Vår Fågelvärld – Ett rikt odlingslandskap

FOKUS
Sveriges miljömål
ETT RIKT
ODLINGS-
LANDSKAP
Allt fattigare. Det finns en stor
enighet om värdet av ett rikt
odlingslandskap. Men trots att de
flesta också är överens om att det
går åt fel håll, har det hittills inte
gått att vända denna utveckling.
Det svenska odlingslandskapet
blir allt fattigare.
DE FÖR FAUNA OCH FLORA så viktiga naturbetesmarkerna
har minskat i snabb takt. Endast en bråkdel av
landets mjölkkor betar idag på sådana marker. För
de mjölkkor som idag går ute på bete, handlar det i
stället i regel om åkerbete. Det är marker som tiditext
Anders Wirdheim
T
vå fåglar som verkligen förmår att sätta
färg på odlingslandskapet är tofsvipa
och storspov. Det är också fåglar som
länge varit populära, inte minst hos
befolkningen i jordbruksbygder. Men
trots att de kan betraktas som folkkära, har de blivit
allt ovanligare i det svenska odlingslandskapet – och
den negativa utvecklingen ser ut att fortsätta. Det är
uppenbarligen inte lätt att hitta rätt åtgärder när det
svenska jordbruket ständigt förändras.
Dagens odlingslandskap är ett resultat av det
arbete som många generationer bönder lagt ner för
att vi ska få mat på bordet. Deras mödor och dagliga
arbete ledde under lång tid till ett varierat landskap
med en rik flora och fauna. Men de senaste dryga 50
åren har utvecklingen snarare gått åt andra hållet.
Politiska beslut och en ekonomisk verklighet har
inneburit att många mindre enheter lagts ner eller
köpts upp av större. Jordbruksdriften har mer och
mer koncentrerats till de stora slättlandskapen,
samtidigt som utvecklingen i landets skogs- och
mellanbygder gått mot ett mer extensivt brukande.
18 vår fågelvärld | 6.2023
FOTO: JOHN LARSEN

Tofsvipa.
vår fågelvärld | 6.2023 19

FOKUS
Sveriges miljömål
FOTO: ELISABETH FAGERBERG
Tidiga och täta vallskördar
missgynnar markhäckande
fåglar. När denna gräsvall
slogs 25 maj 2017 fanns det
18 röda glador, 1 brun glada,
8 ormvråkar och 4 bruna
kärrhökar (samt trutar och
kråkor) runt traktorerna.
Det var inte utan orsak.
Det är
viktigt
att både bevara
det som
finns och att
skapa nya
livsmiljöer.
gare varit åker och där floran och faunan är mycket
begränsad.
Användningen av kemiska bekämpningsmedel
har snarare ökat än minskat. Även om dessa medel
inte har lika förödande effekter på fågellivet som
1950- och 60-talens klorerade kolväten och kvicksilverpreparat,
har studier visat att följderna för fågellivet
och annat djurliv är negativa. Det kan mycket
väl vara så att naturvårdande insatser inte får
önskad effekt just på grund av att växtskyddsmedel
påverkar både åkermark och angränsande obrukade
marker negativt.
På Jordbruksverket och andra myndigheter är
man naturligtvis medveten om att villkoren för
fauna och flora inte är de man strävar efter. I beskrivningen
för miljömålet Ett rikt odlingslandskap
skriver man bland annat: ”I det intensivt brukade
landskapet som domineras av åkermark är det viktigt
att både bevara det som finns och att skapa nya
livsmiljöer som våtmarker, stensamlingar, områden
med träd och buskar samt obrukade åkerrenar för
att djur och växter ska trivas.”
SAMTIDIGT FORTSÄTTER utvecklingen mot allt större
enheter och effektivare drift. Ett exempel i ett
större perspektiv är att mjölkproduktionen fortlöpande
koncentreras i takt med att många mindre
enheter läggs ner. När det gäller mjölkproduktionen
har även en tidigarelagd första vallskörd drabbat de
fåglar som häckar i gräsvallarna. När den första vallskörden
tas, är de markhäckande fåglarnas ungar
ännu inte fIygfärdiga. Det innebär att mängder av
häckningar spolieras.
I ett betydligt mindre perspektiv fortsätter vi att
förlora kantzoner. Idag styrs många traktorer via
GPS, något som gör det möjligt att bruka marker
ända fram till en ägogräns eller en markväg. Det kan
synas obetydligt i sammanhanget, men följden har
som sagt blivit att många kantzoner i det närmaste
försvunnit.
Hur har då fåglarna reagerat på jordbrukets
förändring? Bilden är långt ifrån enhetlig. Vissa
arter har ökat i antal medan andra har minskat. De
arter som ökat är de som kunnat dra nytta av större
enheter och ändrade odlingsformer. Gäss, sångsvan
och trana har ökat stadigt. De trivs på stora fält
där de har bra överblick, och de har även gynnats
av ökad odling av höstsäd respektive höstraps och
majs. Där emot har många av de arter som vi betraktar
som typiska jordbruksfåglar minskat. Det gäller
20 vår fågelvärld | 6.2023

FOTO: TOMAS LUNDQUIST/N
Både tofsvipan och storspoven minskar stadigt enligt
Svensk Fågeltaxerings inventeringsprogram. Den röda kurvan
visar sommarpunktrutterna som har inventerats sedan
1975, den svarta standardrutterna med start 1998.
Storspov.
bland andra de redan nämnda tofsvipa och storspov
men också gulsparv, buskskvätta och svalorna.
SVENSK FÅGELTAXERING har två indikatorer för
miljömålet Ett rikt odlingslandskap. De grundas på
det europeiska urvalet för EU:s Farmland Bird Index
och omfattar de 15 arter som det finns data för i
Sverige. Den ena indikatorn bygger på de så kalla de
standardrutterna med start 1998, den andra på sommarpunktrutterna
som har inventerats sedan 1975.
För båda gäller att den långsiktiga utvecklingen är
signifikant minskande, men när det gäller standardrutterna
har en stabilisering skett de senaste tio
åren. För sommarpunktrutterna fortsätter däremot
den nedåtgående trenden.
Det kan finnas flera orsaker till skillnaden
mellan de båda indikatorerna. En möjlig sådan är
att sommarpunktrutterna till stor del genomförs i
tätortsnära jordbruksmarker i södra Sverige, medan
standardrutterna täcker ett representativt urval av
miljöer i hela landet. Eftersom några av de aktuella
arterna även förekommer på exempelvis myrar,
hyggen och fjällhedar, kan utvecklingen i dessa
miljöer delvis dölja hur det går i jordbruksmarkerna.
När materialet bryts ner på olika landsdelar, ses
FOTO: EVA STENVÅNG LINDQVIST
Martin Green, Svensk
Fågeltaxering.
även en skillnad mellan östra och västra Sverige.
Det går generellt bättre i öster än i väster, men om
detta beror på klimat, skilda landskapstyper eller
andra faktorer är oklart.
Ser vi till enskilda arter fortsätter det som
nämnts att gå dåligt för bland annat tofsvipa och
storspov, medan arter som sånglärka, hämpling och
gulärla vänt uppåt på sistone efter att tidigare ha
minskat stadigt. Det kan naturligtvis finnas flera orsaker
till att det för dessa nu går bättre än tidigare.
Gul ärlan ser bland annat ut att ha gynnats av ökad
odling av höstraps. Det är en relativt ny miljö för
denna art – i södra Sverige förknippades den förut
främst med betade strandängar.
EN ANNAN GRÖDA som ökat mycket i Sverige under
senare årtionden är majs. Efter skörd söker sig
tranor, kråkfåglar och måsfåglar till majsfält, men
under häckningstid är majsfälten fattiga på fåglar.
Det sämsta av det sämsta, som Martin Green på
Svensk Fågeltaxering uttrycker det.
– Variation är ledordet både i stor och liten skala,
säger Martin Green och ger som exempel att gräsvallar
och betesmarker nu dominerar jordbruksmarken
i stora delar av skogs- och mellanbygderna.
vår fågelvärld | 6.2023 21

FOKUS
Sveriges miljömål
FOTO: MIKAEL ARINDER
Sånglärka 1974–1984 Sånglärka 2003–2009
Hämpling 1974–1984 Hämpling 2003–2009
Sånglärkan försvinner när odlingen av
spannmål upphör i skogsbygderna.
Där var arter som tofsvipa, sånglärka och hämpling
tidigare knutna till spannmålsodling, men idag har
denna odling i stort sett upphört i dessa trakter. Här
skulle återupptagen spannmålsodling kunna bidra
med variation – och ett rikare fågelliv.
För några år sedan (2019) gav Jordbruksverket
tillsammans med tre andra myndigheter ut Plan för
odlingslandskapets biologiska mångfald. Att detta
inte är en enkel fråga framgår både tydligt och
tidigt i skriften: ”Det finns delvis goda teoretiska
kunskaper om vad som behöver göras, till exempel
att öka arealerna av temporära småbiotoper, återskapa
småbiotoper, anpassa hävdintensiteten, öka
landskapets konnektivitet, och minska eller anpassa
användningen av växtskyddsmedel. Det är dock inte
självklart hur det ska kunna genomföras i praktiken
och hur det ska kunna kombineras med en utveckling
inom jordbruket.”
Hela frågan har dessutom fått en starkare
politisk laddning på senare tid, inte minst genom
EU-förslaget om restaurering av natur. När frågan
var uppe till omröstning i EU-parlamentet i juni,
gick en klar skiljelinje mellan två olika grupperingar.
På ena sidan stod i första hand röda och gröna
partier som vill se mer skyddad natur som en väg
för Europa mot en hållbar framtid. På den andra
stod blå och nationalistiska partier som hävdade
att förslaget allvarligt skulle skada ekonomiska
intressen, inte minst inom jordbruk och skogsbruk.
Mellan de båda atlasinventeringarna
1974–1984 och
2003–2009 förändrades
utbredningen av sånglärka
och hämpling, här med
exempel från Skåne. Båda
arterna blev betydligt ovanligare
i skogsbygden som
en följd av att spannmålsodlingen
försvann där. Röd
prick visar säker häckning,
orange trolig och gul möjlig
häckning.
FOTO: BIRDLIFE SVERIGE
Niclas Lignell, fågelskyddssamordnare
på BirdLife
Sverige.
I den debatt som föregick beslutet drevs även en
kampanj som hävdade att förslaget kommer att leda
till omfattande svält eftersom stora arealer jordbruksmark
ska tas ur drift. Kampanjen till trots gick
restaureringsförordningen igenom men enbart med
knapp marginal. Frågan är därför vad som kommer
att bli kvar av det ursprungliga förslaget när det
slutförhandlats. Det återstår även att se i vilken mån
polariseringen på EU-nivå får återverkningar på
den svenska politiken.
NICLAS LIGNELL är fågelskyddssamordnare i BirdLife
Sverige och arbetar bland annat med jordbruksfrågor.
Han säger att politiken måste skapa bättre
förutsättningar när det gäller biologisk mångfald i
odlingslandskapet. Som det fungerar idag, betalas
stöd ut först när en viss åtgärd är klar. Det har blivit
ett problem i sig, men en förändring är på gång.
– Jordbruksverket har tänkt om, och i ett nytt
projekt för skapande av småbiotoper ska utbetalning
av stödet ske under arbetets gång. Det nya
projektet bygger på samverkan, till exempel mellan
ett jordbruksföretag och en ideell förening, och här
kan ornitologiska föreningar bidra med kunskap
och råd, säger Niclas Lignell.
SÅDAN SAMVERKAN har med gott resultat genomförts
tidigare. Under flera år i början av 2000-talet
drevs ett projekt kallat Fågelskådare och lantbruka re
22 vår fågelvärld | 6.2023

i samverkan. Bönderna erbjöds då såväl en inventering
av jordbruksföretagets marker som rådgivning
med syfte att öka mångfalden. Sönke Eggers
var ansvarig och säger att projektet möttes av stort
intresse.
– Vi ställde inga krav på att lantbrukarna måste
genomföra åtgärder, och i stort sett alla som vi
tillfrågade tackade ja till att delta. Det var faktiskt
svårare att hitta fågelskådare som var intresserade
av att inventera åkermark och jobba med naturvård.
Alla medverkande lantbrukare fick minst en rådgivning.
Därefter återinventerade vi gårdarna för att
följa upp effekten.
Sönke Eggers berättar vidare att många (45
procent) av de deltagande lantbrukarna genomförde
en åtgärd, 23 procent genomförde 4–8 åtgärder,
medan den resterande delen inte gjorde något trots
rådgivning. Det blev också tydligt att ekonomisk
ersättning hade betydelse liksom att lantbrukaren
själv var naturintresserad.
– Jag ser projektet som en föregångare och ett
exempel på hur samverkan kan bidra till att ta fram
lösningar på svåra problem, säger Sönke Eggers och
utvecklar resonemanget.
– När vi formulerar problem, och tar fram
lösningar, måste vi göra det i samverkan mellan
markägare, beslutsfattare, naturvårdsorganisationer,
samhället och forskare. De som ska utföra åtgärderna
måste alltså vara med från början.
Sönke Eggers betonar att kunskapen ofta finns
men att den inte implementeras, och han frågar
retoriskt hur många studier kring multifunktionella
kantzoner som behövs innan vi kommer till skott.
EN BESTÅENDE FÖLJD av projektet är de så kallade
lärkrutorna. De har fått ett betydande genomslag
och även nått allmänheten. Men Sönke Eggers ser
gärna ett större engagemang från svenska folket.
– I bästa fall kan det uppstå en folkrörelse kring
sånglärkan, bin och nyckelpigor som bidrar till att
multifunktionella, örtrika kantzoner och lärkrutor
blir en naturlig del av odlingslandskapet. Det vore
inte fel med någon slags ”Greta-effekt” i odlingslandskapet.
Tillbaka till Niclas Lignell. Kommer utvecklingen
att fortsätta i fel riktning?
– Jag är ändå förhoppningsfull och tror bland
annat att ny teknik kan få betydelse. Redan idag
kan lantbrukaren se skördeutfallet på en detaljerad
nivå. Det borde kunna användas även för att minska
användning av bekämpningsmedel och gödsel,
något som även kan spara pengar. Ny teknik i form
av drönare med värmekamera skulle också kunna
användas i betydande utsträckning för att lokalisera
häckande fåglar och däggdjur inför vallskörden.
Men viktigast är ändå att den framtida jordbrukspolitik
som bedrivs ger rätt förutsättningar för att vi
ska få ett rikt odlingslandskap.
FOTO: P-G BENTZ/STURNUS.SE
FOTO: JEANETTE FRY
Sönke Eggers, ansvarig
för BirdLife-projektet Fågelskådare
och lantbrukare i
samverkan, idag forskare
på SLU.
Den
politik
som bedrivs
måste ge rätt
förutsättningar
för att vi
ska få ett rikt
landskap.
Gulsparven är en av de 15
arter som ingår i indikatorn
för Ett rikt odlingslandskap.
Den hör också till de arter
som minskar i antal.
vår fågelvärld | 6.2023 23