Kul Jul (The Swedish - Christmas Switcheroo)

Swedish
EDITION
Kul Jul
Tuula Pere • Outi Rautkallio
W
ickWick

Kul Jul

Kul Jul
Text Tuula Pere
Illustrationer Outi Rautkallio
Layout Peter Stone
Översättning till svenska Angelika Nikolowski-Bogomoloff
ISBN 978-952-357-334-5 (Hardcover)
ISBN 978-952-357-335-2 (Paperback)
ISBN 978-952-357-336-9 (ePub)
Tredje re-illustrerade utgåvan
Copyright © 2014-2021 Tuula Pere och Wickwick Ab
Förlag Wickwick Ab
2021, Helsingfors, Finland
Christmas Switcheroo, Swedish Translation
Story by Tuula Pere
Illustrations by Outi Rautkallio
Layout by Peter Stone
Swedish translation by Angelika Nikolowski-Bogomoloff
ISBN 978-952-357-334-5 (Hardcover)
ISBN 978-952-357-335-2 (Paperback)
ISBN 978-952-357-336-9 (ePub)
Third re-illustrated edition
Copyright © 2014-2021 Tuula Pere and Wickwick Ltd
Published 2021 by Wickwick Ltd
Helsinki, Finland
Originally published in Finland by Wickwick Ltd in 2014
Finnish “Kummat lahjat”, ISBN 978-952-5878-13-4 (Hardcover)
English “Christmas Switcheroo”, ISBN 978-952-5878-22-6 (Hardcover)
All rights reserved. No part of this publication may be reproduced, stored in a retrieval system, or transmitted
in any form or by any means, mechanical, electronic, photocopying, recording, or otherwise, without the prior
written permission of the publisher Wickwick Ltd. The only exception is brief quotations in printed articles
and reviews. For details and written permissions, contact rights@wickwick.fi.
Wickwick books are available at special discounts when purchased in quantity for premiums and promotions
as well as fundraising or educational use. Special editions can also be created to specification. For details,
contact specialsales@wickwick.fi.

Swedish
EDITION
KUL JUL
Tuula Pere • Outi Rautkallio
W
ickWick
Children’s Books from the Heart
1

I
familjen Björkell tog man julen på allvar.
Julförberedelserna inleddes redan innan den första
snön föll. Särskilt mamman i familjen var vad man
kallar en julmänniska. Under sommaren och hösten
samlade hon lådvis med mossa och lav, och torkade
rönnbär för att göra prydnader.
– Det här blir fina julkransar, sade mamman
förtjust och bredde ut sina skatter över
hela matbordet.
2

Den övriga familjen var inte lika förtjust i julkransarna.
Och inte heller i det faktum att familjens
enda stora bord var upptaget för tillverkning av julprydnader
ända från oktober.
Men det var roligt att lyssna på julsånger och äta de
första pepparkakorna redan innan alla löv hade fallit
från träden.
3

4

Pappa Björkells intresse för teknik höll i sig också
under julen. Han installerade julbelysning och
såg till att fågelbrädet blev uppvärmt. En tomte som
kunde sjunga julsånger installerades också: då man
klappade i händerna stämde tomten upp i högljudd
sång och gungade hejdlöst från den ena sidan till den
andra.
Varje år köpte pappa fler julljus. Han tillbringade
många trevliga stunder med att pyssla med dem och
byta lampor.
– Hoppas att el propparna håller i år,
sade pappa hoppfullt. – Jag skulle
inte för allt i världen vilja att julbakverken
blev ogräddade och skinkan
ostekt.
5

Före jul lyste det Björkellska huset som en fyr i den mörka kvällen.
Längs takåsen slingrade girlander med hundratals olikfärgade,
blinkande lampor.
Äppelträdet var täckt med ett ljusnät, och på postlådan klingade
automatiska bjällror varje gång någon gick förbi. Pappa var nöjd
med sina händers verk.
Bosse och Bella tyckte det viktigaste med väntan på
julen ändå var det att vintern började och att den första
snön kom. De var ena baddare på att bygga rutschkanor
och snöslott, som med kamraternas hjälp förvandlades
till fästningar med murar, torn och lönngångar.
Om kvällarna återvände barnen till sina hem, hungriga
och med glödande kinder.
6

7

Mamma Björkell var händig. Hon hade gått åtminstone
tio olika handarbetskurser, och
kunde tova, virka, knyppla, sticka och brodera.
Dessutom klarade hon av att göra både halmarbeten
och lapptäcken.
I år hade mamma bestämt sig för att virka nätta skydd
för julglöggflaskorna, en julklapp som säkert skulle
uppskattas av släktingarna. Soffbordet var belamrat
med garnnystan i glada färger.
8

– Åh, vad härligt det är att vänta på julen, suckade
mamma förnöjt medan hon virkade.
I det Björkellska huset doftade det av pepparkakor
och julglögg. Tillsammans började familjen planera
julklappslistor.
– Det fattas ännu fyra julklappar, sade pappa. – Vi
måste hitta på lämpliga överraskningar till morbror
Enok, gudmor Milja, kusin Kurt och tant Tyra.
9

10

Morbror Enok hade forskat i fåglar så länge att han själv
hade börjat likna en pärluggla. Hans brokiga kavaj i grått
hade exakt samma mönster som en ugglas fjäderskrud.
Mamma sade ofta att morbror Enok var så glömsk av sig att han
emellanåt till och med glömde bort vad han hette. Barnen trodde
inte riktigt på det här. Morbror kom ju ihåg alla fågelnamn,
också på latin.
Morbror Enok kunde också urskilja alla fåglar med slutna ögon,
för han kände igen deras läten.
– Vi köper en fågel, till exempel en papegoja, till Enok, föreslog
pappa.
– Vilken strålande ide, utbrast mamma. – Enok kan säkert lära
den att prata.
11

Gudmor Milja var mammas bästa väninna. Åtminstone pratade
mamma alltid längst i telefon med henne. Barnen hade sett fotografier
där mamma och Milja var småflickor. Då hade de sett nästan
lika ut men nu hade de blivit väldigt olika.
Mamma sade att gudmor Milja hade blivit bildkonstnär men att hon
själv hade blivit levnadskonstnär. Milja hade kolsvart hår och spikrak
pannlugg medan mammas ostyriga lockar lyste röda.
12

Gudmor hade så god smak att hemma hos
henne gick inredningen allt i svart och
vitt och det rådde ordning och reda. Hemma
hos Björkells fanns en hel massa saker, färger
och ljud. Gudmor Milja sade ibland att hon
blev yr av allt oväsen och kaos i deras hus.
– Vad i all världen kunde vi hitta på åt Milja
den här julen, undrade mamma. – Hon vill
inte ha några onödiga saker.
– Vi kan ju köpa en sådan där svart konstnärsrock
med granna fickor, föreslog pappa.
– Det är säkert minst fem år sedan hon
fick en sådan senast.
13

Bosse och Bella tyckte att kusin Kurt hade blivit
alldeles konstig den senaste tiden. Han var inte
längre intresserad av att bygga snöslott eller
prata med resten av familjen. Kurt satt helst
med hörlurarna på och lyssnade på musik
på sitt rum.
– Det är inte så farligt, försäkrade mamma.
– Han håller på att bli tonåring.
14

Bosse och Bella kunde inte riktigt förstå hur man blir tonåring
eller hurdan man ska vara då.
– Jag vill inte alls bli sån, deklarerade Bosse. – Kurt har blivit
jättetrist.
– Det går nog om, ska du se, sade mamma lugnande.
– Vi köper el trummor till Kurt! sade pappa ivrigt. – Sådana
skulle jag också ha önskat mig då jag var i tonåren.
15

16

Tant Tyra var ett svår nöt att knäcka. Hon hade
bestämda åsikter om allt mellan himmel och
jord, och hon tvekade inte att tala om dem för andra.
– Ingenting ändrar sig någonsin med ditt huvud, hade
pappa en gång ilsket sagt till sin moster. – Inte ens de
där evinnerliga lockarna i pannan på dig.
Till all lycka hade grälet snabbt tagit slut. Pappa och
tant Tyra kom sist och slutligen riktigt bra överens.
Inte kunde man ju något åt det att då det gällde hushållselektronik
tyckte moster att kaffekokare och
tvättmaskin var det bästa som fanns. Det var lönlöst
att tro att hon skulle imponeras av pappas tekniska
påfund.
– En bra locktång har moster säkert användning för,
tyckte pappa. – Med den kan hon få sina hårda lockar
i pannan på plats.
17

Det var dags att åka för att köpa de sista julklapparna.
Pappa kopplade släpvagnen till bilen.
– Vad behöver vi släpvagnen till? Det fattas ju bara
fyra julklappar, undrade mamma.
– Jag såg en annons i tidningen i morse för ett elektriskt
biluppvärmingstält. Jag tänkte att det kunde
vara en trevlig gemensam julklapp för hela familjen,
förklarade pappa.
18

Barnen kastade en hastig blick på varandra och
nickade igenkännande. Typiskt pappa. Julen
innan fick familjen en gemensam julklapp bestående
av en apparat som kastade bastubad automatiskt
och som gick sönder vid första användningen. Alla
fick bråttom ut ur julbastun då maskinen inte ville
stanna.
Vad skulle pappas överraskning vara den här julen,
månntro?
19

20

I
stan var det liv och rörelse. Alla verkade ha
kommit dit samtidigt för att göra sina juluppköp,
och det fanns inga lediga parkeringsplatser
i parkeringshallen.
Pappa körde runt med svetten lackande i pannan
och sökte en plats för bilen och släpvagnen.
Till sist hittade han en plats, och familjen styrde
stegen mot affärerna. Pappa och mamma gick
till det stora varuhuset, medan barnen begav sig
ut på gågatan och julmarknaden.
21

22

Vid gågatan låg ett litet café. Där fick man världens
godaste choklad. Barnen drack varm choklad
med god aptit samtidigt som de kastade längtansfulla
blickar på chokladgodisarna i glasvitrinen.
Bella föreslog att hon och Bosse skulle gå till biblioteket
sedan när Bosse hade torkat bort chokladmustascherna
runt munnen.
23

Biblioteket var barnens favoritplats. I barnhörnan
hittade man alltid något intressant, men den här
gången lånade de inga böcker.
I biblioteket kunde man julpyssla, och snart hade
både Bosse och Bella egna julstjärnor av papper att
hänga upp i fönstret hemma.
24

– Här är så lugnt och skönt att man blir riktigt glad,
viskade Bella.
– Vi borde få hit mamma och pappa, men de har
knappast tid, instämde Bosse.
25

26

Julen närmade sig, och stämningen i den Björkellska familjen tätnade.
Tre plåtar med pepparkakor hade redan blivit helt brända, och
de hemgjorda ljusen hade blivit konstiga både till färgen och formen.
– Hur i all sin dar skall jag bli klar med allt i tid, undrade mamma
panikslaget. – Släktingarnas julklappar är oinslagna och sedan ska
de postas iväg.
– Vi kan nog hjälpa till, lovade barnen. – Vi gör riktigt fina paket och
skriver namnlappar med fin handstil.
– Bra, här har ni adresslapparna och där är julklapparna i rätt ordning.
Kom nu ihåg att vara noggranna, sade mamma.
27

Den ena julklappen efter den andra blev inslagen
i ett nätt paket. Nu fattades bara adresslapparna.
Plötsligt rusade mamma förbi med en strut sockerglasyr
i handen och sparkade av misstag till adresslapparna
så att de hamnade i oordning.
– Åh nej..., kved mamma. – Och delarna
till pepparkakshuset hålls inte heller
ihop!
28

Bella och Bosse blev förskräckta, men de ordnade
lapparna på nytt och klistrade dem på paketen.
– Till morbror Enok, gudmor Milja, kusin Kurt och
tant Tyra, allt är klart, konstaterade pappa då han
kastade en blick på högen av paket. – I morgon går vi
tillsammans till posten.
29

Morbror Enok hade suttit hela morgonen med en
stor fågelbok i famnen. Dörrklockans plingande
fick honom att hoppa till för han var så försjunken
i sina tankar.
– Vad i all sin dar, vad i all sin dar, jaså, ja, men det är
ju dörrklockan, vimsade morbror.
30

Fastän Enok under sina fågelexpeditioner klarade
av att vara tyst och tålmodig hur många
timmar som helst ville han öppna julklapparna
meddetsamma.
– Ett platt paket. Det verkar lovande. Kanske det är
en ny fågelbok, funderade Enok. – Och så bort med
det sista omslagspappret. Men vad i all världen!
Stum av förvåning vecklade Enok ut en svart konstnärsrock
med minst ett dussin färggranna fickor.
– Den är faktiskt ganska behändig. Alla mina pennor
och minneslappar ryms ju här, tyckte han. – Nu
behöver jag inte hela tiden leta efter mina nycklar
och läsglasögon. Vilken fin julklapp!
31

32

Gudmor Milja hade precis ätit sin hälsofrukost bestående av mysli
och ett äpple. Hon städade undan meddetsamma och styrde
sedan stegen till sin målarhörna. Den stora vita duken väntade inbjudande
på hennes penseldrag.
Milja hade redan en klar plan. Hon svepte sin alltför långa lugg ur
pannan och slöt ögonen. I andanom såg hon konstverket framför sig.
– Ett brett, svart streck i nedre kanten, och två smalare upptill, och i
mitten en röd boll, tänkte Milja.
Det knackade på dörren. Milja bestämde sig för att öppna det långa
paketet meddetsamma. Hennes arbete hade ändå blivit på hälft.
– Det var mig ett ovanligt val, förundrade sig Milja och vände och
vred på locktången. – Men den här kunde jag ju pröva på min lugg,
kanske jag får bort den ur ögonen och arbetet löper bättre.
En halvtimme senare syntes en glatt leende, lockig Milja i tamburen
där hon med gillande blickar beundrade sig själv i spegeln.
33

Kusin Kurt tjurade i sitt rum. Han muttrade ilsket
då mamma knackade på dörren och fick inte
ens fram ett tack fastän ett stort paket och ett kuvert
uppenbarade sig på hans golv.
– Jag tänker minsann inte öppna det där paketet.
Björkells har helt säkert köpt nån löjligt barnslig julklapp,
gnällde Kurt. – Hoppas det där kuvertet ens
innehåller pengar.
34

Men nej, där fanns inga pengar. På fågelaffärens
presentkort stod det: papegoja. Överraskad
öppnade Kurt paketet som innehöll en stor fågelbur.
– Vart har du så bråttom? undrade Kurts mamma då
pojken rusade ut genom dörren. Men Kurt hade inte
tid att svara, han hade bråttom till fågelaffären.
– Coolt med en egen papegoja, tänkte Kurt. – Det har
ingen av mina kompisar.
35

36

Tant Tyra stod bredvid en stor låda i sin tambur och
surade.
– Så tanklöst att skicka mig en såhär stor julklapp, klagade
hon för sig själv. – Vilket besvär att öppna den. Och vad
skall jag ta mig till med allt förpackningsmaterial.
Lådan visade sig innehålla en så oväntad gåva att tant Tyra
för en gångs skull blev helt mållös. Hon tog upp den ena
delen av el trumsetet efter den andra: snart var hela härligheten
monterad, och till sist inpluggad i eluttaget.
– Jag hade väl aldrig kunnat tro att någon skulle ana sig till
min hemliga dröm, sade tant Tyra förvånat. – Under sjuttio
år har jag inte vågat erkänna för en enda människa att jag
skulle vilja spela trummor.
Tant Tyra tog på sig hörlurarna och satte igång med full
fräs. Hon spelade hela kvällen. Till sist var musklerna i
hennes spända axlar för första gången på länge totalt avslappnade,
och de vilda rytmerna hade rufsat om de hårda
lockarna i hennes panna.
– Vilken lysande present, utbrast Tyra förtjust. – Jag skall
ringa Björkells och tacka dem meddetsamma.
37

Mamma Björkell kom från telefonen, högröd i ansiktet och alldeles
andfådd.
– Ni kan aldrig ana vad som har hänt – tant Tyra har fått trumsetet
av misstag, och är överlycklig!
– Inte har väl Kurt fått mosters locktång? undrade Bosse.
Ett samtal till Kurts mamma avslöjade följande förveckling. Kurt
hade suttit i sitt rum hela kvällen och pratat med sin nya papegoja.
Emellanåt kunde man till och med höra ljudliga skratt från rummet,
vilket gladde Kurts mamma.
Pappa Björkell tröstade sin fru och sade att hon inte skulle bekymra
sig i onödan. – Allt är ju bra. Både Tyra och Kurt är helt tydligt
nöjda med sina julklappar.
– Men vad månne gudmor Milja och morbror Enok tycker om sina
julklappar då? Nu får jag ont i huvudet, sade mamma med klagande
röst.
38

39

Mamma Björkell tog sin tillflykt under pläden
i soffan. Hon ville inte komma till telefonen
fastän gudmor Milja ringde för att tacka för locktången.
Så det blev pappa som fick lyssna på Miljas ivriga
utläggning om sin nya frisyr.
– Milja har bestämt sig för att byta stil också i sina
målningar, berättade pappa. – Hon säger att i hennes
följande verk skall det bli mjukare linjer.
– Men hur månne morbror Enok reagerat – han är
knappast glad över sin konstnärsrock, kved mamma
under sin filt. – Var så snäll och ring till honom också.
40

Som tur misstog mamma sig. Morbror Enok gick omkring och var
hur nöjd som helst i sin rock med de många fickorna. Alla saker
som vanligtvis försvann var nu i tryggt förvar hos honom, vart han
än gick.
– Jag borde ha skaffat mig en sådan här rock för länge sedan, försäkrade
morbror då han talade med pappa i telefon.
Ur den röda fickan fiskade han upp kikaren och följde samtidigt med
talgoxarnas matstund på fågelbrädet.
41

Dagen före julafton var jobbig. Pappas julljusarrangemang
på gården hade börjat blinka,
mamma låg i sängen med våta omslag på pannan, och
julförberedelserna var på hälft.
– Det skulle ju inte gå på det här viset, kved mamma.
– Det här skulle bli en perfekt jul!
42

Barnen tyckte att allt var bra, bara mammas huvudvärk skulle ge med sig
och pappa skulle inse att det fanns julljus mer än nog. De tittade in i skåpen
och kylskåpet. Matvaror fanns det nog av men barnen kunde inte tillreda någon
julmåltid av dem.
– Om vi ens visste hur man steker en skinka, sade Bosse. – Vi har ju den där
goda senapen från julmarknaden.
Bella bestämde sig för att ringa till Milja och tant Tyra. Någondera skulle säkert
kunna hjälpa dem.
43

På julaftonsmorgonen vaknade Bosse och Bella tidigt. De smög
förbi föräldrarnas sovrum till köket därifrån man redan kunde
höra skramlet av kärl. Planen hade lyckats till fullo. Hela huset fylldes
av julskinkans lockande doft.
44

– Vill ni smaka en liten bit? undrade tant Tyra. – Den här skinkan
blev väldigt god. Det är länge sedan jag stekt en såhär stor skinka.
– Här finns färskt bröd också, sade gudmor Milja och räckte brödkorgen
till barnen.
Den flitiga fyrväpplingen skred till verket. Tack vare tant Tyras erfarenhet
och gudmor Miljas organisationsförmåga var julaftonsmiddagen
snart klar. Bosse och Bella dukade ett vackert julbord.
45

Det blev en god jul. Och det spelade ingen
roll att pappa inte lyckades få julljusen
på gården att fungera.
Alla förberedelserna var klara då julfriden
förkunnades i radion. Iklädd nattlinne kom
mamma tassande till köksdörren. Hon var
frisk igen och ett lyckligt leende spred sig
över hennes ansikte då hon såg vad hjälpredorna
hade fått till stånd.
46

47

Då kvällen mörknade bad barnen alla
komma fram till fönstret. De hade
en egen julöverraskning: snölyktor i olika
storlekar lyste upp träden och buskarna på
gården.
Mamma började sakta sjunga en
julsång som resten av familjen
stämde upp i.
48

49

Familjen Björkell är julmänniskor – särskilt mamma som påbörjar
förberedelserna för den perfekta julen redan tidigt på
hösten. Emellanåt är planerna så orealistiska att orken tryter.
För pappa är det viktigaste att huset och gården badar i julbelysning.
Elnätet blir överbelastat då han hänger upp nya lampor för
att glädja både sig själv och grannarna.
Det är bråttom med de sista julklapparna, och allting går inte
som planerat. Barnen blandar av misstag ihop namnlapparna
på släktingarnas julklappar. Blir det en sådan katastrof som
mamma tror, eller kommer julen ändå trots de ofullkomliga
förberedelserna?
wickwick.fi