NyaPhosphoros.Nr5

nya phosphoros
östgöta nation
#5 2024
i mystikens tecken

REdaktörernas hej
Kära läsare!
Det har blivit dags för årets sista utgåva av Nya Phos-
phoros. Denna gång ger vi er ett nummer i mystikens
tecken. Precis som en av skribenterna beskriver slutar
man aldrig farscineras av var tiden. Det är helt klart ett
mysterium. Var tar den vägen? Hur kan det snart ha
gått fem år sedan 2020? Är det publiceringsdag imor-
gon?! Hör gärna av er om ni lyckas knäcka denna nöt.
Varför inte först knåda tankeknölarna genom att ta del
av detta nummers gåtfulla bidrag.
Avslutsningsvis vill vi passa på att tacka för dennna
termin och önska er, kära östgötar, en god jul och ett
gott nytt år!

Innehållsförteckning
Kuratorsspalter 4
Landskapskallelse 7
Mysteriet med bovärdarna 8
Kalendarium 12
Signes frågetecken 13
En tidsoptimists bekännelser 14
Escape - vinnaren av TK:s skrivartävling 15
Tehörnan 16
Illustration: Maria Hoppe
Förstoringsglas på framsidan:
Simon Milansson

Kära östgötar,
Det finns många mysterier här i världen. Hur byg-
gdes pyramiderna? Vem var D. B. Cooper? Var tar
egentligen alla saxar på kontoret vägen? Ett myste-
rium som konfunderar mig över alla andra är dock
det vi kallar nationslivet. Hur tusan fungerar det?
Att vår 378-åriga nation står kvar kan
man konfunderas över. Denna institution, äldre
än U-landet USA, har överlevt ett världskrig, en
massa andra krig, pandemin, ett till världskrig,
en till pandemi (spanska sjukan) och vi överlevde
till och med skinny jeans. Allt detta under
ledningen av dumma, festande student-
er – vilket har varit utgångspunkten ändå
sedan 1646. Detta är sannerligen ett mysterium.
Men om vi börjar luska i detta mysterium
så inser vi kanske att det inte är förvånande att
en plats som ÖG har överlevt i alla dessa år. Då
liksom nu är det en plats där livstidslång vänskap
föds och frodas, en plats där de dummaste av
idéer kan förverkligas och en plats som inte säl-
lan innebär ett syfte i en annars vilsen värld.
Nu ska jag undvika att bli alltför senti-
mental – det sparar vi till mitt avskedstal – men
vad tusan, det här är ju trots allt min sista kura-
torsspalt och det har uppriktigt sagt varit en ära
att få sitta som er förste kurator under detta år.
Glädje, har jag insett, är ett val och naturligtvis
har ämbetet inte kommit utan dess dalar. Det är
dock topparna som jag kommer att bära med mig
när jag kliver av.
I skrivande stund har jag precis kommit in
efter helgens bravader och öppnat mejlkorgen.
Fortsatt bakfull (2 dagars, det är nu det
börjar gå utför) efter gåsbalsnatten hoppas jag
på en lugn måndag. Men bland alla mejl om
fakturor och kallelser till möten ser jag något
som står ut från det vanliga, något som sätter
press på mig. ”Påminnelse om kuratorsspalter”
står det i titeln av mejlet och jag inser att
denna måndag kommer bli allt annat än lugn.
Mysterium, som bekant härstammar
från grekiskan, är temat på numret och personligen
tycker jag det är synonymt med gåtor.
Och gåtor kan jag fan! Här kommer min
bästa go-to-gåta jag alltid säger när jag behöver
få någon att skratta. Do try this at home!
Hur skrattar hästen?
- Hö hö hö!
Mysterium å sido så vill jag passa på
att använda detta forum för att skicka ut ett
varmt och innerligt tack till alla er ämbetsverkare!
Misären som heter renovering och köket
man inte får nämna vid namn är nu äntligen i
mål. Det har varit en tuff höst, men vi ser allt
ni gör och uppskattar det massor!
Er 2Q,
Erik Dalgard
Tack för glädjen, kära östgötar, 1Q out!
Hugo Jonsson
4

Hallå där alla Östgötar ute i novembermörkret,
Kära östgötar!
Det finns många mysterium här i världen.
Varför är Hugo så kort, när ska övre - köksrenoveringen
egentligen bli klar och var FAN är
Noah någonstans - för han är minsann aldrig
på sitt kontor!
Men det största mysteriet av dem alla
är nog vad man ska göra när ens år som 3Q
är över. I skrivande stund är det mitten av november
och min mailkorg ekar tom på svar
från de få praktikplatser jag faktiskt har tagit
mig tid att söka. Att läsa en A-kurs skulle bara
kännas fånigt, jag har ju livserfarenhet som en
55-åring efter detta året så jag kan inte tänka
mig något värre än att sitta tillsammans med
massor med 05- or och lära mig hur man hittar
på EP och om hur Studium fungerar. Jag
har helt glömt bort hur man gör något annat
än att kuratera. Jag är bra på att lösa kassaproblem,
en jävel på att fixa fritösen och fruktansvärt
dålig på allt som har med Excel att
göra (tips för alla 3Q aspiranter - omge er med
ingenjörer), men detta är ju inte direkt kompetenser
som är gynnsamma inom det litteraturvetenskapliga
fältet.
Men jag vill tacka för allt, detta året har
lärt mig så otroligt mycket. Nu ska jag gå tillbaka
till att göra något vettigt - typ ta en kandidatexamen
i att läsa böcker istället.
Temat i det här numret är mysterium, ett spännande
och mystiskt ämne. Livet är fullt med
mysterier. Tusentals obesvarade frågor som vi
aldrig kommer få svaret på. Sådana där frågor
som hemsöker en när man ligger vaken sent om
nätterna. Finns verkligen bermudatriangeln?
Hur tusan flyger ett flygplan? Vad hade jag maxat
i bänkpress om jag börjat träna?
Nu kanske ni tänker att just dessa frågor
inte är så svåra att svara på och så må det vara,
men de är ju i alla fall mystiska. I alla fall om
man frågar mig. Men utöver dessa små mysterium
finns det såklart även de riktigt stora frågorna.
Ni vet vilka jag menar, sådana som: Vad är
meningen med livet? Hur blir man lycklig? Vad
gömmer sig under Adam Liljas mössa? Dessa
frågor till trots finns det dock ett mysterium som
är för mig återkommande och omöjligt att förstå.
Hur kan någon intala sig att Bäska droppar går
att dricka? Att folk frivilligt väljer att dricka den
gudsförgätna drycken är ren och skär galenskap
och höjden av masochism i mina ögon.
Till alla er som läser det här, ta hand om
er och våga vägra Bäska. Det finns betydligt
bättre saker att hälla i sig. Om ni ska ha en snaps
ta en ÖG i stället, den funkar minst lika
bra.
Er Bäska-hatande 4Q
Noah Ojala Ahlgren
Er enda (men inte så eviga) tredje kurator,
Elise Ambec
5

Hej kompisar!
Ni alla har säkert någon gång varit med om
konstiga händelser och nu ska jag berätta för
er, kära östgötar, om ett mysterium som jag
var med om när jag var tio år gammal.
Jag hade nämligen en hamster, även
kallad Bobby, som jag älskade med hela mitt
hjärta. Bobby bodde i mitt barnrum på övervåningen
och en dag när jag kom hem från
skolan var Bobby helt försvunnen. Hela familjen
letade och letade men tyvärr inte med
något resultat och efter en lång tid gav vi upp.
Bobby var borta. En dag gick, två dagar, en
vecka och fortfarande ingen hamster i sikte.
Efter två veckor hörde vi dock ett ljud, ett
svagt litet ljud, som små tassar som sprang
runt. Vi följde ljudet in i tvättstugan och inser
att det kommer från torkskåpet och där ser vi
honom. Bobby stirrar på oss med sina stora
svarta ögon från sitt hem som han haft de senaste
två veckorna.
Mysteriet var löst. Bobby hade tagit sig
från övervåningen, ner för trappan, genom
köket och in i torkskåpet och bott där i två
veckor. Så kom ihåg, håll koll på era hamstrar
och om de är borta, kolla i torkskåpet.
Tack för mig!
Er klubbmästare
Therese Felldin
6

Landskapskallelse
Kära Östgötar!
Härmed kallas samtliga av er till höstterminens
andra lagtima landskap hösten 2024 tisdagen
den 3 december kl. 17:30 i Stora salen. Därefter
bjuds det på en traditionsenlig sexa.
Föredragslistan finnes på anslagstavlan och på
hemsidan.
Hugo Jonsson
Förste Kurator
7

Mysteriet
med
bovärdarna
Du u har säkert sett dem flera gånger runt nationshuset,
kanske har de till och med dykt upp hem-
ma hos dig för att sedan försvinna lika spårlöst
som de kom. Ibland är de en och en, ibland båda
två. Inte sällan har de en verktygslåda i handen
medan de med stor beslutsamhet styr stegen mot
någon av nationens korridorer. Men vad gör de
egentligen, och vilka är de? Nu kanske ni undrar
vad jag egentligen svamlar om. Givetvis pratar
jag om våra ikoniska bovärdar, och jag har samlat
mod till mig för att en gång för alla försöka förstå
denna dynamiska duo genom en exklusiv interv-
ju. En ruggig oktoberdag tassar jag fram till den
blågröna dörren på Nedre Slottsgatan in till deras
verkstad. Nervkittlande! Svettpärlorna i pannan
blir alltfler och efter ett djupt andetag knackar jag
på. Spänningen stiger – vad ska hända nu? Det
känns som en evighet, men till slut kommer det:
- Kom in! Och jag stiger på. Där sitter de
båda två i verkstaden som är full med diverse
redskap och annat som hör händigheten till. Efter
ett visst skrockande över min orange hoodie som
tydligen får mig att se ut som en pumpa kommer
frasen jag har väntat på; ”Jaha, vad har du för
frågor då?”. Nu gäller det…
”Konstigt det där att
studenterna är så stökiga
under kvällstid
och helger”
Min första fråga är självklar.
- Vad gör ni egentligen? Alltså, hur ser en
typisk arbetsdag ut?
Janne och Axel utbyter en blick med varandra och
berättar att arbetsdagen börjar klockan sju med en
städrunda av området runt nationshuset, vilket
de förklarar ofta tar längre tid efter helgen.
- Konstigt det där, att studenterna är så
stökiga under kvällstid och helger” säger Janne
med en spelad fundersamhet.
Efter städrundan träffar de sina kollegor på kon-
toret för en fikapaus och går igenom planen för
dagen.
8

I det stora hela handlar det mest om att jobba med
felanmälningar som skickas in. Min fördom var
att felanmälningar inom student bostäder skulle
vara lite speciella, men de krossar snabbt min för-
dom och dylikt.
- Okej, men hur kommer det sig att ni började
jobba här?”.
Janne berättar att en vän rekommenderade honom
när tjänsten blev ledig. Jag och Axel bestämmer
att det låter coolare att säga att Janne blev headhuntad,
så vi kör på det istället. Axel förklarar att
han visserligen bara har varit heltidsanställd i ett
år, men att han har sommarjobbat flera år och därefter
blivit erbjuden en fast tjänst.
- Du gjorde ju så bra ifrån dig som sommarjobbare
så det var självklart att du skulle få en
fast tjänst här”, flikar Janne in.
Både Janne och Axel säger att de trivs på jobbet
och att det inte finns något de tycker är dåligt.
När jag ber dem berätta om det bästa med jobbet
svarar de båda att det bästa är att de får jobba
med varandra och att de funkar bra ihop, vilket
jag inte kan annat än att hålla med om. Det märks
verkligen att de kommer bra överens och är ett redigt
team.
Kanske av de vanligare arbetsplatserna för Janne och
Axel. ’Bild: Östgöta Stiftelses facebook.
Att jag tappade min parfymflaska på handfatet
så det gick sönder och behövde bytas ut för några
veckor sen var alltså kanske lite ovanligare än
jag först tänkt… hm. Jag frågar om det märks på
något annat sätt att det är just studentbostäder de
arbetar med och svaret kommer direkt:
- Klockan nio är suuuuupertidigt på mor-
gonen, vi får inte gå in i rummen innan klockan
nio och då är det fortfarande suuuuupertidigt”.
Jag känner mig träffad. Men det är faktiskt inte
mitt fel att flera av nationerna har lagt sina klub-
bar på vardagar…
”Det märks verkligen
att de kommer bra
överens och är ett redigt
team”
Bild: Östgöta Stiftelses facebook
9

”Ta vara på studentlivet,
sen börjar vardagen.
Det blir ett annat
liv sen”
Innan det är dags för mig att lämna verkstaden
frågar jag Janne och Axel om de har något livsmotto
att skicka med till alla östgötar som läser
tidningen. Axel ber mig citera honom på ”carpe
diem”. Janne börjar med att säga att ”man ska jobba
smart, inte hårt”. Därefter tänker han efter en
stund och säger sedan
- Ta vara på studentlivet, sen börjar vardagen.
Det blir ett annat liv sen”.
Och med det sagt kan jag bara instämma
att tiden som student är verkligen knasig på
många sätt, men den är också tidsbegränsad. Rätt
som det är står man där med blott en termin kvar
innan man (förhoppningsvis) tar sin masterexamen
och ska välja en ny riktning i livet. Tänk på
det nästa gång du svär åt den överfulla soptunnan
eller de odiskade tallrikarna i ditt korridorskök
att kanske, bara kanske, kan du även se charmen
med det hela. Det är lite spännande på ett sätt att
aldrig riktigt veta vad – eller varför inte vem –
man möts av när man kliver in i köket.
Namn: Janne
Hur länge har du jobbat som
bovärd på Östgötagården:
3,5 år
Favoritredskap i verkstaden:
Kap-och gersåg
Favoritsak med julen: Julgranen
som lyser upp i mörkret
Namn: Axel
Hur länge har du jobbat som
bovärd på Östgötagården: 1 år
Favoritredskap i verkstaden:
Skruvdragare
Jag blickar ut i verkstaden en sista gång och
tackar så mycket för att jag har fått prata med våra
bovärdar Janne och Axel, sedan kliver jag åter ut
i den ruggiga oktoberdagen. Bovärdarna och deras
kollegor på Östgötagården gör ett otroligt jobb
för oss studenter och vår fina nation, något som
ibland går obemärkt förbi. Och till nästa gång du
ser dem – ska du inte passa på att hälsa och byta
några ord?
Text: Julia Brindevi
Illustration: Emilia Heimdahl
Vad är det mest mystiska som
har hänt på jobbet?
- Det är en mystisk doft sedan
ett halvår tillbaka i konferensrummet
som inte försvinner vad
vi än gör. Det luktar lite kemiskt
som diesel, lacknafta, tinner och
rengöringsmedel. Lukten kommer
och går som den vill och vi får
inte bukt på den. Det är faktiskt
mystiskt.
10

11

Kalendarium
25 november - 1 december: Storspex
3 december: Landskap II
7 december: Luccegasque
13 december: Julbord och
terminsavslutning
12

Signes
frågetecken
Tänkte skicka ett par mysterier för er att grubbla på men it
got out of hand, finns tydligen många mysterier där ute…
• På den tiden när man tog sitt körkort refererade
de till ”LGF-fordon”. LGF står
dock för ”långsamt gående fordon” så
ordet fordon finns liksom redan i förkortningen.
Det blir alltså ”långsamt gående
fordon fordon” om man stavar ut
det. Varför kallas det då bara in LG-fordon
eller ”ett LGF” i körkortsboken?
• Hur håller sig den judiska kippan på
plats på folks huvud? Fattar ju att de
som jag har hår använder hårspännen
men hur gör de flintskalliga gubbarna?
• Tampongen innanför vindsdörren? Vad är
dess story??? (Ställ er precis innanför första
dörren upp till vinden och titta upp vid
dörrkarmen så hänger en tampong där)
• Plastmuggen i en av kristallkronorna i stora
salen? Hur och när kom den upp dit?
(Mittersta kronan i längan längst mor fönstret,
stelt om någon har plockat bort den)
• Säg att man köper 5 olika paket med färgade
tuschpennor från 5 olika ställen och
från 5 olika märken. Trots att man får typ
5 olika nyanser av rosa så får man alltid
samma nyans av mörkblå, hur kommer det
sig? Är det liksom något i den blå färgen
som gör den omöjlig att få ut nyanser av?
• Varför har folk på sig sånna korta hipstermössor
på vintern? Fattar ju kanske att de
är trendiga men poängen med en mössa är
ju att den ska täcka öronen, det är ju lliksom
sällan man fryser om själva hjässan.
• Varför är det helt omöjligt att köpa en trosa
som inte har en så lite rosett längt fram? Vem
bestämde att den skulle finnas där på ALLA
trosor? Är det någon tanke om att män typ vill
att man ska se ut som ett litet oskyldigt barn?
• Hur kommer man på att man vill plugga VVS
på gymnasiet? Tänker att man inte har någon
relation till det alls, folk som går i klass 9 kan väl
omjöjligen ”har en passion för rör och avlopp”?
• Varför har vi såna enorma mängder av
Acta Ostrogotica på vinden? Det kan väl
omöjligen vara någon som faktiskt tror
att vi kommer att sälja 300 upplagor dessutom
när det kommer en ny vart 5 år.
• Hur ofta händer det att rotvältor faktiskt
”stänger sig” och välter tillbaks? På förskolepedagogerna
lät det liksom som att
det var en av mänsklighetens största hot.
• Varför har de ställt alla micros på samma
ställe på campus Gamla Torget? Det
är för många micros att hålla koll på och
det får inte plats så mycket folk där så
man kan ändå inte utnyttja alla micros.
• I Linköping har vi ”gröna påsen”, en grön kompostpåse
i återvunnen plast. Detta gör att man
inte behöver plågas med den här förbaskade
papp-påsen som läcker igenom vid minsta fukt
och börjar mögla efter en halv dag. Varför har
inte hela Sverige gått över till gröna påsen??
Text: Signe Hedbrant
13

En tidsoptimists
bekännerlser
Var tar tiden vägen? Vart ska
tiden ta vägen?
Nu faller återigen höstmörkret
in över landet. Framför oss väntar
en lång tid av mörker och
kyla som man kan välja att hata
eller älska. Personligen ser jag
mig som en livsnjutare och ser
detta som ett tillfälle att mysa
inomhus. Då kan jag spendera
min tid med att baka lite gott
fika, läsa en trevlig bok eller
sitta med några tända ljus och
plugga. Tja, eller det hade ju
varit drömmen om det faktiskt
gick att hinna med att balansera
alla dessa saker för varje
gång jag vill hinna av att plugga,
engagera mig, och att hinna
med att ta det lugnt så ställs jag
inför det största mysteriet som
jag alltid undrar över:
”Var tar tiden vägen?!”
Trots allt så finns ändå en ledig
kväll här och där och jag hinner
sitta baka scones (recept
hittar du …) med några tända
ljus samtidigt som jag skriver
denna insändare. Jag vet också
mycket väl om att om en halvtimmes
tid ska jag åka iväg på
nästa grej, sen blir det läggdags
och så blir det plugg ännu en
gång.
Det kanske är en bra grej att få
sitta här och oroa sig över plugget
inför tentaperioden eller
vad jag ska säga på kommande
seminarium och längta efter
när jag får tiden över för att läsa
boken jag längtat efter. Det är ju
så att runt hörnet väntar masteruppsatsen.
En termin av arbete
utan jämförelse mot något
som hänt innan. Det väntar en
termin av skrivande, läsande,
”nej det där var ju inget bra”, lite
mer läsande, ännu mer skrivande,
dialoger med handledare,
”aha okej nu blev det för brett”,
”jag fattar”, ”jag ska ändra detta”
hela vägen till någonstans i maj
där det väntar en sista inlämning
av arbetet och därefter är
och därefter är studenttiden
över och jag trillar ut i det så
kallade vuxenlivet som en nyexaminerad.
Är det inte väldigt mänskligt att
aldrig vara nöjd med det som
är just nu och att alltid oroa sig
över framtiden samtidigt. Tidsbrist
är ett faktum som jag tror
vi aldrig kommer förbi. Jag vill
tro på att njuta av de roliga sakerna
man kan hitta på samt att
njuta lite av att se fram emot
dem. För övrigt så är att sitta på
nationen, ta en fika och plugga
väldigt trevligt det med och det
tror jag det finns tid för.
Tidsoptimisten
David Hansson
En illustration av detta mysterium, en illustration som ironiskt
nog skapades under knappa tidsomständigheter.
14

Escape
Aldrig igen förutom denna gång har jag gjort något sånt här. Jag hade tröttnat på henne.
Relationen var tjatig, tidigare en favoritlåt. Men nu bara irriterande. Något som jag
brukade lyssna på om och om igen, men som nu fick mig att byta spår innan första
versen. Jag satt i vår säng, bredvid sov min gamla favoritlåt med trassligt blont hår och
röda lätt särade läppar. Jag hörde de lätta snarkningarna som ekade i tomheten. Något
som förut varit så sött, jag fnös och vände blad i tidningen. Förr hade vi skrattat, älskat
och dansat. Nu var pappersarket mitt enda sällskap i kvällsmörkret. Jag behövde en
förändring. En kolumn fångade min uppmärksamhet:
Om du gillar söta drinkar och att dansa i regnet, hatar yoga och också känner dig dum
ibland, och om du gillar att älska mitt i natten.
Då är jag den du letar efter. Låt oss fly härifrån tillsammans!
Jag höjde på ögonbrynet. Kontaktannonsen var trollbindande! Så rak på sak, så härlig,
så attraktiv. En förändring! Jag måste träffa personen! Jag måste berätta att jag gillar
söta drinkar och att dansa i regnet... och champagne! Jag älskar champagne, det måste
denne veta! Och att jag vill träffa denne så snart och fly tillsammans!
Jag satt i baren och väntade på personen som skulle förändra mitt liv. Baren var tom,
klockan var mycket och det enda som hördes var skrammel från köket och en högtalare
som spelade en dålig låt.Plötsligt kom det in en kvinna med trassligt blont hår och
röda läppar. Var detta ett skämt? Jag brast ut i skratt.
“Det är ju du!”, min gamla favoritsång började också skratta.
Jag reste mig upp så fort att stolen välte. Vi såg på varandra en stund.
“Varför dricker vi aldrig söta drinkar? Varför har vi inte dansat i regnet tills
kläderna är
genomblöta och varför läser jag bara tidning en mitt i natten?”, jag tog henne i
handen
Något i mig lossnade.
“Kom så flyr vi härifrån”, viskade hon och jag log.
Skramlet i köket hade tystnat och jag kände hur låten som högtalaren spelade började
bli bättre igen.
Text: Tindra Nymark, vinnaren av Tidningskonventets skrivartävling
15

Tehörnan
Brrr… Den här kylan är isande! Onekligen rör vi oss mot den kallaste
och mörkaste tiden på hela året. Vad passar då bättre än en värmande
kopp te? Inget! Dra på dig din varmaste offerkofta och luta dig tillba-
ka, för du har kommit till Nya Phosphoros tehörna!
Till te äter man scones, det är sen gammalt.
Här är bästa receptet:
• 4 dl vetemjöl eller glutenfri mjölmix
• 2 tsk bakpulver
• 2 krm salt
• 50 g rumstempererat smör eller margarin
• 2 dl valfri typ av mjölk
1. Blanda alla torra ingredienser.
2. Finfördela smör/margarin i mjölblandningen.
3. Tillsätt mjölk och rör ihop en kladdig
deg.
4. Klicka ut 8 bullar på en bakplåtspappersklädd
plåt.
5. Grädda mitt i ugnen på 250°c i ca 10
minuter.
6. Njuuuuuuuut! ”Spill the tea” är ett uttryck som syftar till
att skvallra, berätta något juicy eller helt
enkelt bara säga sanningen om något. Likt
flera andra av våra engelska slang och
låneord härstammar ”spill the tea” från
”Vem var det som hatade på vegopuckarna
matsvinnsenkäten?”
- anonymt miljöombud
”Det var jag som lämnade tampongen
innanför vindsdörren” -
anonym tamponganvändare
den afro-amerikanska LGBTQ+ kulturen,
framför allt från den afro-amerikanska
drag-kulturen och ballroom-kulturen*.
Begreppet anspelar på ”spill the truth” där
bokstaven ”T” används istället för ”truth”.
Det blir då en slags ordlek eftersom bokstaven
”T” och ordet ”tea” uttalas likadant på
engelska
”Jag hade satt Såningsmannen i
min ”here me out-cake”
- pilsk östgöte
16
Illustrationer: Emilia Heimdahl

Medverkare
Elin Sterner - redaktör
julia brindevi - redaktör och skribent
hugo jonsson - förste kurator,
kuratorsspalt och ansvarig utgivare
erik dalgard - kuratorsspalt
elise ambec - kuratorsspalt
noah oajala ahlgren - kuratorsspalt
therese felldin - kuratorsspalt
signe hedbrant - skribent
david hansson - skribent
tindra nymark - vinnare av tidningskonventets
skrivartävling
Maria hoppe - illustratör
simon milansson - illustratör
emilia heimdahl - illustratör

Är du vår nästa skribent? Tveka inte att höra av
dig till oss!
nyaphosphoros@ostgotanation.se