Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

kunna bilda ett nytt gille inom det föreslagna nya distriktet (D XXIV 47 nr 306).
Sällskapet uppmanade honom att så begå (A I 94 s. 94 – St § 11/7.11.1899 och
Kopieboken s. 250). Senare fann husbondeföreningen i Pikis för gott att gå med på
sällskapets förslag (D XXIV 48 nr 60 – maj 1900). Paimion edistysseura
godkände enligt protokoll 1.9.1900 distriktsindelningen (D XXIV 48 nr 207, -maj)
och det redan år 1888 nämnda gillet i Koskis talade senare om året 1900 som sitt
första år (A I 95 s. 145 – St § 4/16.11.1900 -bil.).
Det gick trögt att genomföra sällskapets planer och våren 1900 beslöt styrelsen
att tillsvidare uppskjuta den slutliga distriktsindelningen (A I 95 s. 89 – St §
6/28.5.1900). Särskilt på finskt håll tycks sällskapets planer ha väckt diskussion
och i ett brev 22.6.1900 (D XXIV 48 nr 284) berättade direktör J.H. Kala om ett
av dr H. Gebhard 16.6 lett möte i Åbo där man hårt nagelfarit sällskapets förslag
och talat om sällskapets förmyndarfasoner. Sällskapets nya sekreterare Arno
Reuter drev likväl på saken och sände ett nytt brev till enskilda personer i bygden
(A I 95 s. 139 – St § 15/25.10.1900, Kopieboken s. 522, 524).
Ovilligheten inom de gamla gillena att ändra på distrikt och stadgar kom sig till
en del av de politiska förhållandena. Halikko och Angelniemi påpekade i en
bidragsansökan (D XXIV 49 – 26.7.1901) det vanskliga i att under rådande
förhållanden få nya stadgar fastställda. Ingen hade mött upp när gillet hade kallat
till ett möte för att diskutera möjligheterna för ett gille omfattande också Uskela,
Muurla, Kuusjoki och Kiikala.
När året 1901 gick in hade åtskilliga gillen sänt in förslag till stadgar och
sällskapets styrelse hade blott smärre ändringar och justeringar av områdesgränserna
att göra (A I 96 s. 53 – St §§ 4–6/4.1.1901 och D XXIV 49). Senare
under året inkom ytterligare några förslag (A I 96 s. 137, 144, 200 och 208 – St §
11/19.6, § 4/26.7, § 19/4.12 och § 19/18.12.1900) och i sina Handlingar 1901 (s.
22) räknade sällskapet upp 13 med detsamma samverkande gillen.
För att göra denna samverkan resultatrik anordnade sällskapet i anslutning till
sitt höstplenum ett möte för gillenas representanter (A I 96 s. 199 – St §
12/4.12.1901 -bil., Handlingar 1901 s. 80). Protokollet från mötet är på finska.
Vid detta möte framträdde också andelsrörelsen, som ju på finskt håll kring
sekelskiftet kraftigt bidrog till uppkomsten av nya gillen. Mötet tillsatte en
kommitté för att i samråd med sällskapet dra upp riktlinjer för gillesverksamheten.
– Sådana möten blev årligen återkommande.
Mötet stimulerade intresset för att bilda nya gillen och följande årsbok upptar
redan 19 gillen (Handlingar 1902 s. 56, A I 97 s. 85, 86, 89, 116, 117, 147 – St §
14 och § 19/5.4, § 7/30.4, § 8–9/30.7, § 4/5.11.1902, D XXIV 51). I slutet av år
1903 anmodade Lst. (D I 10 s. 66) sällskapet att insända alla lokalföreningars
stadgar. Sällskapet vände sig då till 19 i brevboken antecknade gillen (B I 35 s.
374 och 377) och kunde 8.4.1904 insända stadgar för 14 av dem (A I 99 s. 124 –
St § 9/8.4.1904, Kopieboken s. 311). Några gillen saknade uppenbarligen tryckta
stadgar. I varje fall fanns 19 aktiva gillen, bland vilka sällskapet fördelade anslag
(A I 99 s. 123 – St § 8/8.4.1904). – När sällskapets distrikt vid utgången av år
1905 delades på språklig grund var antalet medlemsföreningar 20 (Årsberättelse
1904–1905 s. 83).
Enligt gillenas mallstadgar av år 1899 borde gillena årligen inlämna en
berättelse inte bara om sin verksamhet, utan också om lantbruket på orten. Sådana
berättelser ingår i serien D XXIV. Såsom tidigare upptog verksamheten främst
utställningar och tävlingar. Vid sidan av de framväxande lokala special-
208
208