Vår Fågelvärld – Fjällgåsprojekt på väg att lyfta (2022-5)

PROJEKT FJÄLLGÅS
Fjällgåsprojekt
på
väg att lyfta
Under de senaste åren har antalet fjällgäss i den
svenska fjällvärlden ökat från cirka 30 fåglar till
mellan 120 och 140. Målmedvetet arbete med
utsättningar av ungar ligger bakom utvecklingen.
text Niklas Liljebäck, Svenska Jägareförbundet, Ulf Öhman, Norrbottens Ornitologiska Förening
och Emma Nygren, Stiftelsen Nordens Ark/ Projekt Fjällgås. Foto Projekt Fjällgås
Fjällgåsen är en internationellt hotad
art med sina sista häckningsområden
inom Europa i västra Ryssland,
Norge och Sverige. Den svenska
populationen utgör de enda kända häckande
paren inom EU:s gränser vilket ger
Sverige ett särskilt ansvar för arten. Under
de senaste åren har fjällgässen i landet
ökat i antal och under 2021 sågs fler flygga
fjällgåsungar än något enskilt år sedan
2011. Många svenska skådare kan årligen
avnjuta denna karismatiska art tack var
det riktade bevarandearbetet som utförs,
och så har gjorts, sedan tidigt 1980-tal.
I Sverige ser de flesta ornitologer fjällgäss på
rastlokaler i de sydliga delarna i landet. Endast
ett litet antal skådare får chansen i fjällvärlden
då häckningsplatserna är få och arten extremt
skygg under häckning.
De som läst Vår Fågelvärld (VF)
under många år har säkerligen noterat
att bevarandearbetet för fjällgås i Sverige
länge varit omdebatterat. BirdLife Sverige
har i allt högre grad visat förståelse för de
bevarandeåtgärder som görs för att öka
fjällgåsbeståndets storlek i Sverige. Norrbottens
Ornitologiska Förening, tillsammans
med Svenska Jägareförbundet och
Stiftelsen Nordens Ark, står idag bakom
Projekt Fjällgås och bidrar till det praktiska
arbetet. Projektet har sedan länge ett
fruktbärande samarbete med holländska
och tyska ornitologer och på myndighetsnivå
fungerar samarbetet bra mellan de tre
länderna.
I VF 2/2018 beskrev Anders Wirdheim
relationen mellan Projekt Fjällgås och
andra aktörer inklusive BirdLife Sverige.
Wirdheim konstaterade redan 2018,
helt korrekt, att projektet utsatts för en
omfattande och återkommande kritik,
oftast kopplat till genetiska frågor. Trots
att det gäller en starkt hotad art sker
inget samarbete mellan de svenska och
norska fjällgåsprojekten. Vi kan tyvärr inte
rapportera några framsteg gällande ett
Fjällgäss uppfödda i fångenskap har i omgångar
släppts ut för att förstärka det svenska vilda
beståndet. Bilden är från ett utsättningshägn
strax innan det öppnas och gässen släpps
fria. Årsungar i förgrunden med en 2k-fågel i
bakgrunden.
nordiskt samarbete, men vi vill uppdatera
BirdLife Sveriges medlemmar kring annan
viktig information inom projektet.
Genetiken hos svenska fjällgäss diskuteras
ofta. Detta kommer sig av att år
2000 stoppades pågående utsättningar av
hägnfödda fjällgäss, då några individer i
avelsbeståndet befanns bära på bläsgåsgener.
Därefter avskaffades hela avelsprogrammet
och det saknades genetiska
undersökningar av svenska fjällgäss under
många år, vilket lämnade utrymme för mer
eller mindre sakliga tolkningar. Osäkerheten
kring genetiken närde en konflikt som
mer liknade en känslosam och ideologisk
strid än en vetenskaplig debatt. Men under
2020 publicerades en studie i tidskiften
Nature Scientific Reports. Denna studie
visar att eventuella hybridgener i avelsbestånden
sannolikt aldrig spreds i den vilda
populationen utan konstaterar att om det,
30 vår fågelvärld | 5.2022

Sträckande fjällgåsflockar ses sällan i Sverige och det kan
delvis förklaras med att de ofta flyttar längre sträckor
nattetid.
mot all förmodan, finns ett litet hybridinslag
så är detta lika stort hos norska, ryska
och svenska fjällgäss. Vidare noteras bland
annat att inaveln hos svenska fjällgäss
är högre och den genetiska variationen
är lägre jämfört med norska och ryska
gäss, som sinsemellan har stora likheter
genetiskt.
EN ANNAN ÅTERKOMMANDE stridsfråga har
varit hybrider mellan vitkindad gås och
fjällgås som uppkom efter att projektet
till och med 1999 använde vitkindade
gäss som fosterföräldrar. En djupdykande
studie i Ornis Svecica 2021 kring förekomsten
av dessa udda hybrider visar att de
minskade snabbt efter 2013, då den sista
hybridhäckningen ägde rum. Möjligen
finns någon av dessa hybrider kvar i livet,
men de har alltid följt flockar av vitkindade
gäss, det vill säga moderarten, det
har aldrig setts någon hybrid i fjällgässens
häckningsområde och de har inte påverkat
genetiken hos fjällgäss.
Man bör notera att den nyligen publicerade
genetiska studien bygger på prover
från den vilda, och förstärkta, svenska
populationen innan ett nytt utsättningsprogram
med start 2010 började påverka
genetiken i populationen. Med andra ord
kan denna studie ses som en tillbakablick
till en annan situation än idag. Över 600
unga fjällgäss har sedan 2010 satts ut i
häckningsområdet i Arjeplogsfjällen.
Dessa fåglar är avkommor från ett nytt avelsbestånd
som byggts upp av vildfångade
fjällgäss från västliga ryska häckningsområden.
Dessa utsättningsfåglar har sedan
dess bidragit till att minska inaveln, öka
den genetiska variationen och minska
eventuella skillnader gentemot den norska
och ryska populationen. Flera av de utsatta
fåglarna har idag etablerat sig i häckningsområdet
och producerar ungar årligen,
ofta i par med vilda artfränder.
Dödligheten hos utsättningsfåglar är
omfattande den första tiden i det vilda
inom alla projekt som jobbar med stödutsättningar,
och Projekt Fjällgås är tyvärr
inget undantag. Men de utplanterade fjällgäss
som överlever sina första år i det vilda
knyter nästan alltid band till fjällgåsflockar
som återvänder till häckningsområdena i
svenska fjällvärlden och bidrar därmed till
populationens återhämtning.
DET MEST SVÅRHANTERLIGA hotet mot
det svenska beståndet idag är förluster av
fjällgäss sommartid. Allt pekar på att det
är främst predation under denna period
som bromsar tillväxten i populationen.
Att förlusterna är betydande då det gäller
utplanterade ungfåglar kan förväntas, men
vår fågelvärld | 5.2022 31

PROJEKT FJÄLLGÅS
Projektets och de
svenska myndigheternas
långvariga arbete
börjar bära frukt och
populationen håller på att
lyfta från det mest akuta
läget ...
när ruggande vuxna vilda fjällgäss dör i
förtid är det ett rejält avbräck för en liten
population som denna.
En sentida överlevnadsanalys visar att
den naturliga reproduktionen inte kunde
kompensera den höga vuxendödligheten
och därför måste stödutsättningarna fortsätta
för att inte riskera att populationen
börjar minska. Denna studie baseras dock
på data fram till 2019. I populationen 2022
ingår många unga par som närmar sig åldern
då man kan förvänta sig att de häckar
för första gången. Det är med andra ord en
population med stor potential för framtida
tillväxt om förutsättningarna i fjällvärlden
tillåter.
FRÅN EN POPULATIONSSTORLEK på cirka
30 fåglar för sju år sedan skattar vi nu
antalet till 120–140 fåglar. Projektets och
de svenska myndigheternas långvariga
arbete börjar bära frukt och populationen
håller på att lyfta från det mest akuta läget
med risk för utdöende. Detta skapar ett
lugn i bevarandearbetet och kraft att tänka
på nästa steg. I ett försök att etablera ytterligare
ett häckningsområde släpps sedan
2020 unga fjällgäss ut i ett mer nordligt
område beläget i närheten av världsarvet
Laponia. Att etablera ytterligare häckningsområden
ökar takten för återetablering
i gamla svenska häckningsområden
och minskar riskerna från platsspecifika
hot.
Om tillväxten i den svenska fjällgåspopulationen
fortsätter kommer sannolikt
lämpliga rastplatser under våren att bli en
flaskhals. Det har visat sig att strandängsmiljöer
föredras av fjällgåsflockar under
vårsträcket och restaurering av sådana
miljöer skulle gynna alla våtmarksfåglar,
inte bara fjällgäss. I Norrlands inland och
längs Bottenhavets kuster har förbuskning
och minskande kreatursbete sannolikt
bidragit till att arealen av sådant habitat
Ibland uppträder mindre grupper
av fjällgäss inne i större gåsflockar
medan större fjällgåsflockar oftast
är artrena. På fotot tre färgmärkta
fjällgäss, för säker identifiering av
individer krävs att både färg, samt
eventuella symboler, läses av på
båda benen.
minskar allt snabbare. Här finns mycket
för Projekt Fjällgås och andra fågelskyddsinitiativ
att göra i framtiden.
VI ÄR GLADA över den stora rapporteringsvilja
som finns längs flyttvägen. Rapporter
av färgmärkningar och de räkningar av
fjällgåsflockar som utförs av våra ideella
eldsjälar utgör grunden för utvärdering
och planering av projektet. Utan dessa
insatser hade våra möjligheter att bevaka
populationen varit små.
Det tidigare gemensamma fjällgåsbeståndet
i Skandinavien är idag uppdelat
i två separata delpopulationer med olika
flyttvägar. En ökning av antalet fåglar, liksom
en återtagen utbredning, borde vara
av gemensamt intresse för de norska och
svenska projekten.
Det fanns en tid då de nordiska fjällgåsprojekten
kunde samarbeta. Exempelvis
valde man i Norge åren 2010 och 2011 att
sätta ut sammanlagt elva ungfåglar från en
av de svenska avelsanläggningarna för att
förstärka det norska beståndet. I våra ögon
borde det finnas grund för samarbete,
särskilt nu då den främsta stridsfrågan om
genetiken måste anses vara begravd.
Referenser
Díez-del-Molino, D., von Seth, J., Gyllenstrand, N.,
Widemo, F., Liljebäck, N., Svensson, M., ... &
Dalén, L. (2020). Population genomics reveals
lack of greater white-fronted introgression
into the Swedish lesser white-fronted goose.
Scientific reports, 10(1), 1-10.
Liljebäck, N., Koffijberg, K., Kowallik, C., Månsson,
J., & Andersson, Å. (2021). Use of foster
parents in species conservation may cause
conflicting objectives: hybridization between
Lesser White-fronted Goose Anser erythropus
and Barnacle Goose Branta leucopsis. Ornis
Svecica, 31, 125-138
32 vår fågelvärld | 5.2022

Den dag då flera tiotals
familjegrupper
ses på rastplatser på
hösten har förstärkningsutsättningarna
fullgjort sin
uppgift
Fjällgäss bildar, precis som andra gåsarter, livslånga par.
Hanne och hona går ofta att skilja åt när man ser dem på
nära håll. På fotot är honan närmast kameran.
En vild fjällgåsfamilj under höstflyttning. Denna bild kan sägas symbolisera både pågående kursändring
och mål för Projekt Fjällgås. Den dag då flera tiotals familjegrupper ses på rastplatser på hösten har
förstärkningsutsättningarna fullgjort sin uppgift och mer traditionella bevarandeåtgärder kan sättas in.
Men dit har inte projektet nått ännu.
En flygande fjällgås upplevs ofta som liten, mörk och långvingad
jämfört med andra gåsarter.
vår fågelvärld | 5.2022 33