Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

Det blev emellertid dyrt att upprusta skollägenheten och von Schantz bad om
ökat statsanslag (A I 57 – U § 12/25.10.1862, B I 25 s. 60), vilket föranledde Jexp.
(D I 3 s. 72) att inbegära en utredning av sällskapet (A I 57 – U § 1/28.11.1862).
Av denna (B I 25 s. 64) framgår att som lärare engagerats Albert Grape, vilken
genomgått Ultuna och Vederbrunns lantbruksläroanstalter i Sverige, samt Viktor
Lemberg med betyg från Mustiala. Skolan fick löfte om att från 1.11.1863 i fyra
års tid få ett med 3.000 mark ökat årsanslag (D I 4 s. 32, A I 59 – U §
3/17.6.1863).
Sin övervakningsskyldighet tog sällskapet på allvar. Våren 1863 fastställde det
ordningsregler för eleverna (A I 58 – U § 6/31.3). Hösten 1864 bevistades examen
av bl.a. sällskapets ordförande kanslirådet J.A. von Essen. Inför styrelsen framlade
han grava anmärkningar (A I 59 – St § 7/27.9.1864) och von Schantz tillkallades
till följande styrelsemöte (B I 26 s. 48). Vid detta preciserade von Essen skriftligt
sina anmärkningar (A I 59 – St § 3/4.10.1864 -bil.). Enligt dem var skolans då
ende lärare Lemberg inkompetent, eleverna alltför få och kostnaderna oskäliga.
Anmärkningarna bemöttes av von Schantz i ett utförligt protokollfört andragande.
Vid följande styrelsemöte anmodades von Schantz inkomma med en skriftlig
redogörelse för hela den tid skolan verkat på Birilä (A I 59 – St §§ 2–
3/18.10.1864). Ärendet hänsköts till plenum. Vid detta (A I 59 – P § 2/1.11.1864 -
bil.) kom von Schantz med ett skriftligt bemötande. Diskussionen återges i detalj i
protokollet. Den ledde till beslut att hos KMt föreslå att skolan skulle flyttas från
Birilä och sonderingar inleddes för att finna en ny plats (A I 59 – St § 9/1.12.1864,
A I 60 – St § 20/14.1.1865).
Trots åsiktsbrytningen mellan sällskapet och von Schantz fortgick skolarbetet
och då skolans inspektör kronofogden A.W. Lundström 21.12.1865 besökte
skolan fann han inte större skäl till anmärkningar. Lancasterläraren Johan Lundell
biträdde vid undervisningen och elevantalet fyllde det krav statsanslaget ställde (A
I 60 – St § 13/18.2.1865). Det oaktat vände sig sällskapet till KMt med förslag om
att anslaget inte längre skulle beviljas (A I 60 – P § 6/20.2.1865, B I 26 s. 78).
Kort därefter kunde emellertid Lundström meddela att von Schantz hade engagerat
den som lärare fullt kompetente Johan Abel Hahnsson. Styrelsen ville likväl själv
se dennes betyg (A I 60 – St §§ 6–7/18.3.1865, B I 26 s. 88) och anmärkte också
på skolans årsberättelse. Hahnssons betyg (D XXIV 8 – ej diarieförda) gav inte
skäl till anmärkningar, men styrelsen ville ytterligare se hans kontrakt (A I 60 – St
§ 2/13.4.1865, B I 26 s. 111, C I 7 nr 85/1865).
Det var svårt att återställa ett förtroendefullt samarbete mellan sällskapet och
von Schantz. Sällskapets framställning om att skolans anslag skulle indragas
föranledde KMt att inbegära yttrande av von Schantz och av guvernören samt att
därpå infordra sällskapets uttalande (C I 7 nr 77/1865, D XXIV 12 nr 83). Sedan
lärarbristen avhjälpts ansåg sällskapets styrelse det bäst att skolan tillsvidare
kvarstannade på Birilä (A I 60 – St §§ 4–7/17.7.1865).
I konflikten mellan sällskapet och von Schantz tog skolans inspektör snarast
den senares parti (D XXIV 12 nr 98, A I 60 – St § 2/12.8.1865). Åsiktsbrytningen
bragtes ur världen då sällskapets styrelse på inbjudan av von Schantz infann sig
till årsexamen 6.9.1865 (D XXIV 12 nr 119, A I 60 – St §§ 16–17/2.9.1865) och
där höll ett möte som avslutades med att von Essen tackade skolans föreståndare
och lärare (A I 60 – §§ 1–5/6.9.1865). Vid plenum en vecka senare beslöts att hos
KMt föreslå att skolan tillsvidare finge kvarstanna på Birilä (A I 60 – P §
3/14.9.1865, B I 26 s. 179). I sin framställning hos KMt omfattade sällskapet von
50