NP #5 HT-23

Innehållsförteckning
Redaktionens hälsning
Kära läsare,
Året börjar lida mot sitt slut och likaså denna termin. Vad
mycket vi har varit med om denna höst. Resor till Monaco,
ännu en skelettgasque och talmannen har ärat oss ett besök.
Tages har gått riktigt varmt och det verkar som att det blir
pubens bästa termin på länge. Östergyllen har tagit med oss på
en kulinarisk resa till Italien, Indien och Frankrike. Vi väntar
spänt på premiären av storspexet Teddy. Event efter event har
blivit fullbokade, allt ifrån pumpakarvning till vinprovning och
quiz. En lyckad termin för nationen, helt enkelt!
Nu ser vi fram emot vårterminen som kommer erbjuda
spännande äventyr och förhoppningsvis många nya
ämbetsverkare. Men när man ska välkomna något nytt måste
man även säga hejdå till något gammalt. I detta nummer säger
vi hejdå till en del av redaktionen. Noah gör sitt sista nummer
för tidningen och lägger med stor sorg och förväntatn över
ansvaret för tidningen till vårens redaktion, hur den kommer
se ut återstår att se. Spännande!
Tills dess vill vi önska alla er läsare en fortsatt trevlig termin,
en god jul och ett gott nytt år! Ses 2024!
Era redaktörer,
Noah Ojala Ahlgren och Agnes Lindkvist
Landskapskallelse
2
Kuratorsspalter
3-4
Bildextra: Baklängesgasquen
5-6
Intervju med spexmästarna
7-9
Bankverksamhet i Sverige från en
utlännings perspektiv
10
Intervju med 1Q electus
12
Intervju med 3Q electa
13
Observationer 175 dagar efter mitt
första landskap
14
Bildextra: Gåsbalen
15-16
Novelltävlingsvinnare
17
Medverkande
18
Kära östgötar!
Härmed kallas samtliga av er till höstterminens andra
lagtima landskap den 6 december kl. 17:30 i Stora
salen. Därefter bjuds det på en traditionsenlig sexa.
Föredragningslista finnes på anslagstavlan, hemsidan
samt på Facebook.
Beatrice Simonsson, förste kurator
1 2

Kuratorsspalter
Foto: Axel Gjessing
Östgötar!
Vi rör oss snabbt in mot slutspurten av terminen och det här är därmed min sista spalt i form av er första och
bästa kurator. Nedan följer några aktuella nationsuppdateringar:
Vi har haft Gåsbal ganska nyligen och jag har glädjen att meddela att vi där installerade två nya
hedersledamöter; Gunnar Elfström (jag är besviken på er Linköpingsbor som inte vet vem denna
legendus är), samt herr talman Andreas Norlén. Roligt!!! Mäktigt!!! Jag hoppas att det längre fram
i numret finns ett reportage om detta och kanske framförallt om den iögonfallande säpovakt* som
närvarade i serveringsrummet intill sittningen. Jag tror Julia Ström hade uppskattat ett sådant
reportage mest av oss alla! Nog om gåsen.
Jag har en obehaglig känsla att ingen läser våra kuratorsspalter. Tråkigt! Men rimligt, jag läste nog aldrig en spalt förrän min
företrädare Filippa gjorde en seriestrip istället för spalt - där har vi nån som känner sin publik. Jag kan inte måla så jag gör
istället en inne- och utelista, det känns som att folk läser listor för de är så behändiga.
Inne:
Pyroteknik - Uppskattat av alla och en riktig humörhöjare. ÖG borde fixa mer pyro eftersom det funkar både till vardag
och fest, dvs klubb och förmaningstal.
Överdrivet stora saker för komisk effekt - Den här förklarar sig själv. Tänk er en marskalk i alldeles för stor
studentmössa, en enorm julgran i stora salen eller en 30 kg tung paninipress i lilla, lilla nedre kök. Rullar
på golvet av skratt!
Roliga namn för Herr Melin - Här har vi ytterligare en källa för goda skratt. Sätt en plastlåda på
huvet så blir kan Herr Kantin, ge honom lite läder och placera honom bakom gallret i rave cave så är
han Herr På svartklubb i Berlin. Lägg honom i paninipressen (tro mig, han får plats) så är han Herr
Panin. Möjligheterna är oändliga.
Ute:
Insignium - Vet inte varför men känns rätt kefft. Kommer inte ha på mig efter årsskiftet.
1Q
Jag vill slå ett starkt slag för att besöka årets storspex! Jag vet att produktionen och ensemblen har
jobbat stenhårt och jag tror det kommer bli ännu ett otroligt spex från östgötarnas sida, kanske det bästa
någonsin, man vet inte förrän man sett det. Missa inte det för bövelen. När jag ändå håller på att göra
reklam så kan jag lika gärna göra det för vår merch-kollektion. Vi har under terminen skaffat nya slipsar,
flugor, näsdukar (fråga efter paketpris!), kepsar och strumpor! Ta en titt i merchskåpet vid entrén- snart kanske
jag till och med har tid att uppdatera priserna.
Hur som, jag kan ju passa på att här i slutet av min sista spalt att säga att det har varit en ynnest att få vara er
första och bästa kurator, och jag hoppas ni tycker detsamma. Jag har haft ett mycket givande år tack vare er och
förhoppningsvis har ni trivts i fiket, puben på gasquer och på mitt stökiga kontor de få gånger ni hittat mig.
Om ni mot förmodan har klagomål är ni varmt välkomna att maila min efterträdare Hugo Jonsson efter den
1:a januari på 1q@ostgotanation.se. Tack för allt!
*Jag bekräftar bara det uppenbara, men mitt hjärta ligger hos Hugo

BILDEXTRA! Monegaskernas vilda kväll på Östgöta nation
Foto: Axel Gjessing
Text: Agnes Lindkvist
Lördagen den 14 oktober vankades den
traditionsenliga Baklängesgasquen på Östgöta
nation. Tema? Monaco! Redaktionen var givetvis
på plats för att fånga in stjärnorna i vimlet och
hova in kvällens bästa skvaller. Ena halvan innifrån
serveringsrummet i sin roll som hovmästare och
den andra blott som glad besökare.
Monacos bästa dealers hade hyrts in bara för en kväll.
Aftonens förmaningstal hölls av David
Magnusson. Talarstolen fick han själv
kånka upp på scen då monegaskerna satt
alldeles för bekvämt för att hjälpa till.
Någon som uppenbarligen inte hade lyssnat på
förmaningstalet... Tur att Nya Phosophoros
utsända fotograf ertappade busen på bar gärning!
Vinnaren av kvällens ärofyllda utklädnadstävling.
Även prinsessan av Monaco höll tal, och det måste varit mycket underhållande
då inte ens hennes livvakt lyckades hålla masken.
Monacos kungahus, som av en händelse var slående likt nationens kuratel,
ärade oss ett besök denna oktoberkväll. Med tanke på den stjärnglans som fanns
på plats i huset är det tur att även deras livvakter var med.
Sånganförarna Lollo Lager och Magdalena
Axskjöld ledde besökarna både genom
kvällens sånger och olika fyllenivåer.
Sånggripen med deras danska dirigent.
Är man inte kung av Monaco så kan man isället vara kung i baren, precis som Adrian
Eriksson och Pontus Björkeby.
Delar av klubbverket som såg till att kvällen flöt på felfritt.
6
Dekadansen bjöd på svängig dans.

Intervju med
spexmästarna
Text och foto: Noah Ojala Ahlgren
skådespelare, kostymgrupp, band och alla andra som hjälper
till har allt blivit så mycket bättre. Vi är nästan 40 stycken som
arbetar i produktionsgruppen nu.
V: Det blir mycket att göra på grund av det också. Vi har
några som är lite extra ansvariga för de olika grupperna men
jag och Olle har också lite oortodoxa arbetsroller. Olle är
manusförfattare, lite regi, lite producent och kapellmästare
medan jag gör regi och är producent så vi har händerna i nästan
alla ansvarsområden lite hela tiden.
David Magnusson och Matilda Sköld två av spexets skådespelare
Vi måste ändå fråga då spexet ändå är så starkt kopplat till
just Teddybjörnen Fredriksson. Lasse Berghagen gick bort
under produktionen av spexet, hur påverkade det arbetet?
V: Olle hade den här idén långt innan det här hände eller det
berättades att Lasse Berghagen var sjuk så det är ingen kritik
utan ska snarare ses som en hyllning.
O: Nyheten om att han var sjuk kom ut samma vecka som
sista raden manus skrevs. Vi var tvungna att ha ett krismöte
och sa till och med om att vi kanske skulle skrota hela idén och
börja på ett nytt manus. Men vi pratade mycket om det med
andra och såg hur stor del Lasse har varit i mångas uppväxt och
hur nästan alla har någon form av relation till Teddybjörnen
Fredriksson. Så det kändes fint att kunna få göra det utifrån
det och lyfta fram det Lasse Berghagen skapat. Även om det
inte var meningen från början så var det en möjlighet vi ville
ta vara på.
Det är äntligen premiär nu till veckan, hur känns det?
V: Långt ifrån lugnt. Det har varit mycket stress. Jag är glad
att jag har lärt mig hantera panikångest om vi säger så. Det har
varit lite struligt men nu börjar det kännas som att saker har
satt sig. Så stressigt men också spännande.
O: Vi har pratat om det innan att min nervositet har gått från
”Kommer det här att gå?” till ”Oj det här kommer att gå!” så
man har börjat bli nervös för det i stället. Men det är en mycket
bättre sorts nervositet.
Terminens spexmästare Viktor Ekdahl och Olle Wikström
Nu kan ni självklart inte säga allt för mycket om handlingen
men skulle ni kunna berätta lite om vad spexet kommer
handla om?
O: Det handlar om Sveriges kändaste gosedjur Theodore B.
Fredriksson som av ett misstag råkas slängas under ett flyttstäd
och hamnar på en soptipp. Där träffar han på flera karaktärer
som han med hjälp av måste ta sig tillbaka till sitt hem på
Östermalm.
En av höstterminens absolut största händelser är att Östgöta nations storspex efter ett års paus äntligen är tillbaka. Tack vare spexmästarna
Viktor Ekdahl och Olle Wikström kommer vi åter igen kunna avnjuta sång, dans och skådespel i nationens stora sal. Från den 23-26
november kommer man kunna komma och se spexet ”Teddy”, något vi i redaktionen ser mycket fram emot. Tidningen har mitt i alla
repetitioner fått möjligheten till en intervju med Viktor och Olle om spexet och allt arbete som ligger bakom.
Hur kom det sig att ni sökte till spexmästare?
Viktor: Jag hade precis kommit med som skådis i TekNats spex
och kände att spex är kul att hålla på med och tänkte att Olle
säkert också skulle vara intresserad.
Olle: Jag tror Viktor skrev till mig att ingen annan hade sökt till
spexmästare och frågade om vi skulle söka.
V: Ja precis! Det blev inget spex förra året och det hade varit
jättetråkigt om det blev andra året i rad utan ett spex.
Men hur har det nu känts att vara spexmästare och ansvarig
för höstens storspex?
O: Det har varit en spännande resa men det är lite mer än vi
trodde om man jämför med andra ämbeten.
V: Båda har varit inblandade i spex innan men inte som
producent, manusförfattare eller regi och det är mycket
mer arbete än vi först hade räknat med. Men det har varit
en skräckblandad förtjusning skulle jag säga. Vi har lagt ner
mycket tid och engagemang så det är något vi verkligen tyckt
om att göra.
Så vart kom den här idén ifrån?
O: Idén är något som jag har klurat på ganska länge. Den
började när vi i mitt förra band blev trötta på att hela tiden
spela våra vanliga låtar och fick en idé om att vi skulle skriva en
barnmusikal. Där föddes tanken på Teddybjörnen Fredriksson
som huvudperson för det kändes som en så självklar figur för en
barnmusikal som ingen redan hade tagit.
V: Jag och Olle pluggade ihop förut långt innan vi sökte till
spexmästare och under en kväll när vi var på väg till en fest så
berättade han för mig om hela sin teddybjörn Fredriksson idé.
Så när vi satte oss ner för att komma på vad spexet skulle handla
om sa Olle en dag ”vi kör teddy” och så blev det!
O: Men mycket är annorlunda nu från originalidén om en
barnmusikal, det har förändrats under tiden.
V: Fast jag tycket ändå den har mycket av barnprogramskänslan
kvar då det delvis handlar om vänskap och att acceptera
O: Det är också så många andra som har börjat brinna för
människor. Det är fint på det viset och handlar inte, som många
spexet vilket har gjort oss ännu mer taggad. Det var absolut
andra spex, om skjutdraman och action. Den är mer vänskaplig
7
svårast i början när det bara var jag och Viktor men nu med
och varm. Lite mer feelgood!
8
Det repas för fullt i stora salen inför premiären
V: Jag tror nog det är den vanliga spexnervositeten som är en
del av spexupplevelsen. Man måste komma ihåg att det är gjort
av amatörer, vi är inte proffs så det är en del av det här.
Så känner ni er redo att få visa upp den här föreställningen
som är ändå är eran och ni har skapat?
V: Jo vi känner oss redo. Jag har stått på scen och gjort det här
innan så den rädslan är inte så stor. Det är sällan folk kommer
fram för att ge kritik så det kommer nog vara lugnt. Sen får vi
vänta och se hur många det blir som säger bra saker. Jag är mest
taggad för att hela produktionen ska få se hur allt deras blod,
svett, tårar och hårda arbete har fått resultat.
O: En majoritet av skådisarna är nya för att vi prioriterade folk
som inte har haft spexerfarenhet. Det är ofta i spexsamanhang
som man går på säkra kort som man vet kan sedan innan. Vi
ville i stället få in nytt folk som inte gjort det här förut.
V: I ett spexsammanhang är det alltid någon av skådespelarna

som är helt färsk och en av de bästa med spex är att få se vilken
utveckling de gör. Att se hur de blir bekväma med att stå och
fjanta sig. Vi brukar alltid ha en mårunda innan vi drar igång
och även om någon känner sig lite hängig mår de alltid bättre
efter att vi har repat. Det ger väldigt mycket till en själv att våga
spexa och skådespela.
Så till sist vad skulle ni säga att ert spex ”Teddy” att erbjuda
som är speciellt?
V: Musiken. Det kommer inte vara en traditionell
banduppsättning som det brukar vara på ett spex med blås och
sådant. Mer än så säger jag inte…
O: Jag tror också det att Teddy inte är historiskt baserat som
så många andra spex. Det är en barnmusikal för vuxna, man
kommer att känna något.
Några sista hälsningar?
bankverksamhet i Sverige
från en utlännings perspektiv
skriven av Ankur Roy
Uppe på vinden gör byggruppen kulliser inför föreställningen
O: Det är vad vi vill ge alla de nya. Många vågar inte söka
skådis för att de inte stått på scen innan men det handlar bara
om att ge det ett försök. Vi har sett det i alla våra skådespelare i
hur de har blommat ut under tiden.
V: Verkligen. För när de väl går ut på scenen för första gången
och de se publiken får höra alla applåder kommer det kännas
så himla bra. Garanterat ett minne de kommer ha med sig för
resten av livet.
O: Vi vill få bort den här känslan av att det ska kännas svårt att
få vara med i ett spex eller att man måste ha en massa erfarenhet
för att vara en del av produktionen. Det är första gången jag
skriver manus, första gången Viktor regisserar och första gången
de flesta av våra skådespelare står på en scen men det blir ändå
till slut ett spex. Och om jag får säga det själv ett rätt bra spex.
Jag vill gärna också ge en komplimang till våra skådisar för hur
de har gjort manuset levande och så mycket bättre. När man
skriver ett manus är det svårt att veta om det kommer flyga och
om det är roligt men skådisarna har verkligen tagit det till sig
och fått det att funka. Manuset är egentligen bara riktlinjer för
hur spexet ska se ut och det är själva skådespelandet som gör
det till ett spex. Men all min oro för manuset har släppt under
repetitionerna för de har gjort det så bra och fått mig att tänka
”de löste det!” varje gång jag har haft tvivel.
V: Kom och se Teddy och sök till nästa spex!
För det första, ursäkta för dålig svenska. Det är mitt första
försök med en artikel på det språket. Jag forsöker eftersom jag
tror att ett bra sätt att lära sig på, är att göra det. Det är en
lektion att jag lärde mig från banksystemet rakt på sak.
Låt oss börja från tiden då jag kom till Sverige. Jag hade
inget personnummer och det var första steget. Men för att
förvärva ett personnummer behövde jag först vänta två veckor
efter att jag ansökte om det. Dock lärde jag mig snart lärt att ett
personnummer inte räckte för många saker. Det är viktigt men
det är bara en liten del av processen.
Nästa steg var att skaffa mitt BankID. Jag ansökte om
ett ICABanken-kort (det enda kortet du kan få med bara ett
personnummer) men för att aktivera kortet behöver du ett IDkort
med ditt personnummer på eftersom de skickar paketet
med aktiveringsenheten och instruktionerna via PostNord.
När jag väl fick bankkortet och enheten lyckades jag
aktivera det. Men det fanns ett problem: jag hade inte min
PIN-kod. För att få den behövde jag mitt BankID. För att få
mitt BankID var jag tvungen att skanna mitt ID med BankIDappen.
Men det kräver en NFC-läsare som jag inte hade på min
telefon. När jag gjorde det från en kompis telefon insåg jag att
NFC-läsaren är för ett svenskt medborgarskap eller pass, vilket
jag inte hade. Först då fick jag reda på att jag specifikt inte kan
få BankID aktiverat på det här sättet på grund av mitt bristande
medborgarskap. Jag behövde gå till ett av min banks kontor.
ICABanken har inga kontor, de är alla stormarknader.
Jag lyckades äntligen få PIN-koden till mitt kort genom
att ICA kundsupport skickade den till mig med posten. Men,
nu står jag i situationen att jag väntar på att skapa ett annat
bankkonto så att jag sedan fysiskt kan gå till banken och få
mitt BankID. Det har blivit bättre nu när jag är anställd och
jag har kunnat få processen klar till stor del genom tjänsten.
Men det är en lång process. Och också otroligt viktigt om du
bor i Sverige.
För tillfället gör mitt kort jobbet men jag har inte Swish,
jag kan inte skaffa ett kreditkort än och det är mycket
inloggningssaker som kräver BankID. Jag har lyckats skaffa
FrejaID som hjälper till med mycket statliga saker men som
inte är lösningen för det mesta som rör ekonomi.
Det är ett intressant system, och även om det har varit
ganska besvärligt och tidskrävande då jag under processen
samtidigt studerade min första termin och letade efter och
äntligen hittade mitt första jobb, är jag glad att jag har gått
igenom det. Jag känner att jag har åstadkommit något. Jag
känner att jag känner till finans- och skattesystemet bättre än
genomsnittssvensken, det har tagit mig ur min komfortzon
och gjort mig tacksam för de saker jag har, det har också fått
mig att uppskatta alla människor som har varit så snäll mot
mig på regeringskansliet och de människor jag har pratat
med i telefon som har haft tålamod med mig.
För att avsluta, jag känner att jag hellre skulle ha den här
typen av system som är svårt att komma in i, men som har
belöningar och en organiserad struktur än den oorganiserade
strukturen i stater som man ser i många andra delar av världen.
Jag studerar datavetenskap och jag uppskattar ett bra system.
Och det är ett bra system. Inte en enda gång blev jag påverkad
eller försenad av någon persons förakt eller partiskhet mot mig.
Inte en enda gång försenades jag av några omständigheter som
var utom min kontroll. De gav mig en väg, de sa ”Det kan vara
lite svårt men det fungerar” och satte mig på den vägen. Och
det är mer än de flesta får.
Jag uppskattar också att svenska folket och regeringen
behandlar invandrare med respekt och tolererar alla som lever
inom systemet. Att ha ett BankID är praktiskt taget som att
vara medborgare i det här landet och praktiskt taget ingenting
nekas dig bara för att du kom utanför landets gränser. Det kan
ta längre tid men privilegierna och rättigheterna som du har är
desamma och de ser till att det alltid är fallet. Jakten på mitt
BankID och att behöva förklara min situation har fört mig i
kontakt med och fört mig närmare så många människor som har
lyssnat på vad jag har sagt och haft ett välvilligt öra. Faktum är
att en av de mest sympatiska av dessa öron har varit den nation
som jag skriver den här artikeln för. Det här har varit ett ganska
sentimentalt gnäll om min ekonomiska situation men jag tror
att när det gäller min resa har de två varit sammanflätade.
V: I början var jag helt ärligt lite orolig för om de skulle kunna
klara det men sen från ingenstans så hittade dem något som
fick oss att se att de skulle lösa det här. Jag är verkligen jättestolt
över dem.
9 10

Intervju med
1Q Electus
Text och foto: Noah Ojala Ahlgren
5 snabba
Namn: Karl Hugo Jonsson
Ålder: 24
Pluggat: Retorisk och litterär kommunikation,
Journalistik
Antal terminer aktiv: 6
Favoritplats på ÖG: Punschen
Det kommer säkert gå jättebra men vad tror du kommer bli
det svåraste med 1q ämbetet?
Hur kommer det sig att du ville bli 1Q?
Kort svar: älskar ÖG och det har blivit en väldigt viktig del av
mitt liv. Dels är jag sugen på ett litet uppehåll för att förlänga
min tid i Uppsala och jag har länge känt att en kuratorspost
lockade och förstekurator är helt enkelt det som passar mig
bäst.
Passar dig bäst säger du men vad tror du då kommer bli det
roligaste med att var 1q?
Jag ser fram emot att kunna få representera nationen och dess
medlemmar. Det är fram för allt Östgötarna som lockar och
gemenskapen som finns bland de aktiva på nationen. Det är
gemenskapen som har fått mig att fortsätta så jag vill se till att
alla medlemmar på vår nation mår bra för att den gemenskapen
ska froda.
Som du säger är en del av 1Q ämbetet att representera
nationen och vara ett ansikte utåt för Östgöta nation. Hur
känns det att ta dig an det ansvaret?
Det kommer nog bli tufft då jag ibland inte har några filter,
men jag kommer nog kunna hålla mig. Men det kommer bli
oerhört roligt och jag är samtidigt väldigt tacksam för att jag får
ta del av det privilegium som kuratorsposten innebär.
Jag tror det kan bli att hålla koll på alla tusen nämnder och
föreningar och vara den som ska veta alla nationens stadgar. Jag
tror annars att det kommer bli svårt att säga åt folk vad de ska
göra: jag är inte så bra på att delegera för att jag är lite av en
perfektionistisk och gillar att göra saker på mitt sätt, så jag ska
försöka bli bättre på att ta hjälp av andra.
Men en kuratorspost kommer inte bara med svåra delar
utan också mycket roligt som möjligheten att få hålla i
projekt. Har du några drömmar för vad du vill åstadkomma
under ditt år som kurator?
Ja. Dels vill jag möblera om för jag tycker att vi kan göra huset
mycket mysigare, framför allt mellanvåningen. Jag har redan
lite planer på att renovera om punschen och brasan. Det finns
också många styrdokument som skulle kunna kompletteras och
förbättras för att göra saker lättare för framtida generationer.
Saker ramlar så lätt mellan stolarna på en nation så jag hoppas
kunna strukturera upp sådana grejer till framtiden.
Men Hugo intervjun börjar lida mot sitt slut så min sista
fråga till dig är om du har någon sista hälsning till Nya
Phosphoros läsare?
Se förste kurators expeditionstider.
12

Intervju med
Elise hur kommer det sig att du ville bli 3q på vår fantastiska
nation?
Jag har varit väldigt engagerad i restaurangverksamheten, så
jag ville fortsätta vara det och det känns som man har andra
möjligheter att utveckla sitt engagemang när man är heltidare.
Då kändes det ganska självklart att bli 3q!
Men vad tror du kommer bli roligast med att vara
tredjekurator?
Att vara restaurangmästare var väldigt kul, och jag tror att det
kommer fortsätta vara väldigt kul att vara 3q, för det känns lite
som en förlängning på resturangmästarämbetet på vissa sätt.
Men det jag ser fram emot mest är att hitta på roliga projekt. Jag
ser också fram emot att förhoppningsvis driva en verksamhet
som fungerar bra, för det hade varit väldigt kul om folk drar sig
hit ännu mer, se till att allt fungerar bra så det fortsätter vara ett
trevligt ställe att hänga på.
Som 3Q kommer du vara ansvarig för hela
restaurangverksamheten och alla restaurangverkare, hur
känns det?
Det är den delen av att vara resturangmästare som jag tycker har
varit roligast. Att man har så nära kontakt med ämbetsverkarna,
alla de nya och de som faktiskt är här och gör mest. Det är klart
att det är läskigt att ha ansvar, men jag tänker också att det är
det som är roligt.
3Q Electa
Text och foto: Noah Ojala Ahlgren
13
5 snabba
Namn: Elise Elionora Ambec
Ålder: 21
Pluggar: Retorisk och litterär kommunikation
Antal terminer aktiv: 6
Favoritplats på ÖG: Biblioteket
Kuratorsämbetet kommer såklart även med dåliga delar vad
tror du kommer bli svårast för dig som 3Q?
Jag tror jag kommer ha svårt att släppa jobbet, och det är jag
lite nervös för, speciellt för att jag bor här. Redan nu har jag en
tendens att tänka att jag exempelvis lika gärna kan ta hoppa
in och hjälpa till i fiket bara för att jag redan är här och äter
lunch typ. Hela tiden har man så nära att rycka in. Det tror jag
kommer bli ännu svårare men också nödvändigt, att behöva
bestämma när man faktiskt ska jobba och inte.
Som tredje kurator kommer du har möjligheten att göra
mycket på nationen har du några planer på vad du vill
genomföra under ditt kuratorsår?
Jag hoppas verkligen att kunna fortsätta med lite event så som
de temapubbarna vi har haft. Sen hade det har det varit kul
när även icke-aktiva drar i evenemang, som vinbaren vi hade
i bibblan. Jag vill kunna se till att mer sådant händer för det
känns alltid lite extra kul.
Men jag hade tyckt det vore jättekul att ha typ livemusik, om
till exempel Östergyllen har italienskt tema att kunna ha ett
italienskt band - ta ett steg längre och göra det ännu mer till
ett projekt. Men sen så är det såklart en fråga om tid. Jag tror
det är sådana grejer man får prioritera bort först när man har
mycket att göra också.
Nu börjar denna intervju lida mot sitt slut så till sist undrar
jag om du har något du vill hälsa alla läsare?
Jag hoppas att alla ser fram emot Sean Banan på valborg!
Observationer 175 dagar efter
mitt första landskap
Kära Östgötar,
Nu har det gått 175 dagar sedan jag gick på mitt första
landskap på Östgöta Nation. Landskap? Tänkte jag innan.
Låter mystiskt… Alla medlemmar får vara med, står det i
beskrivningen. Verkar nice… Och det tycker jag fortfarande
men som vi på nationen vet tar det lång tid att gå på ett
landskap. Somliga drog efter ett litet tag; plikten kallade.
Nyfikenheten återstod hos mig. När jag var inne på timme tre
fanns det ingen återvändo. Många av oss lever våra liv med den
fullständigt ineffektiva uppfattningen av att: Har jag lagt ned så
här mycket tid kan jag inte ge upp nu trots slitaget och terrorn
som genomgås. Somliga kallar det grit. Jag hade också betalat
för att gå på sexan. BETALAT. Hör ni detta? Inte ok. Fick höra
från, recentiorvärd, Linda att recentiorer ej behöver betala så
när jag betalade IGEN för att gå på mitt andra landskap löste
Linda en swish för att upprätthålla någon form av moralisk
ordning och reda. Tack för det Linda. Betalat för sexan hade
jag gjort och i det ljuva och unisona ja-andet hade jag börjat
sjunga med. Sista slaget med hammaren slogs och vi for ner för
trapporna. Jag drogs med i strömmen; en nykläckt fågel bland
fullvuxna gripar på deras årliga instinktiva migration söderut,
dit den näringsrika födan gror (mot sexamaten). Trots att jag
ej hade blivit invald till något ämbete och inte kände någon
där satte jag mig på stolen och visste att nu är jag inne. Den
känslan av tillhörighet har jag sällan innan känt så stark. Den
fina förmågan att få folk att känna sig som varken en börda eller
främling, utan som ett tillskott har jag i första hand observerat
på Östgöta nation.
En observatör har jag beskrivit mig själv som ett flertal
gånger. Det är rollfigurerna i berättelsen jag dras till. Det som
utmärker dem, gör dem mänskliga, det som påverkar deras
beslutsfattande. Jag har observerat att jag som ny karaktär på
ÖG har tendenser till att tänka på ett sätt som säkerligen andra
nya har gjort innan mig. Exempelvis har jag den självgoda
uppfattningen av att jag kan se allt med nya ögon, se problemen
innan de uppstår, se lösningar på dessa och komma med helt
unika idéer som verkligen hade placerat Östgöta Nation
på kartan. På senare tid har jag insett att ETT: Alla har sett
problemet. TVÅ: Dessa oändliga lösningar, åtgärder och idéer
har någon annan redan tänkt på före dig. Och TRE: Kollektivt
har dina föregångare antingen skitit i det, gillat läget eller så har
lösningen fungerat ett tag fram till att ÖGs naturliga entropi
har tagit över som en gudomlig kraft. Dessa lärdomar tar jag
med mig men jag hoppas att den lyckligt ovetande, kreativa
och naiva sidan kan bevaras i mig även framöver. Ibland lyckas
vi genomföra de tidigare nämnda unika idéerna som verkligen
hade placerat Östgöta Nation på kartan och det är väl ändå
det som utmärker och skiljer ämbetsverk åt terminsvis. När vi
tänker på LFV-HT23 kanske vi framöver kommer att minnas
English Breakfasten... Man kan hoppas.
Som observatör har jag trivts väl som ny ämbetsman
då jag fått tillgång till många nya olika personligheter,
alla likasinnade på sätt och vis. Vi alla äro hyperaktiva,
hypersociala (i relation till svenskar) och hypersköna. Det står
jag för.
skriven av Miranda Elmér
14
De följande personerna jag nu vill erbjuda observationer på
hoppas jag ej tar illa upp. Ni ska veta att ni är mig mycket kära
och att detta kommer från en beundrande röst.
En personlighet jag tidigare nämnt är Linda. Sann
stoasysterenergi på henne. Hon bjuder på en wink (blinkning
lät konstigt) efter att hon fixat eller förklarat någonting och jag
känner bara wow. Hon har levt mycket mer och kan mycket mer,
jag vågar verkligen inte låna hennes kläder, skulle antagligen
åka på stryk… Bara för att fortsätta på L:, marskalk, Laetitia.
Karisma-deluxe. Hon kan hoppa till stage två i en konversation
med vem som helst. Hon flyger förbi kallpratet. Det kan vara en
ordningsvakt eller en full, till synes tråkig och personlighetslös
ekonom. Restaurangmästare Lollo Lager. Ingen dunderbra
hörsel på den stackaren. Kanske en blessing in disguise när man
jobbar med barn? Jag känner mig trygg runt Lollo och det var
hon som fixade en plats på lördagsfiket till mig. Puss. På tal
om underbara lördagsfiket så har vi Frida, Alice och Thilda.
Frida. En person som ofta ser felet först och börjar med eeeh...
Alice. Hon börjar dagen med bus och häxskratt och avslutar
med en svinsnabb låsrunda, sann ledartyp. Thilda. Kanske är
hon vårt klister; Diplomatisk partyprissa måste man vara när
man är glutenallergiker. Innan jag rör mig mot kuratorer måste
jag nämna Östergyllen-Ingrid. Usch va trevlig. Jag spyr. Om ni
vill bevittna sann kemi är det bara att spana in Ingrid och mig
bland Tages bolltrollare. Och såklart, klubbchef, Philip Maras
för att jag måste ha med en kille: gossip is the key to his heart.
En goofy kille som inte går att bli arg på. Men låt inte tramset
skymma din sikt! Philip är proffset och han menar allvar.
En annan person man inte kan tjurskita med är EttQ-Bea.
Hon vill jag briljera för. TvåQ-Emma beskrevs av ovan nämnd
person som en mamma som har koll men inte tar cred. Tyckte
det var en bra spaning. Jag föreställer mig att hon är mamman
som har gömt kakor i barnens ryggsäckar så att de kan hitta dem
när de tar fram sin matsäck under utflykten. TreQ-William,
min boss. Jag tänker lite på långben när jag tänker på honom.
Stilrena kläder, kepsen på, och mycket entusiastisk i allt. Han
verkar ha behållit det där kreativa och naiva jag pratade om i
början. En sann supporter. Och FyrQ-Simon kan jag bäst fånga
i en demonstration av dans som ska efterlikna hans.
Ungefär så mycket har jag observerat hittills från mitt
restaurangämbete men det är inte alls tillräckligt för att knäcka
koden som är ÖG. Jag är tacksam för det sammanhang jag har
funnit på Östgöta Nation och det känns skönt att jag har fem
år kvar i Uppsala. Gott om tid för att gå på landskapen som har
visat sig vara spännande i högsta grad. Kanske kommer jag att
ta mig an kulturdelen härnäst? Låter mystiskt… Det får vi se på
nästa lagtima landskap.
Med vänlig hälsning,
Miranda

Bildextra! Gåsbal på Östgöta nation
Foto: Erica Lamberg Text: Noah Ojala Ahlgren
Den 11 november blev Östgöta nation en plats för frackar
och balklänningar. Under en kväll i gåsens anda så erbjöds
det underhållning, god mat och svartsoppa. Seniorer och
hedersledamöter installerades och nationen fick även
finbesök i form av en SÄPO-vakt och hans tillhörande
talman.
Talmanen Andreas Norlén & Helena Norlén
Gunnar Elfström installerades som
hedersledamot
Nationens nyinstallerade seniorer:
Mikael Östergren, Liv Mazza & Pua Landberg
Förmaningstalet blev ovanligt spännande när Claes Borgström
bjöd på eldshow
Kvällens sånganförare Lollo Lager & Magdalena Axskjöld
Talmanen installerades som hedersledamot under
Sångripen bjöd på skönsång under middagen
Svartsoppa serverades
Kvällens hovmästare Emil Wormbs & Noah Ojala Ahlgren
15
Det hårt arbetande klubbverket tackades av i slutet av kvällen
16

Vinnaren av Tidningskonventets
skrivartävling 2023:
Födelsedagen vi tog slut.
Skriven av Sofia Carlsson
Jag sjunker ner på golvet bakom sovrumsdörren och andas tyst in den svala luften. Här verkar ingen ha tittat
in ikväll. Hoppas att det förblir så. Du borde inte ha dykt upp, hur kunde hon säga så? Vinet hade fastnat
i halsen och bröstkorgen slutat röra sig. Inte dykt upp, som om jag inte var välkommen. Mina tårkanaler
tycktes sluta fungera, eller så överfungerade dem. Jag
vet inte. ”Vad menar du?” var allt jag kunde få ur mig.
Hon tittade bort över min axel. Vilade ögonen på den överfyllda hatthyllan för att kunna avvisa mig så
oberört som möjligt.
”Vi ska inte ha med varandra att göra. Det blir inte bra.” Nu såg hon på mig, både ilsken och ångerfull. ”De
berättade vad du gjorde förra veckan och... det går bara inte.”
”Men jag var orolig att du hade...” jag fick inte avsluta min mening.
”Ja, men nu var det inte så! Du måste lära dig att allt inte alltid blir en katastrof, Julia” Jag försökte försvara
mig men hon talade över min inandning.
”Jag fattar, men det går inte när du ser mig som en förlängning av dig själv,” hennes kinder var röda av
värmen från ljusen i det lilla köket och hennes blick brände in i mig. Jag kunde inte ta det. Tårarna avslöjade
sig och föll ner över kinderna.
”Det var aldrig meningen att...” sa jag och lade handen på hennes arm. Hon drog undan den långsamt och
sa tyst ”Det räcker. Du borde gå.” Mina tårar hade smittat av sig. Vi såg på varandra med svullna ögon och
alla månader av sena kvällar i detta kök flimrade framför oss. Kyssen framför ugnen när vi bakat scones. När
hon sa Jag älskar dig första gången. Fredagen vi glömde spisen på när vi gått in i sovrummet. Kvällen jag skar
mig på det krossade glaset och njöt av att bli omplåstrad. Förra veckan när jag väntade utanför hennes dörr
i flera timmar utan att hon kom hem. Och nu, när vi står här på hennes födelsedag...
Efter några sekunder gled hennes blick i väg från min. Vi var över nu.
Tidningskonventet är studenttidingarnas samarbetsorgan och
en plattform för idéutbyte mellan tidningarna. Under denna
hösttermin anordnade konventet en skrivartävling där vinnaren
får den stora äran att bli publicerad i alla nationstidningar.
Temat för tävling var ”fest” och de inskickade bidragen gjorde
olika och kreativa tolkningar av detta. Efter en svår omröstning
på tidningskonventets möte stod det dock klart att vinnaren av
tävlingen var Sofia Carlsson.
Medverkande
Beatrice Simonsson, Ansvarig utgivare
Noah Ojala Ahlgren, Redaktör
Agnes Lindkvist, Redaktör
Jakob Kündig Högberg, Illustrationer
Erika Lamberg, Fotografi
Axel Gjessing, Fotografi
Miranda Elmér, Skribent
Ankur Roy, Skribent
Elise Ambec, Intervjuad
Hugo Jonsson, Intervjuad
Viktor Ekdahl, Intervjuad
Olle Wikström, Intervjuad
17 18