Nya Phosphoros 2024 #4

Östgöta nations
Nya phosphoros
Nummer 4 | 2024
VE OCH FASA

Redaktörerna
har ordet
A-ah tj-tjena kära Östgötar... Som ni kanske märker inleder vi denna gång
med ett visst darr i rösten. Ni ska veta att det i följande nummer bjuds på
skräckisar så det tjuter om det. Tjuta är i alla fall något vi har gjort under
korrekturläsningen av de rysare som skickats in. Så blir det när man blir
varse om mängden av skräck som finns mitt ibland oss. I verkligheten som
i sagornas värld. Dejtinglivet, korridoren i tvättstugan, clownen i IT,
dansgolvet en godtycklig veckodag, yrket som djuphavssvetsare och livet
självt. Fasansfullt om ni frågar oss. Men nu lär ni vara uppvärmda inför de
verkliga spökhistorierna. Frågan är om du vågar vända blad...

Innehållsförteckning
Kurators- och klubbmästarspalter
Landskapskallelse
Skräck enligt Östgötar
Låsrundan - en skräckupplevelse
ÖGs hetaste singlar
ÖGs hetaste hemsökta
Den personliga aspekten av
skräck
Medverkande

Kurators
Spalter
Vad är jag rädd för? Det är en fråga jag inte ställer så
ofta, men i skrivandet av denna spalt har jag ponerat
över mina största rädslor i detta korta jordeliv. Min
största rädsla är nog livets betungande ensamhet, och
det är inte sällan jag tänker – trots mina uppenbara
pojkvänsmaterialegenskaper – ”fan, jag kommer dö
ensam”. Just nu är tinderrizzet inte så bra som det
skulle kunna vara då alla jag skriver med frågar om jag
är 1Q, varpå jag får panik och ghostar konversationen.
Just nu är jag även rikligt rädd för att
renoveringen av vårt övre kök ska haverera. För er som
inte ansvarat för en storköksrenovering kan jag berätta
att det är en del detaljer att hålla koll på. Till detta ska
sägas att jag är en nördig humanist, inte en händig
byggarbetare. När jag skulle bygga en fågelholk för
några år sen blev det mer holk än holk av det (holk
betyder sjöodugligt fartyg enligt synonymer.se). Att jag
sedan blev projektansvarig för en storköksrenovering
låter minst sagt dumt. Men, om renovering går bra
kommer jag naturligtvis tacka och bocka för all cred,
om inte så ska jag skälla ut Landskapet som valde mig
till fastighetsansvarig.
Men det som skrämmer mig mest är mina
redaktörer. Det har skickats X antal hotbrev från Elin
och Elisa om att jag ska skriva min kuratorspalt. Jag
misstänker dessutom att det är dem som bankar på
mitt fönster under nätterna och häller asbest i mitt
kaffe. Så med detta sagt möter jag nu min rädsla, sparar
ned denna text som PDF, och skickar till
Nyaphosphoros@ostgotanation.se. Förhoppningsvis
lämnar redaktörerna mig ifred tills nästa nummer i alla
fall...
Fridens liljor
Hugo Jonsson, Förste kurator
1Q

2Q
Jag står åter i dilemmat om vad en text ska innehålla. I
en diskussion med vår fjärde kurator hörde jag de
lugnande orden: ”Du kan inte göra fel, skrivande
handlar om att sätta ord på papper. Vad du skriver är
mindre viktigt”. Som den framtida journalisten han är
(60 hp under bältet) litar jag blint på honom. Temat är
som bekant skräck och nu skriver jag av mig.
Nedanstående bör ses som en rant där jag radar upp
några rädslor och orosmoment inför
hösten.
Toasts utan BBQ: Detta är ett känsligt ämne. De
senaste två åren har jag göra allt i min makt för att
fiket ska börja servera toast badande i gudagåvan BBQsås.
Ännu har jag inte lyckats, och den hårt BBQhatande
Elise, tillika 3Q, gör visionen om en ljus
framtid svår. Kanske kan restaurangmästarna eller
fikaverket göra revolt, snälla!?
Baklängesgasquen går framlänges: Alla
förutsättningar är på plats för att baklängesgasquen blir
höstens höjdpunkt. Ett sprakande tema, en fylld sal och
ett (förhoppningsvis) sprillans nytt övre kök. Allt är
upplagd för succé. Men i temat skräck måste man tänka
pessimistiskt, vad går fel? Fulla av alla positiva tankar
får vi inte glömma det viktigaste, att gasquen går åt rätt
håll.
Noah: Vår fjärde kurator är bra på mycket, men
hans ständiga ”pranks” är en ständig huvudvärk. Allt
från silvertejpat kontorsmaterial, förvrängda
datorskärmar och brända servetter. Desto längre detta
håller på, desto hårdare kommer hämnden vara. I
skrivande stund inser jag att det nog inte är jag som
borde vara orolig…
Er Andre Kurator, Erik Dalgard
3q
Kära östgötar!
Skräck är en vid genre som innehåller allt från
terror till horror, som är två subgenrer inom denna
litteratur, dock med varsitt syfte. Den ena är till för de
mera blodiga, lemlästande skräckhistorierna och den
andra för de mer djupgående psykologiska,
melankoliska skräckhistorierna.
Genren skräck innehåller så mycket mer än vad
man kanske inser. Med en viss klassificering förväntar
vi oss vissa egenskaper från det vi antingen ser eller
läser. Det är vissa egenskaper som är utlovade till oss.
Beroende på vad det är för del ur skräckgenren som vi
kommer i kontakt med så förväntar vi oss något visst
från den. Något som våra dagliga liv inte på samma sätt
kan ge oss. Den där speciella kicken, den kvarvarande
minnesbilden, den där isande känslan nerför ryggraden,
det bultande hjärtat och känslan av att man kanske inte
är så ensam som man tror. Vissa av dessa saker bär vi
med oss längre, vi talar om det med våra bekanta,
sprider det vidare. Det är så historier håller sig vid liv.
Att berätta historier är ju trots allt en muntlig tradition
också, vare sig det är spökhistorier eller folksagor.
Skräckgenren spelar på vår rädsla för det okända, för
det vi inte förstår, för det vi inte kan se.
Skräckgenren skildrar oftast en människas, eller
en grupp människors, rädsla för något livsfarligt -
antingen något naturligt som en galen mördare, eller
något övernaturligt som en vampyr eller varulv. Många
forskare har definierat skräckgenren utifrån
gestaltningen av något främmande och monstruöst. Det
finns undantag från reglerna. Det finns vissa historier
som är svåra att placera i en specifik kategori inom
skräckgenren, till och med historier som är svåra att
placera bara inom skräck.
Wikipedia genom er Tredje Kurator, Elise Ambec

4q
Det här med skräck är en lustig sak. Att vara rädd för
saker, vad tjänar det till?
Jag har funderat på den saken till och från
under min tid här i Uppsala. Det finns så många saker
man går runt och är rädd för, både med rätt och orätt.
Uppsala är ett ganska otäckt ställe. En plats man åker
till för att studera och lära sig grejer. Man ska finna sig
själv och sin framtid. Jaga drömmar.
Att veta att man är ansvarig för sig själv och sitt
liv, det tycker jag är läskigt. Att leva upp till sina egna
och andras förväntningar. Tydligen kan man inte bara
sitta och ta det lugnt, man måste göra saker också. Bli
en person. Så går man runt och är rädd för att man inte
gör saker så bra som man skulle, inte blir så bra som
man kan. Så dumt det kan bli. Ja, vad tjänar det till
egentligen? Inte så mycket kanske. Eller så ger det lite
möjlighet att reflektera över vem man är och vem man
skulle vilja vara. Såklart det är läskigt att sträva högre,
men vad lever man för liv om man inte utmanar sig
ibland? Tänk att något kan vara så jobbigt men ändå så
bra och viktigt! Skräck är en lustig sak, för hur jobbigt
det än är så är ett bra liv ibland riktigt skräckinjagande.
Er mycket skraja 4Q, Noah Ojala Ahlgren
Km
Fina ämbetsverkare!
Nu har hösten officiellt kommit vilket kan vara
väldigt kusligt. Hösten innebär ofta mörker, regn och
kyla, vilket inte låter så lockande. Men för att göra det
hela lite mindre kusligt tänkte jag berätta varför jag
tycker mörker, regn och kyla är toppen!
Mörker = tända ljus. En vanlig höstkväll tänder
jag i snitt 18 ljus i mitt hem, känner att jag inte
behöver förklara mig mer än så, ljus är mysigt! Något
annat som är mysigt är regn. En av de bästa sakerna
som finns enligt mig är att sitta inne och läsa en bok
medan regnet smattrar mot taket. Regn är också mysigt
när man är ute, speciellt när det spöregnar och du inte
har något val, duggregn är dock hemskt. Kyla innebär
att man äntligen får sätta på sig stora hoodies, och ni
som brukar se mig springa runt på nationen vet att jag
älskar för stora kläder som gör att det ser ut som att
jag har pyjamas på mig, och om jag säger såhär, det
kommer inte bli mindre pyjamaslikt i höst.
Förhoppningsvis känner ni nu att hösten inte är
kuslig längre, men om ni gör det så håller jag
tummarna för en snabb höst! Det är trots allt bara i
skrivande stund 261 dagar kvar till sommaren, håll ut!
Allt fint, er klubbmästare Tess

Landskapskallelse
Kära Östgötar!
Härmed kallas samtliga av er till höstterminens första
lagtima landskap onsdagen den 9 oktober kl. 17:30 i
Stora salen. Därefter bjuds det på en traditionsenlig
sexa.
Föredragslistan finnes på anslagstavlan och på
hemsidan.
Hugo Jonsson, förste kurator

Skräck enligt Östgötar
Vad tycker östgötar är läskigt? Det ska vi minsann få reda på nu!
Skräck hit och skräck dit, jaja, men vill ni
veta vad som gör mig riktigt skraj? Att stå
på ödeshög en fredagsskväll när jag helt
plötsligt får en svettig armhåla i nyllet, eller
varför inte en armbåge rakt i fontanellen.
Inte sällan är den skyldige en person iklädd
kostym med en näst intill full drink i ena
handen och med en dansstil som kan liknas
vid att försöka få en förbipasserande
lastbilschaufför att tuta. Huga.
En rabiat pk-kärring.
Hej kära läsare! Efter som exakt 0 personer frågade så tänkte jag dela med mig av en lista som jag hittade i
min anteckningsapp! Listan hade från början namnet ”Saker jag är tacksam för” och innehöll ett antal
under lång tid framarbetade punkter över aningen nischade grejer som jag är tacksam över. För att göra
texten mer temaenlig så har jag valt att döpa om listan till ”Min värsta skräck” och omformulera
punkterna aningen.
Min västa skräck
Att bli golfspelare - fy fan vad det verkar onajs, omständligt som satan, tungt åbäke att släpa runt på,
och dessutom dyrt
Att vara laktosintolerant - hade jag inte kunnat förtära mejeriprodukter hade livet helt ärligt inte varit
värt att leva
Att jobba som bilmekaniker - fattar verkligen ingeting om bilar och motorer, hade mått piss
Att vara pollenallergiker - kontroversiellt, men är man verkligen fit för att leva om man är allergisk
mot typ luft och att andas
Att bli skidåkare - samma sak som med golf, omständligt, dyrt och dessutom skitkallt
Att bo i Stockholm - det är alldeles för mycket folk, och alla låtsats som att alla andra inte finns, då
hade jag typ hellre bröstat att komma från Mjölby, då hade man i alla fall lite personlighet, även fast
att det antagligen hade varit en lite udda personlighet
Att jobba på typ elgiganten - jag hade genuint inte haft den blekaste om vilken dator eller brödrost
som är bäst
Att vara en 12 årig pojke - gud vad mentalt ansträngande att vara så jobbig under så lång tid
Att vara bonde- vad gör man om en ko blir sjuk eller det tar slut på ensilagebalar eller staketen till
fårhagen typ välter??
Att jobba som djuphavssvetsare - verkar vara ett jättesvårt jobb, att svetsa på land är ju svårt i sig, tänk
då på flera hundra meters djup, panik
Signe Hedbrant

En Östgöte eller en vålnad? Ghost cam: Elin Sterner
Redaktionen tar mod till sig och följer med på Östgöta
nations alldeles egna spökvandring, mer känt som
låsrundan. Efter detta reportage kan vi med säkra
källor intyga att rundans obehag orsakas av fler
oväntade kusligheter än vad den enskilde Östgöten
kanske tänker sig. Hur var låsordningen nu igen?
Stängde jag av stekbordet? Kommer jag behöva brottas
med 1Qs dörr hela natten? Är någon eller något kvar i
huset? När höstmörkret lägger sig kryper
spöktankarna fram, Känsliga läsare varnas.
Det är som vilken annan tisdagskväll som helst i
Tages. Ovvarna spelar rundpingis som om deras
liv hängde på det medan övriga sällskap peppar
inför den sedvanliga Snerikes-utgången. Framåt
midnatt mynnar sorlet ut när gästerna en efter en
rör sig vidare i septembernatten.
Östgöta nations älskade och saknade
maskot som avled under tragiska
omständigheter vid herrmiddagen VT24.
Efter att de sista har lämnat blir det tyst. Nästan
lite för tyst. Timmen är slagen: låsrundan stundar.
Även om man nu för tiden inte riskerar att få en
hjärtattack av en viss Herr Melin - må han vila i
frid - finns det fortfarande en konstant anspänning
i kroppen. Man är beredd på att faror kan lura
runt varje hörn.
Dags för första etappen. Den högst ansvarige
Mattias tar mod till sig och släcker lampan i
garderoben innan han skyndar sig genom det
nedsläckta rummet.

Tages källare, en plats som du liksom jag
förknippar med glädje, värme, svett, tjo och tjim,
ekar nu tom. Det har den förvisso gjort ett tag i
och med uteserveringen, men på småtimmarna
upplevs den oväntat karg och kylig. På ett
liknande sätt känns Rave Cave, svettens näste,
ironiskt nog läskigare när den är upplyst och
folktom. Eller är det kanske minnen från kvällar
du helst vill glömma som spökar? I vilket fall är
kusten klar och vi rör oss vidare i huset.
- Detta är en rutin som man så småningom kan
göra i sömnen. Men kusligheten vänjer man sig
aldrig vid, berättar den ansvariga Mattias med ett
nervöst skratt.
Efter kontroll av toaletter bär det av mot
mellanvåningen. Ingen vrå eller skrymsle går
denna styrka förbi. Efter nedre kök passar vi på
att gå ut med soporna. Väl ute på gårdsplanen
tycker jag och klubbverkaren Brage oss höra ett
märkligt ljud. Vi skakar oss rädslan men blir
snabbt varse om att nästa etapp är källaren.
“Eller är det kanske minnen
från kvällar du helst vill
glömma som spökar?”
Med skakiga ben håller jag mig nära resten av
gruppen medan vi beger oss upp till den
nedsläckta övervåningen. Det slår mig hur
trapphuset som i dagsljuset vackert strålar i all sin
prakt, nu mest kan liknas vid ett olycksbådande
gap av mörker. Inte ens östgötagripen ger mig det
mod jag behöver. Den uppmärksamma läsaren
undrar kanske vid det här laget när den ökända
vindsdörren kommer. Då kan jag komma med
lugnande, eller rättare sagt uppjagande besked,
berätta att det är just dit vi är på väg.
“Öronen är spetsade och
ståpälsen är ett faktum”

Ansvarige Mattias vrider om nycklarna i låset och
vindsdörren ger ifrån sig ett gnällande tjut. Han
stiger in, kliver några steg upp för trappan och tar
ett djupt andetag innan han ropar “vi stänger nu!”.
Ingen rör en muskel. Öronen är spetsade och
ståpälsen är ett faktum. När ekot från ropet ebbat
ut slås vi av en örobedövande tystnad.
Tack och lov får vi inget svar, i alla fall inget vi
uppmärksammar. Vindsdörren slås igen med ett
dån som ekar i hela trapphuset. Här vill ingen
dröja sig kvar mer än nödvändigt och gänget
skyndar vidare.
- Utrymmet mellan dörrarna är obehagligt! Det
känns alltid som att någon ska stå där, medger
klubbverkaren Alice med ett lätt darr i rösten.
Och rädslan infinner sig med all rätt. Jag kastar ett
snabbt getöga till höger om mig medan jag går
igenom dörrarna intill stora salen. Blotta tanken
på att någon skulle stå där får nackhåren att resa
sig. Medan jag brottas med den spöktanken är de
andra i full gång med de rutinmässiga
kontrollerna. Jag skyndar mig ikapp. Att komma
på efterkälken är det sista jag vill just nu.
Nationens bibliotek efter midnatt är inte för den
mörkrädda. Utöver ficklamporna från
mobiltelefonerna går det vid första anblick knappt
att urskilja något i det kompakta mörkret. Genom
knarret i golvet försöker jag lokalisera hur
gruppen successivt rör sig genom rummet. I
ögonvrån skymtar jag att ljuset från en av
ficklamporna plötsligt stannar upp. Jag inser
snabbt varför. Vi är framme vid nationens andra
ökänt fruktade etapp: spegeln.
- Titta inte in i spegeln. Det sägs att man ser en
döing som sedan hemsöker en, viskar ansvariga
Mattias medan han huter med ett varningens
finger.
Det finns en allvarsamhet i hans tonläge. Jag och
de klubbverkarna Brage och Alice kan enbart
nicka tyst till svars innan vi ilar vidare.
Efter (ännu) en brottningsmatch mot 1Qs
“fruktan”svärt ensvisa dörr och en sväng genom
kuratelets kontor lider låsrundan mot sitt slut. Jag
vinkar av “ghost busters” innan jag lägger benen
på ryggen hemåt. Gömd under täcket kan jag bara
hoppas på att jag inte tittade in i spegeln.
“Blotta tanken på att någon
skulle stå där får nackhåren
att resa sig”

ÖGs hetaste singlar
Vad har du att erbjuda en partner?
Våffelbuffé på fredagar
Broccolipasta
En otrolig bastu-partner
Axel Roberts
Vad söker du hos en partner?
Någon som kan nissa i fiket och ta all disk
Vad är en “ruskigt” bra raggningsteknik?
Har du ett spöke i byxan eller är du bara glad att se mig?
Julia brindevi
Vad har du att erbjuda en partner?
Bra skäggväxt
Matchande outfits
Närhet till djur och natur
Vad söker du hos en partner?
Brandman och mustasch, gärna rimliga åsikter (optional)
Vad är en “ruskigt” bra raggningsteknik?
Är du singel?

ÖGs hetaste hemsökta
Vindsdörren
Man bävar inför att besöka den. Samtidigt har
den onekligen en mystisk dragningskraft. Lite
som när någon spelar svår. Man borde inte
närma sig, men man blir lockad.
Spegeln i bibblan
På samma sätt som du vill höra av dig till exet
eller varför inte den där riktigt fräscha
sommarflingen, vill du titta in i spegeln i
biblioteket. Men det är som vännerna säger (i
det här fallet vi): du kommer att ångra dig.
Bilden säger sig självt. Här har vi något
(eller någon?!) som är avantgarde ut i
fingerspetsarna. Det utstrålar
självsäkerhet, vilket inte sällan rankas som
det mest attraktiva draget. Men akta dig
för skenet kan bedra. Under ytan kan det
dölja sig en personlighet med demoniska
tendenser.
lädnad
kpriset för bästa ut

Den personliga
aspekten av skräck
Även om skräck inte är min favoritgenre är det en genre med många klassiker och moderna
konstverk som jag har läst, tittat och lyssnat på i olika former. Lämpligt nog skriver jag detta fredag
den 13:e (september). Massive spoilers följer.
Skräck är ett intressant koncept. Du behöver förväntan, ett trovärdigt hot eller fara, och tid. Och
med dessa tre faktorer kan man producera magi av rädsla, bland både karaktärer och publik. I John
Carpenter:s Halloween och Wes Craven:s Scream observerar vi i öppningsscenen hur en skräckfilm
kan bygga upp ett mord och etablera en mördare. I Psycho händer detta ungefär i mitten av filmen. I
skräckgenren brukar huvudpersonen inte heller vara den primära karaktären. Freddy Krueger,
Godzilla, Jason Voorhees, It Clownen, en hord av zombier, framställs som de verkliga
huvudkaraktärerna istället för våra hjältar. Du som publik kan då sätta dig in i karaktärernas
situation och uppleva rädslan genom dem.
Skräck är en personlig genre, kanske mer än någon annan genre. Den läskigaste delen av Stephen
King:s It var för mig kapitlet med den vuxen Stan och hans psykologi, tankesätt och rädsla för att
slåss mot Pennywise igen. Utifrån hur hans känslor skildras får läsaren en bild vad Stan kommer
göra härnäst, samtidigt kan du inte stoppa honom. Det enda du kan göra är att följa hur han
hjälplöst ger vika för sin rädsla. Skräck orsakas av faktorer utifrån, men själva känslan kommer
inifrån. Det kan handla om sympati för karaktärer och känslan från att inte kunna hjälpa. Men du
behöver inte se en film för att du ska uppleva något dylikt. Du kan också känna av skräck den i
verkliga världen.
Det finns mycket bra och dåliga verk inom skräck. En personlig favorit är John Carpenter:s The
Thing, men jag rekommenderar även Prince of Darkness, Martin, Rosemary’s Baby, The Exorcist och
Friday the 13th (särskilt Jason X, skippa inte det). För den som inte får nog av skräck har jag en
sista rekommendation: en resa inom dig själv eller en vanlig hederlig självrannsakan. Om det var en
skräckfilm skulle man nog stöta på en och en annan jumpscare.
Text av Ankur Roy

Medverkande
Hugo Jonsson - ansvarig utgivare och kuratorsspalt
Elisa Angevall - redaktör
Elin Sterner - redaktör
Erik Dalgard - kuratorsspalt
Elise Ambec - kuratorsspalt
Noah Ojala Ahlgren - kuratsspalt
Therese Felldin - kuratorsspalt
Signe Hedbrant - skribent
Rabiat pk-kärring - anonym skribent
Ankur Roy - skribent