkelt<br />
inte har sett ljuset. Din gamla identitet är ett<br />
minne blott: nu är du en rymdfarare som irrande<br />
rör sig mellan Triangeln, Folkes och Nationshuset.<br />
Ditt uppdrag? Att maximera antalet festliga<br />
upplevelser du kan få av studentlivet.<br />
I mina mer cyniska ögonblick kan det hela tyckas<br />
mig vara ett svart hål för finanserna. (Vart gick<br />
egentligen de där sista laxarna?) Det vore ju billigare<br />
att bara stanna hemma och titta på På Spåret<br />
– men en astronaut söker alltid äventyret!<br />
8<br />
"Likt James Webb-teleskopet<br />
kommunicerar jag nuförtiden<br />
erbart via fotografier"<br />
Sakta driver jag bort från allt som är jordnära.<br />
Nu känns det helt naturligt att se en herre i frack<br />
cykla förbi kl 17 på en fredag. Likt James Webb<br />
teleskopet kommunicerar jag nuförtiden enbart<br />
via fotografier; mamma och pappa, med båda fötterna<br />
på jorden, kan då och då få nöjet att få se hur<br />
jag frodas när de senaste gasquebilderna läggs upp<br />
på Facebook. Livsstilen slukar studenten hel och<br />
hållen. Vissa talar om heliocentrisk världsbild,<br />
men vi snackar här om upsaliensisk världsbild! Så<br />
partisk blir man till<br />
den bästa av nationer<br />
att man naturligtvis<br />
anser Snerikes vara<br />
planeten i centrum,<br />
och alla andra nationer<br />
enbart månar som snurrar i omkrets – tills<br />
man besöker en annan nation och inser att varje<br />
måne tror sig vara en planet.<br />
Men livet som astronaut kan vara isolerande.<br />
Vännerna hemifrån lyckas aldrig begripa allt vad<br />
nationslivet innebär. Med tomma blickar stirrar<br />
de på en. Hur kan en förblindad förstå vad stjärnljus<br />
innebär? De har aldrig låtit sig ledsagas av<br />
det varma ljuset från Snerikes spirbeklädda torn.<br />
Men ingen av oss studenter färdas ensam i Uppsala.<br />
Vi rör oss alla i cirklar med andra människor<br />
som vill upptäcka allt som lattjo är, och kanske<br />
även på vår färdbana upptäcka vad man är för typ<br />
av människa. Det är kanske det mest häpnadsväckande<br />
med nationslivet: att alla dessa olika
din<br />
astronaut<br />
kaotiska studenter lyckas skapa något så fint tillsammans.<br />
Likt Saturnus bälte så ser nationen så<br />
vackert geometrisk ut när den driver sin verksamhet,<br />
men i själva verket består den av tusen små<br />
enheter som snurrar som tokiga, dragna av den<br />
där kraften som är sex sekel av tradition.<br />
Kanske är det så det ska vara. Astronauten kan<br />
ta sig tid att utforska galaxen så länge hon återvänder<br />
till rymdbasen, lite visare för livet. Och<br />
spenderar sin framtid med att tortera sina nära<br />
och kära med anekdoter om de gamla ungdomsäventyren.<br />
Omringad av nöje är det<br />
lätt för den omkringdrivande<br />
astronauten att<br />
förirra sig. Mitt bland<br />
alla sittningar, 04-släpp,<br />
spex och forsränningar<br />
glömmer man att den där examensdagen närmar<br />
sig i kollisionskurs. Att slutligen växa upp och<br />
lämna livet som student kan kännas som att ens<br />
planet blir träffad av en meteorit. Hyran ligger<br />
inte längre på nätta tretusen. Att pendla på morgonen<br />
tenderar att ta lite längre än tio minuter på<br />
cykel. Och tydligen brukar de flesta nattklubbar<br />
ha fungerande ventilation. Allt vi tog för givet<br />
blir omkullvält när meteoriten förintar vårt ekos<br />
y stem .<br />
"Omringad av nöje är det lätt<br />
för den omkringdrivande astronauten<br />
att förirra sig"<br />
Foto: Sara Hovst a d iu s<br />
Jag erinrar mig de<br />
ord som Dr. Malcolm<br />
uttalade:<br />
”Life... finds a way.”<br />
Sakta anpassar man sig dock. Och allt det där som<br />
definierade studenten försvinner bit för bit; de<br />
tokiga sömncyklerna, det strategiska utnyttjandet<br />
av rabatter, förkärleken till bäska. Du blir en<br />
funktionell individ. Och de andra rymdfararna<br />
tappar radiokontakt med dig.<br />
I ämbetet,<br />
Krönikör<br />
Lydia Holmén<br />
9
Reportage<br />
Tex t: A xel L öfq v i st<br />
& Felicia Kämpe<br />
Foto: Felicia Kämpe<br />
'Emma hos bibblan<br />
10<br />
På Rundelsgränd, en närmast<br />
hemlig gata intill<br />
St:Olofsgatan<br />
och<br />
St:Johannesgatan i Uppsala,<br />
hittar vi bibliotekarie Emma<br />
Andersson med familj (presidiet).<br />
Johan Otto Larsson<br />
uppförde detta hus, vars<br />
vita stenputsade fasad tornar<br />
upp sig i den lilla gränden, år<br />
1855. Huset kallas i folkmun<br />
Staven efter dess tidigare ockupant,<br />
tillika rector magnificus,<br />
Ludwig Stavenow. Idag är<br />
ett tjugotal studenter inackorderade<br />
i husets två övre<br />
våningar. Husets nedre våning<br />
fyller däremot ett helt annat<br />
syfte – det är hem till nationens<br />
egna bibliotek. <strong>Aktuellt</strong><br />
har fått beviljat exklusivt tillträdde<br />
till de mörkaste vrårna,<br />
de allra heligaste rummen.<br />
Vi erbjuder härmed våra läsare<br />
en unik inblick i en hittills<br />
hemlig värld.<br />
Den stora villan har varit<br />
hem till biblioteket sedan<br />
1960-talet och ligger mer<br />
eller mindre vägg i vägg med<br />
Nationshuset. I hallen ställs<br />
den inträdande direkt inför<br />
ett svårt val. Antingen går<br />
man rakt åt vänster mot övervåningens<br />
bostäder, eller åt<br />
höger mot Strängnäsrummet<br />
som fungerar som läsesal för<br />
gruppstudier. Här kan den<br />
intresserade finna kurslitteratur<br />
i historieämnet. Kurslitteratur<br />
av historisk form<br />
finns också att låna genom<br />
den gedigna samlingen av<br />
fysik- och biologilitteratur<br />
från 1970-talet. ”Förvånansvärt<br />
relevant fortfarande”<br />
säger Emma och hänvisar till<br />
sina tidigare studier inom<br />
området. Den nyfikne kan<br />
även välja att gå rakt fram och<br />
finna sig inträdande i Katrineholm-Flenrummet.<br />
Bibliotekets<br />
agora om man så vill.<br />
Här kan den intresserade<br />
beskåda en imponerande samling<br />
verk författade av nationens<br />
hedersledamöter – bland<br />
annat Sven Delblanc och<br />
Edward Blom. Även här kan<br />
hittas matnyttig kurslitteratur.<br />
Uppradat längs en vägg<br />
går det att skåda århundraden<br />
av juridisk forskning prydligt<br />
placerade längs de stora bokhyllorna.<br />
Katrineholm-Flen-
Arkivarie Bemark gör sig bekväm, i bakgrunden Ivar Lo. Bibliotekarie Andersson i sitt naturliga habitat, Samzelsius och Hansson skymtas. Antikvarie Löfqvist med sång från tidigare 1Q<br />
rummet pryds dessutom av ett<br />
porträtt på Stavenow som med<br />
ett vakande öga betraktar den<br />
gamla bostadens nya ockupanter.<br />
Återigen ställs den besökande<br />
för flertalet val i form<br />
av potentiella vägar att gå.<br />
Till vänster finner vi Södra<br />
Närkerummet, i dagligt tal<br />
utlåningsrummet.<br />
”Utlåningsrummet är platsen<br />
ur vilken den dagliga verksamheten<br />
genomförs, här kan<br />
alla som är inskrivna vid en<br />
nation låna böcker, helt kostnadsfritt!<br />
Ibland lånar jag ut<br />
så många som 3 eller 4 böcker<br />
under en kväll” berättar<br />
bibliotekarien och fortsätter<br />
”biblioteket är öppet vardagar<br />
mellan kl 7–19 och på helger<br />
mellan kl 9–17. Utlåningstiderna<br />
är varje måndag, onsdag<br />
och torsdag mellan kl 16–18.”<br />
Bakom utlåningsrummet<br />
finns det ytterligare en dörr<br />
vars innanmäte är bibliotekets<br />
hjärta, platsen allt annat<br />
kretsar kring, men mer om<br />
detta lite senare. Vi går först<br />
tillbaka ut till agoran<br />
och väljer dörren till<br />
höger. Här inne finner<br />
vi Södertäljerummet<br />
som erbjuder tysta läsplatser<br />
i en hemtrevlig<br />
miljö. Rummet ramas<br />
in av den stora kakelugnen.<br />
Längst in i rummet<br />
finner vi en dörr som<br />
till synes inte leder till<br />
något förutom ett litet<br />
kyffe bakom en bokhylla.<br />
Nationens arkivarie<br />
Felix Bemark berättar stolt<br />
att detta är bibliotekets allra<br />
nyaste rum, Kumlarummet, en<br />
plats som fyller många nyttiga<br />
funktioner. ”Framför allt kan<br />
rummet användas som fängelse<br />
för personer som har hamnat<br />
på den svarta listan (en lista<br />
på personer som häftar skuld<br />
till biblioteket, ofta i form av<br />
utebliven inlämning av lånad<br />
litteratur, reds. anm). Vi har<br />
inte fått chans att prova det<br />
än men i teorin tror jag det<br />
kan vara ett fruktbart sätt<br />
att samla in skulder” säger<br />
arkivarien nöjt. Bibliotekarie<br />
Andersson instämmer och<br />
demonstrerar för <strong>Aktuellt</strong> hur<br />
en sådan process skulle kunna<br />
gå till. Redaktionen ställer<br />
sig gillande till förslaget och<br />
skulle aldrig våga lämna in en<br />
bok för sent.<br />
Åter till utlåningsrummet och<br />
dörren där bakom. Där finner<br />
vi Nyköping-Oxelösundrummet,<br />
NO-rummet.<br />
Emma och Felix berättar stolt<br />
att detta är det allra heligaste<br />
rummet, kanske i hela<br />
nationskvarteret. Här huserar<br />
framför allt nationens<br />
biblioteksnämnd tillsammans<br />
med andra nämnder, ”bland<br />
annat den tredje bästa nämnden”<br />
berättar bibliotekarien.<br />
Rummet, som för tankarna<br />
till ett viktorianskt statspalats<br />
är längs med väggarna<br />
beklädda med enorma bokhyllor<br />
som skjuter mot skyarna<br />
likt Babels torn. Här finns<br />
nationens allra finaste skrifter,<br />
bland annat visar Emma<br />
och Felix upp förstautgåvor<br />
av Carl von Linné och Charles<br />
Darwins verk. Rummet är<br />
i all sin prakt också en skådeplats<br />
för flertalet mysterier<br />
och inkapslar hundratals<br />
år av nationshistoria. Arkivarie<br />
Bemark och bibliotekarie<br />
Andersson visar upp det<br />
kanske tydligaste exemplet<br />
på detta: kassaskåpet, Frans<br />
Jäger, gömd bakom en träpanel<br />
och vars innehåll är okänt<br />
för alla då det inte har öppnats<br />
sen Rutger Sernander var<br />
inspektor. ”Det är ett mysterium<br />
lika gammalt som nationen…<br />
Nästan… det har<br />
varit ett återkommande<br />
inslag i biblioteksnämndens<br />
arbete i flera år<br />
huruvida vi ska öppna<br />
det eller inte. Risken<br />
är ju att det mynnar ut<br />
i ett antiklimax, låt oss<br />
drömma om skatterna<br />
i stället för att möta<br />
verklighetens kranka<br />
blekhet” säger Felix och<br />
E m ma .<br />
(Texten fortsätter på nästa sida)<br />
På bilden: Emma visar upp den mystiske Frans Jäger<br />
11
Fredagsmys med familjen<br />
Förutom otaliga nämndmöten hålls även här årligen<br />
den traditionsenliga sillunchen under det<br />
sista aprilfirandet. Detta crescendo är en uppvisning<br />
av bibliotekets bästa sida. Under en lång<br />
dag och eftermiddag fylls NO-rummet av gamla<br />
arkivarier, antikvarier, bibliotekarier och andra<br />
digniteter för samkväm och tradering av hemliga<br />
ting. Felix berättar att ungefär 40-personer<br />
trycks in i det praktfulla men till storlek blygsamma<br />
rummet, för att tillsammans avnjuta alla<br />
härligheter som kommer med det stora brännvinsbordet.<br />
”Det är perfekt att det är sillunch, vi<br />
är packade som sillar i dubbel bemärkelse” säger<br />
arkivarien på sin bästa göteborgska.<br />
NO-rummet är också hemmet för nationens mossoch<br />
lavsamling, donerad av Rutger Sernander till<br />
nationen under 1930-talet. Här bryter antikvarien<br />
(tillika redaktören som författat denna text)<br />
den fjärde väggen och träder in i artikeln som<br />
intervjuobjekt för att berätta om den lilla lådan.<br />
12<br />
”Likt kassaskåpet har också moss- och lavsamlingen<br />
varit en återkommande stötesten i biblioteksnämndens<br />
verksamhet. För att försöka reda<br />
klarhet kring denna ganska oklara donation av<br />
Sernander hörde jag därför av mig till en kurator<br />
på evolutionsbiologiska museet, som tar hand<br />
om i stort sett hela Sernanders samling. Efter lite<br />
korrespondens och närmare undersökningar av<br />
kollekterna och dess annoteringar visade det sig<br />
först att materialet, insamlat 1933 i Bälinge socken,<br />
inte fanns i museets katalog. Emellertid kom<br />
våra förhoppningar om dess anmärkningsbarhet<br />
att krossas rätt snabbt då det vid närmare undersökning<br />
visade sig vara insamlingar gjorda av studenter<br />
på exkursioner, primärt av sorter som helt<br />
saknade vetenskapligt värde. Det mest intressanta<br />
vi hittills har hittat är en sång uppdiktad på en<br />
servett om en tidigare förste kurators förkärlek<br />
till portvin, som hade smugit sig ner i lådan.”<br />
Biblioteksnämndsledamoten Erik Hansson, som<br />
också var med under vårt besök, riktar vårt fokus<br />
bort från den mossiga historien som antikvarien<br />
precis berättat till det stora mahognybordet som<br />
står centralt placerat i rummet. Bordet är hem till<br />
två av bibliotekets bästa vänner – Janus den allseende<br />
ugglan och Elias von Schinken, tidigare<br />
känd som Olle Swärd Bratwurst. Biblioteksnämndens<br />
skära sparbössa, draperad i frack och prydd<br />
med nationsbandet, är passande döpt efter nationens<br />
andre kurator.<br />
Erik, som givmilt donerade sparbössan till nämnden,<br />
i förhoppning att den skulle väcka nationens<br />
seniorers sympati så till den grad att de öppnar<br />
sina plånböcker. Huruvida projektet har varit<br />
fruktbart är Erik osäker på, han berättar att<br />
många har velat donera men inte haft kontanter.<br />
”Många har bett oss att klistra på en swishlapp på<br />
Schinken, jag tycker det säger något om vår samtid.”<br />
Som så ofta när nämnden diskuterar något<br />
dröjer det inte länge innan nytta blandas med<br />
nöje. Således svävar diskussionen snabbt i väg till<br />
andra fenomen och utmynnar i att Felix framtida<br />
självbiografi kommer få titeln, som <strong>Aktuellt</strong><br />
är först med att avslöja, Grisigt i kursiv stil. Till<br />
tonerna av skratt och snabba ordbyten, något som<br />
sannerligen synliggör hur nämnden har förvandlat<br />
ett bibliotek till ett andra hem, avlägsnar sig<br />
redaktionen långsamt från biblioteket.
Insändare<br />
A<br />
ugustisolen skiner på det rosa slottets knutar.<br />
Skratt och musik blandas från insparksveckorna<br />
som är i full gång i Universitetsparken. Runt<br />
klockan tolv börjar hälften av Triangelns studenter,<br />
tillsammans med alla boendes i Arkadien och<br />
några få krakar från Kvarngärdet och Kåbo att ta<br />
sig mot nationen efter sommarlovet. Ämbetsverkarna<br />
pratar i mun på varandra när de återförenas<br />
med vännerna sina utanför slottets port.<br />
Högst upp på trappan står förste kurator Karl<br />
Vetterson och hälsar alla välkomna. ”Jag vet att<br />
ni har väntat och längtat och nu är det äntligen<br />
dags... temat för kongressen är ’Mordet på orientexpressen!'”<br />
Hejarop och applåder utbryter i<br />
publiken. KV fortsätter sitt tal, ”I sann mordgåtsanda<br />
kommer vi spendera tre dagar tillsammans<br />
inlåsta på Snerikes där ett mordspel kommer<br />
äga rum. Ni har alla fått ett namn på ert första<br />
offer och lyckas ni döda dem tar ni den personens<br />
namnlapp. Ett mord kan inte äga rum om ni inte<br />
är ensamma i rummet och leken är över när du<br />
får tillbaka ditt eget namn.” Innan KV ens hinner<br />
avsluta sitt tal har hälften av ämbetsverkarna<br />
redan börjat planera hur de ska lyckas få med sina<br />
offer på tu man hand, medan andra hälften får en<br />
ångestklump i halsen. Dörrarna öppnas och med<br />
det har Södermanlands-Nerikes nations ämbetsverkarkongress<br />
gått av stapeln. Vad de inte vet är<br />
att för en av dem kommer det bli den sista.<br />
Del 1<br />
På kvällen är det dags för den traditionella fulsittningen.<br />
Majoriteten av allas öron blöder efter<br />
att Oskar Orange under eftermiddagen inte kunnat<br />
sluta prata om den återupplivade Örebroklubben.<br />
Innan festligheterna börjar står han och<br />
pratar med några stackars ämbetsverkare. Ingrid<br />
Backlund rullar sina ögon åt hans berättelse<br />
som hon redan fått höra tre gånger den senaste<br />
timmen. Simon Elvin och Melina Menisk förstår<br />
inte varför han är så glad och menar att nationen<br />
skulle må bättre av en Skåne-, respektive Västeråsklubb.<br />
När Rebecka Barckman sedan instämmer<br />
med Simon exkluderas de båda från samtalet.<br />
Richard Olsson kan man ifrågasätta om han ens<br />
deltar i samtalet då han mest ser ut att sova ståendes.<br />
Hanna Brant och Johan Granat står och<br />
observerar den livliga konversationen vid dörren<br />
intill festsalen.<br />
När marskalkduon (det ryktas om att det är den<br />
bästa duon nationen haft) äntligen lyckas få in<br />
de kacklande kycklingarna i salen kan festligheterna<br />
börja. Josefine, sittandes i kommitté, lutar<br />
sig tillbaka på sin stol och låter Johan jobba på i<br />
godan ro.<br />
Lite innan pausen springer ämbetsverkarna med<br />
en liten blåsa på toaletten, däribland Axel Corel<br />
och Oskar Orange. När pausen sedan drar i gång<br />
springer alla ut ur salen för att gå på mellansup.<br />
Problemet är att de inte kan lämna huset så<br />
ämbetsverkarna står och trycker i varje hörn och<br />
vrå. När Oskar Orange kommer tillbaka från toaletten<br />
drar han med sig sin toalettkompis Axel<br />
och de fem personerna han pratat med innan sittningen<br />
in till Övre Bar för en privat mellansup.<br />
När alla kommit tillbaka till festsalen stänger<br />
Johan dörren. Men en plats ekar tom. Oskars<br />
plats. När det är dags för punsch har mängden<br />
inte uppskattats tillräckligt så Hanna Brant går<br />
på 3Q:s begäran in till ÖB för att hämta fler flaskor.<br />
Ingen hinner ens fylla upp sin kaffekopp förrän<br />
ett skrik hörs från ÖB. Alla tittar på varandra<br />
innan de ställer sig upp för att se vem som skrikit.<br />
Inne i ÖB står Hanna med händerna över ansiktet,<br />
men det är inte på henne som blickarna fastnar.<br />
Där på golvet ligger Oskar. Död. Slipsen runt<br />
hans hals åtstramad. Han har blivit strypt. ”Vem<br />
kan ha gjort något sådant här?” snyftar Erik Sten.<br />
Då förstår dem. En av dem är död och mördaren<br />
står bland dem. Folk börjar vrida på sig där de<br />
står. Ingen går längre säkert.<br />
13
Intervju<br />
2Q = TRÅQU?<br />
Hej Elias! Vad gör en 2Q?<br />
Mycket mer än jag kanske själv trodde från första<br />
början. Man kan väl lätt förklara det som ekonomiansvarig<br />
och lite fastighetsansvarig. Men också<br />
att säga nej till alla. Nationen är delad i två olika<br />
grupper, vi har dels de nationsaktiva, som är vi,<br />
dels de ”äldre”i förvaltningsdirektionen som tar<br />
hand om stiftelse och hus. Vi i kuratelet är länken<br />
mellan de båda. Så det finns egentligen två ekonomiansvariga<br />
på nationen, 2Q och skattmästare<br />
som sitter parallellt med varsin gren.<br />
Något som har varit oväntat hittills?<br />
Allt krimskrams runt omkring. Jag har inget bra<br />
exempel, men mycket sånt som inte har med ekonomi<br />
eller lokaler att göra.<br />
Varför sökte du rollen?<br />
Hm, det blir väl samma flumsvar som alla andra.<br />
Det är ett sätt att ge tillbaka till nationen som<br />
gett mig väldigt mycket de senaste åren. Även för<br />
att det passar i tiden och alltid låtit kul. Det är<br />
klart man ska testa på! Sen ifrågasätter ju alla<br />
varför man söker 2Q och inte 1Q men det är en<br />
annan femma.<br />
*Elias telefon ringer* och en barytonröst mullrar<br />
genom väggen, till höres oroad av Elias tomma<br />
stol på kontoret. Allt eftersom samtalet fortskrider<br />
blir det uppenbart för båda parterna att första<br />
kuratorn som ringt och frågat efter Elias position<br />
endast sitter någon meter ifrån oss. <strong>Aktuellt</strong> kan<br />
avslöja att samtalet var helt i onödan Efter förvirringen<br />
återgår vi till vårt samtal.<br />
"Jag lever med kepsar, det är min<br />
grej"<br />
Bästa med att vara 2Q?<br />
Haha tre veckor in på jobbet… Jag vågar inte svara<br />
än, det återstår helt enkelt att se. Att träffa er,<br />
det är kul, och andra ämbetsverkare och aktiva på<br />
nationen!<br />
Namn: Elias von Heijne<br />
Ålder: 24<br />
Studerar: Juridik<br />
Anknytning: Södermanlands landskap, inte län<br />
Bor: Observatoriet<br />
Favoritplanet: Ska man vara olämplig eller…<br />
Jorden är väl en bra planet<br />
Sämsta?<br />
Sämsta är nog mängden tid det tar, absolut alla<br />
dagar i veckan, att inte kunna få gå hem och lägga<br />
sig och sova. Förvisso kan det ju vara så att det<br />
bara är så under januari men jag vet inte… Sovmornar<br />
är min grej.<br />
Ett förslag presenteras på landskap som skulle<br />
förbjuda all kepsanvändning i hela nationskvarteret,<br />
hur känner du kring det?<br />
Nej! Jag lever med kepsar, det är min grej, men<br />
det är inte huvudbonader generellt i alla fall. Jag<br />
hade kunnat tänka mig att byta huvudbonad till<br />
något annat.<br />
Du har presenterat budgeten i två timmar och<br />
halva landskapet har somnat, hur livar du upp<br />
stämningen?<br />
Nästan så man skulle vilja kasta ut Red Bull på<br />
alla som sitter i rummet och få dem att springa<br />
ett varv runt nationshuset så har man nog liv i<br />
dem igen. Förhoppningsvis slipper vi dock ha<br />
budgetdiskussion i två timmar, det låter fruktansvärt<br />
tråkigt.<br />
Vad ser du mest fram emot det kommande året?<br />
Ja, det nog att få träffa och hänga med alla aktiva,<br />
det är ju det som är kul. Det är därför man gör det<br />
här trots allt. Hade det inte varit för att andra<br />
tycker det är kul att vara på nationen hade inte<br />
jag heller varit här och jobbat för en minimilön<br />
för att saker och ting ska gå runt. Det hade inte<br />
14
varit av intresse utan det är ju så att nationen är<br />
till för studenter av studenter, för att ha kul. Har<br />
man inte kul då är någonting fel.<br />
2Q är inte så viktig. Om man frågar Forsgren så<br />
är man viktigast men det tycker inte jag, man är<br />
birollen i alla sammanhang. Det är inte jag som<br />
står och säljer bärs, men det är jag som ska se till<br />
att det ens är möjligt. Det är inte jag som trycker<br />
<strong>Aktuellt</strong> men jag ska se till att det finns pengar<br />
nog att trycka tidningen. Det är ens jobb egentligen,<br />
jag tar hand om det tråkiga och låter alla<br />
andra ha kul, vilket i sig faktiskt är kul. 2Q är<br />
rätt intetsägande.<br />
Man säger nej ofta för att nationen går negativt<br />
större delen av året. Framförallt under våren kanske,<br />
då tycker 2Q det är obehagligt att säga ja till<br />
större saker. Man är rädd för att kassan inte ska<br />
vara tillräckligt stor om något drastiskt skulle<br />
hända. Men det behöver man nog inte vara så orolig<br />
för. Det har aldrig hänt något drastiskt, huset<br />
har inte brunnit ner. Om det skulle ske så finns<br />
det i alla fall inte uppvärmningskostnader att<br />
oroa sig för. Bara att invänta försäkringspengar<br />
och bygga ett nytt hus. Det är inte jobbigare än<br />
så. Man ska vara lite liberal och inte säga nej till<br />
allt!<br />
Är 2Q = tråqu?<br />
Jag tror inte 2Q nödvändigtvis är tråkig för 2Qs<br />
skull. Jag tror snarare att när en 2Q behöver prata<br />
med någon eller liknande är det ofta tråkiga saker<br />
som behöver pratas om.<br />
Bokföringen går inte jämnt ut, vem anklagar<br />
du först?<br />
Tänkte säga 3Q Martin, men om det händer får<br />
jag antagligen skylla på mig själv.<br />
Säger du nej till...?<br />
1Q vill anlita en konstnär att avbilda honom<br />
på olja?<br />
Det säger jag nej till, det känns inte som spenderade<br />
pengar som leder till medlemsservice.<br />
Möjlighet att köpa in massor av flaskor Myth<br />
till kanonpris?<br />
Varför skulle jag säga nej till det!?<br />
Följa med på efterfest?<br />
Jag säger inte nej!<br />
Intendenten vill måla Nationshuset gult?<br />
Jag säger nej!<br />
Text & layout: Axel Löfqvist & Felicia Kämpe<br />
Tisdagsklubben?<br />
Det säger jag inte nej till.<br />
Ett erbjudande att följa med på rymdresa?<br />
Det säger jag inte heller nej till.<br />
Ett pass i bistron?<br />
Just nu säger jag nej, inte annars!<br />
En weekend i Närke?<br />
Det säger jag nej till! Vad finns i Närke? Örebro?<br />
Takterrass med pool i Nationshuset/Arkadien? 15<br />
Det hade varit ganska jävla nice.<br />
15
Terminsk rönika<br />
Bland skålar och pokaler...<br />
Del 1<br />
J<br />
ag<br />
kommer att kort påminna oss om några<br />
huvudsakliga händelser från den gångna höst<br />
då jag nästan för första gången, trots åratal i Uppsala,<br />
suttit som gäst bland er andra i den bästa<br />
av nationers surrande sal med de sånger, skämt,<br />
tal, maten och drycken som ni andra njutit. På<br />
så vis blev av min studietids begynnande höst en<br />
ny, välkomnande vår. Skyll mig gärna för att mest<br />
tala om fester och fint, men mig veterligen hände<br />
det inget väldigt dåligt förra terminen. Eller så<br />
hade jag det oförtjänt bra i så gott folks goda sällskap.<br />
Jag ber även om ursäkt för att endast kunna<br />
berätta om en egentligen liten del av vår nationsverksamhet,<br />
men passar i detsamma på att uppmana<br />
varje sneriking som läser eller hör detta läsas<br />
att på något vis upplysa nationskrönikören, nu<br />
Lydia Holmén, om nytt och hänt som kunde vara<br />
roliga att föreviga.<br />
I läsårets början avgick äntligen Reccegasquen,<br />
för första gången på åtminstone två år, som sig<br />
bör med mäktig Hornboskapsmarsch uppför backen<br />
till universitetsaulan. Utanför sammansmalt<br />
våra rödsvarta hjältar med andra nationers mindre<br />
slagfärdigt klädda orkestrar för att få frispel<br />
ihop tills lärosätets frackklädda tråkmånglare<br />
kom nedför stentrappan och bad om tystnad. På<br />
väg bakom nationsfanorna in i aulan tisslas och<br />
tasslades det upphetsat. Vad kommer att hända?<br />
Många av oss har ju knappt varit in här förr, än<br />
mindre fått bevittna vad som sker en reccegasquesmottagning.<br />
Man menade dock allmänt, och<br />
jag däribland, att något slags blodsdrypande blot<br />
var att vänta. Hur annars kan väl nya ”terminens<br />
reccar” utses om tidigare vinnare ännu finns i<br />
livet. Och vad annars skulle vi äta på gasquerna,<br />
inflikade en annan förtroendevald på nationen,<br />
om inte ur den framgångskittel som storkok på<br />
tidigare stjärnstudenter torde innebära?<br />
Där inne upplyser oss ur etern Pär Ströms lugna<br />
stämma om vart flyktvägar finns i händelse av<br />
brand. CC talade. Allt under täta reccepesthostningar.<br />
Mig tog det ända in på detta herrens år<br />
<strong>2023</strong> att helt sluta harkla mig och jag vet att<br />
andra i ämbetsverket också led länge av någonting<br />
som inte var den omtalade corona, men väl<br />
bitigt ändå. Smålands vokalensambel framförde i<br />
alla fall lite Bellman, lite Hällström, lite folksång,<br />
om än mindre hjärtligt än Snerikekören<br />
under Martin Hellbergs ledning senare skulle<br />
göra. Och så spelade en orkester betydligt svagare<br />
än vad Hornboskapen hade gjort givet samma<br />
omständigheter. Prorektor Coco Norén talade sig<br />
varm för Uppsalalivet, sjöng nationslivets lov och<br />
erbjöd sig spontanföreläsa om fransk konditionalis,<br />
vilket vi fortfarande väntar på att hon ska!<br />
Terminens recentiorer utsågs; till stor lättnad,<br />
liksom viss besvikelse, helt utan människooffer.<br />
Till bords åter i Snerikeslottet trädde sånganförare<br />
David Hovstadius fram bakom pilotbrillor<br />
med dansgruppen Impact, som jag före uppträdandet<br />
inte ens visste fanns på nationen. Sönerna<br />
bjöd på sedvanlig pop-kavalkad. Särskilt « Skotsk<br />
krigssång » väckte festsalens allsångsådra. Josefine<br />
Åhlund, vår terminens recentior, talade väl<br />
och Hornboskapen levde upp till förväntad ljudstyrka.<br />
För att tackspela med dem för körerna ute<br />
i Brundisium missade jag spexet « En introduktion<br />
till studentekonomi - 7,5hp ». Det beklagar<br />
jag. Inspektor Ström höll tacktal, tog upp krigets<br />
16
lagars ursprung och prisade maten och kockarna,<br />
vilket blev återkommande inslag i dessa tal under<br />
den kommande terminen och i vilket jag mycket<br />
instämmer. Johan Rensfeldt och Petter Zethelius,<br />
vilken mat! Tack till er och alla inblandade.<br />
Första städdagen andra oktober var också den<br />
första jag trodde mig helt frisk från reccepesten.<br />
Den vanföreställningen varade bara länge nog<br />
att städa klart. Höstgasquen veckan därpå inleddes<br />
sedvanligt tidigt med veteranrep i både kör<br />
och Hornboskap. Veterankören, alltså Södermanlands-Nerikes<br />
Nationskörs Vänner, kom att uppträda<br />
först under sittningen och göra stor succé<br />
med ett haitiskt stycke under den slagverkande<br />
Jacob Risbergs ledning. Maten svamptoast, dovhjort,<br />
äppelpaj var som brukligt utsökt, även om<br />
torsdagsvärd Felicia Kämpe tycktes föredra de<br />
gulbrunade lönnblad som prydde kvällens vitduk<br />
a de b ord .<br />
Från Bacchi vigvall hade nationens högt skattade<br />
sånganförare Hovstadius kvällen till ära haltat<br />
sig hit på bruten fot, men bjöd i den kroppsliga<br />
oförmågan därför sina närvarande företrädare att<br />
sköta ämbetet åt honom. Inte mindre än sex stycken<br />
ställde sig i varsin tur när bingen ljöd: Emma,<br />
Moa, Jakob, Erik och Peter, och sedan en av kvällens<br />
väl fem Furustenar? Jo, vi var rätt många i<br />
festsalen den kvällen, men tack vare att en räknebar<br />
procent hette samma sak flöt ju umgänget<br />
smidigt nog ändå.<br />
Utan att framhäva ens sångval framför en annans<br />
får jag svårt att av historieskrivarskäl inte nämna<br />
Petrarnas, varav den förste förde oss an i Crambamboli,<br />
som han i ämbetet endast fått göra för<br />
Zoom, och den senare i Rapps kuplett, som han<br />
borde ha bidragit till våren 2020 när Madagaskaruppsättningen<br />
som vi bägge var med i strandade<br />
på farsotsskären strax före generalrepetitionen.<br />
Välkomsttalet där ännu en Furusten, flankerad<br />
av två till av den frejdat fruktbara ätten, stod på<br />
dagordningen, utvecklades till ett födelsedagsfirande<br />
då det visade sig att såväl förstekurator som<br />
ena klubbmästaren Johanna fyllde år. Detta uppmärksammade<br />
även Hornboskapen med att bröla<br />
”Ja, må de leva!” för intet ont anande jubilarer.<br />
Jag såg även mitt första sittningsspex, ”Spexuell<br />
aktivitet”, som var mycket bra och som handlade<br />
om att i skämt överbrygga salens vilda åldersskillnader.<br />
Här tar jag tillfälle att be Simon Elvlin<br />
och Tilda Barkselius om ursäkt för alla spex jag<br />
missat borta med HB för att tacksägelsespela för<br />
körerna.<br />
"Man dansade funk tills jag<br />
tvangs hem av hårda skavsår<br />
med en matlåda lastad, ej med<br />
den dovhjort jag hoppats på,<br />
utan kokt grillkorv"<br />
Förutom att påminna festen om Salvius bidrag<br />
till fredens och krigets lagar avslöjade inspektor<br />
Ströms tacktal även att den fina skogstavlan i<br />
salens ände målats av prins Eugene. I mitt bordssällskap<br />
hade denna under middagen nämligen ett<br />
par skrönor om sig som gick. Bland annat lär den<br />
länge ha hängt upp och ned, värderats ovärderlig<br />
och därefter tjänat som fotbollsmål, varefter det<br />
förväntade marknadspriset skall ha sjunkit mycket,<br />
dock oklart hur mycket, till omkring 22 miljoner.<br />
Det slutna släppet underhölls av Hi-five,<br />
tror jag. Man dansade funk tills jag tvangs hem av<br />
hårda skavsår med en matlåda lastad, ej med den<br />
dovhjort jag hoppats på, utan kokt grillkorv. Som<br />
plåster på såren försökte jag knapra på de höstlöv<br />
som en och annan ju så hade anbefallt. Jag delade<br />
dessvärre ej entusiasmen. Det smakade död och<br />
jord...<br />
Tex t: Magnus Green, Krönikör hösten 2022<br />
Foto: Ingrid Bäcklund<br />
17
Intervju<br />
med heltidarna<br />
I en parallell dimension beslutar sig Elon Musk<br />
för att lämna lyxlivet för en enkel tillvaro som<br />
asket. Sin förmögenhet samt rymdföretaget<br />
SpaceX skriver han oväntat över på Södermanlands-Nerikes<br />
nation. Plötsligt är utopin sann;<br />
2Q har äntligen en oändlig budget. Men det<br />
finns ett problem, pengaregnet är en skattemässig<br />
mardröm. För att undvika skatteverkets klor<br />
ser Elias en enda rimlig utväg, nämligen att illa<br />
kvickt förskingra de nära två biljoner kronorna.<br />
Att lyckas spendera så pass mycket pengar är<br />
dock ingen lätt uppgift. ”Sikta mot stjärnorna”,<br />
säger någon. Men varför stanna där? I snilleblixtens<br />
euforiska rus samlar 2Q valborgsvärdarna<br />
och pitchar sin idé om att införa ett intergalaktiskt<br />
champagnegalopp. Förslaget slås snabbt<br />
ned vid insikten att Myth-flaskor inte är designade<br />
för utomjordsligt bruk. Istället beslutas<br />
att pengarna får gå till den dittills skrala teambuilding-budgeten.<br />
Sagt och gjort var en kickoff<br />
bortom denna värld planerad för terminens<br />
heltidare Richard Ohlsson, Julia Malmström<br />
och Nils Wikström, som får i uppdrag att placera<br />
Snerikes fana på alla solsystemets planeter<br />
(samt Pluto). Självfallet följer <strong>Aktuellt</strong> med på<br />
färden för att dokumentera heltidarnas utflykt.<br />
Tex t: Axel Löfqvist & Felicia Kämpe<br />
Illustration: Felicia Kämpe<br />
HELTIDARNA<br />
18<br />
18
Namn: Richard Ohlsson<br />
Roll: Barmästare<br />
Anknytning: Morfar och<br />
mamma från Södermanland<br />
Stjärntecken: Lejon<br />
Favoritdrink: Daiquiri en varm<br />
sommardag<br />
Namn: Julia Malmström<br />
Roll: Hovmästare<br />
Anknytning: Pappa från Järna<br />
Stjärntecken: Jungfru<br />
Favorithovmästargrej:I n g en<br />
stark känsla för något som finns<br />
i glasbunkern. Vår snabba leverantör,<br />
och när M-tork finns.<br />
Namn: Nils Wikström<br />
Roll: Köksmästare<br />
Anknytning: Toves lillebror,<br />
men mormors släkt är antingen<br />
från Södermanland eller Närke<br />
Stjärntecken: Lejon<br />
Favoriträtt: Bra entrecote,<br />
potatisterrin och hemslagen bea<br />
"Tillsammans är vi en stark hjärncell"<br />
Vad tycker ni om denna kick-off?<br />
Nils: Det låter skitkul! Jag vill bara veta, räknas<br />
rattfylla i rymden? Det finns väl inga hastighetsbegränsningar?<br />
Så länge man kör under<br />
ljusets hastighet är det ju lugnt.<br />
Julia: Jag har alltid velat åka till rymden! Ja,<br />
det är en bra fråga, annars har vi ett problem<br />
med de här två…<br />
Richard: Äsch, det finns väl inte så mycket att<br />
köra på?<br />
Vad är er bästa egenskap som ni tillför till<br />
teamet?<br />
Nils: Oj, jag tycker inte att jag tillför så mycket…<br />
Jag tillför mycket god mat och är generellt<br />
ganska trevlig av mig tycker jag.<br />
Julia: Mycket memes kommer vi få i rymden,<br />
från Nils. Jag tillför lite koll och organisering<br />
på de här två.<br />
Richard: Jag tillför bra och skämtsam stämning.<br />
Ser till att det finns ett bra utbud av<br />
alkohol, roliga drinkar och god öl.<br />
Någon utrustning i rymdfarkosten går sönder,<br />
vem är snabbast att lösa problemet?<br />
Nils: Jag skulle nog vara på det direkt, som<br />
IT-ansvarig och ingenjör. Jag är duktig med<br />
silvertejp.<br />
Julia: Absolut inte jag! Jag skulle försöka men<br />
det hade nog gått sådär.<br />
Richard: Tillsammans är vi en stark hjärncell!<br />
En (attraktiv) utomjording haffar på er, vad<br />
gör ni?<br />
Nils: Informerar om att jag har flickvän! Om<br />
jag hade haft en trekant skulle det nog ändå<br />
ha varit med en utomjording, för jag kommer<br />
aldrig träffa den igen.<br />
Julia: Det är trevligt med bekräftelse!<br />
Richard: Jag är singel, jag kan ragga på!<br />
När ni kommer tillbaka, vad ser ni mest<br />
fram emot under terminen?<br />
Nils och Julia: Alla uthyrningar, känns som<br />
den roligaste delen.<br />
Richard: Jag har inget med uthyrningar att<br />
göra. Ser fram emot klubben, att få styra upp<br />
en av Uppsalas största och bästa klubbar, detkänns<br />
stort och häftigt!<br />
1919
Kåseri<br />
Rymds rger<br />
J<br />
ag har alltid haft blandade känslor för rymden.<br />
Som liten var jag besatt. Jag minns fortfarande<br />
när Christer Fuglesang gjorde sin första rymdresa<br />
och jag, min mamma och min bror satt bänkade<br />
framför TV:n för att följa varje steg av uppskjutningen.<br />
Det var efter läggdags och min bror<br />
lyckades inte hålla ögonen öppna utan somnade<br />
lagom tills att de kommit iväg. Dagen efter, när<br />
han vaknade och insåg att han missat alltihop,<br />
blev han så ledsen, besviken och arg. Jag ångrade<br />
att jag inte väckte honom men var samtidigt oförskämt<br />
stolt över att jag själv hållit mig vaken.<br />
Hursomhelst, denna besatthet och den fascination<br />
som pågick under Fuglesangs tid i rymden<br />
gick snabbt över när jag fick reda på historien<br />
om Laika, den lilla sovjetiska gatuhunden som<br />
skickades upp med Sputnik 2 och dog bara några<br />
timmar efter rymdfärdens början. Jag blev helt<br />
hjärtekrossad. På något sätt blev jag typ arg på<br />
rymden för att den gjorde så mot den lilla hunden,<br />
även fast det såklart är helt ologiskt (försök<br />
att förklara logik till ett överkänsligt barn). Efter<br />
det hjärtekrosset övergick min relation till rymden<br />
sakta men säkert från en nyfiken, fascinerad<br />
och besatt beundran till en något sorgfylld rädsla.<br />
Det har gått från “jag ska bli astronaut och<br />
äta tyngdlöst godis med Christer Fuglesang” till<br />
“jag vill helst låtsas som att rymden inte finns”<br />
och “snälla sluta prata om rymden innan jag går<br />
ut från klassrummet" lärare i naturvetenskap som<br />
måste undervisa om rymden.<br />
Jag vill lyfta några saker som varit extra jobbiga<br />
att tänka på. Lite extra sorgliga. Rymdsorger, if<br />
you will. En rymdsorg = något rymdrelaterat som<br />
är sorgligt. Inte svårare än så. Listan är som följer:<br />
20<br />
Laika: den första och den största. Bifogar bilden<br />
på henne i sin lilla ställning för den säger allt.<br />
Blir tårögd bara av att kolla på den.<br />
Svarta hål: självförklarande, slukar allting som<br />
kommer i dess väg och är självförstörande: varför<br />
måste något så läskigt finnas? Sorgligt.<br />
Pluto: den var för liten så den fick inte räknas<br />
som planet längre? Varför ska vi exkludera stackars<br />
lilla Pluto? Ska den bara vara i samma solsystem<br />
men inte få hänga med de andra större kompisarna?<br />
Det gör mig ledsen. Size doesn’t matter<br />
hörni.<br />
Elon Musk: vad ska han i rymden och göra? Jag<br />
ska inte säga för mycket men jag ska säga att det<br />
blev ett mycket läskigare ställe när han plötsligt<br />
fick tillgång till det.<br />
Kanske visste mina kära redaktörer Felicia och<br />
Axel om min rymd-sorg/ångest/oro och ansåg<br />
att jag behövde lite KBT när de valde numrets<br />
tema? Kanske visste de att en träff med min barndomsidol<br />
Christer Fuglesang skulle göra att jag<br />
1. Återigen kunde skryta till min bror om att ha<br />
sett Fuglesang när han inte gjort det och 2. Skulle<br />
bli lite nyfiken på rymden igen, eller i alla fall<br />
klara av att skriva denna text utan att vilja sjunka<br />
genom jorden (inte ut ur)?<br />
Detta till trots vill jag bestämt avråda den som<br />
kan saker om rymden från att höra av sig och förklara<br />
något för mig ifall jag påstått någonting<br />
knasigt i tidigare text. Jag vill, och här vill jag<br />
vara väldigt tydlig, inte veta!<br />
Tex t: Emma Ljuslin
Vem är du i<br />
Tillbaka till Vintergatan?<br />
Kviss<br />
Vilken planet skulle du vilja bo på ifall du fick<br />
välja?<br />
A: Hmmm, svårt. Där min familj är!<br />
B: Ypsagon<br />
C: Jorden<br />
D: Djurplaneten<br />
Det är lång kö till tisdagsklubben, hur länge<br />
orkar du köa innan du ger upp?<br />
A: Fem timmar<br />
B: Jag blir irriterad och vänder hem direkt!!!<br />
C: Tills jag kommer in<br />
D: Jag tränger mig i kön och går förbi alla andra,<br />
Vad beställer du helst i Snerikes bistro?<br />
A: Finns barrpudding på menyn?<br />
B: Hugger in på efterrätterna direkt!<br />
C: En snerikes-burgare<br />
D: Något vegetariskt<br />
Var ser du dig själv i framtiden?<br />
A: Tillsammans med min familj,<br />
B: Som rik och mäktig<br />
C: På nya äventyr<br />
D: På ett ställe där jag får styra och ställa!<br />
Hur reagerar du om du blir utslängd från tisdagsklubben?<br />
A: Äsch, det gör inte så mycket<br />
B: Blir så arg att mitt hår byter färg!<br />
C: Skulle aldrig hända<br />
D:Vilken bedrift! Jag skryter om det för allt och<br />
a l l a<br />
Tex t: Frida Ågstrand<br />
Flest A: Femman<br />
Flest B: Pax<br />
Flest C: Peo<br />
Flest D: Mira<br />
Femman ser alltid<br />
positivt på saker och<br />
tar inte allt på så stort<br />
allvar. Hans favoriträtt<br />
är barrpudding.<br />
Han bryr sig dessutom<br />
väldigt mycket om<br />
sin familj, och särskilt<br />
sina systrar. Femman<br />
kan man lita på!<br />
Pax är girig med sina<br />
drömmar om att bli rik<br />
och mäktig. Hon blir<br />
väldigt lätt arg och<br />
hennes hår skiftar färg<br />
efter känslor. Hon är<br />
från planeten Ypsagon<br />
där man enbart äter<br />
sötsaker och bakelser,<br />
eftersom det är det<br />
enda deras tarmsystem<br />
tillåter.<br />
Peo är inte särskilt<br />
problematisk. Han är<br />
kapten och lever villa-<br />
Volvo-vovve-livet ute i<br />
rymden och har sin fru<br />
Ulla. Honom vill man<br />
äta en burgare på Snerikes<br />
med!<br />
Mira vet vad hon vill<br />
och gillar att bestämma.<br />
Hon skryter ofta<br />
om när hon är bra på<br />
saker och är en riktig<br />
vinnarskalle. Hon<br />
älskar djur och vill<br />
att man ska behandla<br />
dem som man behandlar<br />
människor. Hon är<br />
också vegetarian.<br />
21
Insändare<br />
Rymdjuridik; eller,<br />
I<br />
höstas fick ett mål i Uppsala tingsrätt särskild<br />
uppmärksamhet i riksmedia till följd av det<br />
mycket ovanliga objektet som tvisten avsåg,<br />
en meteorit nyligen fallen från rymden.<br />
I domen som landade på 22 sidor gick tingsrätten<br />
igenom målet i sin helhet. Undertecknad utgår<br />
dock från att <strong>Aktuellt</strong>s gemene läsare främst är<br />
ute efter de saftiga delarna. Här följer därför en<br />
komprimering av vad som försiggick i målet.<br />
I december 2020 hittade två meteoritjägare en<br />
14 kilos järnmeteorit på mark tillhörande greven<br />
Johan Benzelstierna von Engeström. Jägarna lämnade<br />
över meteoriten till Naturhistoriska riksmuseet<br />
så att den skulle kunna ställas ut. Kort därefter<br />
skickade von Engeström ett brev till museet<br />
där han hävdade äganderätt och att jägarna stulit<br />
stenen från honom. Frågan var nu: vem äger stenen?<br />
Målet fick som nämnt stor mediaspridning. Sveriges<br />
främsta hobbyjurister svärmade till Flashback<br />
för att reda ut tvisten å rättens vägnar. Flashback<br />
Forever-Ina gick igenom forumets fynd i<br />
avsnitt 130 av podden och kunde konstatera att<br />
meteoriten rönt ett stort samhällsintresse tack<br />
vare att rymdstenar är ett, citat ”klassiskt killigt<br />
ämne” vilket även är ”jävligt rötet.” Flashbackinlägg<br />
lades dock tyvärr inte till grund för rättens<br />
bedömning.<br />
22<br />
En annan kärnfull omständighet som är värd<br />
att hålla i beaktande är att von Engeström kort<br />
efter att målet uppmärksammats visade upp sin<br />
stora fascination kring rymden (se ovan om killigt<br />
intresse). På Facebook är han numera med i<br />
ett stort antal grupper för rymdentusiaster och<br />
har även en profilbild där han poserar iklädd en<br />
tjocktröja med NASA:s logotyp. Detta intresse<br />
sträckte sig dock inte så långt att han själv gjorde<br />
några ansatser att hitta den unika och värdefulla<br />
stenen som trillat ned på hans mark.<br />
Ostridigt var i vilket fall att stenen trillat från<br />
himmelen och att jägarna fann den.<br />
Då finner vi oss vid knäckfrågan för<br />
målet! Är en rymdsten ett blåbär?<br />
Som man fick lära sig i grundskolan<br />
har vi nämligen i Sverige<br />
allemansrätt. Enligt bestämmelsen<br />
ska alla ha tillgång till<br />
naturen oberoende andra regler<br />
om egendomsskydd. På<br />
ren svenska betyder det att<br />
var och en har rätt att<br />
plocka bär, svamp<br />
och naturprodukter<br />
på annans<br />
mark. Borde man<br />
då inte få plocka<br />
med sig en rymd-
det regnar stenar från<br />
himmelen<br />
sten i blåbärskorgen?<br />
Tyvärr för alla friluftsmänniskor/rymdfanatiker<br />
konstaterade domstolen att rymdstenar inte är<br />
sådana naturprodukter som omfattas av allemansrätten.<br />
Rätten fann att ”[det inte är] rimligt att<br />
anse meteoriten som en sådan naturprodukt som<br />
var och en får plocka på grund av allemansrättslig<br />
sedvänja.” Den som vill plocka rymdstenar tillsammans<br />
med höstsvampen får helt enkelt vänta<br />
tills allemansrätten fått ordentligt genomslag på<br />
Mars.<br />
"Borde man då inte få<br />
plocka med sig en rymdsten<br />
i blåbärskorgen?"<br />
Om inte allemansrätten är tillämplig, hur ska<br />
man då bedöma rymdstenar från himmelen? Jo,<br />
man får helt enkelt gå på reglerna om herrelöst<br />
gods. Rätten fann av naturliga skäl att meteoritjägarna<br />
inte var ägare till stenen när den föll,<br />
men att inte heller von Engeström kunde kalla<br />
sig rättmätig ägare enbart för att stenen fallit<br />
på hans fastighet. Därför får man ta stöd i en<br />
mycket obskyr rättsregel kallad Originärt fång.<br />
Denna regel skulle ungefär kunna översättas till<br />
finders keepers, eller att den som hittar den får<br />
den. Eftersom ingen rättmätig ägare kunde finnas<br />
när meteoriten föll så tillfaller den upphittaren,<br />
i detta fall meteoritjägarna. Som grädde på moset<br />
anförde rätten slutligen: ”Det framstår dessutom<br />
för tingsrätten som rimligt och ändamålsenligt<br />
att en upphittare till en nyligen fallen meteorit<br />
blir ägare till den. Utifrån vad som framkommit i<br />
målet om svårigheten att beräkna var en meteorit<br />
landat och sedan hitta den kan ett sådant rättsläge<br />
förväntas ge klart ökade chanser att meteoriter<br />
hittas och tas om hand, än om fastighetsägaren<br />
skulle bli ägare till en fallen meteorit.”<br />
Så sammanfattningsvis är detta goda nyheter för<br />
alla killar med rymdintresse som gillar att leta<br />
rymdsten på fritiden, och tyvärr dåliga nyheter<br />
för grevar med stora ägor.<br />
Tex t: Julius Engstedt<br />
Foto: Julia Falk<br />
Illustrationer: Axel Löfqvist<br />
23
Trikadien informerar<br />
I<br />
F Trikadien, även kallat Trikken, är en<br />
nations idrottsförening på Södermanlands-<br />
Nerikes nation. Det är en studentförening<br />
som har haft rötter i Uppsala sedan<br />
1962 och det firades med 60 års jubileum förra<br />
året. Vår förening är öppen för alla, oavsett om<br />
man sportat sedan barnsben eller om man bara<br />
är nyfiken och vill prova på. Vi har haft en rad<br />
olika sporter som har kommit och gått genom<br />
åren men de som vi har i nuläget är dans, damoch<br />
herrfotboll, basket, yoga, innebandy, löpning<br />
och såklart UBPO- Uppsala Beer Pong Open som<br />
hålls en gång varje termin.<br />
Beer pong<br />
Uppsala Beerpong Open är den största studentanordnade<br />
beerpongturneringen i Sverige som<br />
går av stapeln en gång per termin. Som studenter<br />
vet många vad beerpong är trots att regler varierar<br />
beroende på vilket sammanhang man spelar i.<br />
Uppsala Beerpong Open spelas i lag om 2 spelare,<br />
där målet är att sätta en pingisboll i alla motståndarens<br />
glas. Turneringen är ett heldagsevenemang,<br />
med ett härligt tema, som brukar pågå<br />
från kl 13 till 22 på kvällen med efterföljande<br />
släpp. Utan tvekan ett av de roligaste återkommande<br />
evenemangen som student i Uppsala!<br />
Om mig (ordförande)<br />
Jag heter Emma Glandin och läser andra terminen<br />
på lantmätarprogrammet med juridisk<br />
inriktning här på Uppsala Universitet. Jag fick<br />
möjligheten att förra året väljas in som ordförande<br />
i Trikadiens styrelse och är jätteglad att jag<br />
blev det. Har denna termin fortsatt och jag skulle<br />
rekommendera alla att åtminstone någon gång<br />
24<br />
under studietiden, om tillfälle finns, engagera<br />
sig i nationslivet. Tillsammans med styrelsen ser<br />
vi till att föreningen sköts och varje termin har<br />
vi alltid nya projekt vid sidan av. Denna termin<br />
ska vi delta i diverse turneringar och cuper med<br />
några av sporterna. Vår styrelse består av studenter<br />
precis som er och vi alla läser väldigt olika<br />
program men det vi har gemensamt är vår fina<br />
styrelse och Trikadien.<br />
Jag har själv spelat innebandy genom grundskola<br />
och spelar med vårt innebandylag också som ska<br />
ställa upp i nationscupen för innebandy som går<br />
av stapeln 15 april, vi är väldigt taggade.<br />
Jag och styrelsen hoppas att se många av er på våra<br />
träningar och om ni vill komma i kontakt med<br />
oss gör ni det enklast genom vår mejl, sport@snerikes.com.<br />
Om det är någon specifik sport ni vill<br />
komma i kontakt med görs det enklast genom att<br />
kolla Nationsguiden där våra sporter är inlagda,<br />
eller Snerikes egna hemsida under vår förening<br />
IF Trikadien, som kommer länka till sporternas<br />
egna sociala medier. Det som är nytt för alla<br />
denna termin är att vi använder appen Troopr för<br />
att anmäla till träningar man vill komma på och<br />
i appen kan man också skriva till sporterna. När<br />
man laddat ner appen så söker man på Trikadien<br />
så kommer alla våra sporter upp.<br />
Jag och styrelsen hoppas få se så många av er på<br />
våra träningar. Så istället för med vänlig hälsning,<br />
vill jag med vår egna hälsningsfras, hoahänsyn<br />
omtanke ansvar, hälsa er välkomna<br />
Hoa, hoppas vi ses<br />
Emma Glandin tillsammans med styrelsen
Nationskaplan<br />
Bortom det yttre bestämda<br />
Visste du att det finns en<br />
biskop för månen? Det är den<br />
katolske biskopen i Orlando<br />
stift i Florida som har detta<br />
till ytan stora men till själar<br />
magra pastoralområde. När<br />
Michael Collins, Buzz Aldrin<br />
och Neil Armstrong år 1969<br />
gjorde sin avfärd mot månen<br />
lager av individ kommer du<br />
att upptäcka en kärna som är<br />
lika för alla människor, det<br />
som gör dig till människa.<br />
För att låna ett nyplatonskt<br />
beskrivningssätt – du kommer<br />
upptäcka ”din form”<br />
"Våra teleskop riktar sig därför allt<br />
längre bort från jorden och samtidigt<br />
är vår största upptäcktsresa den<br />
som går inåt"<br />
akademiska och de mellanmänskliga.<br />
Vid nationen får<br />
du både vänner och kanske en<br />
och annan ovän. Fira den första<br />
gläds även åt den senare,<br />
eftersom det är där du som<br />
allra bäst kan upptäcka att ni<br />
delar mänsklighetens essens<br />
och form.<br />
Den upptäcktsresan tar dig<br />
inte till månen, utan mot<br />
evigheten och vidare.<br />
gällde fortfarande en kanonisk<br />
lag som stipulerade att<br />
alla nyupptäckta territorier<br />
hamnar under jurisdiktionen<br />
hos biskopen i det stift vilket<br />
expeditionen utgick. Eftersom<br />
Apollo 11 utgick från Cape<br />
Canaveral som ligger i Orlandos<br />
stift blev följaktligen det<br />
”nyupptäckta” territoriet<br />
under dess biskops omsorg.<br />
Den kanoniska lagen från 1917<br />
vittnar om en tid där världen<br />
fortfarande gick att upptäcka,<br />
en tid när det fortfarande<br />
fanns vita fläckar på kartan.<br />
Så är det inte idag – det lär<br />
inte vara särdeles många kvadratcentimeter<br />
av Jordens yta<br />
som inte fotograferats, mätts<br />
eller analyserats av diverse<br />
satelliter. Våra teleskop riktar<br />
sig därför allt längre bort från<br />
Jorden och samtidigt är vår<br />
största upptäcktsresa den som<br />
går inåt, in i människans djup.<br />
När du tar dig för resan i ditt<br />
inre kommer du möta dig själv<br />
i det du älskar, det du fasar<br />
för och det du längtar efter.<br />
Du kommer både att möta din<br />
egen person och individualismens<br />
gräns. När du kommit<br />
tillräckligt djupt, bortom alla<br />
Vi människor har något som<br />
är bortom det yttre bestämda,<br />
bortom våra tycken, värderingar<br />
och intressen, bortom<br />
vårt DNA. Vi har något som<br />
gör oss till just människor.<br />
Förlåt, vi har inte något som<br />
gör oss till människor, det är<br />
något som gör oss till människor.<br />
Detta är något vi inte själva<br />
äger och därför kan vi inte<br />
heller fatta beslut om det eller<br />
upphäva det. Denna kärna är<br />
oföränderlig och sann för alla<br />
människor genom alla tider.<br />
Det är ett värde som är sant<br />
oavsett tid, plats eller åsiktsbildning.<br />
En sådan sanning<br />
kan aldrig vara bara ”sann för<br />
mig” utan måste vara ”sann i<br />
sig”, eftersom den annars inte<br />
är oföränderlig.<br />
Vid Universitet är studentens<br />
uppdrag att lära sig<br />
utforska vad som är sant. Att<br />
genom studier få redskap för<br />
att kunna tänka fritt så att<br />
man kan tänka rätt – för att<br />
parafrasera texten vid universitetsaulans<br />
entré. Vid<br />
studentnationen kommer du<br />
vidga dina vyer än mer, de<br />
Erik Ringheim<br />
Nationskaplan<br />
erik.ringheim@svenskakyrkan.se<br />
25
Från arkivet<br />
helt<br />
spejsat<br />
O<br />
ändliga till antal är de<br />
märkliga ting som genom<br />
åren skett på denna<br />
nation. Historierna är många, i<br />
ständig expansion. Myt eller inte? Omöjligt<br />
att veta med rykten i kollision. I följande<br />
kreation, er redaktion begått inspektion. Ni<br />
skall få möta kon som tar ton och boken som<br />
efter svidande recension faller från sin tron.<br />
1Q ger sig iväg, ofrivilligt, på exkursion. Kanske<br />
får han på permission träffa Bruntes reinkarnation?<br />
Allt detta i ett universum bortom<br />
vår generation, beläget någonstans mellan Sanning<br />
och Fiktion.<br />
26<br />
Tim<br />
Till ett vårkysst hängn på Åsbergby gård kom 1973<br />
en förgylld tjur tillbaka från sitt äventyr i stora<br />
staden. Korna i hans närhet var som tokiga och<br />
kunde inte höra sig mätta på hans anekdoter från<br />
sin odyssé. Vad som hade hänt detta gyllne kreatur,<br />
enligt Bengt-Georg Gilmark – en av Hornboskapens<br />
byäldste – var att han hade marscherat<br />
med den högljudda tillika tjurtillvände orkestern.<br />
Historien har sin början i 1968 års 125-årsjubileum<br />
där man beslutade att den högtidliga kortegen<br />
denna gång skulle ledas av en ko. Man lyckades<br />
till slut få tag i en kandidat från Ultuna och<br />
planen stred i verket. På grund av ovana att se så<br />
många gladlynta studenter hemmavid råkade kossan<br />
Krona pryda stora trappen i fekalier. Krona<br />
behövde dock blott en ljuv trumpetare och frisk<br />
luft i Universitetsparken<br />
för att förbereda sig för<br />
den stora paraden. Kortegen<br />
blev succé och<br />
Krona fick efter prestationen<br />
upprymd av<br />
sina erfarenheter återvända<br />
till Ultuna. Vår<br />
tjur, Tim vid namn,<br />
kom mer i n<br />
i den na<br />
klövprydda<br />
tradition<br />
vid<br />
130-årsjubiléet<br />
1973. Niohundra kilo<br />
tung och stolt som en tupp<br />
var den här gången HB:s<br />
jubileumskortege i sann mening<br />
värdig sitt vapen.<br />
Eskorterad av polis och ambulans gick den högljudda<br />
och skräckinjagande besten bakom en<br />
riktig tjur. Blåsorkesterns polerade mässingshorn<br />
kunde knappt mäta sig med Tims stjärnglans.<br />
Polisen var nöjd men ambulansföraren fick<br />
arbeta hårt. I den korsprydda bilen låg nämligen<br />
Tims ägare, Bore Lindners, son. Denne hade<br />
nyligen oprererats men vägrade missa Tims stora<br />
genombrott och fick därav följa kortegen från<br />
första parkett. Tim och Krona var de första två<br />
i en stolt tradition av korteger som undertecknad<br />
endast kan belägga ha ägt rum fram till 1988.<br />
<strong>2023</strong> markerar 180-årsjubileum får vår världens<br />
äldsta studentorkester och densamme drömmer<br />
om guldklädda tjurklövar ackompanjerat av HB:s<br />
ljuva toner.<br />
Murvlig<br />
Efter djupdyk i arkivet kom forensikern opp,<br />
Om vad han hade hittat, det kan man ej vela.<br />
Ty i handen han hade ett papper, ett brott!<br />
Om detta, det må vi meddela!<br />
Så löd skalden i det parallella universum där<br />
detta vore fiktivt, men det är alltjämt sant. Nyligen<br />
funno vår antikvarie, forensikern i dramat<br />
ett brottsmål begått av Curator Emeritus Endars<br />
Svärque. Brottet skall ha begåtts någon gång<br />
under det tjugonde århundradet och brottet i<br />
fråga är oansvarig utgivning. Försenade nummer<br />
sågs inte vid tiden på med blida ögon och poliskommissarie<br />
Per Roland kallades därav brådskande<br />
till platsen. Denne ansvarige utgivare satt vid<br />
ingripandet vid telefonen, dessvärre fast i dess<br />
siffersnurra. Den stackars närsynte hade förlagt<br />
sina glasögon och därför illa tvungen att i
situationens hetta manövrera sifferskivan med<br />
sitt anlete alltför nära dess fängslande mekanik.<br />
Hans sista samtal ska ha gått till andre kurator<br />
Andraes Quarting men Quarting hann bara<br />
höra en myndig stämma och efterföljande ton av<br />
den brutna linjen. Genom nationen bars denne<br />
brottsling således i kragen ty den dignande telefonen<br />
omöjliggjorde handfängsel. Den unge herr<br />
Svärque fördes in i piketen och vidare till finkan.<br />
Bakom lås och bom fick denne osedvanligt ohederligt<br />
behandlade utgivaren sona för sina synder.<br />
Vår forensiker Lösquist håller historien som sann,<br />
men hans skeptiska motpart, hon tvekar.<br />
Med pappret i hand, han flaxar med arm<br />
och jag hoppas allt snart att han slutar.<br />
Ty, tjatet om skam, det måste nog ann<br />
Ses som att hatten hans blitt en span<br />
Litterärt mord i Arkadien<br />
Just det, gott folk. Det är rätt gissat! Det finns<br />
en riktigt rafflande deckare som utspelar sig här<br />
på nationen. Handlingen är förlagd till det tidiga<br />
1950-talet, men oroa dig inte, nationen är på<br />
många sätt sig lik. Även karaktärerna i Louisa<br />
Martins verk går på gasque, dricker punsch och<br />
hittar på jovialiska upptåg. Men ni ska veta att<br />
allt inte är guld och gröna skogar i det rosa slottet.<br />
I kulvertar och under trappor står ämbetsverkare<br />
och intrigerar, avundsjukt suktandes efter<br />
varandras ämbeten.<br />
Så sker då mordet. Det är städerskan i Arkadien<br />
som morgonen efter en gasque upptäcker Magnus<br />
von Schencke, den rakryggade, juridikstuderande<br />
reservofficeren tillika 1Q-kandidaten mördad på<br />
sitt rum. Av olika skäl måste mördaren finnas i<br />
den dåvarande innekretsen av nationsaktiva. Vem<br />
kan det vara? Kan det vara Lubbe, som var von<br />
Schenckes motståndare i kampen om 1Q-ämbetet?<br />
Eller varför inte Torbjörn Fahlander, den<br />
klåfingriga andre kuratorn som förskingrat pengar<br />
ur nationskassan i en historia som tystats<br />
ned, men som von Schencke velat dra upp i ljuset?<br />
Kan det vara så illa att det rent ut av rör sig<br />
om Stella, nationens klubbmästarinna som varit<br />
vän med den mördade ända sedan barnsben och<br />
som en gång tidigare redan försökt sticka kniven<br />
i honom? Ja ni hör ju själva, det är som upplagt<br />
för en spännande historia som den välbevandrade<br />
i kvarteret runt nationen kommer känna igen<br />
sig i. Här blandas lågmälda samtal i biblioteket<br />
med vilda mördarjakter i kuratorskorridoren.<br />
Och som grädde på moset bjuds läsaren in till att<br />
följa den uppsargande upplösningen när kommissarien<br />
från Stockholm samlar alla misstänkta i<br />
Övre Bar. Hittills allt gott, låt mig därför dra<br />
ner stämningen något genom att låta konstatera<br />
att bokens sista sida är indrypt i en mening, som<br />
i sin förödande kraft rafsades ner av en landsman<br />
eller landsmaninna 1976: ”Dålig bok." I något<br />
mer försonande drag har en annan nationskamrat<br />
5 år senare, 1981, låtit notera att ”Den kunde<br />
varit sämre! Slutet var bra.”<br />
Häst är bäst på fest?<br />
Den ståtliga trappan från Nedre Dans till Balustraden<br />
har vi nog alla en personlig relation till.<br />
Kanske frambringar den nostalgiska minnen från<br />
ens första trappmarsch som stapplande recentior,<br />
fylld av förväntan inför en kväll av fest och sång.<br />
Eller så förs tankarna till det nästintill omöjliga<br />
uppdraget att byta våning under en stimmig tisdagsklubb,<br />
där armbågar trumfar både ben och<br />
fötter i effektiv kroppsdel för förflyttning. Trappan<br />
är som bekant relativt bred, vilket enligt sägnen<br />
beror på strävan att kunna tillgodose även<br />
varelser av större kroppsdimensioner.<br />
Vid invigningen av huset 1897 sattes detta på<br />
prov, då hingsten Brunte graciöst fick skritta upp<br />
för de nypolerade trappstegen. I festsalen möttes<br />
Brunte av sina landsmän med applåder och morötter<br />
i mängder. Kalaset fortskred i succéns tecken,<br />
men när stängning stundades var katastrofen ett<br />
faktum. Brunte, med höjdskräck dittills odiagnostiserad,<br />
vägrade gå ner för trappan. När ingen<br />
annan utväg bedömdes möjlig tillkallades veterinär<br />
för att avliva den stackars krabaten. Vad<br />
som hände med Bruntes kvarlevor är okänt, men<br />
Snerikesburgarna uppges ha varit exceptionellt<br />
utsökta veckorna därpå.<br />
Foto: Arkivet<br />
Illustration: Axel Löfqvist & Felicia Kämpe<br />
Tex t: Linus Engvall, Axel Löfqvist & Felicia<br />
Kämpe<br />
27
SNerkrysset<br />
Svårighetsgrad: 5/5.<br />
Korsordsmakare: Linus Engvall<br />
Svå r t at t<br />
spå i/på<br />
mars<br />
Har du för mycket tid? Tycker du att korsord är det<br />
bästa som finns? Älskar du att vinna fina priser? Då<br />
har du kommit helt rätt! Gör dig bekväm, vässa pennan<br />
och fyll i det nya SNerkrysset. Skicka in ifyllt<br />
korsord till aktuellt@snerikes.se för chansen att<br />
vinna fina priser!<br />
28
29
Södermanlands-Nerikes nation Uppsala den 8 februari <strong>2023</strong><br />
Härmed kallas Södermanlands-Nerikes nations medlemmar till vårterminens andra ordinarie<br />
LANDSKAP<br />
Måndagen den 3 april <strong>2023</strong>, kl. 18.30 PRICK i nationens festsal.<br />
Preliminär föredragningslista<br />
1. Öppnande<br />
2. Val av justeringspersoner och röstsammanräknare<br />
3. Godkännande av kallelseförfarandet<br />
4. Fastställande av föredragningslistan<br />
5. Godkännande av föregående protokoll<br />
6. Adjungeringar<br />
7. Meddelanden<br />
8. Bordlagda ärenden<br />
9. Fyllnadsval av:<br />
Ämbeten<br />
a. Programsekreterare 1 st., ht 23<br />
Nämnder och utskott<br />
b. Stadgeutskottsledamot 1 st., vt 23<br />
c. Stipendienämndsledamot 1 st., vt 23<br />
10. Val av:<br />
Ämbeten<br />
a. Antikvarie 1 st., ht 23-vt 24<br />
b. Bibliotekarie 1 st., ht 23-vt 24<br />
c. Fanbärare 1 st., ht 23-vt 24<br />
d. Internationell sekreterare 1 st., ht 23-vt 24<br />
e. Marknadsföringsansvarig 1 st., ht 23-vt 24<br />
f. Marknadsföringsassistenter 2 st., ht 23-vt 24<br />
g. Marskalkar 2 st., ht 23-vt 24<br />
h. Programvärdar 2 st., ht 23<br />
i. Recentiorsvärd 1 st., ht 23-vt 24<br />
j. Redaktör 1 st., ht 23-vt 24<br />
k. Webbredaktör 1 st., ht 23<br />
11. Stadgeändringsförslag gällande valbarhetskrav för inspektor och proinspektor, andra läsning<br />
12. Årsredovisning för Stiftelsen Södermanlands-Nerikes nations studentbostäder 2022<br />
13. Bokslut för Förvaltningsdirektionen samt revision av skattmästare 2022<br />
14. Nationens bokslut 2022<br />
15. Verksamhetsberättelse andra halvåret 2022<br />
16. Revidering av nationens årsbudget <strong>2023</strong><br />
17. Resultat allmänt fyllnadsval<br />
a. Nationsnämndsledamot 1 st., vt 23-vt 24<br />
18. Resultat allmänt val och allmänt majoritetsval<br />
a. Klubbmästare 2 st., ht 23<br />
b. Barmästare 1 st., ht 23<br />
c. Hovmästare 1 st., ht 23<br />
d. Köksmästare 1 st., ht 23<br />
e. Tredje kurator 1 st., ht 23-vt 24<br />
f. Förste kurator 1 st., ht 23-vt 24<br />
19. Övriga frågor<br />
20. Avslutande<br />
Uppsala den 8 februari <strong>2023</strong><br />
/Hannah Olofsson/<br />
Landskapets ordförande<br />
Röstning i allmänna val och allmänna majoritetsval sker i Brundisium den 29 mars 15.00-17.00, 30 mars 16.00-18.00 och 31 mars<br />
14.00-16.00. På landskapsdagen kommer röstning ske mellan kl. 16.30-18.30 i nationshuset.<br />
30<br />
Södermanlands-Nerikes nation Telefon 018-15 40 61<br />
S:t Larsgatan 4<br />
753 11 Uppsala E-post landskap@snerikes.se
Södermanlands-Nerikes nation Uppsala den 8 februari <strong>2023</strong><br />
Härmed kallas Södermanlands-Nerikes nations medlemmar till vårterminens tredje ordinarie<br />
LANDSKAP<br />
Måndagen den 8 maj <strong>2023</strong>, kl. 18.30 PRICK i nationens festsal.<br />
Preliminär föredragningslista<br />
1. Öppnande<br />
2. Val av justeringspersoner och röstsammanräknare<br />
3. Godkännande av kallelseförfarandet<br />
4. Fastställande av föredragningslistan<br />
5. Godkännande av föregående protokoll<br />
6. Adjungeringar<br />
7. Meddelanden<br />
8. Bordlagda ärenden<br />
9. Val av:<br />
Ämbeten<br />
a. Alumnsamordnare 1 st., ht 23-vt 24<br />
b. Biträdande revisor för förste kurator och stipendienämnden 1 st., ht 23-vt 24<br />
c. Biträdande revisor för tredje kurator 1 st., ht 23-vt 24<br />
d. Evenemangsassistenter 2 st., ht 23<br />
e. Helgfikavärdar 3 st., ht 23<br />
f. Krönikör 1 st., ht 23<br />
g. Kördirektör 1 st., ht 23-vt 24<br />
h. Lunchassistenter 4 st., ht 23<br />
i. Lunchvärd 1 st., ht 23<br />
j. Lördagsvärdar 2 st., ht 23<br />
k. Musikanförare 1 st., ht 23-vt 24<br />
l. Nationsfotograf 1 st., ht 23<br />
m. Nationsnämndssuppleant 1 st., ht 23-vt 24<br />
n. Nämndsekreterare 1 st., ht 23<br />
o. Spexdirektörer 2 st., ht 23-vt 24<br />
p. Sånganförare 1 st., ht 23<br />
q. Teaterdirektör 1 st., ht 23-vt 24<br />
r. Torsdagsvärdar 2 st., ht 23<br />
s. T-träffsvärdar 2 st., ht 23<br />
t. Valnämndsledamöter 3 st., ht 23-vt 24<br />
Nämnder och utskott<br />
u. Biblioteksnämndsledamöter 4 st., ht 23-vt 25<br />
v. Recentiorsutskottsledamöter 5 st., ht 23<br />
w. Stadgeutskottsledamöter 2 st., ht 23-vt 24<br />
x. Stipendienämndsledamöter 4 st., ht 23-vt 25<br />
10. Resultat allmänt val och allmänt majoritetsval:<br />
a. Inspektor 1 st., ht 23-vt 26<br />
b. Barvärdar 5 st., ht 23<br />
c. Nationsnämndsledamöter 2 st., ht 23-vt 25<br />
11. Övriga frågor<br />
12. Avslutande<br />
Uppsala den 8 februari <strong>2023</strong><br />
/Hannah Olofsson/<br />
Landskapets ordförande<br />
Röstning i allmänna val och allmänna majoritetsval sker i Brundisium den 3 maj 15.00-17.00, 4 maj 16.00-18.00 och 5 maj<br />
14.00-16.00. På landskapsdagen kommer röstning ske mellan kl. 16.30-18.30 i nationshuset.<br />
Södermanlands-Nerikes nation Telefon 018-15 40 61<br />
S:t Larsgatan 4<br />
753 11 Uppsala E-post landskap@snerikes.se<br />
31
Returadress:<br />
Södermanlands-Nerikes nation<br />
S:t Olofsgatan 16<br />
753 12 Uppsala<br />
Förste Kurator<br />
Andre Kurator<br />
Tredje Kurator<br />
Alumnsamordnare<br />
Antikvarie<br />
Arkivarie<br />
Barmästare<br />
Barvärd<br />
Barvärd<br />
Barvärd<br />
Barvärd<br />
Barvärd<br />
Bibliotekarie<br />
Revisor för förste kurator<br />
Revisor för andre kurator<br />
Revisor för tredje kurator<br />
DJ-ansvarig<br />
Evenemangsassistent<br />
Evenemangsassistent<br />
Fanbärare<br />
Fanbärare<br />
Helgfikavärd<br />
Helgfikavärd<br />
Helgfikavärd<br />
Hovmästare<br />
IF Trikadien-ansvarig<br />
Internationell sekreterare<br />
Internationell sekreterare<br />
Internationell sekreterare<br />
IT-ansvarig<br />
IT-ansvarig<br />
Klubbmästare<br />
Klubbmästare<br />
Krönikör<br />
Köksmästare<br />
Kördirektör<br />
Landskapets ordförande<br />
Lunchassistent<br />
Lunchassistent<br />
Lunchassistent<br />
Lunchassistent<br />
Lunchvärd<br />
Ljus- och ljusansvarig<br />
Lördagsvärd<br />
SÖDERMANLANDS-NERIKES<br />
NATIONS ÄMBETSVERKARE<br />
Vårterminen <strong>2023</strong><br />
Karl Fredrik Pettersson Lördagsvärd<br />
Ester Lind<br />
Elias von Heijne Marknadsföringsansvarig<br />
Valentina Björck<br />
Martin Wahlund Marknadsföringsassistent<br />
Josefine Hammarberg<br />
Kajsa Bängs Marknadsföringsassistent<br />
Moa Steen<br />
Axel Löfqvist Marknadsföringsassistent<br />
Molly Gustafson<br />
Felix Bemark Marknadsföringsassistent<br />
Nike Henriksén<br />
Richard Ohlsson Marskalk<br />
Johan Granath<br />
Kajsa Bängs Marskalk<br />
Josefine Åhlund<br />
Maja Johansson Hedström Musikanförare<br />
Leonard Porath Wahlund<br />
Josefine Hammarberg Nationsfotograf<br />
Sara Hovstadius<br />
Elvira Oberger Nationsnämndsledamot<br />
Astrid Åkerberg<br />
Elsa Andersson Nationsnämndsledamot<br />
Charlotte Hendar<br />
Emma Andersson Nationsnämndsledamot<br />
VAKANT<br />
Erik Ödmann Nationsnämndsledamot<br />
Jacob Runold<br />
Gustav Stark Nationsnämndsledamot<br />
David Hovstadius<br />
Louis Hedström Nationsnämndsledamot<br />
Gustaf Bäcklund<br />
Louis Hedström Nationsnämndsledamot<br />
Rebecca Rieschel<br />
William Olsson Nationsnämndsledamot<br />
Max Kelbel<br />
Hampus Björklin Nationsnämndssuppleant<br />
Johanna Wikström<br />
Axel Corell Nationsnämndssuppleant<br />
Emma Andersson<br />
Sofia Martinson Nämndsekreterare<br />
Beate Lidström<br />
Elias Nylund Programsekreterare<br />
Josefine Åhlund<br />
Arvid Ruthberg Programvärd<br />
Beatrice Johansson<br />
Nelly Franzén Programvärd<br />
Josephine Söderström Varnäs<br />
Julia Malmström Recentiorsvärd<br />
Sofia Persdotter Larsson<br />
Emma Glandin Recentiorsvärd<br />
Moa Reje Franzén<br />
Léonie Poulin Recentiorsvärd<br />
Johan Granath<br />
Fatima Shek Behi Redaktör<br />
Axel Löfqvist<br />
Leo Liljeberg Hallonsten Redaktör<br />
Felicia Kämpe<br />
Edvard Axelman Spexdirektör<br />
Simon Elvlin<br />
Viktor Wallsten Spexdirektör<br />
Tilda Barkselius<br />
Hannah Brandt Stipendiesekreterare<br />
Erik Hansson<br />
Astrid Åkerberg Sånganförare<br />
Ingrid Bäcklund<br />
Lydia Holmén Teaterdirektör<br />
Sally Ågebrant<br />
Nils Wikström Torsdagsvärd<br />
Jacob Fälth<br />
Rakel Paldanius Torsdagsvärd<br />
Vivian Hoac<br />
Hannah Olofsson T-träffsvärd<br />
Linn Balmér Degerlund<br />
Alexander Westford T-träffsvärd<br />
Rebecca Barkman<br />
Sara Palmquist Valnämndsledamot<br />
Tyra Bruno<br />
Emma Ljuslin Valnämndsledamot<br />
Axel Corell<br />
Frida Salberg Valnämndsledamot<br />
Ferdinand Rengård<br />
Axelina Nilsson Valnämndsledamot<br />
Melina Mancuso<br />
Oscar Green Valnämndsledamot<br />
Jasmijn van der Heijden<br />
Klara Andersson Webbredaktör<br />
Arthur Hammer