Vår Fågelvärld – Ankor i anddammen (2023-1)

ANDAKTIGT
ANKOR I
ANDDAMMEN
FOTO: ANDREAS INGRIDS
Knasigt tecknade änder är vanligt förekommande och ger
ofta upphov till frågor om art, inte minst i sociala medier.
Men vad är de för något? Hybrider, förrymda tamfåglar
eller någon form av mutanter?
text Niklas Aronsson
30 vår fågelvärld | 1.2023

FOTO: LISS SIVERTSEN
FOTO: CLAES HÅKANSSON
Det händer att änder
hybridiserar, alltså att
två olika arter parar
sig och får avkomma.
En av de vanligaste
hybriderna är stjärtand
x gräsand. Här en
hanne med gräsandens
gröna huvud men
med stjärtandhannens
förlängda stjärtfjädrar
och utseende på bakkroppen.
Flera av de raser av tamankor som förekommer har vitt
bröst. Det gäller till exempel den ras som heter svensk
blå anka. Den här individen ser emellertid mer ut som
en annan ras som heter pommersk anka.
FOTO: EVA GEORGII-HEMMING
Hanne av gräsand som påminner
starkt om den tamanka
som heter Welsh Harlequin.
Den är känd för att kunna lägga
många ägg. Rasen uppstod vid
mitten av förra seklet i Wales.
En uppfödare av ankor upptäckte
då en mutation hos en
individ i hans flock med Khaki
Campbells, en annan ras, och
började selektivt avla på det
nya utseendet.
Där det matas änder
under vinterhalvåret
kan det samlas
stora mängder fåglar.
Dessa är mestadels
gräsänder i dräkter
som ser olika ut
beroende på tid på
året. Efter sommarens häckning ruggar
gräsänderna. Hannarna får då ett honlikt
utseende, det som också kallas eklipsdräkt
(ordet eklips kommer för övrigt från grekiskans
ekleipsis som betyder överge, vilket
syftar på att hannens praktdräkt överges
under en tid). Under senhösten ruggar
fåglarna på nytt och då kommer hannens
praktdräkt fram igen.
Börjar man studera änderna lite mer
ingående upptäcks inte sällan individer
som sticker ut färgmässigt. Ibland är de
i storlek och proportion identiska med
gräsänderna, ibland är de antingen mindre
eller lite större.
DEN HÄR ARTIKELN fokuserar på de avvikande
fåglar som har ett grundutseende
En ankas vilda form
är alltid antingen
gräsand eller myskand.
Dessa bägge hybridiserar
inte, ankor är således inte
hybrider, utan antingen
rena gräsänder eller
myskänder.
som är likt gräsand, eller som för tankarna
till ankor. De är vanligen större och mer
onaturligt runda i formerna, vilket ofta blir
fallet när avel syftar till att skapa köttdjur.
Men det finns också de fall där två olika
andarter har parat sig vilket gett upphov
till en hybrid. Dessa är emellertid betydligt
ovanligare. Avkomman ser då ut som
ett mellanting av föräldrarnas utseende.
Några sådana exempel på hybrider är den
relativt vanligt förekommande stjärtand
x gräsand, liksom hybriderna gräsand x
snatterand, gräsand x kricka och snatterand
x bläsand, men det finns många fler
arter som kan hybridisera.
OM VI HÅLLER OSS till de fåglar som har
ett utseende som matchar gräsanden
och fokuserar på de med mest avvikande
pigment kan vi urskilja några huvudtyper:
1. Vitt bröst (ibland större storlek), 2. Helt
vita (ibland mindre storlek), 3. Mörkgröna,
4. Silver-/ockrafärgade. Det går sedan att
hitta alla möjliga mellanformer till dessa
huvudtyper. Vad som är typiskt för dem är
att de överensstämmer med utseendet hos
tama ankraser. Det är inte så konstigt. En
ankas vilda form är alltid antingen gräsand
eller myskand. Dessa bägge hybridiserar
inte, ankor är således inte hybrider, utan
antingen rena gräsänder eller myskänder.
Av dessa båda är gräsand överlägset vanligast
i vår del av världen som utgångsart
för ankuppfödning. Myskand, som i det
vilda förekommer i Syd- och Centralamerika,
har ett utseende som är klart skiljt
från gräsandens. De hör också till två olika
släkten. Eftersom myskanden sällan ses i
det vilda hos oss kan vi lämna den därhän
vår fågelvärld | 1.2023 31

ANDAKTIGT
FOTO: TOMAS SVÄRD
FOTO: MAGNUS DAHLGREN
Pekinganka är en av de allra vanligaste vita ankraserna. Det
finns flera olika varianter av denna ras över hela världen.
FOTO: ANN-SOFIE PETTERSSON
Två olika tamankor har en helt grönsvart teckning: Cayuga och
East Indie, där den senare är en mindre version av den förra. Fågeln
är egentligen svart där det gröna är en strukturfärg och inte ett
pigment. Det är hur ljuset bryts i fjädrarna som ger dess upplevda
gröna skimrande färg. På svenska brukar båda dessa raser kallas
smaragdanka.
En smaragdand där
vissa delar av kroppen
fått vita inslag
genom mutation.
och i stället fokusera på gräsanden som är
Sveriges i särklass vanligaste andfågel.
Med sina 200 000 häckande
par är gräsand mer
än dubbelt så vanlig som
kricka och vigg, som kommer
därnäst i antal häckande
par. Gräsanden är också den fågelart
som jagas allra mest. Varje år sätts det ut
upp mot 300 000 gräsänder i jaktsyfte. I
Vår Fågelvärld har Johan Elmberg, professor
som forskar på just utsatta gräsänder,
tillsammans med kollegor redogjort för
hur de påverkar den vilda populationen.
Dödligheten är högre och de är också mer
Carl von Linné
beskriver bara
myskänder från sina resor
under 1700-talet, men
inte alls domesticerade
gräsänder.
stationära än vilda gräsänder. Pär Söderquist,
som är kollega med Johan Elmberg,
forskar också på gräsänder. Han berättar
att det förekommer en hel del färgvariationer
på de gräsänder som sätts ut. Det
händer att utsättarna också placerar ut ett
mindre antal rent vita gräsänder, till exempel
en per hundra utsatta. Tanken är att
genom att räkna de vita få en uppfattning
om hur många det finns kvar totalt. Det
sprids alltså ut en hel del änder med avvikande
utseenden vid dessa utsättningar.
Den vilda gräsanden har en
stor global utbredning och är
lätt att tämja. Det har gjort att
den tidigt domesticerades av
människan, sannolikt redan
för flera tusen år sedan. Håkan Hallander
skriver i sin bok Svenska lantraser:
”Domesticerade ankor fanns sannolikt
i Kina under forntiden, d v s i varje fall
före vår tideräkning.” Äldre avbildningar
av gräsänder från till exempel Mesopotamien
och Egypten kan avse domesticerade
gräsänder men lika gärna vara
vildfångade individer. Från utgrävningarna
av Eketorps borg på Öland finns åtskilliga
ben av gräsand. Men om dessa var tama är
osäkert. Det saknas nämligen förändringar
på bendelar som skulle kunna tyda på att
de varit domesticerade. Det har i stället
föreslagits att gräsänderna matades in under
hösten, alternativt togs som ägg vilka
sedan kläcktes fram under gäss eller höns.
Enligt Hallander är det osäkert om gräsanden
alls har funnits domesticerad i Sverige
under äldre tid. Prästen och kartografen
Olaus Magnus nämner på 1500-talet att
tam änder vanligen är vita. Carl von Linné
beskriver bara myskänder från sina resor
under 1700-talet, och inte alls domesticerade
gräsänder. Johan Fischerström
skriver däremot, något senare, om ”hemtamade”
änder som skilda från gräsänder
och varierande i färgen. Under 1800-talet
ökade intresset för att hålla tamankor.
FÖRST MOT SLUTET av 1800-talet och
början av 1900-talet uppstår distinkta lant-
32 vår fågelvärld | 1.2023

Variant på gräsand med delvis vitt bröst och
med ytterligare vita inslag här och var på en
annars mörk kropp. Påminner om svensk blå
anka eller pommersk anka.
FOTO: ANDERS LARSSON
raser i Sverige, som svensk blå anka och
blekingeanka. Ett kännemärke för svensk
blå anka är just det vita bröstet. En annan
lantras som uppstod under den här tiden
var svensk gul anka. Den var som namnet
antyder gulaktig. Av internationella
ankraser finns det flera vita sorter: dels
pekinganka som ofta är lite större än den
vilda gräsanden, dels en mindre vit anka,
mignonanka, som på engelska heter call
duck eftersom de användes för att locka
till sig vilda gräsänder vid andjakt genom
att de har ett kraftigare läte än andra
gräsänder. En annan ras är mörkgrön. Den
kallas smaragdand på svenska och cayuga
duck på engelska, efter sjön Lake Cayuga
väster om New York.
Det är lätt att förstå att om två
arter får avkomma så kommer
denna att se annorlunda ut än
både mamman och pappan.
Men hur kan samma art,
gräsand, variera så oerhört mycket? Det är
egentligen en fråga som kan bevaras från
Dessa anlag, som
ger upphov till fysiska
skillnader hos en
individ oavsett om det är
en människa eller en
gräsand, kallas alleler.
två vitt skilda perspektiv, dels ett genetiskt,
dels ett ekologiskt. Låt oss börja med
det genetiska svaret. Det är en organisms
gener som avgör vilket utseende den ska
få. Generna ärvs från föräldrarna. Vi får ett
anlag från varje förälder. Om dessa anlag
är olika kan det hända att det ena anlaget
är dominant över det andra. Till exempel
är hos människa anlaget för bruna ögon
dominant över anlaget för blå ögon. Dessa
anlag, som ger upphov till fysiska skillnader
hos en individ oavsett om det är en
människa eller en gräsand, kallas alleler.
Det är alltså varianter av vissa gener som
finns spridda bland individerna. De olika
allelerna har uppstått genom mutationer
av gener och spelar en viktig roll i
evolutionsprocessen. Vissa av dessa anlag
kan passa bättre i olika miljöer. Individer
med dessa anlag klarar sig bättre och får
fler avkommor, varvid anlagen kan bli
vanligare hos individerna av en art. Det
kan ibland till och med innebära början på
en artbildningsprocess.
HOS ÄNDER KODAS färgutseendet av ett
knappt tjugotal gener. Om det uppstår en
mutation i någon av dessa kan det resultera
i att en del av kroppens fjädrar får en
annan färg eller blir vita. Den här naturliga
variationen har utnyttjats av människan
för att avla fram egenskaper hos gräsänderna.
Ofta med syftet att få fram stora
individer för köttproduktion eller individer
som lägger många ägg. Ett annat syfte
har varit rent estetiskt, att skapa vackra
former. Eftersom änder får många ungar
i en kull, som redan året därpå kan lägga
egna ägg, så går det förhållandevis snabbt
att avla fram speciella utseenden.
vår fågelvärld | 1.2023 33

ANDAKTIGT
FOTO: MATS HULTKVIST
FOTO: GREGER ÖHMAN
En gräsand med vita inslag. Teckningen
i övrigt är relativt lik en gräsandshanne i
eklipsdräkt. Kanske finns här anlag från
domesticerade gräsänder som har kommit
upp till ytan?
FOTO: YVONNE JOHANSSON
Ett ganska ovanligt utseende på en gräsand med inslag av domesticerad anka. Det
finns ingen uppenbar tamanka som matchar detta utseende, däremot är den inte
helt olik hybriden mellan stjärtand och gräsand på sidan 27. Till exempel den lilla
vita kilen i det gröna huvudet och kroppssidan. Den saknar emellertid förlängda
stjärtfjädrar, varför det sannolikt trots allt är en artren gräsand.
Små raser av tamankor kallas call ducks.
Den här varianten har namnet blue bibbed
call duck.
Men det stora antalet
avvikande gräsänder
vi har idag kan
sannolikt enbart förklaras
med att dessa anlag antingen
har läckt ut i populationerna
tidigare genom
rymlingar eller utsatta
änder, eller direkt genom
att en och annan anka
ändå lyckas ta sig ut i det
vilda.
DET ANDRA SVARET på frågan om gräsändernas
variation handlar om dess ekologi
och hur denna påverkas av utsättningar av
gräsänder för jaktändamål och genom att
ankor rymmer ut i det vilda. Om vi enbart
haft en vild population av gräsänder skulle
det fortfarande finnas avvikande former.
Flera av mutationerna som ger avvikande
utseenden sker då och då i det vilda. Enligt
Hallander förekommer både vita (leucistiska)
och mörka (melanistiska) former i
naturen. Dessa har troligen sämre reproduktionsförmåga
och blir evolutionära
återvändsgränder.
Men det stora antalet avvikande
gräsänder vi har idag kan sannolikt enbart
förklaras med att dessa anlag antingen har
läckt ut i populationerna tidigare genom
rymlingar eller utsatta änder, eller direkt
genom att en och annan anka ändå lyckas
ta sig ut i det vilda. Det innebär att det
finns fler individer som är bärare av dessa
avvikande anlag än det hade gjort i en
naturlig population. Dessa anlag är oftast
recessiva, men kan ändå poppa upp lite
då och då genom att bäraren av anlaget
förökar sig med en individ som också bär
på det. Med tiden blir de mer distinkta
rasformerna urvattnade och en mängd
mellanformer blir vanligare. Fortfarande
kan de dock avslöjas genom till exempel
sitt vita bröst.
FOTO: REINO HAVBRANDT
Gräsand med ockrafärgat utseende på framför
allt kroppen. Den påminner något om tamrasen
svensk gul anka.
FOTO: CARITA HOLMBERG
En av de allra vanligaste mutationerna hos
gräsand måste vara den som ger gräsanden vitt
bröst.
34 vår fågelvärld | 1.2023

Invigning av vår nya
upplevelsebutik!
Björkelundsgatan 1 i Skara.
FREDAG 14:E APRIL 10:00 – 19:00
LÖRDAG 15:E APRIL 10:00 – 16:00
Förbered dig med en tubkikare inför fågelsäsongen,
möt representanter från Zeiss, Swarovski och Leica
och många fler.
Varmt välkommen
TILL OSS PÅ VÅR NYA ADRESS:
BJÖRKELUNDSGATAN 1 I SKARA.
WELCOME TO OUR PASSION
0511-79 81 00
info@astrosweden.se
www.astrosweden.se
Björkelundsgatan 1, 532 37 Skara